Blev ett tufft pass till slut. Hade som intention att det skulle gå lite lugnare, men medvind och den rätt så kraftiga kuperingen drev upp tempo lite för högt. Känner nu 5-6 timmar efteråt att jag fortfarande är rejält trött och lite sliten i benen.
Växjö - Alvesta med Garmin.
Det är väldigt annorlunda känsla att springa till något, i stället för att springa rundor som man alltid gör annars. Kan tänka mig att det är en härlig känsla när man, som en del gör, tar bussen eller tåget lagom sträcka iväg från hemmet för att därifrån springa eller cykla hem. Det går ju ta sig dubbelt så långt hemifrån då. Senast jag sprang samma sträcka, fast motsatt riktning, var för nästan ett år sedan. Så nu nästan ett år senare sprang jag hem.
Jag tog några öl i går kväll, det brukar bli två fast igår blev det tre, det kändes lite, inte huvudvärk, men en lite seg känsla och vaknade inte förrän 8:30. Det blev lite för tätt mellan frukost och när löpningen skulle starta. Kom iväg 10:15. Hade glömt mina vattenflaskor i Alvesta så jag fick springa med en halvliters flaska, inte så bra känsla. Runt 0 grader, så det blev en hel del kläder. Det märktes att det blir rätt tungt efter en så här lång sträcka, all svett hamnar i kläderna. Hade varit intressant att väga dom före och efter en runda som denna.
Kom iväg lugnt och stilla, första 4-5 kilometerna genom bokskogen runt Bergundasjön, Kände ingen vind i ryggen där. Men sedan när jag kom ut på vägen mellan Sundet och Bergunda ridskola kände jag tydligt medvinden i ryggen. Då förstod jag att den skulle hjälpa mig hela vägen hem till Alvesta. Följande 4-5 km är flacka, mer nerför än uppför och det gick väldigt lätt ett tag utan att jag märkte av andningen eller behövde fokusera på den, farten sjönk ner till 4:30 ungefär. Lite för fort men det gick ju så lätt. Problemet för mig är att när jag väl kommit in i en fart så har jag svårt för att sakta in. Vet inte varför?
Efter 8-9 km kom den första svackan, kändes segt och lite olustigt, kände att frukosten fanns kvar i magen. Sen kom en bra utförsbacke innan Bergkvara gård och då blev det bättre igen, hade då sänkt farten en liten aning. Sen kom en km med 20 meters höjdstigning, då blev det 4-taktsandning och full fokus på krönet någonstans i fjärran. första gången under dagens runda som jag fick ta i rätt bra. Väl uppe på krönet så är det sen nästan 2 km svagt utför och jag kan åter få ner pulsen. Nere vid den lägsta punkten så är det halvvägs. Kände mig fortfarande hyfsat fräsch.
Men nu börjar det jobbiga. Precis innan man kommer in i Gemla by, först någon km med nästan bara uppför. Sedan 5-6 km, väldigt kuperat, upp och ner som en utdragen tvättbräda. Det kändes och var väldigt slitsamt bitvis. Blir så lätt orytmiskt. Hade inte ont någonstans men runt 15-16 km var det åter mentalt jobbigt. Väl framme i utkanterna av Alvesta kändes det bättre igen, nu var det bara 5 km kvar och mycket av dom nerför eller flackt. Hela sista milen sprangs i 4-taktsandning. Men det var inte konditionen som var det jobbigaste nu, nej ,det var benen som började ta slut. Var stumt och stelt sista 3 km. Började dessutom bränna under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Men jag iddes inte stanna. För då hade det varit väldigt svårt att komma igång igen.
Så jag var riktigt trött efter detta passet. Men en skön trötthet, hann dock inte pusta så länge. För jag såg på klockan att jag kunde hinna med en buss lite tidigare tillbaka till Växjö om jag skyndade lite. Slängde i mig lite mat snabbt och matade katten, sen iväg. Det tar ungefär 25 minuter att gå till centrum hemifrån och det var precis vad jag hade på mig i tid. Det blev till att försöka småspringa lite, bitvis, men oj vad det tog emot, väldigt stum och stel i låren nu. Men jag hann till bussen i tid.
Hade mina Adidas och det kändes väldigt bra i hälen idag, även i högerfoten som strulat en del sista tiden. Bara den där irriterande, brännande känslan i slutet, under vänsterhälen. Kollade stegfrekvensen i början när det gick i 4:35 tempo och det var inte mer än runt 164, lågt. Men för mig hänger det ihop med farten, det måste gå i nästan 4:00 tempo om jag ska komma upp i 180, och då utomhus. På löpbandet är det mycket enklare att få upp frekvensen. Vet inte om jag ska ändra på något där precis, kan vara lite kontraproduktivt att fokusera för mycket på frekvensen om löpsteget blir utan kraft i frånskjutet. Jag landar ändå mycket bättre nu, med foten under kroppen. Har inte längre ont i vaderna. Det som fortfarande bekymrar mig är vänsterhälen, annars är jag fri från skador eller känningar.
Igår eftermiddag/kväll körde jag ett halvhårt gympass, 20 + 20 minuter på rodd och Ct, 180 i watt på båda maskinerna. Sen blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan. Det var rätt slitsamt.
lördag 29 november 2014
torsdag 27 november 2014
Kuperat 5-varvspass Spånen, 11,5km, 1 varv med VFF. Framfotsrunda 227
Blev ett konstigt svårbenämnt pass. Mellanmjölk brukar en del kalla det när det varken blir tufft eller långsamt. Hade väldigt svårt att bestämma vilket tempo jag skulle hålla, även under själva passet. Att jag skulle köra minst ett varv i VFF-skor hade jag dock på förhand bestämt.
Pulsbandet är återfunnet men i Växjö så jag fick springa utan idag. Det blev andningen som fick styra dagens pass och tempo.
Dagens pass
Den nya belysningen i det lite drygt 2 km långa spåret möjliggör löpning även under den mörka delen av året. Men det är på gränsen att lamporna står lite för långt ifrån varandra, tyvärr. Spåret är väldigt småkuperat, knixigt och småsvänger hela tiden. Då märks det än tydligare när det blir lite för långt mellan lamporna. Det är vissa partier som man inte ser underlaget. Nu är det hyfsat jämnt men efter att de lite större regnen sköljt bort det översta gruslagret kan det bli lite lurigt att springa här. Det är inte så bra om man stiger ner i en liten håla, det skakar till i hela kroppen om man inte är förberedd på ojämnheten. Jag tror att det kunde fixas med lite starkare lampor. Men det är i alla fall bra att det numera finns lyse.
Jag inledde med ett lugnt varv i 5:00 tempo och det kändes segt och obekvämt. Även lite jobbigt. Tyckte inte det borde gjort det. Jag stannade till efter det varvet och körde lite uppmjukningsövningar för mina ömma fötter och fotleder. sen hade jag tänkt mig 2 varv i rad med mina Adidasskor. 4-taktsandning som max. Blev ett snitt på 4.12 under de 2 varven, första varvet lugnt och kontrollerat, andra varvet allt mer ansträngt men ändå kontrollerad 4-taktsandning. Tycker dock det blir lite svårt under ett par hundra meter ungefär på mitten av spåret, där är det 4 småbackar i tät följd som gör att man helt tappar rytmen. Kändes helt okej i fötterna och hälen.
Därefter blev det lite paus i och med att jag bytte skor. VFF, har inte sprungit utomhus med dessa sedan i somras. Så hade inte en aning om hur det skulle kännas. Första hundra meterna kändes fantastiska. Så lätt och fint men den känslan försvann helt. Det blev en stum och lite klumpig känsla, efter 1 km började jag känna lite i högerfotens ovansida. Körde dock på ändå men höll tillbaka lite. När det var ungefär 800 meter kvar så tryckte jag på lite mer och då kändes det genast bättre med steget. Men därefter kom de sista stigningarna så jag orkade inte riktigt bibehålla farten och då blev även löpkänslan sämre. Hade först tänkt 2 varv men vågade inte riktigt. Detta varvet gick i 4:14 ungefär. Känslan inte så lätt som jag väntat mig. VFF ska vara mest till intervaller och snabba tempo. Men måste vänja mig mycket försiktigt nu för att undvika skador. När man är lite mer van är det helt underbar känsla när det flyter på i dessa skor.
Bytte tillbaka till Adidas och tänkte mig ett sista lite lugnare varv. Men det blev det snabbaste av alla. slutade på 4.09 i snitt. Kunde hålla 4-takt nästan hela vägen, sista 200 meterna gled det över i 3-takt. Det var andra löpare jag mötte och kom ifatt som gjorde att jag tryckte på lite extra, svårt att hålla igen då.
Vet inte om dessa pass är så bra ändå, för jag kom mitt emellan i ansträngningen. Kuperingen gör sitt till att det blir en lite orytmisk känsla. Vågar inte riktigt trycka till heller idag, vet inte varför men var inte mentalt inställd på de riktigt höga farterna idag. Sprang ju intervaller i tisdags. Men det är nog ändå bra om jag kan variera mig en del så det inte bara blir slätlöpning på cykelbanorna i västra Alvesta.
Körde ett halvhårt gympass i går, blev 190 i medelwatt på rodden, var en annan kille jämte mig som hetsade upp mig 10 watt. Sedan CT i 180 watt, 20+20 minuter ungefär.
Pulsbandet är återfunnet men i Växjö så jag fick springa utan idag. Det blev andningen som fick styra dagens pass och tempo.
Dagens pass
Den nya belysningen i det lite drygt 2 km långa spåret möjliggör löpning även under den mörka delen av året. Men det är på gränsen att lamporna står lite för långt ifrån varandra, tyvärr. Spåret är väldigt småkuperat, knixigt och småsvänger hela tiden. Då märks det än tydligare när det blir lite för långt mellan lamporna. Det är vissa partier som man inte ser underlaget. Nu är det hyfsat jämnt men efter att de lite större regnen sköljt bort det översta gruslagret kan det bli lite lurigt att springa här. Det är inte så bra om man stiger ner i en liten håla, det skakar till i hela kroppen om man inte är förberedd på ojämnheten. Jag tror att det kunde fixas med lite starkare lampor. Men det är i alla fall bra att det numera finns lyse.
Jag inledde med ett lugnt varv i 5:00 tempo och det kändes segt och obekvämt. Även lite jobbigt. Tyckte inte det borde gjort det. Jag stannade till efter det varvet och körde lite uppmjukningsövningar för mina ömma fötter och fotleder. sen hade jag tänkt mig 2 varv i rad med mina Adidasskor. 4-taktsandning som max. Blev ett snitt på 4.12 under de 2 varven, första varvet lugnt och kontrollerat, andra varvet allt mer ansträngt men ändå kontrollerad 4-taktsandning. Tycker dock det blir lite svårt under ett par hundra meter ungefär på mitten av spåret, där är det 4 småbackar i tät följd som gör att man helt tappar rytmen. Kändes helt okej i fötterna och hälen.
Därefter blev det lite paus i och med att jag bytte skor. VFF, har inte sprungit utomhus med dessa sedan i somras. Så hade inte en aning om hur det skulle kännas. Första hundra meterna kändes fantastiska. Så lätt och fint men den känslan försvann helt. Det blev en stum och lite klumpig känsla, efter 1 km började jag känna lite i högerfotens ovansida. Körde dock på ändå men höll tillbaka lite. När det var ungefär 800 meter kvar så tryckte jag på lite mer och då kändes det genast bättre med steget. Men därefter kom de sista stigningarna så jag orkade inte riktigt bibehålla farten och då blev även löpkänslan sämre. Hade först tänkt 2 varv men vågade inte riktigt. Detta varvet gick i 4:14 ungefär. Känslan inte så lätt som jag väntat mig. VFF ska vara mest till intervaller och snabba tempo. Men måste vänja mig mycket försiktigt nu för att undvika skador. När man är lite mer van är det helt underbar känsla när det flyter på i dessa skor.
Bytte tillbaka till Adidas och tänkte mig ett sista lite lugnare varv. Men det blev det snabbaste av alla. slutade på 4.09 i snitt. Kunde hålla 4-takt nästan hela vägen, sista 200 meterna gled det över i 3-takt. Det var andra löpare jag mötte och kom ifatt som gjorde att jag tryckte på lite extra, svårt att hålla igen då.
Vet inte om dessa pass är så bra ändå, för jag kom mitt emellan i ansträngningen. Kuperingen gör sitt till att det blir en lite orytmisk känsla. Vågar inte riktigt trycka till heller idag, vet inte varför men var inte mentalt inställd på de riktigt höga farterna idag. Sprang ju intervaller i tisdags. Men det är nog ändå bra om jag kan variera mig en del så det inte bara blir slätlöpning på cykelbanorna i västra Alvesta.
Körde ett halvhårt gympass i går, blev 190 i medelwatt på rodden, var en annan kille jämte mig som hetsade upp mig 10 watt. Sedan CT i 180 watt, 20+20 minuter ungefär.
tisdag 25 november 2014
Löpbandsintervaller 6x6 minuter, framfotsrunda 226.
Blev ett lite annorlunda utförande än innan. Efter 10 minuters uppvärmning så var det dags. Körde med 2% lutning under hela passet, men sänkte i stället farten till 15 km/h i stället för som förra intervallpasset som genomfördes med 16 km/h med 0,5% lutning.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.
Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.
Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?
En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.
Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?
I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.
Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.
Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?
En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.
Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?
I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.
söndag 23 november 2014
Distanspass på löpband 40 min, framfotsrunda 225.
Har känt mig okej i fötterna idag, blev inget pass på förmiddagen utan slog ihop allt till ett pass nu på kvällen, först rodd i 20 min 180 watt. Därefter blev det löpbandet, ställde upp lutningen till 2% och hade farten på 12,5 km/h. Första 5 minuterna blev kroppen lite stressad och det blev 4-takts andning. Fast sedan så lugnade allt ner sig och jag kunde utan större problem köra på utan att gå upp i 4-taktsandning.
Kände av vänsterhälen lite från och till under passet. Annars så blir det ett något bättre steg med lite mer lutning, lättare att komma upp mer på mellanfoten, var nära ett par gånger att åka av bandet men som väl är så vaknar man till innan det är för sent, vändrullen längst bak på bandet känns tydligt och det är en bra markör för att veta att nu måste man skärpa till sig lite.
Vet inte varför det händer mig, precis som att jag går in i nån slags dvala mentalt och glömmer vad jag håller på med. Speciellt när det inte går så fort. Hade ändå musik i öronen. Det blev 40 minuter i 5:tempo, tycker inte lutningen påverkade så mycket som jag först väntat mig. Däremot blev hållningen bättre och jag höll ungefär 175-180 steg per minut. Hade Asics-skorna. Dom är sköna.
Kände av vänsterhälen lite från och till under passet. Annars så blir det ett något bättre steg med lite mer lutning, lättare att komma upp mer på mellanfoten, var nära ett par gånger att åka av bandet men som väl är så vaknar man till innan det är för sent, vändrullen längst bak på bandet känns tydligt och det är en bra markör för att veta att nu måste man skärpa till sig lite.
Vet inte varför det händer mig, precis som att jag går in i nån slags dvala mentalt och glömmer vad jag håller på med. Speciellt när det inte går så fort. Hade ändå musik i öronen. Det blev 40 minuter i 5:tempo, tycker inte lutningen påverkade så mycket som jag först väntat mig. Däremot blev hållningen bättre och jag höll ungefär 175-180 steg per minut. Hade Asics-skorna. Dom är sköna.
lördag 22 november 2014
Kuperat långpass med fyra korta fartökningar. Framfotsrunda 224
Blev ett för mig helt nytt upplägg på ett långpass. Blev riktigt trött och sista 5 kilometerna var rejält tuffa och jag hade svårt att hålla uppe farten.
Jag hade i förväg tänkt ut hur jag skulle springa passet och det är bra för då är det inte så lätt att vika ner sig när det börjar ta emot.
Platsen var Spånen, Rundan där är 10 kilometer om jag springer den som jag brukar, fast i dag på långpasslördagen blev det 2 rundor. Det är väldigt kuperat, inga jättestigningar men få flacka meter. Man springer som i en och en halv åtta och därför passerar man samma ställe två gånger nästan överallt. Utmed sjön är det 700 meter som är helt flacka, dom enda på den rundan. Där hade jag på förhand tänkt att lägga in fartökningen.
Dagens kuperade långpass. 20 km i 4:45 tempo.
Jag hade mina Adidas första varvet, efter cirka 2,5 km var det dags för första fartökningen, den blev inte alls bra. Det var som om kroppen bara skrek: Vad f-n håller du på med nu gubbe? Det skulle ju vara långpass, det är väl ingen som jagar livet ur oss här? Sänk farten, det här vill jag inte vara med om en enda meter till, förstått!
Andningen blev enormt ansträngd och jag blev stressad, kom i otakt och det var först sista hundra meterna av de 700 som jag kände att det blev lite ordning, det gick i 3:37 ungefär. Sen kommer det stigningar direkt efter. Denna flacka delen av rundan är den lägsta punkten på hela rundan. Det tog väldigt lång tid att få ner andningen, säker 700 meter, samtidigt uppför. Sen blev det ytterligare några lugna kilometer innan jag kom tillbaka till det flacka partiet igen fast från andra hållet. Nu blev det lite bättre kontroll, på första intervallen envisades jag med 4-taktsandning hela sträckan, men på denna andra gick jag över i hyfsat kontrollerad 3-takt efter 400 meter. Den blev 3:35. Kändes mycket bättre, nu var kroppen lite mer uppvärmd. Kände att steget var bra och hur jag verkligen kom upp på framfötterna. Återigen så var det tufft att återhämta sig, stigningar igen och rejält trött, är så van vid att stanna efter intervaller. Det är väldigt stor skillnad att bara köra på, visserligen i över 5 tempo men ändå. Jag slutförde rundan i 5:tempo. Totalt landade den milen på 4:45 tempo.
Bytte skor, till mina nya Asics ds racer. Körde på igen i lugnt 5 tempo. Skorna är väldigt sköna, mycket lättare än Adidasskorna, var svårt i början att hålla ner farten. Efter 2,5 km var det dags igen, men nu började jag bli lite trött. Hade 4-takt hela denna intervallen, blev väldigt kontrollerad och tempot blev nu 3:48 istället. Denna kändes bäst av alla 4 fartökningarna och det gick fortare att återhämta sig i kommande stigningar. När rundan vänder och det är 5 km kvar började det kännas rejält i låren. Nu kom tröttheten över mig och jag fick anstränga mig för att hålla 5 tempo kommande kilometer. Hade lite svaga tankar på att hoppa över den sista fartökningen. Men när jag väl var framme så körde jag på ändå och den kändes bättre än väntat och den blev också 3:48 tempo i kontrollerad 4-taktsandning. Men de kommande stigningarna efteråt blev extremt jobbiga och det gick sakta. Det började stelna till ordentligt nu. Sista 2 km är mycket småkuperat och mestadels uppför. Jag ökade farten något bara för att förkorta plågan lite och det kändes faktiskt bättre i låren då.
Totalt sett är jag väldigt nöjd med dagens annorlunda långpass. Är dessutom väldigt nöjd med dom nya skorna, väldigt sköna och lätta, känns nästan som man springer i VFF, väldigt tighta och följsamma, fick lite ondare i vänsterhälen med dessa jämfört med Adidasskorna men det var marginellt. Ska försöka springa mer här, underlaget är ojämnare än asfalt och säkerligen mer skonsamt för mina ömtåliga fotleder och fötter. Nu finns det elljus också hela sträckan, så det går att köra här även på vardagarna.
I torsdags blev det Crosstrainer på gymmet, 45 minuter, körde i 10 minuter på 160 watt, resten i 180 watt, men det var ingen bra känsla alls, kände mig rejält sliten, hade tänkt köra i höjdhopparmattan, men hade inte energi till det. I går, fredag blev det ett kombipass, Rodd + Ct, 20+20 minuter, 180 watt som vanligt på båda maskinerna, lite segt på rodden men Ct gick bättre denna gången. Körde sedan 2*400 steg i höjdhopparmattan, brukar köra 3 gånger. Det var ett tag sedan nu och jag hade inte kraft till att köra 3. Ville spara mig lite till långpasset idag.
Jag hade i förväg tänkt ut hur jag skulle springa passet och det är bra för då är det inte så lätt att vika ner sig när det börjar ta emot.
Platsen var Spånen, Rundan där är 10 kilometer om jag springer den som jag brukar, fast i dag på långpasslördagen blev det 2 rundor. Det är väldigt kuperat, inga jättestigningar men få flacka meter. Man springer som i en och en halv åtta och därför passerar man samma ställe två gånger nästan överallt. Utmed sjön är det 700 meter som är helt flacka, dom enda på den rundan. Där hade jag på förhand tänkt att lägga in fartökningen.
Dagens kuperade långpass. 20 km i 4:45 tempo.
Jag hade mina Adidas första varvet, efter cirka 2,5 km var det dags för första fartökningen, den blev inte alls bra. Det var som om kroppen bara skrek: Vad f-n håller du på med nu gubbe? Det skulle ju vara långpass, det är väl ingen som jagar livet ur oss här? Sänk farten, det här vill jag inte vara med om en enda meter till, förstått!
Andningen blev enormt ansträngd och jag blev stressad, kom i otakt och det var först sista hundra meterna av de 700 som jag kände att det blev lite ordning, det gick i 3:37 ungefär. Sen kommer det stigningar direkt efter. Denna flacka delen av rundan är den lägsta punkten på hela rundan. Det tog väldigt lång tid att få ner andningen, säker 700 meter, samtidigt uppför. Sen blev det ytterligare några lugna kilometer innan jag kom tillbaka till det flacka partiet igen fast från andra hållet. Nu blev det lite bättre kontroll, på första intervallen envisades jag med 4-taktsandning hela sträckan, men på denna andra gick jag över i hyfsat kontrollerad 3-takt efter 400 meter. Den blev 3:35. Kändes mycket bättre, nu var kroppen lite mer uppvärmd. Kände att steget var bra och hur jag verkligen kom upp på framfötterna. Återigen så var det tufft att återhämta sig, stigningar igen och rejält trött, är så van vid att stanna efter intervaller. Det är väldigt stor skillnad att bara köra på, visserligen i över 5 tempo men ändå. Jag slutförde rundan i 5:tempo. Totalt landade den milen på 4:45 tempo.
Bytte skor, till mina nya Asics ds racer. Körde på igen i lugnt 5 tempo. Skorna är väldigt sköna, mycket lättare än Adidasskorna, var svårt i början att hålla ner farten. Efter 2,5 km var det dags igen, men nu började jag bli lite trött. Hade 4-takt hela denna intervallen, blev väldigt kontrollerad och tempot blev nu 3:48 istället. Denna kändes bäst av alla 4 fartökningarna och det gick fortare att återhämta sig i kommande stigningar. När rundan vänder och det är 5 km kvar började det kännas rejält i låren. Nu kom tröttheten över mig och jag fick anstränga mig för att hålla 5 tempo kommande kilometer. Hade lite svaga tankar på att hoppa över den sista fartökningen. Men när jag väl var framme så körde jag på ändå och den kändes bättre än väntat och den blev också 3:48 tempo i kontrollerad 4-taktsandning. Men de kommande stigningarna efteråt blev extremt jobbiga och det gick sakta. Det började stelna till ordentligt nu. Sista 2 km är mycket småkuperat och mestadels uppför. Jag ökade farten något bara för att förkorta plågan lite och det kändes faktiskt bättre i låren då.
Totalt sett är jag väldigt nöjd med dagens annorlunda långpass. Är dessutom väldigt nöjd med dom nya skorna, väldigt sköna och lätta, känns nästan som man springer i VFF, väldigt tighta och följsamma, fick lite ondare i vänsterhälen med dessa jämfört med Adidasskorna men det var marginellt. Ska försöka springa mer här, underlaget är ojämnare än asfalt och säkerligen mer skonsamt för mina ömtåliga fotleder och fötter. Nu finns det elljus också hela sträckan, så det går att köra här även på vardagarna.
I torsdags blev det Crosstrainer på gymmet, 45 minuter, körde i 10 minuter på 160 watt, resten i 180 watt, men det var ingen bra känsla alls, kände mig rejält sliten, hade tänkt köra i höjdhopparmattan, men hade inte energi till det. I går, fredag blev det ett kombipass, Rodd + Ct, 20+20 minuter, 180 watt som vanligt på båda maskinerna, lite segt på rodden men Ct gick bättre denna gången. Körde sedan 2*400 steg i höjdhopparmattan, brukar köra 3 gånger. Det var ett tag sedan nu och jag hade inte kraft till att köra 3. Ville spara mig lite till långpasset idag.
onsdag 19 november 2014
Distanspass, 4:45 tempo. Framfotsrunda 223
Blev en seg runda, framför allt första halvan. Blev ungefär det tempot jag tänkt mig. Nästan 14 kilometer totalt idag. Hälen kändes lite från och till, ibland försvann den lite molande känslan helt bara för att några minuter åter komma tillbaka, fram och tillbaka under hela rundan.
Sprang på cykelvägarna i Alvesta, en flack runda som passar bra för distanspass, då allt blir med jämn fart och andning. Kom in i 4-takts andning vid något enstaka kort tillfälle, men annars var puls och andning låg. Runt 130 i medelpuls, första kilometern skenade dock klockan sin vana trogen.
Dagens runda
Hade mina Adidas, kan varit så att det tuffa passet i måndags fortfarande satt kvar i kroppen. I går körde jag ett lugnt gympass, med 20 minuter vardera på rodd och ct. 180 watt i snitt på båda maskinerna.
Mörkret och de tunga molnen vägrar släppa greppet, nu är det lite svårare att hitta energi i vardagen. Vi håller på att slå ett nytt rekord här i Växjötrakten, hittills i november har det varit 1 soltimme. Det tidigare bottenrekordet är från 2003 eller 1993, kommer inte håg vilket nu, men då var det 5 timmars sol under november. Det finns inget i väderprognoserna som tyder på att vi inte ska slå det otroligt tråkiga rekordet.
Sprang på cykelvägarna i Alvesta, en flack runda som passar bra för distanspass, då allt blir med jämn fart och andning. Kom in i 4-takts andning vid något enstaka kort tillfälle, men annars var puls och andning låg. Runt 130 i medelpuls, första kilometern skenade dock klockan sin vana trogen.
Dagens runda
Hade mina Adidas, kan varit så att det tuffa passet i måndags fortfarande satt kvar i kroppen. I går körde jag ett lugnt gympass, med 20 minuter vardera på rodd och ct. 180 watt i snitt på båda maskinerna.
Mörkret och de tunga molnen vägrar släppa greppet, nu är det lite svårare att hitta energi i vardagen. Vi håller på att slå ett nytt rekord här i Växjötrakten, hittills i november har det varit 1 soltimme. Det tidigare bottenrekordet är från 2003 eller 1993, kommer inte håg vilket nu, men då var det 5 timmars sol under november. Det finns inget i väderprognoserna som tyder på att vi inte ska slå det otroligt tråkiga rekordet.
måndag 17 november 2014
Tröskelpass på löpband, 15 km/h i 40 min. Framfotsrunda 222
Har känt mig lite sliten idag, Har varit en relativt tuff träningshelg för mig och det har känts lite segt i benen under hela dagen. Hade ändå bestämt mig innan att jag skulle köra ett tempo/tröskelpass på bandet i kväll.
Hade nya skor idag, kändes helt okej, väldigt lätta. Asics Ds Racer. Hade dom även under uppvärmningen. 8mm dropp. Hoppas en hel del på dessa.
Det började dock kännas lite i hälen ungefär 10 minuter in i den tuffa delen. Blev allt sämre fram till 20 minuter sen släppte det lite och gick lite fram och tillbaka, jag brydde mig inte om att byta under passet. Kände mig lite seg även under passet och ville helst inte stanna, för då hade det blivit tufft att komma igång igen.
Pulsen var stabil, började runt 140, efter halva passet runt 152, i slutet, efter 40 minuter, 163. Bandet på 15 km/h och 0,5% lutning. Som sagt var, det kändes aldrig som jag kom in dagens löpning, som att jag helst ville att det skulle vara över så fort som möjligt. Hade ändå kontrollerad 4-takts andning och bytte fot efter 20 steg. Ett bra sätt att hitta fokus, tiden rann trots allt på rätt bra, sista tio minuterna blev det rätt tufft. Men som jag sagt innan, bandet är bra på det sättet, det var redan bestämt sedan innan hur länge jag skulle hålla på och då är det bara att köra. Hade det varit utomhus idag, med denna sega känsla så hade jag med all sannolikhet sänkt farten. Hade nästan 190 steg/minut. Blir mycket kortare steg på bandet. Så även det kan vara bra för mig som behöver hjälp med att korta stegen och få upp frekvensen lite.
Dagens löpbandspass
3 dagars löpning sätter sina spår, både lördagens pass och dagens var rätt så tuffa. Känslan var som bäst i går på det lugna återhämtningspasset. Det kändes väldigt bra. Nu får jag ta det lite lugnare ett par dagar och hoppas på att kroppen tar emot träningen.
Hade nya skor idag, kändes helt okej, väldigt lätta. Asics Ds Racer. Hade dom även under uppvärmningen. 8mm dropp. Hoppas en hel del på dessa.
Det började dock kännas lite i hälen ungefär 10 minuter in i den tuffa delen. Blev allt sämre fram till 20 minuter sen släppte det lite och gick lite fram och tillbaka, jag brydde mig inte om att byta under passet. Kände mig lite seg även under passet och ville helst inte stanna, för då hade det blivit tufft att komma igång igen.
Pulsen var stabil, började runt 140, efter halva passet runt 152, i slutet, efter 40 minuter, 163. Bandet på 15 km/h och 0,5% lutning. Som sagt var, det kändes aldrig som jag kom in dagens löpning, som att jag helst ville att det skulle vara över så fort som möjligt. Hade ändå kontrollerad 4-takts andning och bytte fot efter 20 steg. Ett bra sätt att hitta fokus, tiden rann trots allt på rätt bra, sista tio minuterna blev det rätt tufft. Men som jag sagt innan, bandet är bra på det sättet, det var redan bestämt sedan innan hur länge jag skulle hålla på och då är det bara att köra. Hade det varit utomhus idag, med denna sega känsla så hade jag med all sannolikhet sänkt farten. Hade nästan 190 steg/minut. Blir mycket kortare steg på bandet. Så även det kan vara bra för mig som behöver hjälp med att korta stegen och få upp frekvensen lite.
Dagens löpbandspass
3 dagars löpning sätter sina spår, både lördagens pass och dagens var rätt så tuffa. Känslan var som bäst i går på det lugna återhämtningspasset. Det kändes väldigt bra. Nu får jag ta det lite lugnare ett par dagar och hoppas på att kroppen tar emot träningen.
söndag 16 november 2014
Dubbla pass, framfotsrunda 221.
Blev ett tidigt, återhämtande löppass idag på morronen, vid 9-tiden. Var lite stel i vristerna precis när jag steg upp, fast efter att ha ätit frukost och fått i gång kroppen någon timme senare så var jag redo.
Det kändes lite stumt och stelt första 2 kilometerna, sen släppte det alltmer och jag kom in i ett fint flyt. Låg på mellan 125-130 i puls hela passet, först hade jag tänkt mig ett varv, 6,5 km. Men då det kändes bättre än väntat i både hälen och kroppen i övrigt så körde jag 2 varv och hela rundan blev i stället 11 km. i 5:00 tempo, inga fartökningar. Det andra varvet blev jag dock lite stum i framsidan på låren. Var färdig redan vid 10-tiden. Brukar inte vara klar så tidigt.
Dagens runda
Sen blev det en lugn förmiddag och eftermiddag. Pratade med D, vid 2-tiden. Det gav massor med positiv energi, så det var med lätta steg jag åkte till gymmet framåt 4-tiden. Det blev 50 minuter på crosstrainern i 160 watt på level 16. Hade pulsbandet på mig, låg på mellan 120-130 här också, samma som löpningen tidigare idag. Det var segt första 10-15 minuterna, men sedan gick det allt lättare och det kändes väldigt bra totalt sett.
Det som har varit mest positivt idag var att hälen inte känts alls så mycket som den gjort den sista tiden. Hade mina Adidas idag också.
Om det var extremt mycket november igår så var det än tydligare idag, lite hårdare ostlig vind, lite mer regn i luften och några grader kallare. Men vinden är inget bekymmer när jag kör i 5:00 tempo. Pulsen går upp en aning men när jag kört intervaller fram och tillbaka på samma cykelväg så har det varit extremt jobbigt i motvindspartierna.
Det kändes lite stumt och stelt första 2 kilometerna, sen släppte det alltmer och jag kom in i ett fint flyt. Låg på mellan 125-130 i puls hela passet, först hade jag tänkt mig ett varv, 6,5 km. Men då det kändes bättre än väntat i både hälen och kroppen i övrigt så körde jag 2 varv och hela rundan blev i stället 11 km. i 5:00 tempo, inga fartökningar. Det andra varvet blev jag dock lite stum i framsidan på låren. Var färdig redan vid 10-tiden. Brukar inte vara klar så tidigt.
Dagens runda
Sen blev det en lugn förmiddag och eftermiddag. Pratade med D, vid 2-tiden. Det gav massor med positiv energi, så det var med lätta steg jag åkte till gymmet framåt 4-tiden. Det blev 50 minuter på crosstrainern i 160 watt på level 16. Hade pulsbandet på mig, låg på mellan 120-130 här också, samma som löpningen tidigare idag. Det var segt första 10-15 minuterna, men sedan gick det allt lättare och det kändes väldigt bra totalt sett.
Det som har varit mest positivt idag var att hälen inte känts alls så mycket som den gjort den sista tiden. Hade mina Adidas idag också.
Om det var extremt mycket november igår så var det än tydligare idag, lite hårdare ostlig vind, lite mer regn i luften och några grader kallare. Men vinden är inget bekymmer när jag kör i 5:00 tempo. Pulsen går upp en aning men när jag kört intervaller fram och tillbaka på samma cykelväg så har det varit extremt jobbigt i motvindspartierna.
lördag 15 november 2014
Kuperat långpass, 22 km. Med 5 km fartökning. Framfotsrunda 220
Blev ett helt okej pass till slut, kändes segt inledningsvis. Körde CT i torsdags, 45 minuter 160 watt. Igår blev det rodd 20 min. + ct 20 min + löpband 10 min. runt 180 watt på rodden och CT. Löpbandet lugnt och stilla i mellan 5-6 km/h tempo, provade ytterligare ett par nya skor på bandet, Asics ds racer 10, med 8mm dropp. Kändes väldigt sköna i dessa lugna tio minuter. Ska bli spännande att se om dessa är mina kommande favoriter, väldigt lätta.
Vaknade mitt i natten, klockan 3:30 och var klarvaken, tog säkert en timme innan jag kunde somna igen, vet inte varför? Tog 2 öl i gårkväll, men det brukar jag göra på fredagkvällarna, dessutom tidigt igår så jag kände inget av dom innan jag skulle gå och lägga mig. Har blivit mer än två veckor i rad med någon form av konditionsträning nu. Det rullar på bara och jag har inte känt mig speciellt sliten. Tror variationen i min träning gör att det funkar okej. Skulle som jag sagt innan vilja springa mer men så fort jag ökar mängden det minsta lilla så förvärras hälproblemen.
Dagens långpass.
I dag hade jag en plan med långpasset och jag höll mig till den planen nästan hela rundan. Denna rundan är väldigt kuperad inledningsvis. Hade tänkt mig de första 9 kilometerna i 5 tempo, det var inga problem då jag kände mig lite sliten i början på passet och det var dessutom lite motvind.
Efter 9 km så svänger det tvärt och man springer sedan 5km i NV riktning, eftersom det var ostlig vind så blev det bra medvind nu. Jag ökade farten under dessa 5 km, det är mer nerför än uppför under dessa 5 km enligt klockan, 46 meter nerför och ungefär 30 meter upp. Så jag höll ett bra tempo, de 2 första km i denna fartökning gick i 3:53 tempo, svagt utför och medvind, sedan kommer kilometern som är uppför, då sjönk farten till 4:15 tempo. Sedan nästan 2 kilometer nerför, dessa gick i 3:53 tempo, sista 300 meterna gick jag på max. Fick upp pulsen i 172 där. Jag höll miltempo ungefär, låg väldigt högt i 4-taktsandningen dessa 5 kilometerna. I den långa uppförsbacken så gick jag över i 3-takt ett par hundra meter, likaså i avslutningen. Jag trodde att det skulle gå lite fortare, både nerför och medvind. Men är ändå nöjd, jag är inte i någon formtoppningsperiod för tillfället.
Det är skönt att på något sätt att få trycka på, perfekt när man får lite hjälp av både nerförsbacke och medvind, det blir en bra känsla. När dessa 5 kilometer med fartökning var avklarade var jag tvungen att ta "pustepaus" var helt slut i ett par minuter. Nu väntade 7 kilometer i lugnare fart, samt en rejäl stigning och efterföljande utförslöpa, gick i 4:45 tempo ungefär sista 7 km. Kändes bättre än väntat, fast visst stramade det lite i framsidan på låren, samt att jag återigen fick stanna efter 19 kilometer, då det brände rejält under vänsterhälen. Det räcker med att ta av skon och massera hälen någon minut och sträcka till strumpan sen är det bara att fortsätta. Hela rundan gick i 4:37 tempo totalt.
Är väldigt nöjd med rundan och känner mig hyfsat pigg efteråt, det var första gången jag gjorde en sådan här fartökning mitt i ett långpass, om jag ökar farten annars i ett långpass så brukar det bli progressiv ökning och det går som snabbast i slutet. De gångerna har känslan varit mer slitsam och passet har lämnat en tung känsla trots att det gått lugnt under större delen av rundan. Men idag så lämnar passet en mer lugn känsla trots att det var väldigt hårt under 5 kilometer. Så det är kanske bättre att springa dessa pass på detta vis för att få en bättre känsla efteråt?
Hade mina nya Adidas, bortsett från 19 kilometers stoppet så kändes det bra, hälen höll sig lugn och det var bara i den snabbare delen som skorna kändes en aning tunga. Så dessa är mina bästa skor på de långa sträckorna.
Vädret var så november det bara kan bli, 7-8 grader, tunga moln och en dyster känsla, nu har alla löven lämnat träden och grenarna är kala och fuktdrypande, duggregnet hängde i luften i början. Det lyser ännu inga adventsljusstakar i fönstren och det känns som att alla bara går och vänta på att november ska ta slut eller övergå i vinter. Men som så många år innan så får vi i södra Sverige leva nästan hela hösten/vintern i ett 4 månader långt november. Det är tur man har löpningen att fokusera på. Då blir det lättare att uthärda.
Vaknade mitt i natten, klockan 3:30 och var klarvaken, tog säkert en timme innan jag kunde somna igen, vet inte varför? Tog 2 öl i gårkväll, men det brukar jag göra på fredagkvällarna, dessutom tidigt igår så jag kände inget av dom innan jag skulle gå och lägga mig. Har blivit mer än två veckor i rad med någon form av konditionsträning nu. Det rullar på bara och jag har inte känt mig speciellt sliten. Tror variationen i min träning gör att det funkar okej. Skulle som jag sagt innan vilja springa mer men så fort jag ökar mängden det minsta lilla så förvärras hälproblemen.
Dagens långpass.
I dag hade jag en plan med långpasset och jag höll mig till den planen nästan hela rundan. Denna rundan är väldigt kuperad inledningsvis. Hade tänkt mig de första 9 kilometerna i 5 tempo, det var inga problem då jag kände mig lite sliten i början på passet och det var dessutom lite motvind.
Efter 9 km så svänger det tvärt och man springer sedan 5km i NV riktning, eftersom det var ostlig vind så blev det bra medvind nu. Jag ökade farten under dessa 5 km, det är mer nerför än uppför under dessa 5 km enligt klockan, 46 meter nerför och ungefär 30 meter upp. Så jag höll ett bra tempo, de 2 första km i denna fartökning gick i 3:53 tempo, svagt utför och medvind, sedan kommer kilometern som är uppför, då sjönk farten till 4:15 tempo. Sedan nästan 2 kilometer nerför, dessa gick i 3:53 tempo, sista 300 meterna gick jag på max. Fick upp pulsen i 172 där. Jag höll miltempo ungefär, låg väldigt högt i 4-taktsandningen dessa 5 kilometerna. I den långa uppförsbacken så gick jag över i 3-takt ett par hundra meter, likaså i avslutningen. Jag trodde att det skulle gå lite fortare, både nerför och medvind. Men är ändå nöjd, jag är inte i någon formtoppningsperiod för tillfället.
Det är skönt att på något sätt att få trycka på, perfekt när man får lite hjälp av både nerförsbacke och medvind, det blir en bra känsla. När dessa 5 kilometer med fartökning var avklarade var jag tvungen att ta "pustepaus" var helt slut i ett par minuter. Nu väntade 7 kilometer i lugnare fart, samt en rejäl stigning och efterföljande utförslöpa, gick i 4:45 tempo ungefär sista 7 km. Kändes bättre än väntat, fast visst stramade det lite i framsidan på låren, samt att jag återigen fick stanna efter 19 kilometer, då det brände rejält under vänsterhälen. Det räcker med att ta av skon och massera hälen någon minut och sträcka till strumpan sen är det bara att fortsätta. Hela rundan gick i 4:37 tempo totalt.
Är väldigt nöjd med rundan och känner mig hyfsat pigg efteråt, det var första gången jag gjorde en sådan här fartökning mitt i ett långpass, om jag ökar farten annars i ett långpass så brukar det bli progressiv ökning och det går som snabbast i slutet. De gångerna har känslan varit mer slitsam och passet har lämnat en tung känsla trots att det gått lugnt under större delen av rundan. Men idag så lämnar passet en mer lugn känsla trots att det var väldigt hårt under 5 kilometer. Så det är kanske bättre att springa dessa pass på detta vis för att få en bättre känsla efteråt?
Hade mina nya Adidas, bortsett från 19 kilometers stoppet så kändes det bra, hälen höll sig lugn och det var bara i den snabbare delen som skorna kändes en aning tunga. Så dessa är mina bästa skor på de långa sträckorna.
Vädret var så november det bara kan bli, 7-8 grader, tunga moln och en dyster känsla, nu har alla löven lämnat träden och grenarna är kala och fuktdrypande, duggregnet hängde i luften i början. Det lyser ännu inga adventsljusstakar i fönstren och det känns som att alla bara går och vänta på att november ska ta slut eller övergå i vinter. Men som så många år innan så får vi i södra Sverige leva nästan hela hösten/vintern i ett 4 månader långt november. Det är tur man har löpningen att fokusera på. Då blir det lättare att uthärda.
onsdag 12 november 2014
Ojämn distansrunda, 13 km, 4:30 tempo. Framfotsrunda 219
Blev ett för mig ytterst märkligt och ojämnt pass. Hade som mål innan passet att det skulle bli ungefär 10 km i 4:40 tempo, för att kunna köra ett liknande pass redan i morgon, i en strävan att kunna klara 2 dagar i rad.
Det har under dagen känts bra i vänsterhälen och fötterna. Därför tänkte jag ge Salming distance skorna ytterligare en chans. Hade dottern med mig på cykel första varvet.
Kände redan efter 3-400 meter att det inte var helt perfekt, efter 1 km stannade jag som jag brukar om det stramar och molar lite. Gjorde lite uppmjukningsövningar, hade då ungefär 4:50 i tempo. Sedan fortsatte vi i samma fart. Denna runda går på cykelvägar i västra Alvesta, ungefär 10 korsande vägar att ta sig över. Tror vi fick stanna vid nästan allihopa, blir lite extra försiktig när dottern cyklar jämte, svårt att i mörkret få någon ögonkontakt med bilförarna. Start och stopp, ojämnt och ryckigt. Blåste en rätt så frisk ostlig vind, så i ett parti både uppför och motvind. Hälen gjorde alltmer ont och det fick räcka med ett varv med dessa skor.
Väl hemma bytte jag till Adidasskorna och tog ytterligare ett varv. Det kändes bättre i hälen, men molandet fanns där hela tiden. Nu var jag lite frustrerad över att det inte funkade med Salmingskorna, blev lite för fort och kom in i 4:20 tempo, kom in i 4-taktsandning och när jag väl var där så fick det fortsätta resten av rundan. Sen in i motvindspartiet och fick kämpa lite mer. Med 2,5 km kvar vände det dock hemåt och nu lite lätt nerför och medvind. Då kunde jag inte hålla igen. Så nu tryckte jag till rejält, det kändes både skönt men samtidigt så bröt jag ytterligare en gång mot den tänkta planen. De sista 2,5 kilometerna gick i strax under 4:00 tempo, sista 800 meterna gick jag över i 3-taktsandning och blev rejält trött. Återigen så blev den mycket mer okontrollerad jämfört med löpbandet. Men känner mig pigg efter passet, så dessa 2,5 lite hårdare kilometerna i slutet verkar inte slita så mycket som jag trott.
Dagens pass
Ibland blir det inte som man tänkt sig, inte alls. Dagen har annars varit bra men sen när jag hämtade dottern så berättade hon om lite tråkiga saker som hänt i skolan, det är frustrerande att höra och att det är så svårt att hjälpa med vissa saker. Det bidrog säkert till att humöret blev lite lynnigt under löpningen. Vardagarna bjuder på mycket bekymmer både hit och dit. Löpningen är bra som ventil. Det blir nästan alltid bättre känsla efter löpningen. Man lugnar ner sig och tänker lite klarare igen. När det var riktigt intensiva dagar med massor av överraskande inslag så märks det extra tydligt.
Blir nog ingen runda i morgon, hälen är inte redo ännu. Nu kan jag i alla fall utesluta Salmingskorna, ännu ett vanvettsköp. Men kanske dom kan komma till användning när väl hälskadan går över.
Igår blev det ett lugnt gympass med rodd och ct, 20 minuter på vardera maskin i 180 watt. Jag märker nu att efter att varit konsekvent med att inte överskrida 180 watt på rodden så har jag tappat lite i styrka på den och upplever det allt jobbigare att köra med den watten. Ct blir åt andra hållet, igår kändes det förvånansvärt lätt, körde inget i höjdhopparmattan igår. Hade inte riktigt lust eller energi.
Det har under dagen känts bra i vänsterhälen och fötterna. Därför tänkte jag ge Salming distance skorna ytterligare en chans. Hade dottern med mig på cykel första varvet.
Kände redan efter 3-400 meter att det inte var helt perfekt, efter 1 km stannade jag som jag brukar om det stramar och molar lite. Gjorde lite uppmjukningsövningar, hade då ungefär 4:50 i tempo. Sedan fortsatte vi i samma fart. Denna runda går på cykelvägar i västra Alvesta, ungefär 10 korsande vägar att ta sig över. Tror vi fick stanna vid nästan allihopa, blir lite extra försiktig när dottern cyklar jämte, svårt att i mörkret få någon ögonkontakt med bilförarna. Start och stopp, ojämnt och ryckigt. Blåste en rätt så frisk ostlig vind, så i ett parti både uppför och motvind. Hälen gjorde alltmer ont och det fick räcka med ett varv med dessa skor.
Väl hemma bytte jag till Adidasskorna och tog ytterligare ett varv. Det kändes bättre i hälen, men molandet fanns där hela tiden. Nu var jag lite frustrerad över att det inte funkade med Salmingskorna, blev lite för fort och kom in i 4:20 tempo, kom in i 4-taktsandning och när jag väl var där så fick det fortsätta resten av rundan. Sen in i motvindspartiet och fick kämpa lite mer. Med 2,5 km kvar vände det dock hemåt och nu lite lätt nerför och medvind. Då kunde jag inte hålla igen. Så nu tryckte jag till rejält, det kändes både skönt men samtidigt så bröt jag ytterligare en gång mot den tänkta planen. De sista 2,5 kilometerna gick i strax under 4:00 tempo, sista 800 meterna gick jag över i 3-taktsandning och blev rejält trött. Återigen så blev den mycket mer okontrollerad jämfört med löpbandet. Men känner mig pigg efter passet, så dessa 2,5 lite hårdare kilometerna i slutet verkar inte slita så mycket som jag trott.
Dagens pass
Ibland blir det inte som man tänkt sig, inte alls. Dagen har annars varit bra men sen när jag hämtade dottern så berättade hon om lite tråkiga saker som hänt i skolan, det är frustrerande att höra och att det är så svårt att hjälpa med vissa saker. Det bidrog säkert till att humöret blev lite lynnigt under löpningen. Vardagarna bjuder på mycket bekymmer både hit och dit. Löpningen är bra som ventil. Det blir nästan alltid bättre känsla efter löpningen. Man lugnar ner sig och tänker lite klarare igen. När det var riktigt intensiva dagar med massor av överraskande inslag så märks det extra tydligt.
Blir nog ingen runda i morgon, hälen är inte redo ännu. Nu kan jag i alla fall utesluta Salmingskorna, ännu ett vanvettsköp. Men kanske dom kan komma till användning när väl hälskadan går över.
Igår blev det ett lugnt gympass med rodd och ct, 20 minuter på vardera maskin i 180 watt. Jag märker nu att efter att varit konsekvent med att inte överskrida 180 watt på rodden så har jag tappat lite i styrka på den och upplever det allt jobbigare att köra med den watten. Ct blir åt andra hållet, igår kändes det förvånansvärt lätt, körde inget i höjdhopparmattan igår. Hade inte riktigt lust eller energi.
måndag 10 november 2014
Tufft intervallpass på löpband, 6*6 minuter. Framfotsrunda 218.
Hade med mig pulsbandet idag för att få lite bättre koll på ansträngningsnivån. Kände mig pigg inför passet och såg faktiskt fram mot att att få ta i lite rejält, brukar annars ha ångest inför intervallpass, men har märkt att när jag kör dom på löpband så blir dom mycket mer kontrollerade och farten är jämn. Fast om det ger lika mycket på lång sikt återstår att se?
När jag kör intervaller utomhus har jag problem med att hitta rätt fart, blir ofta alldeles för snabbt på de första intervallerna och de blir på tok för ryckiga. Speciellt om jag inte kört på ett tag. Brukar undvika intervaller stor del av säsongen, framför allt på hösten. Men som sagt nu känns det åter lite bättre när jag kör dom på löpband.
Efter en vecka utan tuffa pass så var det dags för ett idag. Intervaller på löpband. Hade först tänkt mig att köra 8*6 minuter, jag brukar köra 4 minuter i vanliga fall, men kände efter 5 minuter på första intervallen att det inte skulle hålla för ett helt pass. Så jag sänkte ambitionen till 6 minuter/intervall.
Det var annorlunda och betydligt mer slitsamt än väntat, jag körde alla 6 i samma hastighet, 16 km/h. Med 0,5% lutning.
De 2 första körde jag med Salming Race, fast efter den andra började det mola allt mer i vänsterhälen så jag bytte tillbaka till Adidas som jag haft på uppvärmningen.
Började varje intervall på mellan 120-130 i puls, blev lite ojämnt tidsmässigt mellan intervallerna i och med skobytet, men ungefär mellan 2-4 minuters vila mellan, från 8 till 10 km/h i joggvilan.
Jag kollade pulsen i slutet på varje intervall och efter den första var den 157 slag, kontrollerad 4-taktsandning hela vägen, likaså den andra som slutade på 162 slag, den tredje slutade på165 slag, men nu började jag känna lite trötthet.
Kan ha påverkats lite av skobytet, det är stor viktskillnad på Salming race och mina Adidas.
Den 4:e slutade på 167 slag och jag gick över i 3-taktsandning efter 4 minuter, 5:e slutade på 172 slag och jag gick över i 3-takt efter 3 minuter, denna var nog den tuffaste. Fick kämpa rejält sista 2 minuterna. Den 6:e slutade också på 172, gick över i 3-taktsandning efter 3 minuter. Men eftersom det var den sista så blev den lite lättare mentalt.
Det märktes rejält efteråt, jag var helt slut, väldigt mör i både fötter, ben och huvud. På träning har jag väldigt svårt att komma upp över i 170 i puls, mitt max på träning och löpning är 177 slag, men det var några år sedan på ett tufft tempopass.
I vanliga fall på utomhusintervaller, 6*1000 meter, brukar pulsen maxa på runt 165 på de sista intervallerna.
Det som kändes bra idag var att det blev relativt lång tid i 3-taktsandning. 3 minuter på de 2 sista. Det gick bättre än väntat att byta från 4-takt till 3-takt och jag fick inte panik i slutet på intervallerna, det höll sig trots den hårda ansträngningen på en kontrollerad nivå. Men som sagt, på bandet lyckas jag bättre med att kontrollera 3-takten, men utomhus är det annorlunda då det är så mycket annat som påverkar. Men om jag hela tiden undviker att träna i 3-takt så kommer jag inte att kunna utveckla det heller.
Lite synd att jag inte kunde köra på hela passet i Salmingskorna, men det är en av fördelarna med bandet, mycket lättare att byta skor. Känns som om att det är lite känsligare för hälen på löpband, känner mer där än när jag kör utomhus. Blir ju lite annorlunda steg. Stegfrekvensen låg på lite över 180 när jag kollade. Det kom en annan kille och körde rätt hårt på ett band jämte och jag såg att vi hade samma stegfrekvens när jag låg på 10 km/h och han var i 15 km/h. Det syntes tydligt att han landade på hälen. Han var en van löpare och körde på med hög fart och 2% lutning. Han låg och varierade mellan 12 och 17 km/h i nått slags fartlekspass. Bra hållning i övrigt, det finns så många olika stilar. Det som är det viktigaste är att hålla sig skadefri.
söndag 9 november 2014
Lugnt återhämtningspass. Framfotsrunda 217.
Blev ett väldigt lugnt återhämtningspass idag på morronen, 6,5 km i 5:15 tempo, en av de långsammaste rundor jag sprungit på väldigt länge. Var lite orolig att det inte skulle kännas som löpning men nu när jag landar med foten mer under kroppen och har ett kortare steg så känns det helt okej att springa i denna farten. Innan när jag landade extremt på hälen, kändes det helt omöjligt att springa i detta tempot. Men om någon sagt till mig att ta i max idag, dagen efter långpasset, så hade jag ändå haft problem att springa mycket snabbare.
Vänsterhälen kändes helt okej idag, men däremot var det lite ömt under foten på yttersidan, ungefär där jag landar, på mellanfoten.
I natt hade jag vitkålsblad på min häl i ett omslag, men bara runt hälen, har provat innan men utan någon större framgång, har inte haft tålamod så det räckt. Kände mig rastlös på morronen och tänkte att ett lugnt löppass skulle lugna ner mig lite, vaknade dessutom alldeles för tidigt, var upp strax efter 6.
Har varit i Alvesta hela helgen, var väldigt längesedan, känns ovant och jag får helt plötsligt massor med tid över och blir nästan lite överrumplad och vet inte vad jag ska göra med den. Brukar alltid annars lida av tidsbrist, vill aldrig räcka till allt jag vill och behöver göra, men som sagt denna helgen har det varit väldigt annorlunda. Städat lite och lagat mat och bakat äppelpaj. Umgåtts med katten som tycker det är väldigt trevligt att slippa vara själv på helgerna. Har som väl var kunnat träna på bra och körde i eftermiddag ett gympass, passet var som tidigare 20+20 minuter på roddmaskin och CT, runt 180 i medelwatt, efter det blev det lite magstärkande övningar, något jag slarvat med den sista tiden. Nu efteråt så känns det lite mer än vanligt.
Nu är det slut på den lugna träningsveckan, har varit mer pass än vanligt men inget högintensivt, hade tänkt att periodisera lite och köra 3 lite hårdare veckor och sen varva med en lugnare vecka. Det jag vill sikta mot är att köra med större spann på passen, att dom hårda passen ska bli lite hårdare än innan men framför allt att dom lugna passen ska bli lugnare, jag har problem med att köra lite för hårt på de lugna passen och det blir mittemellan på det mesta. Intervaller sliter hårt så vi får se hur det går och vilka skor jag ska ha. På de lugna passen får det i alla fall bli Adidas, inget mer experimenterande på ett tag nu. Det som bekymrar mig lite är hälen, efter att varit bättre ett tag tidigare i höstas så börjar jag åter känna av den.
Dagens runda
Vänsterhälen kändes helt okej idag, men däremot var det lite ömt under foten på yttersidan, ungefär där jag landar, på mellanfoten.
I natt hade jag vitkålsblad på min häl i ett omslag, men bara runt hälen, har provat innan men utan någon större framgång, har inte haft tålamod så det räckt. Kände mig rastlös på morronen och tänkte att ett lugnt löppass skulle lugna ner mig lite, vaknade dessutom alldeles för tidigt, var upp strax efter 6.
Har varit i Alvesta hela helgen, var väldigt längesedan, känns ovant och jag får helt plötsligt massor med tid över och blir nästan lite överrumplad och vet inte vad jag ska göra med den. Brukar alltid annars lida av tidsbrist, vill aldrig räcka till allt jag vill och behöver göra, men som sagt denna helgen har det varit väldigt annorlunda. Städat lite och lagat mat och bakat äppelpaj. Umgåtts med katten som tycker det är väldigt trevligt att slippa vara själv på helgerna. Har som väl var kunnat träna på bra och körde i eftermiddag ett gympass, passet var som tidigare 20+20 minuter på roddmaskin och CT, runt 180 i medelwatt, efter det blev det lite magstärkande övningar, något jag slarvat med den sista tiden. Nu efteråt så känns det lite mer än vanligt.
Nu är det slut på den lugna träningsveckan, har varit mer pass än vanligt men inget högintensivt, hade tänkt att periodisera lite och köra 3 lite hårdare veckor och sen varva med en lugnare vecka. Det jag vill sikta mot är att köra med större spann på passen, att dom hårda passen ska bli lite hårdare än innan men framför allt att dom lugna passen ska bli lugnare, jag har problem med att köra lite för hårt på de lugna passen och det blir mittemellan på det mesta. Intervaller sliter hårt så vi får se hur det går och vilka skor jag ska ha. På de lugna passen får det i alla fall bli Adidas, inget mer experimenterande på ett tag nu. Det som bekymrar mig lite är hälen, efter att varit bättre ett tag tidigare i höstas så börjar jag åter känna av den.
Dagens runda
lördag 8 november 2014
Bra långpass i Alvestatrakterna, 22km i 4:57 tempo. Framfotsrunda 216
Har haft en tung vecka på jobbet, novembermörkret ligger som en blöt, kall filt och det är bara början på november, regnet faller nästan varje dag och det är svårt att se ljuset någonstans.
Har ändå haft min ljuslykta i träningen hela veckan och kvällarnas pass har varit så befriande och upplyftande om man bortser från löpbandspasset i onsdags som blev en liten besvikelse med dom nya Salming distance skorna.
Dessa tränings pass är som att komma hem och på nått sätt finns det en trygghet i att få svettas en stund varje dag, blir som en mental dusch, alla motgångar och besvikelser runt omkring i tillvaron förminskas till just de bagateller de är, som att man får på sig ett par glasögon som rättar till skärpan.
Märker allt mer att det är träningen i sig som är viktigast för mig, visst har jag mina mål men allt eftersom år läggs till år så blir prestationer och tider av allt mindre betydelse. Jag inser att det är lite väl sent att slå några rekord eller genomföra stora bedrifter som bygger på hård träning. Jag har inte riktigt en kropp som håller för den hårda träningen man måste underkasta sig. Det är så lätt att träningen glider över i ett tillstånd som nästan kan betraktas som sjukligt.
Idag vaknade jag med lite ömma vrister och en lite tråkig, molande känsla i vänsterhälen. Trots att jag inte sprungit sedan i onsdags. Var nästan på väg att ställa in det numera obligatoriska långpasset. Men efter lite velande hit och dit så fick det ändå bli ett försök. Det blev Adidasskorna, de nya. Nu med den nya snörningen som dom visade i Runners World, där man använder även det översta hålet och bildar en ögla där sedan andra sidans snöre träs. Foten ska på detta sätt bli mer stabiliserad i skon.
Och idag kände jag inte alls så mycket besvär, började komma lite svagt efter 18-19 km, men det kan varit inbillning för det var inga problem att slutföra passet.
Höll ett lugnt tempo, 5:00 tempo var målet för dagen, nu är jag mer disciplinerad och börjar inte springa snabbare efter ett tag. Märker dock att om jag inte tänker på det gärna vill glida in i ett 4:40 tempo, det verkar vara mitt defaultläge på lugna pass. men den farten är för hög om jag inte vill slita för mycket på kroppen.
Passet kändes väldigt bra, inga stora problem med hälen, bara lite lätt molande ibland. Kände att andningen var väldigt kontrollerad och kände mig bara lite trött de sista 2-3 kilometerna.
Det bästa är ändå den positiva mentala känslan som infinner sig. Lördag och nästan hela helgen kvar, det bildas positiva tankar som likt varma sommarvindar blåser bort dom dystra negativa regnmolnstankarna som förmörkat mitt sinne nästan hela veckan. Hoppet tänds och framtiden är åter ljus och full med möjligheter. Då känner man enorm tacksamhet. Att genom ett lugnt, långt löppass få denna enorma mentala kick är fantastiskt, just i de ögonblicken är det svårt att önska sig något ytterligare.
Dagens pass
Har nu kört på hela veckan med endast lugna pass, ingen högintensiv löpning. I förgår blev det ett cykelpass, det var väldigt längesedan. Körde på i 200watt i 50 minuter. Pulsen låg mellan 120-130. Blev rejält svettigt ändå. Kändes helt okej i benen. I går körde jag som vanligt med rodd och ct, samma som vanligt, 175 watt på båda maskinerna i 20 minuter.
Har ändå haft min ljuslykta i träningen hela veckan och kvällarnas pass har varit så befriande och upplyftande om man bortser från löpbandspasset i onsdags som blev en liten besvikelse med dom nya Salming distance skorna.
Dessa tränings pass är som att komma hem och på nått sätt finns det en trygghet i att få svettas en stund varje dag, blir som en mental dusch, alla motgångar och besvikelser runt omkring i tillvaron förminskas till just de bagateller de är, som att man får på sig ett par glasögon som rättar till skärpan.
Märker allt mer att det är träningen i sig som är viktigast för mig, visst har jag mina mål men allt eftersom år läggs till år så blir prestationer och tider av allt mindre betydelse. Jag inser att det är lite väl sent att slå några rekord eller genomföra stora bedrifter som bygger på hård träning. Jag har inte riktigt en kropp som håller för den hårda träningen man måste underkasta sig. Det är så lätt att träningen glider över i ett tillstånd som nästan kan betraktas som sjukligt.
Idag vaknade jag med lite ömma vrister och en lite tråkig, molande känsla i vänsterhälen. Trots att jag inte sprungit sedan i onsdags. Var nästan på väg att ställa in det numera obligatoriska långpasset. Men efter lite velande hit och dit så fick det ändå bli ett försök. Det blev Adidasskorna, de nya. Nu med den nya snörningen som dom visade i Runners World, där man använder även det översta hålet och bildar en ögla där sedan andra sidans snöre träs. Foten ska på detta sätt bli mer stabiliserad i skon.
Och idag kände jag inte alls så mycket besvär, började komma lite svagt efter 18-19 km, men det kan varit inbillning för det var inga problem att slutföra passet.
Höll ett lugnt tempo, 5:00 tempo var målet för dagen, nu är jag mer disciplinerad och börjar inte springa snabbare efter ett tag. Märker dock att om jag inte tänker på det gärna vill glida in i ett 4:40 tempo, det verkar vara mitt defaultläge på lugna pass. men den farten är för hög om jag inte vill slita för mycket på kroppen.
Passet kändes väldigt bra, inga stora problem med hälen, bara lite lätt molande ibland. Kände att andningen var väldigt kontrollerad och kände mig bara lite trött de sista 2-3 kilometerna.
Det bästa är ändå den positiva mentala känslan som infinner sig. Lördag och nästan hela helgen kvar, det bildas positiva tankar som likt varma sommarvindar blåser bort dom dystra negativa regnmolnstankarna som förmörkat mitt sinne nästan hela veckan. Hoppet tänds och framtiden är åter ljus och full med möjligheter. Då känner man enorm tacksamhet. Att genom ett lugnt, långt löppass få denna enorma mentala kick är fantastiskt, just i de ögonblicken är det svårt att önska sig något ytterligare.
Dagens pass
Har nu kört på hela veckan med endast lugna pass, ingen högintensiv löpning. I förgår blev det ett cykelpass, det var väldigt längesedan. Körde på i 200watt i 50 minuter. Pulsen låg mellan 120-130. Blev rejält svettigt ändå. Kändes helt okej i benen. I går körde jag som vanligt med rodd och ct, samma som vanligt, 175 watt på båda maskinerna i 20 minuter.
onsdag 5 november 2014
Löpbandspass med nya skor (Salming Distance), 5:00 tempo. Framfotsrunda 215.
Det var med stor förväntan som jag steg upp på löpbandet efter jobbet. I går kom dom nya Salming Distance skorna. Nu skulle alla mina hälproblem vara ett minne blott, detta var nyckeln som skulle passa in i låset perfekt för att öppna upp dörren till den helt smärtfria löpningen som stängdes för ett år sedan. Under dagen har jag känt mig pigg och helt smärtfri i både häl och fot, det märks att jag bara kört lugna löppass den senaste tiden. Nu kommer piggheten.
Hade helst velat testa dom utomhus men det var ett uselt väder med blåst, regn och mörker. Har blivit lite bekväm denna hösten och drar mig mer än gärna inomhus och till löpbandet. Det kändes bra de första stegen, men så efter 10 minuter började det komma lite känningar i hälen, molande som vanligt, blev inte värre med det men sedan kom det brännande känslor under höger framfot, troligtvis friktionsvärme, det blev allt värre och kom även under vänsterfoten lite senare. Efter 30 minuter fick det var nog med de nya skorna.
Det var med stor besvikelse jag klev av bandet, ännu en gång funkade det inte med andra skor. Nu kan man inte dra bra och korrekta slutsatser efter ett ynka pass. Det är inte rättvist mot skorna. Dom kändes otroligt sköna mot fötterna och satt perfekt. Men idag, på bandet funkade dom inte. Framtiden får utvisa om detta var ännu ett onödigt inköp. Bytte till mina nya Adidas och slutförde passet med dom och till min stora förvåning så kändes det rätt hyfsat med dom, förra passet var det inte så bra. Ja, man blir inte klok på det här?!
Nu måste jag nog börja hejda mig lite med skoinköp. Jag har det sista året haft ett naivt hopp om att mina problem med hälen kan lösas genom olika skor men mitt ständiga stångade mot denna vägg ger inga positiva resultat. Jag började i ren förfäran att räkna alla mina skor och jag kom fram till att jag nu har 11 par. Allt från VFF till Nikes mest dämpade skor. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet vilka skor jag ska använda vid dom snabbare passen, då funkar faktiskt det mesta men allra bäst passar VFF och Salming Race. Men till exempel Salming Race funkar absolut inte i de lugnare farterna. de gånger jag försökt så har det gjort riktigt ont i hälen.
Adidas adizero Boston är dom som funkat minst dåligt på de lugna passen. Men där har jag i stället problem med friktionen under hälen efter 18-19 kilometer.
Jag har läst mig till via olika bloggar och träningssajter att man måste ha tålamod med att ställa om sitt löpsteg. Allt från några månader till 3-4 år i sämsta fall. Jag har enorma problem med mitt tålamod, så dagar som dessa då ens hopp inte infrias blir så tunga. Jag känner ändå någonstans långt inne att detta är rätt väg. Men efter 15-16 månader så hade jag hoppats att jag skulle utvecklats lite bättre än vad jag gjort. Framför allt att jag ännu inte kan springa så mycket som jag vill.
Men samtidigt har jag kompisar som inte kan springa alls, både hälproblem och en del med knäproblem så det kunde trots allt vara värre än vad det är. Jag ligger på samma nivå som för ett år sedan tidsmässigt men känner mig lite starkare i fotlederna nu och har inte längre ont i vaderna eller i vristerna efter nattens sömn. Så det går kanske sakta framåt ändå. Även om det med det dagliga perspektivet inte går att se det. Som droppen som urholkar stenen.
Passet blev 60 minuter i 5:00 tempo, det kändes lätt och fint i övrigt och hade lugn och fin andning. Stegfrekvensen var 168 de gånger jag kollade. Hade även på mig pulsbandet i dag och pulsen låg mellan 119-128, och var hela passet stabil utan att öka på slutet. Bytte även löpband och som väl var blev det exakt samma puls på det andra bandet. Så mina misstankar om att banden går med olika fart besannades icke. Det var bra för då slipper man bli irriterad om någon har tagit "mitt" band.
Igår körde jag ett lugnt gympass med 175 samt 180 i medelwatt över 20+20 minuter med rodd och CT, Samt 3*400 steg i höjdhopparmatta, det har blivit en hel del dagar i rad med konditionsträning nu, men efter att kört lite lugnare tempo med löpningen så har det ändå känts helt okej i kroppen för övrigt.
Hade helst velat testa dom utomhus men det var ett uselt väder med blåst, regn och mörker. Har blivit lite bekväm denna hösten och drar mig mer än gärna inomhus och till löpbandet. Det kändes bra de första stegen, men så efter 10 minuter började det komma lite känningar i hälen, molande som vanligt, blev inte värre med det men sedan kom det brännande känslor under höger framfot, troligtvis friktionsvärme, det blev allt värre och kom även under vänsterfoten lite senare. Efter 30 minuter fick det var nog med de nya skorna.
Det var med stor besvikelse jag klev av bandet, ännu en gång funkade det inte med andra skor. Nu kan man inte dra bra och korrekta slutsatser efter ett ynka pass. Det är inte rättvist mot skorna. Dom kändes otroligt sköna mot fötterna och satt perfekt. Men idag, på bandet funkade dom inte. Framtiden får utvisa om detta var ännu ett onödigt inköp. Bytte till mina nya Adidas och slutförde passet med dom och till min stora förvåning så kändes det rätt hyfsat med dom, förra passet var det inte så bra. Ja, man blir inte klok på det här?!
Nu måste jag nog börja hejda mig lite med skoinköp. Jag har det sista året haft ett naivt hopp om att mina problem med hälen kan lösas genom olika skor men mitt ständiga stångade mot denna vägg ger inga positiva resultat. Jag började i ren förfäran att räkna alla mina skor och jag kom fram till att jag nu har 11 par. Allt från VFF till Nikes mest dämpade skor. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet vilka skor jag ska använda vid dom snabbare passen, då funkar faktiskt det mesta men allra bäst passar VFF och Salming Race. Men till exempel Salming Race funkar absolut inte i de lugnare farterna. de gånger jag försökt så har det gjort riktigt ont i hälen.
Adidas adizero Boston är dom som funkat minst dåligt på de lugna passen. Men där har jag i stället problem med friktionen under hälen efter 18-19 kilometer.
Jag har läst mig till via olika bloggar och träningssajter att man måste ha tålamod med att ställa om sitt löpsteg. Allt från några månader till 3-4 år i sämsta fall. Jag har enorma problem med mitt tålamod, så dagar som dessa då ens hopp inte infrias blir så tunga. Jag känner ändå någonstans långt inne att detta är rätt väg. Men efter 15-16 månader så hade jag hoppats att jag skulle utvecklats lite bättre än vad jag gjort. Framför allt att jag ännu inte kan springa så mycket som jag vill.
Men samtidigt har jag kompisar som inte kan springa alls, både hälproblem och en del med knäproblem så det kunde trots allt vara värre än vad det är. Jag ligger på samma nivå som för ett år sedan tidsmässigt men känner mig lite starkare i fotlederna nu och har inte längre ont i vaderna eller i vristerna efter nattens sömn. Så det går kanske sakta framåt ändå. Även om det med det dagliga perspektivet inte går att se det. Som droppen som urholkar stenen.
Passet blev 60 minuter i 5:00 tempo, det kändes lätt och fint i övrigt och hade lugn och fin andning. Stegfrekvensen var 168 de gånger jag kollade. Hade även på mig pulsbandet i dag och pulsen låg mellan 119-128, och var hela passet stabil utan att öka på slutet. Bytte även löpband och som väl var blev det exakt samma puls på det andra bandet. Så mina misstankar om att banden går med olika fart besannades icke. Det var bra för då slipper man bli irriterad om någon har tagit "mitt" band.
Igår körde jag ett lugnt gympass med 175 samt 180 i medelwatt över 20+20 minuter med rodd och CT, Samt 3*400 steg i höjdhopparmatta, det har blivit en hel del dagar i rad med konditionsträning nu, men efter att kört lite lugnare tempo med löpningen så har det ändå känts helt okej i kroppen för övrigt.
måndag 3 november 2014
Löpbandspass, delvis i VFF. 60 min i 5:00 tempo. Framfotsrunda 214.
Blev ett rätt bra pass och jag har tänkt att bara springa lugna pass denna veckan, En "periodiseringsvecka". Har annars blivit så van vid att köra intervall nu i början på veckan att det kändes lite konstigt att inte göra det idag.
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.
Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.
Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.
Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också, Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.
Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.
(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.
Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.
Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.
Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också, Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.
Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.
(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)
lördag 1 november 2014
Kuperat långpass. 21.7 km. 4:54 tempo. Framfotsrunda 213.
Dagens runda
Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.
Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?
Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.
När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.
Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.
Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.
Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.
Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?
Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.
När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.
Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.
Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)