Spånenmilen, framfotsrunda 171.

Idag funkade det med löpning, det blev totalt 8 dagars uppehåll från löpningen denna gången. Hade egentligen inga planer på att springa idag, men framåt arbetsdagens slut vid 16-tiden så provade jag igen lite lätt, barfota ute på gräsmattan, och det kändes helt okej i tån.
Så jag tog på mig mina nu rätt slitna Adidas Boston, säkert sprungit över 300 mil i dom. Klippte hål i tyget precis över tån, så att det inte låg och klämde. Provade igen lite försiktigt och det funkade.

Dagens runda

Min nu sönderklippta sko

Tån fortfarande svullen, lite mer precis efter löpningen.

Så det blev upp till Spånenområdet för en rätt så lugn runda. Men det blev inte riktigt så lugnt. I början kändes det väldigt lätt, höll 4:14 tempo första 3 kilometerna, mest utför. Men sänkte lite sedan och höll prattempo rent andningsmässigt. Fast i uppförsbackarna ökade andningen rejält. Sista 3 km blev dock väldigt jobbiga och jag fick kämpa rejält med andningen och sista 2 km är i princip bara uppför, där fick jag sänka farten rejält för att orka hela vägen.

Känslan var att jag sprungit med en medelpuls på runt 150, en prattemporunda i vanliga fall, men medelpulsen landade på 158. Det brukar jag ha på de tuffaste tempopassen. Var rätt varmt idag, 22-23 grader, så kanske att det drev upp pulsen något. Körde ju rätt hårt på gymmet i går, så det kan också bidragit. Men annars kändes det bra i benen under passet, hade ingen träningsvärk från crosstrainern eller roddmaskinen.

Men löpformen är inte riktigt var den varit innan, kände framförallt idag att jag tog helt slut sista 2 kilometerna. Dagens runda har jag sprungit väldigt många gånger så jag har bra referenser och i oktober förra året hade jag min bästa runda där, då sprang jag med 4:02 tempo med en medelpuls på 161 ungefär. Så i jämförelse med den rundan är jag en bit ifrån.

Sprang återigen med bar överkropp, tycker om den känslan. Blev ändå lite för varm, fick torka svett ur ögonen hela tiden. Runt 15 grader brukar var optimalt för mig, då går det som bäst. Nu någon timme efteråt ömmar området runt tån en del, även vänsterhälen stramar lite, men under dagens löpning kändes inte hälen någonting, förutom sista 200-300 meterna då jag tryckte till rejält.

Trots allt skönt att kunna springa igen även om det blev lite väl tufft sista kilometerna idag.

Avbrutet löpningsförsök.

Tänkte mig en liten lugn runda för att testa om det gick att springa nu. Har provat i princip alla mina skor för att se vilka som känns bäst för tån. Det har blivit mina Merrell Ascend trail med 8mm sula som känts bäst. När jag kom fram till Spånenområdet så börjad jag med ett väldigt lugnt uppvärmningsvarv på 200 meter, i ungefär 6 tempo. Funkade okej.

Men så tryckte jag till lite en gång för att testa men kände direkt att det går inte. Blir att foten reflexmässigt vinklar sig utåt så det blir som ankgång, inte mycket men tillräckligt för att det känns som jag haltar lite lätt. Hade jag haft hungriga vargar efter mig så hade jag nog kunna springa. Men eftersom jag inte hade det så bröt jag innan jag ens börjat.
Känns lite frustrerande för de små trippande försöken jag gjorde hemma idag kändes okej. Men det är stor skillnad med lite lätt trippande jämfört med löpning.

Så det blev direkt till gymmet för crosstrainer och roddmaskin. 30 minuter på trainern varav 25 i ungefär 155 watt, blev helt slut och hade en puls på nära 170 sista 2 minuterna. Sedan roddmaskin 2*2km med ett medel på ungefär 150 watt. Men med endast 30 sekunder kvar så krampade min ena vad ihop sig totalt, så jag fick bryta. Men båda dessa maskinerna funkar bra som ersättning till löpningen.
Idag var det betydligt svalare ute om än väldigt varmt på gymmet, så det var inte så hemskt som jag förväntat mig. Men inomhusluft är alltid värre att andas in när man behöver mycket syre.

Lönåsrundan med Hybriden.

Ännu en cykelrunda, det var en vecka sedan jag slog i min vänstra lilltå. Provade lite försiktigt igår, barfota på gräsmattan, gick sådär, sen tog jag på mig ett par skor med rymlig tåbox, men det funkar inte än med löpning. Idag började jobbet igen och 4 veckors semester är till ända. Jag är trots lilltåskadan nöjd med träningen under semestern, blev lite för lite distanspass men skyller det på värmen i första hand. Så fort jag blir bra i tån ska jag försöka mig på lite längre rundor på söndagar.

Dagens cykling.

Känns ändå okej att jag kan cykla i princip obehindrat. Har blivit 4 rundor sedan tåskadan. Har kört min favoritrunda, ungefär 3 mil, kuperat och bra, backarna går allt bättre för varje gång, idag kände jag mig extra pigg eftersom jag tog helvila igår. Var riktigt hett igår.
Men så som så många gånger innan så brukar jag tappa energi efter backarna på denna rundan och strax innan den sista och längsta backen var jag som vanligt nere i mental dipp, har då cyklat i 50,minuter ungefär.
Fast idag så kom det nya krafter med 5-6 kilometer kvar och jag kunde trycka på rätt bra. det var en skön känsla att få upp pulsen lite, jag har i cykling väldigt svårt att få upp pulsen, tar slut i benen innan jag kommer upp i rätt känsla.
Det funkar på motionscykel men inte ute i verkligheten, där påverkar vind och lutning mycket mer.

Jag hoppas inom de närmaste dagarna kunna springa en lugn testrunda, jag kan nu gå i princip obehindrat men tån är fortfarande väldigt öm, men svullnaden är på väg ner från övriga foten och bli allt mer lokaliserad runt lilltån.

Lönåsrundan med Hybridcykeln.

Blev en lite mer träningslik runda denna gången, hade medelpuls på 130. När jag kört som bäst med racern för några år sedan har jag kommit upp i medelpuls runt 150. Men denna Hybridcykel som är en blandning mellan vanlig cykel och racer har jag haft runt 140 som högst medelpuls. Men denna rundan jag tog idag är svår att få hög medelpuls på, den är väldigt kuperad så det blir en lite ryckig cykling. När jag körde på motionscykel i vintras på gym så kunde jag snitta på nästan 160 i medelpuls, när förutsättningarna är exakt konstanta.

Dagens cykelrunda

Men i vilket fall som helst så är det oslagbart att cykla utomhus, känna dofterna och vinden mot kroppen. Omgivningarna, hur det ändrar sig i takt med årstiderna och hur känslan av trygghet i det speciella ljuset som varje tid på året bär med sig. Särskilt på rundor som jag körde idag, där jag i princip cyklat varje vecka året runt någon gång. Just på högsommarens andra hälft är det precis som om naturen börjar förbereda sig på vila, sakta, sakta vissnar blommor och det börjar komma lite gula löv på träden. Doften från mognande spannmål är också så karakteristiskt för ljust denna tid. Fåglarnas sång är allt mer avlägsen och tyst, det man kan höra är mest någon kråkas hesa kraxande eller en på avstånd olycksbådande korps mer ihåliga blandning av kraxande och skrik. Men samtidigt är det ändå långt kvar av varma dagar, sommaren är ännu inte slut. Dessutom stundar dessa otroliga höstdagar, när ljuset är ännu mer dovt men luften så klar och hög så det känns som att andas bomull.

Tandemcykling med dottern.

Blev en fin tur till Örs lantcafé. Perfekt väder, lite lagom vind och runt 22 grader. Det kan dröja ett tag innan jag kan springa igen, har fortfarande svårt att gå, halva foten är svullen. Men som väl är så är det inga problem med att cykla. Känns nästan inget då.

Dagens tandemscykling

Så idag blev det tandemcykling, ett lågintensivt pass med intervallinslag. För vi valde den backiga rundan. Där är de 15 första kilometerna upp och ner hela tiden.

 Väl framme vid caféet så blev det morotstårta och en lakritsmuffins, så var det innan fixade kaloriunderskottet både uppätet och överskridet igen. Jag har en enorm svaghet för sötsaker. Det är min stora akilleshäl för att kunna tappa fett till en perfekt löpningsnivå.
Särskilt nu på semestern har jag fallit in i gamla rutiner med sötsaker minst två gånger per dag. Viktökning har inte låtit vänta på sig. har nog gått upp 2-3 kilo nu på semestern trots daglig träning. Ibland till och med dubbelpass.

Det som är lite konstigt med tåskadan är att jag utan större besvär kunde springa ytterligare 3 kilometer efter själva islaget av tån. Att springa idag vore helt omöjligt, gör ont att bara sätta ner foten. Tror det är något som finns kvar från vår evolutionshistoria, när vi var jägare och samlare, så skulle vi även om vi blev skadade under jakt eller flykt kunna springa vidare ett tag till för att komma i skydd, först därefter kom svullnader och blödningar igång för att så sakteliga börja läka våra kroppar. Gick väl på rent adrenalin för mig. Jag har inte varit hos läkare men troligtvis är den yttersta leden på lilltån bruten. Det kändes så när jag kunde vicka på tån i sidled precis när jag fick av mig skorna. Nu går det inte att ens peta på tån, hela tån samt en del av foten är svullen.

Ikväll var jag på gymmet för första gången på flera månader, testade roddmaskin och crosstrainern, körde 15 minuter på vardera maskin, roddmaskinen var inga som helst problem, crosstrainern var lite sämre i vissa lägen men inte alls så besvärligt som när jag hade stressfrakturen i foten i vintras.

Nu kommer det bli en del gymbesök igen, försökte även lite löpning i höjdhoppsmatta men det var bara att lägga ner med en gång, finns inte en möjlighet som det känns nu. Jag är glad att de andra maskinerna fungerar så pass bra ändå. Kan nog bli minst två veckor utan löpning nu.

Stiglöpning med VFF Spyridon, Lilltå skadad.

Blev en lite annorlunda runda då det varit mycket prat om ormar nu. Tycker inte om ormar. Var dessutom på kusinträff i helgen, där fick jag höra att en bekant nyligen blivit biten av en huggorm. Hon hade känt bettet ungefär som ett getingstick och första dygnet var det inga större problem men efter ett dygn svullnade det upp riktigt rejält. Det blev till akuten och sedan en kur med antibiotika. En del av den sträckan jag brukar springa är rätt så stenrik så för att undvika ormar körde jag en sträcka med mindre stenar, så det blir cirka 1 kilometer enkel väg. Sprang den fram och tillbaka 3 gånger så 6 kilometer ungefär. Men jag borde kanske anat oråd, precis innan jag skulle dra igång kom det en tvestjärt krypandes på min arm, så om inte en tudelad tunga skulle orsaka några bekymmer så kanske det var ett varsel med denna tveeggade stjärt istället. För om inte ormrädslan funnits hos mig så hade jag sprungit mitt vanliga varv och då hade jag inte passerat denna elaka rot 6 gånger. Fast å andra sidan så hade jag förr eller senare förmodligen träffat den ändå.


Dagens stiglöpning.

På den 3:e kilometern slog jag i vänster lilltå riktigt rejält. Det händer var och varannan gång men denna gången känns det inte alls bra efteråt, vid själv islaget gjorde det inte jätteont men resten av rundan var jag försiktigare och om jag tryckte ifrån med yttersidan av vänsterfoten eller landade på yttersidan så gjorde det ont. Men som sagt inte mycket mer ont annars än vad det brukar göra när jag slår i tårna.

Ett par timmar efter islaget.

Ett drygt dygn efter islaget.

Precis när jag kom hem och fick av mig skorna så hade det ännu inte hunnit svullna upp, jag vickade lite på tån i sidled, det kändes väldigt konstigt, precis som om det fanns en led i sidled, jag har aldrig brutit något ben innan, men nu har det nog hänt, den yttersta leden på lilltån. Googlade lite och fann att man inom sjukvården inte gör något åt dessa skador om den inte blivit sned. Den verkar hyfsat rak och jag har svårt för att gå till läkare. Har nu under dagen och kvällen haft den i isförband. Den är svullen men inte mer än att jag fick på mig en trätoffla åtminstone.


VFF är inte optimalt på dessa stigar, det är just dessa saker som är den största risken, att slå i tårna. Annars är dessa skor riktigt sköna på stigar, men det ska vara stigar som inte har så mycket dolda faror som dessa stigar har. Just idag var det en liten dold stubbe under blåbärsris precis i kanten av stigen som orsakade smällen. När denna skada går över så får det bli Merrell härnäst på dessa stigar.

Det finns 5-6 olika riktigt svårupptäckta hinder på denna sträckan. Nu måste jag ta mig tid att sakta gå sträckan med en sprayburk med väderbeständig färg och markera alla hinder som kan orsaka skador. Det är en lite tråkig paradox, jag springer på dessa stigar för att få ett kortare och för kroppen skonsammare steg för att undvika överansträngningsskador men samtidigt utsätter jag mina tår för dessa risker, idag så blev en elak stubbe mitt öde. En stubbe jag lyckats "missa" varenda gång innan. Tror jag löpt just denna delen av stigen minst hundra gånger.

Jag tror  mycket på detta med stiglöpning, det är väldigt bra för att träna upp muskler och leder, jag vill inte sluta med att springa på stigar men i fortsättningen får det bli i Merrellskor, då håller jag ihop tårna bättre och det brukar aldrig vara några problem som liknar dessa. Med fivefingers så spretar tårna till och med mer än om man springer helt barfota.

Annars var det som vanligt lite stelt första kilometern, hälen som vanligt. Men det försvann sedan. Efter islaget av tån var det endast det som fanns i mitt huvud resten av rundan.

Lite bilder från dagens stiglöpning.

Började idag att äta färsk ingefära, får vi se om det kan hjälpa mig med mina harklingar, de sista rundorna i värmen så har det varit extra besvärligt, fast igår under intervallerna var det lugnt, lite märkligt. Men det var skönt för det tar kraft att under löpningen behöva hålla på att harkla sig. Särskilt vid hård ansträngning, då känns det nästan hur farten sjunker en aning för att ha kraft till både löpning och harklingar.

6*1000 meter intervaller med VFF+barfota, framfotsrunda 169.

Blev en lite annorlunda intervallrunda idag. Började med 1200 meter uppvärmning med mina Adidasskor. Sen bytte jag till VFF Spyridon och körde ytterligare ett halvt varv innan intervallerna drog igång. Körde de 3 första som vanligt med 200 meters gåvila mellan dom. Blev 3:34,3:42 och 3:44 på dessa 3 och en tung känsla, fick verkligen kämpa på dessa 3. Efter den tredje tog jag en lite längre paus. Den 4:e intervallen missade jag att logga på klockan, måste tryckt på stoppknappen i stället för resetknappen efter 3:e intervallen. Men den var nog ungefär som den 3:e, runt 3:45. Efter den var jag väldigt trött, hade sedan innan bestämt mig för 6 stycken. Tog längre vila innan jag började med 5:an, samt körde både den och 6:an barfota. Det hjälpte till mentalt för att kunna kämpa på, både på 5:an och 6:an gick jag ut lugnt första 400 meterna. Dessa gick på 3:39 samt 3:37. Men extra lång vila mellan 5:an och 6:an. Kändes som det behövdes i värmen.

Dagens intervaller

Trots löpvila i går så var det segt i benen, fick ingen riktigt bra känsla och intervallerna kändes lite ryckiga och obekväma, kom inte in i något bra och jämnt flyt. Hade lite känningar i hälen under uppvärmningsvarven, men under intervallerna var det en bra känsla förutom i den 4:e intervallen då det började kännas lite stumt i fotlederna. Men på 5:an och 6:an som kördes helt barfota var det en alltigenom bra känsla. Blev inte öm under fotsulorna denna gången, så nästa gång kan jag nog köra 3 stycken helt barfota.

Intervaller är svåra att köra och är mentalt tungt innan och under själva passet. De gånger jag lyckas träffa rätt med utgångsfarten kan dom bli riktigt bra att genomföra och känslan är inte så hemsk som de som blir ryckiga och med för snabb utgångsfart. Men om man ska förbättra sig så finns det inget bättre än intervaller. Har dock alltid kört mina ensamma, är det någon gång man skulle ha nytta av att vara fler så är det under intervaller. Kom i håg när jag i yngre dagar tränade fotboll. Då körde vi olika löpövningar och det var stor skillnad när det blev ett tävlingsmoment med de andra. Det är lättare att ta ut sig då. Nu har jag bara klockan att kämpa mot. Men som idag när det är varmt så är det lätt att växla ner lite för tidigt och för mycket.

Men nu några timmar efteråt är det en skön känsla trots allt. Idag parkerade jag cykeln på anvisad plats. Men det var två löpare på plats när jag kom och dessa hade tagit med sig sina cyklar, in på 6:e banan dessutom. Utanför sekretariatet. Att dom vågade? Men den vaktmästaren som tillrättavisade mig var kanske på semester, jag såg i alla fall inte till honom idag. I vilket fall som helst så är det roligt att det finns en del som utnyttjar våra fina löparbanor.

Blev även lite tandemcykling mitt på dagen, efter lunchen. Det var varmt, vi cyklade cirka 25 kilomter med 17km/h i medelfart, lugnt och stilla men sög ändå musten ur mig och dottern eftersom det var så varmt.
Dagens tandemcykling.