Blev en lugn runda, hade känt mig hyfsat pigg under dagen och inte speciellt ont i hälen. Men kände tidigt under dagens runda att det skulle bli tungt. Av någon anledning är det väldigt ofta så på torsdagar.
Möjligt att tisdagens intervaller fortfarande satt i benen, hade känningar i vänsterhälen hela rundan, lite lätt molande. Efter 8-9 kilometer så började jag bli lite stum i låren, trots det moderata tempot.
Torsdagarna är så ofta tunga rent löpmässigt, kan bero på att jag ofta kör intervaller på tisdagar och att dessa intervaller sliter så pass hårt att jag fortfarande inte är återhämtad? Med stigande ålder behövs det allt längre återhämtning. Men det kan också vara så att på torsdagar så har man mer eller mindre konstant sömnbrist i 4 dagar, jag sover bra. Men det blir inte mer än mellan 6-6,5 timmar.
På helgerna blir det någon timme mer och lugnare rent allmänt. Snart stundar semester, då får vi se hur kroppen reagerar, brukar ta minst en vecka att komma ner i varv.
Ja, kroppen blir man aldrig klok på, dagar man känner sig trött och eländig kan bli helt fantastiska löprundor på. Medan det väldigt ofta är tvärtom också, som idag, rätt så pigg innan men med tung och seg känsla hela rundan. Vissa rundor kan vara sega inledningsvis men sedan efter några kilometer så släpper det. Men idag var det tyvärr en allt igenom tung runda.
Får ta med mig att jag trots allt fick ihop 14 kilometer.
Dagens runda
Hade mina Adidas idag, Men dom kändes inte så sköna som dom brukar, fortfarande lite öm under trampdynorna efter tisdagens intervaller. Blev 14 km i 4:40 tempo.
torsdag 3 juli 2014
tisdag 1 juli 2014
Barfota intervaller, 4x1000 meter. Framfotsrunda 150.
Blev åter intervaller, kändes lite i vänsterhälen under uppvärmningskilometerna till Virdavallens idrottsplats, var seg och hade ingen större lust till intervaller idag, men det brukar kännas så. När jag väl fått av mig skorna och tagit ett lugnt uppvärmningsvarv barfota så drog jag igång.
Tyckte jag fick till jämnare fart idag jämfört med de andra gångerna, de tre första gick på strax över 3:30 tempo den sista blev 3:36 tempo. Men det kändes inte så fort. Den tredje blev bäst, rent känslomässigt, fick perfekt första varv och kände att jag var stark sista 600 meterna på den. Men den 4:de var det tyngre. Brukar ju springa 6 intervaller men barfota klara jag inte mer än fyra för tillfället, trampdynorna tar mycket stryk, men vaderna och hälen är tysta så där finns nog tillräckligt med kraft i alla fall
Dagens intervallrunda.
Idag blev jag sliten direkt efteråt, körde indianhopp som vanligt men hade inte så mycket kraft i dom som jag brukar ha. Hemjoggen blev tung och stel och gick i sakta mak.
Blev öm i fötterna idag, har känt lite de andra gångerna men denna gången gjorde det riktigt ont när jag satte på mig skorna igen, precis som jag fått en tagg i framfotens trampdyna. annars är det skön känsla att springa barfota, är bara alldeles för otränad i mina trampdynor. Det finns inget skyddande skikt som det gjorde när man som liten sprang barfota hela sommaren, då var fötterna som gjorda av tjock läderhud. Det krävs mycket barfota gång utomhus för att få till det skyddet. Får se om jag kan öka mängden lite när semestern nalkas.
Tyckte jag fick till jämnare fart idag jämfört med de andra gångerna, de tre första gick på strax över 3:30 tempo den sista blev 3:36 tempo. Men det kändes inte så fort. Den tredje blev bäst, rent känslomässigt, fick perfekt första varv och kände att jag var stark sista 600 meterna på den. Men den 4:de var det tyngre. Brukar ju springa 6 intervaller men barfota klara jag inte mer än fyra för tillfället, trampdynorna tar mycket stryk, men vaderna och hälen är tysta så där finns nog tillräckligt med kraft i alla fall
Dagens intervallrunda.
Idag blev jag sliten direkt efteråt, körde indianhopp som vanligt men hade inte så mycket kraft i dom som jag brukar ha. Hemjoggen blev tung och stel och gick i sakta mak.
Blev öm i fötterna idag, har känt lite de andra gångerna men denna gången gjorde det riktigt ont när jag satte på mig skorna igen, precis som jag fått en tagg i framfotens trampdyna. annars är det skön känsla att springa barfota, är bara alldeles för otränad i mina trampdynor. Det finns inget skyddande skikt som det gjorde när man som liten sprang barfota hela sommaren, då var fötterna som gjorda av tjock läderhud. Det krävs mycket barfota gång utomhus för att få till det skyddet. Får se om jag kan öka mängden lite när semestern nalkas.
söndag 29 juni 2014
Dansjön runt, 15km, framfotsrunda 149.
Blev ett rätt bra pass i ett lite för högt tempo, men det kändes kontrollerat och bra hela rundan. 15 km i 4:30 tempo. 3 dagen i rad med löpning, det var länge sedan. Hade mina Adidas i dag, så det har varit 3 par olika skor på lika många dagar. På längre distanser i lite lugnare tempo är dessa skor helt oslagbara för tillfället. Jag cyklade hemifrån upp till Alvesta SOK:s klubbstuga i Hanaslöv, 8 kilometer enkel resa. Därifrån springer jag sedan Dansjön runt, nästan 15 kilometer blir det. En otroligt fin natur och när man inte tar i för fullt så hinner man och kan njuta av dofter och vacker utsikt. Kör jag ett hårt tempopass eller intervaller är den omgivande miljön av underordnad betydelse, blir som att man tittar i en tunnel och all fokus ligger på att orka.
Dagens runda
Rätt varmt idag, runt 20 grader och lite kvavt, jag börjar att plågas av värmen redan vid 20 grader. Det var mörka moln i horisonten under hela rundan, men dom höll sig på avstånd och det hann aldrig komma något regn på mig.
Annars har dagen varit fylld med utomhusaktiviteter tillsammans med insekter, dom verkar gilla mig extremt mycket, på morronen var det myggen som plågade mig när jag plockade blåbär, fast klarade mig hyfsat med massor med myggmedel och rejält påklädd. Under löpning var det svettflugor som irriterade mig de sista kilometerna i medvind, det gjorde att farten ökade lite, men det gick inte springa ifrån dom.
Nu sitter jag och smaskar i mig årets första blåbärspaj, helt underbart. Är väldigt svag för sötsaker och blåbärspaj är nog bland det godaste jag vet, särskilt om man plockat blåbären själv. Plockade i en timme i går och över 2 timmar idag, kommer att räcka till 3 pajer. Mycket slit för lite paj. Men blåbären har precis mognat här i Alvesta. Är inte jättegott om dom, kanske att det kulminerar om 2 veckor. Hoppas dom blir lite större under tiden och att det finns lite mindre mygg nästa gång.
Nu efter rundan är jag lite öm och stel i min häl. Har varit trycköm de senaste dagarna, men det brukar jag vara. Hoppas att stiglöpningen ska bli min avlastningslöpning framöver, så jag förhoppningsvis kan få upp volymen lite nu när semestern börjar om en vecka. Hade varit kul att få köra lite hårdare några veckor, men kroppen måste hålla för det också. Fast jag tror mig under det senaste halvåret hittat hyfsat rätt med olika pass och skor som ska spara kroppen samtidigt som den stärks.
Känns väldigt bra mentalt att kunnat springa 3 dagar i rad, även om det varit 2 lugna och korta pass de föregående dagarna. Vet inte min form riktigt för tillfället, tryckte på lite hårdare sista kilometern idag och den gick på 4:05 ungefär, men då var jag helt slut efteråt och fick hänga över ett staket rätt så lång stund innan jag var människa igen. Är snart dags för ett tempopass för att kolla formen, men drar mig för dom passen, då jag vet hur ont det gör, intervaller funkar bättre mentalt då plågan är under relativt kort tid, men ett tempopass är 30 minuter i hårt tempo. Men får se kommande vecka om den mentala styrkan räcker till, annars får det anstå tills det finns kraft.
Dagens runda
Rätt varmt idag, runt 20 grader och lite kvavt, jag börjar att plågas av värmen redan vid 20 grader. Det var mörka moln i horisonten under hela rundan, men dom höll sig på avstånd och det hann aldrig komma något regn på mig.
Annars har dagen varit fylld med utomhusaktiviteter tillsammans med insekter, dom verkar gilla mig extremt mycket, på morronen var det myggen som plågade mig när jag plockade blåbär, fast klarade mig hyfsat med massor med myggmedel och rejält påklädd. Under löpning var det svettflugor som irriterade mig de sista kilometerna i medvind, det gjorde att farten ökade lite, men det gick inte springa ifrån dom.
Nu sitter jag och smaskar i mig årets första blåbärspaj, helt underbart. Är väldigt svag för sötsaker och blåbärspaj är nog bland det godaste jag vet, särskilt om man plockat blåbären själv. Plockade i en timme i går och över 2 timmar idag, kommer att räcka till 3 pajer. Mycket slit för lite paj. Men blåbären har precis mognat här i Alvesta. Är inte jättegott om dom, kanske att det kulminerar om 2 veckor. Hoppas dom blir lite större under tiden och att det finns lite mindre mygg nästa gång.
Nu efter rundan är jag lite öm och stel i min häl. Har varit trycköm de senaste dagarna, men det brukar jag vara. Hoppas att stiglöpningen ska bli min avlastningslöpning framöver, så jag förhoppningsvis kan få upp volymen lite nu när semestern börjar om en vecka. Hade varit kul att få köra lite hårdare några veckor, men kroppen måste hålla för det också. Fast jag tror mig under det senaste halvåret hittat hyfsat rätt med olika pass och skor som ska spara kroppen samtidigt som den stärks.
Känns väldigt bra mentalt att kunnat springa 3 dagar i rad, även om det varit 2 lugna och korta pass de föregående dagarna. Vet inte min form riktigt för tillfället, tryckte på lite hårdare sista kilometern idag och den gick på 4:05 ungefär, men då var jag helt slut efteråt och fick hänga över ett staket rätt så lång stund innan jag var människa igen. Är snart dags för ett tempopass för att kolla formen, men drar mig för dom passen, då jag vet hur ont det gör, intervaller funkar bättre mentalt då plågan är under relativt kort tid, men ett tempopass är 30 minuter i hårt tempo. Men får se kommande vecka om den mentala styrkan räcker till, annars får det anstå tills det finns kraft.
lördag 28 juni 2014
Stiglöpning. Med Fivefingers, Framfotsrunda 148.
Blev ett bra pass, Kändes inget i min häl, inte heller i högerfoten, värmde upp rätt så länge idag, säkert 10 minuter, innan jag började passet. Kan ha bidragit till den positiva känslan under dagens pass.
Dagens runda
Att det kan skilja så pass mycket i känsla ändå det bara gått mindre än ett dygn sedan jag sprang senast? På stigar är VFF klockrena för mig. Blev ett väldigt lugnt stiglöpningspass i dag. Hade krafter kvar när jag var färdig. Men eftersom jag har som tanke att jag ska springa imorgon också så fanns det ingen anledning att pressa kroppen hårdare. Men om det kunde kännas så här bra hela tiden så skulle det inte vara några större problem att öka mängden, det hoppas jag kunna göra framöver.
Dessa skorna hade jag idag, trots att det regnat hela natten och morgonen fick jag bra grepp på stigarna. Steget blir kort och under kroppen på ett naturligt sätt med dessa skor och vid stiglöpning, en perfekt kombination.
Dagens runda
Att det kan skilja så pass mycket i känsla ändå det bara gått mindre än ett dygn sedan jag sprang senast? På stigar är VFF klockrena för mig. Blev ett väldigt lugnt stiglöpningspass i dag. Hade krafter kvar när jag var färdig. Men eftersom jag har som tanke att jag ska springa imorgon också så fanns det ingen anledning att pressa kroppen hårdare. Men om det kunde kännas så här bra hela tiden så skulle det inte vara några större problem att öka mängden, det hoppas jag kunna göra framöver.
 |
| VFF Spyridon |
 |
| Dagens terräng. |
fredag 27 juni 2014
Lyckegårdsrundan, 7,5 km lugnt. Framfotsrunda 147.
Ibland undrar jag om vissa pass gör mer skada än nytta?
Idag kändes det både under och efter som att jag lika gärna kunde stannat hemma. Har kommit lite i otakt på grund av en förkylning förra veckan. Så idag skulle det egentligen inte blivit något pass. Jag har ju bestämt att köra tisdag, torsdag, lördag och söndag. Men har kommit lite fel och eftersom jag sprang i onsdags så fick det bli ett lugnt pass i dag och sen hoppas jag kunna köra lördag och söndag också.
Dagens runda
Därför blev det ett lugnt återhämtningspass, fast blir nog inte helt rätt att köra det som första passet av de tre som jag tänkt köra tre dagar i rad. Men hälen verkade ha fattat från början för det kändes inte så bra idag. Skulle egentligen inlett med ett stiglöpningspass men eftersom jag har haft dottern så ville jag inte lämna henne själv den lite längre tiden det tar att genomföra det. Vädret har inte heller varit så bra idag. Tunga mörka åskmoln i alla vädersträcken, kolsvart vart man än vänder sig. Mullrandet har hörts i fonden som en påminnelse om att det är nog bäst att hålla sig närma hemmet.
Jag kom till en bitter insikt idag, mina Saucony kinvara 4, duger inte till lugna pass för tillfället i alla fall. Hälen gjorde sig rejäl påmind. Hade ett lågt tempo inledningsvis: 4:50 första km sedan blev snittet ungefär 4:40. Men hela tiden kändes det i hälen som ett lite högre molande, precis på gränsen till att det började göra ont. Skorna känns lite svampiga. Men jag tror att om och när jag blir frisk i hälen så kommer jag kunna ha nytta av dom. Men för tillfället är det bara mina halvt uppslitna Adidas adidzero boston 3 som duger när jag springer de lugna passen. Har säkert sprungit 250 mil med dom, men mest med hällandning, men nu landar jag mer under kroppen och kanske sliter jag dom där dom tidigare inte slitits. En del säger att man ska byta skor efter hundra mil. Men dessa är fortfarande i ett bra skick.
Idag kändes det både under och efter som att jag lika gärna kunde stannat hemma. Har kommit lite i otakt på grund av en förkylning förra veckan. Så idag skulle det egentligen inte blivit något pass. Jag har ju bestämt att köra tisdag, torsdag, lördag och söndag. Men har kommit lite fel och eftersom jag sprang i onsdags så fick det bli ett lugnt pass i dag och sen hoppas jag kunna köra lördag och söndag också.
Dagens runda
Därför blev det ett lugnt återhämtningspass, fast blir nog inte helt rätt att köra det som första passet av de tre som jag tänkt köra tre dagar i rad. Men hälen verkade ha fattat från början för det kändes inte så bra idag. Skulle egentligen inlett med ett stiglöpningspass men eftersom jag har haft dottern så ville jag inte lämna henne själv den lite längre tiden det tar att genomföra det. Vädret har inte heller varit så bra idag. Tunga mörka åskmoln i alla vädersträcken, kolsvart vart man än vänder sig. Mullrandet har hörts i fonden som en påminnelse om att det är nog bäst att hålla sig närma hemmet.
Jag kom till en bitter insikt idag, mina Saucony kinvara 4, duger inte till lugna pass för tillfället i alla fall. Hälen gjorde sig rejäl påmind. Hade ett lågt tempo inledningsvis: 4:50 första km sedan blev snittet ungefär 4:40. Men hela tiden kändes det i hälen som ett lite högre molande, precis på gränsen till att det började göra ont. Skorna känns lite svampiga. Men jag tror att om och när jag blir frisk i hälen så kommer jag kunna ha nytta av dom. Men för tillfället är det bara mina halvt uppslitna Adidas adidzero boston 3 som duger när jag springer de lugna passen. Har säkert sprungit 250 mil med dom, men mest med hällandning, men nu landar jag mer under kroppen och kanske sliter jag dom där dom tidigare inte slitits. En del säger att man ska byta skor efter hundra mil. Men dessa är fortfarande i ett bra skick.
onsdag 25 juni 2014
Mellandistanspass, 13km, framfotsrunda 146.
Tog det lugnt inledningsvis, var lite orolig för hälen men det kändes bra hela rundan, däremot lite känningar i min högerfot, där skadan i vintras var.
Blev hemifrån upp till Spånenområdet sen tillbaka hem. 13km i 4.30 tempo, 2 rätt rejäla backar som höjer pulsen en del.
Dagens runda
Jag höjde farten i den långa nerförsbacken innan järnvägen, 500meter lång backe ungefär med rätt flack terräng både innan och efter. Den kilometern gick på 3:57.
Annars var det en lugn runda i prattempo, förutom uppförsbackarna, i dom är jag inte så pratbar. Medelpulsen blev lite högre än vad känslan var. Kanske inte helt återställd från förkylningen, eller så är det backarna som driver upp pulsen mer än vad man tror.
Hade mina Adidasskor, var lite orolig för hälen inför rundan men den höll sig tyst, däremot lite känningar i min högerfot, i samma område som jag hade den metartarsala stressfrakturen. Kände lite stumhet i vaderna sista 2 kilometerna.
Men annars är jag nöjd med rundan. det var väldigt bra väder, 20 grader ungefär och i princip vindstilla. Luften kändes bra att inandas.
Blev hemifrån upp till Spånenområdet sen tillbaka hem. 13km i 4.30 tempo, 2 rätt rejäla backar som höjer pulsen en del.
Dagens runda
Jag höjde farten i den långa nerförsbacken innan järnvägen, 500meter lång backe ungefär med rätt flack terräng både innan och efter. Den kilometern gick på 3:57.
Annars var det en lugn runda i prattempo, förutom uppförsbackarna, i dom är jag inte så pratbar. Medelpulsen blev lite högre än vad känslan var. Kanske inte helt återställd från förkylningen, eller så är det backarna som driver upp pulsen mer än vad man tror.
Hade mina Adidasskor, var lite orolig för hälen inför rundan men den höll sig tyst, däremot lite känningar i min högerfot, i samma område som jag hade den metartarsala stressfrakturen. Kände lite stumhet i vaderna sista 2 kilometerna.
Men annars är jag nöjd med rundan. det var väldigt bra väder, 20 grader ungefär och i princip vindstilla. Luften kändes bra att inandas.
måndag 23 juni 2014
Barfotaintervaller, 4*1000meter på tartan. Framfotsrunda 145.
Blev samma intervaller som fredagen för lite drygt en vecka sedan. Trodde att förkylningen var helt över men när man kommer upp i den ansträngningen som man gör i slutet på en 1000 meters intervall så märker man om man är helt återställd eller inte.
Dagens runda.
Det gick något tyngre än förra gången, åtminstone var känslan sådan. Kändes långsamt men gick i snitt på 3:35/km, vilket var glatt överraskande. Men som vanligt går alltid min första snabbast. Den var riktigt jobbig mentalt de sista 400 meterna. Sen blir jag lite försiktigare eftersom när den första blir för tuff så vill jag inte vara med om det mer så då drar jag nästan alltid ner första halvan av intervall nr.2 för att få ett jämnare tempo. Man ska ju helst springa intervallerna i ett lätt stegrande schema, men där blir det nästan alltid fel för mig. Intervallerna idag, kändes inte riktigt bekväma eller kontrollerade, möjligt att den sista blev den bästa rent känslomässigt, men där tog jag en lite för lång paus innan jag påbörjade den.
Steget kändes betydligt tyngre idag, kändes som jag klampade rejält med hela foten i nedslaget.
Hade lite ont i hälen första kilometern men det släppte fint på andra uppvärmningskilometern.
Men jag vågar/orkar inte köra mer än 4 stycken ännu. Det känns i pekfingertån när jag springer barfota, då kommer det en lite stickande känsla i överdelen på foten i just den tåns förlängningen. Precis där jag hade den metartarsala stressfrakturen i vintras. Den har ännu inte släppt helt. Men den begränsar inte löpningen nu, bara att den gör sig lite påmind när jag springer i VFF eller helt barfota. Numer känner jag igen signalerna och avbryter i tid.
Det stora problemet för just mig och som kanske gör det omöjligt att springa några längre distanser barfota eller i VFF är att min pekfingertå är längre än stortån. När det är så visar många undersökningar att risken för stressfraktur i den andra tåleden ökar dramatiskt vid löpning med minimalistiska skor, blir för stor belastning för just den tån. På mig är just den högra foten sådan men inte den vänstra.
Både på över och undersidan, när jag springer med "vanliga" skor så kommer det ofta känningar på undersidan av foten, medans det känns mer på ovansidan i VFF. Det är 5 månader sedan den skadan kom, de 2 första månaderna kunde jag inte springa alls. Efter det har jag sprungit, men mer sparsamt i de tunna skorna. Så tillsammans med min krånglande vänsterhäl så är det foten som begränsar för tillfället.
Det svåra är att hitta rätt nivå, att fortfarande kunna springa men utan att åter bli skadad men ändå samtidigt utveckla både muskler och leder för att på sikt kunna springa obehindrat på det viset jag vill. Efter att jag vilat min häl i över 2 månader i samband med stressfrakturen i foten och det inte hjälpte någonting. Så tror jag på att köra på, men med stor försiktighet. Om det är rätt eller fel är omöjligt att svara på.
Dagens runda.
Det gick något tyngre än förra gången, åtminstone var känslan sådan. Kändes långsamt men gick i snitt på 3:35/km, vilket var glatt överraskande. Men som vanligt går alltid min första snabbast. Den var riktigt jobbig mentalt de sista 400 meterna. Sen blir jag lite försiktigare eftersom när den första blir för tuff så vill jag inte vara med om det mer så då drar jag nästan alltid ner första halvan av intervall nr.2 för att få ett jämnare tempo. Man ska ju helst springa intervallerna i ett lätt stegrande schema, men där blir det nästan alltid fel för mig. Intervallerna idag, kändes inte riktigt bekväma eller kontrollerade, möjligt att den sista blev den bästa rent känslomässigt, men där tog jag en lite för lång paus innan jag påbörjade den.
Steget kändes betydligt tyngre idag, kändes som jag klampade rejält med hela foten i nedslaget.
Hade lite ont i hälen första kilometern men det släppte fint på andra uppvärmningskilometern.
Men jag vågar/orkar inte köra mer än 4 stycken ännu. Det känns i pekfingertån när jag springer barfota, då kommer det en lite stickande känsla i överdelen på foten i just den tåns förlängningen. Precis där jag hade den metartarsala stressfrakturen i vintras. Den har ännu inte släppt helt. Men den begränsar inte löpningen nu, bara att den gör sig lite påmind när jag springer i VFF eller helt barfota. Numer känner jag igen signalerna och avbryter i tid.
Det stora problemet för just mig och som kanske gör det omöjligt att springa några längre distanser barfota eller i VFF är att min pekfingertå är längre än stortån. När det är så visar många undersökningar att risken för stressfraktur i den andra tåleden ökar dramatiskt vid löpning med minimalistiska skor, blir för stor belastning för just den tån. På mig är just den högra foten sådan men inte den vänstra.
 |
| I det vita fältet var stressfrakturen, och det finns ibland känningar just i det området. |
Det svåra är att hitta rätt nivå, att fortfarande kunna springa men utan att åter bli skadad men ändå samtidigt utveckla både muskler och leder för att på sikt kunna springa obehindrat på det viset jag vill. Efter att jag vilat min häl i över 2 månader i samband med stressfrakturen i foten och det inte hjälpte någonting. Så tror jag på att köra på, men med stor försiktighet. Om det är rätt eller fel är omöjligt att svara på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)