Söndagsrunda med mina gula Merrelskor.

Hade lite ångest inför dagens runda, den första lite längre på en vecka, sprang i torsdag men bara 5 kilometer i ett lugnt tempo.

Idag ville jag åter upp över milen, men fortfarande lugnt, T1 var målet, precis på gränsen för att kunna prata. Visste dock inte vilka skor jag skulle ha? VFF var uteslutet. Termometern visad på -7 grader vid 10-tiden när jag gav mig av. Det stod mellan mina två olika par Merrel. Trail Glove 4mm sula eller  Merrel trail 6mm med Goretex 

Dessa har jag bara använt på jobb och som vanlig fritidssko innan. Har inte känts som äkta minimalistiskt löpande med dessa då de har så förhållandevis tjock sula.

Här är dom, fanns ingen annan färg, nu tror jag det finns både blåa och svarta.

 

Men i alla fall dessa är otroligt sköna att gå i och jag är riktigt nöjd med dessa, och nej, jag är inte sponsrad av Merrel, tyvärr får jag säga då jag gärna hade varit en ambassadör för dessa skor.

 

Jag började  Dagens runda i ett lugnt tempo, pulsen rusade som vanligt första kilometern men som jag sagt tidigare, det måste vara något fel på klockan. Jag sprang på som planerat och det kändes bra, inga känningar i vaden, jag var extra nog med att verkligen sätta ner foten under kroppen idag, för jag hade rejält dämpade skor mot vad jag brukar ha, vill ju inte få kroppen att tro att hälen ska i först igen. Kändes som om tekniken fanns där som den skulle.

Kom till första riktigt branta backen, pulsen skenade iväg lite men det fick vara så, sprang på och när det var cirka, 3 kilometer kvar hade jag bra koll på pulsen och låg strax över prattempo. Men så fick jag se en annan löpare och då sprack alla innan rundan bestämda planer på ett alltigenom jämnt pass. Det blev en kilometer med högt tempo och pulsen var hög nu 160-165, nära mitt träningsmax och jag fick kämpa för att inte falla i hop med hållningen, brukar jag göra om jag blir för trött. När löparen jag jagat plötsligt vände och kom emot mig så var den haren borta, jag försökte utan vidare lyckat resultat åter få ner pulsen de återstående knappa 2 kilometerna. Sänkte farten igen, rejält men pulsen hade bestämt sig för att inte följa med lika snabbt, men till slut sänkte den sig till 157-160. Mitt svarta hål och där jag inte ska vara enligt en träningsbok jag har.

 

 

Ännu en dag utan löpning.

Hade tänkt mig en lite längre runda idag, bara sprungit en runda sedan förra lördagen. Blev ett kort pass i torsdags, kändes i vaderna både under och efter. Men som väl var inget i går. Så det var nog ett bra pass att genomföra åtminstone för muskelminnet. Men som sagt hade tänkt idag, men ska träffa D idag i Växjö. Så det blir ingen löpning, men däremot hade jag tänkt cykla till henne, blir en sträcka på 2,5mil ungefär. Kan vara lite halt men hoppas det ska funka bra.

Hoppas på en runda i morgon i stället, i dagsljus. Känns så befriande att springa när det är ljust ute. I mörkret missar man inte en enda vattenpöl känns det som, oftast hittar man dom i början på rundan så man springer blöt om fötterna resten av rundan. Men å andra sidan så är det oftast inte det som bekymrar mest under en runda.

Det hittills svåraste är tålamodet, jag vill så fort som möjligt tillbaka till min nivå innan omläggningen av nytt löpsteg och skor. Jag var där för någon månad sedan men var nog lite för ivrig med att öka på och det blev ett nytt bakslag. 4,5 månader lite drygt nu. Har sedan dess inte använt dämpade skor vid löpning. Tvivlet är en ständig följeslagare som sår sina korn i mitt huvud. Men än så kan jag mota bort och rensa undan ogräset som kommer upp. Men ännu har plantan jag satte kommit i full blom. Är förhoppningsvis fortfarande i sitt tidiga skede av sin utveckling. Tanken är att bli både lite snabbare men framför allt lite uthålligare. Så jag utan problem kan springa längre sträckor.

I går körde jag lite hopp inomhus, men har svårt att motivera mig fullt ut, testade med pulsbandet på och märkte att pulsen bara var runt 100bpm, lite märkligt, så det är ett bevis på att jag måste ha upp intensiteten rejält om dessa hopp ska göra någon skillnad.

Det blev 4 dagars löpningsuppehåll denna gången.

I dag blev det en kort runda i blåsten, kom hem från jobbet med stor frustration och ville få utlopp för all uppdämd irritation. Hade tänkt vänta tills lördag med löpning men tänkte att en kort lugn runda inte kunde skada så mycket.
Vädret var allt annat än inbjudande, hård blåst med regn och vid vissa stunder lite lätt snöinslag. Det blev 5km i 4:30 fart. Lugnt och kontrollerat, blev lite trött i några uppförsbackar.
Tror det var bra att jag sprang denna korta rundan redan idag, för det stramade på rätt bra, i vaderna, tidigt på denna rundan. För att undvika någon dragning i vaderna denna gång kortade jag stegen rejält sista 2km. Det brukar vara säkert.
Känner nu några timmar senare att det stramar lite fortfarande och om jag väntat till lördag och då istället försökt mig på milen eller längre så hade jag nog fått problem.
Tanken är att köra lite hårdare nästa vecka. Men får se hur det blir med det. Lätt att tappa modet i mörkret.
I dag hade jag mina Merrel, trail glove. För att det var så kallt och blött ute, men dom ger inget skydd mot regn dom heller. Dessutom missade jag en stor vattenpöl så över halva rundan sprang jag med en lite tyngre högerfot.
Det jag är lite orolig för är att jag nu springer rundor med målsättning att undvika "det svarta hålet". Är att jag tappar i fart, men måste försöka ha tålamod med ändringen för det är betydligt behagligare att springa strax under tröskel 1 än över den. Men då måste jag samtidigt ta i lite mer på dom högpulserande passen. Det blir en utmaning.
Dagens runda

4:de "vilodagen" i min periodiseringsstrategi.

Blev en cykelrunda i Alvesta med min vardagscykel 5varv mitt i Alvesta, på cykelvägarna, snittade runt 25km/h. Var lite småhalt så jag fick ta det försiktigt i kurvorna.
Kändes bra och kunde ta i bra under åtminstone 4 varv innan tröttheten kom sista varvet. Känns bra i benen nu efter 4 dagars löpvila.   Dagens cykelrunda

Blir spännande att se hur kroppen reagerar, får se om det blir löprunda på fredag eller inte? Vi får se, men jag är lite småsugen nu. Hoppas att benen svarar bra och att jag klarar mig från problem i vaderna.
Funderar på ett par VFF Lontra, men är lite tveksam eftersom mina andra VFF, Treksport efter 2 månader redan börjat släppa i skarven, troligtvis för att jag tvättat dom i 60 grader. Har tänkt ta dom med för att reklamera dom i Växjö till helgen, får se hur jag gör.

 

Har släppt i skarven mellan tårna och överdelen. Så tvätta aldrig i 60 grader.

Men nu när det börjar bli kallt så blir det problem med dom tunna Treksport, har sprungit i ner till 0:an med dom men då var det precis på gränsen att jag inte frös om tårna.
Annars får det blir Merrelskorna i vinter, då funkar det med strumpor och säkerligen inga problem ner till 10 minusgrader, kallare än så undviker jag att springa i.

3:de dagen utan löpning.

Ja, ingen löpning idag heller, kroppen protesterar inte ett dugg, verkar som om den inte har några problem med ett uppehåll?!
Körde lite coreträning hemma, samt hopp i tabataformat, men inte så intensivt mellan hoppen.
Hoppen är bra grundträning, i morgon hoppas jag att det blir en cykelrunda.

Har varit på ett uselt humör idag, svårt att hitta motivationen, men så brukar det vara måndag/tisdag. Något jag måste jobba bort, men för att få dom riktigt bra dagarna så måste det komma riktigt dåliga också för att man ska kunna se kontrasterna. Då är det bättre att dom kommer på måndag/tisdag eftersom dom dagarna mer eller mindre ändå är fördärvade. Tänk om dom kom på lördag/söndag i stället, vad hemskt det skulle vara?

Uppehåll med löpning i en vecka.

Känns som om jag gjort något förbjudet, på ena axeln sitter Nisse Luther och är riktigt irriterad. Hur kan du frivilligt utan skada eller förkylning hoppa över en löprunda? Det är inte det vi kommit överens om du och jag. I mitt inre blir osäker och vet inte riktigt vad jag ska svara Nisse Luther, jag hoppas någonstans i det inre att; vänta bara, så ska du få se. Att detta är rätt väg. Att framfotslöpning är framtiden för mig och många andra som vill springa skadefritt långt upp i åldrarna.

På fackspråk kallas det periodisering, fast det gäller nog främst proffs, att köra hårt 3 veckor för att sedan ta det lugnt i en. Efter några veckor med allt sämre resultat och en dragning i högervaden för tre veckor sedan, när jag trodde att min omvandling till mellanfotslöpare var klar så blev jag medveten om att det var den inte. Alla bloggare och youtubare som berättat om sin omställning har varit väldigt noga med att det tar tid och att man måste ha tålamod och vara försiktig.

Från ett halvår till upp över ett år får man räkna med. Men jag trodde i min enfald att jag var lite unikare och bättre än andra på att anpassa mig, men det var jag inte. Har i början kört mycket tåhävningar och en del hopp för att stärka vaderna, men när jag kom över första chocken och det började gå allt bättre, runt runda 40-50 så avtog dessa övningar. För jag tyckte att det behövde jag inte längre. Men sådant är så lömskt och jag fick mitt straff några veckor senare. med ännu en sträckning i högervaden. Sedan dess har det åter släppt. Men jag har känt mig stum i löpningen och inte haft några "lätta" rundor sedan dess.

Idag blev det därför en timmes cykling i stället, med 132bpm i snitt. Brukar ha ca: 15-20 slag lägre puls när jag cyklar med ungefär samma ansträngning som en löprunda. Jag var väldigt trött i slutet och märker att denna runda var jobbig för mig, brukar den inte vara när jag är mitt i cykelsäsong. Så jag har lång väg tillbaka till rätt form.

Dagens cykelrunda

Konstigt, man vill hela tiden utvecklas till lite snabbare, lite uthålligare. Kurvan ska gå stadigt upp, när sedan bakslagen kommer så är man aldrig förberedd mentalt på dom. Letar efter ursäkter och bortförklaringar. Men jag har ingen just nu, vill inte tro att det är åldern, inte ännu. Jag kan fortfarande bli lite bättre, lite snabbare och lite uthålligare. Det bara måste gå. Min omställning vill jag ännu tro på, att den fortfarande är i sin linda och att jag är i en tung uppbyggnadsfas ännu. Men tänk om det inte är så, att jag inte kommer längre på denna väg. Finns inte att jag går tillbaka till hällandning i vilket fall som helst. För även om jag inte blir snabbare så är jag övertygad om att jag kommer att bli uthålligare på sikt och att min kropp bättre håller för dom långa sträckorna.

Kommer varje dag köra lite försiktigt med vadövningar men ingen löpning förrän tidigast lördag eller söndag denna veckan. Blir spännande att se hur kroppen svarar på det.

Söndagkväll och Löpning i det "svarta hålet"

Har tagit ett för mig drastiskt beslut, ingen löpning på en vecka. Kommer att köra lite cykel istället. Tanken är att mina hårt ansatta vader och vrister ska få sig en rejäl chans till vila och återhämtning. Har kört på sedan i somras med i princip inget uppehåll, 67 rundor hittills med framfotslöpning, varannan dag, någon enstaka gång med 2 dagars uppehåll, men i snitt varannan dag, med allt från 2,5 km till 18,5km rundor men ett snitt på 8-10 km ungefär.
Märker att jag sista månaden tappat i fart och även uthållighet, tror mycket beror på alltför stort fokus på framfotslöpning.
Har inte cyklat en enda runda i November och väldigt sparsamt innan dess med max en 3-milsrunda i veckan. Det var där jag fick flera timmars grundkonditionsträning, jag har inte lyckats ersätta den med löpning på samma sätt. Det får jag resultat på nu en månad senare. Har även haft svårt att motivera mig för dom lite hårdare tempopassen.

Särskilt efter att jag börjat läsa lite löparböcker, den jag tänker på i första hand är boken "Den ultimata löparguiden" Av Sally Edwards, Carl Foster och Roy M. Wallak.
Handlar mycket om pulsbaserad träning, har jag kört en hel del för några år sedan men har tyckt det varit svårt då jag inte riktigt tyckt min maxpuls varit så lätt att få fram. Har två gånger varit uppe i 188 bpm/minut. Båda tillfällena vid upploppet i tävlingar på 10 kilometer. Då har jag tömt mig fullständigt men kan tänka mig att det ändå funnits lite till. Vid träning kommer jag aldrig över 175 även om jag försöker tömma mig helt. Vet inte om adrenalin, nervositet och anspänning som följer med tävling driver upp ytterligare 15 slag. I så fall är det meningslöst att sedan göra program efter maxpuls. För vem kan med säkerhet säga sin maxpuls? När vet man att man är på max? Frågor som är omöjliga att svara på.

Men i denna bok "Den ultimata löparguiden" utgår man från tröskelpuls, den puls du har när du kan prata utan ansträngning, när du kommer över den gränsen och inte längre kan prata obehindrat ja då har du passerat din tröskelpuls, T1 kallar dom den för, sen utgår alla zoner utifrån den i stället. Låter mycket säkrare i mina öron, då kan alla hitta rätt med lätthet. Det som är lite unikt i deras bok, tror jag i alla fall, för det var första gången jag läste detta. Det är att man ska undvika att befinna sig i zonen mellan T1 och T2, dvs mellan 100-105% av din tröskelpuls, för mig innebär det 150-158 slag/minut. Inte så munter läsning för mig om jag tittar bakåt. De flesta lite hårdare tempospassen ligger exakt där för mig, men den träning är värdelös enligt dom, för hård för att kunna bygga upp uthålligheten men för lätt för att kroppen ska bli starkare. Så lite tid som möjligt i den zonen. Jag vet inte om deras koncept passar mig men jag ska ändå ge det en chans. Dom kallar den zonen i mellan T1 och T2 för det svarta hålet.

Lördagens runda  Ett distanspass på 12 kilometer, i 4:30 fart ungefär, försökte ligga under T1 hela rundan, även i uppförsbackarna. Blev lite högt på en del toppar men kändes segt och tungt i dag igen, länge sedan lättheten fanns där nu, har som sagt backat sista månaden.