Känns som om jag gjort något förbjudet, på ena axeln sitter Nisse Luther och är riktigt irriterad. Hur kan du frivilligt utan skada eller förkylning hoppa över en löprunda? Det är inte det vi kommit överens om du och jag. I mitt inre blir osäker och vet inte riktigt vad jag ska svara Nisse Luther, jag hoppas någonstans i det inre att; vänta bara, så ska du få se. Att detta är rätt väg. Att framfotslöpning är framtiden för mig och många andra som vill springa skadefritt långt upp i åldrarna.
På fackspråk kallas det periodisering, fast det gäller nog främst proffs, att köra hårt 3 veckor för att sedan ta det lugnt i en. Efter några veckor med allt sämre resultat och en dragning i högervaden för tre veckor sedan, när jag trodde att min omvandling till mellanfotslöpare var klar så blev jag medveten om att det var den inte. Alla bloggare och youtubare som berättat om sin omställning har varit väldigt noga med att det tar tid och att man måste ha tålamod och vara försiktig.
Från ett halvår till upp över ett år får man räkna med. Men jag trodde i min enfald att jag var lite unikare och bättre än andra på att anpassa mig, men det var jag inte. Har i början kört mycket tåhävningar och en del hopp för att stärka vaderna, men när jag kom över första chocken och det började gå allt bättre, runt runda 40-50 så avtog dessa övningar. För jag tyckte att det behövde jag inte längre. Men sådant är så lömskt och jag fick mitt straff några veckor senare. med ännu en sträckning i högervaden. Sedan dess har det åter släppt. Men jag har känt mig stum i löpningen och inte haft några "lätta" rundor sedan dess.
Idag blev det därför en timmes cykling i stället, med 132bpm i snitt. Brukar ha ca: 15-20 slag lägre puls när jag cyklar med ungefär samma ansträngning som en löprunda. Jag var väldigt trött i slutet och märker att denna runda var jobbig för mig, brukar den inte vara när jag är mitt i cykelsäsong. Så jag har lång väg tillbaka till rätt form.
Dagens cykelrunda
Konstigt, man vill hela tiden utvecklas till lite snabbare, lite uthålligare. Kurvan ska gå stadigt upp, när sedan bakslagen kommer så är man aldrig förberedd mentalt på dom. Letar efter ursäkter och bortförklaringar. Men jag har ingen just nu, vill inte tro att det är åldern, inte ännu. Jag kan fortfarande bli lite bättre, lite snabbare och lite uthålligare. Det bara måste gå. Min omställning vill jag ännu tro på, att den fortfarande är i sin linda och att jag är i en tung uppbyggnadsfas ännu. Men tänk om det inte är så, att jag inte kommer längre på denna väg. Finns inte att jag går tillbaka till hällandning i vilket fall som helst. För även om jag inte blir snabbare så är jag övertygad om att jag kommer att bli uthålligare på sikt och att min kropp bättre håller för dom långa sträckorna.
Kommer varje dag köra lite försiktigt med vadövningar men ingen löpning förrän tidigast lördag eller söndag denna veckan. Blir spännande att se hur kroppen svarar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar