Dansjön runt, 15km, framfotsrunda 149.

Blev ett rätt bra pass i ett lite för högt tempo, men det kändes kontrollerat och bra hela rundan. 15 km i 4:30 tempo. 3 dagen i rad med löpning, det var länge sedan. Hade mina Adidas i dag, så det har varit 3 par olika skor på lika många dagar. På längre distanser i lite lugnare tempo är dessa skor helt oslagbara för tillfället. Jag cyklade hemifrån upp till Alvesta SOK:s klubbstuga i Hanaslöv, 8 kilometer enkel resa. Därifrån springer jag sedan Dansjön runt, nästan 15 kilometer blir det. En otroligt fin natur och när man inte tar i för fullt så hinner man och kan njuta av dofter och vacker utsikt. Kör jag ett hårt tempopass eller intervaller är den omgivande miljön av underordnad betydelse, blir som att man tittar i en tunnel och all fokus ligger på att orka.

Dagens runda

Rätt varmt idag, runt 20 grader och lite kvavt, jag börjar att plågas av värmen redan vid 20 grader. Det var mörka moln i horisonten under hela rundan, men dom höll sig på avstånd och det hann aldrig komma något regn på mig.

Annars har dagen varit fylld med utomhusaktiviteter tillsammans med insekter, dom verkar gilla mig extremt mycket, på morronen var det myggen som plågade mig när jag plockade blåbär, fast klarade mig hyfsat med massor med myggmedel och rejält påklädd. Under löpning var det svettflugor som irriterade mig de sista kilometerna i medvind, det gjorde att farten ökade lite, men det gick inte springa ifrån dom.

Nu sitter jag och smaskar i mig årets första blåbärspaj, helt underbart. Är väldigt svag för sötsaker och blåbärspaj är nog bland det godaste jag vet, särskilt om man plockat blåbären själv. Plockade i en timme i går och över 2 timmar idag, kommer att räcka till 3 pajer. Mycket slit för lite paj. Men blåbären har precis mognat här i Alvesta. Är inte jättegott om dom, kanske att det kulminerar om 2 veckor. Hoppas dom blir lite större  under tiden och att det finns lite mindre mygg nästa gång.

Nu efter rundan är jag lite öm och stel i min häl. Har varit trycköm de senaste dagarna, men det brukar jag vara. Hoppas att stiglöpningen ska bli min avlastningslöpning framöver, så jag förhoppningsvis kan få upp volymen lite nu när semestern börjar om en vecka. Hade varit kul att få köra lite hårdare några veckor, men kroppen måste hålla för det också. Fast jag tror mig under det senaste halvåret hittat hyfsat rätt med olika pass och skor som ska spara kroppen samtidigt som den stärks.

Känns väldigt bra mentalt att kunnat springa 3 dagar i rad, även om det varit 2 lugna och korta pass de föregående dagarna. Vet inte min form riktigt för tillfället, tryckte på lite hårdare sista kilometern idag och den gick på 4:05 ungefär, men då var jag helt slut efteråt och fick hänga över ett staket rätt så lång stund innan jag var människa igen. Är snart dags för ett tempopass för att kolla formen, men drar mig för dom passen, då jag vet hur ont det gör, intervaller funkar bättre mentalt då plågan är under relativt kort tid, men ett tempopass är 30 minuter i hårt tempo. Men får se kommande vecka om den mentala styrkan räcker till, annars får det anstå tills det finns kraft.

Stiglöpning. Med Fivefingers, Framfotsrunda 148.

Blev ett bra pass, Kändes inget i min häl, inte heller i högerfoten, värmde upp rätt så länge idag, säkert 10 minuter, innan jag började passet. Kan ha bidragit till den positiva känslan under dagens pass.

Dagens runda

Att det kan skilja så pass mycket i känsla ändå det bara gått mindre än ett dygn sedan jag sprang senast? På stigar är VFF klockrena för mig. Blev ett väldigt lugnt stiglöpningspass i dag. Hade krafter kvar när jag var färdig. Men eftersom jag har som tanke att jag ska springa imorgon också så fanns det ingen anledning att pressa kroppen hårdare. Men om det kunde kännas så här bra hela tiden så skulle det inte vara några större problem att öka mängden, det hoppas jag kunna göra framöver.

VFF Spyridon

Dessa skorna hade jag idag, trots att det regnat hela natten och morgonen fick jag bra grepp på stigarna. Steget blir kort och under kroppen på ett naturligt sätt med dessa skor och vid stiglöpning, en perfekt kombination.

Dagens terräng.

Lyckegårdsrundan, 7,5 km lugnt. Framfotsrunda 147.

Ibland undrar jag om vissa pass gör mer skada än nytta?
Idag kändes det både under och efter som att jag lika gärna kunde stannat hemma. Har kommit lite i otakt på grund av en förkylning förra veckan. Så idag skulle det egentligen inte blivit något pass. Jag har ju bestämt att köra tisdag, torsdag, lördag och söndag. Men har kommit lite fel och eftersom jag sprang i onsdags så fick det bli ett lugnt pass i dag och sen hoppas jag kunna köra lördag och söndag också.

Dagens runda

Därför blev det ett lugnt återhämtningspass, fast blir nog inte helt rätt att köra det som första passet av de tre som jag tänkt köra tre dagar i rad. Men hälen verkade ha fattat från början för det kändes inte så bra idag. Skulle egentligen inlett med ett stiglöpningspass men eftersom jag har haft dottern så ville jag inte lämna henne själv den lite längre tiden det tar att genomföra det. Vädret har inte heller varit så bra idag. Tunga mörka åskmoln i alla vädersträcken, kolsvart vart man än vänder sig. Mullrandet har hörts i fonden som en påminnelse om att det är nog bäst att hålla sig närma hemmet.

Jag kom till en bitter insikt idag, mina Saucony kinvara 4, duger inte till lugna pass för tillfället i alla fall. Hälen gjorde sig rejäl påmind. Hade ett lågt tempo inledningsvis: 4:50 första km sedan blev snittet ungefär 4:40. Men hela tiden kändes det i hälen som ett lite högre molande, precis på gränsen till att det började göra ont. Skorna känns lite svampiga. Men jag tror att om och när jag blir frisk i hälen så kommer jag kunna ha nytta av dom. Men för tillfället är det bara mina halvt uppslitna Adidas adidzero boston 3 som duger när jag springer de lugna passen. Har säkert sprungit 250 mil med dom, men mest med hällandning, men nu landar jag mer under kroppen och kanske sliter jag dom där dom tidigare inte slitits. En del säger att man ska byta skor efter hundra mil. Men dessa är fortfarande i ett bra skick.

Mellandistanspass, 13km, framfotsrunda 146.

Tog det lugnt inledningsvis, var lite orolig för hälen men det kändes bra hela rundan, däremot lite känningar i min högerfot, där skadan i vintras var.
Blev hemifrån upp till Spånenområdet sen tillbaka hem. 13km i 4.30 tempo, 2 rätt rejäla backar som höjer pulsen en del.


Dagens runda


Jag höjde farten i den långa nerförsbacken innan järnvägen, 500meter lång backe ungefär med rätt flack terräng både innan och efter. Den kilometern gick på 3:57.
Annars var det en lugn runda i prattempo, förutom uppförsbackarna, i dom är jag inte så pratbar. Medelpulsen blev lite högre än vad känslan var. Kanske inte helt återställd från förkylningen, eller så är det backarna som driver upp pulsen mer än vad man tror.


Hade mina Adidasskor, var lite orolig för hälen inför rundan men den höll sig tyst, däremot lite känningar i min högerfot, i samma område som jag hade den metartarsala stressfrakturen. Kände lite stumhet i vaderna sista 2 kilometerna.


Men annars är jag nöjd med rundan. det var väldigt bra väder, 20 grader ungefär och i princip vindstilla. Luften kändes bra att inandas.

Barfotaintervaller, 4*1000meter på tartan. Framfotsrunda 145.

Blev samma intervaller som fredagen för lite drygt en vecka sedan. Trodde att förkylningen var helt över men när man kommer upp i den ansträngningen som man gör i slutet på en 1000 meters intervall så märker man om man är helt återställd eller inte.

Dagens runda.

Det gick något tyngre än förra gången, åtminstone var känslan sådan. Kändes långsamt men gick i snitt på 3:35/km, vilket var glatt överraskande.  Men som vanligt går alltid min första snabbast. Den var riktigt jobbig mentalt de sista 400 meterna. Sen blir jag lite försiktigare eftersom när den första blir för tuff så vill jag inte vara med om det mer så då drar jag nästan alltid ner första halvan av intervall nr.2 för att få ett jämnare tempo. Man ska ju helst springa intervallerna i ett lätt stegrande schema, men där blir det nästan alltid fel för mig. Intervallerna idag, kändes inte riktigt bekväma eller kontrollerade, möjligt att den sista blev den bästa rent känslomässigt, men där tog jag en lite för lång paus innan jag påbörjade den.

Steget kändes betydligt tyngre idag, kändes som jag klampade rejält med hela foten i nedslaget.
Hade lite ont i hälen första kilometern men det släppte fint på andra uppvärmningskilometern.
Men jag vågar/orkar inte köra mer än 4 stycken ännu. Det känns i pekfingertån när jag springer barfota, då kommer det en lite stickande känsla i överdelen på foten i just den tåns förlängningen. Precis där jag hade den metartarsala stressfrakturen i vintras. Den har ännu inte släppt helt. Men den begränsar  inte löpningen nu, bara att den gör sig lite påmind när jag springer i VFF eller helt barfota. Numer känner jag igen signalerna och avbryter i tid.


Det stora problemet för just mig och som kanske gör det omöjligt att springa några längre distanser barfota eller i VFF är att min pekfingertå är längre än stortån. När det är så visar många undersökningar att risken för stressfraktur i den andra tåleden ökar dramatiskt vid löpning med minimalistiska skor, blir för stor belastning för just den tån. På mig är just den högra foten sådan men inte den vänstra.

I det vita fältet var stressfrakturen, och det finns ibland känningar just i det området.

Både på över och undersidan, när jag springer med "vanliga" skor så kommer det ofta känningar på undersidan av foten, medans det känns mer på ovansidan i VFF. Det är 5 månader sedan den skadan kom, de 2 första månaderna kunde jag inte springa alls. Efter det har jag sprungit, men mer sparsamt i de tunna skorna. Så tillsammans med min krånglande vänsterhäl så är det foten som begränsar för tillfället.

Det svåra är att hitta rätt nivå, att fortfarande kunna springa men utan att åter bli skadad men ändå samtidigt utveckla både muskler och leder för att på sikt kunna springa obehindrat på det viset jag vill. Efter att jag vilat min häl i över 2 månader i samband med stressfrakturen i foten och det inte hjälpte någonting. Så tror jag på att köra på, men med stor försiktighet. Om det är rätt eller fel är omöjligt att svara på.

2 Varv runt Växjösjön, 11,5 km medeldistans, framfotsrunda 144.

Har inte sprungit sedan förra fredagen. Kände hur det började komma en förkylning i söndags morse, den vill inte bryta ut riktigt förrän på tisdagen och kulminerade på torsdagen. I går väde dock och idag kunde jag åter springa.
Är alltid lite orolig efter en förkylning, så lätt att börja för tidigt, så jag hade koll på pulsen med täta mellanrum, för mig är det en bra indikator på om det finns infektion kvar i kroppen eller inte. Pulsen blir minst 15 slag högre då i jämförelse vid samma ansträngningsnivå när jag är fri från infektion.
Idag så skenade klockan igen men inte direkt vid start som den brukar utan efter en kilometer, men jag fortsatte, kände att den inte kunde stämma och efter några hundra meter så kom den ner till normala nivåer igen. Det brukar även kännas i kroppen om infektionen är kvar, blir rätt snabbt matt då.
Fick dock stanna efter knappt 2 kilometer, för det kändes i min vänsterhäl. 8 dagars löpningsuppehåll hjälper inte. Jag har kört mina negativa tåhävningar som vanligt men denna skada är segdragen.
Hade mina nyinköpta Saucony Kinvara 4.

Saucony Kinvara 4. 4mm dropp

Dessa är tänkta som en långdistanssko, Rätt mycket dämpning men bara 4mm dropp. Kändes okej ungefär halva rundan, men både i början och slutet kändes det i hälen. Lite lätt molande under själva rundan. Rundan landade på 4:22 i snitt över 11,5km, lite för snabbt men med god marginal till prattempotröskeln, min tröskel där ligger runt 150-155 slag, idag blev medelpulsen 145. Sista 2 km tryckte jag på lite extra och sista 600 meterna gick runt 3,51/km. Då gick pulsen upp rejält och när jag stannade såg var pulsen 171 slag. Nära mitt träningsmax, som jag mätt upp till 177 vid något tilfälle, i slutet på ett tempopass. 

Skorna kändes bra i de lite högre farterna, även under detta mellandistanspass var dom sköna. Frågan är bara om hälen krånglat mindre i mina Adidas eller inte som har ungefär lika mycket dämpning men ett dropp på 10mm 

Salmingskorna har varit helt kass på dessa pass men har ändå ett dropp på 5mm men betydligt mindre dämpning. Här under ser man skillnaden.

Av någon anledningen har det till och med känts bättre att springa i VFF, helt utan dämpning och dropp än i Salming och Merrell, i alla fall när det gått lite saktare, över 4:15 tempo. Men eftersom jag har mina hälproblem och ännu inte utvecklat mina fot och vadmuskler tillräckligt behöver jag dämpning på dessa lite långsammare passen, i intervaller och tempopass runt 4-4:10 tempo verkar det inte vara några problem med några av alla mina olika skor. Man hade behövt en kopia av sig själv för att kunna testa fullt ut. 

Men eftersom det så mycket som påverkar en runda så vet man inte hur det hade känts i just den rundan med ett par andra skor. Historiskt, innan jag påbörjade omställningen av löpsteget bytte jag aldrig skor. Körde alltid med samma, men hade problem på distanser över en mil, fick ont under hälarna och i knäna.

Men som vanligt, tålamod, mycket tålamod krävs. Ändå skönt att i dag åter få svettas lite efter 8 dagars uppehåll från all konditionsträning.

Dagens runda

Annorlunda Intervallrunda på tartan, delvis barfota. 4*1000 meter, framfotsrunda 143.

Dagens runda


Blev en annorlunda, rätt rolig runda. Har inte kört intervaller på nästan 2 månader nu och hade egentligen inga planer på det idag heller, men så blev det ändå till slut.
Dottern följde med på sin cykel, men eftersom dagen har varit väldigt skurbetonad så fick det bli en runda till Virdavallens anläggning i Alvesta. Fotbollsplan med omgivande tartanbana som är hyfsat nyrenoverad.
Precis innan vi kom fram så började det regna, jag tryckte på lite extra sista kilometern och till min förvåning gick den på 3:53. Kändes inte så.
Sen följde lite rast och vila under läktarens tak i väntan på att skyfallet skulle avta. Tio minuter senare var så dags. Körde först 2 uppvärmningsvarv i mina Adidas.
Sen tänkte jag ta en tusing, bara för att få en referens på vad jag står ungefär. Den första gick på 3:45 ungefär. Går inte riktigt att lita på Gps:en på bana. Mäter gärna för långt. Så tusen meter kan bli allt från 1000 till 1060 meter. Men idag var klockan förvånansvärt exakt. Jag kör med resetknappen så jag får rätt bra koll om den mäter fel.
Sen fick jag för mig att springa en intervall i bara strumporna, det blev 2 dom gick på knappt 3:40. Hyfsat kontrollerade också. Blev inte helt slut. Det kändes fritt och skönt på något sätt. Lite ovant men absolut inte ont.
Sen körde jag en 4:de helt barfota, har jag aldrig gjort innan. Det var lite som att ligga på en spikmatta, både ont och skönt på samma gång. Men en otrolig skön och lätt känsla samtidigt. Försökte springa så avslappnat som möjligt. Kändes också bra, gick även den på knappa 3:40. Men under den sista började jag bli lite stel i min häl.
Men inget ont i vaderna. På hemjoggen gjorde det lite ont i min häl, blev stel. Men totalt sett var det ett upplyftande pass och kanske är intervalluppehållet slut. Får se hur hälen känns framöver.
Men jag springer gärna dessa intervaller igen barfota på tartan.