Stiglöpning, 6 km. Framfotslöpningsrunda 122.

Det var länge sedan jag sprang på stigar, men det är något speciellt med det. Fast jag har ingen större behållning av det, om det som nu, har gått alldeles för lång tid mellan stigpassen. Det blev 6 kilometer idag, det var riktigt slitsamt, trots låg medelpuls så tog jag nästan helt slut i benen. Hälen bekymrade en hel del även högerfoten gjorde sig påmind. 

Det ter sig helt otroligt att jag kunde springa hela Växjöloppet utan något som helst besvär, det får jag vara tacksam för. De två rundorna som följt loppet har inte varit med någon bra känsla. Men jag känner mig pigg i benen efteråt och märker att om jag bara varit starkare i fotleder och fötter så hade detta kunnat bli en rolig sommar på olika tävlingar. Men det blir lätt att motivation och intervaller minskar i takt med känningarna.

Fast stiglöpningen är något som stärker på sikt, i höstas, innan besvären med hälen började hade jag några riktigt starka milrundor i Spånen. Det var efter en period då jag haft minst ett stiglöpningspass i veckan. Nu har jag tid och måste dessutom variera träningen maximalt för att hitta en väg ur hälkänningarna. Annars blir det ett väldigt långt uppehåll som väntar.
Idag hade jag VFF Spyridon, det är nog inte de optimala stiglöparskorna, tror mer på Merrell men ville ändå testa dessa idag.

Här sprang jag idag. En vandringsled utmed Spånens västra strand.



 

Bitvis rätt besvärlig terräng, med en hel del stenar och uppstickande rötter och rotskott som kan orsaka både fall och stukningar, men det är fantastiskt hur huvud och kropp hinner med att korrigera med automatik bland alla faror. Det som är allra bäst för framfotstekniken är att man blir tvingad till korta steg på ett väldigt naturligt sätt. Dessa stigar var räddningen då mina vader krånglade som mest förra sensommaren.     Dagens runda

Bokhultet- Växjösjön, framfotslöpningsrunda 121.

Blev en tung och stum runda. Trodde inte att det satt kvar så mycket i benen så här 2 dagar efter Växjöloppet, eller om det var Gårdagens cykling . Svårt att säga men i vilket fall som helst var det allt annat än bra löpning idag, ändå skönt att få det gjort som en liten genomkörare för att få igång benen igen. Var mest stum i vaderna denna rundan. Morgonen bjöd på extra stum vänster hälsena samt att jag haft en svag tendens till känningar på ovansidan av högerfoten. Men efter noggrann uppvärmning idag så besvärade inte det under dagens runda. Däremot efteråt har det åter varit stelt. Hade mina VFF Spyridon.

Dagens runda. 9,2 km 4:18 tempo

Det hade inte varit bra att springa Växjöloppet med dagens form. Det var väldigt kraftlöst som sagt var. Men är kanske ett tecken på att jag tog i bra under loppet i stället. Brukar ta en vecka innan allt är återställt igen, men det är alltid lite svårt med motivationen så här efter loppet. Framför allt om hälen inte blir bättre, men som sagt innan, jag får ge det ett par veckor till, ska försöka få till lite stiglöpning. Skulle så gärna få till lite mer mängd, men som det varit sedan efter stressfrakturen i "pekfingertån" så har det inte varit möjligt att öka mängden. Men om jag är ihärdig med varannandagslöpning tillsvidare så kanske det släpper så småningom och kroppen lyckas absorbera träningen. För känslan under de första 5 kilometerna av årets Växjölopp var bland det bästa jag upplevt med löpningen. Det är så bra att få sådana positiva signaler ibland för det triggar igång ett beteende som vill uppleva det igen. Att få springa smärtfritt så avslappnat med kontrollerad andning och ansträngning, och i alla fall för mig,  höga farter var underbart och hjärnan kräver upprepning.

Växjöloppet 2014 10km, 39:06. Framfotslöpningsrunda 120.

Så kom dagen som varje år är densamma. 1 maj 13:00 går starten till Växjöloppet, 10km, oavsett väder eller form. Då finns det ingen återvändo längre. Startskottet går och varje år är det ovissheten över hur formen är som är den stora frågan.
Allt slit som är nerlagt under ett år ska idag manifesteras under en kort stund. Nu är det dags för den årliga besiktningen. Nervositeten är alltid lika svår, spelar ingen roll att det är för den 6:e gången i rad jag genomför detta lopp.
Jag hade in i det sista svårt att bestämma mig över vilka skor jag skulle använda. Men känslan efter skotestet för två dagar sedan var ändå att använda VFF Spyridon.
Sov bra natten innan men kände av de två ölen vi delat på kvällen innan, kanske inte var optimalt men det gav en avslappnande känsla under kvällen i går och tog bort lite av den annalkande nervositeten. Loppet startar inte förrän 13.00, så hela förmiddagen är en väntan, en väldigt lång väntan.

Kom till Strandbjörket och efter att hämtat ut min nummerlapp så träffades vi i Vidas lag. Jag pratade lite med lagkompisarna om upplägg, att jag haft så svårt att hitta rätt fart, nu fick jag veta att vårt lags snabbaste skulle försöka gå på 4 tempo också och använda klockan till hjälp. Precis som jag också tänkt göra. Det var en bra hjälp och tror nu i efterhand att jag fick en perfekt plats i starten. Värmde upp lite lätt med sakta jogg och fotövningar, kändes bra och inga besvär av pollen, jag hade innan bestämt mig för att inte ryckas med i det alltför höga tempot som de bästa sätter av i. Hade ställt in klockan så att jag kunde se min medeltakt/km. Ville ligga runt 4:00/km i snitt i början. Till skillnad från de förra åren la jag mig lite längre bak i starten, runt 50-70 plats ungefär. Starten gick och det kändes bra i början, kom snabbt in i lagom tempo, andningen var inte så ansträngd en lätt och fin känsla. Efter 7-800 meter kollade jag på klockan, låg på 3:58 tempo, perfekt, för en gångs skull.
De andra åren jag sprungit har det blivit allt från 3:35-3:40 första kilometern, sen har jag fått betala ett högt pris i mitten av loppet. Men i år kom jag ut i ett perfekt tempo. Hade ingen tanke på steglängd eller stegfrekvens idag, men det kändes helt perfekt de första kilometerna. Hade varit intressant att fått dessa data nu i efterhand, för att hitta den fina känslan igen vid senare tillfällen.



Upploppet, ca 200 meter från målet, det är jag i vit tröja. Jag är verkligen så sliten som bilderna visar, i detta läge är det maxpuls som gäller. Fotona tagna av min syster.

 

Det enda som störde var den torra känslan i munnen, som sandpapper. Det var torrt i luften, blåste en sval, byig nordanvind. Så under loppet var det viktigt att hitta bra ryggar när det blev löpning mot norr. Efter att ha sprungit här 5 gånger tidigare så har jag lärt mig rundan och vet alla uppförsbackar och vid vilka ställen det blåser motvind.
Låg stabilt i 3-4 kilometer, hittade bra ryggar i motvindspartierna. När det blev medvind efter 3,5 km ungefär så såg jag på klockan att jag låg på runt 4:00 tempo hittills, jag ökade lite och sprang förbi några löpare, det blev lite glest och jag visste att det efter ytterligare någon kilometer skulle bli lite lätt motvind, sidvind så jag ville ha en bra rygg, fick slita lite för att komma ifatt några. Sen kom en lite långsammare km, den 5:e . blev 4:17. Kändes inte så långsam men klockan var inte perfekt i sin distansvisning idag, fattades 90 meter totalt på dessa 10km, vet inte om det hände något på just den kilometern? Men här kom jag i fatt en hel del unga löpare, ett knixigt parti med stiglöpning och en hel del småkuperat, kunde passera några som höll på att tröttna rejält och hittade till slut en bra rygg.

Kände mig oförskämt pigg efter 5 kilometer. Tog i lite extra ett tag och sprang om några. Blev åter en lucka till nästa grupp av löpare, jag kände att jag måste bara ifatt dessa innan kilometer 6 var till ända för då kommer vi ut till Växjösjön igen och det skulle bli åtminstone 2 km i motvind. Att inte ha någon rygg där är inte bra. Jag fick slita rejält för att täppa till luckan på 20 meter som fanns. Kom ifatt precis innan tunneln, cirka 3,5km kvar. Men då kom jag in i en svacka och den tidigare ansträngningen för att täppa till kostade kraft.

Nu var det inte längre någon bekväm löpning. kom i ett vacuum ett par hundra meter och kände hur vinden bromsade mig, men det var mer än jag som hade problem, sakta men säkert kom jag ifatt trötta löpare. Fick till slut rygg men dessa var alldeles för trötta så jag ville inte ligga för länge bakom dessa för då hade det snart börjat gå för sakta. Tog sikt på nästa rygg 15-20 meter längre fram. Det var viktigt, fick återigen gå på max för att komma ifatt. Dom hörde mitt flåsande och det kändes som dom ökade lite, nu ficka jag inte tappa dessa, för nu var det 1km med rak motvind. Fick ta i nära max för att orka följa dessa. Med lite mer än 1,5km kvar gick jag på rött. Nu var det bara viljan som kunde hjälpa mig, kroppen skrek, stanna, nu vill jag inte att du plågar mig mer. Fick problem med hållningen och var riktigt nära att släppa de två ryggarna jag kämpat mig ifatt, men om jag bara orkade i 500 meter till så skulle det bli löpning i 5-600 meter i medvind som avslutning. Nu gick jag djupt in i mig själv och minns inte denna delen av loppet, är en minneslucka under de följande 500 meterna. Bet i och lyckades hålla ryggarna, nu var det bara 600 meter kvar, men jag var helt slut. Men medvinden gjorde att jag fick ny kraft. Efter mållinjen sjönk jag ihop, jag var trött men inte helt förstörd. Klockan visade 39:09, den officiella tiden blev: 39:06. Lite sämre än förra året.

Växjöloppet 2014, Garmin 305

Men det var mitt utan jämförelse bäst genomförda lopp någonsin. eftersom jag endast tävlat en gång om året så har jag för dålig vana av att springa med andra och rycks lätt med i ett för mig för högt tempo tidigt i loppen och får sen lida enormt av att gå på rött för tidigt i loppet. Men i år fick jag en perfekt start, tror inte det var knappt någon som sprang om mig, jag slutade på 33 plats totalt, det var över 1100 som slutförde detta lopp. Jag har aldrig känt mig så nöjd tidigare. Hade för första gången på över 6 månader inte ont någonstans i kroppen under löpningen. Skorna var otroligt sköna och de första 5 kilometerna var något av det bästa jag genomfört. Strax under 4:00 tempo och knappt trött, det var en känsla jag vill tillbaka till. De 3 sista kilometerna fick jag gräva djupt efter krafter och jag hittade dom någonstans. Nu några timmar efteråt är jag fortfarande i ett hyfsat skick. Förr om åren har jag varit helt förstörd flera dagar efter dessa Växjölopp. I år är det en avslappnad känsla. Det är sådana här dagar som gör att man orkar och vill fortsätta med tunga intervallpass mitt i vintern. Jag vägde 72,5kg strax innan start, 2 kilo mer än förra året, och det är inte muskler. Är fortfarande i min begynnelse vad gäller framfotslöpning. Så jag känner att det finns mer att göra och förbättra under kommande tider.

Skotest, VFF Spyridon eller Salming race. Framfotslöpningsrunda 119.

Jag har haft lite svårt att bestämma vilka skor som jag springer bäst i, så idag gjorde jag ett test med de 2 olika alternativen.
Fick bli en kort runda idag, så jag cyklade bort till Hagaparken som ligger ett par kilometer hemifrån.
Körde först ett varv, 850 ungefär. Väldigt lugnt uppvärmningsvarv, det var väldigt stelt och ömt, höll 5 tempo ungefär. Hälen var inte i bra skick idag. Efter det varvet körde jag en del fotövningar för att få igång kroppen, sedan körde jag ytterligare ett varv som uppvärmning, nu var det bättre men inte bra i hälen, har problem i motlut framförallt. Blir väldigt korta steg för att kompensera avsaknaden av kraft i frånskjutet. Under dessa 2 varv hade jag Salmingskorna.

Dagens runda

Sedan körde jag ett hårt varv med Salmingskorna, det tog 3:06, det kändes i hälen hela tiden men själva löpkänslan var ändå okej. Sedan bytte jag till VFF Spyridon. Det var en friare känsla. Framför allt för tårna är det en skön känsla. Det som slår mig är att det inte känns ett dugg hårdare att springa helt utan dämpning, det gjorde det i början. Så bar det iväg i samma tempo, tanken var att ansträngningen skulle vara densamma. Jag ville även få besked om vilka som var snabbast att springa i. De första 200 meterna kändes otroligt bra i dessa skor, mycket friare och mjukare på något sätt. Men det är i ett läge då kroppen inte hunnit få någon trötthet i sig och lite lätt utför också. Men vänsterhälen kändes bättre med dessa skorna, men kan även berott på att jag blev alltmer uppvärmd. Kändes som om jag tog i lite mer i slutet med dessa, bara för att jag ville att det skulle vara lite snabbare med dessa. Det blev 3:04. Medelpulsen 2 slag högre. Anstängningskänslan densamma. Resultatet är så jämnt så det går inte att avgöra vilka skor som var "snabbast". Men det kändes bättre i VFF rent löpmässigt. Framför allt hälen. Det känns inte stummare att springa i VFF, snarare tvärtom, underlaget här är hårt packat grus, lite småkuperat, typiskt elljusspår.

Spånenmilen, med VFF Spyridon, framfotslöpningsrunda 118.

Hade inte sprungit sedan i torsdags men kände mig ändå inte jättepigg, blev en tidig runda, 09:30 ungefär startade jag. Hade mina VFF Spyridon idag.

Här sprang jag idag, utmed sjön Spånen, ett friluftsområde strax öster om Alvesta. Har medvetet  minskat till var 3:de dag med löpning nu innan Växjöloppet. Får vi se om effekten kommer eller inte?
Det kändes tyvärr inte så bra som jag hoppats på idag, visserligen hade jag tänkt mig en lugn runda, precis som det blev första halvan, var egentligen bara de 2 sista km som jag tog i nära max.
Hade som sagt VFF idag, andra rundan nu med 10km. Det känns stabilt med dom.

Dagens runda

Det som irriterar är vänsterhälen, idag släppte det inte förrän efter 5 km, de 2 sista kilometerna var de med minst känningar, men tror jag lurar mig lite för när jag tog i rejält de 2 sista km så blir det ett annorlunda fokus. då flyttas det till att orka och att hålla upp kropp och steg istället för att springa och känna efter. Det största bekymret rent löpmässigt är i uppförsbackar som jag nämnt här innan, det går inte att trycka ifrån då med vänsterfoten, blir haltande steg då eftersom det funkar med högerfoten.
Så fort jag slutar springa så försvinner känningarna i hälen. Men jag är ständigt trycköm på baksidan av hälen. Jag har nu, i över 4 veckor kört excentriska tåhävningar både morgon och kväll. 3*15 på varje ben först med rakt ben, sen lika många med böjt knä. 12 veckor är tiden som krävs. Fast då vet jag inte om det egentligen borde vara löpuppehåll också? Det har sedan jag började med dessa inte blivit sämre när jag springer, men heller inte bättre. Ett status quo läge.
Pollen var inget problem idag, nu behövde jag inte fylla lungorna till max förrän i slutet men tror ändå inte det hade varit några bekymmer.
Får se om det blir några mer rundor innan Växjöloppet.

Tempo, 7,5km, på träningsmax, framfotslöpningsrunda 117.

Har haft stor vånda och ångest inför detta pass, jag ville ha ett kvitto på formen och var därför tvungen att prestera på max för min del. har haft löpningsuppehåll i 3 dagar, har annars sedan skadeuppehållet kört på i 1,5 månader med träning varannan dag, men nu en vecka innan Växjöloppet har jag tänkt att drar ner lite på passen. Har dessutom haft lite besvär av pollen, men de två sista dagarna har det lättat lite sedan vinden vände och det kom lite friskare luft från nordost.

Hälen har varit och är ett bekymmer som ligger och gäckar i bakgrunden, varje morgon talar den om att den inte är nöjd, i morse var det inget undantag trots 3 dagars löpningsuppehåll. Så idag när jag skulle springa ett lite tuffare pass som dessutom nästan hela vägen är asfalt så vågade jag inte köra med de tre sista rundornas skor, VFF Spyridon, det fick bli Salmingskorna. Men idag var det ingen "boost" som första gången jag använde dom. Men jag fick heller inte ont i hälen under själva passet. Så valet var om inte rätt så i alla fall inte fel.

Dagens runda

Hade tänkt mig 4:00 fart första km för att få en negativ split. Men det lyckades jag inte med, Blev 3:40 på de två första km i lite lätt nerförsbacke och jag kände att det gick alldeles för fort. Första km är det inga större problem men efter 2 km så blev det riktigt jobbigt. Blev automatiskt en sänkning för annars hade det aldrig gått att genomföra hela passet. Sedan visste jag att efter 2,5km ungefär så skulle det bli rejäl motvind ute på de öppna fälten. Så då var jag inne i en tuff km som gick på 4:00. Nu låg jag precis på gränsen. Hade svårt att hålla mig på rätt sida, steget blev lite för långt och jag hade tendens att sjunka ihop. km 4 inleddes även den i motvind för att efter ungefär halva bli sidvind. Det var skönt med lite avlastning. Nu efter halva sträckan visste jag att det inte skulle bli mer rak motvind, så det stärkte psyket lite. Men det kändes inte lätt någon gång under resten av rundan. Låg på lite för hårt. km 5 blev den långsammaste med 4:04 i lite svag motvind men framför allt med en lång slakmota som suger rejält i benen. Efter den km så svänger rundan och det blir en bra avslutning vindmässigt, 1,5 km i rak medvind och lite svagt utför. Perfekt, för nu var jag riktigt trött. gick på rött och hade svårt att hålla korta steg men framförallt att hålla upp överkroppen. Sista kilomtern minns jag knappt, bara att det gjorde väldigt ont i hela kroppen. Nu var pulsen väldigt hög och jag ville bara stanna under hela denna sista kilometer. De två sista km gick på 3:50 ungefär. Nu någon timme efteråt är jag stel i både vader och häl. Men känner mig avslappnad och lugn i psyket.

Totalt blev 3:52 i snitt på hela rundan, medelpuls på 161, har bara varit på denna höga medelpuls 2-3 gånger innan på träning. Rundan blev ungefär lika jobbig som jag befarat. Nu efteråt är jag glad att jag klarade av den, är nöjd med tiderna men inte med känslan, blev för tungt och spänt. Men springer alldeles för lite tempo nu så jag är inte van vid denna nivå på ansträngning. Kommer nog ändå sikta på att springa med VFF framöver.

Bokhultet Växjö, 11,5km med VFF Spyridon, framftoslöpningsrunda 116.

Första sammanhängande löpningen med VFF över en mil sedan skadan den 7 januari. Tog gott om tid på mig idag för att värma upp lugnt och stilla. Ungefär tio minuter i lugnt tempo med diverse småövningar för att mjuka upp leder och muskler.

 Har i 2 dagar känt av björkpollen riktigt rejält. Har känts som om jag blivit förkyld. Lite svårt att sova eftersom näsan varit täppt. Har de senaste åren klarat mig utan medicin. Blir så trött av den, får vi se hur det går detta året? Men det ser lite dyster ut med prognoserna, det verkar inte vara något regn på gång de närmaste dagarna. För mig är det inga större problem om det bara regnar med jämna mellanrum, helst varje dag under björkarnas blomningsperiod.

Annars var vädret helt perfekt, 15-16 grader varmt, lite blåsigt men inte så det störde speciellt mycket denna runda, den mesta tiden springs i skydd av skog.

Så det var med lite besvär jag tog mig an dagens runda, började i ett relativt lugnt tempo. Ungefär på gränsen för att jag skulle kunnat prata samtidigt, men efter ungefär halva rundan så blev ansträngningen högre och med 4 kilometer kvar började jag känna viss stumhet i vaderna. Men hälen kändes okej hela rundan, öm och stel både innan och efter rundan men inga större bekymmer under själva rundan. Det blev 4:15 tempo i ungefär 11,5km. Sista halvan tog jag i rätt så bra. Men med en något tung känsla över hela passet. Det jag är mest nöjd med är att jag klarade springa med VFF så pass långt utan att stanna för att stretcha vaderna eller något annat.

Dagens runda.

Det som bekymrar mig lite är att jag inte har den rätta uthålligheten jämfört med förra året. Känner hur orken tryter efter 6 kilometer ungefär. Fram till dess är jag helt överens med mig själv.