Stiglöpning, 38 minuter, 7,3 km. Framfotsrunda 244.

Blev en helt okej för detta 2014 avslutande runda. Stiglöpning, på en 900 meter lång stig, 4 gånger fram och tillbaka. Blev väldigt jämnt tidsmässigt på varje sträcka. Om jag räknar bort dom 2 första som var lite mer av uppvärmningskaraktär så blev det mellan 4:39 - 4:45 i tid på varje sträcka. Tog det rätt så lugnt, dels för att jag vill ha stiglöpningen som en lite mer återhämtande aktivitet, dels för att det var lite halt bitvis.

Dagens stiglöpning


Det kändes bra i fötterna, lite svagt molande i vänsterhälen, men inget som störde under passet. Hade först tänkt mig 10 sträckor men blev lite stel och stum i slutet så det fick räcka med 8 sträckor. Blev 38 minuter i alla fall och det är jag nöjd med. Börjar så sakteliga vänja mig vid stiglöpning igen, det är dock lite hårt på stigarna nu så det kändes lite stumt i nedre delen av ryggen i slutet. Hade mina Merrell-skor detta passet. De passar bra på stig. Lätta och följsamma. Steget blir kort och jag väljer alltid att korta ner i stället för att förlänga steget om det kommer något hinder i vägen såsom stenar eller rötter.

Dagens underlag.

I går körde jag dubbelpass, efter gårdagens löpning så blev cykling 60 minuter med medelwatt på 220 ungefär. Det var segt i början, men efter ungefär 15 minuter släppte den känslan och jag kunde trycka på rätt bra. Trodde det skulle kännas en del i benen idag, men det har varit helt okej och kroppen hann återhämta sig till dagens stiglöpning. Tror det gör väldigt mycket att jag kan sova ut nu på julledigheten. Det blir 8 timmars sömn varje natt och då hinner systemen återställa sig på ett bättre sätt jämfört med under jobbsäsong.

"Riktigt" löppass, 12,5 km, framfotsrunda 243

Blev det första riktiga löppasset utomhus på 18 dagar som jag inte behövde avbryta eller förlägga till löpband eller stigar.

Dagens runda.

Blev bil upp till Spånenområdet. Var lite osäker på hur halt det skulle vara i motionsspåret men det var inga större problem, där fanns vissa isfläckar men inget som påverkade löpningen.

Dagens underlag.

Började med ett varv på 2 km-slingan och då hade jag Asics Kayano 20 på fötterna, dessa skor är mycket dämpade med 10mm dropp. Tycker dom är en aning klumpiga. Men har som mål att använda dessa på långpass i lugnt tempo på främst asfaltsunderlag. Men ville ändå testa dessa i dag på det lite mjukare underlaget som det bjöds på idag. Det kändes helt okej, lite ovant att springa ute igen. Var på överdrivet helspänn, för att kunna ta in alla signaler på eventuella känningar. Vaden var helt okej, kände inget i den under hela passet och det var bra eftersom det var den som hindrat mig från "riktig" löpning den sista tiden. Efter detta första varv var jag lite osäker på hur jag skulle köra resten av passet.

Salming Distance.

Jag bytte skor till Salming Distance. Har inte haft någon bra upplevelse i dessa hittills, har provat dessa vid 2 eller 3 tillfällen tidigare. Väldigt sköna runt foten och relativt lätta dock. Men idag blev dom perfekta, kändes väldigt bra och bitvis var jag helt utan känningar. I mitten och slutet kände jag ett svagt molande i vänsterhälen, men inte mer än med vad jag gör med mina Adidas. Hoppas kunna springa lite lugnare, längre distanser på mjukt underlag med dessa.

Det blev 10 km i det relativt kuperade "Spånenmilen" Var noga med att inte någon gång gå över i 3-taktsandning. Det innebär rätt rejäl fartsänkning i de brantaste uppförsbackarna. Märkte tydligt att jag var svag i benen i uppförsbackarna, det kändes både stelt och svagt i frånskjutet. Det krävs en hel del träning här framöver för att få upp både fart och styrka.
Hade 4:35 tempo under dessa 10 km. Medelpuls på 145. Det märks att jag tappat en del sedan jag körde ett liknande pass här. Även om jag kört på för fullt med alternativ träning blir det inte detsamma när man inte springer utomhus. Men det gäller att inte drabbas av panik nu, utan ta det lugnt och stilla ett tag så jag inte återigen drar på mig någon ny skada.

I går-kväll körde jag ett lite hårdare gympass, det var väldigt kallt i lokalen, vet inte om det påverkade men jag hade 205 i medelwatt på roddmaskinen över 20 minuter, luften var lite lättare att andas. Men det blev tyngre på Crosstrainern i stället. Där fick jag kämpa för att orka hålla 180 watt i 20 minuter. Sedan körde jag steg i höjdhopparmattan, 2*5 minuter. Kör lite lägre knälyft nu. Då är det inga problem att köra 5 minuter. Blir lite annan ansträngning, mer muskulärt trött istället för att andningen och pulsen blir hög.

Drack ingen öl i går kväll, den första helt ölfria dagen på 10 dagar, men en del av dessa dagar har det bara blivit 1 öl och toppen har varit mellan 2-3 öl. Dricker bara veteöl. Erdinger helst. Efter träning på kvällen är det underbart att ta en öl, det räcker. Då slappnar jag av extra både mentalt och muskulärt. Men det är något inom mig som säger att man ska inte dricka alkohol varje dag, vet inte om det är det svenska kynnet eller Luther som spökar i mitt inre.
Kanske är det något från ungdomsåren som sitter kvar, då drack jag riktigt rejält på lördagarna med efterföljande bakfylla som följd och det var inga problem att avstå alkohol nästkommande vecka.
Men om man som nu i mer vuxen ålder bara tar en eller två så blir man aldrig berusad eller bakfull så då kommer allt i ett annat läge. Frågan är om det är positivt eller negativt på lång sikt? Vet inte om det finns några längre studier på om hur kroppen och knoppen påverkas av en eller två öl om dagen?
Hade varit intressant att ta del av det i så fall.

Tröskelpass på löpband, 60 minuter, 14 km/h, 2% lutning. Framfotsrunda 242.

Blev ett helt okej pass. Det kändes bra i vänstervaden under hela passet, så snart hoppas jag åter kunna köra normal löpning utomhus. På något underligt sätt känns det inte som att man springer på riktigt när man springer på löpband, ändå är det helt okej ansträngningsnivå. Det är precis som man missar pass på pass nu. Men jag har i princip kunnat köra på som vanligt om man bortser från långpassen. Det har blivit löpning i princip varannan dag.
Nu har jag missat 3 lördagar i rad. Får se om jag kan få till något nu kommande dagar. Hade först tänkt köra ett lugnt pass ute idag, men det var lite för kallt, runt -12 på förmiddagen. Får lätt problem med luftrören efter löpning när det är under 10 minusgrader ute

Började med 10 minuters uppvärmning. Hade mina Asics ds racer. Lätta och fina skor. Hade bandet på 2% lutning hela tiden. Körde med 4-taktsandning under hela fartdelen, förutom dom 5 sista minuterna som jag körde i 3-takt. Det kändes väldigt kontrollerat ända fram till 50 minuter, sedan började det gå rätt tungt och jag fick ta i rejält sista 10 minuterna. Blev även en kort paus då bandet stänger av sig efter en timme. Då passade jag även på att ta av mig skon då det hade börjat bränna rätt rejält under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Det kändes lite i vänsterhälen under delar av passet, men bara ett svagt molande. Det blev 60 minuter med 14 km/h. 2% lutning hela passet.

Dagens pass  Medelpuls på runt 150 och max på lite över 160. Steg sakta men säkert under hela passet.

Det märks att man är ledig nu, tycker kroppen tar emot träningen på ett bättre sätt när man får sova ut lite längre än vanligt. Det var så tydligt under gårdagens pass då jag kände mig riktigt pigg på roddmaskinen, hade inget som helst problem att snitta 195 watt. Jag tycker att förmiddagsträning är det bästa om jag får välja helt fritt. Efter en bra frukost runt 7:30 så blir det lite lugnt fixande med lite småsaker och sedan är det lagom att dra igång träningen runt 10-tiden. Efter träningen blir det lunch och resten av dagen går i ett lugnt tempo med en promenad på eftermiddagen som lite "återhämtningsträning" En eller två öl och en bra film, liggandes i soffan och man mår hur bra som helst. Nu har det gått några dagar av julledigheten och jag börjar komma in i rutinerna som följer i ledighetens spår. Det blir förstås inte så mycket annat "nyttigt" gjort. Men allt har sin tid och just nu har träningen en framskjuten plats i livet.

Progressivt löpbandspass, 75 minuter. Framfotsrunda 241.

Var ett underbart väder ute idag, fast väldigt kallt. -13 grader vid 9-tiden på morronen. Hade eventuellt tänkt mig stiglöpning. Men det fick bli bandet i stället. När jag kom till gymmet var alla banden upptagna. Men precis när jag satt mig för att köra lite rodd medan jag väntade så blev ett ledigt.
Hade mina Asics racer, hela passet. Lutningen satte jag på 2% med en gång och behöll samma lutning igenom hela passet. Det blev ett progressivt pass.

Dagens pass

Började med 10 km/h i 10 minuter, sedan 11 km/h i 10 minuter, 12 km/h i 10 minuter, 13 km/h i 10 minuter. Behövde inte använda mig av 4-taktsandning under denna delen. Men det stramade hela tiden i vänstervaden och kändes även en aning i hälen. Det gick lite fram och tillbaka som vanligt. När det är som sämst så är det på gränsen att jag vill fortsätta men sedan försvinner det nästan helt. Jag kände vid varje fartökning att steget och hållning blev lite stramare och bättre. Tog en liten paus för att få i mig lite vatten efter denna delen, hade glömt flaskan hemma så jag fick gå bort till kranen för att få lite vatten i mig. Sedan satte jag bandet till 14 km/h. Det blev 4-taktsandning rätt snabbt, men det kändes inte så jobbigt som förra gången i samma fart och lutning. Men det gjorde lite ondare i vad och häl denna gången. Det störde den annars fina känslan. Efter 10 minuter stannade jag för att det började bränna av friktionsvärme under vänsterhälen, som vanligt räckte det med att ta av sig skon. Sedan körde jag på 15 minuter till, då fick jag åter stanna och gör om samma sak. tog 10 minuter till sedan ,var jag nöjd. Totalt 35 minuter i 14 km/h.

 Pulsen steg sakta men säkert under hela passet, jag körde de sista 12 minuterna i 3-taktsandning och det kändes jobbigt men ändå stabilt och kontrollerat. Pulsen slutade på 164 ungefär. Men som sagt innan, det var ingen bra känsla i vaden, men denna gången var det på yttersidan av vaden, det stramade. Jag känner att det fortfarande inte går att springa utomhus på ett normalt sätt, det kommer inte vaden hålla för än. Jag kör på med mina negativa tåhävningar igen, och hoppas att det snart ska släppa.

Annars kände jag mig ovanligt pigg i dag. Körde ett 40 minuters gympass i Växjö i går, men gillade inte riktigt crosstrainern som fanns där. Blev ett lite konstigt steg i den, fast var nog mest för att jag var ovan, för i denna rätt så nya maskin så var det annars väldigt likt löpning. Fick i alla fall upp pulsen lite grann och hade medelpuls på ungefär 140 under passet. Fanns en inbyggd fläkt för ansiktet i denna maskin, det var helt perfekt.

Det är lite frustrerande att inte kunna köra utomhuspassen på landsväg, men jag får vara väldigt tacksam för att det ändå funkar på löpband, men om det hade varit bättre att vila helt eller inte är svårt att svara på.

Kort julaftonsrunda, framfotsrunda 240.

Det tillhör ovanligheterna att jag tränar på julafton, men i år blev det ett kort pass. Vi har ingen snö i Alvesta, det har inte varit kallt heller så det finns ingen tjäle i marken. Så stigarna är mjuka och fina. Passar bra för min ömma vad. Men i dag stramade det något mer än vad det gjorde förra stiglöpningspasset. Valde en annan stig idag, som är lite mer löpvänlig och kanske var det därför som vaden ömmade något mer idag.

Dagens runda

Det känns som om att jag sakta men säkert håller på att tappa löpformen lite grann nu när jag inte kan springa på som vanligt. Bara löpband och stigar som funkar. 2 veckor idag som besvären med vaden började. Dagens rätt lugna pass blev lite över 6km, tiden jag höll på var lite drygt 30 minuter.

Provade först en 900 metersstig fram och tillbaka, men det är lite för väglikt en del av sträckan där så jag valde sedan en annan, 750 meter lång, med lite mjukare underlag, bitvis väldigt mjukt då man måste springa vissa delar på spångar för att inte blöta ner fötterna. Men på vissa delar av stigen kan man få fint flyt och ungefär mitt på stigen är det en stigning som gör att man får upp pulsen lite.

Det var 2 av intervallerna som jag tog i lite extra. Men ville inte skada mig eller trampa snett så jag var lite återhållsam. Förutom den lite stramande vaden kändes det lite segt i fötter och vrister denna gången.

I går körde jag på med ett vanligt gympass, men kände mig lite seg efter det rätt hårda tröskelpasset i måndags. Körde 20+20 minuter på roddmaskin och CT, 175+180 i medelwatt. Körde även lite steg i höjhopparmattan. först 5 minuter med lite lägre knälyft. Därefter lite högre knälyft i 4 minuter, för att avsluta med 5 lite lugnare igen.

Tröskelpass på löpbandet, 14 km/h 2% lutning 40 minuter, framfotsrunda 239.

Blev ett helt okej pass, var lite orolig för vänstervaden men den höll hela vägen. Det stramade på bitvis men samtidigt tror jag att jag känner efter lite för mycket under ett sådant här pass när det finns lite kraft över att känna efter. I alla fall under första halvan av passet, sedan blev det rätt jobbigt och fokus låg på att orka hela vägen in i "mål".

Hade mina Asics ds racer hela passet, även under uppvärmning och nerjogg som varade i 10 minuter vardera i 10 km/h med 2% lutning. Sen satte jag farten till 14 km/h och 2% lutning. Första gången jag springer med den kombinationen, efter förra veckans intervaller så förstod jag att det skulle bli för tufft att köra med samma lutning i 15 km/h. Då hade jag verkligen fått gå på max och hade varit tvungen att vara helt utvilad.

Dagens tröskelpass

Pulsen började på 119 och steg sakta under hela passet, slutade på 163 vilket är 88% av min förmodade tävlingsmaxpuls, på träning har jag som mest kommit upp i 175. Medelpuls på 153 under passet. Körde 40 minuter. Det kändes bättre än väntat, det stramade lite i vänstervaden under hela passet men det stabiliserade sig tidigt och blev aldrig värre än ett svagt molande. Kollade stegfrekvensen och den låg på exakt 180 steg/minut. de första 20 minuterna var helt okej, men sedan blev det allt jobbigare och de sista 10 var tunga. Efteråt kände jag mig rejält sliten och var mer än nöjd.

Jag är väldigt glad och tacksam för att löpningen funkar på bandet nu när jag haft sådana problem utomhus. Men hoppas snart kunna köra lite långpass ute. Nu har jag missat 2 lördagar i rad och det är nog inte så bra om jag missar 2 till, då blir det nog rätt lång väg tillbaka tills jag åter klarar 2 mil utan att det ska bli för jobbigt. Men det är bara att ta en dag i taget nu och lyssna noga på kroppen. det fanns en lite rädsla under hela dagens pass att det skulle börja krampa i vaden men som sagt, det hände aldrig.

Tror detta var perfekt tröskelfart för mig just nu. Pulsen steg sakta men säkert, fast det är osäkert om jag klarat en hel timme i denna farten.

I går kväll körde jag ett normalt gympass med 20 minuter vardera på rodd/crosstrainer. lite mer än 185 watt på rodden, kände mig extra stark på den maskinen av någon anledning, möjligt att jag boostat ryggmuskulaturen under lördagen då jag höll på med veden. Det blev 180 i medelwatt på CT, men där var det samma känsla som vanligt.

Kort stiglöpningsrunda, framfotsrunda 238.

Blev en kort, "kännaefterrunda". Kändes helt okej med tanke på gårdagens avbrutna pass. Hade mina Merrell Trail Glove, 8mm dämpning med 0mm dropp. Passar ypperligt på stigar, då dom blir nästan ett med foten och det känns inte alls så klumpigt som det kan göra med traditionella löparskor i skogen och på stigar.

Dagens skor.

Det blev inget högt medeltempo, runt 6 min/km i snitt, vissa delar av denna stig måste man gå eller vara väldigt försiktig då det går på skrå utmed en berghäll, den är dessutom förrädisk med både mossa och rinnande klarvatten på sina ställen som en dag som denna blir till blankis.

Dagens stiglöpning.

Körde bara 4,5 km idag, cirka 25 minuter i tid, ville inte köra för länge nu när jag är så ovan, dessutom körde jag ett par km i går. Nu får jag vänta till julledigheten inträder så jag kan utnyttja dagsljuset. Det molade lite i vaden men inte alls som igår. Annars kändes det helt okej för övrigt i fötter och leder. var nära att stiga snett en gång, men tog det annars väldigt lugnt idag och får vid senare tillfällen försöka vrida upp farten lite. Det finns vissa sträckor på denna stigen som det är möjligt att trycka på lite utan allt för mycket hinder i vägen. Den rundan jag sprang ett varv på idag, är 2 km, varav den ena kilometern är väldigt teknisk och slingrig, där går det inte hålla speciellt hög fart, men det är å andra sidan bra styrketräning för fötterna.

Men annars är det en skön känsla och jag hittar rätt snabbt ett lagom tempo, pulsen blir nästan alltid densamma, 136-140 brukar den pendla mellan. Här funkar det inte med 3 eller 4-taktsandning. det blir alldeles för många och oregelbundna steg/utandning.

Tror inte man ska stirra sig blind på distanser och kilometertider när man springer på stig. Nej, här är det tiden man håller på som räknas. Ett väldigt bra sätt att variera sin löpning och verkligen bygga upp fötter och muskulaturen i benen på ett bra sätt. Det som märktes idag och alla andra gånger när jag sprungit på stig är att kroppen ställer in sig på det korta och oregelbundna steget. För när man kommer ut på vanlig väg så blir det väldigt konstigt och jobbigt att ställa om till ett längre mer vägvinnande steg. Lite synd att jag missat att springa stig sista månaderna, inte sedan jag bröt lilltån i början på juli har jag sprungit stig. Det får bli ändring på det nu, i alla fall så länge som det inte faller någon snö.

Avbrutet pass, igen. Framfotsrunda 237

Fick återigen avbryta ett löppass. Det framgår med all önskvärd tydlighet att man inte längre är 20 år. Det är extra enerverande när man i yngre år aldrig var skadad. Det är jag otroligt tacksam för men det är kanske därför jag blir så besviken och frustrerad när jag inte kan genomföra löppassen som jag planerat. Har i stort sett inte varit helt skadefri sedan oktober 2013. Men har i alla fall kunnat springa större delen av tiden och de flesta rundorna utan begränsningar i fart och kraft.

Dagens avbrutna pass

Har dessutom börjat träna mycket mer än tidigare, fast mycket alternativ träning, såsom rodd och crosstrainer, även en del cykel nu igen sedan senaste vadskadan. Det märkliga är att torsdagens intervallpass på löpbandet inte vållade några större problem, visst kändes vaden, men bara svagt molande och under fartdelarna knappast alls. Så det var med lite förvåning som det kom tillbaka idag. Men det är stor skillnad på frånskjutet utomhus i förhållande till bandet.

Började dagens pass med lite drygt 2 km på stigar, med mina Merrell trail glove. Det kändes bättre än väntat, tog det väldigt lugnt, det var inte heller så blött som jag befarat. Men det är lite svårt att hitta bra stigar nu när det kommit så mycket regn sista tiden. Den jag körde på idag är väldigt löpvänlig. Men bara 900 meter lång så det kommer att bli lite vändor fram och tillbaka. Jag ville inte utmana ödet idag så jag nöjde mej med fram och tillbaka.

Sedan bytte jag till mina nya Asics Kayano 20. Första gången utomhus, funkade fint på bandet i torsdags under uppvärmningsdelen. Men idag kändes dom lite tunga när jag sprungit 2 km i Merrell. Hade tänkt mig ett långpass i dag, i spånenområdet, så jag hade närma till bilen om det började strula med vaden. Kände redan efter 5-600 meter att det kanske inte skulle hålla för ett långpass. Efter 1 km stannade jag till för att sträcka ut lite. Det kändes dessutom tungt i benen och jag hade inte den rätta energin idag. Jag fortsatte igen och det följde lite utförslöpning, det kändes bra men så fort det flackade ut så började det mola i vänstervaden, fast lite mer mitt på baksidan denna gången. Fortsatte och det var samma känsla, det gjorde inte ont men stramade och var något obekvämt. Tänkte att det kanske skulle ge sig efterhand. Men i de kommande uppförsbackarna började det strama allt mer och jag stannade igen. Sträckte lite till och gjorde ett nytt försök, men efter ytterligare någon km gav jag upp. Nu var jag nästan 4 km från bilen dessutom. Vände och tänkte att jag kunde jogga lite lugnt tillbaka men det var så stramt nu att det gick inte. Fick gå och det kunde jag dessbättre göra utan större problem.

Blev bara 6 km totalt idag. Blir lite rådvill inför de kommande passen, kan jag köra på stig? Funkar Löpbandet? Ja, får se hur det går närmaste tiden. Körde därefter till gymmet där jag tänkt basta efter dagens långpass. Men nu var det bara att hoppa upp på motionscykeln först. Det blev 50 minuter i progressivt tempo. Avslutade på 165 i puls och fick mig en riktig genomkörare. Kändes inget i vaden under dagens cykelpass, det är jag oerhört tacksam för. Att denna skadan inte förhindrar alternativträningen.

I går körde rodd och crosstrainer som vanligt, 20+20 minuter i 180 watt. Kändes bättre än väntat efter torsdagens rätt så hårda intervallpass på löpbandet.

Oväntade löpbandsintervaller. Framfotsrunda 236.

Hade inga större förhoppningar om att det skulle funka idag, men överraskande nog så gick det att genomföra ett helt löpningspass igen.
Det kom ett par nya skor igår igen, tror det är det 14:e paret. Asics Kayano 20. Rätt tunga med mycket dämpning, tänkta för de lugnaste passen. ,

Dagens löpbandsintervaller med Garmin

Jag började med dessa i lugn fart 10 km/h i 10 minuter som uppvärmning, redan efter 4-5 minuter började det mola i vaden, då tänkte jag att det är lika bra att bryta direkt. Men körde ändå på och det blev inte värre utan kom och gick.

När jag närmade mig slutet på uppvärmning så tänkte jag att jag kunde fortsätta. Men var helt oförberedd mentalt. I vanliga fall brukar jag veta innan vilket typ av pass jag ska genomföra. Men idag var jag osäker. Jag körde uppvärmningen med 2% lutning och så blev det även i fortsättningen. Jag ökade till 15 km/h. Körde på med Kayano skorna. Den första intervallen blev 5 minuter lång med en rätt seg och jobbig känsla, det kändes lite i vaden men väldigt svagt. Medelpulsen på den blev 143 med slutpuls på 151. Lite lägre än vad känslan var.

Visste fortfarande inte hur jag skulle köra, men beslöt ändå att byta till Asics ds racer. En betydligt lättare sko. Jag körde på i samma fart 15km/h 2% lutning, det kändes lättare nu. Men det var för hårt för att köra en 30-40 minuters distans. Så efter lite övervägande med mig själv så kom jag överens om att köra denna i 10 minuter. det blev rätt tufft efter 5 så då gick jag över i 3-taktsandning och körde sen på så resten av tiden. Den hade medelpuls på 150 och slutpuls på 159.

Sen blev det samma fart och lutning men nu 8 minuter, den hade medel på 155 och slutpuls på 163. Kändes tuff de sista 2 minuterna men trots allt kontrollerad, gick över i 3-taktsandning redan efter 3 minuter.

Nästa intervall i 6 minuter, medelpuls, troligtvis 156, glömde nolla klockan, slutpuls på 166, var väldigt trött sista 2 minuterna. Den gick i 3-takt efter 3 minuter, det började strama i vänstervaden nu. Men över hela vaden, så den där dåliga väldigt lokala känslan fanns inte idag.

Sedan avslutade jag med en 4-minutare. den hade medel på 156 och slutpuls på 164. Kändes inte så jobbig. Gick över i 3-takt efter 2 minuter.

Så det blev totalt 33 minuter i det lite högre tempot. Det var en blandad känsla. Skönt att kunna springa men jag blev väldigt trött trots att pulsen inte var jättehög. Men märkte det sist jag körde löpbandsintervaller också. Att det blir lite lägre puls med lägre fart fast med högre lutning. Löpkänslan var ändå bra och det kändes väldigt bra i vaden. Blir inte samma steg på bandet, så får se om det känns annorlunda utomhus nästa gång då jag måste skjuta ifrån på ett mer aktivt sätt.

Har kört på intensivt med negativa tåhävningar sedan jag fick denna skadan förra veckan, både morron och kväll, 3*15 på varje ben. Samt kört rätt mycket foamroller sista dagarna.

I tisdags blev det ett vanligt pass med rodd och CT 20 minuter på varje, 180 i medelwatt. I går körde jag ett lite annorlunda CT-pass, utan att använda armarna, blev väldigt jobbigt. körde ungefär 35 minuter. Därefter 4*600 steg i höjdhopparmatta, fast mycket lägre med knäna än vanligt, fast lite snabbare tempo. tog ungefär 4 minuter per omgång, men pulsen var inte så hög i slutet. Men det kändes inget i vaden under de övningarna.

Så det var med positiv känsla jag lämnade gymmet idag. Nu ser jag fram mot att det ska gå lika bra utomhus. Vågar dock inte köra ett traditionellt långpass redan nu på lördag. Eventuellt ett kombipass, med lite stiglöpning för att träna upp fötter och vader lite. För att jag fick ont i vaden är ingen otur, utan det är något jag jag gjort fel. Så för att undvika nya skador tror jag det är bra med maximal variation vad gäller både skor, underlag och tempo framöver.

Avbrutet pass, 2,1 km. Framfotsrunda 235.

Återigen en avbruten runda. Har inte känt något i vaden under dagen. Kände heller inget i går. Inte ens när jag sprang de första 1,8 kilometerna, men sen kom det snabbt. Precis som kramp. Då hade jag precis kommit ett varv på Spånens korta varv på lite drygt 2 km. Hade idag tänkt mig lite snabbare pass. Men hann bara springa ett uppvärmningsvarv. Lite frustrerande, minst sagt. Försökte lite tafatt efter att ha masserat lite men det var lönlöst. Hade packat väskan, fall i fall det skulle gå så här, men innerst inne trodde jag att det skulle funka idag. Så det är lite besviket jag konstaterar att det återigen blir ett uppehåll. Kändes väldigt bra i vristerna annars, i början på rundan. Så det var lite synd att jag inte fick chansen till något lite snabbare varv, för att testa hur jag ligger till.

Dagens avbrutna pass

Har åter börjat med negativa tåhävningar efter onsdagens vadbekymmer, jag avslutade nog dessa lite för abrupt för 3-4 veckor sedan. Har i alla fall blivit rejält öm igen i vaderna, träningsvärk av tåhävningarna, fast inte på samma ställe som det nu krampar efter några kilometer.

Det var så här det var i början på omställningen, ständigt krampande vader. Så nu blir jag frustrerad men inte så mycket som jag blev för lite drygt ett år sedan när det var som kämpigast, fast nu trodde jag att denna fasen med krampande vader var ett minne blott. Det enda sättet att få reda på om det har gått över eller inte är att springa, rätt vad det är så funkar det igen. Men har för mig att det brukar ta 2 veckor ungefär.

Frustrerad och lite stressad av situationen körde jag mot gymmet i stället. Det blev cykel i knappt 40 minuter. Värmde upp 10 minuter, sen blev det intervaller. Höjde till level 8 och lite över 110 rpm. Blev medelwatt på mellan 275-290 ungefär, körde i 5 minuter, den första slutade på 158 i puls. Sen 3 minuter lite lugnare, därefter återigen med samma effekt i 5 minuter, den slutade på 160 ungefär. Samma procedur, Den 3.e slutade på 164. Sen blev det 4 minuter lite långsammare, nu började det kännas rejält i benen, men som väl var inget i vaden. Därefter en 5 minutare till i samma effekt, denna slutade på 170 och de 2 sista minuterna var riktigt jobbiga.

I går körde jag 40 minuter, level 18, 180 watt,  på Crosstrainern, kändes inget i vaden på den maskinen heller.

Får se nu hur detta avlöper. Som väl är så funkar maskinerna på gymmet, men det är inte bra om jag tappar för mycket av löpningen igen, det tar tid att komma tillbaka, samt att det är så lätt att dra på sig nya och andra bekymmer i anslutning till löpningen. Alltid något som blir lite för överbelastat om man inte kan hålla igen mängd och intensitet när det väl går att springa igen.

Avbrutet långpass. Framfotsrunda 234

Onsdagens vadproblem kom tillbaka idag igen. Nästan på samma ställe, insidan av vaden ungefär mitt emellan fot och knä. Kände inget igår när jag körde på gymmet eller gick. Inte heller i inledningen på passet kändes det något. Som tur var så glömde jag vattnet hemma så efter någon kilometer sprang jag hem för att hämta vattnet, då hade jag fått ihop 2-3 km. Sen gav jag mig iväg igen, hade tänkt mig 4:30-4:40 tempo för att inte få ett för dåligt steg, har en idé om att det är när det går lite saktare som jag blir slarvig med hållning och steg.

Sen efter 4 kilometer ungefär så kom den dåliga känslan i vaden, samma som i onsdags. Bara lite molande i början, jag stannade till hade hunnit ungefär 2 km hemifrån. Masserade vaden, och fortsatte en liten bit till. Men insåg rätt snabbt att detta skulle inte funka. Jag tänkte att jag kunde köra på runt  cykelbanorna i stället. Så har jag närma hem om det blir för mycket känningar. Så jag vände in mot Alvesta igen. Fast efter några hundra meter kändes det alltmer. Stannade till igen. Så fort jag stannar så försvinner känningarna. Provade igen ett par hundra meter, lite snabbare men det gick inte. Så jag avbröt helt och hållet, ingen mening att ens försöka jogga hem. Har haft så mycket problem med vaderna innan så när det väl kommer så är det bara att bryta för att inte förvärra läget. Någon gång har det gått att springa igenom, men jag vågade inte idag. Lite frustrerande, för det kan vara lite drygt att bli av med dessa problem. Nu efteråt har jag inte ont när jag går eller är stilla, men så fort jag försöker springa eller hoppa så är det som om det krampar till direkt.

Det var frustrerande att inte få genomföra dagens pass så direkt när jag kom hem så stack jag till gymmet och avreagerade mig med 45 minuter på motionscykeln, 225 watt i 45 minuter. Sen var jag i alla fall både svettig och trött

Dagens pass

Körde rätt hårt intervallpass på crosstrainern i torsdags eftersom det blev ett lite sämre löppass än väntat i onsdags. 40 minuter totalt men med 4*5 minuter insprängda höjningar då jag var på lite över 215 Watt 150-160 watt i mellan intervallerna. Det blev rätt tufft pass, körde även rodd efter det. I går blev  ett vanligt pass med 20 minuter vardera på rodd och crosstrainer, ungefär 165 respektive 180 watt.

Lugn distans, 11 km i 5:02 tempo. Framfotsrunda 233.

Blev en lugn runda med en lite tråkig avslutning. Hade först tänkt att jag skulle lagt in en liten och kort fartökning men det blev inte så. Fanns ingen lust idag.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.

Dagens runda.

Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.

Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.

Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.

I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.

Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.

Tuffa löpbandsintervaller, 6*6 minuter, framfotsrunda 232.

Blev lite tuffare än väntat, kände mig rätt pigg under dagen men var lite uppstressad innan passet då klockan skenat iväg lite för mycket innan jag kom igång. Hade pulsklockan med mig men glömde starta den. Så de 2,5 första kom inte med. Jag kollade dock slutpulsen på alla intervallerna, som väl är så visas pulsen även om tidtagningen inte är startad, blev ett lite struligt pass, bytte band precis innan jag skulle starta med fartdelen, fick gå på toa mitt i passet. Så det blev lite sönderryckt och ojämnt med vila mellan intervallerna. Noterade i telefonen efter varje intervall, lutning och fart, så det bidrog också till att koncentrationen inte var på topp hela tiden.

Dagens pass, fast bara 3,5 intervaller som kom med.

Hade på förhand tänkt testa om det var någon skillnad på om jag körde med 2% lutning eller 0,5% lutning fast då med 1 km/h högre fart. Men tyckte att det var lite jobbigare med högre fart än högre lutning. Men tror ändå steget och hållning blir lite bättre med högre lutning.

Jag körde alla intervaller i 6 minuter. Den 1:a körde jag med 2% lutning i 15 km/h, Den kändes lätt och bekväm, slutpuls 155, 3 min joggvila i 10 km/h efter den.

Sen blev den 2:a i 16km/h med 0,5% lutning, slutpuls 159. Kändes också bra och kontrollerad 4-taktsandning hela vägen.

Den 3:e blev åter med 2% lutning 15 km/h, slutpuls 164, kändes också väldigt kontrollerad och var i bekväm 4-taktsandning.

Sen blev det som väl var, tror jag, ett lite längre uppehåll med toabesök. Efter 5-6 minuter så var det dags att lämna det trygga och bekväma för min del. Den 4:e blev i 17 km/h med 0,5% lutning. Den blev snabbt väldigt jobbig, redan efter 2 minuter gick jag över i 3-taktsandning och efter 4 minuter var jag egentligen väldigt nöjd och ville helst avsluta men bet ihop och körde på i 6 minuter som dom andra. Den slutade på 173 i puls och var bland det jobbigaste jag kört i intervallväg. Blev mosig i benen efter den. 2 sådana till var uteslutet i dag, det fanns inte på kartan. Det märktes tydligt att denna fart är inte min kropp van eller bekväm med, framför allt inte i 6 minuter.

 Så den 5:e blev med 0,5% lutning  i 16 km/h, kändes helt plötsligt lugnt, i alla fall i 3 minuter, sedan gick jag över i kontrollerad men jobbig 3-takt sista 3 minuterna, var trött efter den men ändå inte helt slut, pulsen efter den blev 167.

Nu var jag trött och såg inte riktigt fram mot den 6:e och avslutande, hade dessutom börja känna lite i vänsterhälen, alltid värst i mellanjoggen. Mitt i en intervall varken hinner eller orkar jag tänka på hur det känns i fötterna, då är det full fokus på att orka hela vägen ut. Startade till slut den 6:e, 0,5% lutning i 16 km/h, Blev tidigt jobbigt, för jag började ta slut i låren nu. Sista 3 minuterna i 3-takt och de 2 sista minuterna var plågsamma, 170 i slutpuls efter den.

Det var på lite darriga ben jag avlägsnade mig från bandet, helt slut. Hade svårt att stretcha efter dagens pass då det krampade i insidan av låren så fort jag försökte böja benen. Hoppas att dessa pass är bra på lång sikt, för dom är jobbiga. Hade haft väldigt svårt att köra så här hårt ute, särskilt dom sista 3 intervallerna, då är jag säker på att jag vikit ner mig tidigare än vad man gör när man redan bestämt farten och tiden man ska hålla på när man kör på bandet.

Har inte kört något testlopp eller tempo när jag varit lite mer utvilad sedan jag började med dessa 6- minuters intervaller, så jag har inte en aning var jag står. Men helgens fartökning var en liten besvikelse, rent känslomässigt. Men det var bara ett pass, så det går inte dra några växlar av det.

Nu efteråt är jag lite hostig och det känns lite ömt här och där i kroppen när det blir så här tufft som det blev idag.

Hade mina Asics ds racer idag, kändes bra under den snabba delen men lite öm i hälen under mellan joggen.

I går körde jag rodd och crosstrainer, det blev 20 minuter på varje maskin med 180 i medelwatt ungefär, därefter 2*400 steg i höjdhopparmattan, men inte så höga som vanligt, lördagens långpass satt fortfarande i en aning.

Långpass, 21 km med 8 km fartökning, framfotsrunda 231.

Blev lite tuffare än väntat och känslan var att det gick lite snabbare under farthöjningsdelen än vad det gjorde.

Dagens långpass med Garmin

Hade ett cykelpass i går kväll på 50 minuter med 5 minuter riktigt hård cykling insprängt i slutet, vet inte om det satt i kroppen, fast jag kände mig ändå pigg i benen i dag.

 Inledde med att springa 11 km runt Bergundasjön, den första km blev inte loggad, men den var lugn och fin i ungefär 4:45 tempo. Varvet runt sjön gick också i 4:45 tempo i snitt. Det är lite småkuperat runt Bergundasjön, till skillnad från varvet runt Växjösjön som är nästan helt flackt.

När jag kom fram till Växjösjön hade jag tänkt mig en fartökning i nästan 2 varv, eller 8 km. Ville ligga i bekväm 4-taktsandning och hade ingen koll på tempot utan gick helt på känsla. Det skulle helt styras av andningen, tanken var 4-taktsandning, fast i mellanregistret. De första 2 km var i medvind och kändes väldigt lätta. Trodde dessa gick i 4:10 tempo men det var närmare 4:20. Efter 2 km kom jag till sjöns norra ände och det blev först lite sidvind sedan motvind i 2 km. Totalt under dessa 8 lite snabbare km var tempot ungefär 4:22, men känslan var 4:10-4:15. Det blev dessutom väldigt jobbigt på andra varvet och ansträngningen blev de sista 2 km väldigt hög. Gick inte över i 3-taktsandning men borde nog gjort det. Det var ändå skönt att få trycka på lite efter en annars lugn vecka. Det var precis en vecka sedan jag sist körde i 4-taktsandning. Hade nog tänkt mig att ansträngningen från första varvet som var helt enligt planerna skulle fortsätta även under 2:a varvet men det gick inte idag.

Annars kändes det bättre i både vänsterhälen och i högerfoten. Hade mina Adidasskor. Efter dessa 8 lite snabbare km var jag väldigt stum och stel på de 2 sista km hem. Sprang inte direkt hem heller, kände mig tvungen att pusta ett par minuter efter fartdelen idag, det räckte för att hinna stelna till.

 Detta blev en lite för hård avslutning på återhämtningsveckan. Men hoppas ändå att den lugna löpningen i veckan gjort att kroppen åtminstone fått tillräckligt med återhämtning.

Jag gillar att variera långpassen, tycker jag blir stum och stel i benen om hela rundan går i 4:50 tempo. Det blir tröttsamt muskulärt, när jag gör lite fartökningar så blir det en mer jämnt fördelad trötthet och på något paradoxalt sätt så känns det inte så slitsamt.

Ska prova i julhelgen att köra på lite hårdare en hel sådan här runda, men då lite mer utvilad. Är lite orolig för att min dagliga träning som jag hållit på med över en månad nu, kanske inte är så effektiv ändå. Att jag inte får tillräckligt med återhämtning. det blir extra kort återhämtning till mina långpass dessutom,  eftersom jag alltid kör dom på förmiddagen. Som idag, det är bara 15-16 timmar mellan passen.  Det blir lite svårt att dra helt korrekta slutsatser när jag så sällan kör långpass på kvällarna. Kände av de 2 ölen jag tog igår lite grann. Lite seg känsla under dagens första timmar.

Vägde dessutom mina kläder efter passet samt efter att ha tvättat och torkat dom, det regnade inte under dagens pass så viktökningen var bara av svett. Kläderna vägde 2,2 kg efter passet och 1,4 kg efter tvätt och torkning.

Nu på kvällen känner jag mig rätt så pigg trots allt, passet slet inte så hårt som det kändes att det skulle göra precis efteråt.

Alternativ träning när rädslan att bli skadad är för stor.

Hade först tänkt mig lite lugn löpning idag, men det känns lite i högerfoten, den metartarsala stressfrakturen från januari finns fortfarande kvar. Den skadan är verkligen mystisk i sin karaktär. Den kommer och går precis som den vill. Verkar inte spela någon roll om jag gjort något speciellt ansträngande eller inte, den lever sitt egna lilla liv, helt oberoende av allt annat som pågår i kroppen. Jag har ingen akut värk som gör mig sömnlös i området, så det är ändå något positivt, men det känns olustigt och jag är lite rädd att det åter ska bli en stressfraktur av det om jag inte tar det lite lugnt med löpningen.

Torsdagens roddmaskin och Crosstrainerträning med Garmin.

Dagens cykelpass på motionscykel

När jag fick den skadan i vintras var det inte mycket till förvarning, det hade varit extremt svårt att undvika den. Nu när jag tänker på hur den började så hade det varit några rundor innan som jag känt en lite stickande känsla, nästan som domningar i "pekfingertån" på högerfoten. När jag jag läste på om skadan efter att den inträffat så insåg jag att just min fysik verkligen gör att jag kommer i riskzonen för att råka ut för just denna typ av stressfraktur. Om pekfingertån är längre än stortån ökar risken dramatiskt. Jag var helt oförmögen att springa 6-7 veckor efter skadan. Jag hade samtidigt, genom alldeles för stor ökning av löpmängden dragit på mig molande obehagskänslor i  min vänsterhäl. Hade fått för mig efter en riktigt bra period i oktober, helt utan skadekänningar,  att jag skulle springa varje dag, precis som proffsen. Men efter 5:e dagen i rad kom hälproblemen i mitten/slutet november 2013.
En typisk överansträngningsskada, men jag kunde ändå köra på. Fast med besvär. Var under denna period väldigt stel i hälarna och vristerna på morgnarna.

Lite bittert då det under oktober 2013 verkligen hade lossnat och jag hade ett par riktigt fina rundor i VFF. Men det är så lätt att man blir överambitiös. Eftersom jag i princip aldrig varit skadad innan dessa problem började så var jag lite för ivrig. Visst hade jag initiala problem med vaderna vid omställningen till VFF och framfotslandning. Men jag hade det ändå under kontroll.

De bästa upplevelserna vid löpning har varit med VFF. Hade några rundor hösten 2013 samt dagen innan stressfrakturen i högerfoten i januari 2014 som var helt fantastiska känslomässigt. det var som om jag flög fram. Jag hade även samma känsla första 5 km under vårens Växjölopp 2014 i VFF.

När man haft den upplevelsen så vill man dit igen, men det har verkligen inte varit lätt. Just nu känns det avlägset att löpa i VFF, provade senast i tisdags denna veckan, men det var ingen bra känsla. Fick inte ont i vaderna men det kändes tungt i steget. Men inte så konstigt då jag inte sprungit utomhus med VFF sedan i somras.

Då sprang jag ungefär en gång i veckan med VFF på stigar, men en vacker dag, så slog jag i vänster lilltå i en väl dold rot under lingonris så pass illa så jag bröt tån. Sedan dess har jag inte löpt på stigar. Kommer aldrig mer att göra det i VFF. Det är inte att rekommendera. En skön känsla är det men tårna är extremt utsatta och eftersom dom är i enskilda fickor så finns det väldigt lite som kan dela på den enorma belastning på de små tårna i detta läge.

När jag tar upp stiglöpningen igen under kommande vår så kommer det bli i Merrellskor, de är helt perfekta vid stiglöpning, annars har jag haft problem med vänsterhälen i dessa nolldroppsskor. På stigar och vid orientering i obanad terräng är de dock perfekta.

Jag vill så småningom springa ett maraton, har kört på bra under denna hösten med långpass varje lördag, men har inte tillräcklig veckomängd. Det blir 3 löppass i veckan vissa veckor 4. Ungefär 4-5 mil per vecka. Hade gärna velat komma upp i den dubbla mängden men har svårt att komma dit. Har ändå kört på bra med den alternativa träningen i form av roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen hade jag en fantastisk utveckling på i början på hösten, men det är inte det som är målet med träningen, Jag vill bli en bättre löpare i första hand.

Vägen dit är krokig och det finns massor med hinder på vägen. Insikten om att man inte längre är 20 år och oövervinnlig är svår att ta till sig. Men då fanns ingen tanke på att satsa på löpningen, det kan vara lite bittert att inse nu när åren trillar iväg. Men det är som det är och klockan går inte att vrida bakåt för att göra om. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag kan träna på i princip som jag vill. Det är min stora glädje i livet. Jag ser fram mot varje pass och efter dessa pass kommer det en känsla av välbehag och som om man duschar mentalt. Jag värdesätter den dagliga träningen så mycket att jag är väldigt rädd för att ge mig på en mara då skaderisken är så stor. Får se hur det gå under kommande vinter och vår med träningen, kanske att jag kan springa en mara till nästa höst. Men det får framtiden utvisa.

Lugnt distanspass, 14 km i cirka 4:40 tempo. Framfotsrunda 230.

Blev ett bättre pass än i måndags och det var skönt. Har annars känt mig trött och nästan lite hängig under de senaste dagarna. Nästan som om det var en förkylning på gång. Blev ett lite ryckigt pass idag då de första kilometerna var tillsammans med dottern, först följde hon med på cykeln, sen sprang vi ett varv tillsammans i Hagaparkens knappt 1,5 km långa varv. I dag gick det lite trögare för henne än vad det gjort föregående gånger, vi fick stanna 3-4 gånger. Jag är glad att jag får med henne, om något år kan det vara betydligt svårare. Hon är 11 år nu.

Dagens runda.

Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.

Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.

I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.

Tungt distanspass, 10 km 4:56 tempo, framfotsrunda 229

Blev ett väldigt tungt pass, kanske ett av årets tyngsta? Har idag inlett en periodiseringsvecka, har kört på nu i 3 veckor så det är dags för en lite lugnare vecka. Så det var ett lugnt och lätt pass som väntade men ack vad det blev segt, tungt och jobbigt.

Dagens runda

Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.

Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.

Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.

Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.