Kuperad intervall 6*1000 meter. Framfotlöpningsrunda 106.

Var nog något av det jobbigaste jag provat vad gäller intervaller. Uppe i Spånens 2 kilometersslinga mätte jag upp 1 kilometer med gps:en. Sen sprang jag den sträckan 6 gånger fram och tillbaka. Ingen av dessa intervaller kändes riktigt bra. Alla blev för hårda i öppningen. Försökte verkligen att börja lugnt de 4 sista men backarna sög kraften ur mig på ett märkligt sätt. Men trots allt tror jag detta är bra träning. Försökte att fokusera på hållningen när tröttheten mitt i en del intervaller var som värst, det hjälper, då flyttas fokus från trötthet till teknik.

Dagens runda

Tycker också att det underlättar psykiskt att köra samma sträcka fram och tillbaka, då blir det "bara" 3 gånger åt varje håll, ett sätt att bryta ner 6 till 2*3. Utmaningen ligger i att hitta rätt utgångsfart. Första intervallen sprang jag på som om det vore en flack kilometer, redan efter första backen 250 meter senare var jag alldeles för trött och kände att andningen var rejält ansträngd. Det blev jobbiga 750 återstående meter på den. Den gick på 3.40 ungefär. De övriga hamnade på mellan 3:45-3:52. Trodde inte att jag höll så pass bra fart, det kändes som en bit över 4 tempo eftersom det var så slitsamt andra delen av alla intervallerna.

De bästa intervallerna är för mig när jag öppnar i ett lugnt och som det visar sig under andra halvan i de intervallerna ett perfekt utgångs tempo, då stiger pulsen sakta men säkert och den andra halvan går oftast fortare. de intervallerna sliter inte alls så hårt. Framför allt inte på psyket. För i en mindre lyckad intervall där det kommer svår trötthet redan under första halvan blir varken snabb eller effektiv. Men samtidigt, och det är där den svåraste biten kommer in, vill man inte få en för långsam intervall där det finns alldeles för mycket krafter kvar på slutet.

Första gången på väldigt länge som jag kände av stumhet i vaderna. Vänsterhälen var som vanligt ett litet bekymmer under hela passet. Jag hade Salmingskorna idag igen, men den fjäderlätta känslan från i förgår var som bortblåst, fick ingen hjälp av skorna idag. Eller så fick jag det men märkte det inte eftersom det slet så hårt med alla småbackar.

De sista 2 kilometernas nerjogg var rejält stumma. Hade ont i både häl och vader. Det var som om detta passet verkligen tänjde på mina gränser till max. Alla delar fick sig en genomkörare. framför allt fötter och underben är stela och stumma nu någon timme senare.
Men det klippet som jag kände i förgår fanns inte där idag. Kom aldrig in i något flyt. Kan berott på höjdhopparmattslöpningen i går, att jag inte var fullt återhämtad från den.

Salmingskorna är nog sköna men att gå från hårt dämpade "traditionella" löparskor är ett tufft steg. Nu har jag sprungit över hundra rundor i "minimalistiska" skor. Har inte varit 100% besvärsfri någon gång. Hade en period i oktober då det kändes som bäst. Men då kunde jag inte hålla mig utan började springa dagligen i stället och då drog jag på mig hälproblemen som fortfarande irriterar och begränsar. Så för mig har det och är fortfarande en kamp. Men så var jag en extrem hällöpare också. Så för de som redan har en hyfsad landning kommer nog inte få så mycket problem. Men i vilket fall som helst måste det skyndas långsamt.

Dagens underlag