I går var det meningen att det skulle varit min andra dag i mitt tredagarsblock men det sprack, natten till måndag kände jag mig konstig í magen och hade svårt att sova. På måndagmorgonen så fick jag upp det jag ätit på kvällen innan. Hela dagen igår var jag helt utslagen, det är märkligt hur fort det går? Från att vara frisk till sjuk på bara några timmar. Får vi se hur länge jag måste vila innan det blir någon löpning igen.
Hade tänkt att under denna långa julledighet skulle jag träna bra och kroppen skulle få tid att återhämta sig med lite mera sömn än vanligt, det har inte blivit riktigt så. Men det är bara att ta nya tag och jag får se detta lilla bakslag som en extra återhämtningsperiod.
tisdag 31 december 2013
söndag 29 december 2013
Lugnt distanspass, framfotslöpningsrunda 84.
Söndag och idag var det dag för en ny tredagarsperiod med löpning. När jag skulle gå ner för trapporna idag var det rejält stelt i vristerna, trots frånvaro av löpning igår. Varje morgon känns det i vristerna de första 10 minuterna. Var bara under det veckolånga uppehållet som dom besvären försvann i min omställning. Hade vilodag igår. Behövlig, var dessutom ute i går och åt en bit mat på restaurang med D och kompisar jag inte träffat på väldigt länge. Vi hade mer eller mindre bestämt innan att vi bara skulle vara med på restaurangen D och jag men vi fortsatte även till den efterföljande puben. Blev nog en 5-6 öl under kvällen, det kändes i morse. Det är konstigt men jag tror aldrig jag vaknat upp efter en festkväll och tänkt följande: Att jag inte drack en öl till? Har aldrig hänt att jag varit missnöjd med att alkoholkonsumtionen varit för låg kvällen innan när man vaknar upp dagen efter.
Vi steg inte upp förrän nio, blev sen frukost och lite halvbråttom ut på vår söndagspromenad. Ett varv runt Bergundasjön, ca:12 kilometer. Underbar natur och omgivning, det tar lite över 2 timmar att gå rundan. En av mina absoluta favoritrundor vad gäller löpning också.
Dagens runda
Så någon timme efter vi kommit hem och ätit en lätt lunch så bestämde jag mig för att springa samma runda. Men var lite orolig då jag under slutet av promenaden känt lite lätt smärta från bakre delen av vänster häl. Smorde in mig med tigerbalsam på både häl och vader. Hade mina tunna Merrell idag. Nu var det länge sedan jag sprang med VFF men dessa har lika tunn sula (4mm) så jag tror inte det spelar någon större roll, I dag var det egentligen meningen att det skulle bli lite snabbare runda men jag kände snabbt att det fick bli en lugn runda. Både promenaden innan och utekvällen i går omöjliggjorde snabbare tempo. Skulle hälen hålla? Den första kilometern var inget vidare, det gjorde ont vid varje nedslag. Men jag tänkte att måste låta det gå någon kilometer innan jag eventuellt avbryter rundan. Men efter 1,5 kilometer ungefär så släppte det i hälen. Jag låg i ett prattempo hela rundan och det kändes bra men jag hade inte klarat av en hård runda idag. Får se om jag kan ta den imorgon istället om det är bättre i hälen. Problemen jag hade förra veckan med lite känningar under främre delen av vänster hältrampdyna har försvunnit.
Under hela denna period med omställningen har jag haft väldigt många olika problem, knappt aldrig samma problem på respektive vänster eller höger ben samtidigt, det brukar vara någon eller några veckors fördröjning. Lite över 5 månader nu. Hur lång tid kommer det att ta innan jag är smärtfri dagen efter en löprunda? Det går inte en dag utan att man tvivlar på denna omställning, framtiden får utvisa om det var rätt eller inte.
Vi steg inte upp förrän nio, blev sen frukost och lite halvbråttom ut på vår söndagspromenad. Ett varv runt Bergundasjön, ca:12 kilometer. Underbar natur och omgivning, det tar lite över 2 timmar att gå rundan. En av mina absoluta favoritrundor vad gäller löpning också.
Dagens runda
Så någon timme efter vi kommit hem och ätit en lätt lunch så bestämde jag mig för att springa samma runda. Men var lite orolig då jag under slutet av promenaden känt lite lätt smärta från bakre delen av vänster häl. Smorde in mig med tigerbalsam på både häl och vader. Hade mina tunna Merrell idag. Nu var det länge sedan jag sprang med VFF men dessa har lika tunn sula (4mm) så jag tror inte det spelar någon större roll, I dag var det egentligen meningen att det skulle bli lite snabbare runda men jag kände snabbt att det fick bli en lugn runda. Både promenaden innan och utekvällen i går omöjliggjorde snabbare tempo. Skulle hälen hålla? Den första kilometern var inget vidare, det gjorde ont vid varje nedslag. Men jag tänkte att måste låta det gå någon kilometer innan jag eventuellt avbryter rundan. Men efter 1,5 kilometer ungefär så släppte det i hälen. Jag låg i ett prattempo hela rundan och det kändes bra men jag hade inte klarat av en hård runda idag. Får se om jag kan ta den imorgon istället om det är bättre i hälen. Problemen jag hade förra veckan med lite känningar under främre delen av vänster hältrampdyna har försvunnit.
Under hela denna period med omställningen har jag haft väldigt många olika problem, knappt aldrig samma problem på respektive vänster eller höger ben samtidigt, det brukar vara någon eller några veckors fördröjning. Lite över 5 månader nu. Hur lång tid kommer det att ta innan jag är smärtfri dagen efter en löprunda? Det går inte en dag utan att man tvivlar på denna omställning, framtiden får utvisa om det var rätt eller inte.
lördag 28 december 2013
Backintervaller, framfotslöpningsrunda 83.
Sitter här på lördagsmorgonen och känner mig sliten och stel i både rygg men framförallt vristerna, igår var det 3:de dagen i rad med löpning. Kände mig pigg innan och eftersom detta blev en kvällsrunda så var det 1,5 dygn mellan aktiviteterna, så kroppen fick lite extra vila.
Cyklade dit i ett lugnt tempo, men är ändå bra uppvärmning, det tar ungefär 20 minuter och det är en höjdskillnad på 50meter och cirka 8 kilometer till detta friluftsområde. Jag springer backintervallerna i ett elljusspår intill själva skidbacken, det är inte lika brant där och man kan ha ett bra flyt i löpningen, blir det för brant så tycker jag att det blir för dålig kvalité på själva löpningen för det blir ett mellanting mellan löpning och gång. Jag värmde upp först ett varv på den relativt flacka motionsslingan på 1200 meter. Det var rejält stelt i vristerna, hade inte känt något under dagen när jag gått omkring hemma i huset. Men så fort jag började springa så kändes det ordentligt. Så stegen blev extremt korta. Så det var med lite oro jag tog mig an den första intervallen, öppnade försiktigt och det kändes inte så mycket i vrister och vader. Märker nu med det "nya" löpsteget och de minimalistiska skorna att det känns mycket lättare i uppförsbackarna. Framför allt att jag nu kortar ner steget rejält, ungefär som om jag cyklar och lägger i en lättare växel när jag kommer in i en uppförsbacke. Jag försöker precis som i cykling att hålla samma frekvens uppför som nerför. Tror att det faktiskt blir lite högre frekvens uppför, men stegen är rejält korta då. Samtidigt försöker jag att hålla överkroppen uppe och blicken fokuserar upp mot krönet på backen, jag hjälper till med armarna och tar i överdrivet mycket med dom, känns som om det hjälper också. Innan när jag sprang i en backe, tappade jag rejält eftersom jag hade mitt långa löpsteg och blev trött snabbare och överkroppen kroknade alltmer och blicken ner på fötterna, inte tillräckligt med syre till den "stängda" bröstkorgen. Tror jag var ungefär på samma nivå konditionsmässigt som då för några år sedan när jag körde backe. Men känner nu att det finns går fortare att återhämta sig uppe på krönet. Så det är mycket teknik i backlöpning. Dagens runda
Precis intill elljusspåren finns det en skidbacke med lift, en av de sydligaste i Sverige. Hanaslöv heter området.
För några år sedan körde jag lite löpträning i skidbacken men det var plågsamt och extremt jobbigt. Kommer så väl i håg första gången, tänkte att det kan väl inte vara så märkvärdigt och körde på som om det var vilken liten backe som helst.
Backen är 500 meter lång och har en fallhöjd på 70 meter.
Den är i 3 etapper, planar ut lite efter varje. På dessa utplanande sträckor är det knappt någon lutning så man lurar sig lite på fallhöjden, för den sista branten är väldigt brant.
I alla fall, glad i hågen tog jag mig an backen, men redan i slutet på första branten kände jag hur andningen var extremt ansträngd. I mitten på den andra branten så var jag helt slut och kollapsade på stället. Jag tog först igen mig genom att sätta handflatorna mot knäna men den återhämtningen dög inte jag fick lägga mig på alla fyra ett tag. Backen hade besegrat mig hur lätt som helst. Moloken och besviken lufsade jag ner från backen och tog cykeln hem. På denna tiden löpte jag bara 5 kilometersrundor 2 gånger i veckan och hade löpningen som ett komplement till cykling och innebandy. Det dröjde ett tag innan jag gav mig på den igen, men jag hade lärt mig att det gäller att disponera krafterna rätt och gången efter gick det bättre, är bara tveksam till om det ger något som löpträning eftersom det blir en blandning mellan joggning och promenadtempo? Men ska ge mig på den igen vid något tillfälle nu när jag har ett kortare steg.
Cyklade dit i ett lugnt tempo, men är ändå bra uppvärmning, det tar ungefär 20 minuter och det är en höjdskillnad på 50meter och cirka 8 kilometer till detta friluftsområde. Jag springer backintervallerna i ett elljusspår intill själva skidbacken, det är inte lika brant där och man kan ha ett bra flyt i löpningen, blir det för brant så tycker jag att det blir för dålig kvalité på själva löpningen för det blir ett mellanting mellan löpning och gång. Jag värmde upp först ett varv på den relativt flacka motionsslingan på 1200 meter. Det var rejält stelt i vristerna, hade inte känt något under dagen när jag gått omkring hemma i huset. Men så fort jag började springa så kändes det ordentligt. Så stegen blev extremt korta. Så det var med lite oro jag tog mig an den första intervallen, öppnade försiktigt och det kändes inte så mycket i vrister och vader. Märker nu med det "nya" löpsteget och de minimalistiska skorna att det känns mycket lättare i uppförsbackarna. Framför allt att jag nu kortar ner steget rejält, ungefär som om jag cyklar och lägger i en lättare växel när jag kommer in i en uppförsbacke. Jag försöker precis som i cykling att hålla samma frekvens uppför som nerför. Tror att det faktiskt blir lite högre frekvens uppför, men stegen är rejält korta då. Samtidigt försöker jag att hålla överkroppen uppe och blicken fokuserar upp mot krönet på backen, jag hjälper till med armarna och tar i överdrivet mycket med dom, känns som om det hjälper också. Innan när jag sprang i en backe, tappade jag rejält eftersom jag hade mitt långa löpsteg och blev trött snabbare och överkroppen kroknade alltmer och blicken ner på fötterna, inte tillräckligt med syre till den "stängda" bröstkorgen. Tror jag var ungefär på samma nivå konditionsmässigt som då för några år sedan när jag körde backe. Men känner nu att det finns går fortare att återhämta sig uppe på krönet. Så det är mycket teknik i backlöpning. Dagens runda
Precis intill elljusspåren finns det en skidbacke med lift, en av de sydligaste i Sverige. Hanaslöv heter området.
För några år sedan körde jag lite löpträning i skidbacken men det var plågsamt och extremt jobbigt. Kommer så väl i håg första gången, tänkte att det kan väl inte vara så märkvärdigt och körde på som om det var vilken liten backe som helst.
Backen är 500 meter lång och har en fallhöjd på 70 meter.
Den är i 3 etapper, planar ut lite efter varje. På dessa utplanande sträckor är det knappt någon lutning så man lurar sig lite på fallhöjden, för den sista branten är väldigt brant.
I alla fall, glad i hågen tog jag mig an backen, men redan i slutet på första branten kände jag hur andningen var extremt ansträngd. I mitten på den andra branten så var jag helt slut och kollapsade på stället. Jag tog först igen mig genom att sätta handflatorna mot knäna men den återhämtningen dög inte jag fick lägga mig på alla fyra ett tag. Backen hade besegrat mig hur lätt som helst. Moloken och besviken lufsade jag ner från backen och tog cykeln hem. På denna tiden löpte jag bara 5 kilometersrundor 2 gånger i veckan och hade löpningen som ett komplement till cykling och innebandy. Det dröjde ett tag innan jag gav mig på den igen, men jag hade lärt mig att det gäller att disponera krafterna rätt och gången efter gick det bättre, är bara tveksam till om det ger något som löpträning eftersom det blir en blandning mellan joggning och promenadtempo? Men ska ge mig på den igen vid något tillfälle nu när jag har ett kortare steg.
fredag 27 december 2013
Stiglöpning Spånen, framfotslöpningsrunda 82
Det var ett tag sedan jag sprang denna form av löpning. Blev en ny bekantskap i slutet på sommaren när jag hade stora problem med mina ömmande vader. Av en ren händelse kom jag in på denna stig som är 4 kilometer lång med mycket besvärlig terräng bitvis, både hala tallrötter och vassa små stenar i ett småkuperat område med en enormt fin sjöutsikt. Stigen är en del av Spånenleden som är en 11 kilometer lång promenadrunda i östra Alvesta. Det är 4 kilometer med gammal stig resten av Spånenleden är mestadels cykelvägar inne i Alvesta samhälle.
Dagens runda
Tempot är väldigt lågt mellan 5-6 min/kilometer. Men eftersom stigen gör väldigt tvära krökar med bara någon meters mellanrum där det är som snirkligast, så tror jag inte gps:n registrerar riktigt rätt längd. I vilket fall som helst så är det en härlig form av omväxling i löpning, jag tror det är riktigt bra att varva med en sådan här runda någon gång i veckan. Helt andra muskler som får jobba. Stegen blir extremt korta bitvis. Pulsen är rätt hög men om jag går ut för hårt första halvan så tar jag i princip helt slut sista 2 kilometerna. Det är så mycket höga lyft på fötterna så det är enormt tröttande i höftmuskulaturen.
Koncentrationen måste vara på högsta nivå hela tiden så att man ser var man sätter ner fötterna någonstans. Fantastiskt hur kroppen trots allt hinner registrera alla hinder som så snabbt dyker upp och att fötterna hinner anpassa sig och ta det ännu lite kortare steget för att undvika att snubbla, stiga snett eller på någon riktigt vass sten som om man trampade på den skulle skära sig igenom sulan. Känslan blir att det går snabbt eftersom allt kommer så nära så trots den modesta farten så är känslan så härlig.
Jag kan bara varmt rekommendera denna form av löpning, om inte annat så som komplementträning.
I en perfekt värld med oceaner av tid och framför allt kraft så skulle jag vilja ha denna stiglöpning som ett varannandags inslag. I ett inte alltför högt tempo, igår låg jag på ungefär 140bpm i snitt. Men var trots den relativt låga medelpulsen helt slut efteråt. Nu var detta i och för sig första gången på över en månad.
Kände stelhet både i vader, vrist. I vristerna släppte det nästan direkt när jag kom in på själva stigen, vaderna var stela lite längre men det besvärade inte mig. Däremot var jag lite stel i kroppen som helhet, detta var trots allt dagen efter ett rätt hårt pass så inte så konstigt om kroppen inte ännu återhämtat sig helt.
Hade de tunna Merrellen idag, dessa är perfekta på stiglöpning, När jag sprang här med VFF så var det mycket vanligare att jag stötte i tårna, så här i denna extremt besvärliga terräng passar det bättre med Merrell.
Dagens runda
Tempot är väldigt lågt mellan 5-6 min/kilometer. Men eftersom stigen gör väldigt tvära krökar med bara någon meters mellanrum där det är som snirkligast, så tror jag inte gps:n registrerar riktigt rätt längd. I vilket fall som helst så är det en härlig form av omväxling i löpning, jag tror det är riktigt bra att varva med en sådan här runda någon gång i veckan. Helt andra muskler som får jobba. Stegen blir extremt korta bitvis. Pulsen är rätt hög men om jag går ut för hårt första halvan så tar jag i princip helt slut sista 2 kilometerna. Det är så mycket höga lyft på fötterna så det är enormt tröttande i höftmuskulaturen.
Koncentrationen måste vara på högsta nivå hela tiden så att man ser var man sätter ner fötterna någonstans. Fantastiskt hur kroppen trots allt hinner registrera alla hinder som så snabbt dyker upp och att fötterna hinner anpassa sig och ta det ännu lite kortare steget för att undvika att snubbla, stiga snett eller på någon riktigt vass sten som om man trampade på den skulle skära sig igenom sulan. Känslan blir att det går snabbt eftersom allt kommer så nära så trots den modesta farten så är känslan så härlig.
Jag kan bara varmt rekommendera denna form av löpning, om inte annat så som komplementträning.
I en perfekt värld med oceaner av tid och framför allt kraft så skulle jag vilja ha denna stiglöpning som ett varannandags inslag. I ett inte alltför högt tempo, igår låg jag på ungefär 140bpm i snitt. Men var trots den relativt låga medelpulsen helt slut efteråt. Nu var detta i och för sig första gången på över en månad.
Kände stelhet både i vader, vrist. I vristerna släppte det nästan direkt när jag kom in på själva stigen, vaderna var stela lite längre men det besvärade inte mig. Däremot var jag lite stel i kroppen som helhet, detta var trots allt dagen efter ett rätt hårt pass så inte så konstigt om kroppen inte ännu återhämtat sig helt.
Hade de tunna Merrellen idag, dessa är perfekta på stiglöpning, När jag sprang här med VFF så var det mycket vanligare att jag stötte i tårna, så här i denna extremt besvärliga terräng passar det bättre med Merrell.
onsdag 25 december 2013
Spånenmilen, Juldagen 2013. Framfotslöpningsrunda 81.
Blev en runda med mycket tid i det svarta hålet. Det svarta hålet är den pulszon som befinner sig strax över gränsen för när du inte längre kan prata obehindrat och 5% till. Enligt boken "Den ultimata löparguiden" så ska man undvika så mycket som möjligt av löpning i den zonen. Antingen ska man träna under den eller över den. Under blir i ett behagligt prattempo, över i ett tempo som motsvarar intervall och den träningen ska endast vara 10% av all träningstid.
Dagens runda
Förr om åren har jag nog legat 85% av träningen i just zonen "Det svarta hålet" En sådan runda som jag gjorde idag är det svårt att undvika eftersom det är så kuperat, för att inte tappa för mycket tempo så blir det att pulsen ökar lite för mycket i uppförsbackarna. I dag blev det dessutom motvind på hemrundan så då blev det extra tufft, var tvungen att sänka farten rejält för att inte bli tvungen att stanna av trötthet, jag märker att över 165 är en gräns som om jag överskrider den mer än 3-4 minuter så tappar jag både hållning och fart. Har haft någon träningsrunda på medelpuls på 161bpm för något år sedan och då går det för fort. Tror den optimala rundan utan att tappa steg och hållning men ändå bibehålla farten är ungefär vid 155-158 bpm i medelpuls.
Har inte hållit min plan med 3 dagars löpning och sen 1 dags vila. Det har blivit varannan dag igen. Ska försöka nu att få upp det dit nu när jag är lite ledig och har mer tid.
Hade de tunna Merrellen idag. Kändes rätt bra i vader och häl, blev lite stum i vaderna men inte så det störde, idag var det orken som försvann efter halva rundan. Doc´k var jag som vanligt väldigt stel på morgonen i mina vrister men känningarna under hälen försvinner allt mer för varje dag.
Första halvan i medvind men det blev för tuff öppning för att klara samma fart sista halvan i motvinden. Dessutom är det en tuff avslutning på denna rundan de 2 sista kilometerna är det väldigt kuperat och med en lång slakmota på ett 3-400 meter innan rundan avslutas i svagt medlut de sista 400 meterna.
Dagens runda
Förr om åren har jag nog legat 85% av träningen i just zonen "Det svarta hålet" En sådan runda som jag gjorde idag är det svårt att undvika eftersom det är så kuperat, för att inte tappa för mycket tempo så blir det att pulsen ökar lite för mycket i uppförsbackarna. I dag blev det dessutom motvind på hemrundan så då blev det extra tufft, var tvungen att sänka farten rejält för att inte bli tvungen att stanna av trötthet, jag märker att över 165 är en gräns som om jag överskrider den mer än 3-4 minuter så tappar jag både hållning och fart. Har haft någon träningsrunda på medelpuls på 161bpm för något år sedan och då går det för fort. Tror den optimala rundan utan att tappa steg och hållning men ändå bibehålla farten är ungefär vid 155-158 bpm i medelpuls.
Har inte hållit min plan med 3 dagars löpning och sen 1 dags vila. Det har blivit varannan dag igen. Ska försöka nu att få upp det dit nu när jag är lite ledig och har mer tid.
Hade de tunna Merrellen idag. Kändes rätt bra i vader och häl, blev lite stum i vaderna men inte så det störde, idag var det orken som försvann efter halva rundan. Doc´k var jag som vanligt väldigt stel på morgonen i mina vrister men känningarna under hälen försvinner allt mer för varje dag.
Första halvan i medvind men det blev för tuff öppning för att klara samma fart sista halvan i motvinden. Dessutom är det en tuff avslutning på denna rundan de 2 sista kilometerna är det väldigt kuperat och med en lång slakmota på ett 3-400 meter innan rundan avslutas i svagt medlut de sista 400 meterna.
måndag 23 december 2013
Asfaltsrunda i tunna Merrell, 11km, Framfotslöpningsrunda nr:80.
Blev 2 varv på Cykelvägsrundan, en väldigt bra runda, flack och de backar som finns är långa och svagt lutande, blir att man kommer in i ett fint flyt i både andning och löpning. I dag var vinden även rätt då det var medvind i den längsta uppförslutan. Hade tänkt springa på förmiddagen idag men dottern var sjuk och det var inte läge att lämna henne ensam. Nu på kvällen så fixade det sig i alla fall så jag kunde komma ut.
Dagens runda
Vaknade stel och stum i vänstervristen och även lite i hälen, inga känningar i vaderna. Släppte efter några timmar men stumheten i hälen har funnits lite hela dagen, fast dock i väldigt lindriga former. Hade tänkt mig 4 varv på elljusspåret, men ändrade mig i sista sekunden.
Jag hade tänkt mig en lugn runda, för denna rundan var bonus i alla fall. Trodde inte jag skulle få hjälp med dottern. Men i vilket fall som helst kände jag rätt tidigt att jag kände mig lätt i steget trots att hälen gjorde sig påmind första 1,5km. Hade de tunna Merrellen idag. I princip ingen dämpning 4 mm sula, noll dropp. Började strax under T1 och kom snabbt in i ett fint flyt. Det är inte ofta jag fått denna sköna känslan sen jag började min omställning. Då är det riktigt skönt att springa. När man känner hur det flyter på utan att man behöver ta ut sig fullständigt. Samtidigt kändes tekniken okej.
Blev negativ split, inte så mycket men ändå. Första varvet var en lugn tillställning och kom bara över T1 i krönen på backarna. andra varvet blev det mer löpning i det svarta hålet. Sista kilometern hade jag medvind och tryckte på lite extra. Skön känsla. Var trött men inte helt slut efter rundan.
Dagens runda
Vaknade stel och stum i vänstervristen och även lite i hälen, inga känningar i vaderna. Släppte efter några timmar men stumheten i hälen har funnits lite hela dagen, fast dock i väldigt lindriga former. Hade tänkt mig 4 varv på elljusspåret, men ändrade mig i sista sekunden.
Jag hade tänkt mig en lugn runda, för denna rundan var bonus i alla fall. Trodde inte jag skulle få hjälp med dottern. Men i vilket fall som helst kände jag rätt tidigt att jag kände mig lätt i steget trots att hälen gjorde sig påmind första 1,5km. Hade de tunna Merrellen idag. I princip ingen dämpning 4 mm sula, noll dropp. Började strax under T1 och kom snabbt in i ett fint flyt. Det är inte ofta jag fått denna sköna känslan sen jag började min omställning. Då är det riktigt skönt att springa. När man känner hur det flyter på utan att man behöver ta ut sig fullständigt. Samtidigt kändes tekniken okej.
Blev negativ split, inte så mycket men ändå. Första varvet var en lugn tillställning och kom bara över T1 i krönen på backarna. andra varvet blev det mer löpning i det svarta hålet. Sista kilometern hade jag medvind och tryckte på lite extra. Skön känsla. Var trött men inte helt slut efter rundan.
söndag 22 december 2013
Längsta löpningen hittills. Framfotsrunda 79. Med "Tjockmerrell"
I går lördag sprang jag från Alvesta till Växjö, den längsta rundan hittills. 21,7 kilometer blev det. Var tveksam först för jag hade lite ont i vänsterhälen på morgonen, som jag haft den sista veckan, samt att det stramade lite i högervaden. Att då fresta kroppen med 21,7 kilometer kändes inte så vettigt?
Lördagens runda
Vädret var så där, det blåste rätt bra men det skulle bli medvind så det var positivt, ett konstant regnande också, men som väl var så slutade det strax efter att jag börjat springa.
Men efter en del vånda så blev det så ändå, jag laddade upp med en regnjacka som verkligen var tät, med den skulle jag inte bli blöt i alla fall utvändigt, satte på mig vätskebältet och hade min "tjockmerrell" denna dagen. Hade även extra vadvärmare under mina byxor. Lite nötter och russin i fall det skulle komma någon riktig dipp energimässigt.
Inledningsvis tog jag det väldigt lugnt, kändes i hälen, varje steg, men inte smärta direkt utan mer lite obekvämt. Högervaden gjorde sig inte påmind. Men var lite allmänt stel i kroppen i början. Jag tog korta steg och försökte tänka på tekniken så mycket som möjligt. Rätt så snabbt märkte jag att jag hade för mycket kläder på mig. Redan efter 1 kilometer så blev jag varm under min täta regnjacka. Stannade efter några kilometer och tog av mig tröjan under och band den runt magen. Men redan efter några kilometer till så blev det en obekväm känsla med jackans luva som slog mot ryggen varje steg. Då tog jag av mig jackan istället och satte på mig tröjan igen, det regnade inte längre så det var perfekt byte. Mitt vätskebälte är också värdelöst, det vill inte vara på plats utan glider runt och vill hamna med flaskorna fram på magen hela tiden, irriterande. Tog bort flaskorna och höll dom i händerna i stället. Det blev bättre.
Det släppte i hälen efter några kilometer och det var en skön känsla, hade ingen värk någonstans under den kommande milen. Sprang i ett lugnt tempo, lite under prattempo och kilometerna rullade på i ett jämnt tempo, pulsen var relativt låg, mellan 130-140 under första halvan. Efter 16-17 kilometer började det komma känningar i bakre delen av höfterna, ingen smärta, mer stelhet. Det blev lite högre puls och ansträngningsnivån gick upp betydligt sista 6-7 kilometerna.
Ett annat problem var att jag blev väldigt blöt i skorna, särskilt den vänstra av någon konstig anledning. Tror det rann ner från byxorna ner i skon. För dessa ska vara goretex, men det är klart häller man i vatten ovanifrån så hjälper det inte.
Jackan var ett bekymmer, hur jag än försökte knyta den runt magen så kändes det som om den var i vägen.
Men annars var det en underbar känsla att springa till något i stället för att som alltid annars springa en runda. Jag sprang till D och när jag var framme så fick jag ett varmt välkomnande och det var så skönt. Likaså det relativt låga tempot göt att det blir behagligt, man hinner se så mycket mer i förhållande till när jag cyklar samma sträcka. Nu var det i och för sig årets kortaste dag och naturen är väl inte som mest inbjudande denna tiden. Denna sträckan i början på försommaren kommer att bli underbar. Verkligen något att se fram mot.
Lördagens runda
Vädret var så där, det blåste rätt bra men det skulle bli medvind så det var positivt, ett konstant regnande också, men som väl var så slutade det strax efter att jag börjat springa.
Men efter en del vånda så blev det så ändå, jag laddade upp med en regnjacka som verkligen var tät, med den skulle jag inte bli blöt i alla fall utvändigt, satte på mig vätskebältet och hade min "tjockmerrell" denna dagen. Hade även extra vadvärmare under mina byxor. Lite nötter och russin i fall det skulle komma någon riktig dipp energimässigt.
Inledningsvis tog jag det väldigt lugnt, kändes i hälen, varje steg, men inte smärta direkt utan mer lite obekvämt. Högervaden gjorde sig inte påmind. Men var lite allmänt stel i kroppen i början. Jag tog korta steg och försökte tänka på tekniken så mycket som möjligt. Rätt så snabbt märkte jag att jag hade för mycket kläder på mig. Redan efter 1 kilometer så blev jag varm under min täta regnjacka. Stannade efter några kilometer och tog av mig tröjan under och band den runt magen. Men redan efter några kilometer till så blev det en obekväm känsla med jackans luva som slog mot ryggen varje steg. Då tog jag av mig jackan istället och satte på mig tröjan igen, det regnade inte längre så det var perfekt byte. Mitt vätskebälte är också värdelöst, det vill inte vara på plats utan glider runt och vill hamna med flaskorna fram på magen hela tiden, irriterande. Tog bort flaskorna och höll dom i händerna i stället. Det blev bättre.
Det släppte i hälen efter några kilometer och det var en skön känsla, hade ingen värk någonstans under den kommande milen. Sprang i ett lugnt tempo, lite under prattempo och kilometerna rullade på i ett jämnt tempo, pulsen var relativt låg, mellan 130-140 under första halvan. Efter 16-17 kilometer började det komma känningar i bakre delen av höfterna, ingen smärta, mer stelhet. Det blev lite högre puls och ansträngningsnivån gick upp betydligt sista 6-7 kilometerna.
Ett annat problem var att jag blev väldigt blöt i skorna, särskilt den vänstra av någon konstig anledning. Tror det rann ner från byxorna ner i skon. För dessa ska vara goretex, men det är klart häller man i vatten ovanifrån så hjälper det inte.
Jackan var ett bekymmer, hur jag än försökte knyta den runt magen så kändes det som om den var i vägen.
Men annars var det en underbar känsla att springa till något i stället för att som alltid annars springa en runda. Jag sprang till D och när jag var framme så fick jag ett varmt välkomnande och det var så skönt. Likaså det relativt låga tempot göt att det blir behagligt, man hinner se så mycket mer i förhållande till när jag cyklar samma sträcka. Nu var det i och för sig årets kortaste dag och naturen är väl inte som mest inbjudande denna tiden. Denna sträckan i början på försommaren kommer att bli underbar. Verkligen något att se fram mot.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)