Blev samma pass och sträckning som jag körde för exakt 2 veckor sedan. Det är otroligt när jag jämför de 2 passen, de blev nästan identiska både i fart, innan jag påbörjade fartdelen, under fartdelen och även efter fartdelen.
Dagens långpass
Blev lite för fort de inledande 11 km, precis som förra gången, 4.40 i snitt ungefär. Men denna gången hade jag ingen ångest innan fartdelen skulle börja, jag hade bestämt mig innan att inte ta ut mig lika mycket denna gången. Men det gjorde jag, hade en av dom högsta pulserna någonsin under träning, 176 slag. Däremot låg jag på ungefär samma medelpuls som förra gången, under fartdelen, cirka 165, det är högt och ansträngningen var nära max för dessa 4,5km runt sjön, hade inte kunnat köra på i denna farten 5 km till. Frågan är hur mycket de 11km innan påverkar?
En av sakerna som skiljde rejält denna gången var vinden, förra gången, svag sydostlig, då kommer jag lite i lä, eftersom det är mer öppet de inledande km. Förra gången inledde jag med 3:50 de 2 första km, men i dag blev det 4:00 tempo i motvinden. Gick lite för hårt, så när jag fick medvind så fanns det inte riktigt kräm i benen, precis som förra gången fick jag sänka farten lite efter cirka 3 km, då det började bli lite för hög puls. Sedan glömde jag "reseta" klockan efter fartdelen, men jag kollade i alla fall tempo sista 400 meterna och då låg jag på 3:30 sista 400 meterna om allt stämde, kändes inte så fort men jag tog verkligen ut allt denna gången och hade över 170 i puls sista 400 meterna med 176 i avslutningen, 4 slag högre än förra gången. Medelfarten: 3:53 denna gången under fartdelen, förra gången 3:50. Så lite sämre denna gången. Men jag tog ut mig mer denna gången, sen om det var vinden eller lite sämre form som gjorde att det gick lite saktare är svårt att veta.
Det som skiljde lite var tröttheten efter fartdelen, förra gången räckte det med att sätta händerna mot knäna någon minut, men denna gången blev jag liggandes på marken, knästående. Sista 200 meterna var det nästan svart för ögonen. Jag märkte idag att folk är omtänksamma i alla fall. För när jag blev liggandes av utmattning så stannade det en lite äldre dam på cykel och frågade om jag mådde bra. Även ett äldre par som jag mötte 150 meter innan "målgång" vände sig om och stod länge och tittade på mig. Undrade väl var det var frågan om, vem som springer på det viset? Efter någon minut kunde jag dock resa på mig och avsluta med 5 km i lägre tempo.
Precis som förra gången blev det 5:tempo de första 2 km efter fartdelen. Kändes som om det var max, men sen kom kraften tillbaka och jag kunde avsluta i 4:30 tempo utan att förstöra mig helt, precis som förra gången. En härlig känsla, när krafterna kommer tillbaka efter så lång tids löpning.
Idag blev det ingen löpning med 4-taktsandning. Antingen väldigt lågt som i inledningen och avslutningen, då jag inte räknar stegen alls. Eller som under fartdelen då det är 3-taktsandning hela vägen. Men även idag låg jag på lite för hårt under fartdelen. Märker det på medelpulsen. 162 slag i medel är mer uthålligt, idag var det kanske 167-170 i medel. Får se på lite sikt om dessa pass ger någon effekt. Det känns i alla fall bra efteråt att kört 5 km lugnt efter fartdelen, som att kroppen glömmer den hårdare ansträngningen mitt i passet.
Hade mina Adidas idag och det kändes helt okej under dagens pass i både häl och fot. Kändes lite i högerfoten under de avslutande 5 km.
Men som sagt, jag har inte kört något rent tempo på väldigt länge så jag vet inte riktigt hur formen är. Kanske är det så att jag ligger på 3:52 tempo under en mil, i så fall som förra året. Men jag har ännu inte provat att toppa formen i år. Har kört 3 lite hårdare veckor, sedan 1 lugn. Nu är det åter dags för en lugn. Ska verkligen se till att det blir så också. Kommer bli 2 pass med stiglöpning nästa vecka. Helt utan fartinslag.
Sen kanske det blir ett 10km lopp nästa lördag i Ljungby, men jag bestämmer mig under veckan.
I går körde jag rodd i strax över 200 watt, 20 minuter, därefter överkroppsövningar.
lördag 14 mars 2015
torsdag 12 mars 2015
Kuperade långintervaller, 3x2,08km. Framfotsrunda 276
Har känt mig låg i veckan, inte varit den rätta energin, ändå har jag minska något på de alternativa konditionspassen sista veckan. Har känt att det varit på gränsen att en förkylning ska komma men jag har hittills klarat mig. I dag var det dags för ett mentalt, väldigt tufft pass. Körde något liknande för 11 månader sedan, fast detta var med en intervall extra.
Intervallerna är ett varv, på det korta (2,08 km) kuperade spåret uppe i natursköna Spånen, jag brukar oftast njuta av att vara uppe i Spånenområdet. Det är något magiskt och nästan trolskt i omgivningen, särskilt i den fina tallskogen. Men idag var det ingen njutning, möjligtvis sista varvet, då intervallerna var avklarade. Då var det en skön avslappnad känsla, förutom de lite stumma och stela fötterna och vaderna.
Dagens långintervaller.
Körde först ett uppvärmningsvarv i 4:45 tempo med Salming Distance, kändes inte alls bra, stelt och stumt, vet inte vad det är med mig och Salming distance men det vill inte fungera bra. Tycker skorna känns klumpiga men framför allt stumma, det svarar inte någonting. Vet inte vad det beror på? Skorna är underbara att gå i, mjuka och följsamma. Men när jag ska springa så funkar det inte.
Jag bytte skor, till Asics ds racer, dessa är väldigt sköna när det ska gå lite snabbare, men det frestar på vaderna att löpa i dessa tunna skor. Men så länge man springer snabbt i dom så funkar dom helt perfekt, känns som man inte har några skor på sig överhuvudtaget.
Målet med dagens långintervaller var att andningen skulle styra farten. Det svåra på just denna rundan är att det är väldigt kuperat och varvet har en 350 meter lång uppförsbacke strax innan den lite lättare avslutningen. Det som gör det extra svårt är att komma in i backen med rätt fart och när man väl är i backen att inte gå på för hårt, för då stumnar man helt strax innan toppen på den. På den första intervallen gjorde jag det, blev väldigt tufft strax innan toppen och på den lätta avslutningen kunde jag inte öka någonting, utan hade fullt upp med att bara klara av. Fördelen med en stigning så långt in i intervallen är att pulsen drivs upp riktigt högt. Det är för mig väldigt svårt att komma så högt som jag gjorde idag, om jag springer något liknande pass i flackare terräng.
Den första intervallen blev inte bra, för hård och det blev ryckig löpning, den blev med ett snitt på 3:49/km, det är jag väldigt nöjd med tidsmässigt, men jag var helt slut efter den och det var inte meningen. Sedan körde jag den andra och tredje något lugnare, dessa blev 3:56 samt 3:55 i snitt och känslan var betydligt bättre på dessa. Hade ungefär samma tider förra året men då körde jag bara 2 stycken och jag körde dom i början på veckan, brukar vara piggare i benen i början på veckorna. Så det känns som jag är lite bättre i år, men väldigt marginellt. Nu ska jag ha en kommande, lite lugnare vecka med enbart stiglöpning. Bara långpasset på lördag kvar, som kanske blir lite tuffare, vi får se hur det känns i fötter och hälar på lördag.
Andning och puls: På samtliga intervaller inledde jag med 4-taktsandning, ungefär 20 utandningar på respektive fot, cirka 5-600 meter, i svagt nerförslut, innan det blev 3-taktsandning på resten av varvet. På första varvet gick jag på lite för hårt och det blev ryckigt, när pulsen går över 164 ungefär, då är jag på mitt maximala när jag tränar. kommer jag över den pulsen så tappar jag hållning och kontroll på både fart och andning, bara på en spurt i slutet som jag kan ligga högre än så för att det fortfarande ska vara någorlunda effektivt. På 2:a och 3:e intervallen så styrde andningen på ett bättre sätt och jag var inte helt slut efter dessa och det kändes kontrollerat även om de var tufft.
I går körde jag rodd, strax över 200 watt i 20 minuter, var lite sliten. Därefter överkroppsövningar, stod alltså över ännu ett CT-pass. Får se om det har någon toppande effekt på lite sikt.
Intervallerna är ett varv, på det korta (2,08 km) kuperade spåret uppe i natursköna Spånen, jag brukar oftast njuta av att vara uppe i Spånenområdet. Det är något magiskt och nästan trolskt i omgivningen, särskilt i den fina tallskogen. Men idag var det ingen njutning, möjligtvis sista varvet, då intervallerna var avklarade. Då var det en skön avslappnad känsla, förutom de lite stumma och stela fötterna och vaderna.
Dagens långintervaller.
Körde först ett uppvärmningsvarv i 4:45 tempo med Salming Distance, kändes inte alls bra, stelt och stumt, vet inte vad det är med mig och Salming distance men det vill inte fungera bra. Tycker skorna känns klumpiga men framför allt stumma, det svarar inte någonting. Vet inte vad det beror på? Skorna är underbara att gå i, mjuka och följsamma. Men när jag ska springa så funkar det inte.
Jag bytte skor, till Asics ds racer, dessa är väldigt sköna när det ska gå lite snabbare, men det frestar på vaderna att löpa i dessa tunna skor. Men så länge man springer snabbt i dom så funkar dom helt perfekt, känns som man inte har några skor på sig överhuvudtaget.
Målet med dagens långintervaller var att andningen skulle styra farten. Det svåra på just denna rundan är att det är väldigt kuperat och varvet har en 350 meter lång uppförsbacke strax innan den lite lättare avslutningen. Det som gör det extra svårt är att komma in i backen med rätt fart och när man väl är i backen att inte gå på för hårt, för då stumnar man helt strax innan toppen på den. På den första intervallen gjorde jag det, blev väldigt tufft strax innan toppen och på den lätta avslutningen kunde jag inte öka någonting, utan hade fullt upp med att bara klara av. Fördelen med en stigning så långt in i intervallen är att pulsen drivs upp riktigt högt. Det är för mig väldigt svårt att komma så högt som jag gjorde idag, om jag springer något liknande pass i flackare terräng.
Den första intervallen blev inte bra, för hård och det blev ryckig löpning, den blev med ett snitt på 3:49/km, det är jag väldigt nöjd med tidsmässigt, men jag var helt slut efter den och det var inte meningen. Sedan körde jag den andra och tredje något lugnare, dessa blev 3:56 samt 3:55 i snitt och känslan var betydligt bättre på dessa. Hade ungefär samma tider förra året men då körde jag bara 2 stycken och jag körde dom i början på veckan, brukar vara piggare i benen i början på veckorna. Så det känns som jag är lite bättre i år, men väldigt marginellt. Nu ska jag ha en kommande, lite lugnare vecka med enbart stiglöpning. Bara långpasset på lördag kvar, som kanske blir lite tuffare, vi får se hur det känns i fötter och hälar på lördag.
Andning och puls: På samtliga intervaller inledde jag med 4-taktsandning, ungefär 20 utandningar på respektive fot, cirka 5-600 meter, i svagt nerförslut, innan det blev 3-taktsandning på resten av varvet. På första varvet gick jag på lite för hårt och det blev ryckigt, när pulsen går över 164 ungefär, då är jag på mitt maximala när jag tränar. kommer jag över den pulsen så tappar jag hållning och kontroll på både fart och andning, bara på en spurt i slutet som jag kan ligga högre än så för att det fortfarande ska vara någorlunda effektivt. På 2:a och 3:e intervallen så styrde andningen på ett bättre sätt och jag var inte helt slut efter dessa och det kändes kontrollerat även om de var tufft.
I går körde jag rodd, strax över 200 watt i 20 minuter, var lite sliten. Därefter överkroppsövningar, stod alltså över ännu ett CT-pass. Får se om det har någon toppande effekt på lite sikt.
tisdag 10 mars 2015
"70/20" intervaller + 2*1000 meter. Framfotsrunda 275
Blev ett för mig nytt upplägg på intervaller, i år har jag mer än någonsin testat olika former, dels för att inte behöva jämföra för mycket dels för att orka mentalt att köra dessa tisdagsintervaller. Har på gymmet kommit i kontakt med en före detta väldigt duktig löpare, som på bara 5-7 mil i veckan, fördelat på mellan 3-4 pass, sprang Stockholm Maraton på 2:43 och milen på 33 minuter.
Han gav mig lite kopior på sina olika träningsrundor och upplägg. Han körde väldigt mycket snabbdistans, de flesta passen i samma tempo, 4:00 tempo men varierade i längd istället, knappt aldrig under 15 km. Inte så mycket intervaller, den vanligaste han körde var nog 70/20 intervaller.
Dagens intervaller
Efter att ha pratat lite med honom om min träning så tycker han att jag kör intervallerna lite för hårt och med för lång vila mellan intervallerna. Så idag testade jag dessa "70/20". Tyvärr så har min Garmin klocka för flera år sedan slutat ge ifrån sig något ljud så jag har lite svårt att hålla reda på tiden. Tycker det är värdelöst att springa intervaller och samtidigt titta på klockan, så när larmet fungerade var det lite lättare. Så jag körde på sträcka i stället, det blev 75/30 ungefär räknat i sekunder. Var som vanligt uppe på Virdavallens tartanbanor. Började några 100/60 meters med dottern. Sedan drog jag igång.
Körde 350 meter sedan 50 meter gåvila, blev alltså ett varv per intervall+vila. Kändes mycket bättre än väntat. Blev aldrig jättejobbigt och jag kom in i ett fint flyt rätt snabbt och hela passet blev väldigt jämnt, både tids och ansträngningsmässigt. Kunde kanske kört på lite hårdare men man ska inte köra för hårt på intervallpassen enligt vissa. Det blev mellan 72-75 sekunder under fartdelen, runt 3.30 tempo, samt 28-30 sekunders gåvila, Pulsen väldigt jämn, kom ner i 132 slag som lägst i gåvilan och runt 158 slag som högst, bara något slags skillnad på alla intervallerna, jag körde 10 stycken.
Därefter körde jag 2 stycken 1000 meters intervaller. Blev 3.40 tempo på båda dessa, lite mer slitsamma men ändå inte riktigt på max även om jag blev väldigt trött i slutet på båda.
Kände mig lite seg under passet och även efteråt, har varit lite låg i humöret hela dagen. Känns lite bättre nu efter passet. Var tyvärr som vanligt lite stum och stel i vänsterhälen samt högerfoten. Men under intervalldelen kändes det inget. Hade mina Salming distance idag, kändes lite platta och stumma, nästan lite klumpiga. Men efter att ha sprungit så mycket i mina Adidas med 11mm dropp så är det nog inte så konstigt när man kommer ner på 5mm dropp.
Han gav mig lite kopior på sina olika träningsrundor och upplägg. Han körde väldigt mycket snabbdistans, de flesta passen i samma tempo, 4:00 tempo men varierade i längd istället, knappt aldrig under 15 km. Inte så mycket intervaller, den vanligaste han körde var nog 70/20 intervaller.
Dagens intervaller
Efter att ha pratat lite med honom om min träning så tycker han att jag kör intervallerna lite för hårt och med för lång vila mellan intervallerna. Så idag testade jag dessa "70/20". Tyvärr så har min Garmin klocka för flera år sedan slutat ge ifrån sig något ljud så jag har lite svårt att hålla reda på tiden. Tycker det är värdelöst att springa intervaller och samtidigt titta på klockan, så när larmet fungerade var det lite lättare. Så jag körde på sträcka i stället, det blev 75/30 ungefär räknat i sekunder. Var som vanligt uppe på Virdavallens tartanbanor. Började några 100/60 meters med dottern. Sedan drog jag igång.
Körde 350 meter sedan 50 meter gåvila, blev alltså ett varv per intervall+vila. Kändes mycket bättre än väntat. Blev aldrig jättejobbigt och jag kom in i ett fint flyt rätt snabbt och hela passet blev väldigt jämnt, både tids och ansträngningsmässigt. Kunde kanske kört på lite hårdare men man ska inte köra för hårt på intervallpassen enligt vissa. Det blev mellan 72-75 sekunder under fartdelen, runt 3.30 tempo, samt 28-30 sekunders gåvila, Pulsen väldigt jämn, kom ner i 132 slag som lägst i gåvilan och runt 158 slag som högst, bara något slags skillnad på alla intervallerna, jag körde 10 stycken.
Därefter körde jag 2 stycken 1000 meters intervaller. Blev 3.40 tempo på båda dessa, lite mer slitsamma men ändå inte riktigt på max även om jag blev väldigt trött i slutet på båda.
Kände mig lite seg under passet och även efteråt, har varit lite låg i humöret hela dagen. Känns lite bättre nu efter passet. Var tyvärr som vanligt lite stum och stel i vänsterhälen samt högerfoten. Men under intervalldelen kändes det inget. Hade mina Salming distance idag, kändes lite platta och stumma, nästan lite klumpiga. Men efter att ha sprungit så mycket i mina Adidas med 11mm dropp så är det nog inte så konstigt när man kommer ner på 5mm dropp.
måndag 9 mars 2015
Stiglöpning utan klocka och nytt rekord på roddmaskinen.
Ja, det blev kontrastrikt på dagens träning. Väldigt fint väder även idag, då efter jobbet vill jag helst vara utomhus. Särskilt nu när våren nalkas. Har inte känts riktigt bra i högerfoten, den molar och gör sig ständigt påmind. Brukar inte springa på måndagar utan vilar två dagar helt från löpning efter lördagens långpass i vanliga fall.
Ville kolla av stigarna nu så här efter att det börjat våras lite så direkt efterjobbet blev det cykel upp till Spånen, hade ingen klocka med mig idag och vilken befrielse det var, har inte trott att jag varit sådan slav under klockan men det insåg jag idag. Blev ett väldigt stilla pass med ungefär 2 km löpning i makligt tempo, stannade ett par gånger för att bara njuta av tystheten och det vackra ljuset när solnedgången närmade sig. Hoppas att kunna köra lite stigar nu framöver på de tänkta löpfria dagarna, byta ut en del av crosstrainerpassen. Men faktiskt köra helt utan klocka och bara gå på känslan, för att få in den rätta återhämtningskänslan, men ändå springa.
Lite bilder från Spånen, isen har inte riktigt gett vika. På vissa ställen kunde jag inte springa, stod klarvatten, men om någon vecka utan ny nederbörd så torkar det upp.
Var en härlig känsla att köra utan klocka. Man börjar snabbt att tänka på om det verkligen är rätt att mäta sig själv så mycket som jag gör. Det är lätt att det blir för kravfyllt. Men å andra sidan, helt utan klocka och mätning skulle göra mig lat, tror inte jag skulle ta i speciellt mycket då. Men för vem ska jag ta i? För vem mäter jag mig? Är det värt att träna stenhårt för att eventuellt kunna förbättra sig någon minut hit eller dit?
Ställer man frågan till sig själv tillräckligt länge så vet jag att svaret blir, Nej. Det viktiga är att må bra av träningen. Just nu mår jag bra av träningen förutom mina lite ömma fötter. Fast om jag ska utvecklas mer inom löpningen så måste jag ta i ännu mer. Tänka mer på kosten. Då kommer njutningen försvinna.
Dagens korta pass var ändå en föraning om hur det kan kännas om man inte mäter sig. Stanna för att lyssna på en Koltrast, eller för att njuta av en vacker utsikt. Sänka till nästan gåtempo i uppförsbackarna. Att inte bli trött. det var länge sedan jag njöt så mycket av en löprunda.
Efter detta korta pass i skogen så bar det av till gymmet. Fylld av energi så drog jag i gång roddmaskinen, kändes alldeles för lätt. Konstig känsla, men den bara infinner sig då och då. Efter en km kändes det inte så lätt längre. Men nu var jag varm så jag körde på. Blev ett nytt rekord, 229 Watt, 5km på strax över 19 minuter, en ökning med 6 watt sedan förra toppningen. Roddmaskinsutvecklingen har i vinter gått i trappor. Kommer rätt vad det är till en ny nivå, sedan ligger jag ofta still ett par veckor strax under det nya rekordet. Har kört rätt mycket på känsla, har det känts lite segt har jag inte tagit i allt jag orkat utan kört lite lugnare. Men så helt plötsligt så stämmer allt. Då är det skönt att köra sig riktigt trött. Konstigt, att en maskin jag egentligen inte har någon större vilja att utvecklas i har gått så fantastiskt bra, från ett medel på 130 watt ungefär, tidigt i höstas, till dagens 229watt. Löpningen som jag verkligen brinner för har jag inte förbättrat mig så mycket. Men tack vare att mina fötter begränsat mig så har jag denna vinter fått en allsidig träning som på sikt säkert även utvecklar löpningen också, även om jag inte inser det nu.
Blev verkligen kontrasternas pass idag, det jag satsar på mest i lugnt och sakta mak, medan det som ska vara kompletteringsträning var hårdare än någonsin. Märkligt.
I går körde jag Roddmaskin i strax över 200 watt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner.
Ville kolla av stigarna nu så här efter att det börjat våras lite så direkt efterjobbet blev det cykel upp till Spånen, hade ingen klocka med mig idag och vilken befrielse det var, har inte trott att jag varit sådan slav under klockan men det insåg jag idag. Blev ett väldigt stilla pass med ungefär 2 km löpning i makligt tempo, stannade ett par gånger för att bara njuta av tystheten och det vackra ljuset när solnedgången närmade sig. Hoppas att kunna köra lite stigar nu framöver på de tänkta löpfria dagarna, byta ut en del av crosstrainerpassen. Men faktiskt köra helt utan klocka och bara gå på känslan, för att få in den rätta återhämtningskänslan, men ändå springa.
 |
| Första gången i år jag hörde Koltrasten spela sina vackra melodier. |
Var en härlig känsla att köra utan klocka. Man börjar snabbt att tänka på om det verkligen är rätt att mäta sig själv så mycket som jag gör. Det är lätt att det blir för kravfyllt. Men å andra sidan, helt utan klocka och mätning skulle göra mig lat, tror inte jag skulle ta i speciellt mycket då. Men för vem ska jag ta i? För vem mäter jag mig? Är det värt att träna stenhårt för att eventuellt kunna förbättra sig någon minut hit eller dit?
Ställer man frågan till sig själv tillräckligt länge så vet jag att svaret blir, Nej. Det viktiga är att må bra av träningen. Just nu mår jag bra av träningen förutom mina lite ömma fötter. Fast om jag ska utvecklas mer inom löpningen så måste jag ta i ännu mer. Tänka mer på kosten. Då kommer njutningen försvinna.
Dagens korta pass var ändå en föraning om hur det kan kännas om man inte mäter sig. Stanna för att lyssna på en Koltrast, eller för att njuta av en vacker utsikt. Sänka till nästan gåtempo i uppförsbackarna. Att inte bli trött. det var länge sedan jag njöt så mycket av en löprunda.
Efter detta korta pass i skogen så bar det av till gymmet. Fylld av energi så drog jag i gång roddmaskinen, kändes alldeles för lätt. Konstig känsla, men den bara infinner sig då och då. Efter en km kändes det inte så lätt längre. Men nu var jag varm så jag körde på. Blev ett nytt rekord, 229 Watt, 5km på strax över 19 minuter, en ökning med 6 watt sedan förra toppningen. Roddmaskinsutvecklingen har i vinter gått i trappor. Kommer rätt vad det är till en ny nivå, sedan ligger jag ofta still ett par veckor strax under det nya rekordet. Har kört rätt mycket på känsla, har det känts lite segt har jag inte tagit i allt jag orkat utan kört lite lugnare. Men så helt plötsligt så stämmer allt. Då är det skönt att köra sig riktigt trött. Konstigt, att en maskin jag egentligen inte har någon större vilja att utvecklas i har gått så fantastiskt bra, från ett medel på 130 watt ungefär, tidigt i höstas, till dagens 229watt. Löpningen som jag verkligen brinner för har jag inte förbättrat mig så mycket. Men tack vare att mina fötter begränsat mig så har jag denna vinter fått en allsidig träning som på sikt säkert även utvecklar löpningen också, även om jag inte inser det nu.
Blev verkligen kontrasternas pass idag, det jag satsar på mest i lugnt och sakta mak, medan det som ska vara kompletteringsträning var hårdare än någonsin. Märkligt.
I går körde jag Roddmaskin i strax över 200 watt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner.
lördag 7 mars 2015
Långpass 20,8 km, 4:20 tempo. Framfotsrunda 274.
Blev en tung och slitsam eftersmak av detta passet, blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var den rätt kraftiga vinden som ställde till det mest. Fartmässigt låg jag hyfsat stabilt under hela passet och det blev 4:20 tempo över hela rundan i snitt.
Har under denna veckan inte känt mig så bra i högerfoten, där jag hade metartarsala stressfrakturen för 14 månader sedan, efter hoppövningarna i onsdags har det känts rätt mycket över foten, det är ungefär 3 cm bakom tåfästena på de två tårna bredvid stortån. Det har när jag belastat foten nästan gjort lite ont. Ungefär som jag kände 2-3 månader efter den akuta skadan som gjorde att jag fick ta 7 veckors uppehåll. Men vid själva skadetillfället för 14 månaders sedan svullnade det upp rejält och löpning under den tiden var helt uteslutet, då kändes det som om någon stack en kniv i foten så fort jag försökte ta ett löpsteg. det föranleddes av att jag sprang med fivefingers två dagar i rad, trots att jag kände att det inte stod riktigt rätt till.
Hade innan i denna veckan tänkt mig köra samma pass som förra helgen, men nu var jag inte alls upplagd för att ta i under 4,5 km, ville inte belasta foten för hårt. Så jag hade ingen aning om vilken typ av pass det skulle bli idag, bestämde mig under rundan. Startade i 4:30 tempo, lite motvind inledningsvis, men det kändes bättre än väntat i foten och i början är kroppen pigg och motvinden under de första 2-3 kilometerna besvärade mig inte alls, lite i lä i skogen också. Sen när de första backarna var avklarade efter ungefär 4-5 km så vänder det och så blev det medvind, då flöt det på fint och jag kunde utan att anstränga mig speciellt mycket hålla 4:15 tempo med, då låg jag ändå lågt i 4-taktsandningen. Kändes väldigt bra. Sen efter 11,5 km kom jag fram till Växjösjön, där jag gjorde fartökningen under förra veckans långpass. Men i dag hade jag kört på lite hårdare så det var inte aktuellt. Hade ungefär 4:15 tempo, låg andning men allt tyngre ben. Kom en kille och sprang om mig. Han hade nog strax över 4 i tempo. Men eftersom jag hade 9 km kvar så hakade jag inte på även om det lockade lite. Hade säkert funkat ett par km, men jag hade fått betala ett alldeles för högt pris för det.
Dagens långpass.
Efter 2 km i medvind vände det runt Växjösjöns norra del och började så småningom gå söderut, då var det som jag fick en klubba i både huvud och ben. Som jag sprang rätt in i en vägg. Vinden fick verkligen fart över sjön och tempo sjönk till 4:40 ungefär, fanns ingen kräm i benen. tappade både hållning och det glada humöret som fanns i medvinden. Nu blev det 2 riktigt tunga km, andningen fortfarande låg men ansträngningen nära max. sen hade jag 5-6 km kvar. När det vände söderut igen så höll jag medvetet igen lite för att klara av det sista varvet runt sjön på ett bättre sätt. det kändes lite bättre på sista varvet, nu var jag förberedd på den rätt hårda motvinden.
Ansträngningsmässigt och pulsmässigt blev det ett progressivt pass. Pulsen över 155 sista 7-8 km. Men andningen låg, så jag tolkar det som att det fanns kondition men inte tillräckligt med kraft i benen idag. När jag avslutar ett pass rätt hårt så lägger sig det en känsla av att hela passet varit tungt. Men det var det inte. Första 14 km var väldigt sköna idag. Men när det vände upp i vinden så kom räkningen väldigt snabbt.
Tror det är bättre att ha fartdelen mitt i passet, som jag hade förra veckan. Nu blir det löpning i alldeles för stor del i det "svarta hålet".
I går körde jag roddmaskin i 200 watt över 20 minuter, kändes tungt, därefter överkroppsövningar. Har känt under denna vecka att det varit nära att en förkylning ska bryta ut men har klarat mig hittills. I dag har det känts bra, men detta långpasset slet rätt bra och jag har känt mig lite seg och stum nu på eftermiddagen och början på kvällen.
Har under denna veckan inte känt mig så bra i högerfoten, där jag hade metartarsala stressfrakturen för 14 månader sedan, efter hoppövningarna i onsdags har det känts rätt mycket över foten, det är ungefär 3 cm bakom tåfästena på de två tårna bredvid stortån. Det har när jag belastat foten nästan gjort lite ont. Ungefär som jag kände 2-3 månader efter den akuta skadan som gjorde att jag fick ta 7 veckors uppehåll. Men vid själva skadetillfället för 14 månaders sedan svullnade det upp rejält och löpning under den tiden var helt uteslutet, då kändes det som om någon stack en kniv i foten så fort jag försökte ta ett löpsteg. det föranleddes av att jag sprang med fivefingers två dagar i rad, trots att jag kände att det inte stod riktigt rätt till.
Hade innan i denna veckan tänkt mig köra samma pass som förra helgen, men nu var jag inte alls upplagd för att ta i under 4,5 km, ville inte belasta foten för hårt. Så jag hade ingen aning om vilken typ av pass det skulle bli idag, bestämde mig under rundan. Startade i 4:30 tempo, lite motvind inledningsvis, men det kändes bättre än väntat i foten och i början är kroppen pigg och motvinden under de första 2-3 kilometerna besvärade mig inte alls, lite i lä i skogen också. Sen när de första backarna var avklarade efter ungefär 4-5 km så vänder det och så blev det medvind, då flöt det på fint och jag kunde utan att anstränga mig speciellt mycket hålla 4:15 tempo med, då låg jag ändå lågt i 4-taktsandningen. Kändes väldigt bra. Sen efter 11,5 km kom jag fram till Växjösjön, där jag gjorde fartökningen under förra veckans långpass. Men i dag hade jag kört på lite hårdare så det var inte aktuellt. Hade ungefär 4:15 tempo, låg andning men allt tyngre ben. Kom en kille och sprang om mig. Han hade nog strax över 4 i tempo. Men eftersom jag hade 9 km kvar så hakade jag inte på även om det lockade lite. Hade säkert funkat ett par km, men jag hade fått betala ett alldeles för högt pris för det.
Dagens långpass.
Efter 2 km i medvind vände det runt Växjösjöns norra del och började så småningom gå söderut, då var det som jag fick en klubba i både huvud och ben. Som jag sprang rätt in i en vägg. Vinden fick verkligen fart över sjön och tempo sjönk till 4:40 ungefär, fanns ingen kräm i benen. tappade både hållning och det glada humöret som fanns i medvinden. Nu blev det 2 riktigt tunga km, andningen fortfarande låg men ansträngningen nära max. sen hade jag 5-6 km kvar. När det vände söderut igen så höll jag medvetet igen lite för att klara av det sista varvet runt sjön på ett bättre sätt. det kändes lite bättre på sista varvet, nu var jag förberedd på den rätt hårda motvinden.
Ansträngningsmässigt och pulsmässigt blev det ett progressivt pass. Pulsen över 155 sista 7-8 km. Men andningen låg, så jag tolkar det som att det fanns kondition men inte tillräckligt med kraft i benen idag. När jag avslutar ett pass rätt hårt så lägger sig det en känsla av att hela passet varit tungt. Men det var det inte. Första 14 km var väldigt sköna idag. Men när det vände upp i vinden så kom räkningen väldigt snabbt.
Tror det är bättre att ha fartdelen mitt i passet, som jag hade förra veckan. Nu blir det löpning i alldeles för stor del i det "svarta hålet".
I går körde jag roddmaskin i 200 watt över 20 minuter, kändes tungt, därefter överkroppsövningar. Har känt under denna vecka att det varit nära att en förkylning ska bryta ut men har klarat mig hittills. I dag har det känts bra, men detta långpasset slet rätt bra och jag har känt mig lite seg och stum nu på eftermiddagen och början på kvällen.
torsdag 5 mars 2015
Distans + branta backintervaller. framfotsrunda 273.
Var nära att ställa in dagens pass, då det inte känts så bra i foten under dagen, måste ha hänt något under gårdagens hoppövningar. har haft samma känsla förr och särskilt när jag höll på med innebandyn. det är precis som det sätts in en kniv i framsidan på vristen, där foten går över i underben. Men bara i vissa lägen, det brukar komma plötsligt men också bara försvinna hux flux, ibland efter någon dag ibland som idag, att det försvinner under passet, eller uppvärmningen. Men istället så hade jag under hela dagens pass lite känningar där jag hade stressfrakturen för 14 månader sedan, över tårna på högerfoten. Men det är mer molande och gör aldrig riktigt ont.
Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.
Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,
Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.
Dagens backintervaller med Garmin
Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!
I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.
Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.
Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,
Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.
Dagens backintervaller med Garmin
Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!
I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.
tisdag 3 mars 2015
Banintervaller 10*400 meter. Framfotsrunda 272
Blev ett annorlunda och tufft pass, körde lite med dottern innan, några lugna uppvärmningsvarv, samt korta intervaller på 60 meter. Sen ett nytt uppvärmningsvarv med andra lite lättare skor. Sista 200 meterna på det varvet körde jag lite snabbare och kände direkt att det skulle bli tufft i dag.
Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.
Dagens 10*400 meter
Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.
Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.
Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.
Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.
Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.
Dagens 10*400 meter
Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.
Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.
Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.
Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)