Hade först tänkt mig lite lugn löpning idag, men det känns lite i högerfoten, den metartarsala stressfrakturen från januari finns fortfarande kvar. Den skadan är verkligen mystisk i sin karaktär. Den kommer och går precis som den vill. Verkar inte spela någon roll om jag gjort något speciellt ansträngande eller inte, den lever sitt egna lilla liv, helt oberoende av allt annat som pågår i kroppen. Jag har ingen akut värk som gör mig sömnlös i området, så det är ändå något positivt, men det känns olustigt och jag är lite rädd att det åter ska bli en stressfraktur av det om jag inte tar det lite lugnt med löpningen.
Torsdagens roddmaskin och Crosstrainerträning med Garmin.
Dagens cykelpass på motionscykel
När jag fick den skadan i vintras var det inte mycket till förvarning, det hade varit extremt svårt att undvika den. Nu när jag tänker på hur den började så hade det varit några rundor innan som jag känt en lite stickande känsla, nästan som domningar i "pekfingertån" på högerfoten. När jag jag läste på om skadan efter att den inträffat så insåg jag att just min fysik verkligen gör att jag kommer i riskzonen för att råka ut för just denna typ av stressfraktur. Om pekfingertån är längre än stortån ökar risken dramatiskt. Jag var helt oförmögen att springa 6-7 veckor efter skadan. Jag hade samtidigt, genom alldeles för stor ökning av löpmängden dragit på mig molande obehagskänslor i min vänsterhäl. Hade fått för mig efter en riktigt bra period i oktober, helt utan skadekänningar, att jag skulle springa varje dag, precis som proffsen. Men efter 5:e dagen i rad kom hälproblemen i mitten/slutet november 2013.
En typisk överansträngningsskada, men jag kunde ändå köra på. Fast med besvär. Var under denna period väldigt stel i hälarna och vristerna på morgnarna.
Lite bittert då det under oktober 2013 verkligen hade lossnat och jag hade ett par riktigt fina rundor i VFF. Men det är så lätt att man blir överambitiös. Eftersom jag i princip aldrig varit skadad innan dessa problem började så var jag lite för ivrig. Visst hade jag initiala problem med vaderna vid omställningen till VFF och framfotslandning. Men jag hade det ändå under kontroll.
De bästa upplevelserna vid löpning har varit med VFF. Hade några rundor hösten 2013 samt dagen innan stressfrakturen i högerfoten i januari 2014 som var helt fantastiska känslomässigt. det var som om jag flög fram. Jag hade även samma känsla första 5 km under vårens Växjölopp 2014 i VFF.
När man haft den upplevelsen så vill man dit igen, men det har verkligen inte varit lätt. Just nu känns det avlägset att löpa i VFF, provade senast i tisdags denna veckan, men det var ingen bra känsla. Fick inte ont i vaderna men det kändes tungt i steget. Men inte så konstigt då jag inte sprungit utomhus med VFF sedan i somras.
Då sprang jag ungefär en gång i veckan med VFF på stigar, men en vacker dag, så slog jag i vänster lilltå i en väl dold rot under lingonris så pass illa så jag bröt tån. Sedan dess har jag inte löpt på stigar. Kommer aldrig mer att göra det i VFF. Det är inte att rekommendera. En skön känsla är det men tårna är extremt utsatta och eftersom dom är i enskilda fickor så finns det väldigt lite som kan dela på den enorma belastning på de små tårna i detta läge.
När jag tar upp stiglöpningen igen under kommande vår så kommer det bli i Merrellskor, de är helt perfekta vid stiglöpning, annars har jag haft problem med vänsterhälen i dessa nolldroppsskor. På stigar och vid orientering i obanad terräng är de dock perfekta.
Jag vill så småningom springa ett maraton, har kört på bra under denna hösten med långpass varje lördag, men har inte tillräcklig veckomängd. Det blir 3 löppass i veckan vissa veckor 4. Ungefär 4-5 mil per vecka. Hade gärna velat komma upp i den dubbla mängden men har svårt att komma dit. Har ändå kört på bra med den alternativa träningen i form av roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen hade jag en fantastisk utveckling på i början på hösten, men det är inte det som är målet med träningen, Jag vill bli en bättre löpare i första hand.
Vägen dit är krokig och det finns massor med hinder på vägen. Insikten om att man inte längre är 20 år och oövervinnlig är svår att ta till sig. Men då fanns ingen tanke på att satsa på löpningen, det kan vara lite bittert att inse nu när åren trillar iväg. Men det är som det är och klockan går inte att vrida bakåt för att göra om. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag kan träna på i princip som jag vill. Det är min stora glädje i livet. Jag ser fram mot varje pass och efter dessa pass kommer det en känsla av välbehag och som om man duschar mentalt. Jag värdesätter den dagliga träningen så mycket att jag är väldigt rädd för att ge mig på en mara då skaderisken är så stor. Får se hur det gå under kommande vinter och vår med träningen, kanske att jag kan springa en mara till nästa höst. Men det får framtiden utvisa.
fredag 5 december 2014
onsdag 3 december 2014
Lugnt distanspass, 14 km i cirka 4:40 tempo. Framfotsrunda 230.
Blev ett bättre pass än i måndags och det var skönt. Har annars känt mig trött och nästan lite hängig under de senaste dagarna. Nästan som om det var en förkylning på gång. Blev ett lite ryckigt pass idag då de första kilometerna var tillsammans med dottern, först följde hon med på cykeln, sen sprang vi ett varv tillsammans i Hagaparkens knappt 1,5 km långa varv. I dag gick det lite trögare för henne än vad det gjort föregående gånger, vi fick stanna 3-4 gånger. Jag är glad att jag får med henne, om något år kan det vara betydligt svårare. Hon är 11 år nu.
Dagens runda.
Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.
Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.
I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.
Dagens runda.
Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.
Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.
I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.
måndag 1 december 2014
Tungt distanspass, 10 km 4:56 tempo, framfotsrunda 229
Blev ett väldigt tungt pass, kanske ett av årets tyngsta? Har idag inlett en periodiseringsvecka, har kört på nu i 3 veckor så det är dags för en lite lugnare vecka. Så det var ett lugnt och lätt pass som väntade men ack vad det blev segt, tungt och jobbigt.
Dagens runda
Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.
Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.
Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.
Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.
Dagens runda
Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.
Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.
Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.
Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.
lördag 29 november 2014
Långpass Växjö- Alvesta, 23 km, 4:33 tempo. Framfotsrunda 228
Blev ett tufft pass till slut. Hade som intention att det skulle gå lite lugnare, men medvind och den rätt så kraftiga kuperingen drev upp tempo lite för högt. Känner nu 5-6 timmar efteråt att jag fortfarande är rejält trött och lite sliten i benen.
Växjö - Alvesta med Garmin.
Det är väldigt annorlunda känsla att springa till något, i stället för att springa rundor som man alltid gör annars. Kan tänka mig att det är en härlig känsla när man, som en del gör, tar bussen eller tåget lagom sträcka iväg från hemmet för att därifrån springa eller cykla hem. Det går ju ta sig dubbelt så långt hemifrån då. Senast jag sprang samma sträcka, fast motsatt riktning, var för nästan ett år sedan. Så nu nästan ett år senare sprang jag hem.
Jag tog några öl i går kväll, det brukar bli två fast igår blev det tre, det kändes lite, inte huvudvärk, men en lite seg känsla och vaknade inte förrän 8:30. Det blev lite för tätt mellan frukost och när löpningen skulle starta. Kom iväg 10:15. Hade glömt mina vattenflaskor i Alvesta så jag fick springa med en halvliters flaska, inte så bra känsla. Runt 0 grader, så det blev en hel del kläder. Det märktes att det blir rätt tungt efter en så här lång sträcka, all svett hamnar i kläderna. Hade varit intressant att väga dom före och efter en runda som denna.
Kom iväg lugnt och stilla, första 4-5 kilometerna genom bokskogen runt Bergundasjön, Kände ingen vind i ryggen där. Men sedan när jag kom ut på vägen mellan Sundet och Bergunda ridskola kände jag tydligt medvinden i ryggen. Då förstod jag att den skulle hjälpa mig hela vägen hem till Alvesta. Följande 4-5 km är flacka, mer nerför än uppför och det gick väldigt lätt ett tag utan att jag märkte av andningen eller behövde fokusera på den, farten sjönk ner till 4:30 ungefär. Lite för fort men det gick ju så lätt. Problemet för mig är att när jag väl kommit in i en fart så har jag svårt för att sakta in. Vet inte varför?
Efter 8-9 km kom den första svackan, kändes segt och lite olustigt, kände att frukosten fanns kvar i magen. Sen kom en bra utförsbacke innan Bergkvara gård och då blev det bättre igen, hade då sänkt farten en liten aning. Sen kom en km med 20 meters höjdstigning, då blev det 4-taktsandning och full fokus på krönet någonstans i fjärran. första gången under dagens runda som jag fick ta i rätt bra. Väl uppe på krönet så är det sen nästan 2 km svagt utför och jag kan åter få ner pulsen. Nere vid den lägsta punkten så är det halvvägs. Kände mig fortfarande hyfsat fräsch.
Men nu börjar det jobbiga. Precis innan man kommer in i Gemla by, först någon km med nästan bara uppför. Sedan 5-6 km, väldigt kuperat, upp och ner som en utdragen tvättbräda. Det kändes och var väldigt slitsamt bitvis. Blir så lätt orytmiskt. Hade inte ont någonstans men runt 15-16 km var det åter mentalt jobbigt. Väl framme i utkanterna av Alvesta kändes det bättre igen, nu var det bara 5 km kvar och mycket av dom nerför eller flackt. Hela sista milen sprangs i 4-taktsandning. Men det var inte konditionen som var det jobbigaste nu, nej ,det var benen som började ta slut. Var stumt och stelt sista 3 km. Började dessutom bränna under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Men jag iddes inte stanna. För då hade det varit väldigt svårt att komma igång igen.
Så jag var riktigt trött efter detta passet. Men en skön trötthet, hann dock inte pusta så länge. För jag såg på klockan att jag kunde hinna med en buss lite tidigare tillbaka till Växjö om jag skyndade lite. Slängde i mig lite mat snabbt och matade katten, sen iväg. Det tar ungefär 25 minuter att gå till centrum hemifrån och det var precis vad jag hade på mig i tid. Det blev till att försöka småspringa lite, bitvis, men oj vad det tog emot, väldigt stum och stel i låren nu. Men jag hann till bussen i tid.
Hade mina Adidas och det kändes väldigt bra i hälen idag, även i högerfoten som strulat en del sista tiden. Bara den där irriterande, brännande känslan i slutet, under vänsterhälen. Kollade stegfrekvensen i början när det gick i 4:35 tempo och det var inte mer än runt 164, lågt. Men för mig hänger det ihop med farten, det måste gå i nästan 4:00 tempo om jag ska komma upp i 180, och då utomhus. På löpbandet är det mycket enklare att få upp frekvensen. Vet inte om jag ska ändra på något där precis, kan vara lite kontraproduktivt att fokusera för mycket på frekvensen om löpsteget blir utan kraft i frånskjutet. Jag landar ändå mycket bättre nu, med foten under kroppen. Har inte längre ont i vaderna. Det som fortfarande bekymrar mig är vänsterhälen, annars är jag fri från skador eller känningar.
Igår eftermiddag/kväll körde jag ett halvhårt gympass, 20 + 20 minuter på rodd och Ct, 180 i watt på båda maskinerna. Sen blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan. Det var rätt slitsamt.
Växjö - Alvesta med Garmin.
Det är väldigt annorlunda känsla att springa till något, i stället för att springa rundor som man alltid gör annars. Kan tänka mig att det är en härlig känsla när man, som en del gör, tar bussen eller tåget lagom sträcka iväg från hemmet för att därifrån springa eller cykla hem. Det går ju ta sig dubbelt så långt hemifrån då. Senast jag sprang samma sträcka, fast motsatt riktning, var för nästan ett år sedan. Så nu nästan ett år senare sprang jag hem.
Jag tog några öl i går kväll, det brukar bli två fast igår blev det tre, det kändes lite, inte huvudvärk, men en lite seg känsla och vaknade inte förrän 8:30. Det blev lite för tätt mellan frukost och när löpningen skulle starta. Kom iväg 10:15. Hade glömt mina vattenflaskor i Alvesta så jag fick springa med en halvliters flaska, inte så bra känsla. Runt 0 grader, så det blev en hel del kläder. Det märktes att det blir rätt tungt efter en så här lång sträcka, all svett hamnar i kläderna. Hade varit intressant att väga dom före och efter en runda som denna.
Kom iväg lugnt och stilla, första 4-5 kilometerna genom bokskogen runt Bergundasjön, Kände ingen vind i ryggen där. Men sedan när jag kom ut på vägen mellan Sundet och Bergunda ridskola kände jag tydligt medvinden i ryggen. Då förstod jag att den skulle hjälpa mig hela vägen hem till Alvesta. Följande 4-5 km är flacka, mer nerför än uppför och det gick väldigt lätt ett tag utan att jag märkte av andningen eller behövde fokusera på den, farten sjönk ner till 4:30 ungefär. Lite för fort men det gick ju så lätt. Problemet för mig är att när jag väl kommit in i en fart så har jag svårt för att sakta in. Vet inte varför?
Efter 8-9 km kom den första svackan, kändes segt och lite olustigt, kände att frukosten fanns kvar i magen. Sen kom en bra utförsbacke innan Bergkvara gård och då blev det bättre igen, hade då sänkt farten en liten aning. Sen kom en km med 20 meters höjdstigning, då blev det 4-taktsandning och full fokus på krönet någonstans i fjärran. första gången under dagens runda som jag fick ta i rätt bra. Väl uppe på krönet så är det sen nästan 2 km svagt utför och jag kan åter få ner pulsen. Nere vid den lägsta punkten så är det halvvägs. Kände mig fortfarande hyfsat fräsch.
Men nu börjar det jobbiga. Precis innan man kommer in i Gemla by, först någon km med nästan bara uppför. Sedan 5-6 km, väldigt kuperat, upp och ner som en utdragen tvättbräda. Det kändes och var väldigt slitsamt bitvis. Blir så lätt orytmiskt. Hade inte ont någonstans men runt 15-16 km var det åter mentalt jobbigt. Väl framme i utkanterna av Alvesta kändes det bättre igen, nu var det bara 5 km kvar och mycket av dom nerför eller flackt. Hela sista milen sprangs i 4-taktsandning. Men det var inte konditionen som var det jobbigaste nu, nej ,det var benen som började ta slut. Var stumt och stelt sista 3 km. Började dessutom bränna under vänsterhälen av friktionen från strumporna. Men jag iddes inte stanna. För då hade det varit väldigt svårt att komma igång igen.
Så jag var riktigt trött efter detta passet. Men en skön trötthet, hann dock inte pusta så länge. För jag såg på klockan att jag kunde hinna med en buss lite tidigare tillbaka till Växjö om jag skyndade lite. Slängde i mig lite mat snabbt och matade katten, sen iväg. Det tar ungefär 25 minuter att gå till centrum hemifrån och det var precis vad jag hade på mig i tid. Det blev till att försöka småspringa lite, bitvis, men oj vad det tog emot, väldigt stum och stel i låren nu. Men jag hann till bussen i tid.
Hade mina Adidas och det kändes väldigt bra i hälen idag, även i högerfoten som strulat en del sista tiden. Bara den där irriterande, brännande känslan i slutet, under vänsterhälen. Kollade stegfrekvensen i början när det gick i 4:35 tempo och det var inte mer än runt 164, lågt. Men för mig hänger det ihop med farten, det måste gå i nästan 4:00 tempo om jag ska komma upp i 180, och då utomhus. På löpbandet är det mycket enklare att få upp frekvensen. Vet inte om jag ska ändra på något där precis, kan vara lite kontraproduktivt att fokusera för mycket på frekvensen om löpsteget blir utan kraft i frånskjutet. Jag landar ändå mycket bättre nu, med foten under kroppen. Har inte längre ont i vaderna. Det som fortfarande bekymrar mig är vänsterhälen, annars är jag fri från skador eller känningar.
Igår eftermiddag/kväll körde jag ett halvhårt gympass, 20 + 20 minuter på rodd och Ct, 180 i watt på båda maskinerna. Sen blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan. Det var rätt slitsamt.
torsdag 27 november 2014
Kuperat 5-varvspass Spånen, 11,5km, 1 varv med VFF. Framfotsrunda 227
Blev ett konstigt svårbenämnt pass. Mellanmjölk brukar en del kalla det när det varken blir tufft eller långsamt. Hade väldigt svårt att bestämma vilket tempo jag skulle hålla, även under själva passet. Att jag skulle köra minst ett varv i VFF-skor hade jag dock på förhand bestämt.
Pulsbandet är återfunnet men i Växjö så jag fick springa utan idag. Det blev andningen som fick styra dagens pass och tempo.
Dagens pass
Den nya belysningen i det lite drygt 2 km långa spåret möjliggör löpning även under den mörka delen av året. Men det är på gränsen att lamporna står lite för långt ifrån varandra, tyvärr. Spåret är väldigt småkuperat, knixigt och småsvänger hela tiden. Då märks det än tydligare när det blir lite för långt mellan lamporna. Det är vissa partier som man inte ser underlaget. Nu är det hyfsat jämnt men efter att de lite större regnen sköljt bort det översta gruslagret kan det bli lite lurigt att springa här. Det är inte så bra om man stiger ner i en liten håla, det skakar till i hela kroppen om man inte är förberedd på ojämnheten. Jag tror att det kunde fixas med lite starkare lampor. Men det är i alla fall bra att det numera finns lyse.
Jag inledde med ett lugnt varv i 5:00 tempo och det kändes segt och obekvämt. Även lite jobbigt. Tyckte inte det borde gjort det. Jag stannade till efter det varvet och körde lite uppmjukningsövningar för mina ömma fötter och fotleder. sen hade jag tänkt mig 2 varv i rad med mina Adidasskor. 4-taktsandning som max. Blev ett snitt på 4.12 under de 2 varven, första varvet lugnt och kontrollerat, andra varvet allt mer ansträngt men ändå kontrollerad 4-taktsandning. Tycker dock det blir lite svårt under ett par hundra meter ungefär på mitten av spåret, där är det 4 småbackar i tät följd som gör att man helt tappar rytmen. Kändes helt okej i fötterna och hälen.
Därefter blev det lite paus i och med att jag bytte skor. VFF, har inte sprungit utomhus med dessa sedan i somras. Så hade inte en aning om hur det skulle kännas. Första hundra meterna kändes fantastiska. Så lätt och fint men den känslan försvann helt. Det blev en stum och lite klumpig känsla, efter 1 km började jag känna lite i högerfotens ovansida. Körde dock på ändå men höll tillbaka lite. När det var ungefär 800 meter kvar så tryckte jag på lite mer och då kändes det genast bättre med steget. Men därefter kom de sista stigningarna så jag orkade inte riktigt bibehålla farten och då blev även löpkänslan sämre. Hade först tänkt 2 varv men vågade inte riktigt. Detta varvet gick i 4:14 ungefär. Känslan inte så lätt som jag väntat mig. VFF ska vara mest till intervaller och snabba tempo. Men måste vänja mig mycket försiktigt nu för att undvika skador. När man är lite mer van är det helt underbar känsla när det flyter på i dessa skor.
Bytte tillbaka till Adidas och tänkte mig ett sista lite lugnare varv. Men det blev det snabbaste av alla. slutade på 4.09 i snitt. Kunde hålla 4-takt nästan hela vägen, sista 200 meterna gled det över i 3-takt. Det var andra löpare jag mötte och kom ifatt som gjorde att jag tryckte på lite extra, svårt att hålla igen då.
Vet inte om dessa pass är så bra ändå, för jag kom mitt emellan i ansträngningen. Kuperingen gör sitt till att det blir en lite orytmisk känsla. Vågar inte riktigt trycka till heller idag, vet inte varför men var inte mentalt inställd på de riktigt höga farterna idag. Sprang ju intervaller i tisdags. Men det är nog ändå bra om jag kan variera mig en del så det inte bara blir slätlöpning på cykelbanorna i västra Alvesta.
Körde ett halvhårt gympass i går, blev 190 i medelwatt på rodden, var en annan kille jämte mig som hetsade upp mig 10 watt. Sedan CT i 180 watt, 20+20 minuter ungefär.
Pulsbandet är återfunnet men i Växjö så jag fick springa utan idag. Det blev andningen som fick styra dagens pass och tempo.
Dagens pass
Den nya belysningen i det lite drygt 2 km långa spåret möjliggör löpning även under den mörka delen av året. Men det är på gränsen att lamporna står lite för långt ifrån varandra, tyvärr. Spåret är väldigt småkuperat, knixigt och småsvänger hela tiden. Då märks det än tydligare när det blir lite för långt mellan lamporna. Det är vissa partier som man inte ser underlaget. Nu är det hyfsat jämnt men efter att de lite större regnen sköljt bort det översta gruslagret kan det bli lite lurigt att springa här. Det är inte så bra om man stiger ner i en liten håla, det skakar till i hela kroppen om man inte är förberedd på ojämnheten. Jag tror att det kunde fixas med lite starkare lampor. Men det är i alla fall bra att det numera finns lyse.
Jag inledde med ett lugnt varv i 5:00 tempo och det kändes segt och obekvämt. Även lite jobbigt. Tyckte inte det borde gjort det. Jag stannade till efter det varvet och körde lite uppmjukningsövningar för mina ömma fötter och fotleder. sen hade jag tänkt mig 2 varv i rad med mina Adidasskor. 4-taktsandning som max. Blev ett snitt på 4.12 under de 2 varven, första varvet lugnt och kontrollerat, andra varvet allt mer ansträngt men ändå kontrollerad 4-taktsandning. Tycker dock det blir lite svårt under ett par hundra meter ungefär på mitten av spåret, där är det 4 småbackar i tät följd som gör att man helt tappar rytmen. Kändes helt okej i fötterna och hälen.
Därefter blev det lite paus i och med att jag bytte skor. VFF, har inte sprungit utomhus med dessa sedan i somras. Så hade inte en aning om hur det skulle kännas. Första hundra meterna kändes fantastiska. Så lätt och fint men den känslan försvann helt. Det blev en stum och lite klumpig känsla, efter 1 km började jag känna lite i högerfotens ovansida. Körde dock på ändå men höll tillbaka lite. När det var ungefär 800 meter kvar så tryckte jag på lite mer och då kändes det genast bättre med steget. Men därefter kom de sista stigningarna så jag orkade inte riktigt bibehålla farten och då blev även löpkänslan sämre. Hade först tänkt 2 varv men vågade inte riktigt. Detta varvet gick i 4:14 ungefär. Känslan inte så lätt som jag väntat mig. VFF ska vara mest till intervaller och snabba tempo. Men måste vänja mig mycket försiktigt nu för att undvika skador. När man är lite mer van är det helt underbar känsla när det flyter på i dessa skor.
Bytte tillbaka till Adidas och tänkte mig ett sista lite lugnare varv. Men det blev det snabbaste av alla. slutade på 4.09 i snitt. Kunde hålla 4-takt nästan hela vägen, sista 200 meterna gled det över i 3-takt. Det var andra löpare jag mötte och kom ifatt som gjorde att jag tryckte på lite extra, svårt att hålla igen då.
Vet inte om dessa pass är så bra ändå, för jag kom mitt emellan i ansträngningen. Kuperingen gör sitt till att det blir en lite orytmisk känsla. Vågar inte riktigt trycka till heller idag, vet inte varför men var inte mentalt inställd på de riktigt höga farterna idag. Sprang ju intervaller i tisdags. Men det är nog ändå bra om jag kan variera mig en del så det inte bara blir slätlöpning på cykelbanorna i västra Alvesta.
Körde ett halvhårt gympass i går, blev 190 i medelwatt på rodden, var en annan kille jämte mig som hetsade upp mig 10 watt. Sedan CT i 180 watt, 20+20 minuter ungefär.
tisdag 25 november 2014
Löpbandsintervaller 6x6 minuter, framfotsrunda 226.
Blev ett lite annorlunda utförande än innan. Efter 10 minuters uppvärmning så var det dags. Körde med 2% lutning under hela passet, men sänkte i stället farten till 15 km/h i stället för som förra intervallpasset som genomfördes med 16 km/h med 0,5% lutning.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.
Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.
Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?
En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.
Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?
I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.
2% lutning märks tydligt men jag tycker att detta passet var något mindre ansträngande än förra intervallpasset med 16 km/h. Hade i och för sig konstant joggvila på 4 minuter mellan varje intervall i 10 km/h. Sammanlagt med lite nerjogg så tog löppasset 1 timme och 20 minuter.
Tycker att jag kommer upp något bättre på framfoten och tycker också det är lättare att hålla ett kortare steg samt att det blir lite bättre hållning när bandet lutar med 2%. Kommer nog att testa detta ett tag framöver. Som sagt innan så kändes inte detta lika jobbigt. Hade inget pulsband, har lyckats förlägga det någonstans, jag har under dagen tröstlöst letat som en galning på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan vara i Växjö, men det verkade inte så heller efter lite kontroll även där.
Men i vilket fall som helst så blev det 4-takts andning väldigt snabbt in i intervallerna men jag gick aldrig över till 3-takt i någon intervall även om jag nog borde gjort det de sista minuterna i 5:e och 6:e intervallen. Dom 2 var riktigt tuffa sista 2-3 minuterna. Men återhämtade mig snabbt mellan och kände mig inte lika slut denna gången.
Det känns bra att köra 6 minuter, de 2 sista minuterna är jobbiga men jag tror detta är nyttigt för att få upp uthålligheten lite till. Har inte kört något testlopp på länge så jag har väldigt svårt att säga hur mycket de sista månadernas intervallpass på löpband gjort för utvecklingen?
En annan sak som skiljer från förra intervallpasset är en dags extra löpvila, det gör säkert sitt till. Samt att jag natten till i dag sov helt oavbrutet hela natten, det händer inte ofta. Eller så var det kanske för att solen åter har visat sig nästan hela denna dagen, det glädjer ju och ger lite extra energi. Ja det går att analysera både hit och dit. Jag hade en liten svag tanke på att vrida upp till 16 km/h den sista intervallen men som väl var gjorde jag inte det. Får se om jag kan öka något nästa gång. Ett annat sätt att testa är ju att köra varannan intervall i 16 km/h med 0,5% lutning och sedan varva med varannan i 15 km/h med 2% lutning, under samma pass, då blir det lätt att jämföra känslan av upplevd ansträngning. Men som sagt, rent teknikmässigt så känns det något bättre med 2% lutning.
Hade mina Asics Ds racer, kändes lätta och fina som vanligt, men fick åter känningar i vänsterhälen särskilt dom 2 sista intevallerna var väldigt märkbara. Har dessutom åter börjat känna lite molande känningar i den "metatarsala" stressfrakturen i området på ovansidan vid pekfingertån som kom akut för nästan ett år sedan och som tvingade mig till 7 veckors löpvila i januari och februari. Det märkliga med dom känningarna är att dom kommer och går, kan komma även efter ett pass för att nästa dag vara helt borta. Väldigt konstigt och ologiskt. Det molade under dagens pass till och från men nu efteråt känns det helt okej trots allt. Fast att vara helt utan känningar är väl ovanligt för löpare?
I går körde jag ett lugnt gympass med rodd och ct. 170 på rodden och 180 på ct. Nu börjar jag märka lite skillnad på de olika maskinerna, jag fick slita ont och det tog emot att hålla 170 watt på rodden, medan ct i 180 watt gick hyfsat lätt. Så jag har tappat kraft på rodden till förmån för ct, lite som jag planerat. Sen avslutade jag det passet med 2*400 steg i höjdhopparmattan. Det var väldigt segt och stumt.
söndag 23 november 2014
Distanspass på löpband 40 min, framfotsrunda 225.
Har känt mig okej i fötterna idag, blev inget pass på förmiddagen utan slog ihop allt till ett pass nu på kvällen, först rodd i 20 min 180 watt. Därefter blev det löpbandet, ställde upp lutningen till 2% och hade farten på 12,5 km/h. Första 5 minuterna blev kroppen lite stressad och det blev 4-takts andning. Fast sedan så lugnade allt ner sig och jag kunde utan större problem köra på utan att gå upp i 4-taktsandning.
Kände av vänsterhälen lite från och till under passet. Annars så blir det ett något bättre steg med lite mer lutning, lättare att komma upp mer på mellanfoten, var nära ett par gånger att åka av bandet men som väl är så vaknar man till innan det är för sent, vändrullen längst bak på bandet känns tydligt och det är en bra markör för att veta att nu måste man skärpa till sig lite.
Vet inte varför det händer mig, precis som att jag går in i nån slags dvala mentalt och glömmer vad jag håller på med. Speciellt när det inte går så fort. Hade ändå musik i öronen. Det blev 40 minuter i 5:tempo, tycker inte lutningen påverkade så mycket som jag först väntat mig. Däremot blev hållningen bättre och jag höll ungefär 175-180 steg per minut. Hade Asics-skorna. Dom är sköna.
Kände av vänsterhälen lite från och till under passet. Annars så blir det ett något bättre steg med lite mer lutning, lättare att komma upp mer på mellanfoten, var nära ett par gånger att åka av bandet men som väl är så vaknar man till innan det är för sent, vändrullen längst bak på bandet känns tydligt och det är en bra markör för att veta att nu måste man skärpa till sig lite.
Vet inte varför det händer mig, precis som att jag går in i nån slags dvala mentalt och glömmer vad jag håller på med. Speciellt när det inte går så fort. Hade ändå musik i öronen. Det blev 40 minuter i 5:tempo, tycker inte lutningen påverkade så mycket som jag först väntat mig. Däremot blev hållningen bättre och jag höll ungefär 175-180 steg per minut. Hade Asics-skorna. Dom är sköna.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)