Cykel, Växjö- Alvesta.

Blev en rätt så lugn cykeltur hem till Alvesta idag, efter en mycket bra helg i Växjö. Känns lite vemodigt att komma hem. Trivs allt bättre i Växjö. Där finns allt som inte finns i Alvesta. Det känns som om det spirar mer av både liv och framtidstro i Växjö, trots att det bara skiljer 15 minuter med bil. Att det kan bli så stor skillnad mellan två närliggande kommuner? Men på sikt kommer de två nog att växa samman.
Har känt lite träningsvärk i framsidan av låren idag, samt rejält stel i vänsterhälen och båda vristerna på morgonen. Men det har släppt fint under dagen och nu känns det bra i både vrister och häl. Låren däremot finns kvar. Det var en bra runda igår och kroppen fick vara med. blev medelpuls på 155, ändå var det en hyfsat lugn inledning så andra halvan tog bra och särskilt sista 3 kilometerna var det tufft i motvind och efter så pass många kilometer.
Cyklingen hem idag var lugn och stillsam, 22km ungefär. Det började regna trots att prognosen utlovat uppehåll med visst solinslag.

Bergundasjön - Växjösjön runt, 15,5km. Framfotslöpningsrunda 108.

Efter några pass med en alltmer tilltagande obehagskänsla i min vänsterhäl så valde jag i dag mina Adidasskor, med lite mer dämpning. Jag har sprungit de tre förgående rundorna med mina nya Salming Race. Fast idag hade jag tänkt mig lite längre sträcka så jag ville inte riskera att förvärra ytterligare.
Det känns lite som om jag står i ett vägskäl. För trots ett 7 veckors långt uppehåll under min fotskada så ville inte hälproblemen ge med sig. Efter det skadeuppehållet har det varit ungefär en månad med löpning varannan dag. Mycket intervaller på slutet och inga direkt lugna rundor utan jag har känt att eftersom jag kör på med varannan dag tillsvidare så kör jag inga lugna rundor. Men jag har känt att vänsterhälen mår allt sämre.
Fast idag med över en timmes uppvärmning så blev det en bättre känsla under löpningen än på mycket länge. Hälen gjorde sig knappt påmind någonting under löpningen men däremot efteråt är jag lite stel.

Dagens runda

Har börjat köra lite hårdare med de negativa tåhävningarna nu, var inne och läste på en sida om att det krävs lite extraordinärt arbete för att stretcha bort denna skadan. 180 tåhävningar om dagen, i 2 omgångar. 90 varje gång. 45 med rakt ben 45 med böjt ben i en trappa eller liknande så du kommer tillräckligt djupt.
Dagens runda blev väldigt skön, men blev lite tuffare än vad jag räknat med. Men känslan var så skön så det var svårt att hålla igen. Blev totalt 15,5 km i 4:15 tempo. Längsta rundan sedan fotskadan i börja av januari. Hade en liten svacka efter 8-9 kilometer, men med avslutningen runt Växjösjön kom det lite nya krafter. Känner att jag trots det hårt dämpade skorna kan bibehålla ett bra fotsteg med landning rätt så bra under kroppen. Tycker nog att jag sparar energi jämfört med den gamla landningen. Skorna kändes oförskämt bekväma.

Spånenmilen, framfotslöpningsrunda 107. Med Salming Race

Det blev 1 mil totalt idag också. Exakt samma runda som i Söndags, men med en lite sämre känsla idag. Hade känningar i vänsterhälen hela rundan. Det påverkar mig inte så mycket i den flacka löpningen men i uppförsbackarna blir det lite konstig löpning. Då kommer jag upp på tårna med högerfoten men vänsterfoten är jag lite rädd för att vinkla lika mycket så där blir det mer mot hälisättning, tillsammans med högerfoten blir det orytmiskt och nästan lite haltande.

I söndags kände jag mig riktigt stark och hade en bra avslutning, idag gick det lite fortare i början men sämre i slutet, precis så var känslan också. Jag fick slita hårdare på sista halvan idag. Ändå hade jag lite medvind på hemvägen till skillnad ifrån i söndags då det var vindstilla.
Men jag har genom åren märkt att nästan all träning jag gör på torsdagar blir lite tyngre jämfört med helgträning eller träning i början på veckan.

Idag tog jag de första 2 kilometerna som lite uppvärmningslöpning, sen blev det ett par minuters uppvärmning för mina fotleder och vader. Därefter 8 kilometer lite tuffare löpning i relativt kuperad terräng.

 Dagens runda

Effekten av de nya skorna kände jag inte av idag, men de är fortfarande sköna och när jag får upp farten lite så är det bra skor. Vill variera mig mer med mitt skoval, men eftersom hälen strular en hel del så vill jag inte byta nu utan köra maximalt dämpat tills det börjar kännas bättre. Denna "skada" har jag haft i ett halvår snart. Känner inget under dagarna eller när jag går, men så fort jag sätter igång med löpning så kommer det. Alltid värst mellan 500-700 meter. Sen minskar det. Efter lite uppvärmingsövningar så funkar det bra 5-6 kilometer, sen kommer det tillbaka, framför allt i uppförsbackar, sen kan det försvinna igen. Sista kilometern kändes det inte alls mycket. Men det blir inte bättre trots alla negativa tåhävningar och olika stretchövningar. Men jag kör på nu eftersom 7 veckors uppehåll för högerfoten i januari/februari inte minskade denna skada så känns det alldeles för länge att vara utan löpning om jag ska vila hälen i form. Då kanske det rör sig om ett år eller så. Tror och hoppas att det kan gå över av sig själv så småningom om jag bara är konsekvent med min varannandagslöpning.

Kuperad intervall 6*1000 meter. Framfotlöpningsrunda 106.

Var nog något av det jobbigaste jag provat vad gäller intervaller. Uppe i Spånens 2 kilometersslinga mätte jag upp 1 kilometer med gps:en. Sen sprang jag den sträckan 6 gånger fram och tillbaka. Ingen av dessa intervaller kändes riktigt bra. Alla blev för hårda i öppningen. Försökte verkligen att börja lugnt de 4 sista men backarna sög kraften ur mig på ett märkligt sätt. Men trots allt tror jag detta är bra träning. Försökte att fokusera på hållningen när tröttheten mitt i en del intervaller var som värst, det hjälper, då flyttas fokus från trötthet till teknik.

Dagens runda

Tycker också att det underlättar psykiskt att köra samma sträcka fram och tillbaka, då blir det "bara" 3 gånger åt varje håll, ett sätt att bryta ner 6 till 2*3. Utmaningen ligger i att hitta rätt utgångsfart. Första intervallen sprang jag på som om det vore en flack kilometer, redan efter första backen 250 meter senare var jag alldeles för trött och kände att andningen var rejält ansträngd. Det blev jobbiga 750 återstående meter på den. Den gick på 3.40 ungefär. De övriga hamnade på mellan 3:45-3:52. Trodde inte att jag höll så pass bra fart, det kändes som en bit över 4 tempo eftersom det var så slitsamt andra delen av alla intervallerna.

De bästa intervallerna är för mig när jag öppnar i ett lugnt och som det visar sig under andra halvan i de intervallerna ett perfekt utgångs tempo, då stiger pulsen sakta men säkert och den andra halvan går oftast fortare. de intervallerna sliter inte alls så hårt. Framför allt inte på psyket. För i en mindre lyckad intervall där det kommer svår trötthet redan under första halvan blir varken snabb eller effektiv. Men samtidigt, och det är där den svåraste biten kommer in, vill man inte få en för långsam intervall där det finns alldeles för mycket krafter kvar på slutet.

Första gången på väldigt länge som jag kände av stumhet i vaderna. Vänsterhälen var som vanligt ett litet bekymmer under hela passet. Jag hade Salmingskorna idag igen, men den fjäderlätta känslan från i förgår var som bortblåst, fick ingen hjälp av skorna idag. Eller så fick jag det men märkte det inte eftersom det slet så hårt med alla småbackar.

De sista 2 kilometernas nerjogg var rejält stumma. Hade ont i både häl och vader. Det var som om detta passet verkligen tänjde på mina gränser till max. Alla delar fick sig en genomkörare. framför allt fötter och underben är stela och stumma nu någon timme senare.
Men det klippet som jag kände i förgår fanns inte där idag. Kom aldrig in i något flyt. Kan berott på höjdhopparmattslöpningen i går, att jag inte var fullt återhämtad från den.

Salmingskorna är nog sköna men att gå från hårt dämpade "traditionella" löparskor är ett tufft steg. Nu har jag sprungit över hundra rundor i "minimalistiska" skor. Har inte varit 100% besvärsfri någon gång. Hade en period i oktober då det kändes som bäst. Men då kunde jag inte hålla mig utan började springa dagligen i stället och då drog jag på mig hälproblemen som fortfarande irriterar och begränsar. Så för mig har det och är fortfarande en kamp. Men så var jag en extrem hällöpare också. Så för de som redan har en hyfsad landning kommer nog inte få så mycket problem. Men i vilket fall som helst måste det skyndas långsamt.

Dagens underlag

Roddmaskin och höjdhopparmattslöpning

Blev en stillsam kväll på gymmet med roddmaskin i ett moderat tempo, medelwatt på 140 under 22 minuter motsvarande 5km. Lite överkroppsövningar därefter för att sedan av sluta med lite löpning i höjdhopparmatta. Blev 2*250 sedan 1*400 steg i mattan. Det är alltid värst med den första, vet inte varför men sen är det precis som om kroppen hittar tempo och mjölksyran kommer inte lika lätt.
Har fått för mig att just dessa steg i mattan är bra för att få rätt stegisättning för en luttrad hällandare. Det blir perfekt med foten rakt under kroppen, löpningen sker utan att jag förflyttar mig framåt.

Annars har det varit lite dagen efter känsla hela dagen. Har varit seg och lite omotiverad. Visst påverkar sommartidens inträde. Somnade en timme senare än vanligt. Fast fick stiga upp en tidigare. då är förutsättningarna förändrade. Jag brukar ha problem med dessa tidsomställningar, men den på hösten stör mig mer än denna på våren. Då kan det ta upp till 2 veckor innan jag hittat rätt i mina rutiner. Jag tycker det hade varit bättre att i stället ha ständig sommartid.

Dessa lite sega dagar behövs också, annars kan man inte glädjas så mycket åt de fria dagarna som kommer med helgen, men visst hade det varit läge att i vårt rika land införa 4 dagars arbetsvecka? Då hade vi fått lite mer tid att göra oss själva rättvisa. De 4 dagarna vi är på jobbet hade blivit mer lustfyllda. Obalansen som råder nu mellan arbetsdagar och lediga dagar är stressande för "moderna" människor som vill förverkliga både sig själva och sina barn. Det saknas helt enkelt tid.

Är lite ambivalent inför kommande rundor, ska jag fortsätta med den väldigt positiva överraskningen Salming Race? Men finns i så fall risk att jag "glömmer" bort löpning i hardcore skor som Merrell eller VFF. Fast jag är lite lockad eftersom jag haft sådana problem så länge nu med min vänsterhäl. Idag känns det bra, fast vid lite längre stillasittande gör hälen sig påmind vid efterföljande uppstigning och första stegen. Men nu i kväll har det känts lite bättre än innan så här dagen efter ett löppass.

Salming Race, framfotslöpningsrunda 105.

Så fick jag äntligen skorna som jag haft så höga förväntningar på Salming Race.
Blev en sen runda nu i kväll. Idag på morronen så blev det en promenad runt Bergundasjön, 13km ungefär. Hade Salmingskorna på mig. Efter 6 km började jag få lite ont i hälarna, skoskav. Brukar få det med nästan alla nya skor. Enda undantaget är alla mina Merrell skor.




Salming Race, 5 mm dropp. 190 gram.




Dagens runda.



 



Så det blev lite barfotapromenad, gick sådär, är inte något härdad under fotsulorna än.
I kväll blev det premiär för dessa skor. Otroligt lätta, vägde dom, 190 gram/sko. Blev en märklig runda. Hade ont i vänsterhälen under uppvärmningen. Efter 500 meter var det som värst, var nära att bryta men sen släppte det lite. Efter 2 kilometer så stannade jag och gjorde lite olika övningar för att mjuka upp ytterligare. Sen blev 8 km löpning, första 4 tog jag det hyfsat lugnt, skorna kändes otroligt sköna. Efter att ha sprungit med 0mm dropp med Merrellskorna ett tag nu var det som att landa på bomull. Försökte hitta rätt känsla och var noga med hållning. Efter halva rundan och i lite nerförslut med en efterkommande flack kilometer tryckte jag på rejält. Blev trött men kände under den kilometern att steget var bra och att jag kom fram med bröst och höft som jag inte känt på väldigt länge. Härlig känsla. den kilometern som var flack som sagt var gick på 3.58. Så fort har jag inte sprungit på väldigt länge. Efter det blev det 2 kilometer kuperad avslutning som gick saktare. Men ändå med bra fart och bra hållning. Men då var jag nära mitt max och de kilometrarna gick på 4:08 ungefär.
I kväll var en sådan härlig runda med hög och fin luft, kände mig stark på avslutningen, brukar jag inte göra. När dessa rundor dyker upp är det härligt att springa och det gör inte ont att ta i. Är visserligen lite stel i vänsterhälen nu. Men tror att dessa skor kommer att hjälpa mig bra. Ska försöka att kombinera med Merrell och även VFF när väl hälen släpper lite. Salmingskorna på lite längre distanser med hårdare underlag är tanken.






Backintervaller Hanaslöv. 6*500 meter. Framfotslöpningsrunda 104.

Blev ett rätt bra pass totalt. Hade mina Merrell trail glove 2. Körde först 2,5km väldigt lugn uppvärmningslöpning fram till Hanaslövsområdet. Hade lite känningar i vänsterhälen under hela joggen. Men ingen smärta.

Dagens runda

Sen drog jag igång backintervallerna 6*500 meter. Backen är tyvärr inte jämnbrant, den är i två etapper, mitt i flackar den ut och under 50 meter där så är det till och med lite utför. Men den sista biten brantar det till rätt så bra och då flyger pulsen upp på ett bra sätt. Kändes bättre denna gången, jag gjorde ungefär samma pass för några veckor sedan men då var det tyngre under själva återhämtningen mellan intervallerna. Dessutom var jag betydligt stummare efteråt än idag. Så ett par veckors intervallträning börjar ge lite resultat. Men var bara några sekunder snabbare än förra gången. Fast känslan efteråt var betydligt bättre.
Hade även ett bra möte idag, så nu hoppas jag att mitt arbetsliv kommer att bli lite mer strukturerat. Det har varit en rätt ansträngande tid psykiskt ett tag nu. Men efter dagens möte känner jag ett hopp spiras inom mig och det kommer att bli nästan lite spännande med den nya fokuseringen och arbetsuppgifterna som väntar.
Men det som känns viktigast och mest intressant är ändå löpningen jag har ett par år på mig känns det som. Efter dessa år blir det allt svårare att pressa sig till det jag ändå tror finns inom mig rent tidsmässigt. Men det är samtidigt viktigt att intala sig själv att man fortfarande är stark och kan utveckla sig. Om jag säger till mig själv att jag är för gammal så sänder jag iväg den tanken till mitt undermedvetna och då blir det till slut en sanning. Så det bästa är att försöka mantra sig tvärtom, jag är ung. väldigt ung. Då får jag mer tid att förverkliga mina mål och drömmar.