Stiglöpning Spånenleden, 8km. Framfotslöpningsrunda 132.

Blev åter en stigrunda, har blivit så de senaste lördagarna, på radion i morse varnade dom för kraftigt regn och åska framåt förmiddagen, det ville jag undvika, så det blev en extremt tidig runda för mig. Kände mig lite stel inledningsvis men det släppte efter ett tag, den krånglande vänsterhälen besvärade under första halvan men sen lugnade den ner sig betydligt.
Stiglöpning är något speciellt. Har märkt att när det går som bäst är när jag hittar rätt tempo, pulsen mellan 140-150, strax under min prattröskel. Det går inte som snabbast men 8 kilomters stiglöpning är inte detsamma som 8 kilometer på mer lättillgänglig terräng. Tröttheten kommer tidigare och slår till så hårt om man går ut för hårt. Dessutom ökar skaderisken när tröttheten sätter in, ett lite för svagt benlyft över en rot eller en sten kan betyda ett smärtsamt fall.

Tog 2 öl tidigt i gårkväll och kände otroligt nog av dom under dagens löpning, ett lätt illamående som inte ville släppa förrän framåt lunchen idag. Måste vara någon gen som antingen saknas eller är defekt på mig. Är otroligt känslig, särskilt på fredagar, efter en lång arbetsvecka. Tror asiater har samma "problem" blir lätt bakfulla. Det är en balansgång, för det är en skön avslappnande känsla med en eller två öl på fredagen. Har sista halvåret fastnat för Veteöl av märket Erdinger. Riktigt gott och att dricka en Carlsberg nu är som att dricka avslaget vatten, trots samma alkoholhalt.

 Hann inte undan för regnet, under de sista tio minuterna så kom det och för att säkerställa att jag blev riktigt genomdränkt så öppnade sig himmelen under den 15 minuter långa hemfärden på cykel. Men efter en löprunda tycker jag inte det spelar så stor roll. Det är värre om man är på väg ut.

Hade mina Merrell bare access 2. Perfekta på stigar med mycket rötter och stenar. Noll dropp.
Dagens runda

Spånenmilen framfotslöpningsrunda 131. Med sällskap.

Blev åter en lugn runda i 4:50 tempo, hade dottern med på rundan, hon cyklade och jag sprang, blev lite tungt för henne i en del uppförsbackar men vi hjälptes åt så det gick bra till slut. Vi stannade och drack lite efter 5 kilometer.

 På hemvägen blev det motvind och vi började båda bli lite trötta. Jag sa till henne att detta kunde bli en hel mil på cykel, så långt har du nog inte cyklat i sträck innan. Det sporrade lite, strax innan 8 kilometer kan man göra ett val, antingen ta en genväg eller ge sig ut på en 2 kilometersslinga, jag såg på henne att hon var rejält trött, så jag frågade henne om hon ville ta 8 kilometer istället. Men till min förvåning så sa hon: 1 mil, högt och bestämt. Det var kul att hon visade sådan vilja trots tröttheten. Sen kämpade vi på och till slut var vi nästan framme, jag sa till henne att snart kan du se bilen. När hon ett par meter senare fick se den brast hon ut i glädje, då förstod hon att det var nära samt att hon klarat hela rundan. Det var kul. På detta sättet så fick vi båda motion.

Det blev lite lugnare än vanligt, men lite snabbare än tänkt med tanke på min nya strategi att köra lite lugnare 2 gånger i veckan. Lite synd att även tisdagarna blivit lite lugnare tack vare orienteringen men det är ändå bra att köra med några månader utan intervaller. Kan börja med dom i sensommar igen, samt hoppas på att hälen har läkt då.
Var högsommarvarmt idag, 26 grader visade termometern vid starten.

Hade mina Adidas, kändes i hälen men inte ont mer molande som det varit ett tag nu. Men tempot idag var skönt i värmen, kändes riktigt bra och jag hade perioder då jag ville trycka på lite men höll ändå igen och det är bra att träna även på det, känns som jag kan acceptera att även springa dessa lite långsammare rundorna också, har annars blivit så lätt att jag kommer in i det "svarta hålet" Ett tempo som tydligen ska vara det sämsta tänkbara. Strax över gränsen för att man ska kunna prata, ett tempo där du kan hålla på ungefär en timme. Där ska man inte träna enligt vissa experter. Man ska ligga under de flesta passen och sen istället köra riktigt hårt ibland, intervaller eller tempo som man klarar under 20-30 minuter i stället. Svårt att veta då man inte kan jämföra de olika uppläggen. Nu innan Växjöloppet körde jag bara mellanhårda pass, det gick ändå hyfsat på loppet men vet inte hur det gått om jag kört på detta sättet i stället?

Orientering, framfotslöpningsrunda 130.

Ojojoj, det var svårt det här med orientering. I dag var det ny skala på kartan i förhållande till förra gången. Helt okända marker för mig också. Så då fick jag problem, beståndsfärgerna var inte heller helt uppdaterade då blir jag osäker och litar inte på instinkten. Har problem med avstånden också. På stigar blir det för kort i förhållande till verkligheten så jag kom gärna lite för långt. Inne i skogen är det tvärtom, blir gärna för kort, tror att rädslan att komma för långt ifrån och därmed vilse gör att jag är lite för snål med avstånden inne i skogen.
När jag tycker mig se ett kärr så är det inte det, men kanske inte så konstigt med tanke på allt regn som föll igår. Som löpare vill man hålla fötterna torra men som orienterare är det snarare tvärtom tycker jag, verkar som om dom flesta verkar tycka att det är lika bra att bli blöt om fötterna så snabbt som möjligt, så är det avklarat.
 Missar man lite i början så blir osäkerheten ännu större. Men det är lärorikt och på lite sikt tror jag ändå att det ska gå bättre. Men det är betydligt svårare än vad jag räknat med, framför allt i helt okänd terräng som det var idag.

Som väl var på denna träning så var det vänliga själar i närheten som fångar upp och hjälper till rätta. Förklarar på ett tålmodigt sätt, det känns ändå tryggt. På stigarna känns det okej, men ibland dyker det upp någon traktorväg som är lite större än väntat och då blir osäkerheten stor. Avståndsbedömningen är nog det största bekymret, har enorma problem, det är möjligt att jag kan "fuska" med gps:en bara för att få in känslan, vet inte om det är tillåtet egentligen?

 Men idag var det färgerna på olika skogsbestånd som inte helt stämde. Det visade sig efteråt och det lurade mig totalt på några ställen. Även någon höjdkurva som saknades och någon skogsväg som inte var helt klockren. Måste också använda kompassen mer och lita på den, jag vet nu hur den funkar men använder den för lite. Mer noggrann och lite långsammare, stanna upp om jag inte vet istället för att chansa och sedan vara helt borta som jag var vid några tillfällen i kväll. Tog 1,5 timmar, en bana som eliten sprungit på mellan 10-15 minuter ungefär. Helt otroligt.

Dagens runda

Mellandistanspass Spånen, framfotslöpningsrunda, 129

Blev ännu ett mittemellan pass. Hade tänkt mig ett lite lugnare tempo, men hamnade på 4:30, det kändes förvånansvärt bra med tanke på stiglöpningen igår och en långpromenad med D på morgonen, vi gick över 13km runt Bergundasjön. Kände mig lite stum och stel i hälen efter promenaden. Men nu framåt kvällen så hade det släppt.
Det brukar bli bra första passet med Adidasskorna om jag kört med VFF eller Merrell rundan innan. Precis som om fötterna välkomnar den lilla lindring det innebär med lite mer stöd. Men effekten sitter bara i en runda. Just nu växlar jag bra mellan skorna körde 4 pass denna veckan med 3 olika sorters skor. Tror det är ett bra sätt att få ordning på mina häl och fotproblem.

Tyckte att det korta steget som stiglöpningen medförde igår satt kvar idag. Hade nog lite högre frekvens än vad jag brukar.

Dagens runda Blev medeltempo på 4:30 över nästan 12km medelpuls 135. En fin runda efter ett rätt kraftfullt regn. 12 grader varmt, med andra ord, perfekta yttre förhållanden.

Stiglöpning, Hissö. Med VFF Spyridon. framfotslöpningsrunda 128

Blev en relativt lugn runda, stiglöpning på Hissö innebär väldigt korta steg och att man är observant med var man sätter ner sina fötter. Men som tur är sköter hjärnan och kroppen det galant med automatik, i alla fall så länge man inte blir för trött. I dag blev det en runda med låg medelpuls och ett lagom stiglöpningstempo, underbart väder och bedårande omgivning. Sjöutsikt i princip hela tiden. Men för att hinna njuta av utsikten fullt ut så ska man gå istället för att springa.
Fast om man går i tankar om att förändra sitt löpsteg och/eller börja springa med fivefingers eller andra minimalistiska skor så är denna typ av terräng helt perfekt. Med alla dessa rötter så måste steget kortas ner och man behöver inte "tvinga" hjärnan för det sker automatiskt.

Hissö.
 

Lördagens runda på Hissö


Igår kom jag in i ett behagligt tempo och för några minuter på andra varvet så försvann alla tankar på gårdagen eller morgondagen, bekymmer försvann kvar fanns bara en vilja om en ljus framtid. Goda tankar om allt och alla. Jag kom på mig själv och då försvann det och jag var åter i "verkligheten". Jag tror om man springer i sådan här terräng i ett lagom tempo, knappt under prattempo, då finns det utrymme för kontemplativa tankar, för hjärnan är fullt upptagen med att hjälpa kroppen med att manövrera alla små hinder som dyker upp, så då frigörs utrymme i andra delar av hjärnan så att vi tillåts lyfta upp det innersta till ytan för skärskådning. det går inte tvinga sig till detta tillstånd, det bara händer, precis som man inte kan tvinga sig till sömnen. I dessa bra tankar höll jag på med helt andra saker än vad jag gör idag. Mitt huvudsakliga jobb var att leta upp stigar för den stora allmänheten där vi sedan kunde springa i lagom långa slingor. Att få vara med att röja upp där det behövs och fixa till så att där det nu var svårt att ta sig fram göra det mer tillgängligt. Sådan projekt borde kommunerna stå bakom. Det finns gott om outnyttjad arbetskraft och man skulle få många positiva effekter. Dels skapar det både arbete och motion för dom som gör stigarna sen all bra hälsoeffekt som följer med användandet av desamma.

Ett mellanmjölkspass, framfotslöpningsrunda 127.

Efter min nya "plan" så ska jag springa lugnare ett tag för att få hälen att läka snabbare. Men än görs det inga framsteg, snarare bakåtsteg. För om det kändes riktigt bra i söndags så var det lite sämre i tisdags under orienteringen, men då hade jag fullt upp med att hitta rätt så det fanns ingen fokus kvar till att bry sig om en krånglande häl, den fick vänta på sin tur av min hjärna.

Så idag var det dags för en lugn runda, hälen gjorde ett nytt försök att säga till hjärnan att; Du löpning är inget vi ska hålla på med, eller hur? Denna gången lyssnade hjärnan mer och kände hur det molade och värkte mer än på de två senaste rundorna. Höll 4:40 tempo ungefär över nästan 12km i lite varierad terräng, även en bit på asfalt. Sprang på helt nya ställen och kom ut från en skogsväg lite annorlunda än vad jag tänkt mig så det fick bli ett par kilometer på asfalt.

Men det positiva idag var de fina vägarna som finns lite norr om Hanaslöv, där kommer det bli många fina rundor. Ska reka lite mer så jag hittar de fina stigarna också.

Jag känner annars att konditionen är bra och jag blev inte speciellt trött. Men hälen var inte bra idag och då sätter det ner både humör och stämning. Det är svårt att tänka på något annat än hur mycket det känns. Men jag försöker hela tiden ändra fokus men lyckas tyvärr inget vidare. Hade mina Adidas. Tycker ändå att jag utan större bekymmer kan landa på mellanfoten istället för hälen. Så själva ändringen av löpsteget är rätt så cementerad vid det här laget.

Det kanske är så att jag måste ha tre dagars mellanrum mellan rundorna. Det hade jag förra vecka och då var det inga problem nu har jag kört med varannan dag igen men får tillbaka problemen nästan direkt. Får se, ska avvakta lite till.

Dagens runda. 4:36 tempo över lite drygt 11 km.

Orientering, Spånen. Framfotslöpningsrunda 126

Blev en annorlunda runda. Värmde upp min onda häl under nästan 2,5km motionsspårlöpning. Sedan var det dags för Alvesta SOK:s tisdagsträning. Det var förberrett med 3 olika banor, det blev mellanbanan för mig. Svårare än så fixar jag inte ännu. Då går det mest på stigar fast några av kontrollerna låg vid sidan av ute i skogen. Stigarna är välkända för mig så där var det inga större problem. Men vid några tillfällen fick jag för mig att gena genom skog och då kom jag bort mig rätt rejält. Jag hittade alla 14 kontrollerna men vid 2 av dom fick jag leta rejält.
Hade en ny sorts kompass men hade inte riktigt kläm på den innan dagens träning. Vet hur jag ska passa kartan, då blir det ungefär rätt, men inne i skogen funkar det inte med nästan rätt. Så där har jag en del att lära mig.
Men efter träningen fick jag goda råd av en rutinerad och snäll ledare som tog sig tid, så nu är det bara att träna på. Det är väldigt kul när det funkar och man hittar kontrollerna men när man missar och inte riktigt vet hur fel man är då är det frustrerande. Men dagens sträcka var perfekt för mig, en blandning av stigar och fri skogslöpning.
Kan inte alla tecken ännu och måste bli noggrannare på att läsa kartan. Har alldeles för bråttom nu så det blir en hel del fel. Var dock tvungen efter knappt halva sträckan ge mig ut i ett kärr. Den kontrollen var inte snällt satt. Resten av sträckan i dyngsura skor. Men tänkte inte på det under själva löpningen. Ville springa själv för att lära mig men tack vare det gjorde jag två grova fel då jag trodde att jag hade en bra alternativ lösning i stället för stigarna men båda gångerna kom jag fel och genvägen blev en rejäl senväg.
 Jag har många svårigheter att kämpa mig förbi i denna sport, ett av alla bekymmer är avståndsuppskattning, när jag tycker att jag sprungit 200 meter har jag ofta bara sprungit lite drygt 100 meter. Speciellt i fri skog måste man veta lite bättre både steglängd och hålla lite koll, men när man är ovan är det så många tankar som svävar runt så man kommer av sig.
 Det är små marginaler i orientering. Där i består det svåra, att välja och värdera vägval. För en som mig som aldrig gjort detta innan är det den stora utmaningen tillsammans med att vara noggrann i kartläsningen och att vara mer noggrann i kompassriktning. Just nu ser jag bara de grova dragen. Men får ge det lite tid. En dag i veckan kan vara lagom tillsvidare. Hade mina gula Merrell trail Glove, lite hala bitvis. Märker att de rutinerade orienterarna har någon dubb eller spik i metall.
Dagens runda