Orientering, Spånen. Framfotslöpningsrunda 126

Blev en annorlunda runda. Värmde upp min onda häl under nästan 2,5km motionsspårlöpning. Sedan var det dags för Alvesta SOK:s tisdagsträning. Det var förberrett med 3 olika banor, det blev mellanbanan för mig. Svårare än så fixar jag inte ännu. Då går det mest på stigar fast några av kontrollerna låg vid sidan av ute i skogen. Stigarna är välkända för mig så där var det inga större problem. Men vid några tillfällen fick jag för mig att gena genom skog och då kom jag bort mig rätt rejält. Jag hittade alla 14 kontrollerna men vid 2 av dom fick jag leta rejält.
Hade en ny sorts kompass men hade inte riktigt kläm på den innan dagens träning. Vet hur jag ska passa kartan, då blir det ungefär rätt, men inne i skogen funkar det inte med nästan rätt. Så där har jag en del att lära mig.
Men efter träningen fick jag goda råd av en rutinerad och snäll ledare som tog sig tid, så nu är det bara att träna på. Det är väldigt kul när det funkar och man hittar kontrollerna men när man missar och inte riktigt vet hur fel man är då är det frustrerande. Men dagens sträcka var perfekt för mig, en blandning av stigar och fri skogslöpning.
Kan inte alla tecken ännu och måste bli noggrannare på att läsa kartan. Har alldeles för bråttom nu så det blir en hel del fel. Var dock tvungen efter knappt halva sträckan ge mig ut i ett kärr. Den kontrollen var inte snällt satt. Resten av sträckan i dyngsura skor. Men tänkte inte på det under själva löpningen. Ville springa själv för att lära mig men tack vare det gjorde jag två grova fel då jag trodde att jag hade en bra alternativ lösning i stället för stigarna men båda gångerna kom jag fel och genvägen blev en rejäl senväg.
 Jag har många svårigheter att kämpa mig förbi i denna sport, ett av alla bekymmer är avståndsuppskattning, när jag tycker att jag sprungit 200 meter har jag ofta bara sprungit lite drygt 100 meter. Speciellt i fri skog måste man veta lite bättre både steglängd och hålla lite koll, men när man är ovan är det så många tankar som svävar runt så man kommer av sig.
 Det är små marginaler i orientering. Där i består det svåra, att välja och värdera vägval. För en som mig som aldrig gjort detta innan är det den stora utmaningen tillsammans med att vara noggrann i kartläsningen och att vara mer noggrann i kompassriktning. Just nu ser jag bara de grova dragen. Men får ge det lite tid. En dag i veckan kan vara lagom tillsvidare. Hade mina gula Merrell trail Glove, lite hala bitvis. Märker att de rutinerade orienterarna har någon dubb eller spik i metall.
Dagens runda

Lugn runda i hällregn. 12km i 5:00 tempo Framfotslöpningsrunda 125

Hade precis börjat värma upp när himmelens portar öppnade sig. Det höll på i över en halvtimme. Blev riktigt genomdränkt. Nästan så jag började frysa, har jag sällan varit med om på en löprunda. Blev en runda i 5:00 tempo. Det var väldigt länge sedan jag medvetet tog det så relativt lugnt. Men det blev en fin runda och det kändes bra i hälen, bara lite i slutet, då blev jag även trött i höfterna. Hade mina Adidas idag. Hade nog blivit 4:50 tempo om jag inte under 1 km varit tvungen att delvis gå då det var hopplöst blöt på en skogsväg. En skogsmaskin hade nyligen kört där också så där det inte stod vatten var det gyttja och lera.


 

 

Annars är jag väldigt nöjd med rundan, kändes väldigt skönt att ta det lite lugnare. Behöver mer sådan här löpning för att jag inte ska tröttna och samtidigt bygga upp lite styrka i fötter och ligament. Efter den hårda löpningen innan Växjöloppet så bröt det nog ner mer än det stärkte i alla fall muskulärt. Dagens runda.

Stiglöpning Spånenleden, framfotslöpningsrunda 124.

Igår lördag var det dags för en ny runda. 3 dagars uppehåll igen. Det gjorde skillnad för fotens skull, hade inte alls lika ont i hälen idag. Det var mer en lite molande känsla. Blev en bra runda ett lagom tempo på delvis väldigt svårsprungna partier. Bilden jag visar är på ett av de mer lättlöpta ställena. Just på sådana stigar är det helt perfekt att springa, även om det inte går speciellt snabbt så är känslan av att det gör det. Man känner riktigt hur hela kroppen får vara med. Alla delar måste vara på helspänn för alla småhinder som rötter och stenar som dyker upp. Luften var perfekt, cirka 15 grader och uppehåll efter en hel natts regn. Lite blött på vissa ställen men inte så störde nämnvärt.
Hade mina Merrellskor idag. De är helt överlägsna alla andra skor i just sådan här terräng.

Dagens runda

Nytt upplägg.

Har funderat lite på träningen som jag bedrivit sedan skadeuppehållet i Jan-Feb. I mars började jag åter att springa efter att kört hårt med motionscykel och crosstrainer under skadan. Jag höll uppe konditionen bra men tappade i löpmuskler och ligament.
Sedan i mars har jag kört varannan dag med löpning, de första veckorna rätt lugnt. Men sedan hårt varje pass, varannan runda intervall, varannan tempo. Jag lyckades komma i bra form till Växjöloppet och var mer än nöjd med loppet.
Men jag har aldrig återhämtat mig från min hälskada som kom efter en alldeles för intensiv period i november. Efter att i oktober haft en riktigt bra känsla så kom idéerna om att öka mängden rejält. Men jag hade alldeles för bråttom. Jag var inte helt besvärsfri innan ökningen men jag förstörde definitivt chansen till långsam läkning genom försiktig löpning då i november.

Trots hälsmärtor då, fortsatte jag och när stressfrakturen i högerfoten kom i högerfoten så tvingades jag till 2 månaders löpvila. Men trots denna vila så bestod hälbesvären. Nu kör jag excentriska tåhävningar men märker efter 6-7 veckor ingen nämnvärd förbättring.

Jag har kört 3 löprundor efter Växjöloppet. Alla halvhårda och med dålig känsla och stora besvär dessutom. Varannan dag som innan Växjöloppet. Jag har efter många år märkt att jag mår som bäst och att kroppen också svarar bäst vid löpning varannan dag. Eftersom jag inte kan springa varje dag utan att dra på mig överbelastningsskador så får jag lätt lite mindre panik över att inte få tillräckligt med hård träning. Men kanske det är så att jag inte riktigt kan tillgodogöra mig den hårdare träningen längre. Att jag helt enkelt behöver mer återhämtningstid?

Nu har jag tänkt pröva ett mer lågintensivt upplägg ett tag, efter ett fast veckoschema.
Måndag: vila/alternativ träning. Alternativ träning, cykel i ett lugnt tempo.
Tisdag: Intervall eller tempo, (under maj månad, orientering) ett hårdare pass.
Onsdag: vila/alternativ träning.
Torsdag: Löpning i 5:00 tempo. cirka 10-12 kilometer. Lugnt.
Fredag: vila/alternativ träning
Lördag: Stiglöpning. Relativt lugnt.
Söndag: Långlöpning mellan 15-20km i 5:00 tempo. Lugnt.

Så hade jag tänkt mig. Det svåra har för mig varit att ta det lugnt på de lugna passen. Men nu måste jag ändra på det. Ska använda GPS som vakt. Kommer även att variera skorna rejält. På de lugna 5:00 passen får det bli Adidas dämpade. Stiglöpningen, Merrellskorna. Intervallerna/tempo blir det VFF Spyridon. Känns bra att ha en plan. Det viktiga nu är att hitta tillbaka till den fina känslan och att inte förvärra redan uppkomna skador utan att behöva göra helt halt med all löpning.

Asfaltsrunda i regnet. Framfotslöpningsrunda 123.

 I går var jag på orientering, blev en runda på 2,5 km, men gick ungefär lika mycket som jag joggade.

Så idag har jag varit lite stel i hälen, värmde upp inomhus idag, så gott det gick. Tog mina Adidas skor med dämpning och häluppbyggnad. Den senaste tidens hälproblem vill inte släppa. Kändes okej inledningsvis idag. Men efter en km kom det lite smärtor men de släppte efter 100 meter. sen var det mer av känningar. Efter 5-6 kilometer var det som bäst. Men istället så drog det sig mer upp mot hälsenan och vaden.

Det blev 11 kilometer på asfalt, i Alvesta på cykelvägar. 4:12/km i snitt. Rätt lugn och kontrollerad inledning men allteftersom kilometerna förlöpte och kläderna tyngdes av vätska både inifrån och utifrån så blev det allt tyngre.

Det blev allt tyngre ju längre rundan led. Kläder och skor helt genomdränkta. I början undviker man vattenpölar för att hålla sig så torr som möjligt men efter ett tag så spelar det längre inte speciellt stor roll. Det positiva med dagens runda var den syrerika luften, helt befriad från pollen.

Snart dags för intervaller igen, men det är lite problem med motivationen känner jag. Men märker att jag redan håller på att tappa i snabbhet. Så formtoppen kom perfekt i år, i alla fall med tanke på Växjöloppet.

Dagens runda

Stiglöpning, 6 km. Framfotslöpningsrunda 122.

Det var länge sedan jag sprang på stigar, men det är något speciellt med det. Fast jag har ingen större behållning av det, om det som nu, har gått alldeles för lång tid mellan stigpassen. Det blev 6 kilometer idag, det var riktigt slitsamt, trots låg medelpuls så tog jag nästan helt slut i benen. Hälen bekymrade en hel del även högerfoten gjorde sig påmind. 

Det ter sig helt otroligt att jag kunde springa hela Växjöloppet utan något som helst besvär, det får jag vara tacksam för. De två rundorna som följt loppet har inte varit med någon bra känsla. Men jag känner mig pigg i benen efteråt och märker att om jag bara varit starkare i fotleder och fötter så hade detta kunnat bli en rolig sommar på olika tävlingar. Men det blir lätt att motivation och intervaller minskar i takt med känningarna.

Fast stiglöpningen är något som stärker på sikt, i höstas, innan besvären med hälen började hade jag några riktigt starka milrundor i Spånen. Det var efter en period då jag haft minst ett stiglöpningspass i veckan. Nu har jag tid och måste dessutom variera träningen maximalt för att hitta en väg ur hälkänningarna. Annars blir det ett väldigt långt uppehåll som väntar.
Idag hade jag VFF Spyridon, det är nog inte de optimala stiglöparskorna, tror mer på Merrell men ville ändå testa dessa idag.

Här sprang jag idag. En vandringsled utmed Spånens västra strand.



 

Bitvis rätt besvärlig terräng, med en hel del stenar och uppstickande rötter och rotskott som kan orsaka både fall och stukningar, men det är fantastiskt hur huvud och kropp hinner med att korrigera med automatik bland alla faror. Det som är allra bäst för framfotstekniken är att man blir tvingad till korta steg på ett väldigt naturligt sätt. Dessa stigar var räddningen då mina vader krånglade som mest förra sensommaren.     Dagens runda

Bokhultet- Växjösjön, framfotslöpningsrunda 121.

Blev en tung och stum runda. Trodde inte att det satt kvar så mycket i benen så här 2 dagar efter Växjöloppet, eller om det var Gårdagens cykling . Svårt att säga men i vilket fall som helst var det allt annat än bra löpning idag, ändå skönt att få det gjort som en liten genomkörare för att få igång benen igen. Var mest stum i vaderna denna rundan. Morgonen bjöd på extra stum vänster hälsena samt att jag haft en svag tendens till känningar på ovansidan av högerfoten. Men efter noggrann uppvärmning idag så besvärade inte det under dagens runda. Däremot efteråt har det åter varit stelt. Hade mina VFF Spyridon.

Dagens runda. 9,2 km 4:18 tempo

Det hade inte varit bra att springa Växjöloppet med dagens form. Det var väldigt kraftlöst som sagt var. Men är kanske ett tecken på att jag tog i bra under loppet i stället. Brukar ta en vecka innan allt är återställt igen, men det är alltid lite svårt med motivationen så här efter loppet. Framför allt om hälen inte blir bättre, men som sagt innan, jag får ge det ett par veckor till, ska försöka få till lite stiglöpning. Skulle så gärna få till lite mer mängd, men som det varit sedan efter stressfrakturen i "pekfingertån" så har det inte varit möjligt att öka mängden. Men om jag är ihärdig med varannandagslöpning tillsvidare så kanske det släpper så småningom och kroppen lyckas absorbera träningen. För känslan under de första 5 kilometerna av årets Växjölopp var bland det bästa jag upplevt med löpningen. Det är så bra att få sådana positiva signaler ibland för det triggar igång ett beteende som vill uppleva det igen. Att få springa smärtfritt så avslappnat med kontrollerad andning och ansträngning, och i alla fall för mig,  höga farter var underbart och hjärnan kräver upprepning.