Körde samma pass för en dryg månad sedan, då hade jag snabbare snittider på intervallerna, men idag kändes det stabilare och mer jämnt över hela passet. Det som skiljde från förra passet var att jag denna gången tog mindre vila mellan intervallerna, förra gången 2-3 minuters vila, denna gången mellan 45-60 sekunder ungefär, skulle resetat klockan i stället för att stoppa den så hade jag vetat mer exakt. Men tanken var i alla fall att pulsen inte någon gång skulle gå under hundra slag. Så efter varje intervall tog jag gåvila tills pulsen sjunkit till lite drygt hundra slag. När man kör på detta sättet blir allt lite jämnare, nackdelen är att jag kanske tar det något lite för lugnt. Hade inte högre maxpuls än 163 på någon intervall idag. På testloppet över 10 km i helgen hade jag som jämförelse 163 i medelpuls. Så det är stor skillnad i ansträngning. Det blev en lite längre vila mellan intervall 4 och 5 eftersom jag då bytte skor.
Men det var ingen bra känsla under passet, kändes inte så lätt i steget som jag väntat mig, möjligt att gårdagens lite hårdare rodd och höjdhopparmattslöpning satt i benen? Efter 4 intervaller bytte jag skor från Adidas till Asics ds racer. Kände ingen större skillnad, konstigt nog. Tror jag landar lite för platt på foten för tillfället. Känns lite klumpigt med Asics skorna, det har det inte gjort innan.
Hade ingen koll på farten under passet, utan ville att känslan och andningen skulle få styra farten, andningen kändes bra och jämn, 3-taktsandning efter ungefär 200-300 meter. Däremot lite tung i steget och fick påminna mig om att komma upp mer i både hållning och steg med jämna mellanrum.
Dagens intervaller
Blev följande tider, 3:39, 3:43, 3:46, 3:47, 3:47, 3:48, 3:45, 3:49.
Till skillnad från förra gången, blev jag inte lika trött på de sista intervallerna idag. Men förra gången var det en elak vind som ställde till det och då blev intervallerna mer ryckiga.
Är ändå rätt nöjd med tiderna, ska försöka köra kommande intervallpass med kortare vila, för att få mer jämnhet i passen. Sen får man ta i lite mer på rena temposträckor i stället. För om jag tar i för hårt på tisdagsintervallerna tar det lite för lång tid att återhämta sig. Kändes helt okej i fötter och hälar under passet, blev dock väldigt stum i vänstervristen och baksidan av låren efteråt.
I söndags blev det rodd i 210 watt, samt överkroppsövningar. I går rodd i 225 i snitt, och då var inledningen lugn, hade mycket frustration från jobbet under gårdagen som ville ut så sista 10 minuterna tog jag i nära max på rodden. Var kanske inte riktigt optimalt för dagens intervaller. Men ibland kommer man in i ett tempo och flyt på rodden och då är det på något konstigt sätt nästan skönt att köra på max i några minuter. Därefter körde jag höjdhopparmattslöpning, 3*5 minuter. Var länge sedan jag kört i den mattan, så det kan också ha påverkat den lite sega känslan under dagens intervaller. Körde lite hårdare där än vanligt.
tisdag 31 mars 2015
lördag 28 mars 2015
10 km test, 39:13. Växjöloppsbanan. Framfotsrunda 283
Blev ett helt okej test. Fanns en tävling idag, Arenavarvet, men kände mig inte redo för det loppet. Högerfoten kändes inte bra efter torsdagens snabbintervaller i nerförsbacke, vaknade några gånger natten mellan torsdagen och fredagen, då någon gång bestämde jag mig definitivt att inte ställa upp i Arenavarvet.
I går kväll så masserades foten av D, tror det är något magiskt i hennes fingrar. För jag kände redan när hon höll på att det släppte spänningar i foten, kände inget under natten och idag kändes det nästan som vanligt, bara ett svagt molande kvar. Jag hade ändå förberrett mig som att jag skulle springa tävlingen. Korta pass i veckan med rätt lindriga intervaller. En lugn förra vecka, helt utan intervaller. Så på ett sätt en lite formtoppning. Kände dock av de snabba intervallerna en aning i bak och framsidan av låren. I övrigt utan några större besvär. Så jag ville ändå testa var jag står rent formmässigt på 10 km. Nu hade jag chansen.
Dagens 10 km:s test. 39:13
Så jag sprang Växjöloppsbanan, ville samtidigt, utan tävlingshetsen, testa att springa i 3-taktsandning hela rundan. Fast kontrollerat. Tog cykeln från Teleborg ner till Strandbjörkshallen, där bytte jag om till lite mindre kläder. Hade mina "tjocka" Adidasskor, allt för att undvika att åter slå upp skadan i högerfoten, vill helst springa med lite lättare skor men dessa, Adidas, har jag haft på alla långpass och känner mig bekväm med dom. Ett par löpartights samt shorts utanpå dom, 2 t-shirts, varav den yttersta tight, för att få en lite lättare känsla. Samt ett par tunna vantar och mössa.
Hade även två lätta vattenflaskor ungefär en dl vatten i varje. Passar bra i händerna och störde inte under löpningen idag. Men kanske lite onödigt att fylla dom helt, för jag drack bara 2 munnar under loppet. Fast när det blir tävling tror jag ändå att jag ska springa med flaskor, men med bara lite vatten i. För det som är värst på tävlingar är att det klibbar igen i munnen av torrhetskänsla. Det händer mig nästan jämnt, och då har jag aldrig något vatten tillgängligt. Bara det som brukar serveras efter 5km, fast det får man i muggar, väldigt svårt att dricka, springades i full fart, ur en mugg. I dag hade jag dessa väldigt små flaskor med hela tiden och då kan man helt själv välja när man ska dricka, jag passade på att dricka i slutet på nerförsbackar då andhämtning och puls är som lägst under ett sådant här tufft pass.
Ville att andningen skulle styra farten idag, kollade på klockan de 2 första km för att inte gå på för hårt i början, första km blev för snabb, men eftersom man är pigg och ännu inte fått upp pulsen så tror jag inte det gör så mycket, bara man inte springer mer än 1 km i "överfart" då finns risk att man får betala för det i slutet. Så efter den först km lugnade jag ner mig lite, kom in i andningen på ett kontrollerat sätt. Km 2-5 kändes väldigt bra, trots löpning i kuperad terräng, samt ett parti på 700-800 meter i ren stiglöpning, synd att dom har lagt in det i bansträckningen, ett tungt parti av banan. Efter den 5:e km började det bli lite tyngre, men andningen var ändå kontrollerad, behöll steg och hållning på ett bra sätt, enligt mig själv i alla fall, för en utomstående kan det synts annorlunda. Märkte även efteråt när jag kollade pulsen, att den efter 5:e km var hög och var så in i "mål" När jag kom fram till Växjösjön med 3,5 km kvar kändes det helt okej, höll mig på rätt sida om gränsen. Men nu var det på högsta nivå utan att tappa kontrollen. Med 2 km kvar började det dock bli riktigt tungt. Nu började det kännas rejält i både ben och andning. Fast inte så outhärdligt som det kan göra på tävling. Ändå skön känsla när man bara har 2 km kvar, snart blir det lite vila. Sista km var dock riktigt jobbig, då vänder banan mot sydväst och vinden var precis rätt emot. Ingen att gömma sig bakom heller. Hade riktigt hög medelpuls sista km, 172 i medel, 174 som max. Brukar kunna komma upp i 175 i maxpuls på träning. Den sista kilometern blev därmed lite okontrollerad och jag kände att jag tappade steget och hållningen rejält. Ingen rygg att gömma sig bakom heller. Hade 163 i medelpuls över hela rundan, det är högt för att vara mig på träning. Då brukar det inte vara långt från träningsmax för min del.
I mål var jag väldigt trött men inte helt utsliten. Efter någon minuts knästående vila kunde jag jogga ner någon km. Känslan idag var bra, men inte perfekt. Kändes inte så lätt i steget som väntat. 3-taktsandningen känner jag mig alltmer bekväm med. Nu känns det som jag sitter i förarsätet när jag springer. Blir det för hög fart så känner jag det mycket bättre med denna andningskontroll. Sänker farten en aning och får åter kontroll på kropp och fart. Det är en trygghet som jag saknat förr om åren. Jag har säkert sprungit med 3-taktsandning förr om åren med, som något slags default, men då har jag inte varit medveten om det. Jag är lite för tung för tillfället, väger mellan 75-76 kg. Har visserligen lite mer muskler på överkroppen, men ringarna runt magen är svåra att få bort, där är nog 2-4 kg för mycket som inte bidrar med något positivt för löpningen i alla fall.
Men det är just detta som är svårt, ska man leva helt asketiskt? För att kanske springa 2 minuter snabbare? Skulle verkligen ville testa en gång, men är inte riktigt beredd att betala priset med att helt avhålla mig både choklad och öl. Annars har jag kunnat träna på väldigt bra hela våren, inga förkylningar som stört. Någon form av konditionsträning varje dag sedan börja av november. Det som jag inte är 100% nöjd med är att jag känt mig tvungen att begränsa mig till "bara" 3 löppass i veckan. De 2 senaste månaderna har det blivit intervaller både på tisdagar och torsdagar, har försökt variera så mycket det bara går i både fart och längd, i slutet har det blivit mycket fart. På lördagarna har det blivit långpass, runt 20km, inte sällan med någon form av fartökning. Har försökt att köra på i 4 veckorsblock, 3 veckor "hårt", sedan en vecka utan intervaller. Har legat på ungefär 4 mil löpning i veckan i snitt under detta året. Som ersättning för de bortprioriterade distanspassen med löpning har det blivit roddmaskin och Crosstrainer Den sista månaden har jag dock valt bort Ct till förmån för mer överkroppsträning. Får vi se om det kan hjälpa mig.
Hoppas snart kunna öka på löpningen lite, för om jag ska kunna få ner tiderna lite till på milen så måste det till mer distanspass, men utan att bli skadad.
I går körde jag roddmaskin, strax över 205 watt, sedan lite överkroppsövningar. Kändes som sagt var en del i högerfoten, så jag har inte vågat köra några hoppövningar sista veckorna, hoppas även kunna återuppta det så småningom, tror det är väldigt bra för löpningen, att träna hopp av olika slag.
I går kväll så masserades foten av D, tror det är något magiskt i hennes fingrar. För jag kände redan när hon höll på att det släppte spänningar i foten, kände inget under natten och idag kändes det nästan som vanligt, bara ett svagt molande kvar. Jag hade ändå förberrett mig som att jag skulle springa tävlingen. Korta pass i veckan med rätt lindriga intervaller. En lugn förra vecka, helt utan intervaller. Så på ett sätt en lite formtoppning. Kände dock av de snabba intervallerna en aning i bak och framsidan av låren. I övrigt utan några större besvär. Så jag ville ändå testa var jag står rent formmässigt på 10 km. Nu hade jag chansen.
Dagens 10 km:s test. 39:13
Så jag sprang Växjöloppsbanan, ville samtidigt, utan tävlingshetsen, testa att springa i 3-taktsandning hela rundan. Fast kontrollerat. Tog cykeln från Teleborg ner till Strandbjörkshallen, där bytte jag om till lite mindre kläder. Hade mina "tjocka" Adidasskor, allt för att undvika att åter slå upp skadan i högerfoten, vill helst springa med lite lättare skor men dessa, Adidas, har jag haft på alla långpass och känner mig bekväm med dom. Ett par löpartights samt shorts utanpå dom, 2 t-shirts, varav den yttersta tight, för att få en lite lättare känsla. Samt ett par tunna vantar och mössa.
Hade även två lätta vattenflaskor ungefär en dl vatten i varje. Passar bra i händerna och störde inte under löpningen idag. Men kanske lite onödigt att fylla dom helt, för jag drack bara 2 munnar under loppet. Fast när det blir tävling tror jag ändå att jag ska springa med flaskor, men med bara lite vatten i. För det som är värst på tävlingar är att det klibbar igen i munnen av torrhetskänsla. Det händer mig nästan jämnt, och då har jag aldrig något vatten tillgängligt. Bara det som brukar serveras efter 5km, fast det får man i muggar, väldigt svårt att dricka, springades i full fart, ur en mugg. I dag hade jag dessa väldigt små flaskor med hela tiden och då kan man helt själv välja när man ska dricka, jag passade på att dricka i slutet på nerförsbackar då andhämtning och puls är som lägst under ett sådant här tufft pass.
Ville att andningen skulle styra farten idag, kollade på klockan de 2 första km för att inte gå på för hårt i början, första km blev för snabb, men eftersom man är pigg och ännu inte fått upp pulsen så tror jag inte det gör så mycket, bara man inte springer mer än 1 km i "överfart" då finns risk att man får betala för det i slutet. Så efter den först km lugnade jag ner mig lite, kom in i andningen på ett kontrollerat sätt. Km 2-5 kändes väldigt bra, trots löpning i kuperad terräng, samt ett parti på 700-800 meter i ren stiglöpning, synd att dom har lagt in det i bansträckningen, ett tungt parti av banan. Efter den 5:e km började det bli lite tyngre, men andningen var ändå kontrollerad, behöll steg och hållning på ett bra sätt, enligt mig själv i alla fall, för en utomstående kan det synts annorlunda. Märkte även efteråt när jag kollade pulsen, att den efter 5:e km var hög och var så in i "mål" När jag kom fram till Växjösjön med 3,5 km kvar kändes det helt okej, höll mig på rätt sida om gränsen. Men nu var det på högsta nivå utan att tappa kontrollen. Med 2 km kvar började det dock bli riktigt tungt. Nu började det kännas rejält i både ben och andning. Fast inte så outhärdligt som det kan göra på tävling. Ändå skön känsla när man bara har 2 km kvar, snart blir det lite vila. Sista km var dock riktigt jobbig, då vänder banan mot sydväst och vinden var precis rätt emot. Ingen att gömma sig bakom heller. Hade riktigt hög medelpuls sista km, 172 i medel, 174 som max. Brukar kunna komma upp i 175 i maxpuls på träning. Den sista kilometern blev därmed lite okontrollerad och jag kände att jag tappade steget och hållningen rejält. Ingen rygg att gömma sig bakom heller. Hade 163 i medelpuls över hela rundan, det är högt för att vara mig på träning. Då brukar det inte vara långt från träningsmax för min del.
I mål var jag väldigt trött men inte helt utsliten. Efter någon minuts knästående vila kunde jag jogga ner någon km. Känslan idag var bra, men inte perfekt. Kändes inte så lätt i steget som väntat. 3-taktsandningen känner jag mig alltmer bekväm med. Nu känns det som jag sitter i förarsätet när jag springer. Blir det för hög fart så känner jag det mycket bättre med denna andningskontroll. Sänker farten en aning och får åter kontroll på kropp och fart. Det är en trygghet som jag saknat förr om åren. Jag har säkert sprungit med 3-taktsandning förr om åren med, som något slags default, men då har jag inte varit medveten om det. Jag är lite för tung för tillfället, väger mellan 75-76 kg. Har visserligen lite mer muskler på överkroppen, men ringarna runt magen är svåra att få bort, där är nog 2-4 kg för mycket som inte bidrar med något positivt för löpningen i alla fall.
Men det är just detta som är svårt, ska man leva helt asketiskt? För att kanske springa 2 minuter snabbare? Skulle verkligen ville testa en gång, men är inte riktigt beredd att betala priset med att helt avhålla mig både choklad och öl. Annars har jag kunnat träna på väldigt bra hela våren, inga förkylningar som stört. Någon form av konditionsträning varje dag sedan börja av november. Det som jag inte är 100% nöjd med är att jag känt mig tvungen att begränsa mig till "bara" 3 löppass i veckan. De 2 senaste månaderna har det blivit intervaller både på tisdagar och torsdagar, har försökt variera så mycket det bara går i både fart och längd, i slutet har det blivit mycket fart. På lördagarna har det blivit långpass, runt 20km, inte sällan med någon form av fartökning. Har försökt att köra på i 4 veckorsblock, 3 veckor "hårt", sedan en vecka utan intervaller. Har legat på ungefär 4 mil löpning i veckan i snitt under detta året. Som ersättning för de bortprioriterade distanspassen med löpning har det blivit roddmaskin och Crosstrainer Den sista månaden har jag dock valt bort Ct till förmån för mer överkroppsträning. Får vi se om det kan hjälpa mig.
Hoppas snart kunna öka på löpningen lite, för om jag ska kunna få ner tiderna lite till på milen så måste det till mer distanspass, men utan att bli skadad.
I går körde jag roddmaskin, strax över 205 watt, sedan lite överkroppsövningar. Kändes som sagt var en del i högerfoten, så jag har inte vågat köra några hoppövningar sista veckorna, hoppas även kunna återuppta det så småningom, tror det är väldigt bra för löpningen, att träna hopp av olika slag.
torsdag 26 mars 2015
Korta backintervaller, utför. Framfotsrunda 282
Blev ett annorlunda pass. Har aldrig innan kört något liknande. Läste om det i tidningen Spring, ett sätt att få upp fartkänslan i kroppen. Chefredaktören själv som rekommenderade just denna typ av pass, och han är ju extremt snabb för sin ålder. Ja, varför inte testa. Letade upp en backe i Spånen med svagt nerförslut, enligt klockan 250 meter lång och med en höjdskillnad på 4 meter, men tror det är lite mer i verkligheten, om det är något Garmin 305 har problem med så är det att återge en korrekt höjdåtergivning, har ändå höjdkorrigering påslagen.
Började med ett lugnt varv på 2,3 km, hade mina Adidas på mig under den rundan, bytte sedan skor till Salming Race. Otroligt sköna, sitter som gjutna på fötterna. Men nästan obefintlig dämpning, 5 mm dropp. Körde sedan 6 stycken med rätt hög fart, enligt klockan mellan 41-45 sekunder, troligvis 250 långa. Blir km fart på 2:45 ungefär. Inte riktigt på max i början på intervallerna, men sista 100 meterna i lite mer nerförslut, på absoluta max, en konstig känsla, det är precis som man inte riktigt hinner med på något sätt. Känns okontrollerat. Tyvärr så fick jag lite ont i högerfoten på de 2 sista intervallerna, lite mer än molande och det var inte så bra känsla under nedvarvningen. Hade som väl var bytt skor igen innan dess. Men ändå var det en stickande känsla under höger framfot, precis som det var i "pekfingertån" innan jag åkte på stressfrakturen i högerfoten. Känns även nu efteråt, om jag belastar foten. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka påfrestningar det blir på framfoten vid denna typ av löpning. Men fartkänslan var ändå häftig, kände mig bitvis stark i själva löpningen och man känner verkligen hur man skärper till både hållning och steg i dessa farter. Men att människor springer så här fort i 10 km är för mig helt ofattbart. Nu hade jag ändå nerförsbacke, och sprang 250 meter. Hade hängt med i ungefär ett halvt varv när de bästa kör 10000 meter, lite deprimerande på något sätt.
Lite tråkigt med foten, har känt mig riktigt bra i fötterna under dagen, säkert de 2 lite lugnare veckorna som vilat fötterna lite, nu känns det som jag är tillbaka till tiden för 2 veckor sedan, då det molade ungefär som det gör efter dagens pass.
Dagens intervaller
Det är inte kul när man hela tiden balanserar på en tunn lina, vill ju utvecklas men för allt i världen inte bli skadad igen. Försöker variera passen så mycket det bara går, använda olika typer av skor, kör så mycket styrketräning för fötter och vader som det bara går utan att för den skull överbelasta. Just nu känns det verkligen som att det är mina svaga fötter och fotleder som begränsar mig. Men det är bara att försöka vara tålmodig. Hade tänkt mig att eventuellt springa en 10 km:s tävling på lördag, men har i ärlighetens namn tvekat under dagen, innan denna känning kom. Fast då har jag känt att jag inte har den mentala kraften riktigt att ladda på med. Nu känns det än mer osäkert, har dock försökt toppa till formen nu de 2 senaste veckorna, får se om jag kör ett testlopp på 10 km i alla fall. Allt beror på hur foten utvecklar sig. Vill prova på 10 km i tävlingsfart innan jag går in i en tyngre träningsperiod igen.
I går körde jag ett roddpass på nästan 20 minuter med ett snitt på 210 watt, kändes helt okej, inte så sliten i slutet som jag blivit innan. Därefter lite överkroppsövningar.
Började med ett lugnt varv på 2,3 km, hade mina Adidas på mig under den rundan, bytte sedan skor till Salming Race. Otroligt sköna, sitter som gjutna på fötterna. Men nästan obefintlig dämpning, 5 mm dropp. Körde sedan 6 stycken med rätt hög fart, enligt klockan mellan 41-45 sekunder, troligvis 250 långa. Blir km fart på 2:45 ungefär. Inte riktigt på max i början på intervallerna, men sista 100 meterna i lite mer nerförslut, på absoluta max, en konstig känsla, det är precis som man inte riktigt hinner med på något sätt. Känns okontrollerat. Tyvärr så fick jag lite ont i högerfoten på de 2 sista intervallerna, lite mer än molande och det var inte så bra känsla under nedvarvningen. Hade som väl var bytt skor igen innan dess. Men ändå var det en stickande känsla under höger framfot, precis som det var i "pekfingertån" innan jag åkte på stressfrakturen i högerfoten. Känns även nu efteråt, om jag belastar foten. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka påfrestningar det blir på framfoten vid denna typ av löpning. Men fartkänslan var ändå häftig, kände mig bitvis stark i själva löpningen och man känner verkligen hur man skärper till både hållning och steg i dessa farter. Men att människor springer så här fort i 10 km är för mig helt ofattbart. Nu hade jag ändå nerförsbacke, och sprang 250 meter. Hade hängt med i ungefär ett halvt varv när de bästa kör 10000 meter, lite deprimerande på något sätt.
Lite tråkigt med foten, har känt mig riktigt bra i fötterna under dagen, säkert de 2 lite lugnare veckorna som vilat fötterna lite, nu känns det som jag är tillbaka till tiden för 2 veckor sedan, då det molade ungefär som det gör efter dagens pass.
Dagens intervaller
Det är inte kul när man hela tiden balanserar på en tunn lina, vill ju utvecklas men för allt i världen inte bli skadad igen. Försöker variera passen så mycket det bara går, använda olika typer av skor, kör så mycket styrketräning för fötter och vader som det bara går utan att för den skull överbelasta. Just nu känns det verkligen som att det är mina svaga fötter och fotleder som begränsar mig. Men det är bara att försöka vara tålmodig. Hade tänkt mig att eventuellt springa en 10 km:s tävling på lördag, men har i ärlighetens namn tvekat under dagen, innan denna känning kom. Fast då har jag känt att jag inte har den mentala kraften riktigt att ladda på med. Nu känns det än mer osäkert, har dock försökt toppa till formen nu de 2 senaste veckorna, får se om jag kör ett testlopp på 10 km i alla fall. Allt beror på hur foten utvecklar sig. Vill prova på 10 km i tävlingsfart innan jag går in i en tyngre träningsperiod igen.
I går körde jag ett roddpass på nästan 20 minuter med ett snitt på 210 watt, kändes helt okej, inte så sliten i slutet som jag blivit innan. Därefter lite överkroppsövningar.
tisdag 24 mars 2015
Kort tempopass, 3,5 km. Framfotsrunda 281.
Började med att köra lite korta intervaller med dottern uppe vid Virdavallens tartanbana. Sedan cyklade jag hem och tog av lite kläder, körde med tunna tights och shorts utanpå det, 2 T-shirtar i stället för den lite tjockare långärmade tröjan jag brukar ha. Hade mina Adidas eftersom det var asfalt jag tänkt springa på och inte ville överanstränga mina känsliga fötter och vrister. Hade tänkt mig att ligga på hyfsat kontrollerad nivå. Högt i 3-taktsandningen, utandning på vart 3:e steg. Men ändå inte så att jag tappar kontrollen. Ungefär som att jag skulle klara i 10 km.
Rundan jag sprang är flack, bara en liten svag backe, avslutningen lätt uppför men annars väldigt bra för att testa formen. Förra veckan sprang jag bara lugna pass, 2 pass på stigar, 7 respektive 8 km, ett rätt lugnt långpass i lördags utan fartökningar, 21 km i 4:34 tempo ungefär. I söndags ett väldigt lugnt stigpass på 4 km, utan klocka, testade att springa det med Asics ds racer, funkade perfekt, väldigt följsamma skor på stigar också. Därefter roddmaskin, 200 watt i knappt 20 minuter, samt lite magövningar.
I går roddmaskin 200 watt, som vanligt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner, körde även lite lätta benövningar i maskinerna. Så jag hade laddat på ett bra sätt inför detta passet.
Dagens korttempo
Börjar med lite sidvind första 400 meterna sedan blir det medvind, första kilometern lätt utför. Pigg i benen, så den går på 3:37. Kändes inte så fort, men så fort det flackade ut och började gå uppför så kände jag att det gick lite för fort så jag fick sänka lite, andra km på 3:40. Nu började det bli jobbigt, sedan 3:e km på 3:49, den var för hård och jag blev alldeles för trött bitvis och tappade steget och hållningen, fick dra ner lite på farten för att orka. Sedan sista 500 meterna i lite svagt motlut men då är kroppen inställd på snar vila och man tar i lite extra, den blev 3:44 i snitt. Men då var jag helt slut efteråt. Inte riktigt meningen idag. Detta tempo hade jag klarat max i 5 km.
Så ligger nog runt 3.50 som max i snitt över en mil som det känns idag.
Andningen kontrollerad i början men andra halvan blir det lite för högt, vilket också pulsen visar, runt 165 då. Ska helst inte vara över 162 för att det ska vara uthålligt på träning. Även om jag tränar mer nu i detta rätt så ansträngande läge så är jag fortfarande ovan och kommer alldeles för ofta i ett för högt läge.
Är tyvärr lite för tung, har inte kunnat minska på chokladintaget som jag förutsatt mig. Där har jag fortfarande lite att jobba med. Annars har jag kunnat träna på bra.
Rundan jag sprang är flack, bara en liten svag backe, avslutningen lätt uppför men annars väldigt bra för att testa formen. Förra veckan sprang jag bara lugna pass, 2 pass på stigar, 7 respektive 8 km, ett rätt lugnt långpass i lördags utan fartökningar, 21 km i 4:34 tempo ungefär. I söndags ett väldigt lugnt stigpass på 4 km, utan klocka, testade att springa det med Asics ds racer, funkade perfekt, väldigt följsamma skor på stigar också. Därefter roddmaskin, 200 watt i knappt 20 minuter, samt lite magövningar.
I går roddmaskin 200 watt, som vanligt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner, körde även lite lätta benövningar i maskinerna. Så jag hade laddat på ett bra sätt inför detta passet.
Dagens korttempo
Börjar med lite sidvind första 400 meterna sedan blir det medvind, första kilometern lätt utför. Pigg i benen, så den går på 3:37. Kändes inte så fort, men så fort det flackade ut och började gå uppför så kände jag att det gick lite för fort så jag fick sänka lite, andra km på 3:40. Nu började det bli jobbigt, sedan 3:e km på 3:49, den var för hård och jag blev alldeles för trött bitvis och tappade steget och hållningen, fick dra ner lite på farten för att orka. Sedan sista 500 meterna i lite svagt motlut men då är kroppen inställd på snar vila och man tar i lite extra, den blev 3:44 i snitt. Men då var jag helt slut efteråt. Inte riktigt meningen idag. Detta tempo hade jag klarat max i 5 km.
Så ligger nog runt 3.50 som max i snitt över en mil som det känns idag.
Andningen kontrollerad i början men andra halvan blir det lite för högt, vilket också pulsen visar, runt 165 då. Ska helst inte vara över 162 för att det ska vara uthålligt på träning. Även om jag tränar mer nu i detta rätt så ansträngande läge så är jag fortfarande ovan och kommer alldeles för ofta i ett för högt läge.
Är tyvärr lite för tung, har inte kunnat minska på chokladintaget som jag förutsatt mig. Där har jag fortfarande lite att jobba med. Annars har jag kunnat träna på bra.
lördag 21 mars 2015
Långpass, 21 km, 4:33 tempo. Framfotsrunda 280.
Var det sista lugna passet denna veckan. Hade lite tankar på att springa ett lopp i Ljungby idag, 10 km. Men när det varnades för både snö och hård blåst så bestämde jag mig tidigt denna veckan att avstå. För mig är det tufft mentalt att springa 10km. Måste bli bättre på att ha en mer avslappnad attityd till olika lopp. Sen är jag en vanemänniska också. Jag tycker om långpassen på lördagarna, blir så avslappnad både i kropp och knopp efteråt. Ingen hets eller nervositet inför heller. Så tävlingar lockar inte så mycket som det borde göra. Blir en ny chans nästa lördag, då är det ett lopp i Växjö. Ett helt nytt lopp, med målgång inne på den relativt nybyggda fotbollsarenan, Myresjö arena. Start vid vattentorget. Tyvärr så blir det lite mer uppför än nerför och tror att det blir svårt att få någon bra tid. Men annars är det en spännande bansträckning, relativt flackt totalt sett. Får se hur det känns under veckan. Kommer att köra lite lugnare och kortare intervallpass kommande vecka för att komma i lite bättre skick om jag springer. Start 15:00, lite sent.
Idag, var det som sagt var inte så trevligt väder, snöade under rundan och kraftig nordostlig vind. Som väl var så hade jag tänkt mig ett jämnt tempo utan fartökningar, så blev det. Men när jag kom fram till Växjösjön blev det jobbigt ändå eftersom det blåste så mycket. Var inte i 4-taktsandning speciellt mycket idag, var i någon uppförsbacke och i motvinden runt Växjösjön. Glömde pausa klockan när jag stannade till för att ta av jackan efter ett par km. Men räknade bort den tiden från totalen, blev 4:33 i snitt/km med den tiden borträknad. Stannade 2 gånger till, dels för att lätta på trycket, dels för att byta vattenflaskor i bältet, men då stannade jag klockan.
Dagens långpass
Blev lite tröttare än väntat, de sista 2 km var tunga och det kändes rejält i låren, även vaderna var lite stumma bitvis och framför allt i slutet på rundan. Det var tydligt att det satt kvar i vaderna efter torsdagens stiglöpning i 0-dropps Merrell-skor.
I går körde jag rodd i 210 Watt. Därefter överkroppsövningar samt lite benstyrka i diverse maskiner. Kan också ha påverka den något stumma känslan i slutet under dagens pass.
Idag, var det som sagt var inte så trevligt väder, snöade under rundan och kraftig nordostlig vind. Som väl var så hade jag tänkt mig ett jämnt tempo utan fartökningar, så blev det. Men när jag kom fram till Växjösjön blev det jobbigt ändå eftersom det blåste så mycket. Var inte i 4-taktsandning speciellt mycket idag, var i någon uppförsbacke och i motvinden runt Växjösjön. Glömde pausa klockan när jag stannade till för att ta av jackan efter ett par km. Men räknade bort den tiden från totalen, blev 4:33 i snitt/km med den tiden borträknad. Stannade 2 gånger till, dels för att lätta på trycket, dels för att byta vattenflaskor i bältet, men då stannade jag klockan.
Dagens långpass
Blev lite tröttare än väntat, de sista 2 km var tunga och det kändes rejält i låren, även vaderna var lite stumma bitvis och framför allt i slutet på rundan. Det var tydligt att det satt kvar i vaderna efter torsdagens stiglöpning i 0-dropps Merrell-skor.
I går körde jag rodd i 210 Watt. Därefter överkroppsövningar samt lite benstyrka i diverse maskiner. Kan också ha påverka den något stumma känslan i slutet under dagens pass.
torsdag 19 mars 2015
Stiglöpning, 8 km med Merrell trail glove. Framfotsrunda 279.
Är mitt i min lugna vecka, ännu ett stiglöpningspass på schemat. Jag klagade och gnällde över Salming trail skorna förra inlägget. I dag hade jag mina Merrell-skor i stället. Dessa har jag sprungit många stiglöpningspass med. Men eftersom jag inte sprungit stigar på ett halvår så visste jag inte inför denna rundan om det var Salmingskorna eller ovana som var så stort problem förra gången.
Merrell skorna är helt utan dropp, men med rätt tjock sula. Breda i tåboxen och utan innersula. Så det blir en skön kontakt med både skor och underlag. Det var en helt annan känsla idag, nu kände jag igen stiglöpningstekniken och allt hade ett helt annat flyt idag. Merrellskorna är verkligen perfekta för knixiga stigar. På något sätt blir löpningen avslappnad, var bara nära att trampa lite snett en enda gång, förra rundan kändes det oroligt och nervöst mest hela tiden.
Det var ett tag sedan jag sprang med Merrell och med mina hälproblem så har jag undvikit skorna då de frestar rätt hårt på hälsenor och vader. Men på stigar så funkar det helt okej, det är mjukt och steget blir varierande och bitvis väldigt kort.
I dag hade jag visserligen klockan på armen men känslan var ändå väldigt skön, hade bestämt mig för att ta det lugnt och höll det rätt bra, var på sista 2 km som jag tryckte till lite extra. Men totalt sett ett väldigt skönt pass, rätt hög medelpuls men med en skön känsla efteråt.
Blev dock rätt mör i vader och vänster häl, så efter passet cyklade jag direkt till gymmet och körde en del med foamrollern, samt en skön bastu efteråt. Finns en tävling på lördag, men det ska åter bli vinter så jag hoppar över den som det ser ut just nu. Vill inte springa för fullt om det är snöblask och runt nollan.
Dagens stiglöpning
I går körde jag rodd på lite drygt 205 watt, kändes okej. Därefter överkroppsövningar.
Merrell skorna är helt utan dropp, men med rätt tjock sula. Breda i tåboxen och utan innersula. Så det blir en skön kontakt med både skor och underlag. Det var en helt annan känsla idag, nu kände jag igen stiglöpningstekniken och allt hade ett helt annat flyt idag. Merrellskorna är verkligen perfekta för knixiga stigar. På något sätt blir löpningen avslappnad, var bara nära att trampa lite snett en enda gång, förra rundan kändes det oroligt och nervöst mest hela tiden.
Det var ett tag sedan jag sprang med Merrell och med mina hälproblem så har jag undvikit skorna då de frestar rätt hårt på hälsenor och vader. Men på stigar så funkar det helt okej, det är mjukt och steget blir varierande och bitvis väldigt kort.
I dag hade jag visserligen klockan på armen men känslan var ändå väldigt skön, hade bestämt mig för att ta det lugnt och höll det rätt bra, var på sista 2 km som jag tryckte till lite extra. Men totalt sett ett väldigt skönt pass, rätt hög medelpuls men med en skön känsla efteråt.
Blev dock rätt mör i vader och vänster häl, så efter passet cyklade jag direkt till gymmet och körde en del med foamrollern, samt en skön bastu efteråt. Finns en tävling på lördag, men det ska åter bli vinter så jag hoppar över den som det ser ut just nu. Vill inte springa för fullt om det är snöblask och runt nollan.
Dagens stiglöpning
I går körde jag rodd på lite drygt 205 watt, kändes okej. Därefter överkroppsövningar.
tisdag 17 mars 2015
Stiglöpning, 7,5 km. Salming Trail T1. Framfotsrunda 278.
Inledde dagens stiglöpning med lite korta intervaller med dottern. Det går bättre och bättre för henne. Verkar som det funkar bättre med korta intensiva pass än lite längre joggpass, då blir hon uttråkad.
Efter det tog jag cykeln upp till Spånenområdet, lite drygt 5 km enkel väg. Nu börjar det bli lite varmare ute så det funkar att cykla även efter ett löppass. Är det för kallt ute så blir jag väldigt fort nerkyld efter att ha sprungit. Att cykla 5 kilometer då funkar inte för mig.
Dagens stiglöpning
Har tänkt mig att denna veckan ska bli en lugnare vecka utan några tunga intervallpass, stiglöpning brukar funka bra då, blir inte så hög puls, även om jag blir trött i benen. Hade stora förväntningar på de nyinköpta Salming Trail-skorna, men måste tyvärr säga att dom var en stor besvikelse.
Kändes alldeles för styva i sulan. Nästan som om jag hade ett par brädor under fötterna. Ska inte döma ut dom efter ett pass, det är orättvist. Men första intrycket brukar oftast stämma. Förra sommaren sprang jag en hel del stigpass. I denna terrängen.
Då hade jag Merrellskor eller VFF-skor. De allra skönaste, men skulle det visa sig, och farligaste var just VFF-skorna. Var helt fantastisk känsla med nära kontakt mot underlaget, följsamt och mjukt blev steget, det var en fröjd att springa ända tills jag bröt lilltån mot en väl dold rot under blåbärsris. Sedan dess har jag inte använt dom skorna på stigar och kommer inte heller att göra mer. Tårna är alldeles för utsatta.
Däremot har jag 4 par olika Merrellskor, dessa har alla varit väldigt bra på just stigar, väldigt följsamma och breda i tåboxen, mjuka i hålfoten och inte alls så styva i sulan som Salming Trail. Det är just den styva hålfoten som är problemet för mig med Salmingskorna. När jag springer på stigar tycker jag det är viktigt att känna närheten med underlaget, att fötternas muskler får jobba på rätt sätt, då krävs det att det blir mjuk och så nära kontakt som möjligt. Annars tror jag det är väldigt lätt att stukar sig i samband med att man trampar snett på det ojämna underlaget. Det jag främst vill åt med stiglöpningen är att träna upp musklerna i fötterna.
Inte så kul att "dissa" ett par skor. Speciellt som jag verkligen tror på själva konceptet som Salming kör, med 5mm dropp. Likadant att Salming så tydligt delar upp i olika sortiment, är också bra. Har sedan innan, Race och Distance modellen, Racen är jag riktigt nöjd med, de gånger jag använt skorna har dom varit perfekta. Men funkar bara när det ska gå riktigt snabbt. Distance har inte varit bra på mina fötter, har känts stumma och klumpiga. Har vid upprepade tillfällen försökt använda dom till dom lugna passen, men inte haft någon bra känsla i dom. Känns som att steget nästan dör i själva kontakten med underlaget, sen vid frånskjutet är det som att börja om från stillastående, ingen rekyl på något sätt.
Alla människor har unika löpstilar och förutsättningar i fötter och leder. Det är omöjligt för en skotillverkare att göra alla nöjda.
Jag ska köra samma pass på torsdag, då kommer jag använda mina allra tjockaste Merrell. Blir ett bra tillfälle att jämföra, ska ju vara så ärlig att säga att jag är väldigt ovan vid stiglöpning för tillfället. Har inte blivit något riktigt pass sedan i höstas.
I går blev det ett roddpass, 20 minuter med strax över 200 watt, kändes helt okej. Därefter lite överkroppsövningar och 2x5 minuter löpning i höjdhopparmattan.
Efter det tog jag cykeln upp till Spånenområdet, lite drygt 5 km enkel väg. Nu börjar det bli lite varmare ute så det funkar att cykla även efter ett löppass. Är det för kallt ute så blir jag väldigt fort nerkyld efter att ha sprungit. Att cykla 5 kilometer då funkar inte för mig.
Dagens stiglöpning
Har tänkt mig att denna veckan ska bli en lugnare vecka utan några tunga intervallpass, stiglöpning brukar funka bra då, blir inte så hög puls, även om jag blir trött i benen. Hade stora förväntningar på de nyinköpta Salming Trail-skorna, men måste tyvärr säga att dom var en stor besvikelse.
 |
| Salming Trail, |
 |
| Dagens underlag. |
Då hade jag Merrellskor eller VFF-skor. De allra skönaste, men skulle det visa sig, och farligaste var just VFF-skorna. Var helt fantastisk känsla med nära kontakt mot underlaget, följsamt och mjukt blev steget, det var en fröjd att springa ända tills jag bröt lilltån mot en väl dold rot under blåbärsris. Sedan dess har jag inte använt dom skorna på stigar och kommer inte heller att göra mer. Tårna är alldeles för utsatta.
Däremot har jag 4 par olika Merrellskor, dessa har alla varit väldigt bra på just stigar, väldigt följsamma och breda i tåboxen, mjuka i hålfoten och inte alls så styva i sulan som Salming Trail. Det är just den styva hålfoten som är problemet för mig med Salmingskorna. När jag springer på stigar tycker jag det är viktigt att känna närheten med underlaget, att fötternas muskler får jobba på rätt sätt, då krävs det att det blir mjuk och så nära kontakt som möjligt. Annars tror jag det är väldigt lätt att stukar sig i samband med att man trampar snett på det ojämna underlaget. Det jag främst vill åt med stiglöpningen är att träna upp musklerna i fötterna.
Inte så kul att "dissa" ett par skor. Speciellt som jag verkligen tror på själva konceptet som Salming kör, med 5mm dropp. Likadant att Salming så tydligt delar upp i olika sortiment, är också bra. Har sedan innan, Race och Distance modellen, Racen är jag riktigt nöjd med, de gånger jag använt skorna har dom varit perfekta. Men funkar bara när det ska gå riktigt snabbt. Distance har inte varit bra på mina fötter, har känts stumma och klumpiga. Har vid upprepade tillfällen försökt använda dom till dom lugna passen, men inte haft någon bra känsla i dom. Känns som att steget nästan dör i själva kontakten med underlaget, sen vid frånskjutet är det som att börja om från stillastående, ingen rekyl på något sätt.
Alla människor har unika löpstilar och förutsättningar i fötter och leder. Det är omöjligt för en skotillverkare att göra alla nöjda.
Jag ska köra samma pass på torsdag, då kommer jag använda mina allra tjockaste Merrell. Blir ett bra tillfälle att jämföra, ska ju vara så ärlig att säga att jag är väldigt ovan vid stiglöpning för tillfället. Har inte blivit något riktigt pass sedan i höstas.
 |
| Merrel Trail Glove |
I går blev det ett roddpass, 20 minuter med strax över 200 watt, kändes helt okej. Därefter lite överkroppsövningar och 2x5 minuter löpning i höjdhopparmattan.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)