Lugn runda i hällregn. 12km i 5:00 tempo Framfotslöpningsrunda 125

Hade precis börjat värma upp när himmelens portar öppnade sig. Det höll på i över en halvtimme. Blev riktigt genomdränkt. Nästan så jag började frysa, har jag sällan varit med om på en löprunda. Blev en runda i 5:00 tempo. Det var väldigt länge sedan jag medvetet tog det så relativt lugnt. Men det blev en fin runda och det kändes bra i hälen, bara lite i slutet, då blev jag även trött i höfterna. Hade mina Adidas idag. Hade nog blivit 4:50 tempo om jag inte under 1 km varit tvungen att delvis gå då det var hopplöst blöt på en skogsväg. En skogsmaskin hade nyligen kört där också så där det inte stod vatten var det gyttja och lera.


 

 

Annars är jag väldigt nöjd med rundan, kändes väldigt skönt att ta det lite lugnare. Behöver mer sådan här löpning för att jag inte ska tröttna och samtidigt bygga upp lite styrka i fötter och ligament. Efter den hårda löpningen innan Växjöloppet så bröt det nog ner mer än det stärkte i alla fall muskulärt. Dagens runda.

Stiglöpning Spånenleden, framfotslöpningsrunda 124.

Igår lördag var det dags för en ny runda. 3 dagars uppehåll igen. Det gjorde skillnad för fotens skull, hade inte alls lika ont i hälen idag. Det var mer en lite molande känsla. Blev en bra runda ett lagom tempo på delvis väldigt svårsprungna partier. Bilden jag visar är på ett av de mer lättlöpta ställena. Just på sådana stigar är det helt perfekt att springa, även om det inte går speciellt snabbt så är känslan av att det gör det. Man känner riktigt hur hela kroppen får vara med. Alla delar måste vara på helspänn för alla småhinder som rötter och stenar som dyker upp. Luften var perfekt, cirka 15 grader och uppehåll efter en hel natts regn. Lite blött på vissa ställen men inte så störde nämnvärt.
Hade mina Merrellskor idag. De är helt överlägsna alla andra skor i just sådan här terräng.

Dagens runda

Nytt upplägg.

Har funderat lite på träningen som jag bedrivit sedan skadeuppehållet i Jan-Feb. I mars började jag åter att springa efter att kört hårt med motionscykel och crosstrainer under skadan. Jag höll uppe konditionen bra men tappade i löpmuskler och ligament.
Sedan i mars har jag kört varannan dag med löpning, de första veckorna rätt lugnt. Men sedan hårt varje pass, varannan runda intervall, varannan tempo. Jag lyckades komma i bra form till Växjöloppet och var mer än nöjd med loppet.
Men jag har aldrig återhämtat mig från min hälskada som kom efter en alldeles för intensiv period i november. Efter att i oktober haft en riktigt bra känsla så kom idéerna om att öka mängden rejält. Men jag hade alldeles för bråttom. Jag var inte helt besvärsfri innan ökningen men jag förstörde definitivt chansen till långsam läkning genom försiktig löpning då i november.

Trots hälsmärtor då, fortsatte jag och när stressfrakturen i högerfoten kom i högerfoten så tvingades jag till 2 månaders löpvila. Men trots denna vila så bestod hälbesvären. Nu kör jag excentriska tåhävningar men märker efter 6-7 veckor ingen nämnvärd förbättring.

Jag har kört 3 löprundor efter Växjöloppet. Alla halvhårda och med dålig känsla och stora besvär dessutom. Varannan dag som innan Växjöloppet. Jag har efter många år märkt att jag mår som bäst och att kroppen också svarar bäst vid löpning varannan dag. Eftersom jag inte kan springa varje dag utan att dra på mig överbelastningsskador så får jag lätt lite mindre panik över att inte få tillräckligt med hård träning. Men kanske det är så att jag inte riktigt kan tillgodogöra mig den hårdare träningen längre. Att jag helt enkelt behöver mer återhämtningstid?

Nu har jag tänkt pröva ett mer lågintensivt upplägg ett tag, efter ett fast veckoschema.
Måndag: vila/alternativ träning. Alternativ träning, cykel i ett lugnt tempo.
Tisdag: Intervall eller tempo, (under maj månad, orientering) ett hårdare pass.
Onsdag: vila/alternativ träning.
Torsdag: Löpning i 5:00 tempo. cirka 10-12 kilometer. Lugnt.
Fredag: vila/alternativ träning
Lördag: Stiglöpning. Relativt lugnt.
Söndag: Långlöpning mellan 15-20km i 5:00 tempo. Lugnt.

Så hade jag tänkt mig. Det svåra har för mig varit att ta det lugnt på de lugna passen. Men nu måste jag ändra på det. Ska använda GPS som vakt. Kommer även att variera skorna rejält. På de lugna 5:00 passen får det bli Adidas dämpade. Stiglöpningen, Merrellskorna. Intervallerna/tempo blir det VFF Spyridon. Känns bra att ha en plan. Det viktiga nu är att hitta tillbaka till den fina känslan och att inte förvärra redan uppkomna skador utan att behöva göra helt halt med all löpning.

Asfaltsrunda i regnet. Framfotslöpningsrunda 123.

 I går var jag på orientering, blev en runda på 2,5 km, men gick ungefär lika mycket som jag joggade.

Så idag har jag varit lite stel i hälen, värmde upp inomhus idag, så gott det gick. Tog mina Adidas skor med dämpning och häluppbyggnad. Den senaste tidens hälproblem vill inte släppa. Kändes okej inledningsvis idag. Men efter en km kom det lite smärtor men de släppte efter 100 meter. sen var det mer av känningar. Efter 5-6 kilometer var det som bäst. Men istället så drog det sig mer upp mot hälsenan och vaden.

Det blev 11 kilometer på asfalt, i Alvesta på cykelvägar. 4:12/km i snitt. Rätt lugn och kontrollerad inledning men allteftersom kilometerna förlöpte och kläderna tyngdes av vätska både inifrån och utifrån så blev det allt tyngre.

Det blev allt tyngre ju längre rundan led. Kläder och skor helt genomdränkta. I början undviker man vattenpölar för att hålla sig så torr som möjligt men efter ett tag så spelar det längre inte speciellt stor roll. Det positiva med dagens runda var den syrerika luften, helt befriad från pollen.

Snart dags för intervaller igen, men det är lite problem med motivationen känner jag. Men märker att jag redan håller på att tappa i snabbhet. Så formtoppen kom perfekt i år, i alla fall med tanke på Växjöloppet.

Dagens runda

Stiglöpning, 6 km. Framfotslöpningsrunda 122.

Det var länge sedan jag sprang på stigar, men det är något speciellt med det. Fast jag har ingen större behållning av det, om det som nu, har gått alldeles för lång tid mellan stigpassen. Det blev 6 kilometer idag, det var riktigt slitsamt, trots låg medelpuls så tog jag nästan helt slut i benen. Hälen bekymrade en hel del även högerfoten gjorde sig påmind. 

Det ter sig helt otroligt att jag kunde springa hela Växjöloppet utan något som helst besvär, det får jag vara tacksam för. De två rundorna som följt loppet har inte varit med någon bra känsla. Men jag känner mig pigg i benen efteråt och märker att om jag bara varit starkare i fotleder och fötter så hade detta kunnat bli en rolig sommar på olika tävlingar. Men det blir lätt att motivation och intervaller minskar i takt med känningarna.

Fast stiglöpningen är något som stärker på sikt, i höstas, innan besvären med hälen började hade jag några riktigt starka milrundor i Spånen. Det var efter en period då jag haft minst ett stiglöpningspass i veckan. Nu har jag tid och måste dessutom variera träningen maximalt för att hitta en väg ur hälkänningarna. Annars blir det ett väldigt långt uppehåll som väntar.
Idag hade jag VFF Spyridon, det är nog inte de optimala stiglöparskorna, tror mer på Merrell men ville ändå testa dessa idag.

Här sprang jag idag. En vandringsled utmed Spånens västra strand.



 

Bitvis rätt besvärlig terräng, med en hel del stenar och uppstickande rötter och rotskott som kan orsaka både fall och stukningar, men det är fantastiskt hur huvud och kropp hinner med att korrigera med automatik bland alla faror. Det som är allra bäst för framfotstekniken är att man blir tvingad till korta steg på ett väldigt naturligt sätt. Dessa stigar var räddningen då mina vader krånglade som mest förra sensommaren.     Dagens runda

Bokhultet- Växjösjön, framfotslöpningsrunda 121.

Blev en tung och stum runda. Trodde inte att det satt kvar så mycket i benen så här 2 dagar efter Växjöloppet, eller om det var Gårdagens cykling . Svårt att säga men i vilket fall som helst var det allt annat än bra löpning idag, ändå skönt att få det gjort som en liten genomkörare för att få igång benen igen. Var mest stum i vaderna denna rundan. Morgonen bjöd på extra stum vänster hälsena samt att jag haft en svag tendens till känningar på ovansidan av högerfoten. Men efter noggrann uppvärmning idag så besvärade inte det under dagens runda. Däremot efteråt har det åter varit stelt. Hade mina VFF Spyridon.

Dagens runda. 9,2 km 4:18 tempo

Det hade inte varit bra att springa Växjöloppet med dagens form. Det var väldigt kraftlöst som sagt var. Men är kanske ett tecken på att jag tog i bra under loppet i stället. Brukar ta en vecka innan allt är återställt igen, men det är alltid lite svårt med motivationen så här efter loppet. Framför allt om hälen inte blir bättre, men som sagt innan, jag får ge det ett par veckor till, ska försöka få till lite stiglöpning. Skulle så gärna få till lite mer mängd, men som det varit sedan efter stressfrakturen i "pekfingertån" så har det inte varit möjligt att öka mängden. Men om jag är ihärdig med varannandagslöpning tillsvidare så kanske det släpper så småningom och kroppen lyckas absorbera träningen. För känslan under de första 5 kilometerna av årets Växjölopp var bland det bästa jag upplevt med löpningen. Det är så bra att få sådana positiva signaler ibland för det triggar igång ett beteende som vill uppleva det igen. Att få springa smärtfritt så avslappnat med kontrollerad andning och ansträngning, och i alla fall för mig,  höga farter var underbart och hjärnan kräver upprepning.

Växjöloppet 2014 10km, 39:06. Framfotslöpningsrunda 120.

Så kom dagen som varje år är densamma. 1 maj 13:00 går starten till Växjöloppet, 10km, oavsett väder eller form. Då finns det ingen återvändo längre. Startskottet går och varje år är det ovissheten över hur formen är som är den stora frågan.
Allt slit som är nerlagt under ett år ska idag manifesteras under en kort stund. Nu är det dags för den årliga besiktningen. Nervositeten är alltid lika svår, spelar ingen roll att det är för den 6:e gången i rad jag genomför detta lopp.
Jag hade in i det sista svårt att bestämma mig över vilka skor jag skulle använda. Men känslan efter skotestet för två dagar sedan var ändå att använda VFF Spyridon.
Sov bra natten innan men kände av de två ölen vi delat på kvällen innan, kanske inte var optimalt men det gav en avslappnande känsla under kvällen i går och tog bort lite av den annalkande nervositeten. Loppet startar inte förrän 13.00, så hela förmiddagen är en väntan, en väldigt lång väntan.

Kom till Strandbjörket och efter att hämtat ut min nummerlapp så träffades vi i Vidas lag. Jag pratade lite med lagkompisarna om upplägg, att jag haft så svårt att hitta rätt fart, nu fick jag veta att vårt lags snabbaste skulle försöka gå på 4 tempo också och använda klockan till hjälp. Precis som jag också tänkt göra. Det var en bra hjälp och tror nu i efterhand att jag fick en perfekt plats i starten. Värmde upp lite lätt med sakta jogg och fotövningar, kändes bra och inga besvär av pollen, jag hade innan bestämt mig för att inte ryckas med i det alltför höga tempot som de bästa sätter av i. Hade ställt in klockan så att jag kunde se min medeltakt/km. Ville ligga runt 4:00/km i snitt i början. Till skillnad från de förra åren la jag mig lite längre bak i starten, runt 50-70 plats ungefär. Starten gick och det kändes bra i början, kom snabbt in i lagom tempo, andningen var inte så ansträngd en lätt och fin känsla. Efter 7-800 meter kollade jag på klockan, låg på 3:58 tempo, perfekt, för en gångs skull.
De andra åren jag sprungit har det blivit allt från 3:35-3:40 första kilometern, sen har jag fått betala ett högt pris i mitten av loppet. Men i år kom jag ut i ett perfekt tempo. Hade ingen tanke på steglängd eller stegfrekvens idag, men det kändes helt perfekt de första kilometerna. Hade varit intressant att fått dessa data nu i efterhand, för att hitta den fina känslan igen vid senare tillfällen.



Upploppet, ca 200 meter från målet, det är jag i vit tröja. Jag är verkligen så sliten som bilderna visar, i detta läge är det maxpuls som gäller. Fotona tagna av min syster.

 

Det enda som störde var den torra känslan i munnen, som sandpapper. Det var torrt i luften, blåste en sval, byig nordanvind. Så under loppet var det viktigt att hitta bra ryggar när det blev löpning mot norr. Efter att ha sprungit här 5 gånger tidigare så har jag lärt mig rundan och vet alla uppförsbackar och vid vilka ställen det blåser motvind.
Låg stabilt i 3-4 kilometer, hittade bra ryggar i motvindspartierna. När det blev medvind efter 3,5 km ungefär så såg jag på klockan att jag låg på runt 4:00 tempo hittills, jag ökade lite och sprang förbi några löpare, det blev lite glest och jag visste att det efter ytterligare någon kilometer skulle bli lite lätt motvind, sidvind så jag ville ha en bra rygg, fick slita lite för att komma ifatt några. Sen kom en lite långsammare km, den 5:e . blev 4:17. Kändes inte så långsam men klockan var inte perfekt i sin distansvisning idag, fattades 90 meter totalt på dessa 10km, vet inte om det hände något på just den kilometern? Men här kom jag i fatt en hel del unga löpare, ett knixigt parti med stiglöpning och en hel del småkuperat, kunde passera några som höll på att tröttna rejält och hittade till slut en bra rygg.

Kände mig oförskämt pigg efter 5 kilometer. Tog i lite extra ett tag och sprang om några. Blev åter en lucka till nästa grupp av löpare, jag kände att jag måste bara ifatt dessa innan kilometer 6 var till ända för då kommer vi ut till Växjösjön igen och det skulle bli åtminstone 2 km i motvind. Att inte ha någon rygg där är inte bra. Jag fick slita rejält för att täppa till luckan på 20 meter som fanns. Kom ifatt precis innan tunneln, cirka 3,5km kvar. Men då kom jag in i en svacka och den tidigare ansträngningen för att täppa till kostade kraft.

Nu var det inte längre någon bekväm löpning. kom i ett vacuum ett par hundra meter och kände hur vinden bromsade mig, men det var mer än jag som hade problem, sakta men säkert kom jag ifatt trötta löpare. Fick till slut rygg men dessa var alldeles för trötta så jag ville inte ligga för länge bakom dessa för då hade det snart börjat gå för sakta. Tog sikt på nästa rygg 15-20 meter längre fram. Det var viktigt, fick återigen gå på max för att komma ifatt. Dom hörde mitt flåsande och det kändes som dom ökade lite, nu ficka jag inte tappa dessa, för nu var det 1km med rak motvind. Fick ta i nära max för att orka följa dessa. Med lite mer än 1,5km kvar gick jag på rött. Nu var det bara viljan som kunde hjälpa mig, kroppen skrek, stanna, nu vill jag inte att du plågar mig mer. Fick problem med hållningen och var riktigt nära att släppa de två ryggarna jag kämpat mig ifatt, men om jag bara orkade i 500 meter till så skulle det bli löpning i 5-600 meter i medvind som avslutning. Nu gick jag djupt in i mig själv och minns inte denna delen av loppet, är en minneslucka under de följande 500 meterna. Bet i och lyckades hålla ryggarna, nu var det bara 600 meter kvar, men jag var helt slut. Men medvinden gjorde att jag fick ny kraft. Efter mållinjen sjönk jag ihop, jag var trött men inte helt förstörd. Klockan visade 39:09, den officiella tiden blev: 39:06. Lite sämre än förra året.

Växjöloppet 2014, Garmin 305

Men det var mitt utan jämförelse bäst genomförda lopp någonsin. eftersom jag endast tävlat en gång om året så har jag för dålig vana av att springa med andra och rycks lätt med i ett för mig för högt tempo tidigt i loppen och får sen lida enormt av att gå på rött för tidigt i loppet. Men i år fick jag en perfekt start, tror inte det var knappt någon som sprang om mig, jag slutade på 33 plats totalt, det var över 1100 som slutförde detta lopp. Jag har aldrig känt mig så nöjd tidigare. Hade för första gången på över 6 månader inte ont någonstans i kroppen under löpningen. Skorna var otroligt sköna och de första 5 kilometerna var något av det bästa jag genomfört. Strax under 4:00 tempo och knappt trött, det var en känsla jag vill tillbaka till. De 3 sista kilometerna fick jag gräva djupt efter krafter och jag hittade dom någonstans. Nu några timmar efteråt är jag fortfarande i ett hyfsat skick. Förr om åren har jag varit helt förstörd flera dagar efter dessa Växjölopp. I år är det en avslappnad känsla. Det är sådana här dagar som gör att man orkar och vill fortsätta med tunga intervallpass mitt i vintern. Jag vägde 72,5kg strax innan start, 2 kilo mer än förra året, och det är inte muskler. Är fortfarande i min begynnelse vad gäller framfotslöpning. Så jag känner att det finns mer att göra och förbättra under kommande tider.