Spånenmilen, framfotslöpningsrunda 107. Med Salming Race

Det blev 1 mil totalt idag också. Exakt samma runda som i Söndags, men med en lite sämre känsla idag. Hade känningar i vänsterhälen hela rundan. Det påverkar mig inte så mycket i den flacka löpningen men i uppförsbackarna blir det lite konstig löpning. Då kommer jag upp på tårna med högerfoten men vänsterfoten är jag lite rädd för att vinkla lika mycket så där blir det mer mot hälisättning, tillsammans med högerfoten blir det orytmiskt och nästan lite haltande.

I söndags kände jag mig riktigt stark och hade en bra avslutning, idag gick det lite fortare i början men sämre i slutet, precis så var känslan också. Jag fick slita hårdare på sista halvan idag. Ändå hade jag lite medvind på hemvägen till skillnad ifrån i söndags då det var vindstilla.
Men jag har genom åren märkt att nästan all träning jag gör på torsdagar blir lite tyngre jämfört med helgträning eller träning i början på veckan.

Idag tog jag de första 2 kilometerna som lite uppvärmningslöpning, sen blev det ett par minuters uppvärmning för mina fotleder och vader. Därefter 8 kilometer lite tuffare löpning i relativt kuperad terräng.

 Dagens runda

Effekten av de nya skorna kände jag inte av idag, men de är fortfarande sköna och när jag får upp farten lite så är det bra skor. Vill variera mig mer med mitt skoval, men eftersom hälen strular en hel del så vill jag inte byta nu utan köra maximalt dämpat tills det börjar kännas bättre. Denna "skada" har jag haft i ett halvår snart. Känner inget under dagarna eller när jag går, men så fort jag sätter igång med löpning så kommer det. Alltid värst mellan 500-700 meter. Sen minskar det. Efter lite uppvärmingsövningar så funkar det bra 5-6 kilometer, sen kommer det tillbaka, framför allt i uppförsbackar, sen kan det försvinna igen. Sista kilometern kändes det inte alls mycket. Men det blir inte bättre trots alla negativa tåhävningar och olika stretchövningar. Men jag kör på nu eftersom 7 veckors uppehåll för högerfoten i januari/februari inte minskade denna skada så känns det alldeles för länge att vara utan löpning om jag ska vila hälen i form. Då kanske det rör sig om ett år eller så. Tror och hoppas att det kan gå över av sig själv så småningom om jag bara är konsekvent med min varannandagslöpning.

Kuperad intervall 6*1000 meter. Framfotlöpningsrunda 106.

Var nog något av det jobbigaste jag provat vad gäller intervaller. Uppe i Spånens 2 kilometersslinga mätte jag upp 1 kilometer med gps:en. Sen sprang jag den sträckan 6 gånger fram och tillbaka. Ingen av dessa intervaller kändes riktigt bra. Alla blev för hårda i öppningen. Försökte verkligen att börja lugnt de 4 sista men backarna sög kraften ur mig på ett märkligt sätt. Men trots allt tror jag detta är bra träning. Försökte att fokusera på hållningen när tröttheten mitt i en del intervaller var som värst, det hjälper, då flyttas fokus från trötthet till teknik.

Dagens runda

Tycker också att det underlättar psykiskt att köra samma sträcka fram och tillbaka, då blir det "bara" 3 gånger åt varje håll, ett sätt att bryta ner 6 till 2*3. Utmaningen ligger i att hitta rätt utgångsfart. Första intervallen sprang jag på som om det vore en flack kilometer, redan efter första backen 250 meter senare var jag alldeles för trött och kände att andningen var rejält ansträngd. Det blev jobbiga 750 återstående meter på den. Den gick på 3.40 ungefär. De övriga hamnade på mellan 3:45-3:52. Trodde inte att jag höll så pass bra fart, det kändes som en bit över 4 tempo eftersom det var så slitsamt andra delen av alla intervallerna.

De bästa intervallerna är för mig när jag öppnar i ett lugnt och som det visar sig under andra halvan i de intervallerna ett perfekt utgångs tempo, då stiger pulsen sakta men säkert och den andra halvan går oftast fortare. de intervallerna sliter inte alls så hårt. Framför allt inte på psyket. För i en mindre lyckad intervall där det kommer svår trötthet redan under första halvan blir varken snabb eller effektiv. Men samtidigt, och det är där den svåraste biten kommer in, vill man inte få en för långsam intervall där det finns alldeles för mycket krafter kvar på slutet.

Första gången på väldigt länge som jag kände av stumhet i vaderna. Vänsterhälen var som vanligt ett litet bekymmer under hela passet. Jag hade Salmingskorna idag igen, men den fjäderlätta känslan från i förgår var som bortblåst, fick ingen hjälp av skorna idag. Eller så fick jag det men märkte det inte eftersom det slet så hårt med alla småbackar.

De sista 2 kilometernas nerjogg var rejält stumma. Hade ont i både häl och vader. Det var som om detta passet verkligen tänjde på mina gränser till max. Alla delar fick sig en genomkörare. framför allt fötter och underben är stela och stumma nu någon timme senare.
Men det klippet som jag kände i förgår fanns inte där idag. Kom aldrig in i något flyt. Kan berott på höjdhopparmattslöpningen i går, att jag inte var fullt återhämtad från den.

Salmingskorna är nog sköna men att gå från hårt dämpade "traditionella" löparskor är ett tufft steg. Nu har jag sprungit över hundra rundor i "minimalistiska" skor. Har inte varit 100% besvärsfri någon gång. Hade en period i oktober då det kändes som bäst. Men då kunde jag inte hålla mig utan började springa dagligen i stället och då drog jag på mig hälproblemen som fortfarande irriterar och begränsar. Så för mig har det och är fortfarande en kamp. Men så var jag en extrem hällöpare också. Så för de som redan har en hyfsad landning kommer nog inte få så mycket problem. Men i vilket fall som helst måste det skyndas långsamt.

Dagens underlag

Roddmaskin och höjdhopparmattslöpning

Blev en stillsam kväll på gymmet med roddmaskin i ett moderat tempo, medelwatt på 140 under 22 minuter motsvarande 5km. Lite överkroppsövningar därefter för att sedan av sluta med lite löpning i höjdhopparmatta. Blev 2*250 sedan 1*400 steg i mattan. Det är alltid värst med den första, vet inte varför men sen är det precis som om kroppen hittar tempo och mjölksyran kommer inte lika lätt.
Har fått för mig att just dessa steg i mattan är bra för att få rätt stegisättning för en luttrad hällandare. Det blir perfekt med foten rakt under kroppen, löpningen sker utan att jag förflyttar mig framåt.

Annars har det varit lite dagen efter känsla hela dagen. Har varit seg och lite omotiverad. Visst påverkar sommartidens inträde. Somnade en timme senare än vanligt. Fast fick stiga upp en tidigare. då är förutsättningarna förändrade. Jag brukar ha problem med dessa tidsomställningar, men den på hösten stör mig mer än denna på våren. Då kan det ta upp till 2 veckor innan jag hittat rätt i mina rutiner. Jag tycker det hade varit bättre att i stället ha ständig sommartid.

Dessa lite sega dagar behövs också, annars kan man inte glädjas så mycket åt de fria dagarna som kommer med helgen, men visst hade det varit läge att i vårt rika land införa 4 dagars arbetsvecka? Då hade vi fått lite mer tid att göra oss själva rättvisa. De 4 dagarna vi är på jobbet hade blivit mer lustfyllda. Obalansen som råder nu mellan arbetsdagar och lediga dagar är stressande för "moderna" människor som vill förverkliga både sig själva och sina barn. Det saknas helt enkelt tid.

Är lite ambivalent inför kommande rundor, ska jag fortsätta med den väldigt positiva överraskningen Salming Race? Men finns i så fall risk att jag "glömmer" bort löpning i hardcore skor som Merrell eller VFF. Fast jag är lite lockad eftersom jag haft sådana problem så länge nu med min vänsterhäl. Idag känns det bra, fast vid lite längre stillasittande gör hälen sig påmind vid efterföljande uppstigning och första stegen. Men nu i kväll har det känts lite bättre än innan så här dagen efter ett löppass.

Salming Race, framfotslöpningsrunda 105.

Så fick jag äntligen skorna som jag haft så höga förväntningar på Salming Race.
Blev en sen runda nu i kväll. Idag på morronen så blev det en promenad runt Bergundasjön, 13km ungefär. Hade Salmingskorna på mig. Efter 6 km började jag få lite ont i hälarna, skoskav. Brukar få det med nästan alla nya skor. Enda undantaget är alla mina Merrell skor.




Salming Race, 5 mm dropp. 190 gram.




Dagens runda.



 



Så det blev lite barfotapromenad, gick sådär, är inte något härdad under fotsulorna än.
I kväll blev det premiär för dessa skor. Otroligt lätta, vägde dom, 190 gram/sko. Blev en märklig runda. Hade ont i vänsterhälen under uppvärmningen. Efter 500 meter var det som värst, var nära att bryta men sen släppte det lite. Efter 2 kilometer så stannade jag och gjorde lite olika övningar för att mjuka upp ytterligare. Sen blev 8 km löpning, första 4 tog jag det hyfsat lugnt, skorna kändes otroligt sköna. Efter att ha sprungit med 0mm dropp med Merrellskorna ett tag nu var det som att landa på bomull. Försökte hitta rätt känsla och var noga med hållning. Efter halva rundan och i lite nerförslut med en efterkommande flack kilometer tryckte jag på rejält. Blev trött men kände under den kilometern att steget var bra och att jag kom fram med bröst och höft som jag inte känt på väldigt länge. Härlig känsla. den kilometern som var flack som sagt var gick på 3.58. Så fort har jag inte sprungit på väldigt länge. Efter det blev det 2 kilometer kuperad avslutning som gick saktare. Men ändå med bra fart och bra hållning. Men då var jag nära mitt max och de kilometrarna gick på 4:08 ungefär.
I kväll var en sådan härlig runda med hög och fin luft, kände mig stark på avslutningen, brukar jag inte göra. När dessa rundor dyker upp är det härligt att springa och det gör inte ont att ta i. Är visserligen lite stel i vänsterhälen nu. Men tror att dessa skor kommer att hjälpa mig bra. Ska försöka att kombinera med Merrell och även VFF när väl hälen släpper lite. Salmingskorna på lite längre distanser med hårdare underlag är tanken.






Backintervaller Hanaslöv. 6*500 meter. Framfotslöpningsrunda 104.

Blev ett rätt bra pass totalt. Hade mina Merrell trail glove 2. Körde först 2,5km väldigt lugn uppvärmningslöpning fram till Hanaslövsområdet. Hade lite känningar i vänsterhälen under hela joggen. Men ingen smärta.

Dagens runda

Sen drog jag igång backintervallerna 6*500 meter. Backen är tyvärr inte jämnbrant, den är i två etapper, mitt i flackar den ut och under 50 meter där så är det till och med lite utför. Men den sista biten brantar det till rätt så bra och då flyger pulsen upp på ett bra sätt. Kändes bättre denna gången, jag gjorde ungefär samma pass för några veckor sedan men då var det tyngre under själva återhämtningen mellan intervallerna. Dessutom var jag betydligt stummare efteråt än idag. Så ett par veckors intervallträning börjar ge lite resultat. Men var bara några sekunder snabbare än förra gången. Fast känslan efteråt var betydligt bättre.
Hade även ett bra möte idag, så nu hoppas jag att mitt arbetsliv kommer att bli lite mer strukturerat. Det har varit en rätt ansträngande tid psykiskt ett tag nu. Men efter dagens möte känner jag ett hopp spiras inom mig och det kommer att bli nästan lite spännande med den nya fokuseringen och arbetsuppgifterna som väntar.
Men det som känns viktigast och mest intressant är ändå löpningen jag har ett par år på mig känns det som. Efter dessa år blir det allt svårare att pressa sig till det jag ändå tror finns inom mig rent tidsmässigt. Men det är samtidigt viktigt att intala sig själv att man fortfarande är stark och kan utveckla sig. Om jag säger till mig själv att jag är för gammal så sänder jag iväg den tanken till mitt undermedvetna och då blir det till slut en sanning. Så det bästa är att försöka mantra sig tvärtom, jag är ung. väldigt ung. Då får jag mer tid att förverkliga mina mål och drömmar.

En träningsfri dag.

Det var den första träningsfria dagen i mars. Fick igår hem stora mängder matjord. Så det fick bli en försiktig börja med att fördela jorden på ställen där jag hoppas att den gör nytta. Har känt mig lite sliten efter det rätt tuffa passet igår. Så nu var det dags för denna helt fria dagen vad avser konditionsträning av något slag.

Så underbart i luften nu särskilt i skymningen när dofterna blir lite intensivare. Drog i även igång  gräsklipparen som vanligt så är den första starten varje vår en kamp. Jag har varje år sedan 2005 varit nära att ge upp och istället gå och köpa mig en ny. Men som genom ett mirakel så går den till slut i gång. Alltid svettig och grymt irriterad efteråt fast samtidigt med en stor tacksamhetskänsla inombords, räcker det inte med alla maskiner som krånglar på dagtid?

Det är det som är så bra med löpning, det finns inte så mycket teknik eller elektronik som kan krångla. Det är nog därför jag gillar det så mycket. Enkelheten och vissheten om hur det kommer att gå och hur det kommer att kännas varje gång. Visst kan man bli skadad men på något sätt så är ändå känslan att det är jag som har kontroll på saker och ting.

I kväll när jag gick ut för att kolla posten så hörde jag koltrasten spela sina vackra melodier, det är så lugnande att i den mojnande kvällen få höra dess vackra stämma. Hela kroppen fylls med välbehag och det finns inte så mycket mer att önska. Efter en lång dags arbete med mycket problem och bekymmer som tynger är det skönt att få räta på ryggen och skåda mot talltopparna med hopp  om att få se den kolsvarta mästerspelaren. Men det viktiga är inte att se honom det är hans sång som trollbinder och ger välbehag åt en kropp som söker kvällens lugn och ro.

Hagaparken 8 varv, snabbdistans. Framfotslöpningsrunda 103.

Efter ett väldigt stelt och stumt uppvärmningsvarv så blev det sen 8 varv i Hagaparken. En småkuperad motionsslinga på 1400 meter. Så totalt 11,3 kilometer. Den längsta distansen för mig sedan fotskadan med lite snabbare tempo över en mil.

Dagens runda

 Det märks att jag inte är van vid lite hårdare tempo i en mil eller mer. Efter 7-8 km började det ta emot rätt bra och jag fick sänka farten. Sen hittade jag ett stabilare tempo som gjorde att dom sista varven blev någorlunda uthärdliga. Hade ungefär 4:12 tempo under denna 11km:s runda.

Sista 2 kilometerna började jag åter känna av hälen en aning, även en liten känsla av stumhet i vaderna. Men inte så det störde själva löpningen. Det är en lite tuffare backe på denna runda annars är det mest småknölar, men när tröttheten kommer så blir även dom som mindre berg. Tycker det är svårt mentalt att springa 8 varv på samma slinga. Känner mig rätt stel i hälen nu ett par timmar senare. Men annars har endorfinkicken satt in fint som det brukar under de lite tuffare passen.

Vill gärna få in mer mängd men vågar inte fresta kroppen med löpning 2 dagar i rad. Nu har jag istället kört rätt hårt varannan dag. Eftersom det hittills hållit mig ifrån nya skador och förvärrande av redan närvarande så fortsätter jag så ännu ett tag. Inväntar även ett par nya skor som är ett mellanting mellan vanliga skor och de minimalistiska jag kört med ett tag. Med dom hoppas jag kunna springa lite längre lugnare pass under tiden som hälen förhoppningsvis ska bättra sig allt mer. Vaderna är inga större problem med för tillfället.