Framfotslöpningsrunda 95, Bokhultet Växjö.

Visste inte riktigt innan rundan hur och var jag skulle springa. Men det blev Bokhultet i Växjö. På mjuka och för fötterna följsamma stigar och motionsspår. Det är en underbar miljö och med Bergundasjön som kuliss i den orörda bokskogen. Det blev nästan 5 kilometer åt ena hållet innan jag pausade ett par minuter och tog samma väg tillbaka.
 Jag hade lite känningar i högerfoten sedan den rätt tuffa stiglöpningen i torsdags. Annars brukar jag börja springa direkt från D:s lägenhet men idag vågade jag inte eftersom det är lite drygt en kilometers asfaltslöpning till spåret. Så jag gick i stället.
Började i ett lugnt tempo första 2 kilometerna strax över 4:30. Sen ökade jag ett litet tag men fick rätt snabbt sänka eftersom jag blev rejält trött, blev en bit över 4:20 tempo totalt, fast då hade jag 3-4 minuters paus efter halva sträckan. Hade mina Merrel road glove 2.

Dagens runda i Bokhultet.

Det kändes en del i vänsterhälen men det släppte alltmer under rundan. Foten var som vanligt den sista tiden, med på ett molande sätt och lite mer i uppförsbackarna. Försökte fokusera på hållning och steg, men tror jag hade lite för dålig frekvens samt för lång steglängd. Blir lätt så när det är mjukt och följsamt underlag. I dag kändes det inte riktigt lika tungt som dom övriga gångerna sedan omstarten men jag är långt ifrån formen som jag skulle vilja ha vid denna tiden på året. Har ännu inte kört något intervallpass efter skadeuppehållet.
det som bekymrade mig lite var att högerfoten smärtade precis efter att jag slutat springa. Det höll i sig ett par timmar sen släppte det som väl var, är fortfarande lite öm i vänsterhälen, men det är som det varit nu ett bra tag.

Bra gympass på morronen.

Hade tänkt ta det lugnt idag. Det blev ett tufft stiglöpningspass igår. Samt att jag var på gymmet strax efter 9 bara för att hinna med allt jag ville göra idag. Kroppen var inte helt återhämtad, jag hade tänkt köra lugnt med bara roddmaskinen och sen lite styrka för överkroppen men jag la in ett motionscykelpass också. Roddmaskinen blev det vanliga, 5 kilometer fast med bara runt 118 i medelwatt. Det motsvara en bit under prattempo för mig. På Cykeln blev level 7 i 25 minuter med 110 i kadens medelwatt på 215. Jag la även in ett 5 minuterspass med level 8 och ungefär 275 i medelwatt. Det var väldigt jobbigt, precis att jag orkade den 5 minutaren. Har inte kört motionscykel på ett tag. Det går fort att tappa i konditionsidrotter. För två veckor sedan körde jag 2 sådana här pass utan att bli så slut som jag blev i dag.
Lite svårt att gå in på gymmet idag, när solen sken så vackert. Lite vasst vårljus men så efterlängtat, tyvärr så såg det varmare ut än var det var.

Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.

Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.

Roddmaskin och lite lätt styrketräning på gymmet

Blev bara rodd i dag, drygt 22 minuter med 140 i medelwatt ungefär, 5 km. Kände mig starkare än i tisdags. Annars var jag rätt stel i både fot och häl på morgonen efter gårdagens löpning.
dessutom en strulig förmiddag på jobbet med mycket stillastående framför dataskärmar. Som vanligt när det händer så fick jag ont i ryggen, ländryggen. Tycker ändå jag tränar den rätt bra nu men några timmars stillastående blir för mycket. Hade mina vanliga Ecco med rätt rejält häldropp, det kan ha förvärrat saken.
Efter lunch släppte den mesta av värken och stelheten. Våren är verkligen i luften nu, i dag bröt dessutom solen igenom det annars så kompakta molntäcket som förmörkat vår tillvaro under så många månader. Längtar efter stiglöpning i sakta mak på en ledig dag, då det finns tid att både springa och att efteråt bara ligga och lata sig i solen och låta sig bli varm av solens stålar mot en nu helt vit hud.

Framfotlöpningsrunda 93, Alvesta Virdavallen.

Tog dottern med mig, hon på cykel, jag via löpning till vår idrottsplats med löparbanor i tartan. Omlagda för ett par år sedan. Hade mina dämpade Adidas på ditvägen, 2 kilometer. Det var lite stelt i vristerna och kände en del i vänsterhälen, bara lite i foten, främst i den lilla uppförsbacken som kommer precis innan idrottsplatsen. Bytte skor när vi kom fram och det blev mina nya Merrell bare access, 8mm tjocka.

 

Det kändes okej, men hela tiden molar det i häl och fot. Men tar det lugnt. Vissa partier trycker jag till ett hundratal meter bara för att känna efter hur det känns med steget.

 Försöker tänka på tekniken, korta steg, upp med bröstet, fram med höften, sänk axlarna. Räknar frekvensen är ungefär 180 steg i minuten vid 4.15 fart. Men måste fokusera på det och känns fortfarande onaturligt. Sen försöker jag tänka på att sänka mina axlar lite. Då ökar frekvensen direkt, märklig känsla. Men så blev effekten.

 Här är en enkel video på hur det ser ut när jag springer nu, Första rundan på bana sedan skadan och med mina Merrell bare access. Här har jag precis vilat och koncentrerar mig på hållningen lite mer än vanligt.

 

Dagens runda 

 

 

Känner mig fortfarande rätt löpsvag. Dels  jag sjunker igenom lite i höften, dels att jag inte har det rätta frånskjutet ännu. Det positiva med dagen runda var att låren inte kändes något. Så tror att jag är på rätt väg. Totalt blev det 8 kilometer, men i korta skov. Så ingen djupare tanke med dagens runda mer att bara känna efter, för att hitta den rätta löpkänslan igen. Men det kommer att ta lite tid innan jag är där igen.

Konditionsavtrappning på gymmet.

Ja, nu känns det som att det är dags för att trappa ner på crosstrainern och motionscykeln för att få lite mer energi över till löpningen. Men har tänkt mig löpning max varannan dag. Vill gärna komma upp i 4 dagar i veckan men måste vara försiktig nu.
Löpningen i går kändes stum och lite kraftlös trots att jag i övrigt känner mig i bra form efter alla dessa timmar på olika konditionsmaskiner på gymmet. Men jag är så förtvivlat ovan vid just löpning. Det kommer att bli några frustrerande veckor framöver.
Hälen är inte återställd foten känns lite bättre för varje dag men inte heller den är 100% ännu. I uppförsbackar och om jag gör tåhävningar så ger den sig till känna.
Hälen på vänsterfoten besvärar mest på morgnarna, kände även i gårkväll efter löpningen.
Annars känns det som om jag är på rätt väg igen, energin kommer i kroppen också i takt med de allt ljusare dagarna. I dag var det en fin solnedgång över Alvesta. Det har mest varit gråmulet och jämntjockt hela hösten och vintern. Men på ett sätt är det bra för då uppskattar man de ljusa soliga dagarna allt bättre.
Det blev 25-30 minuter i ett lugnt tempo på roddmaskinen idag, hade 121 i medelwatt över 5 kilometer. 24 minuter effektiv tid.

Framfotlöpningsrunda 92. Lite tungt och stumt.

Hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle köra intervaller på löpband eller ge mig ut i verkligheten. Det blev skogen och motionsspåret i spånenområdet. 2 kilometersslingan som är rätt så kuperad. Eftersom det kändes så bra med Adidasskorna sist så fick det bli dessa igen, men ingen stiglöpning idag utan bara motionsspår. Det blev 3 varv, lite över 6 kilometer.  Dagens runda. 6 kilometer 4:21min/km. Blev allt stummare i benen under rundan. Känner mig lite löpsvag, känns som om jag sjunker ihop i höften och har svårt att hålla frekvensen i stegen. Vet inte om det är dessa skorna som ställer till det eller om det är ren ovana. Detta var första riktiga rundan sedan skadan. Så jag måste ha mer tålamod.
Efteråt kändes det ändå okej även om det blev tungt under rundan.
Hade svårt att bestämma mig för vilken typ av löpning det skulle bli. Det blev något konstigt mellanting, inte så snabbt men eftersom jag är så otränad blir jag rejält andfådd och får sänka farten i backarna för att orka med. Tror nästan hela passet blev i det berömda svarta hålet. Låren kändes igen, särskilt under sista varvet. Hade tänkt fyra varv men efter halva det tredje så kände jag att det räckte för idag. Hälen kändes lite, framför allt i början. Foten, endast lite i motluten. Så totalt sett är jag trots allt nöjd efter omständigheterna och känner att det är på rätt väg. Måste bara ha tålamod nu.
Så skönt att få in frisk luft i lungorna och känna att våren är på väg, det vackra ljuset som kommer så här i början på mars. Det känns att det finns löften om ljusare och varmare tider. Parkerade cykeln där jag brukar göra och det var en härlig känsla att åter göra en löprunda efter arbetet. Det har jag inte gjort tidigare i år. December senast. Helt otroligt vad tiden flyger iväg.
Det var en del löpare i spåret idag.