Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.

Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.

Roddmaskin och lite lätt styrketräning på gymmet

Blev bara rodd i dag, drygt 22 minuter med 140 i medelwatt ungefär, 5 km. Kände mig starkare än i tisdags. Annars var jag rätt stel i både fot och häl på morgonen efter gårdagens löpning.
dessutom en strulig förmiddag på jobbet med mycket stillastående framför dataskärmar. Som vanligt när det händer så fick jag ont i ryggen, ländryggen. Tycker ändå jag tränar den rätt bra nu men några timmars stillastående blir för mycket. Hade mina vanliga Ecco med rätt rejält häldropp, det kan ha förvärrat saken.
Efter lunch släppte den mesta av värken och stelheten. Våren är verkligen i luften nu, i dag bröt dessutom solen igenom det annars så kompakta molntäcket som förmörkat vår tillvaro under så många månader. Längtar efter stiglöpning i sakta mak på en ledig dag, då det finns tid att både springa och att efteråt bara ligga och lata sig i solen och låta sig bli varm av solens stålar mot en nu helt vit hud.

Framfotlöpningsrunda 93, Alvesta Virdavallen.

Tog dottern med mig, hon på cykel, jag via löpning till vår idrottsplats med löparbanor i tartan. Omlagda för ett par år sedan. Hade mina dämpade Adidas på ditvägen, 2 kilometer. Det var lite stelt i vristerna och kände en del i vänsterhälen, bara lite i foten, främst i den lilla uppförsbacken som kommer precis innan idrottsplatsen. Bytte skor när vi kom fram och det blev mina nya Merrell bare access, 8mm tjocka.

 

Det kändes okej, men hela tiden molar det i häl och fot. Men tar det lugnt. Vissa partier trycker jag till ett hundratal meter bara för att känna efter hur det känns med steget.

 Försöker tänka på tekniken, korta steg, upp med bröstet, fram med höften, sänk axlarna. Räknar frekvensen är ungefär 180 steg i minuten vid 4.15 fart. Men måste fokusera på det och känns fortfarande onaturligt. Sen försöker jag tänka på att sänka mina axlar lite. Då ökar frekvensen direkt, märklig känsla. Men så blev effekten.

 Här är en enkel video på hur det ser ut när jag springer nu, Första rundan på bana sedan skadan och med mina Merrell bare access. Här har jag precis vilat och koncentrerar mig på hållningen lite mer än vanligt.

 

Dagens runda 

 

 

Känner mig fortfarande rätt löpsvag. Dels  jag sjunker igenom lite i höften, dels att jag inte har det rätta frånskjutet ännu. Det positiva med dagen runda var att låren inte kändes något. Så tror att jag är på rätt väg. Totalt blev det 8 kilometer, men i korta skov. Så ingen djupare tanke med dagens runda mer att bara känna efter, för att hitta den rätta löpkänslan igen. Men det kommer att ta lite tid innan jag är där igen.

Konditionsavtrappning på gymmet.

Ja, nu känns det som att det är dags för att trappa ner på crosstrainern och motionscykeln för att få lite mer energi över till löpningen. Men har tänkt mig löpning max varannan dag. Vill gärna komma upp i 4 dagar i veckan men måste vara försiktig nu.
Löpningen i går kändes stum och lite kraftlös trots att jag i övrigt känner mig i bra form efter alla dessa timmar på olika konditionsmaskiner på gymmet. Men jag är så förtvivlat ovan vid just löpning. Det kommer att bli några frustrerande veckor framöver.
Hälen är inte återställd foten känns lite bättre för varje dag men inte heller den är 100% ännu. I uppförsbackar och om jag gör tåhävningar så ger den sig till känna.
Hälen på vänsterfoten besvärar mest på morgnarna, kände även i gårkväll efter löpningen.
Annars känns det som om jag är på rätt väg igen, energin kommer i kroppen också i takt med de allt ljusare dagarna. I dag var det en fin solnedgång över Alvesta. Det har mest varit gråmulet och jämntjockt hela hösten och vintern. Men på ett sätt är det bra för då uppskattar man de ljusa soliga dagarna allt bättre.
Det blev 25-30 minuter i ett lugnt tempo på roddmaskinen idag, hade 121 i medelwatt över 5 kilometer. 24 minuter effektiv tid.

Framfotlöpningsrunda 92. Lite tungt och stumt.

Hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle köra intervaller på löpband eller ge mig ut i verkligheten. Det blev skogen och motionsspåret i spånenområdet. 2 kilometersslingan som är rätt så kuperad. Eftersom det kändes så bra med Adidasskorna sist så fick det bli dessa igen, men ingen stiglöpning idag utan bara motionsspår. Det blev 3 varv, lite över 6 kilometer.  Dagens runda. 6 kilometer 4:21min/km. Blev allt stummare i benen under rundan. Känner mig lite löpsvag, känns som om jag sjunker ihop i höften och har svårt att hålla frekvensen i stegen. Vet inte om det är dessa skorna som ställer till det eller om det är ren ovana. Detta var första riktiga rundan sedan skadan. Så jag måste ha mer tålamod.
Efteråt kändes det ändå okej även om det blev tungt under rundan.
Hade svårt att bestämma mig för vilken typ av löpning det skulle bli. Det blev något konstigt mellanting, inte så snabbt men eftersom jag är så otränad blir jag rejält andfådd och får sänka farten i backarna för att orka med. Tror nästan hela passet blev i det berömda svarta hålet. Låren kändes igen, särskilt under sista varvet. Hade tänkt fyra varv men efter halva det tredje så kände jag att det räckte för idag. Hälen kändes lite, framför allt i början. Foten, endast lite i motluten. Så totalt sett är jag trots allt nöjd efter omständigheterna och känner att det är på rätt väg. Måste bara ha tålamod nu.
Så skönt att få in frisk luft i lungorna och känna att våren är på väg, det vackra ljuset som kommer så här i början på mars. Det känns att det finns löften om ljusare och varmare tider. Parkerade cykeln där jag brukar göra och det var en härlig känsla att åter göra en löprunda efter arbetet. Det har jag inte gjort tidigare i år. December senast. Helt otroligt vad tiden flyger iväg.
Det var en del löpare i spåret idag.

Nytt gymbesök med Ct och cykel i ett rätt lugnt tempo.

Efter gårdagens relativt lyckade löparpass så har det tänts ett hopp om löpning igen. Var så glad under hela gårdagen. Blev inte sämre av att träffa D senare under dagen. Kvällen blev lugn med en film och god mat. Sov gott i natt.
På morgonen var jag som vanligt lite stel i mina vrister, men ändå inte så konstigt med tanke på löpningen, kände även lite i högerfoten men som väl var så släppte det också efter ett par timmar. Har under lång tid varit stel i mina vrister på morgnarna. Även innan jag påbörjade omställningen.
Men annars börjar jag även känna en förbättring i min vänsterhäl. Men det går sakta, får kämpa på med mina excentriska tåhävningar.
På gymmet ikväll blev 30 minuter på CT och 25 minuter på cykeln i ett lagom hårt tempo. Strax över prattempo. Sen sprang jag 3*200 steg i höjdhopparmatta som avslutning.

Framfotslöpningsrunda 91. En ljusning i sikte.

Var osäker innan rundan hur det skulle kännas och bli, på morgonen hade jag lite känningar i högerfoten efter att ha gjort lite excentriska tåhävningar. Beslöt mig för att ta mina Adidas med ca:10mm häldropp. De skorna jag sprang i innan min omställning till mellanfotslandning. Jag sprang en runda i dessa när jag påbörjade omställningen, då fick jag bryta efter 7 kilometer efter att vaderna tagit helt slut.



Adidas zero



Jag hade tänkt springa endast på stigar idag men märkte att det kändes lite klumpigt med dessa skorna på stigarna, höll på att stuka mig på en rot men kroppen hann att korrigera innan det var ett faktum. Så det blev ungefär 3 kilometer på stig. Hade lite problem i uppförsbackarna då känns skadan i foten fortfarande, och jag kan inte trycka ifrån fullt ut. Vänsterhälen däremot kändes helt okej. Men jag kunde inte hålla full fart på stigarna för jag orkade inte. Flåset finns inte där. Det kändes konstigt att bli för trött. Men är ett tydligt tecken på hur länge sedan det är som jag tagit i fullt ut i ett löparspår.

Stig i Spånenområdet utanför Alvesta.

Så när stiglöpningen var avklarad blev det löpning i motionsspåret som är en blandning av grusväg och bred stig. Rätt så kuperat. Var väldigt fokuserad på landningen, att den blev under kroppen. Det var dessa skorna jag hade som extrem hällöpare så jag var rädd att kroppen skulle känna igen sig och att det åter skulle bli hällandning. Men det känns hyfsat bra med tekniken. Inte så avslappnat som jag vill men fötterna hamnar ändå med mer eller mindre med automatik under kroppen. Men även här blev jag rejält trött och orkade inte riktigt hålla i hela slingan (2,1km). blev rejält trött i låren, utsidan mest som tar slut, har jag aldrig känt innan. Vaderna däremot som jag haft sådana problem med är helt tysta. Men jag saknar kraften i frånskjutet. Det finns inget att trycka ifrån med känns det som. Men efter några rundor till hoppas jag att den återvänder.
Men att skorna skulle kännas så sköna att springa i var inte vad jag väntat mig. Det var som att landa på bomull. Efter över ett halvår i minimalistiska skor så var det kanske inte så konstigt. Men nu får jag ändra min taktik lite. Kommer att variera så mycket det bara går, både med skor och underlag. Det som ändå är det viktigaste är att jag kan bibehålla tekniken som gör att jag får fötterna under kroppen. Hålla upp överkroppen och huvudet. Jag har stora tendenser att falla i hop när pulsen blir för hög. Första varvet när jag tog i rejält hade jag en medelfart på ungefär 4:12/ kilometer.  Framfotlöpningsrunda 91.

            Motionsspåret.