Cykel och löpning på höjdhoppsmatta.

Hade tänkt ta det lite lugnare i dag men det blev ett rätt så tufft pass på gymmets motionscykel. 50 minuter med 5 minuters uppvärmning sedan runt 225 watt med 105 varv/minut. I dessa var det det insprängt 2 stycken 5 minuters intervaller på 275 watt med mellan 105-110 varv /minut. När jag är i slutet på en sådan 5 minutersintervall är jag närma min cykelmaxpuls, idag var jag uppe på 167 i slutet på den andra intervallen.
Sedan blev det ett kort test på löpbandet med min nya Merrell, Bare Access 2. 0mm dropp 8 mm sula

 

Skorna är riktigt sköna men jag kände redan efter några minuter på bandet att det var dumt att fortsätta. Nu måste skadan få lite chans att läka ut. Men så såg jag folk som sprang på stället på en höjdhopparmatta. Så det provade jag också, det funkade riktigt bra, fick inte ont. Det var riktigt jobbigt. Körde 100 steg på varje ben i 3 intervaller. Blev rejält med mjölksyra i slutet på varje intervall. Det kommer jag att göra igen.

 

Salmings nya löparskor.

Har läst en del om en ny sko som ska lanseras i mars 2014. Den verkar riktigt intressant. Det ska tydligen vara 4 olika modeller, alla för olika tillfällen och terränger. Täcker upp alla behov. Droppet på dessa skor är 5mm på 3 modeller och 3mm på en modell. Jag är väldigt nyfiken på dessa. Ska så fort som möjligt skaffa mig ett par. Fast nu har jag skaffat mig 3 nya par skor och inte sprungit en enda meter i någon av dom. Så varför ska jag skaffa mig ett 4:de par? Ja, den frågan är verkligen berättigad. Svaret är jag er få läsare till denna blogg tyvärr skyldig. Jag återkommer om detta då jag funnit en verklig orsak till detta köpfrosseri i skor. Jag håller på att transformeras till ett manligt svar på Imelda Marcos som hade en ansenlig samling av skor. Just nu har jag en förkärlek för Merrells skor. Jag har fyra par nu och alla är otroligt sköna men svåra att anpassa sig till då jag på över 40 år inte använt skor med 0mm dropp. Salmings nya löparskor

Idag blev det ett lugnt pass på crosstrainern, 45 minuter lite under prattempo. kände mig pigg efteråt men foten tyckte inte om passet. den domnade lite efterhand som passet fortskred. Inget löpband eller löpning i sikte. Det är drygt nu, snart 6 veckor.

Träning som medicin.

Efter tisdagens pass, som blev lite för tufft för den skadade högerfoten så har det varit två tunga dagar som följt. Det har varit tungt och oinspirerat på jobbet. Tror inte den ömmande foten varit hela orsaken till den känslan men den har säkert bidragit. Särskilt tungt blir det när jag har en svag känsla av att nu är skadan över. För det kändes riktigt bra på löpbandet i tisdags. Visst fanns det lite värk men det var så svagt att det inte störde löpingen på bandet.

Idag så hade jag bestämt att inte springa på något band. Det blev crosstrainer och motionscykel. Ct i 30 minuter varav 8 minuter uppvärming sedan rätt så tufft på level 15 och ungefär 175watt i snitt.
Sedan 45 minuter på cykeln, varav 5 minuter uppvärmning sedan snitt på 210Watt med 100 i kadens. I dessa 40 minuter så la jag in 2 stycken 5 minuters pass med 275 watt. Den sista av dom tog musten ur mig rejält, hade svårt att få ner pulsen efter den 5 minutaren.

 Efter passet fick jag min kick, den slog till tidigt. Redan innan jag klev in i duschen. Det var skönt efter nästan två dagar i ett eländigt tillstånd rent mentalt. Det är i sådana här lägen som jag är så tacksam över att jag har min träning. Utan den vet jag inte om jag suttit här och skrivit något. Den ger så mycket energi och glädje. Särskilt efter de hårdare passen när jag dessutom har haft en vilodag innan ja då kickar det till rejält i hjärnan.

Foten känns bättre i kväll efter att varit försiktig med belastning idag. Det kändes lite i CT men väldigt lite. Däremot när jag skulle tända kvällsbrasan och gick ner på knä och med stöd på tårna då när jag stramade tårna i sina ytterlägen då kändes det igen. Så det blir nog även 6 veckor, minst, innan jag kan springa på riktigt igen. Rundan i måndags kan knappt räknas men jag hade åtminstone ambitionen av att springa då även om jag hade stora besvär. Löpbandet verkar ändå något lindrigare som uppstart. Men väntar tills söndag eller måndag innan jag provar igen. Hoppas tiden tills dess blir en vän till foten.

Merrell Road Glove 2. 4mm sula.

 

Merrell Bare Access 2. 8mm sula

 

Idag kom ytterligare ett par skor, Merrell Road Glove 2. Verkar riktigt sköna. Jag passar på att köpa på mig nu, väldigt billiga för tillfället verkar som om det kommer nya modeller inom kort. Nu bara måste det funka med framfotslöpning i minimalistiska skor. Nu har jag 4 par Merrell med allt från 2 till 8 mm sula. Hade tänkt mig att när jag väl kommer igång med löpningen igen variera rejält ed skorna. Mina VFF kommer jag inledningsvis bara använda på elljusspår och väldigt försiktigt i början. De tjockast Merrellen på asfalt och de mittemellan på band och vid intervaller. Får vi se hur det går. De senaste 2 paren har jag ännu inte hunnit springa i. Likaså mina VFF Spyridon. Det paret kom dagen efter skadan. Men jag är lite orolig för dom då det finns lite vassa kanter i tåfickorna. Men måste testa dom först innan jag dömer ut dom. Problemet är bara att det blir svårt att reklamera när det gått så lång tid. Fick ändå första av dessa utbytta då det var en jättekant på de första jag fick. När det andra paret dök upp så var det bara en liten kant på en tå. Men jag ville inte skicka tillbaka ännu en gång. Kanske visar sig vara dumt och bekvämt. Det får framtiden utvisa. Men i vilket fall som helst nu har jag verkligen skor att vraka och välja mellan.

Löpband, Crosstrainer samt cykel.

Blev i ovan nämnd ordning. Ungefär 1:45 sammanlagt, började med 15 minuter löpning, inledde lätt i 10km/h några minuter, sedan till 12 och 14. Höjde sista 3 minuterna till 15 km/h, med 1% lutning. Det kändes bättre än väntat, helt annat än gårdagen utomhus. Kände inget i vänsterhälen. Men lite i högerfoten, fast inte jätteont utan mer molande. Beror förmodligen på att jag inte behöver trycka ifrån på samma sätt som utomhus. Pulsen gick dock upp rejält hade samma puls som utomhus sista minuterna så visst tar det bra även på löpband, var uppe och nosade på 160 bpm. Så efter gårdagens besvikelse så var detta ändå lite glädjande.

Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.

Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.

I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.

Så gick ännu en natt......

Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.

Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.

Framfotslöpningsrunda 89. Spånen, frustration.

Det blev inte riktigt som väntat. Tyvärr, besvikelsen är stor. Men vad annat kunde jag väntat mig?
Efter gårdagens test på löpband så hade jag lite förväntningar på detta test.
Tog cykeln upp till Spånenområdet, där finns det riktigt fina stigar som gör att steglängden blir naturligt kort, underlaget är mjukt.

Merrell Trail glove ascend goretex

Hade mina tjocka Merrell, 8mm sula, men inget dropp. Tog det väldigt försiktigt första hundra meterna. Sen ökade jag en aning till kanske 5min/km tempo. Det går lite nerför i början så då flöt det på hyfsat. Efter 400 meter ungefär började vänsterhälen göra sig påmind. Som den brukar och även gjorde innan jag fick skadan i högerfoten, men den brukar släppa efter någon kilometer. Efter 500 meter kom första uppförsbacken, då märktes hälen rejält och även foten nu. det gick inte att trycka ifrån med någon av fötterna. Fick ta så korta steg så det kändes som om jag gick. Denna lilla stigrunda är 800 meter ungefär. Efter dessa 800 meter hade jag rejält ont i vänsterhälen. Men så fort jag stannade så släppte det. Högerfoten kändes men inte värre än ett svagt molande.
Tänkte ge upp men tänkte att jag kunde prova lite till på en ännu mer lättlöpt stig. Bara 250 meter lång. Tog det lugnt och kände att hälen släppte precis som den brukar göra. Tog i lite mer på vissa ställen men då kom smärtan i högerfoten tillbaka. Tog några vändor till och vänsterhälens inledande smärta försvann helt. Men däremot kändes det allt mer på ovansidan av högerfoten, där den metatarsala stressfrakturen härjat de sista 5 veckorna. Nu någon timme efteråt så känns det i högerfoten men inget i hälen. Totalt blev det 2,17 kilometer i ett 5:51 tempo.

Ja det känns som om jag är gjord av glas. Så svag i löpningen har jag aldrig känt mig. Helt utan kraft i fråntrampet, speciellt i motlut. Det var kanske dumt att prova men jag ville bara känna mig för lite, trodde inte att det skulle kännas så här mycket. Framför allt inte i vänsterhälen. Ja, nu dröjer det ett tag till. Är svårt med motivationen nu. Både löpning och jobb är svårt för tillfället. Då är det lätt att man deppar ihop. Men får försöka fortsätta med min alternativa träning på gymmet.
Möjligt att jag får ge upp denna satsning nu. Är rädd att jag förstör mig helt till slut. Jag tror på detta med framfotslöpning men jag är kanske för gammal för att klara en så stor omställning som det är för kroppen. Som en helt ny sport. Särskilt med tanke på att jag har varit en av de extremaste hällöpare som funnits.
Tvivlet växer för varje dag. Men får ge det någon chans till innan jag ger upp.

Så gick ännu en natt.....

Tisdag morgon, kändes okej i hälen under kvällen och jag är inte mer stel än vanligt nu på morgonen dagen efter. Så den smärtan som kom så intensivt ett hundratal meter i går var ytterst märklig, eftersom den gick över så fort, även under själva löptestet i går.
Men foten har känts i natt, en molande känsla över foten lite högre upp än vanligt.

Känslan var annars bra igår, så skönt att komma ut i skogen igen, hittade en ny stig igår som jag ska undersöka vidare, det svåra med stigar efter Gudrun 2005 är att det helt plötslig kommer ett snårigt ogenomträngbart slyhygge och stigen försvinner. Så det blir inget flyt i löpningen. Men det är bara att leta vidare. För vid stiglöpning är löpkänslan som bäst. Då jobbar hela kroppen tillsammans och känslan av trötthet blir svagare då så mycket av koncentrationen går åt till att sätta ner fötterna på rätt ställe mellan rötter och stenar. Nu har fåglarna också åter börjat vakna till liv efter en kort vinter och då tänds ytterligare en dimension i den överväldigande känslan. Som sagt det var ingen bra känsla i går men det är bara att försöka bita ihop ett tag till på gymmet.

Cykel och löpband 5 minuter.

Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.

Cykel och nytt test av löpband.

I dag blev det nästan 2 timmars motionscykel i ett behagligt tempo, ungefär 110bpm i snitt. Ca:165 watt på denna cykel. Gjorde 2 stycken höjningar till lite över 260 watt, 5 minuter vardera. I slutet på passet. Då kändes det direkt i låren. Men eftersom jag bestämt i förväg att det skulle bli 5 minuter och inte under 250 watt under dessa, så var det bara att köra på, pulsen flög upp rejält, särskilt under sista 5 minutersintervallen, nästan 170 bpm. Det är väldigt nära max för mig på cykel.

Sedan provade jag löpbandet, men kände redan efter 20 sekunder i 10km/h fart att detta går inte så länge, vred upp till 14 km/h bara för att känna känslan. Det var springbart men eftersom foten direkt gjorde sig påmind avbröt jag efter en halvminut. Det är nedslående. Har känt mig starkare i foten idag men så fort det kommer till löpning så funkar det inte.

Hade tänkt mig prova på lite försiktig stiglöpning i helgen, har en fin liten runda som nog är rätt snöfri nu, men efter detta försöket så skjuter jag nog upp den ytterligare en helg.