Crosstrainer + Motionscykel, upprepning?!

I dag blev det ett hyfsat pass på gymmet i Alvesta. Vis av torsdagens misstag så började jag med CT idag. Körde 50 minuter på den varav 20 var rätt hårda, hade maxpuls på lite över 170. Fick lite ont i foten men inte så det påverkade nämnvärt denna gången. Nackdelen med denna CT är att den blir hoppig när man försöker ta ut stegen rejält. Det är en Gymmaster vario, en maskin som om man tar det riktigt lugnt bara går med pedalerna upp och ner, precis som om man är ute och går en fin söndagspromenad. Om man däremot vill få upp farten lite så blir det längre steglängd och den maximala ska vara 86cm. När jag tar i rejält så kommer jag i maskinens ytterlägen och varje gång jag stöter i ytterläget så hoppar den till. Men jag börjar hitta en bra medelväg genom att höja motståndet i stället så då får jag upp pulsen rejält men det som gör att det inte blir riktigt löplikt är att frekvensen blir låg.
Efter dessa 50 minuter på CT blev det en halvtimmes cykling i ett rätt hårt och jämnt tempo. Hade effekten på 6:an och försökte hålla strax över 200 watt, det motsvarar på denna cykel en kadens på mellan 105-115. Min puls låg väldigt jämnt under hela denna session, 145 +/- 3-4 slag. Lite över prattempo. Men i slutet blev jag allt tröttare men pulsen höll sig ändå jämn och fin. Sammantaget är jag nöjd med dagens träning. Trots 3 veckors frånvaro av löpning så har jag hittat en acceptabel ersättning och nivå. Frågan är bara hur svårt det blir att börja springa igen. Det känns fortfarande långt borta med löpning. Medelpulsen i dag över hela passet blev 142.

Motionscykel och Crosstrainer.

Ja, för att det ska bli lite omväxling i livet och träningen så vände jag på kuttingen denna gång och började med 50 minuter cykling varav 20 minuter var lite hårdare. Fick lite ont i foten förra gången med CT, så därför började jag med cykling. Hade inte riktigt samma moral och energi denna gången. En lite sämre dag helt enkelt. När jag klev upp CT så var det svårt att hitta motivationen. Körde bara 15-20 minuter på den idag, i ett rätt så lugnt tempo. Kände en del i foten men inte som förra gången. Tror även att den relativt hårda cyklingen satte ner mig i CT.
Blev nästan 1 timme och 15 minuter. Det är klart godkänt tycker jag.
Något bättre i foten men rätt vad det är så glömmer jag mig och då trycker jag ifrån som om jag aldrig varit skadad men då får jag veta att jag lever. Det hugger till rejält. Så någon löpning är ännu inte att tänka på.
Nu har jag på något sätt förlikat mig med det och läkningen tar den tid det tar. Det som blir verkligen svårt när jag väl kan börja på igen är att ta det tillräckligt stilla med upptrappningen. Har även fortsatt ont i vänsterhälen. Så får se vilket som läker fortast.

Crosstrainer och motionscykel.

Blev ett rätt långt pass, lite över 1,5 timmar, bitvis rätt hårt. Började med crosstrainer. Första gången på det lite större gymmet i Alvesta. Där finns det nya typer av crosstrainer, hade lite svårt att hitta bra teknik på dom och när jag ville få upp frekvens så blev det stötigt och lite ryckigt, svänghjulet sitter framtill på dessa. Dom har även gamla med svänghjulet bakåt så får nog bli den typen nästa gång. Men körde kanske lite för länge på crosstrainern för det ömmar lite för mycket över foten nu och jag hade om det inte börjat göra ont kört en stund till på ct.
Det som verkar positivt med ct är att min puls idag var högre än jag får vid hård löpning, idag låg jag flera minuter i rad på en puls på över 170 bpm. Det är väldigt högt för mig Men ändå var jag inte så slut som jag hade varit vid samma puls under löpning. Den pulsen kan jag bara klara en väldigt liten stund när jag löper, oftast i sista minuten vid en avslutande spurt.
Ändå känner jag att min teknik på ct är väldigt bristfällig, bara kört 4 gånger hittills.
Efter det så blev det en stund på cykeln, fick även upp pulsen på den rejält idag, låg på 160 ett tag när det var som jobbigast.
På cykeln kör jag med rätt lågt motstånd men en väldigt hög frekvens, under den jobbiga delen idag var jag uppe på mellan 115-120 varv/minut. Blir så när man har rätt så svaga ben i förhållande till kondition.
Jag har aldrig varit mycket för inomhusträning vad gäller kondition men den här perioden har jag blivit glatt överraskad. Det är mycket folk runt omkring för omväxlings skull. När jag springer är jag alltid ensam, ytterst sällan jag stöter på någon i spåren runt om i Alvesta. Nu har jag dessutom löst årskort via jobbet så om inte annat måste jag gå dit för att få valuta för satsade pengar, dessutom är jag en tvättäkta smålänning.

15 dagar utan löpning, ingen ljusning i sikte.

Längtar efter att springa igen, det är som i vissa av mina mardrömmar jag får i bland, jag springer och springer. Är jagad av något men för det mesta vet jag inte vad det är som jagar mig och skrämmer mig. Men det som gör att det blir mardrömmar är att jag springer och springer men jag kommer ingenstans, fötterna rör sig men jag är stilla, blir allt tröttare och räddare för varje  krampaktigt steg. Det obestämda som jagar mig kommer allt närmare och till slut är det ifatt mig, jag får andnöd och paniken sprider sig i kroppen och ångesten är nästintill total. Då, precis då i det sista ögonblicket innan katastrofen, så vaknar jag. Alldeles svettig, precis genomblöt svetten droppar från mig som efter ett hårt milpass mitt i sommaren, under tiden tar jag mig på stapplande ben och onda hälar till toaletten för att lugna ner mig lite. Efter någon minut kommer jag till sans och svettningarna avtar. Känner mig nöjd och tacksam att det onda inte hann ifatt mig denna gången heller.
Nästan alla mina mardrömmar involverar löpning i en eller annan form eller rättare sagt min oförmåga att kunna springa.
Just nu är det en verklighet, jag kan inte springa, inte ett steg. Jag är som väl är inte helt avstängd från konditionsträning, cykling funkar och även crosstrainer till viss del.
Nu har det passerat nästan exakt 6 månader sedan jag började min omställning, kan väl milt påstå att jag just nu befinner mig i en svacka. Men snart vänder det igen, jag längtar så.
Dagen har varit fri från både cykel och crosstraining. Kört lite styrka hemma, med betoning på lite.

Cykling i löparspåren.

Det gäller att passa på när helgen kommer, så skönt med utomhusaktiviteter i dagsljus. I dag var det cykling som gällde, först hade jag tänkt ta min vanliga 3 milsrunda men då det är så öppet på flera ställen så tog jag bort det alternativet eftersom det blåste rejält. Blir så lätt nedkyld då och valde istället att cykla i Spånenområdet. I samma spår som jag brukar springa, fick i hop 3 mil till slut.
En av rundorna där är bara 2 kilometer och det var en del hundägare i dag som var måttligt roade åt mig som cyklade varv på varv och störde dom, men där är inget cykelförbud och mycket skog som skyddar mot den snåla ostliga vinden som blåste idag. Blev varierad cykling då växlarna frusit fast och bara en fungerade så det blev till att ställa sig upp i uppförsbackarna, när allt är som det ska med cykeln blir det ofta mer monotont när kadensen är konstant och jag kan sitta ner nästan överallt. Så för löpningens skull är det nog bättre när jag är tvungen att ställa mig upp på pedalerna.

Det känns allt bättre nu när jag cyklar, två veckors cykling har tagit mig tillbaka till ungefär den nivån jag hade för 1,5 år sedan kan jag tänka mig. I går på gymmet hade jag 215 Watt i snitt med samma puls, 142. Cyklade i nästan 15 minuter med det snittet då hade jag ändå kört 40 minuter på crosstrainern innan, varav 30 minuter rätt hårt. Vet inte om cykeln där på gymmet är kalibrerad men 142 i cykelpuls är på landsväg rätt hård körning och jag kan hålla den pulsen i en timme på cykeln.
Men det känns tyngre på motionscykeln, kanske beror på att watten är konstant medans i verkligheten far den mycket mer upp och ner.
Om jag springer riktigt hårt i 45 minuter har jag en snittpuls på 158-160. Med max på ca:174.

 Men det är inte att förbättra mig på cykeln som har varit målet precis denna vinter. Vill ju utveckla min löpning istället. De förhårdnader som jag fått precis bakom tåfästena på undersidan av foten håller tyvärr på att försvinna. De har kommit som svar på all löpning i minimalistiska skor. Det är sorgligt att se hur fort all den träning försvinner. Det är ingen ljusning i sikte heller. Gör lite ont på ovansidan av foten när jag går och mycket ont om jag försöker trycka ifrån som vid ett löpsteg. I dag var det två veckor sedan skadan kom.

Bra Crosstrainingpass. Lördagkväll.

I dag var det dags för ett nytt löparfritt pass, 2 veckor nu. Hur lång tid ska jag behöva vänta? Men visst doktor Google gav inga muntra besked minsann. Jag letade och letade, det mesta var samstämmigt, ingen gav mig mindre än 4 veckors konvalensens. den "sämsta" doktorn förslog 12 vekor. 12 veckor det är nästan 3 månader. Ja, allt är relativt och det kunde varit värre också. I förra veckan fick jag reda på att en numera pensionerad jobbkollega ramlat illa och brutit fotleden och fick operera foten, minst 6 veckor med gips. så vem är jag att klaga???

Men om denna senaste skadan inte kommit så hade jag inte hittat min nya kompis Crosstrainer, trots att jag får lite ont i foten, dock bättre idag med högt uppbyggda löparskor, den verkar vara perfekt för mig som komplement till löpningen, i torsdags kunde jag inte ta i för det gjorde för ont i foten, så det blev ett relativt lugnt pass. Men idag så tog jag i bättre och hade 3 stycken 10 minuterspass. det första var inte så hårt maxpulsen där blev 155bpm. Men på andra passet så tog jag i bättre och jag maxade 174, den pulsen har jag väldigt svårt att nå vid löpning när den är som allra tyngst. Bara vid slutet av ett långt snabbdistanspass som jag lyckats ta ut mig så på träning. Det var ett positivt besked på det sättet att denna maskin kan verkligen hjälpa mig att bibehålla hyfsad kondition under fotskadeperioden. Men efter dessa 3 rätt tuffa 10 minuterspass tänkte jag köra ett 30 minuterspass lite lugnare men avbröt efter 15 minuter då det gjorde allt mer ont i foten. Satte mig på cykeln i stället och körde 20 minuter på den. Så när jag var färdig med dagens träning var jag nöjd med min insats.

Har gått ungefär en mil också idag, men med visst besvär.
Kommer nog att skaffa ett gymkort nu, har rabatt via jobbet. Tror att Crosstrainern är rätt komplement för en löpare, den känns bättre än cykeln som bara kör benen.
Denna blogg var tänkt som en inspiration för löpare som är intresserade av att gå över till löpning med minimalistiska skor. Men jag är rädd att jag kanske håller på att bli ett avskräckande exempel istället för ett exempel på att det kan gå även vid snart 46 års ålder och över 20 år med hårt dämpade skor. Men nu känns det för sent att vända om, nu kör jag på och får se vad det tar vägen. Får se denna skadeperiod som uppbyggnadsperiod och inlärning av ytterligare ett komplementsverktyg.

Fortfarande ont i pekfingertåfästet.

Så kom då snön till oss också i södra Sverige. Om jag varit i skick att löpa så hade jag förbannat dess ankomst då det är så jobbigt att slira omkring utan att få riktigt fäste i avstampet. Men jag har inte provat att springa i snömodd med det nya mellanfotslandningssteget. Borde funka bättre än mitt gamla långa hällandarsteg.
Idag hade jag några timmar mitt på dagen då jag inte ens tänkte på min skada, hade inga som helst känningar efter att suttit på möte ett par timmar och sedan gått lite stilla med bra dämpade skor. Plötsligt fick jag för mig att nu är allt över med fotskadan, det var ingen stressfraktur, va skönt. Men när jag sekunden senare tryckte till lite med framfoten så blev jag smärtsamt påmind om dess närvaro.

Det är konstigt, när man är avstängd från något så saknar man det helt plötsligt något enormt. Till och med snöslirslöpning saknar jag, trodde aldrig att det skulle inträffa.
Vaknar varje morgon med en förhoppning om att nu är det läkt, nu är jag smärtfri, men redan efter första steget förstår man att det knappt är någon skillnad mot gårdagen, dagarna går och de flesta tankarna går till foten och dess skada. Inte bra, men sista tiden har det verkligen varit så, kanske ett tecken på att löpningen det senaste året blivit allt viktigare för mig. Alla bloggar som inspirerar, klippen och filmerna på Youtube som också bidrar till drömmar om att någon gång kunna springa långt och länge och komma in i den där berömda zonen då man blir ett med sig själv. Det är dit jag vill, ett projekt intressantare än något. För jag är den som ska styra min egen kropp, det finns ingen över mig som pekar och bestämmer hur jag ska göra det. Jag läser lite där och lite här, försöker plocka russinen ur kakan. Jag utvecklar min alldeles egna stil och teknik som kanske är helt fel och som är en återvändsgränd. Men den vägen är ändå min egen och jag kommer inte att bli bitter eller arg på någon annan människa för jag har valt allt detta själv.

Försöker göra lite styrkeövningar för att stärka upp vader och fötter men de flesta övningarna frestar på för hårt, idag körde jag lite utfallssteg och det gick bra första 20 stegen men sedan kom smärtan över foten igen. Blir lätt lite panikkänsla inombords, jag vet hur tufft det blir att börja om igen när det väl går att springa igen. Hur mycket kommer jag att ha tappat? All träningsvärk, men det svåraste blir ändå att skynda långsamt.
Måste, måste lära mig nu. Bara löpning max varannan dag, det har alltid funkat innan, då har min kropp hunnit återhämta sig tillräckligt mycket, måste bli alternativ träning i stället för att få upp konditionen ytterligare, både crosstrainer och cykel.
Får se hur det blir i helgen med träning men cykling utomhus blir betydligt svårare nu när det vita gjort sin ankomst.