Var en perfekt kväll för löpning, 5-6 grader helt vindstilla, klar och hög luft. Var som vanligt lite seg inför passet och väntade in i det längsta med vilken typ av pass jag skulle köra.
Första kilometern i nerförsbacke gick lugnt och fint, kändes helt okej i fötterna, bara lite lätt molande i vänsterhälen. När jag kom fram till Spåret runt sjön så stannade jag och gjorde lite uppmjukningsövningar för fötterna.
Sen drog jag iväg, med en lätt känsla trots allt, hade bestämt mig för 4-takts andning och tittade aldrig på klockan under passet för att kolla farten. Men på första varvet kändes det väldigt lätt och fint. Känslan var sen att jag ökade farten på andra varvet och de sista kilometerna var snabba. Så kändes det, som ett progressivt pass rent fartmässigt.
Dagens runda
Men när jag efter mycket strul fick rundan uppladdad så visade det sig att farten varit extremt jämn, från 4:05-4:08. Det kändes som jag öppnade i 4.15 tempo första kilometerna och avslutade i 3:50 ungefär. Men det gjorde jag tydligen inte. Sista kilometern tryckte jag till lite extra, de sista 350 meterna gick i 3:40 tempo. Då blev det riktigt jobbigt. Rundan var annars väldigt kontrollerad, lugn och fin 4-takts andning första 9 kilometerna. Sista kilometern tog jag i lite extra och gick över till 3-takt, men har som så många gånger innan, svårt att få den kontrollerad och framför allt är det svårt att få till en jämn fartkänsla. Detta är oprövad mark för mig och det behövs massor med pass och träningar i dessa farter. Men jag har svårt att tänka mig att springa mer än en mil med den ansträngningsnivån. Så detta passet som jag trodde var ett progressivt pass blev mot min upplevda känsla i stället ett tempopass. Pulsmässigt var det däremot progressivt, men först sista 2 kilometerna som pulsen gick upp, resten av rundan var den stabil, mitt i det så förargliga "svarta hålet".
Kan vara så att känslan blir lite annorlunda eftersom det inte var riktigt mörkt när passet började men allt eftersom mörknade det och då brukar jag få den känslan att det går snabbare än vad det egentligen gör.
När jag springer i denna farten känner jag hur mycket bättre både steg och hållning blir, allt faller på plats på något sätt. Men det är omöjligt att träna så här hårt på varje pass, det håller inte min kropp för.
Detta kallar jag för dubbelpass, löpning 2 dagar i rad, medan de mer initierade kör 2 pass en och samma dag. Hade varit roligt att få testa det under en period. Men just nu känns det rätt avlägset. Hade en lite molande känsla i vänsterhälen inledningsvis men under själva tempodelen kände jag inget. Det är väldigt sällan jag känner besvär i de lite högre farterna.
Om jag jämför med gårdagens distanspass på bandet så var detta av en helt annan värld. Tiden gick dubbelt så fort. Det är inte mycket som slår utomhuslöpning en klar höstkväll. Detta passet gav verkligen energi.
torsdag 30 oktober 2014
onsdag 29 oktober 2014
Löpbandspass 50 minuter i 5:00 tempo, framfotsrunda 211
Blev ett lugnt pass på bandet, tanken är att åter försöka springa 2 dagar i rad, därför det lite lugnare pass. Men det blev ingen bra känsla under detta passet. Det kändes lite i både hälen och den tidigare stressfrakturen i högerfoten. Det var en molande känsla som dock inte blev värre, bitvis under passet, helt borta för att några minuter senare komma tillbaka.
Men det var segt att köra detta passet, känslan var att tiden gick väldigt sakta. Intervallerna jag kört ett tag nu på bandet är inga problem eftersom det händer saker hela tiden. Men här bara mal det på, Ibland är det så svårt att hålla uppe koncentrationen att jag är lite orolig för att jag ska glömma vad jag håller på med och så far jag rätt i den bakomvarande glasväggen. Försöker hålla fokus på stegfrekvens och hållning med jämna mellanrum, musik i öronen underlättar också en del. stegfrekvensen var ojämn, allt ifrån 166 upp till nästan 180 när jag skärpte till mig. Andningen hade jag ingen koll på men det kändes lätt och bra, ansträngningen var jämn under hela passet, något lite högre sista tio minuterna, har glömt pulsbandet i Växjö så hade ingen koll på pulsen.
Fördelen med att köra på bandet är att farten och ansträngningen blir väldigt jämn. Nackdelen är monotonin.
Så fort jag steg av bandet så slutade den molande känslan i hälen. det är möjligt att man under de här lite lugnare passen känner efter lite för mycket. På de tuffa intervallpassen finns det inte tid eller ork till att känna efter under själva löpmomentet. Får se hur det känns i morgon och vilken typ av pass det blir då. Har kört på varje dag sedan i fredags med någon form av konditionsträning kanske därför som det kommer lite sega känslor nu. Har ändå varierat mig bra och bara kört löpning varannan dag och två av dessa 3 löppass har varit tuffa.
Tycker det är det svåraste med att försöka utveckla sig, att hitta en lagom nivå utan att bli skadad eller förkyld, känns som det är en skör balansgång hela tiden. Förra året vid denna tiden var jag i riktigt bra form men fick sedan alldeles för bråttom och då kom den ena skadan efter den andra. Åldern gör att det tar något längre tid för kroppen att återhämta sig. För 20 år sedan var det inga problem att köra på tufft ett par dagar i rad, men det är svårt nu, även om huvudet vill så följer inte kroppen med på samma sätt.
Hade mina gamla Adidasskor idag, försökte vara noga att jag landade med foten under kroppen, och att vara lätt i steget. Har väldigt sällan ont i vaderna nu så lite utveckling har det ändå varit det senaste året.
Men det var segt att köra detta passet, känslan var att tiden gick väldigt sakta. Intervallerna jag kört ett tag nu på bandet är inga problem eftersom det händer saker hela tiden. Men här bara mal det på, Ibland är det så svårt att hålla uppe koncentrationen att jag är lite orolig för att jag ska glömma vad jag håller på med och så far jag rätt i den bakomvarande glasväggen. Försöker hålla fokus på stegfrekvens och hållning med jämna mellanrum, musik i öronen underlättar också en del. stegfrekvensen var ojämn, allt ifrån 166 upp till nästan 180 när jag skärpte till mig. Andningen hade jag ingen koll på men det kändes lätt och bra, ansträngningen var jämn under hela passet, något lite högre sista tio minuterna, har glömt pulsbandet i Växjö så hade ingen koll på pulsen.
Fördelen med att köra på bandet är att farten och ansträngningen blir väldigt jämn. Nackdelen är monotonin.
Så fort jag steg av bandet så slutade den molande känslan i hälen. det är möjligt att man under de här lite lugnare passen känner efter lite för mycket. På de tuffa intervallpassen finns det inte tid eller ork till att känna efter under själva löpmomentet. Får se hur det känns i morgon och vilken typ av pass det blir då. Har kört på varje dag sedan i fredags med någon form av konditionsträning kanske därför som det kommer lite sega känslor nu. Har ändå varierat mig bra och bara kört löpning varannan dag och två av dessa 3 löppass har varit tuffa.
Tycker det är det svåraste med att försöka utveckla sig, att hitta en lagom nivå utan att bli skadad eller förkyld, känns som det är en skör balansgång hela tiden. Förra året vid denna tiden var jag i riktigt bra form men fick sedan alldeles för bråttom och då kom den ena skadan efter den andra. Åldern gör att det tar något längre tid för kroppen att återhämta sig. För 20 år sedan var det inga problem att köra på tufft ett par dagar i rad, men det är svårt nu, även om huvudet vill så följer inte kroppen med på samma sätt.
Hade mina gamla Adidasskor idag, försökte vara noga att jag landade med foten under kroppen, och att vara lätt i steget. Har väldigt sällan ont i vaderna nu så lite utveckling har det ändå varit det senaste året.
måndag 27 oktober 2014
Löpbandsintervaller. Delvis i VFF. Framfotsrunda 210,
Blev nästan en kopia av förra måndagens intervallpass. Kände mig lite seg under dagen och såg inte riktigt fram mot passet, förhandlade med själv om jag inte kunde byta till ett lite lindrigare tempopass i stället, men jag lyckades övertala mig själv till slut att köra intervaller, då det betalar sig någon gång framöver på ett bättre sätt än ett tempopass som så lätt riskerar att bli ett "mittimellanpass".
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
lördag 25 oktober 2014
Bergundasjön + 3 varv runt Växjösjön, 25 km, 4:50 tempo. Framfotsrunda 209
Blev mitt längsta långpass hittills, 25 km i 4:50 tempo. Runt 130 i medelpuls. Klockan skenade som vanligt första kilometern så maxpulsen stämmer inte men idag blev den 150 som högst. Det var under den sista kilometern som går uppför.
Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.
Dagens runda
Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.
Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.
Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.
Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.
I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag mötte gåendes var rejält påpälsade.
Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.
Dagens runda
Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.
Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.
Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.
Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.
I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag mötte gåendes var rejält påpälsade.
torsdag 23 oktober 2014
Bergundasjön runt, tempo. 13 km. 4:05 tempo. Framfotsrunda 208
Har inte sprungit sedan löpbandsintervallerna i tisdags. Körde ett rätt lugnt gympass i förgår med rodd och CT, 175 i medelwatt på rodd, 180 med CT, därefter 3*400 höjdhopparmattssteg. I går var det helvila.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
måndag 20 oktober 2014
Löpbandsintervaller, framfotsrunda 207.
Kände mig lite stel och öm i övre delarna av vaderna och baksidan av högerknät. Kom nu i eftermiddag och jag kan inte riktigt härleda till varför. Så var lite tveksam om jag skulle köra ett relativt tufft intervallpass. Men det blev ändå så och efter passet så känns det helt okej men jag var extra trött efter dagens pass och det tog lite längre tid att komma in i duschen och att masa sig hem. Cykelturen hem i mörker och vindpinande regn i ansiktet gjorde inte saken bättre. Nu är det höst på riktigt, nästa vecka är det vintertid och det massiva mörkret sänker sig redan vid halvfemtiden eller tidigare de närmaste tre månaderna.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
lördag 18 oktober 2014
Bergundasjön+ Trummen runt, 18km 4:35 tempo. Framfotsrunda 206
Dagens runda
Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.
400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.
Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.
Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.
Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.
Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.
Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.
 |
| Här kommer Pantern, 2 varv kvar. |
400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.
 | ||||||
|
Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.
Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.
Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.
Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.
torsdag 16 oktober 2014
Bergundasjön runt, 13 km, 4:19 tempo. Framfotsrunda 205
Blev en rätt tung runda i mittemellan skiktet, Hade Sauconyskorna idag, med 4 mm dropp. Tänkta för lite längre pass då dom är rejält dämpade. Men jag får problem med vänsterhälen i dessa skor. Det var länge sedan jag hade så mycket känningar i hälen som jag hade idag. Skorna känns styva och stumma på något sätt. Jag fick inte ont i vaderna så jag tror inte det relativt låga droppet på dessa skor är något problem för mig utan det är nog mer materialet i sulan som inte passar min kropp och löpstil.
Mina Adidas Boston med 11 mm dropp är helt klart mycket bättre för mig, då får jag ett bättre stöd och det känns inte stumt. Med VFF är det en friare känsla men är väldigt försiktig med dom numera, bara på kortare distanser som jag vågar köra med dom. Det kommer dröja innan jag använder Sauconyskorna igen.
Dagens runda
Rundan började annars bra och jag kom snabbt in i en behaglig 4-takts andning och höll ett bra steg, efter 3-4 kilometer började dock hälen göra sig allt mer påmind, det var precis som om lusten försvann ur kroppen, resten blev en lite tråkig resa mot slutpunkten, tog i lite sådär lagom och fick slita rätt rejält i uppförsbackarna, kunde dock ligg kvar hela rundan i 4-taktsandning. Är inte säker på att dessa mellanpass ger något överhuvudtaget. Det fanns ingen energi för att trycka till lite extra men heller inget tålamod för att ta det lite lugnare.
Typiskt torsdagspass, lite tungt och oinspirerat. Har kört 7 dagar i rad nu med någon form av konditionsträning, så kroppen är nog lite överansträngd. Så i morgon får det bli en vilodag.
Första gången denna höst som jag sprang i långärmat. Bara 9 grader idag. Lite mulet inledningsvis, sen när det kändes som tyngst efter halva rundan så kom regnet, men som väl var så blev det kortvarigt.
Mina Adidas Boston med 11 mm dropp är helt klart mycket bättre för mig, då får jag ett bättre stöd och det känns inte stumt. Med VFF är det en friare känsla men är väldigt försiktig med dom numera, bara på kortare distanser som jag vågar köra med dom. Det kommer dröja innan jag använder Sauconyskorna igen.
Dagens runda
Rundan började annars bra och jag kom snabbt in i en behaglig 4-takts andning och höll ett bra steg, efter 3-4 kilometer började dock hälen göra sig allt mer påmind, det var precis som om lusten försvann ur kroppen, resten blev en lite tråkig resa mot slutpunkten, tog i lite sådär lagom och fick slita rätt rejält i uppförsbackarna, kunde dock ligg kvar hela rundan i 4-taktsandning. Är inte säker på att dessa mellanpass ger något överhuvudtaget. Det fanns ingen energi för att trycka till lite extra men heller inget tålamod för att ta det lite lugnare.
Typiskt torsdagspass, lite tungt och oinspirerat. Har kört 7 dagar i rad nu med någon form av konditionsträning, så kroppen är nog lite överansträngd. Så i morgon får det bli en vilodag.
Första gången denna höst som jag sprang i långärmat. Bara 9 grader idag. Lite mulet inledningsvis, sen när det kändes som tyngst efter halva rundan så kom regnet, men som väl var så blev det kortvarigt.
onsdag 15 oktober 2014
Träning mot jobbfrustration.
Vissa dagar är det tungt på jobbet, det mesta går emot tänkta planer och frustrationen ackumuleras under dagen. Vissa veckor är det som om dessa dagar läggs i sjok om 2 eller 3 dagar. När man är mitt i en sådan period är det ohyggligt tungt bitvis. Maskiner som bråkar och lever sitt eget liv, datorer som vägrar samarbeta med oss människor. Det hjälper inte att kämpa rent fysiskt mot dessa, det blir bara än värre.
De få saker som är positiva när man är mitt i denna eldkula av problem är att tiden tycks försvinna, man lever verkligen i nuet, all fokus ligger på att försöka lösa problemen. Men efter många år sliter det rejält på psyket, att alltid vara beredd på att det ska komma nya problem. Jag har genom åren blivit allt sämre på att tåla stress och för varje gång det händer så tar det längre tid att komma tillbaka till lugnet som fanns på morronen innan jobbet började.
Jag har under hela mitt arbetsliv haft motionen som ventil, då sköljs den under dagen uppdämda nervositeten och frustrationen oftast av och efter ett pass så känns det bättre. Tror många lever under dessa omständigheter. Är det rätt att leva sitt liv så? Hade det inte varit bättre istället ha en lite lugnare tillvaro jämnt under dagen, slippa dessa ständiga toppar och dalar i humöret?
Får ändå försöka se det på ett så positivt sätt som möjligt, jag har trots allt ett jobb och en kropp som funkar okej, det är inte alla som har det.
Men vi har alla vår bubbla av bekymmer och glädje att ta hand om. I dag var det en sådan dag. Så det var en sådan härlig känsla i kroppen efter att ha avslutat gympasset. Kunde ta i riktigt bra på roddmaskinen och slog nytt rekord på den igen, 215 i medelwatt, första gången som 5 km avverkades under 20 minuter, 19:35. Löpningen har stått still rent resultatmässigt sedan jag bytte löpsteg men jag känner ändå efter drygt 200 rundor och över ett år med den nya löpstilen att jag är på rätt väg. Skulle vilja träna bara löpning men min kropp håller inte för löpning varje dag. På semestern funkar det bra när det finns mer tid för återhämtning. Men nu under hösten märkte jag tidigt att jag inte hinner återhämta mig ordentligt efter ett löppass för att kunna köra dagen efter igen. Men det har funkat med alternativ träning, har i höst koncentrerat mig på roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen var tungt i början, blev otroligt trött muskulärt men där har jag utvecklat mig riktigt bra, fast till vilken nytta för löpningen? Har ökat effekten från runt 130 till nu över 200 i medelwatt. Känner mig starkare i ryggen.
Men har samtidigt lagt på mig över 2 kilo, det är ändå löpningen som är det som känns viktigast för mig, men om jag ska sänka mina tider så krävs det mer löpning, mycket mer. Kanske upp mot 10 mil i veckan för att göra verkliga förbättringar men jag vill samtidigt inte gå sönder igen, har haft 2 långa uppehåll under det senaste året bara för att jag ökat mängden för mycket och för snabbt, nu har jag hittat bra balans och kör löpning varannan dag. Det funkar bra för närvarande och de enda bekymmer jag har med löpningen är lite efterhängsna hälproblem, men det blir sakta men säkert allt bättre.
För mig är trots allt träningen viktigast, när jag varit skadad så har det varit extremt frustrerande och jag har varit på uselt humör de dagar jag inte kunnat träna. Det som är bra med att inte kunna köra på med enbart löpning är att det åtminstone på det mentala planet finns utrymme för förbättringar den dagen jag kan köra på lite hårdare och mer koncentrerat på löpningen.
De få saker som är positiva när man är mitt i denna eldkula av problem är att tiden tycks försvinna, man lever verkligen i nuet, all fokus ligger på att försöka lösa problemen. Men efter många år sliter det rejält på psyket, att alltid vara beredd på att det ska komma nya problem. Jag har genom åren blivit allt sämre på att tåla stress och för varje gång det händer så tar det längre tid att komma tillbaka till lugnet som fanns på morronen innan jobbet började.
Jag har under hela mitt arbetsliv haft motionen som ventil, då sköljs den under dagen uppdämda nervositeten och frustrationen oftast av och efter ett pass så känns det bättre. Tror många lever under dessa omständigheter. Är det rätt att leva sitt liv så? Hade det inte varit bättre istället ha en lite lugnare tillvaro jämnt under dagen, slippa dessa ständiga toppar och dalar i humöret?
Får ändå försöka se det på ett så positivt sätt som möjligt, jag har trots allt ett jobb och en kropp som funkar okej, det är inte alla som har det.
Men vi har alla vår bubbla av bekymmer och glädje att ta hand om. I dag var det en sådan dag. Så det var en sådan härlig känsla i kroppen efter att ha avslutat gympasset. Kunde ta i riktigt bra på roddmaskinen och slog nytt rekord på den igen, 215 i medelwatt, första gången som 5 km avverkades under 20 minuter, 19:35. Löpningen har stått still rent resultatmässigt sedan jag bytte löpsteg men jag känner ändå efter drygt 200 rundor och över ett år med den nya löpstilen att jag är på rätt väg. Skulle vilja träna bara löpning men min kropp håller inte för löpning varje dag. På semestern funkar det bra när det finns mer tid för återhämtning. Men nu under hösten märkte jag tidigt att jag inte hinner återhämta mig ordentligt efter ett löppass för att kunna köra dagen efter igen. Men det har funkat med alternativ träning, har i höst koncentrerat mig på roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen var tungt i början, blev otroligt trött muskulärt men där har jag utvecklat mig riktigt bra, fast till vilken nytta för löpningen? Har ökat effekten från runt 130 till nu över 200 i medelwatt. Känner mig starkare i ryggen.
Men har samtidigt lagt på mig över 2 kilo, det är ändå löpningen som är det som känns viktigast för mig, men om jag ska sänka mina tider så krävs det mer löpning, mycket mer. Kanske upp mot 10 mil i veckan för att göra verkliga förbättringar men jag vill samtidigt inte gå sönder igen, har haft 2 långa uppehåll under det senaste året bara för att jag ökat mängden för mycket och för snabbt, nu har jag hittat bra balans och kör löpning varannan dag. Det funkar bra för närvarande och de enda bekymmer jag har med löpningen är lite efterhängsna hälproblem, men det blir sakta men säkert allt bättre.
För mig är trots allt träningen viktigast, när jag varit skadad så har det varit extremt frustrerande och jag har varit på uselt humör de dagar jag inte kunnat träna. Det som är bra med att inte kunna köra på med enbart löpning är att det åtminstone på det mentala planet finns utrymme för förbättringar den dagen jag kan köra på lite hårdare och mer koncentrerat på löpningen.
tisdag 14 oktober 2014
Orientering, framfotsrunda 204.
Hade först inte tänkt springa själv idag utan följa med dottern, men sen blev det ändå en egen runda. Hade glömt lägga ifrån mig både nycklar och mobil, så det blev lite skramligt att springa. Kände av gårdagens intervaller så det blev väldigt lugn inledning.
Själva orientering var upplagd så att det först var en lätt kontroll, därefter en lite svårare i nästan direkt anslutning, allt nära stigar eller vägar. Så det blev rätt lättorienterat, dessutom i kända terränger för min del. Men kände mig ändå lite oinspirerad i början, fast var nog bara bra. Mitt stora problem när jag orienterar är att jag har alldeles för bråttom. Så när jag är lite löpsliten idag så var det bra för orienteringen då allt blir lite lugnare. Det blev efterhand allt svårare att se kartan då mörkret kom snabbt under kvällen, de flesta hade pannlampa. I slutet tryckte jag till lite och det kändes ändå helt okej i fötter och ben, bara lite svaga känningar i vänsterhälen, men för att vara dagen efter intervaller var det bättre känsla än väntat.
Dagens runda
Blev 3,6 km, tätt mellan kontrollerna så det var inte så mycket löpning idag. Hade mina Saucony Kinvara 4 idag. Kändes helt okej, fick lite ont i vänsterhälen i en uppförsbacke, men det är orättvist att lägga skulden på skorna i detta fallet,
Själva orientering var upplagd så att det först var en lätt kontroll, därefter en lite svårare i nästan direkt anslutning, allt nära stigar eller vägar. Så det blev rätt lättorienterat, dessutom i kända terränger för min del. Men kände mig ändå lite oinspirerad i början, fast var nog bara bra. Mitt stora problem när jag orienterar är att jag har alldeles för bråttom. Så när jag är lite löpsliten idag så var det bra för orienteringen då allt blir lite lugnare. Det blev efterhand allt svårare att se kartan då mörkret kom snabbt under kvällen, de flesta hade pannlampa. I slutet tryckte jag till lite och det kändes ändå helt okej i fötter och ben, bara lite svaga känningar i vänsterhälen, men för att vara dagen efter intervaller var det bättre känsla än väntat.
Dagens runda
Blev 3,6 km, tätt mellan kontrollerna så det var inte så mycket löpning idag. Hade mina Saucony Kinvara 4 idag. Kändes helt okej, fick lite ont i vänsterhälen i en uppförsbacke, men det är orättvist att lägga skulden på skorna i detta fallet,
 |
| Saucony Kinvara 4, 4mm dropp |
måndag 13 oktober 2014
Löpbandsintervaller med Salming Race, framfotsrunda 203
Blev ett bra pass, det brukar annars inte intervallpass bli, svårt att få till jämnheten i intervaller. Fast när man kör dom på löpband så blir det oftast som man förväntar sig. Jag har märkt att det är lite olika fart på banden i gymmet. i dag hade jag första bandet, som hittills verkar var det som speglar utomhusverkligheten bäst. Jag kör alltid med 0,5% lutning och då känns det nästan lika jobbigt som utomhus. Det som underlättar en aning är att det blir så jämn känsla, när man slipper motvind och uppförslut.
Hade mina Salming Race. Hade dessa senast under höstmilen. Väldigt sköna skor när det går lite fortare. Hade även med mig VFF-skorna men iddes inte byta idag. Efter andra intervallen kändes det dock lite i vänsterhälen, men som väl var blev det åter bättre i intervallen efter och sen var det en helt acceptabel känsla resten av passet.
Började med 10 minuters uppvärmning sedan blev 4 minuter i 15 km/h. 4 min i 16 km/h, Dessa kändes hyfsat lätta och jag kunde ligga kvar i 4 taktsandning, blev visserligen jobbigt sista 2 minuterna av den sista 16 km intervallen men ändå kontrollerat. Därefter blev det 2 stycken 17 km/h intervaller i 4 minuter vardera. Där blev det 4-takts andning i 2 minuter och 2 minuter i 3-taktsandning. Till skillnad från utomhus känns det på bandet kontrollerat med 3- taktsandningen, det är bara bytet mellan som kan vara lite struligt. Det känns som om mitt steg är lite kortare på bandet, kanske därför som det blir mer kontrollerat? Därefter blev 2 stycken 16 km intervaller, en i 4 minuter och den avslutande i 5 minuter. Hade ungefär 3 minuters sakta joggvila mellan intervallerna. Totalt sett väldigt bra känsla, blev väldigt trött men ändå kontrollerat med andningen hela tiden. Hade tänkt prova någon minut i 18 km/h men vek ner mig. Får bli nästa gång.
Därefter lite hopp i höjdhopparmatta, brukar köra 3*400 men fick korta ner lite, blev alldeles för trött på de första, den blev 200 steg. nästa 300 och den sista 400 steg. När jag cyklade hemåt efteråt fanns det inte mycket kraft kvar i benen.
Körde ett gympass i går med Roddmaskin och CT. 190 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Därefter 3*400 steg i höjdhopparmatta. Lite segt igår efter långpasset i lördags. Men det brukar kännas rätt så segt efter dom passen.
 |
| Salming Race, 5mm dropp. |
Hade mina Salming Race. Hade dessa senast under höstmilen. Väldigt sköna skor när det går lite fortare. Hade även med mig VFF-skorna men iddes inte byta idag. Efter andra intervallen kändes det dock lite i vänsterhälen, men som väl var blev det åter bättre i intervallen efter och sen var det en helt acceptabel känsla resten av passet.
Började med 10 minuters uppvärmning sedan blev 4 minuter i 15 km/h. 4 min i 16 km/h, Dessa kändes hyfsat lätta och jag kunde ligga kvar i 4 taktsandning, blev visserligen jobbigt sista 2 minuterna av den sista 16 km intervallen men ändå kontrollerat. Därefter blev det 2 stycken 17 km/h intervaller i 4 minuter vardera. Där blev det 4-takts andning i 2 minuter och 2 minuter i 3-taktsandning. Till skillnad från utomhus känns det på bandet kontrollerat med 3- taktsandningen, det är bara bytet mellan som kan vara lite struligt. Det känns som om mitt steg är lite kortare på bandet, kanske därför som det blir mer kontrollerat? Därefter blev 2 stycken 16 km intervaller, en i 4 minuter och den avslutande i 5 minuter. Hade ungefär 3 minuters sakta joggvila mellan intervallerna. Totalt sett väldigt bra känsla, blev väldigt trött men ändå kontrollerat med andningen hela tiden. Hade tänkt prova någon minut i 18 km/h men vek ner mig. Får bli nästa gång.
Därefter lite hopp i höjdhopparmatta, brukar köra 3*400 men fick korta ner lite, blev alldeles för trött på de första, den blev 200 steg. nästa 300 och den sista 400 steg. När jag cyklade hemåt efteråt fanns det inte mycket kraft kvar i benen.
Körde ett gympass i går med Roddmaskin och CT. 190 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Därefter 3*400 steg i höjdhopparmatta. Lite segt igår efter långpasset i lördags. Men det brukar kännas rätt så segt efter dom passen.
lördag 11 oktober 2014
Långpass Runt Bergunda och Växjösjön, 4:39 tempo 21km. Framfotsrunda 202
Dagens runda.
Blev en runda i 2 olika tempo. Första 11 kilometerna sprang jag i 4:50 tempo ungefär. Sen när jag kom ut till Växjösjön så ökade jag lite så jag kom in i 4-taktsandning, då ökade farten till 4:30 ungefär, gick bra ända fram till sista 3-4 kilometerna, då kom stelhet i låren och det började gå tungt, sista 1,5 km är uppför. Men kunde hålla mig kvar i 4-taktsandningen.
Det var väldigt fint springväder i dag, i princip vindstilla, runt 10 grader och mulet. Första km var stel och gick sakta, stannade efter den och körde lite uppmjukningsövningar för mina stela vrister och hälar. De första 2 km efter det stoppet var lite sega och det kändes sådär. Sen kom svettproduktionen igång och det började kännas allt behagligare, då låg jag i 4:45 tempo. I det tempot känns det väldigt lätt och fint för mig och jag behöver inte fokusera något på andningen, däremot på tekniken och hållningen, för i den farten sjunker jag lätt i hop lite och blir slarvig. Så när ökningen kom efter 11 km idag så kändes det skönt och jag kom upp bättre med både hållning och stegen kändes allt kraftfullare. Från kilometer 11 fram till 17:e km ungefär kändes det väldigt bra, riktigt fint flyt i allt och det kändes lätt i både andning och kroppens muskler. Därefter kom stelhet i framför allt framsidan av låren och även lite brännande känningar i vänsterhälen, från friktionen mellan strumpor och fot. Det kom nästan exakt på samma ställe som förra lördagens långpass. Helt otroligt, att det kommer precis efter 18 km. Men denna gången var det något lindrigare så jag fortsatte utan att stanna och det blev inte outhärdligt som förra gången.
Jag är lite osäker på om det är rätt att köra långpassen med denna för mig rätt höga farten sista milen? För efteråt är jag väldigt trött resten av dagen, men ändå på ett skönt sätt, jag blir avkopplad och stressfri resten av dagen och det mesta som kommer i min väg hanterar jag på ett lugnt sätt. De lördagar då jag inte sprungit kommer det annars lätt rastlöshet och jag är mer på spänn de dagarna. Så långpass på lördagarna som det varit nu ett tag passar mig alldeles förträffligt. Men som sagt det kanske hade varit bättre att köra hela passet i ett 4.50 tempo, bara för att återhämtningen inte skulle bli så lång.
I går var det gympass med roddmaskin och CT. Blev runt 170 i medelwatt på rodden i 5 km. Kändes något segt igår. CT som vanligt. Runt 160 i 20 minuter.
Vikten ligger runt 76 kg, något tyngre hela tiden, en del är nog ökad muskelvolym i ryggen och på benen av roddmaskinen samt crosstrainern. Men en hel del sitter tyvärr runt magen också. Jag önskar att jag haft lite starkare karaktär vad det gäller choklad och söta äppelpajer på helgerna men att avstå detta är svårt. Fast samtidigt kan jag inte förvänta mig någon drastisk förbättring av mina tider om jag inte kan avstå en del av det söta. Möjligt att jag vid riktigt gynnsamma förhållanden kan komma in i en period av avhållsamhet. Framtiden får utvisa om jag klarar det eller inte.
Blev en runda i 2 olika tempo. Första 11 kilometerna sprang jag i 4:50 tempo ungefär. Sen när jag kom ut till Växjösjön så ökade jag lite så jag kom in i 4-taktsandning, då ökade farten till 4:30 ungefär, gick bra ända fram till sista 3-4 kilometerna, då kom stelhet i låren och det började gå tungt, sista 1,5 km är uppför. Men kunde hålla mig kvar i 4-taktsandningen.
Det var väldigt fint springväder i dag, i princip vindstilla, runt 10 grader och mulet. Första km var stel och gick sakta, stannade efter den och körde lite uppmjukningsövningar för mina stela vrister och hälar. De första 2 km efter det stoppet var lite sega och det kändes sådär. Sen kom svettproduktionen igång och det började kännas allt behagligare, då låg jag i 4:45 tempo. I det tempot känns det väldigt lätt och fint för mig och jag behöver inte fokusera något på andningen, däremot på tekniken och hållningen, för i den farten sjunker jag lätt i hop lite och blir slarvig. Så när ökningen kom efter 11 km idag så kändes det skönt och jag kom upp bättre med både hållning och stegen kändes allt kraftfullare. Från kilometer 11 fram till 17:e km ungefär kändes det väldigt bra, riktigt fint flyt i allt och det kändes lätt i både andning och kroppens muskler. Därefter kom stelhet i framför allt framsidan av låren och även lite brännande känningar i vänsterhälen, från friktionen mellan strumpor och fot. Det kom nästan exakt på samma ställe som förra lördagens långpass. Helt otroligt, att det kommer precis efter 18 km. Men denna gången var det något lindrigare så jag fortsatte utan att stanna och det blev inte outhärdligt som förra gången.
Jag är lite osäker på om det är rätt att köra långpassen med denna för mig rätt höga farten sista milen? För efteråt är jag väldigt trött resten av dagen, men ändå på ett skönt sätt, jag blir avkopplad och stressfri resten av dagen och det mesta som kommer i min väg hanterar jag på ett lugnt sätt. De lördagar då jag inte sprungit kommer det annars lätt rastlöshet och jag är mer på spänn de dagarna. Så långpass på lördagarna som det varit nu ett tag passar mig alldeles förträffligt. Men som sagt det kanske hade varit bättre att köra hela passet i ett 4.50 tempo, bara för att återhämtningen inte skulle bli så lång.
I går var det gympass med roddmaskin och CT. Blev runt 170 i medelwatt på rodden i 5 km. Kändes något segt igår. CT som vanligt. Runt 160 i 20 minuter.
Vikten ligger runt 76 kg, något tyngre hela tiden, en del är nog ökad muskelvolym i ryggen och på benen av roddmaskinen samt crosstrainern. Men en hel del sitter tyvärr runt magen också. Jag önskar att jag haft lite starkare karaktär vad det gäller choklad och söta äppelpajer på helgerna men att avstå detta är svårt. Fast samtidigt kan jag inte förvänta mig någon drastisk förbättring av mina tider om jag inte kan avstå en del av det söta. Möjligt att jag vid riktigt gynnsamma förhållanden kan komma in i en period av avhållsamhet. Framtiden får utvisa om jag klarar det eller inte.
torsdag 9 oktober 2014
Växjösjön 2 varv, framfotsrunda 201.
Kunde inte bestämma mig för vilken typ av träning det skulle bli idag. Jag har inte sprungit sedan i måndags, körde ett halvhårt gympass med rodd och CT i tisdags och i går var det vila. Hade trott att det skulle kännas lätt och fint idag.
Men kände nästan direkt att det var lite stumt i benen. De första 1,5 kilometerna går nerför, höll hyfsat hög fart och stannade när jag kom ner till Växjösjön för att göra lite fotövningar. Hade mina nya Adidas hade först tänkt prova Saucony skorna jag köpte för några månader sedan, men vill nog testa på en lite kortare distans först eller där det finns möjlighet att byta under rundan. Har bara sprungit en gång i Saucony Kinvara 4, med 4mm dropp fast då kändes dom inte så bra, lite svampiga och dessutom fick jag rejält ont i min häl av dom. Fast nu har jag känt mig allt bättre i hälen så det kan snart vara dags för dessa. Köpte dom för att använda vid lite långsammare pass, bra dämpning och lågt dropp.
Dagens runda.
Började sedan att springa och hade fokus på kort steg och 4-taktsandning. Hade medvind första 2 kilometerna och det gick runt 4:05 tempo, Kunde rätt så lätt hålla 4-taktsandningen, men när jag kom till andra sidan på sjön så kom motvinden och det blev genast tyngre, fick ta i bra och låg på övre gränsen i 4-taktsandningen. Men den lätta känslan som jag väntat mig kom inte, kändes lite tungt i benen och jag fick ta i rejält, det släppte lite på första delen av andra varvet och då var det någon kilometer med bra känsla.
Strax innan motvinden skulle möta mig på andra varvet gick jag över i 3-taktsandning, men hade problem att hitta rytmen. Det är tydligt att jag behöver träna mycket mer i just den ansträngningsnivån. precis innan motvinden skulle börja gick jag tillbaka till 4-takt. Men när motvinden kom emot var jag tvungen att välja, antingen sänka farten eller behålla samma tempo men istället gå över i 3-takt. Jag valde det senare, det blev lite över 2 km i den andningen. Fast det kändes inte bekvämt alls, orytmiskt och väldigt tungt.
Den sista kilometern gick jag på nära max. Dessa 2 varv runt sjön blir ungefär 9 km. Jag är nöjd med farten jag höll idag, runt 4:03 i medelfart de 2 varven runt sjön men känslan var inte så bra som jag väntat mig. Det som var svårast idag var att hitta rytmen i 3-taktsandningen, det kändes inte alls bekvämt och jag hade inte kunnat springa i denna farten längre än vad jag gjorde idag, det var absolut max den sista kilometern. Jag brukar ha problem med torsdagarna, det är precis som jag har ackumulerat veckans trötthet och att anstränga sig med hård löpning är inte någon bra idé. För mig brukar tisdagarna vara bästa dagen för tempo eller intervallträning.
3-takts andningen tror jag mycket på men jag tränar knappt något i den. Måste försöka lägga mer tid där men det är lite svårt mentalt att komma dit.
Annars kändes det rätt okej i hälen, kände inget specifikt annars i benen, men det var en allmän tung känsla i benen. Det kommer nya dagar.
Men kände nästan direkt att det var lite stumt i benen. De första 1,5 kilometerna går nerför, höll hyfsat hög fart och stannade när jag kom ner till Växjösjön för att göra lite fotövningar. Hade mina nya Adidas hade först tänkt prova Saucony skorna jag köpte för några månader sedan, men vill nog testa på en lite kortare distans först eller där det finns möjlighet att byta under rundan. Har bara sprungit en gång i Saucony Kinvara 4, med 4mm dropp fast då kändes dom inte så bra, lite svampiga och dessutom fick jag rejält ont i min häl av dom. Fast nu har jag känt mig allt bättre i hälen så det kan snart vara dags för dessa. Köpte dom för att använda vid lite långsammare pass, bra dämpning och lågt dropp.
Dagens runda.
Började sedan att springa och hade fokus på kort steg och 4-taktsandning. Hade medvind första 2 kilometerna och det gick runt 4:05 tempo, Kunde rätt så lätt hålla 4-taktsandningen, men när jag kom till andra sidan på sjön så kom motvinden och det blev genast tyngre, fick ta i bra och låg på övre gränsen i 4-taktsandningen. Men den lätta känslan som jag väntat mig kom inte, kändes lite tungt i benen och jag fick ta i rejält, det släppte lite på första delen av andra varvet och då var det någon kilometer med bra känsla.
Strax innan motvinden skulle möta mig på andra varvet gick jag över i 3-taktsandning, men hade problem att hitta rytmen. Det är tydligt att jag behöver träna mycket mer i just den ansträngningsnivån. precis innan motvinden skulle börja gick jag tillbaka till 4-takt. Men när motvinden kom emot var jag tvungen att välja, antingen sänka farten eller behålla samma tempo men istället gå över i 3-takt. Jag valde det senare, det blev lite över 2 km i den andningen. Fast det kändes inte bekvämt alls, orytmiskt och väldigt tungt.
Den sista kilometern gick jag på nära max. Dessa 2 varv runt sjön blir ungefär 9 km. Jag är nöjd med farten jag höll idag, runt 4:03 i medelfart de 2 varven runt sjön men känslan var inte så bra som jag väntat mig. Det som var svårast idag var att hitta rytmen i 3-taktsandningen, det kändes inte alls bekvämt och jag hade inte kunnat springa i denna farten längre än vad jag gjorde idag, det var absolut max den sista kilometern. Jag brukar ha problem med torsdagarna, det är precis som jag har ackumulerat veckans trötthet och att anstränga sig med hård löpning är inte någon bra idé. För mig brukar tisdagarna vara bästa dagen för tempo eller intervallträning.
3-takts andningen tror jag mycket på men jag tränar knappt något i den. Måste försöka lägga mer tid där men det är lite svårt mentalt att komma dit.
Annars kändes det rätt okej i hälen, kände inget specifikt annars i benen, men det var en allmän tung känsla i benen. Det kommer nya dagar.
måndag 6 oktober 2014
Fivefingerrunda, framfotsrunda 200. Med nostalgikänlsa.
Blev en runda helt i VFF som sig bör då det var ett litet jubileum, 200 rundor med ett nytt löpsteg. Ännu är jag långt ifrån "omvänd". Det blev 7 kilometer i 4:17 tempo.
Rundan sprangs i väldigt känd terräng för mig. Hagaparken, det närmaste elljusspåret för min del. Spåret är 1,4 kilometer långt ungefär, småkuperat och rätt knixigt. Det var innan stormen Gudrun en riktig trollskog med jättegranar och en trolsk, nästan lite magisk stämning, aldrig någon vind som kom in och störde, träden skyddade från det mesta som naturen hade att bjuda på. Men så kom den fruktansvärda stormen Gudrun 2005 och förstörde allting. Jag minns hur jag dagen efter stormen gick bort till spåret för att se hur många träd jag var tvungen att hoppa över inför nästa runda. Men när jag kom bort till spåret var all skog borta. Det var precis som en jättearm kommit och dragit med sig allt, det som inte slets upp med rötterna knäcktes som tändstickor på mitten. Allt låg huller om buller. Rundan som tar mig 5-6 minuter att springa i ett hyfsat snabbt tempo tog mig den gången över en timme att komma runt, klättrade över rotvältor ibland krypandes under. Det tog fram till våren det året innan dom röjde upp. Lyset kom upp redan samma höst men den fina och nästan magiska stämningen var borta, det var som ett månlandskap och jag har sedan dess aldrig riktigt trivts med att springa här.
Det har dock detta till trots blivit en hel del varv här, innan jag började på med löpning på "allvar" så sprang jag ungefär 2 gånger i veckan under 15 år här, för att hålla uppe snabbheten i innebandyn som var mitt stora intresse mellan 25-40 års åldern. De första 7-8 åren blev det 2 varv. Jag sprang i princip allt vad jag orkade, utan uppvärmning. Efter två varv var jag helt slut och det brukade ta några minuter innan jag kunde cykla hem. Aldrig att jag ändrade tempo eller antal varv, full fart bara. Enkelt men nog inte så effektiv träning. Sen började jag tappa allt mer i innebandymatcherna, kände att min tidigare snabbhet inte längre var så effektiv. Jag ändrade då taktik i min löpning. Det blev i stället 3 varv i spåret, men nu sprang jag först 1,5 varv allt vad jag orkade, sen stannade jag vid en parkbänk och körde upphopp och trappstegsövningar. Sen sprang jag ett varv till, allt vad jag orkade, körde ytterligare upphopp och övningar, se ett halvt varv, allt vad jag orkade. Det hjälpte mig i innebandyn, jag kunde leva ytterligare några år med denna träning. Jag räknade lite grovt på det och det borde bli ungefär 1700 varv genom åren.
I dag la jag 5 varv till här och det blev en känsla av deja vy när jag avslutat rundan, då när man står och tar igen sig några sekunder vid parkbänken, som jag i princip slitit upp genom åren med alla mina upphopp, då stannar tiden lite och i den rätt klara höstluften påminns jag via ljuden runt omkring om dessa gamla tider, hur jag redan då tyckte att dessa stunder i spåret var så skön avkoppling från jobbet som på den tiden stressade mig väldigt mycket, att kunna få komma ifrån en stund och få vara i fred från allt. Bara känna hur min kropp arbetar, hur tröttheten kommer med både svett men framför allt med lugn. Välbefinnandet som sprider sig i kroppen och allt som innan rundan känts så besvärligt, förminskas till den storleken som det bör ha. Cyklar hem med en bra känsla, samma känslor som då för 15-20 år sedan som kom över mig idag. Det är en av dom bästa sakerna med löpning, psyket kommer åter i balans efter en stressig dag.
Dagens VFF-runda.
Dagens runda kändes helt okej, efter ett inledande varv värmde jag upp med lite övningar för mina fötter. Därefter blev det fyra varv till i ett hyfsat lugnt tempo. Hade ett kort steg och andningen låg på kontrollerad 4-takt. Det började strama i vaderna redan på första varvet. den känslan höll i sig hela 7-km rundan men blev inte värre. För mig är dessa VFF-pass väldigt bra för att påminna mig om det korta steget. Det känns som att markkontaktstiden också blir kortare med dessa skor. Allt blir mer noggrant. Hoppas nu kunna köra på lite mer i dessa skor. Det sista varvet tryckte jag på lite extra.
I går körde jag ett rätt tufft gympass, med en seg känsla, hade 175 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Sen körde jag 3*400 löpsteg i höjhopparmatta, men det var extremt jobbigt i går. Fick riktigt mycket mjölksyra då. Så mycket att jag kände mig helt slut resten av kvällen, en märklig känsla. Är inte riktigt säker på om det var dessa steg som gav mig den känslan, men det var tuffare än vad det brukar vara. Under dagen i dag har jag varit lite seg, men fram mot eftermiddagen idag så släppte det allt mer.
Rundan sprangs i väldigt känd terräng för mig. Hagaparken, det närmaste elljusspåret för min del. Spåret är 1,4 kilometer långt ungefär, småkuperat och rätt knixigt. Det var innan stormen Gudrun en riktig trollskog med jättegranar och en trolsk, nästan lite magisk stämning, aldrig någon vind som kom in och störde, träden skyddade från det mesta som naturen hade att bjuda på. Men så kom den fruktansvärda stormen Gudrun 2005 och förstörde allting. Jag minns hur jag dagen efter stormen gick bort till spåret för att se hur många träd jag var tvungen att hoppa över inför nästa runda. Men när jag kom bort till spåret var all skog borta. Det var precis som en jättearm kommit och dragit med sig allt, det som inte slets upp med rötterna knäcktes som tändstickor på mitten. Allt låg huller om buller. Rundan som tar mig 5-6 minuter att springa i ett hyfsat snabbt tempo tog mig den gången över en timme att komma runt, klättrade över rotvältor ibland krypandes under. Det tog fram till våren det året innan dom röjde upp. Lyset kom upp redan samma höst men den fina och nästan magiska stämningen var borta, det var som ett månlandskap och jag har sedan dess aldrig riktigt trivts med att springa här.
Det har dock detta till trots blivit en hel del varv här, innan jag började på med löpning på "allvar" så sprang jag ungefär 2 gånger i veckan under 15 år här, för att hålla uppe snabbheten i innebandyn som var mitt stora intresse mellan 25-40 års åldern. De första 7-8 åren blev det 2 varv. Jag sprang i princip allt vad jag orkade, utan uppvärmning. Efter två varv var jag helt slut och det brukade ta några minuter innan jag kunde cykla hem. Aldrig att jag ändrade tempo eller antal varv, full fart bara. Enkelt men nog inte så effektiv träning. Sen började jag tappa allt mer i innebandymatcherna, kände att min tidigare snabbhet inte längre var så effektiv. Jag ändrade då taktik i min löpning. Det blev i stället 3 varv i spåret, men nu sprang jag först 1,5 varv allt vad jag orkade, sen stannade jag vid en parkbänk och körde upphopp och trappstegsövningar. Sen sprang jag ett varv till, allt vad jag orkade, körde ytterligare upphopp och övningar, se ett halvt varv, allt vad jag orkade. Det hjälpte mig i innebandyn, jag kunde leva ytterligare några år med denna träning. Jag räknade lite grovt på det och det borde bli ungefär 1700 varv genom åren.
I dag la jag 5 varv till här och det blev en känsla av deja vy när jag avslutat rundan, då när man står och tar igen sig några sekunder vid parkbänken, som jag i princip slitit upp genom åren med alla mina upphopp, då stannar tiden lite och i den rätt klara höstluften påminns jag via ljuden runt omkring om dessa gamla tider, hur jag redan då tyckte att dessa stunder i spåret var så skön avkoppling från jobbet som på den tiden stressade mig väldigt mycket, att kunna få komma ifrån en stund och få vara i fred från allt. Bara känna hur min kropp arbetar, hur tröttheten kommer med både svett men framför allt med lugn. Välbefinnandet som sprider sig i kroppen och allt som innan rundan känts så besvärligt, förminskas till den storleken som det bör ha. Cyklar hem med en bra känsla, samma känslor som då för 15-20 år sedan som kom över mig idag. Det är en av dom bästa sakerna med löpning, psyket kommer åter i balans efter en stressig dag.
Dagens VFF-runda.
Dagens runda kändes helt okej, efter ett inledande varv värmde jag upp med lite övningar för mina fötter. Därefter blev det fyra varv till i ett hyfsat lugnt tempo. Hade ett kort steg och andningen låg på kontrollerad 4-takt. Det började strama i vaderna redan på första varvet. den känslan höll i sig hela 7-km rundan men blev inte värre. För mig är dessa VFF-pass väldigt bra för att påminna mig om det korta steget. Det känns som att markkontaktstiden också blir kortare med dessa skor. Allt blir mer noggrant. Hoppas nu kunna köra på lite mer i dessa skor. Det sista varvet tryckte jag på lite extra.
I går körde jag ett rätt tufft gympass, med en seg känsla, hade 175 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Sen körde jag 3*400 löpsteg i höjhopparmatta, men det var extremt jobbigt i går. Fick riktigt mycket mjölksyra då. Så mycket att jag kände mig helt slut resten av kvällen, en märklig känsla. Är inte riktigt säker på om det var dessa steg som gav mig den känslan, men det var tuffare än vad det brukar vara. Under dagen i dag har jag varit lite seg, men fram mot eftermiddagen idag så släppte det allt mer.
lördag 4 oktober 2014
Långpass 20km, 4:35 tempo. Framfotsrunda 199
Blev ett lite ryckigt pass med avbrott efter 18 kilometer, hade tänkt bryta för dagen trots att det var lite mer än 4 km kvar av rundan. Jag hade fått känningar under vänsterhälen, det kom hastigt denna gången. Har problem med mina nya Adidas, måste vara strumporna som "glider" omkring inne i skon för det blir en brännande känsla och jag hade samma problem det första året med mina nu nästan helt utslitna Adidas som jag säkert sprungit 400-500 mil i.
Första året när jag sprang Växjöloppet hade jag de gamla skorna och fotbollsstrumpor. Det blev alldeles för mycket friktion och redan efter 5 kilometer det loppet kände jag att något var fel, men fortsatte. När jag väl kom i mål och fick av skon hade det blivit en blåsa stor som en 5-krona under vänsterhälen. Det tog 2 veckor innan jag kunde sätta ner hälen och gå riktigt igen.
Efter det har jag blivit försiktig så nu när jag fick samma känsla idag, så sprang jag bara 500 meter innan jag stannade till. Kollade under foten men som väl var ingen blåsa. Efter att jag tagit på mig strumpor och skor igen gick jag hemåt. Men eftersom det inte kändes något under hälen nu så började jag springa igen och de 2 sista kilometerna gick fint.
Dagens runda
Men detta är ett problem för mig, vet inte hur jag skulle göra om det varit en tävling idag? Nu kommer jag ändå längre än när skorna var helt nya då kom jag inte mer än 5-6 kilometer innan den brännande känsla kom. Jag har aldrig haft dessa problem med Merrell, men dom skorna är lite för tuffa att springa dessa långa pass, i alla fall så länge som mina hälbekymmer inte vill släppa helt. Är rädd för att dra på mig värre problem då. Hur ska jag klara ett maraton? Det går inte med dessa skor. Som annars är väldigt sköna på de lite långsammare passen.
Jag startade i ett lugnt tempo idag, hade tänkt mig en riktigt lugn runda och första milen gick i 4:45 tempo ungefär. Sedan började jag närma mig Växjösjön och då blev det lite omedveten ökning, blir så lätt det när man möter andra löpare i spåret. Första varvet runt Växjösjön gick i 4:30 tempo sedan på andra varvet ökade jag till 4:15 tempo. Började strama allt mer i baksidan av låret och det brukar hjälpa att höja farten lite, precis som att andra muskler kommer i arbete och de musklerna som varit mest aktiva under den långsammare delen får chans att vila lite. Men som sagt var så kom istället bränningarna i hälen i stället efter 18 kilometer. Kändes annars lite segt första milen idag. Under den lite snabbare delen kändes det bättre. Hade bra koll på andningen idag och första milen var det 6-taktsandning, ibland 7 takt. Den snabba delen gick i 4-takts andning, kändes kontrollerat. Hade även fokus på kort steg och att inte sjunka ihop med överkroppen. Hade lite känningar i baksidan av hälen under i princip hela passet idag.
Första året när jag sprang Växjöloppet hade jag de gamla skorna och fotbollsstrumpor. Det blev alldeles för mycket friktion och redan efter 5 kilometer det loppet kände jag att något var fel, men fortsatte. När jag väl kom i mål och fick av skon hade det blivit en blåsa stor som en 5-krona under vänsterhälen. Det tog 2 veckor innan jag kunde sätta ner hälen och gå riktigt igen.
Efter det har jag blivit försiktig så nu när jag fick samma känsla idag, så sprang jag bara 500 meter innan jag stannade till. Kollade under foten men som väl var ingen blåsa. Efter att jag tagit på mig strumpor och skor igen gick jag hemåt. Men eftersom det inte kändes något under hälen nu så började jag springa igen och de 2 sista kilometerna gick fint.
Dagens runda
Men detta är ett problem för mig, vet inte hur jag skulle göra om det varit en tävling idag? Nu kommer jag ändå längre än när skorna var helt nya då kom jag inte mer än 5-6 kilometer innan den brännande känsla kom. Jag har aldrig haft dessa problem med Merrell, men dom skorna är lite för tuffa att springa dessa långa pass, i alla fall så länge som mina hälbekymmer inte vill släppa helt. Är rädd för att dra på mig värre problem då. Hur ska jag klara ett maraton? Det går inte med dessa skor. Som annars är väldigt sköna på de lite långsammare passen.
Jag startade i ett lugnt tempo idag, hade tänkt mig en riktigt lugn runda och första milen gick i 4:45 tempo ungefär. Sedan började jag närma mig Växjösjön och då blev det lite omedveten ökning, blir så lätt det när man möter andra löpare i spåret. Första varvet runt Växjösjön gick i 4:30 tempo sedan på andra varvet ökade jag till 4:15 tempo. Började strama allt mer i baksidan av låret och det brukar hjälpa att höja farten lite, precis som att andra muskler kommer i arbete och de musklerna som varit mest aktiva under den långsammare delen får chans att vila lite. Men som sagt var så kom istället bränningarna i hälen i stället efter 18 kilometer. Kändes annars lite segt första milen idag. Under den lite snabbare delen kändes det bättre. Hade bra koll på andningen idag och första milen var det 6-taktsandning, ibland 7 takt. Den snabba delen gick i 4-takts andning, kändes kontrollerat. Hade även fokus på kort steg och att inte sjunka ihop med överkroppen. Hade lite känningar i baksidan av hälen under i princip hela passet idag.
torsdag 2 oktober 2014
Teleborg- Växjösjön 2 varv. Framfotsrunda 198.
Blev ett lite tuffare pass än planerat. Det har varit konditionsträning 6 dagar i rad nu. Torsdagar brukar vara lite tröga att löpa på för min del, Som att veckan tar ut sin rätt.
Dagens runda.
Det kändes lite i vänsterhälen inledningsvis, Efter 2 kilometer så stannade jag till för att göra lite uppmjukningsövningar. Fötterna var nog inte riktigt återhämtade sedan måndags och tisdagspassen som sprangs i minimalistiska skor båda dagarna. Men det hjälpte bra med att mjuka upp lederna kring fötterna. När jag drog igång efter det kändes det bra, kom snabbt in i 4-taktsandning och beslöt mig tidigt för att inte komma in i 3-taktstempo. Det är annars lätt att tempot drivs upp lite extra när man springer runt Växjösjön. Det är alltid fullt med folk i rörelse, både som promenerar och som springer och cyklar. Så om man ska köra lite extra tuffa pass så är det perfekt här. Första varvet kändes väldigt lätt och bra och behövde inte anstränga mig speciellt mycket i den relativt höga farten, rundan blev totalt 11.8 km i 4:09 tempo. De 2 varven runt sjön var ungefär i 4.05 tempo.
Men på det andra varvet blev det tyngre och det började åter kännas lite i vänsterhälen och jag blev även lite stum i låren. De 3 sista kilomterna fick jag sänka farten lite för att inte glida upp i 3-taktstempo med andningen. Sista kilometern gick i 4.30 tempo, hela tiden i 4 takt men precis på gränsen, Men den är uppför och då suger det till lite extra. Jag bytte utandningsfot efter 20 utandningar som vanligt, känns som det är rätt lagom. Hade mina nya Adidas och mina lite längre kompressionsstrumpor, med tåfack, Injinji. För första gången kände jag inget under hälarna. Det var bra för nu kan jag förhoppningsvis skrota dom gamla Adidasskorna till för mån för dessa istället.
Det jag måste fokusera på lite mer framöver är att våga träna mer i 3-taktsandning, det är där man utvecklar sig och kan hitta sin förbättringspotential men det är svårt att hitta den mentala styrkan för det just nu. Det är svårt på intervallerna för det tar några minuter innan man är där, i alla fall om man ska göra det kontrollerat. För att få till dom passen på ett bra sätt så tror jag det lämpar sig bäst med 5 kilometers rundor, kanske att man kunde dela upp i 2 delar så man kör 2*5 km i 3-taktsandning. Dom gångerna jag kommit in i den andningen nu har det blivit lite för okontrollerat och det har känts något för tungt för att kunna köras uthålligt i mer än ett par minuter. Det var under andra halvan av Musikmilen som det funkade bra i 5 kilometer, men det var under tävling så det är annorlunda.
Känner mig annars stark i benen på ett annorlunda sätt jämfört med någon månad sedan. Kan vara så att jag har fått lite extra effekt av kontinuiteten i den alternativa träningen. Det jag utvecklats bäst i den senaste tiden är roddmaskinen. När jag började så hade jag fullt upp med att hålla 140 i medelwatt över 5 km, i går var det 200 i medelwatt, det högsta hittills. Men det är inte i roddmaskin jag vill förbättra mig mest men där har utvecklingen verkligen gått raskt uppåt.
Men att löpa 2 dagar i rad funkar inte för mig nu. Frågan är om det vid 46 års ålder är lämpligt att ens försöka med det mer?
Tror mer på att köra alternativt, CT har jag kört samma effekt de 2 sista månaderna, den är annars mer lik löpningen än roddmaskinen. Fast för mig har gympassen varit lite mer av återhämtande från löpningen. Jag kör inga riktigt lugna löppass, det funkar inte med mitt upplägg. För om jag skulle lägga in lugna pass nu och köra på med varannan dag med löpning så blir det för långt mellan nyckelpasen. De hårda passen tror jag är bättre att köra i löpningen i stället för att köra dom i den alternativa träningen.
Förr om åren har jag kombinerat löpning och cykling med den största vikten på cykel. Har känt att jag haft flåset men inte styrkan i själva löpningen under de åren. Först sedan jag la om mitt löpsteg som jag minskat rejält med cykel. Jag är ändå tacksam för att jag just nu känner mig i princip skadefri, endast vänsterhälen som fortfarande bråkar lite men för tillfället är det ändå under kontroll.
Borde kanske köra med någon veckas lugnare träning men har svårt för att inte träna varje vardagskväll, det har verkligen blivit som ett gift och nu när jag kör alternativt verkar kroppen också svara bra på det. Det som blir lidande är allt annat som borde göras både i hus och trädgård, men jag tänker som så att allt har sin tid och just nu är det träning som intresserar mig mest och som ger mig mycket tillbaka i välbefinnande.
Dagens runda.
Det kändes lite i vänsterhälen inledningsvis, Efter 2 kilometer så stannade jag till för att göra lite uppmjukningsövningar. Fötterna var nog inte riktigt återhämtade sedan måndags och tisdagspassen som sprangs i minimalistiska skor båda dagarna. Men det hjälpte bra med att mjuka upp lederna kring fötterna. När jag drog igång efter det kändes det bra, kom snabbt in i 4-taktsandning och beslöt mig tidigt för att inte komma in i 3-taktstempo. Det är annars lätt att tempot drivs upp lite extra när man springer runt Växjösjön. Det är alltid fullt med folk i rörelse, både som promenerar och som springer och cyklar. Så om man ska köra lite extra tuffa pass så är det perfekt här. Första varvet kändes väldigt lätt och bra och behövde inte anstränga mig speciellt mycket i den relativt höga farten, rundan blev totalt 11.8 km i 4:09 tempo. De 2 varven runt sjön var ungefär i 4.05 tempo.
Men på det andra varvet blev det tyngre och det började åter kännas lite i vänsterhälen och jag blev även lite stum i låren. De 3 sista kilomterna fick jag sänka farten lite för att inte glida upp i 3-taktstempo med andningen. Sista kilometern gick i 4.30 tempo, hela tiden i 4 takt men precis på gränsen, Men den är uppför och då suger det till lite extra. Jag bytte utandningsfot efter 20 utandningar som vanligt, känns som det är rätt lagom. Hade mina nya Adidas och mina lite längre kompressionsstrumpor, med tåfack, Injinji. För första gången kände jag inget under hälarna. Det var bra för nu kan jag förhoppningsvis skrota dom gamla Adidasskorna till för mån för dessa istället.
Det jag måste fokusera på lite mer framöver är att våga träna mer i 3-taktsandning, det är där man utvecklar sig och kan hitta sin förbättringspotential men det är svårt att hitta den mentala styrkan för det just nu. Det är svårt på intervallerna för det tar några minuter innan man är där, i alla fall om man ska göra det kontrollerat. För att få till dom passen på ett bra sätt så tror jag det lämpar sig bäst med 5 kilometers rundor, kanske att man kunde dela upp i 2 delar så man kör 2*5 km i 3-taktsandning. Dom gångerna jag kommit in i den andningen nu har det blivit lite för okontrollerat och det har känts något för tungt för att kunna köras uthålligt i mer än ett par minuter. Det var under andra halvan av Musikmilen som det funkade bra i 5 kilometer, men det var under tävling så det är annorlunda.
Känner mig annars stark i benen på ett annorlunda sätt jämfört med någon månad sedan. Kan vara så att jag har fått lite extra effekt av kontinuiteten i den alternativa träningen. Det jag utvecklats bäst i den senaste tiden är roddmaskinen. När jag började så hade jag fullt upp med att hålla 140 i medelwatt över 5 km, i går var det 200 i medelwatt, det högsta hittills. Men det är inte i roddmaskin jag vill förbättra mig mest men där har utvecklingen verkligen gått raskt uppåt.
Men att löpa 2 dagar i rad funkar inte för mig nu. Frågan är om det vid 46 års ålder är lämpligt att ens försöka med det mer?
Tror mer på att köra alternativt, CT har jag kört samma effekt de 2 sista månaderna, den är annars mer lik löpningen än roddmaskinen. Fast för mig har gympassen varit lite mer av återhämtande från löpningen. Jag kör inga riktigt lugna löppass, det funkar inte med mitt upplägg. För om jag skulle lägga in lugna pass nu och köra på med varannan dag med löpning så blir det för långt mellan nyckelpasen. De hårda passen tror jag är bättre att köra i löpningen i stället för att köra dom i den alternativa träningen.
Förr om åren har jag kombinerat löpning och cykling med den största vikten på cykel. Har känt att jag haft flåset men inte styrkan i själva löpningen under de åren. Först sedan jag la om mitt löpsteg som jag minskat rejält med cykel. Jag är ändå tacksam för att jag just nu känner mig i princip skadefri, endast vänsterhälen som fortfarande bråkar lite men för tillfället är det ändå under kontroll.
Borde kanske köra med någon veckas lugnare träning men har svårt för att inte träna varje vardagskväll, det har verkligen blivit som ett gift och nu när jag kör alternativt verkar kroppen också svara bra på det. Det som blir lidande är allt annat som borde göras både i hus och trädgård, men jag tänker som så att allt har sin tid och just nu är det träning som intresserar mig mest och som ger mig mycket tillbaka i välbefinnande.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)