Orientering, framfotsrunda 197.

Så var det åter dags för orienteringsträning. Till största delen på kända stigar och grusvägar för min del. Alla kontroller nära stigar och rätt så snällt utsatta.

Dagens orientering

Dagens runda 

Blir inte optimalt för mig för att förbättra min orienteringsförmåga, blev tydligt idag då jag innan första kontrollen kom i fatt en duktig flicka. Men vid varje kontroll och framför allt strax efter så kom hon ifatt mig och sen när hon hittat kontrollen visste hon redan var hon skulle. Medan jag måste stanna upp och stå helt stilla för att kunna lugna ner mig lite och läsa in mig och vart jag ska ta vägen härnäst. Det blir någon slags form av intervallträning samtidigt för mig. Hela rundan flöt på fint och jag hittade alla kontrollerna men så efter sista kontrollen och in mot mål så hade jag alldeles för bråttom och slarvade med kartläsningen, igen. Precis när jag hittat den och höjde blicken så fick jag se hus och villakvarter, då var jag helt säker på att jag var precis bakom huset där vi startat. sprang rakt fram och kom ut fint vid en brandgata, men när jag kom ut så var jag ett hundratal meter för långt norrut. Men jag sprang på vägen ner till där vi startade. Bara det att när jag kom fram så var det helt tomt framför huset inte en människa utanför. Tänkte inte så mycket på det utan satte mig ner och pustade ut. Sedan kom det en man och sa till mig att det fanns lite fika på baksidan av huset. Där var det lite mer folk och där var även målet. Jag missade den sista stigen. När jag efteråt tittade på kartan så var det inte så otydligt. Men vad hjälper det om man inte tittar på den ordentligt?
Kändes lite snopet, när det annars flutit på så fint. Jag har oerhört mycket kvar att lära mig och framför allt att jag måste lugna ner mig.

 Efteråt bjöds det på korv och fika. Väldigt mycket folk med idag. Orienteringen är på frammarsch i Alvesta. Det är kul.En väldigt trevlig sport. Synd bara att jag inte kom på detta lite tidigare i livet. Men dottern är i rätt ålder så för henne finns det hopp.

Kändes stumt i vaderna inledningsvis efter gårdagens rätt tuffa pass. Men när jag sprang i skogen och på de lite mjukare stigarna idag kändes det hur fint som helst. Hade mina Merrell idag.
Dessa är perfekta vid orientering och stiglöpning.

Idag hade jag ingen koll på andningen, full koncentration på orientering idag.

Kort fivefingerrunda. Framfotsrunda 196.

Blev en blandad kompott idag. Igår körde jag ett rätt så tufft pass på gymmet med rodd och CT som vanligt. Hade ungefär 170 i medelwatt på rodden, sen som vanligt på CT, men fick ta i bra sista 10 minuterna. Så jag hade inga större förväntningar på dagens runda eftersom det var 3:e dagen i rad med konditionsträning, körde ju ett rätt hårt långpass i lördags.

Dagens runda.

Jag var sugen på att testa VFF igen, Utomhus. Nu har jag hållit på ett tag med olika skor och särskilt i VFF måste jag vara extremt lyhörd på kroppens signaler, framför allt efter ett så långt uppehåll. Över 2 månader sedan jag sprang utomhus i dessa.
Det blev cykel upp till Spånenområdet, cirka 5 km. Bra som uppvärmning. Därefter lite uppvärmnings övningar i VFF. Jag ville inte för långt idag med dessa så det fick bli först ett varv i 2 kilometersslingan. Hade stort fokus på korta steg och att fötterna skulle landa under kroppen, med VFF-skorna kommer det mer eller mindre med automatik. Därför är dom så bra när man ska vänja sig vid att springa med korta steg.
Låg i 4-taktsandning, första varvet väldigt kontrollerat, andra varvet kontrollerat men precis på gränsen till 3-takt, särskilt i uppförsknixarna.
Varvet är väldigt småkuperat så det blir lätt ojämnt i tempo och ansträngningsgrad. Men tycker mig märka att när jag låter andningen styra både tempo och ansträngning så blir det inte alls så jobbigt som det brukar bli i dessa farter. Bytte utandningsfot vart 20:e steg.
Trodde att jag låg på mellan 4:10-4:15 tempo men det blev 4:02 ungefär de 4 första kilometerna. Det var en positiv överraskning.

VFF Spyridon.

Kände att jag inte är van vid dessa skor, främst i fötterna, i mellanfoten där jag landar. Även lite stum i vaderna sista varvet. Så efter 2 varv bytte jag skor och sprang ytterligare 7 km i mina Adidas, i ett lite lugnare tempo. Totalt blev 4:15 tempo över 11 km. Enbart i 4-taktsandning. Bara de sista 100 meterna med VFF som det blev lite ofrivillig 3- taktsandning.

Är väldigt nöjd med känslan idag, visst blev det lite stumt i vaderna men eftersom jag bytte skor drog jag inte på mig någon skada, och kommer fortsätta med den rätt stora mängden alternativa träningen. Vänsterhälen är bättre nu men ännu inte helt läkt. Känner fortfarande att jag är trycköm på baksidan av hälen och stelhet på mornarna.

Långpass 21 km i 4:36 tempo, framfotsrunda 195

Blev nästan exakt en halvmara, 21.05 km. Från D på Teleborg sedan runt Bergundasjön efter det 2 varv runt Växjösjön  sedan hem mot Teleborg igen.

Har inte sprungit utomhus sedan förra lördagen, Musikmilen. Det har blivit 2 löpbandspass i veckan, måndag, onsdag. I torsdags körde jag ett rätt hårt pass med roddmaskin och CT. Roddmaskinen var nytt personbästa. Hade 180 i medelwatt, 5 km i ungefär 21 minuter. CT som vanligt 160 i medelwatt i 25 minuter, därefter 3*400 höjhopparmattssteg. I går helvila.

Dagens långpass utan pulsband.

Så jag trodde att det skulle kännas bättre än  vad det till slut gjorde idag. Hade tänkt mig ett lånpass med lugn inledning och sedan en liten fartökning efterhand. Började lugnt och hade stort fokus på fotisättning och ett kort steg. Kändes bra och de första kilometerna gick i behagligt tempo. Andningen lite ojämn men låg på 6-takt de första kilometerna, resten av rundan gick i 4-takt. Kom aldrig upp i 3 takt idag och det var inte heller meningen.
Efter ungefär 5 kilomter kom jag i fatt en löpare, precis innan första lite rejäla backen. Tog i lite extra i backen och någon kilometer efter. Började sedan känna att det stramade i vänster vad och efter ytterligare någon kilometer även i baksidan av höger lår. Kände även av låret på de båda löpbandspassen i veckan.
Sedan rullade det på och när jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer ungefär. Kändes trots allt bra. Hade en väldigt kontrollerad och lugn 4-taktsandning och kände mig pigg konditionsmässigt. Men i slutet på det första varvet runt Växjösjön stramade det mer och mer i både vaden och låret. Kände mig trött i benen, hade egentligen ingen lust att springa ytterligare 1 varv, men då skulle det heller inte bli något riktigt långpass. Det är mycket folk i rörelse runt sjön så det inspirerar ändå en hel del. Så det blev ytterligare ett varv.
 En väldigt konstig känsla att ta slut i benens muskler men ändå känna att andningen går så lätt och utan större ansträngning. Precis som om kroppen var i 2 delar idag. Jag brukar alltid ta slut konditionsmässigt före att benen känns stumma och trötta. Men idag blev det tvärtom. De sista 2 kilometerna fick jag slita ont och farten sjönk rejält, särskilt sista kilometern som går uppför.

Tror jag kommer att dra på mig träningsvärk denna gången. Annars var det väldigt fint löpväder, runt 12 grader och sol, lite väl blåsigt sista halvan men inga större problem med vinden. Hade kortbyxor och dubbla funktions t-shirt. Det var lagom idag.

Tankarna går annars till Lidingöloppet idag, någon gång ska även jag springa det men jag är en bit ifrån de distanserna ännu. Särskilt som det är så kuperat. Idag hade det inte gått så bra om jag skulle varit med. Behöver köra de långa passen ännu mera och i lite lägre fart.

Hade mina gamla Adidas idag, men nu är dom kanske helt slut i dämpningen eftersom jag tog så tvärslut i benen. Men det kändes inget i fötterna och strumporna gled inte omkring. Men vågar inte riktigt ännu springa så långt med mina nya Adidas. Ska i veckan som kommer köra med VFF utomhus. Kanske var det det  som fortfarande satt i. Hade VFF i onsdags under halva intervallpasset. Ja, nu räcker det med analyserna. Jag kom ändå hem och kunde trots allt fullfölja hela rundan om än i ett tungt och kraftlöst steg sista kilometerna.

Löpbandsintervaller i VFF, framfotsrunda 194.

Hade först tänkt köra en runda utomhus med VFF, fast det var regn i luften och mitt i inomhuspasset så började det regna. Värmde upp i tio minuter med Adidas skorna sedan bytte jag till Fivefingers, har inte sprungit i dessa sedan jag bröt lilltån i somras under en stiglöpningsrunda, så det var spännande att få testa igen, de allra bästa och känslomässigt sköna rundorna har kommit i samband med VFF-skor, är en sorts lätt känsla med dessa. Men jag har som sagt var haft mina bekymmer med att få min kropp att acceptera träning i dessa minimalistiska skor. Men med tålamod hoppas jag kunna springa huvuddelen av passen i dessa skor. Växjöloppet i våras sprang jag med VFF och de först 5 kilometerna där,  var det bästa jag upplevt löpningsmässigt.

Hade ett annat löpband än vad jag brukar ha, det finns 3 likadana på gymmet men blir lite osäker efter dagens pass om dom är lika i sina hastigheter vid givet tillfälle. Körde som vanligt med 0,5% lutning. Sedan 4 minuter med 15 km/h. joggvila i 3 minuter sedan 16 km/h samt 17 km/h, efter dessa 3 intervaller började det kännas i baksidan av högerlåret, så då fick det räcka med VFF-skorna. Körde resten i Adidasskorna, i omvänd ordning men i stället för 15km/h på den sista blev det 16 km/h även på den.

Men som sagt, det var lite för lätt känsla idag, ungefär som om detta bandet gick minst 1 km/h saktare än det jag brukar ha. Kan ju vara så att jag har hittat toppformen just nu, men är ändå lite skeptisk. Kom inte ens in i 3-taktsandning på 17 km/h intervallerna. Men nästa gång ska jag ta det andra bandet igen, om det är ledigt eller eventuellt byta om det är ledigt så man kan testa om dom går lika snabbt under samma pass.

Det kändes lite obekvämt i baksidan på höger lår resten av passet, men andningsmässigt kändes det bra, Hade en kontrollerad 4-takts andning hela tiden. VFF-skorna var lätta och det var en skön känsla så länge det varade idag. Det kommer ta lite tid att vänja fötter och leder igen efter så lång tids frånvaro med dessa skor. Känner dock lite i vänsterhälen nu någon timme efter passet.

Hade mycket fokus på frekvens och stegisättning idag, hade 180 steg/ minut när det gick i 15 km/h. Det känns lite lättare att hålla ett kortare steg på löpband. Stegisättningen kändes också bra.
Ett bra pass dock lite lättare än väntat, om det  beror på god form eller långsamt löpband får framtiden utvisa.

Löpbandspass, 4:30 tempo, framfotsrunda 193.

Mycket mer måndag än så här kan jag knappt tänka mig att det kan bli, att en dag som en måndag kan stå i en så otrolig kontrast till en lördag är nästan ofattbart, bara en dag mellan dom men oceaner mellan de olika känslorna jag har på respektive dag.
Vaknade och det var mörkt och regnigt ute, fick en intensiv start på jobbet då både maskiner och datorer strulade, efter ett par timmar så rullade ändå dagen igång. Lite segt var det allt och i dag hade jag mer träningsvärk efter musikmilen, framsidan av låren stramade rätt bra, speciellt nerför trappor.

I går kände jag knappt något och hade inga problem med att köra både rodd och CT på gymmet, 1 timme ungefär i mitt vanliga tempo, runt 150 i medelwatt på Rodden, 160 som vanligt med CT

Hade först tänkt mig en lite lugnare runda i VFF idag men när det stramade så pass i låren så tänkte jag att det var bättre att lugna sig med dom skorna tills kroppen återhämtat sig lite till. Så planen var en mil i 4:30 tempo i det relativt kuperade Spånenspåret. Men framåt 4-tiden så började det åter att regna, innan har jag inte brytt mig så mycket om vilket väder det varit, men nu när jag upptäckt löpbanden så blir jag allt bekvämare.
 Så det fick bli ett pass på bandet, hade mina Adidas och körde i 50 minuter i 4:30 tempo, hade pulsbandet på mig och pulsen började runt 130 och steg sen sakta och låg rätt stabilt på 151 slag fram till 35 minuter ungefär. där är min prattempogräns, sen steg den lite till och låg i slutet på 156 slag. Sista tio minuterna var jobbiga.
Det stramade hela tiden i låren och det märktes att jag sprungit hårt i lördags. En gång under passet tappade jag fokus och var nära att åka av bandet, som väl var så kände jag vändhjulet med mina hälar innan det var för sent. 50 minuter på bandet känns som en bra bit över en timme i jämförelse med att vara ute. Svettades ymnigt, men i denna farten var det ändå inga problem med den torra och varma inomhusluften.
Andningen i dag var lite svår att få grepp på, låg på 5 eller 6-takt stora delar, ett tag i slutet på 4 takt. Fokuserade mycket på att landa med fötterna under kroppen och på att hålla hyfsat hög stegfrekvens, låg på 172 ungefär.  Skönt att vara igång igen så snabbt efter loppet i lördags och jag är tacksam att jag inte drog på mig några större känningar i lördags. Måndagar kan trots allt vara rätt bra ändå.

Så här några dagar efter loppet känner jag mig väldigt nöjd med hur det gick, framför allt känslan under loppet, Andningen styrde mycket under loppet och när det blev riktigt jobbigt vid några tillfällen var det helt perfekt att känna att jag fick kontroll igen när jag sänkte farten bara en aning och åter hittade in i 3-taktsandningen. Loppet blev i 2 delar var gäller andningen. första halvan i 4-takt med fotbyte ungefär vart 20 steg. Den sista halvan i 3-takt. Farten jämn under hela loppet, men pulsen i svagt stigande hela tiden. Frågan är om det hade gått att öka farten ännu lite till i början och snabbare kommit in i 3-taktsandning. Men då är det inte säkert att jag orkat hålla farten uppe i slutet. Måste testa vidare på det här. Fast det känns ändå tryggt att ha detta med andningen att hålla sig i när det går lite för fort. Jag får inte panik när det blir okontrollerat och kommer snabbt tillbaka till en bra rytm när jag bara fokuserar på det.

Musikmilen, tävling. Tid:39:01. Framfotsrunda 192

Blev en bra tävling och jag är nöjd med både resultatet och själva känslan. I går var jag lite tveksam då jag känt lite i högervaden, Men efter en bra natts sömn så kändes det bättre i dag på morronen. I gårkväll blev det två Erdinger starköl på kvällen. Det gav mig en avslappnad känsla under kvällen och gjorde att jag sov så bra. Kan tänka mig att det för många låter konstigt och oseriöst, men jag har en tendens att inför saker, som jag tycker är viktiga för mig, att stressa upp mig rejält dagen innan och då blir det allt som oftast dålig sömn som resultat. Erdinger veteöl, är något väldigt speciellt i både smak och effekt vid träning. På mig funkar det väldigt bra, men vill betona att jag väldigt sällan dricker mer än 2 stycken. Jag är inte ute efter berusningen utan mer den avslappnande känslan. Har druckit just Erdinger nu i över ett år på lördagar och ibland även på fredagar.

Så vid 9:30 blev det till att cykla ner till stan och efteranmäla sig. Väl hemma igen hos D, så kom det lite fjärilar i magen, var så osäker på formen och om jag toppat formen rätt. Hade inga referenser denna gången, så var väldigt osäker på vilken fart jag skulle kunna hålla. Men som jag sagt innan, idag var det känslan som var viktigast för mig. De sista dagarna har varit relativt lugna träningsmässigt.

Musikmilen med Garminklockan, Medelpuls 169. Maxpuls 185

Väl på startlinjen var det nervöst och spänt. Öppnade första kilometern på 3:43, alldeles för snabbt men det kändes lätt och jag blev inte så orolig, kom snabbt in i 4-taktsandning och hade i början lite svårt att räkna så jag tappade bort mig lite ibland blev 15 steg innan jag bytta till den andra foten ibland upp mot 20. Men det var trångt och jag letade efter bra ryggar med lagom tempo. Efter 1 kilometer blev det lite mer utkristalliserat och fältet tunnades ut allt mer. Hittade en rygg som höll 3:52 tempo, bestämde mig för att hänga på honom, 2:a till 4:e kilometern flöt på fint och det kändes väldigt kontrollerat med 4-taktsandningen, bytte fot utan besvär vart 20 steg ungefär. Men mellan 4:e till 5:e kilometern steg ansträngningen lite och jag låg på absolut max på 4-taktsandningen nu, föll då och då ur den och det blev lite okontrollerat. Ville helst inte släppa honom för det fanns ingen annan i direkt närhet, vi låg lite i ett vakuum. Vid 5 kilometer tog jag lite vatten, men fick inte i mig knappt något, kanske en mun. 5 kilometer passerades på  19:14, lite väl hårt. Nu hade jag riktigt svårt att följa ryggen. Då kom en liten backe, jag lyckades suga i hela vägen upp men efter utförslöpan som följde blev jag tvungen att släppa, då hade vi börjat komma ifatt en del tröttnande löpare så det fanns lite andra ryggar att följa.
Jag gick i detta läge över i en naturlig 3-taktsandning, ansträngning var högre och det började bli tufft, Här hade jag en svacka både fartmässigt och mentalt, hittade en ny rygg efter 5,5 men han hade tröttnat för mycket så jag var tvungen att springa om honom. Fick se en ny 30-40 meter fram. Men sprang säkert 1 kilometer ensam innan jag var ifatt honom. Det var en kille jag kände. Han är 3 år äldre än mig och började träna för 4 år sedan. Hans utvecklingskurva är helt otrolig. Jag hade inte sett honom innan i loppet så han hade varit före mig hela tiden. Jag fick kämpa på rätt bra innan jag fick hans rygg. Jag förivrade mig dock inte utan låg hela tiden på en kontrollerad 3-takts andning. Jag låg bakom honom i 5-600 meter och kände att vi höll en stabil fart.
Men så vid 7,5 kilometer så svänger banan nästan 180 grader. Killen framför mig blir anvisad att svänga, av vägvakter, men dom visar honom rätt in i avspärrningarna och han får tvärstopp, jag ser hela tiden vad som är på väg att hända och hinner i sista stund undvika att gå samma öde till mötes. Att få tvärstopp vid sådana här ansträngningar så pass långt in i loppet är inte bra. Jag sprang om och förbi honom, hade ingen ny rygg att ta sikte på, nu började även uppförsbackarna komma, men jag höll mig fokuserad och tänkte på min andning. Det flöt på och det började bli mer publik igen och med 1 kilometer kvar fick jag syn på en kille men han var långt framför, nu visste jag att det var nära mål, men det var bara uppför nu, inte så brant men uppför. Vid Domkyrkan var det 500 meter kvar och jag kände att nu var det bara att ge allt, pulsen var 180 nu. Jag kom ifatt en kille och tryckte till. trodde att det var ungefär 100 meter kvar, men missbedömde rejält, det var nästan 300 meter kvar och uppför. Fick ta ut det allra sista som fanns kvar. Föll ihop helt slut efter mållinjen pulsen var då 185, vilket blev dagens högsta puls.

Jag är väldigt nöjd med de första 8 kilometerna som kändes helt under kontroll. Det som förbryllar mig återigen vid tävling är min höga medelpuls och även maxpuls. På träning kommer jag aldrig över 175 hur mycket jag än tar ut mig. På ett riktigt hårt tempopass som motsvarar detta lopp rent ansträngningsmässigt brukar medelpulsen var 160, idag var den 169. Har haft samma erfarenhet tidigare också. På Växjöloppet för 3 år sedan hade jag 188 i maxpuls vid målgång. Det sägs att maxpulsen minskar med 1 slag/år. Verkar stämma bra på mig. Jag vägde 74 kilo på morronen, 2 kilo mer än min bästa tid på milen för 1,5 år sedan. Men detta loppet var väldigt kontrollerat för att vara mig. Kände mig aldrig orolig för att inte orka, visst öppnade jag lite för hårt, de sista 5 kilometerna gick lite saktare än de första. Men den sista kilometern är uppför och de sista 5 är även mer kuperade än de första 5 kilometerna.

Det var en folkfest i stan och riktigt trevlig stämning utmed banan, men tyvärr så klarar jag inte att ta in allt runt omkring. All energi går till löpningen. Orkestrarna utmed banan hörde jag med jämna mellanrum men såg dom inte. Vädret var väldigt bra, soligt cirka 20 grader och i princip vindstilla.
Jag är nöjd med känslan idag, har kunnat träna på bra sista tiden, men skulle kanske för att optimera min tid ännu lite mer behövt dra ner på mängden några dagar tidigare. Hade mina Salming Race idag och det kändes perfekt, inte lika skönt som VFF i våras men bra nära. Dessa skor funkar i lite högre farter men är väldigt slitsamma för lederna vid farter över 4:15 för mig. Då funkar dom inte.

Till skillnad från tidigare lopp känner jag mig inte helt slut nu så här några timmar efteråt, tror det beror på att jag de sista veckorna fått in ett långpass i veckan. Har lite funderingar på att prova på Växjö maraton senare i höst, Vi får se hur det flyter på med träningen framöver, Men jag ska lägga ännu mer fokus på de långa passen framöver.

Lopp i morgon, eller inte?

Tycker jag laddat på ett bra sätt hela veckan, bara ett kort, intensivt löppass i tisdags sedan långpasset förra lördagen. Jag har känt hur energin kommit och känt mig pigg de senaste dagarna.
I går körde jag rodd och CT i ungefär en timme i ett lugnt tempo.
Sedan körde jag bara 2 minuter på bandet i 15 km/h efter att jag stretchat ut mina hälsenor med negativa tåhävningar, ville bara testa väldigt kort hur det kändes springa, det är precis som om jag blir rädd för att jag ska glömma bort hur man springer om jag gör sådana här formtoppningar. Det kändes lite sådär, blev lite stel i vänsterhälen direkt men inget som kändes när jag klev av bandet.
I dag hade jag tänkt efteranmäla mig till loppet men efter lunch idag började det dra i högervaden precis i fästet bakom knät och 10-15 cm ner. Har inte haft några känningar i vaderna på ett halvår nu.
Så nu ikväll när jag var på väg för att handla så tog jag några löpsteg i sakta tempo, det känns lite, molande men inte ont, blev lite bättre efter någon minuts sakta jogg. Men sen har jag låtit det bero. Det får bli ett test i morgon på morronen för att ta ett slutgiltigt beslut. Jag kan efteranmäla mig fram till 11:30, starten går vid 12:30.

Brukar bli lite nojig inför lopp och går gärna och känner efter överallt. En del av mig vill verkligen springa imorgon och säger att det ska bli både kul och spännande, dels att prova andningstekniken i lite högre fart, sedan allt folk runtomkring och vad jag står just nu efter en tids bra och rätt hård träning.
 Medans en annan del av mig absolut inte kan se någon tjusning med detta lopp, bara massa nervositet och ångest som inte gör mig något gott, dessutom usel starttid, mitt i maten och risk för magont när jag inte får mina regelbundna mattider. jag vill springa klockan 10 på lördagarna, absolut senast 11. Så bråkar dessa sidor hela tiden och jag kan inte få dom att komma överens riktigt.

Jag hoppas dock på start och vill ha en avslappnad känsla framför allt i början, tror det är där hemligheten ligger, att kunna ta i precis lagom. Det är så i de flesta sporter jag provat på, det gäller att hitta den fina avvägningen mellan kraft och anspänning, inte dras med i andras farter, hitta bra ryggar som håller jämnt tempo, det är mellan 700-800 startande så tror det ska finnas gott om ryggar, är dom dessutom breda är det ännu bättre. När jag sprang mitt bästa millopp förra året hade jag en riktigt bredaxlad kille framför mig hela loppet som dessutom höll ett jämnt tempo.