Har tänkt mig en lite lugnare vecka med löpningen. Så idag blev det inte intervaller som det brukar vara på tisdagarna. Utan ett distanspass med kort fartökning mitt i passet, utan att stanna vare sig innan eller efter fartökningen.
Dagens pass
Hade 4:24 fart i snitt över hela passet, under fartökningen blev det 3.56 i snitt över 1,6 km, jag körde fartökningen i nästan samma backe där jag kört långa backintervaller 3 veckor i rad. Det är en snittlutning på 3% ungefär eller 40 höjdmeter. Kändes inte som det gick så fort idag. Men efter ungefär 400 meter i backen, där den flackar ut rejält var jag tvungen att gå över i 3-taktsandning. Det kändes ändå hyfsat kontrollerat ända till toppen på backen, var under en kort period på ett 50-tal meter som jag kände att det var en aning för hårt. Backen är som jag sagt innan helt perfekt att springa i, så jämn i sin lutning, så man kommer snabbt in i ett jämnt tempo. Hade bestämt mig redan innan att inte stanna före eller efter fartökningen, det gick bättre än väntat att återhämta sig efter fartdelen i dag. Annars låg jag inte över 150 slag/ minut någon gång under passet. Första kilometern så skenade pulsen som vanligt så den kan man inte räkna med.
Så idag var det inte någon löpning i det "svarta hålet" där det är lagom hårt. Kände att det var precis på gränsen att jag behövde använda 4-taktsandning sista halvan, men sista 2 kilometerna blev lite tunga. Då kändes det allt mer i benen men pulsen steg inte.
I söndags körde jag rätt hårt på rodden, hade 215 watt i snitt, tangerat pb på den maskinen, 5 km på ungefär 19:30. Då får man kämpa på rätt bra. På Ct efter det var det svårt att klara det vanliga passet på 185 watt i 20 minuter. Därefter hoppövningar i 20 minuter. Så jag var rätt trött efter det passet. I går körde jag rodd och hade besvär med att klara av 205 watt i 20 minuter, därefter körde jag överkroppsövningar i gymmaskinerna.
Hade mina Adidas idag, men det kändes lite mer än vanligt i hälen under passet, även i högerfoten i slutet. Men ändå känner jag nu att det finns lite mer kraft i frånskjutet än vad det gjort på länge. Tror de olika hoppövningarna börjar ge lite effekt.
tisdag 17 februari 2015
lördag 14 februari 2015
Kuperat långpass, 21,7 km, 4:35 fart. Framfotsrunda 265
Blev ett bra pass, var lite slirigt bitvis. Kom lite snö igår som nu hade blivit till en tunn ishinna. Ingen farthöjning idag, utan ett rätt jämnt pass fartmässigt. Det blir rätt varierat ändå eftersom det är kuperat, framför allt första 8-9 kilometerna.
Efter att i tisdags och torsdags sprungit på bar asfalt var det lite tråkigt med dagens pass. Nu längtar jag verkligen efter våren och att kunna springa i elljusspåren igen. Fast det känns lite avlägset igen. -3 grader och mulet idag. Det var så tyst, inte ens fåglarna hördes.
Annars så kändes det bra under hela passet, fick aldrig någon större dipp, visst var det lite tufft i de brantaste och längsta backarna. Låg under 4-taktsandning hela rundan, förutom i backarna då det skenade iväg lite. Det är en väldigt vacker runda. Till våren kommer det bli helt underbart att springa här. Särskilt de lite lugnare passen då man hinner och orkar ta in omgivningen.
Dagens långpass
Kändes bra i häl och fötter, lite tung i huvudet efter att det blivit lite för mycket öl i går, eller kanske inte var för mycket men jag tålde det inte så bra som vanligt. Är lite olika för mig, i bland känner jag mig tung i huvudet efter bara en till två öl.
Efter att i tisdags och torsdags sprungit på bar asfalt var det lite tråkigt med dagens pass. Nu längtar jag verkligen efter våren och att kunna springa i elljusspåren igen. Fast det känns lite avlägset igen. -3 grader och mulet idag. Det var så tyst, inte ens fåglarna hördes.
Annars så kändes det bra under hela passet, fick aldrig någon större dipp, visst var det lite tufft i de brantaste och längsta backarna. Låg under 4-taktsandning hela rundan, förutom i backarna då det skenade iväg lite. Det är en väldigt vacker runda. Till våren kommer det bli helt underbart att springa här. Särskilt de lite lugnare passen då man hinner och orkar ta in omgivningen.
Dagens långpass
Kändes bra i häl och fötter, lite tung i huvudet efter att det blivit lite för mycket öl i går, eller kanske inte var för mycket men jag tålde det inte så bra som vanligt. Är lite olika för mig, i bland känner jag mig tung i huvudet efter bara en till två öl.
torsdag 12 februari 2015
Distans + långintervall, 15 km. Framfotsrunda 264
Har varit en orolig och smånervös dag i väntan på ett telefonsamtal som aldrig kom. Hoppas det löser sig i morgon. Jag har svårt med mitt tålamod och när jag väntar på något har jag väldigt svårt att koncentrera mig på något annat. Jag kan helt enkelt inte få bort tankarna på det som jag väntar på. En dålig egenskap som jag inte tycker är så bra. Det handlar om dotterns framtida skolgång så för en gångs skull känns det extra viktigt.
Så det var med en dålig och nervös känsla jag tog mig an dagens pass som jag visste skulle bli rätt tufft, dels hade jag ett hårt men väldigt bra pass i tisdags, sedan blev det lite väl hårt på gårdagens gympass. Så benen kändes inte helt fräscha idag. En torsdagskänsla helt enkelt. Jag körde ett liknande pass i höstas, fast då var det ett kuperat långpass över 22 kilometer. Men med samma upplägg. Lugn inledning sedan en snabb del i mitten för att sedan avsluta lugnt.
Det går fortfarande inte att springa i skogen på elljusspåren, men om någon vecka så är säkert snön och isen borta även där. Så det fick återigen bli ett asfaltspass. Lite kallare i dag, runt 1-2 grader. Så det var åter full vintermundering på. När jag springer asfalt i Alvesta så brukar det bli på cykelvägar. Varvet är 4,5 km, med rätt flack sträckning, det är en lång backe, med svagt motlut. Är det motvind där så känns den men annars en bra runda om man vill ha jämnt tempo. Det är 1 km dit ungefär. Så det blev först 5 km i 4:50 tempo, tanken var 5:00 tempo. Men det kändes ändå okej. Lite stumt och stelt första 2 km, stannade två gånger för att lätta på blåsan, har som sagt var, varit orolig under dagen. När jag sedan visste att det väntade 4.5 km tuff löpning blev det inte bättre. Utan uppehåll drog jag sedan igång fartdelen på passet. Hade tänkt mig kontrollerad 3-taktsandning. De första 3-400 meterna blev dock 4 takt, sedan gick jag över i 3-takt. Första km i medvind gjorde att det kändes hyfsat lätt. Andningen kontrollerad. 3:43 fart på den. Sedan följde ytterligare en hyfsad km även den i medvind, 3:48 blev den. Sedan började 1 km uppför, nu gick det tyngre och det blev för hårt och jag kände mig inte alls bekväm, andningen väldigt ansträngd och löpningen kändes spänd. Kände mig stressad på något sätt, som om jag var jagad. Den 3:e km blev 3.59. Sedan kom jag aldrig ner i ett lite bekvämare och avslappnat läge i löpningen, axlarna högt uppdragna och steget lite för långt och utsträckt. den 4:e km blev 3.53, lite lätt utför men motvind, sista 400 meterna i svagt motlut och motvind, blev i 3:46 tempo men där hade jag bestämt mig för att ta en vila efter fartdelen och körde på till max, vilket egentligen inte var meningen med dagens fartdel.
Dagens pass
Tanken med passet är att köra på direkt med den lugnare avslutningen men jag var tvungen att pausa ett par minuter och ta vila med händerna på knäna och saliv rinnande ur munnen. Det blev inte den fartdelen jag ville. Blev mer som en intervall istället för tröskel. Totalt blev snittfarten i fartdelen 3:50. Men det var med en dålig känsla och alldeles för hårt. Jag kunde hålla mig i 3-taktsandningen hela delen, men det blev för högt i den, tappade kontrollen. Det svåra är att sänka farten i motvind och motlut. Blir så lätt att jag vill köra på i samma tempo, men det funkar inte om det ska bli uthålligt och avslappnat. Här måste jag träna mer, är alldeles för bekväm med att köra i 4-taktstempo och därmed så ovan vid det lite hårdare 3-taktstempot. Jag tror att det kan bli riktigt bra om jag lär mig att slappna av och verkligen låta andningen styra farten och inte tvärtom som det blev idag.
Efter ståpausen blev det dock en skön och avslappnad avslutning på 5 km i 4:50 tempo. Fördelen med att ha den hårda delen mitt i passet är att känslan efteråt blir att passet varit lugnare än vad det i egentligen varit.
Igår blev det rodd + Ct. 20+20 minuter, 200+190 watt ungefär, rätt hårt och jag blev lite sliten efteråt. Tisdagens backintervaller satt nog kvar en del.
Så det var med en dålig och nervös känsla jag tog mig an dagens pass som jag visste skulle bli rätt tufft, dels hade jag ett hårt men väldigt bra pass i tisdags, sedan blev det lite väl hårt på gårdagens gympass. Så benen kändes inte helt fräscha idag. En torsdagskänsla helt enkelt. Jag körde ett liknande pass i höstas, fast då var det ett kuperat långpass över 22 kilometer. Men med samma upplägg. Lugn inledning sedan en snabb del i mitten för att sedan avsluta lugnt.
Det går fortfarande inte att springa i skogen på elljusspåren, men om någon vecka så är säkert snön och isen borta även där. Så det fick återigen bli ett asfaltspass. Lite kallare i dag, runt 1-2 grader. Så det var åter full vintermundering på. När jag springer asfalt i Alvesta så brukar det bli på cykelvägar. Varvet är 4,5 km, med rätt flack sträckning, det är en lång backe, med svagt motlut. Är det motvind där så känns den men annars en bra runda om man vill ha jämnt tempo. Det är 1 km dit ungefär. Så det blev först 5 km i 4:50 tempo, tanken var 5:00 tempo. Men det kändes ändå okej. Lite stumt och stelt första 2 km, stannade två gånger för att lätta på blåsan, har som sagt var, varit orolig under dagen. När jag sedan visste att det väntade 4.5 km tuff löpning blev det inte bättre. Utan uppehåll drog jag sedan igång fartdelen på passet. Hade tänkt mig kontrollerad 3-taktsandning. De första 3-400 meterna blev dock 4 takt, sedan gick jag över i 3-takt. Första km i medvind gjorde att det kändes hyfsat lätt. Andningen kontrollerad. 3:43 fart på den. Sedan följde ytterligare en hyfsad km även den i medvind, 3:48 blev den. Sedan började 1 km uppför, nu gick det tyngre och det blev för hårt och jag kände mig inte alls bekväm, andningen väldigt ansträngd och löpningen kändes spänd. Kände mig stressad på något sätt, som om jag var jagad. Den 3:e km blev 3.59. Sedan kom jag aldrig ner i ett lite bekvämare och avslappnat läge i löpningen, axlarna högt uppdragna och steget lite för långt och utsträckt. den 4:e km blev 3.53, lite lätt utför men motvind, sista 400 meterna i svagt motlut och motvind, blev i 3:46 tempo men där hade jag bestämt mig för att ta en vila efter fartdelen och körde på till max, vilket egentligen inte var meningen med dagens fartdel.
Dagens pass
Tanken med passet är att köra på direkt med den lugnare avslutningen men jag var tvungen att pausa ett par minuter och ta vila med händerna på knäna och saliv rinnande ur munnen. Det blev inte den fartdelen jag ville. Blev mer som en intervall istället för tröskel. Totalt blev snittfarten i fartdelen 3:50. Men det var med en dålig känsla och alldeles för hårt. Jag kunde hålla mig i 3-taktsandningen hela delen, men det blev för högt i den, tappade kontrollen. Det svåra är att sänka farten i motvind och motlut. Blir så lätt att jag vill köra på i samma tempo, men det funkar inte om det ska bli uthålligt och avslappnat. Här måste jag träna mer, är alldeles för bekväm med att köra i 4-taktstempo och därmed så ovan vid det lite hårdare 3-taktstempot. Jag tror att det kan bli riktigt bra om jag lär mig att slappna av och verkligen låta andningen styra farten och inte tvärtom som det blev idag.
Efter ståpausen blev det dock en skön och avslappnad avslutning på 5 km i 4:50 tempo. Fördelen med att ha den hårda delen mitt i passet är att känslan efteråt blir att passet varit lugnare än vad det i egentligen varit.
Igår blev det rodd + Ct. 20+20 minuter, 200+190 watt ungefär, rätt hårt och jag blev lite sliten efteråt. Tisdagens backintervaller satt nog kvar en del.
tisdag 10 februari 2015
Långa backintervaller, 5*1320 meter, framfotsrunda 263
Har haft en tung inledning på veckan privat. Hoppas innerligen att dotterns problem med sin skola har kulminerat nu. Det är sådana dagar som löpningen/träningen ändå är som viktigast för mig. Det blir som en liten frizon en kort stund. Då fokus kan ändras. Efter ett tufft pass som idag så klarnar också tankarna och jag lugnar ner mig och kan se saker på ett mer sansat sätt.
Dagens intervaller gick bättre än väntat, rejäl förbättring mot de två andra gångerna jag kört samma pass. I dag var det betydligt bättre förhållanden, barmark och lite lätt medvind till skillnad från förra veckan då det var lite halvslirigt och bitvis lite motvind i stället. Kunde även köra utan reflextröjan på alla intervaller utom den första. Det blir lite lättare känsla.
Dagens backintervaller
Den första intervallen blev lite för jobbig och var inte riktigt kontrollerad i andning men kanske inte så konstigt då den gick på 3:56 i medeltempo. Resten kändes mer kontrollerade och blev som följer i km-tid. 4:01+4:04+4:03+4:08, på den 4:e och 5:e fick jag lite mjölksyra i benen i den första backen, trodde att hela den 4:e därmed skulle bli riktigt tung men till min stor förvåning så kom jag in i ett riktigt fint tempo i slutet på den och det var en häftig känsla. Den 5:e däremot var riktigt tung känslomässigt, men blev ändå 4:08. Tiderna överraskar mig riktigt rejält. Jag har ingen koll under passet utan ser först när jag laddat upp, i vilken fart det gått. Det är andningen som styr helt och hållet under intervallerna. Jag vill att det ska var kontrollerat i andningen. Så fort det skenar iväg så ramlar jag ihop i löpsteg och hållning.
Inte så ofta man blir så glatt överraskad av ett intervallpass. Men detta var ett bra pass känslomässigt också, blev en vändning mitt i och efter den 3:e idag. För i slutet på den 3:e började det strama lite i vänstervaden, brukar inte vara ett bra tecken. Men under nerlöpningen efter den så släppte det som väl var.
På hemjoggen, 1 kilometer ungefär så stramade det dock rätt rejält i både vänster och höger vad, men mer på ett sätt som det gör när jag tagit ut mig på ett bra sätt. Det blir en häftig känsla i löpningen också. Efter att ha sprungit bara upp och ner i 13 km, så blir steget väldigt lätt och fint när det helt plötsligt flackar ut.
Hade mina Adidas idag igen. Kändes bra i fötter och hälar under dagens pass.
I söndags körde jag normalpass på gymmet, Rodd+CT 20+20 minuter. 200+185 watt i medel. Hoppövningar efteråt, kändes lite i sidan av vänsterknäet efter det passet. I går körde jag rodd 20 minuter, 200 watt, fick slita rejält. Därefter överkroppsövningar.
Dagens intervaller gick bättre än väntat, rejäl förbättring mot de två andra gångerna jag kört samma pass. I dag var det betydligt bättre förhållanden, barmark och lite lätt medvind till skillnad från förra veckan då det var lite halvslirigt och bitvis lite motvind i stället. Kunde även köra utan reflextröjan på alla intervaller utom den första. Det blir lite lättare känsla.
Dagens backintervaller
Den första intervallen blev lite för jobbig och var inte riktigt kontrollerad i andning men kanske inte så konstigt då den gick på 3:56 i medeltempo. Resten kändes mer kontrollerade och blev som följer i km-tid. 4:01+4:04+4:03+4:08, på den 4:e och 5:e fick jag lite mjölksyra i benen i den första backen, trodde att hela den 4:e därmed skulle bli riktigt tung men till min stor förvåning så kom jag in i ett riktigt fint tempo i slutet på den och det var en häftig känsla. Den 5:e däremot var riktigt tung känslomässigt, men blev ändå 4:08. Tiderna överraskar mig riktigt rejält. Jag har ingen koll under passet utan ser först när jag laddat upp, i vilken fart det gått. Det är andningen som styr helt och hållet under intervallerna. Jag vill att det ska var kontrollerat i andningen. Så fort det skenar iväg så ramlar jag ihop i löpsteg och hållning.
Inte så ofta man blir så glatt överraskad av ett intervallpass. Men detta var ett bra pass känslomässigt också, blev en vändning mitt i och efter den 3:e idag. För i slutet på den 3:e började det strama lite i vänstervaden, brukar inte vara ett bra tecken. Men under nerlöpningen efter den så släppte det som väl var.
På hemjoggen, 1 kilometer ungefär så stramade det dock rätt rejält i både vänster och höger vad, men mer på ett sätt som det gör när jag tagit ut mig på ett bra sätt. Det blir en häftig känsla i löpningen också. Efter att ha sprungit bara upp och ner i 13 km, så blir steget väldigt lätt och fint när det helt plötsligt flackar ut.
Hade mina Adidas idag igen. Kändes bra i fötter och hälar under dagens pass.
I söndags körde jag normalpass på gymmet, Rodd+CT 20+20 minuter. 200+185 watt i medel. Hoppövningar efteråt, kändes lite i sidan av vänsterknäet efter det passet. I går körde jag rodd 20 minuter, 200 watt, fick slita rejält. Därefter överkroppsövningar.
lördag 7 februari 2015
Långpass, asfalt. 20 km 4:31 tempo. Framfotsrunda 262
Finns inte så mycket alternativ nu, om man vill springa utomhus. Idag slog det om till plusgrader och nu på eftermiddagen har det känts som vår i luften, Talgoxarna har börjat med sitt spelande för denna säsongen. Men på marken har det inte hunnit våra till sig ännu. I skogarna är det fullt med snö och på skogsvägar och elljusspår är det en sörja av lös snö och lera. Marken var inte tjälad när den sista snön kom. Det kommer att dröja innan det går att springa i elljusspåren igen. Så då återstår cykelvägarna, men i Alvesta, och jag tror tyvärr att det ser likadant ut i de flesta samhällen och städer, så prioriteras cykelvägarna långt ner, när det väl skottas så görs det för sent och för slarvigt enligt min mening. Man får bort ungefär hälften av det som fallit ner. När det sen töar som det gjort idag. Så blir det en sörja utan dess like 5-10 cm moddig snö som dryper av vatten. Man bli både blöt och dessutom så har man inget fäste.
Dagens runda
Så det var nära att det blev löpbandet på gymmet idag. Men i sista stund så ändrade jag mig och provade vägarna som går runt om Alvesta, där det inte heller är så mycket trafik, där var det i princip helt rent, bara korta sträckor som det var lite moddigt, men inte alls som på cykelvägarna i Alvesta. Dagens pass inleddes och avslutades i sörja men under den större delen var det lättsprunget. Började lugnt idag och hade ingen bra känsla, kände mig seg och oinspirerad, tror att det mest berodde på slasket. Men efter några kilometer på de bättre bilvägarna så kom det bra känslor igen, låg i det låga 4-takts läget. Det är bekväm löpning för mig, mellan 4:30-4:40 tempo ungefär. Hade tänkt mig att köra denna vägen fram och tillbaka, en mil åt ena hållet och sedan tillbaka samma väg. Men när jag kom till avtagsvägen för den rundan jag brukar springa när det vankas asfaltspass i Alvesta så såg den rätt fin ut så jag ändrade planerna och tog den vägen i stället så det blev en runda. Mötte några bilar, det var inte så trevligt. Dom var vänliga och höll ut, men när dom gjorde det så var dom tvungna att passera moddsträngen som fanns kvar i mitten av vägen och då kom det en dusch över fötterna med slask och lite grus. Ja, det är konstig, men som löpare vill jag in i det längsta hålla mina fötter så torra som det bara går, för jag märker stor skillnad i tyngden när det blir blött, men när man orienterar så bryr jag mig inte alls om det.
För att få ihop 2 mil så fick det bli en extra lov på den nya vägen upp mot Spånen i nordöstra Alvesta. Tog det rätt lugnt uppför backen, det är för övrigt samma backe som jag använt de två senaste tisdagarna i mina långa backintervaller. Den var även i dag, i det lite lägre tempot väldigt löpvänlig. Jag kommer in i en fin rytm och man glömmer nästan att det går uppför i över en kilometer. Kändes bra i vänsterhälen hela rundan, kändes lite i högerfoten där jag hade den metartarsala stressfrakturen för 13 månader sedan. Blev även lite stum och stel i låren sista 2-3 kilometerna. Annars är jag väldigt nöjd med rundan och var inte helt utsliten efteråt. Hade mina Adidas idag igen.
Dagens runda
Så det var nära att det blev löpbandet på gymmet idag. Men i sista stund så ändrade jag mig och provade vägarna som går runt om Alvesta, där det inte heller är så mycket trafik, där var det i princip helt rent, bara korta sträckor som det var lite moddigt, men inte alls som på cykelvägarna i Alvesta. Dagens pass inleddes och avslutades i sörja men under den större delen var det lättsprunget. Började lugnt idag och hade ingen bra känsla, kände mig seg och oinspirerad, tror att det mest berodde på slasket. Men efter några kilometer på de bättre bilvägarna så kom det bra känslor igen, låg i det låga 4-takts läget. Det är bekväm löpning för mig, mellan 4:30-4:40 tempo ungefär. Hade tänkt mig att köra denna vägen fram och tillbaka, en mil åt ena hållet och sedan tillbaka samma väg. Men när jag kom till avtagsvägen för den rundan jag brukar springa när det vankas asfaltspass i Alvesta så såg den rätt fin ut så jag ändrade planerna och tog den vägen i stället så det blev en runda. Mötte några bilar, det var inte så trevligt. Dom var vänliga och höll ut, men när dom gjorde det så var dom tvungna att passera moddsträngen som fanns kvar i mitten av vägen och då kom det en dusch över fötterna med slask och lite grus. Ja, det är konstig, men som löpare vill jag in i det längsta hålla mina fötter så torra som det bara går, för jag märker stor skillnad i tyngden när det blir blött, men när man orienterar så bryr jag mig inte alls om det.
För att få ihop 2 mil så fick det bli en extra lov på den nya vägen upp mot Spånen i nordöstra Alvesta. Tog det rätt lugnt uppför backen, det är för övrigt samma backe som jag använt de två senaste tisdagarna i mina långa backintervaller. Den var även i dag, i det lite lägre tempot väldigt löpvänlig. Jag kommer in i en fin rytm och man glömmer nästan att det går uppför i över en kilometer. Kändes bra i vänsterhälen hela rundan, kändes lite i högerfoten där jag hade den metartarsala stressfrakturen för 13 månader sedan. Blev även lite stum och stel i låren sista 2-3 kilometerna. Annars är jag väldigt nöjd med rundan och var inte helt utsliten efteråt. Hade mina Adidas idag igen.
torsdag 5 februari 2015
Kort distans + test av maxintervaller. Framfotsrunda 261
Blev ett lite annorlunda pass, har länge tänkt prova på maxintervaller, men det har tills nu inte blivit av, har varit lite rädd att skada mig och varit tveksam till effekten av dom. Men idag testade jag för första gången, det var annorlunda.
Började med att köra på 5 km i medeltempo så att jag var ordentligt uppvärmd. Sedan gällde att hitta ett snöfritt ställe och det är det väldigt ont om i Alvesta just nu. Jag ville dessutom att det skulle vara flackt. Det fick bli en gata rätt nära hemmet, där fanns det ren asfalt, enda problemet var att det var i körfältet för bilar, inte så populärt att någon springer där när det finns dåligt plogade cykelvägar bredvid att halka runt på om du frågar bilförarna. Trodde att jag hittat en relativt bilfri del av Alvesta men på 2 av de 6 korta intervallerna på runt 30 sekunder mötte jag 2 bilar.
Dagens pass
Ville att dom skulle bli runt 30 sekunder långa, de 2 första var dock bara 24 sekunder, hade räknat med att det skulle vara 50 meter mellan lyktstolparna men det var det inte riktigt. Ökade längden på de 4 sista så jag kom upp i 30 sekunder, 180 meter enligt klockan. Bör nog stämma hyfsat bra. Startade stillastående. På dom 3 första kunde jag ligga nära max men på de 3 sista orkade jag inte riktigt. Hade ändå mellan 2-3 minuters vila mellan. Vågade inte riktigt trycka på max då jag i somras provade en gång och då fick jag känningar i baksidan på låret. När jag läst lite om dessa maxintervaller så finns det mängder av olika varianter och hur mycket vila det ska vara mellan. De flesta verka förespråka lika mycket tid i maxansträngning som i vila. Bara för att få ner farten lite och därmed minska skaderisken. Låter sunt. Men i dag körde jag med längre vila. Fast det var rätt kallt ute och jag kände allteftersom att jag började bli kall och vågade inte köra mer än 6 stycken. Nu har jag ändå testat och jag ska fortsätta prova.
Mer och mer undersökningar och forskningsrapporter visar på att man ska köra både riktigt snabbt, med maxintervaller i 30 sekunder och blanda med långsamma distanspass. Jag har kört nästan bara i mittemellanspannet tidigare. Så vi får se om detta ger någon effekt? Det är roligt att springa max, men samtidigt är jag lite orolig för att dra på mig någon överbelastningsskada. Så det är extremt viktigt att vara väl uppvärmd innan man ger sig på dessa typer av pass. En av intervallerna kunde slutat illa. Eftersom det var halkigt ute så sprang jag i ett av dom rena bilspåren. När det kom en mötande bil på en av intervallerna så ville han inte väja, inte jag heller eftersom jag inte hade något fäste vid sidan om. Men till slut så gav han sig.
Det kändes bra i hälen och högerfoten under passet. Hade mina Adidas. I går körde jag ett normalpass på gymmet. rodd + Crosstrainer i 20+20 minuter, 180 på båda. Kändes rätt segt igår, särskilt rodden. Troligtvis satt tisdagens backintervaller kvar rätt hårt i kroppen.
Började med att köra på 5 km i medeltempo så att jag var ordentligt uppvärmd. Sedan gällde att hitta ett snöfritt ställe och det är det väldigt ont om i Alvesta just nu. Jag ville dessutom att det skulle vara flackt. Det fick bli en gata rätt nära hemmet, där fanns det ren asfalt, enda problemet var att det var i körfältet för bilar, inte så populärt att någon springer där när det finns dåligt plogade cykelvägar bredvid att halka runt på om du frågar bilförarna. Trodde att jag hittat en relativt bilfri del av Alvesta men på 2 av de 6 korta intervallerna på runt 30 sekunder mötte jag 2 bilar.
Dagens pass
Ville att dom skulle bli runt 30 sekunder långa, de 2 första var dock bara 24 sekunder, hade räknat med att det skulle vara 50 meter mellan lyktstolparna men det var det inte riktigt. Ökade längden på de 4 sista så jag kom upp i 30 sekunder, 180 meter enligt klockan. Bör nog stämma hyfsat bra. Startade stillastående. På dom 3 första kunde jag ligga nära max men på de 3 sista orkade jag inte riktigt. Hade ändå mellan 2-3 minuters vila mellan. Vågade inte riktigt trycka på max då jag i somras provade en gång och då fick jag känningar i baksidan på låret. När jag läst lite om dessa maxintervaller så finns det mängder av olika varianter och hur mycket vila det ska vara mellan. De flesta verka förespråka lika mycket tid i maxansträngning som i vila. Bara för att få ner farten lite och därmed minska skaderisken. Låter sunt. Men i dag körde jag med längre vila. Fast det var rätt kallt ute och jag kände allteftersom att jag började bli kall och vågade inte köra mer än 6 stycken. Nu har jag ändå testat och jag ska fortsätta prova.
Mer och mer undersökningar och forskningsrapporter visar på att man ska köra både riktigt snabbt, med maxintervaller i 30 sekunder och blanda med långsamma distanspass. Jag har kört nästan bara i mittemellanspannet tidigare. Så vi får se om detta ger någon effekt? Det är roligt att springa max, men samtidigt är jag lite orolig för att dra på mig någon överbelastningsskada. Så det är extremt viktigt att vara väl uppvärmd innan man ger sig på dessa typer av pass. En av intervallerna kunde slutat illa. Eftersom det var halkigt ute så sprang jag i ett av dom rena bilspåren. När det kom en mötande bil på en av intervallerna så ville han inte väja, inte jag heller eftersom jag inte hade något fäste vid sidan om. Men till slut så gav han sig.
Det kändes bra i hälen och högerfoten under passet. Hade mina Adidas. I går körde jag ett normalpass på gymmet. rodd + Crosstrainer i 20+20 minuter, 180 på båda. Kändes rätt segt igår, särskilt rodden. Troligtvis satt tisdagens backintervaller kvar rätt hårt i kroppen.
tisdag 3 februari 2015
Långa backintervaller, 5*1320 meter. Framfotsrunda 260.
Blev samma pass som förra tisdagen, men med en något bättre känsla denna gången.
Dagens backintervaller
Det har kommit lite lätt pudersnö under dagen så underlaget var inte helt perfekt, men hade inga större bekymmer ändå med att att släppte, var på de 2 sista som det ville hänga i lite snö under sulorna.
Kände mig lite piggare denna gången, jag tog det medvetet lite lugnare i går på gymmet och skippade crosstrainern, körde bara rodd i går i 20 minuter, 185 watt ungefär, därefter lite styrkeövningar för överkroppen. I söndags körde jag både rodd och crosstrainer, 20+20 minuter. 200+180 watt ungefär. Därefter lite hoppövningar i 20 minuter.
Blev något kortare intervaller denna gången, hade ingen bra slutpunkt förra veckan men idag så tog jag en stolpe som slutpunkt men i stället blev intervallerna 20-30 meter kortare, om jag räknat rätt så blev det följande km-tider på de 5 intervallerna. Den 1:a blev i 4:13 tempo, sedan 4:12+4:18+4:20+4:24. Något snabbare än förra gången, men ytterst marginellt. På den 4:e och 5:e så kom det mjölksyra i benen i den inledande branten, blev lite för hård öppning på dom, det tar tid att komma ur mjölksyrakänslan samtidigt som man springer men som väl är så flackar det ur en hel del efter den inledande branten. 4:an och 5:an blev jobbiga, och det kändes i benen när jag gjorde dom 2. Pulsen blev lite lägre på dom 2, också ett tecken på att benen tar slut före konditionen på dessa typer av pass.
Men det är ändå inte så svårt att genomföra mentalt, tycker det känns värre att springa 1000 meter på bana. Kom in i 3-takts andning efter ungefär halva intervallerna. Kändes ändå under kontroll även om det var tungt på dom 2 sista. Det är en skön känsla när man når toppen efter den sista intervallen, ett litet lyckorus, kan behövas när det är mörkt och kallt ute i början på februari en tisdagskväll.
Hade mina Adidas, och i dag kändes det bra i både vänsterhälen och högerfoten under passet, men är lite stel och stum nu efteråt.
Dagens backintervaller
Det har kommit lite lätt pudersnö under dagen så underlaget var inte helt perfekt, men hade inga större bekymmer ändå med att att släppte, var på de 2 sista som det ville hänga i lite snö under sulorna.
Kände mig lite piggare denna gången, jag tog det medvetet lite lugnare i går på gymmet och skippade crosstrainern, körde bara rodd i går i 20 minuter, 185 watt ungefär, därefter lite styrkeövningar för överkroppen. I söndags körde jag både rodd och crosstrainer, 20+20 minuter. 200+180 watt ungefär. Därefter lite hoppövningar i 20 minuter.
Blev något kortare intervaller denna gången, hade ingen bra slutpunkt förra veckan men idag så tog jag en stolpe som slutpunkt men i stället blev intervallerna 20-30 meter kortare, om jag räknat rätt så blev det följande km-tider på de 5 intervallerna. Den 1:a blev i 4:13 tempo, sedan 4:12+4:18+4:20+4:24. Något snabbare än förra gången, men ytterst marginellt. På den 4:e och 5:e så kom det mjölksyra i benen i den inledande branten, blev lite för hård öppning på dom, det tar tid att komma ur mjölksyrakänslan samtidigt som man springer men som väl är så flackar det ur en hel del efter den inledande branten. 4:an och 5:an blev jobbiga, och det kändes i benen när jag gjorde dom 2. Pulsen blev lite lägre på dom 2, också ett tecken på att benen tar slut före konditionen på dessa typer av pass.
Men det är ändå inte så svårt att genomföra mentalt, tycker det känns värre att springa 1000 meter på bana. Kom in i 3-takts andning efter ungefär halva intervallerna. Kändes ändå under kontroll även om det var tungt på dom 2 sista. Det är en skön känsla när man når toppen efter den sista intervallen, ett litet lyckorus, kan behövas när det är mörkt och kallt ute i början på februari en tisdagskväll.
Hade mina Adidas, och i dag kändes det bra i både vänsterhälen och högerfoten under passet, men är lite stel och stum nu efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)