Långpass 21 km i 4:36 tempo, framfotsrunda 195

Blev nästan exakt en halvmara, 21.05 km. Från D på Teleborg sedan runt Bergundasjön efter det 2 varv runt Växjösjön  sedan hem mot Teleborg igen.

Har inte sprungit utomhus sedan förra lördagen, Musikmilen. Det har blivit 2 löpbandspass i veckan, måndag, onsdag. I torsdags körde jag ett rätt hårt pass med roddmaskin och CT. Roddmaskinen var nytt personbästa. Hade 180 i medelwatt, 5 km i ungefär 21 minuter. CT som vanligt 160 i medelwatt i 25 minuter, därefter 3*400 höjhopparmattssteg. I går helvila.

Dagens långpass utan pulsband.

Så jag trodde att det skulle kännas bättre än  vad det till slut gjorde idag. Hade tänkt mig ett lånpass med lugn inledning och sedan en liten fartökning efterhand. Började lugnt och hade stort fokus på fotisättning och ett kort steg. Kändes bra och de första kilometerna gick i behagligt tempo. Andningen lite ojämn men låg på 6-takt de första kilometerna, resten av rundan gick i 4-takt. Kom aldrig upp i 3 takt idag och det var inte heller meningen.
Efter ungefär 5 kilomter kom jag i fatt en löpare, precis innan första lite rejäla backen. Tog i lite extra i backen och någon kilometer efter. Började sedan känna att det stramade i vänster vad och efter ytterligare någon kilometer även i baksidan av höger lår. Kände även av låret på de båda löpbandspassen i veckan.
Sedan rullade det på och när jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer ungefär. Kändes trots allt bra. Hade en väldigt kontrollerad och lugn 4-taktsandning och kände mig pigg konditionsmässigt. Men i slutet på det första varvet runt Växjösjön stramade det mer och mer i både vaden och låret. Kände mig trött i benen, hade egentligen ingen lust att springa ytterligare 1 varv, men då skulle det heller inte bli något riktigt långpass. Det är mycket folk i rörelse runt sjön så det inspirerar ändå en hel del. Så det blev ytterligare ett varv.
 En väldigt konstig känsla att ta slut i benens muskler men ändå känna att andningen går så lätt och utan större ansträngning. Precis som om kroppen var i 2 delar idag. Jag brukar alltid ta slut konditionsmässigt före att benen känns stumma och trötta. Men idag blev det tvärtom. De sista 2 kilometerna fick jag slita ont och farten sjönk rejält, särskilt sista kilometern som går uppför.

Tror jag kommer att dra på mig träningsvärk denna gången. Annars var det väldigt fint löpväder, runt 12 grader och sol, lite väl blåsigt sista halvan men inga större problem med vinden. Hade kortbyxor och dubbla funktions t-shirt. Det var lagom idag.

Tankarna går annars till Lidingöloppet idag, någon gång ska även jag springa det men jag är en bit ifrån de distanserna ännu. Särskilt som det är så kuperat. Idag hade det inte gått så bra om jag skulle varit med. Behöver köra de långa passen ännu mera och i lite lägre fart.

Hade mina gamla Adidas idag, men nu är dom kanske helt slut i dämpningen eftersom jag tog så tvärslut i benen. Men det kändes inget i fötterna och strumporna gled inte omkring. Men vågar inte riktigt ännu springa så långt med mina nya Adidas. Ska i veckan som kommer köra med VFF utomhus. Kanske var det det  som fortfarande satt i. Hade VFF i onsdags under halva intervallpasset. Ja, nu räcker det med analyserna. Jag kom ändå hem och kunde trots allt fullfölja hela rundan om än i ett tungt och kraftlöst steg sista kilometerna.

Löpbandsintervaller i VFF, framfotsrunda 194.

Hade först tänkt köra en runda utomhus med VFF, fast det var regn i luften och mitt i inomhuspasset så började det regna. Värmde upp i tio minuter med Adidas skorna sedan bytte jag till Fivefingers, har inte sprungit i dessa sedan jag bröt lilltån i somras under en stiglöpningsrunda, så det var spännande att få testa igen, de allra bästa och känslomässigt sköna rundorna har kommit i samband med VFF-skor, är en sorts lätt känsla med dessa. Men jag har som sagt var haft mina bekymmer med att få min kropp att acceptera träning i dessa minimalistiska skor. Men med tålamod hoppas jag kunna springa huvuddelen av passen i dessa skor. Växjöloppet i våras sprang jag med VFF och de först 5 kilometerna där,  var det bästa jag upplevt löpningsmässigt.

Hade ett annat löpband än vad jag brukar ha, det finns 3 likadana på gymmet men blir lite osäker efter dagens pass om dom är lika i sina hastigheter vid givet tillfälle. Körde som vanligt med 0,5% lutning. Sedan 4 minuter med 15 km/h. joggvila i 3 minuter sedan 16 km/h samt 17 km/h, efter dessa 3 intervaller började det kännas i baksidan av högerlåret, så då fick det räcka med VFF-skorna. Körde resten i Adidasskorna, i omvänd ordning men i stället för 15km/h på den sista blev det 16 km/h även på den.

Men som sagt, det var lite för lätt känsla idag, ungefär som om detta bandet gick minst 1 km/h saktare än det jag brukar ha. Kan ju vara så att jag har hittat toppformen just nu, men är ändå lite skeptisk. Kom inte ens in i 3-taktsandning på 17 km/h intervallerna. Men nästa gång ska jag ta det andra bandet igen, om det är ledigt eller eventuellt byta om det är ledigt så man kan testa om dom går lika snabbt under samma pass.

Det kändes lite obekvämt i baksidan på höger lår resten av passet, men andningsmässigt kändes det bra, Hade en kontrollerad 4-takts andning hela tiden. VFF-skorna var lätta och det var en skön känsla så länge det varade idag. Det kommer ta lite tid att vänja fötter och leder igen efter så lång tids frånvaro med dessa skor. Känner dock lite i vänsterhälen nu någon timme efter passet.

Hade mycket fokus på frekvens och stegisättning idag, hade 180 steg/ minut när det gick i 15 km/h. Det känns lite lättare att hålla ett kortare steg på löpband. Stegisättningen kändes också bra.
Ett bra pass dock lite lättare än väntat, om det  beror på god form eller långsamt löpband får framtiden utvisa.

Löpbandspass, 4:30 tempo, framfotsrunda 193.

Mycket mer måndag än så här kan jag knappt tänka mig att det kan bli, att en dag som en måndag kan stå i en så otrolig kontrast till en lördag är nästan ofattbart, bara en dag mellan dom men oceaner mellan de olika känslorna jag har på respektive dag.
Vaknade och det var mörkt och regnigt ute, fick en intensiv start på jobbet då både maskiner och datorer strulade, efter ett par timmar så rullade ändå dagen igång. Lite segt var det allt och i dag hade jag mer träningsvärk efter musikmilen, framsidan av låren stramade rätt bra, speciellt nerför trappor.

I går kände jag knappt något och hade inga problem med att köra både rodd och CT på gymmet, 1 timme ungefär i mitt vanliga tempo, runt 150 i medelwatt på Rodden, 160 som vanligt med CT

Hade först tänkt mig en lite lugnare runda i VFF idag men när det stramade så pass i låren så tänkte jag att det var bättre att lugna sig med dom skorna tills kroppen återhämtat sig lite till. Så planen var en mil i 4:30 tempo i det relativt kuperade Spånenspåret. Men framåt 4-tiden så började det åter att regna, innan har jag inte brytt mig så mycket om vilket väder det varit, men nu när jag upptäckt löpbanden så blir jag allt bekvämare.
 Så det fick bli ett pass på bandet, hade mina Adidas och körde i 50 minuter i 4:30 tempo, hade pulsbandet på mig och pulsen började runt 130 och steg sen sakta och låg rätt stabilt på 151 slag fram till 35 minuter ungefär. där är min prattempogräns, sen steg den lite till och låg i slutet på 156 slag. Sista tio minuterna var jobbiga.
Det stramade hela tiden i låren och det märktes att jag sprungit hårt i lördags. En gång under passet tappade jag fokus och var nära att åka av bandet, som väl var så kände jag vändhjulet med mina hälar innan det var för sent. 50 minuter på bandet känns som en bra bit över en timme i jämförelse med att vara ute. Svettades ymnigt, men i denna farten var det ändå inga problem med den torra och varma inomhusluften.
Andningen i dag var lite svår att få grepp på, låg på 5 eller 6-takt stora delar, ett tag i slutet på 4 takt. Fokuserade mycket på att landa med fötterna under kroppen och på att hålla hyfsat hög stegfrekvens, låg på 172 ungefär.  Skönt att vara igång igen så snabbt efter loppet i lördags och jag är tacksam att jag inte drog på mig några större känningar i lördags. Måndagar kan trots allt vara rätt bra ändå.

Så här några dagar efter loppet känner jag mig väldigt nöjd med hur det gick, framför allt känslan under loppet, Andningen styrde mycket under loppet och när det blev riktigt jobbigt vid några tillfällen var det helt perfekt att känna att jag fick kontroll igen när jag sänkte farten bara en aning och åter hittade in i 3-taktsandningen. Loppet blev i 2 delar var gäller andningen. första halvan i 4-takt med fotbyte ungefär vart 20 steg. Den sista halvan i 3-takt. Farten jämn under hela loppet, men pulsen i svagt stigande hela tiden. Frågan är om det hade gått att öka farten ännu lite till i början och snabbare kommit in i 3-taktsandning. Men då är det inte säkert att jag orkat hålla farten uppe i slutet. Måste testa vidare på det här. Fast det känns ändå tryggt att ha detta med andningen att hålla sig i när det går lite för fort. Jag får inte panik när det blir okontrollerat och kommer snabbt tillbaka till en bra rytm när jag bara fokuserar på det.

Musikmilen, tävling. Tid:39:01. Framfotsrunda 192

Blev en bra tävling och jag är nöjd med både resultatet och själva känslan. I går var jag lite tveksam då jag känt lite i högervaden, Men efter en bra natts sömn så kändes det bättre i dag på morronen. I gårkväll blev det två Erdinger starköl på kvällen. Det gav mig en avslappnad känsla under kvällen och gjorde att jag sov så bra. Kan tänka mig att det för många låter konstigt och oseriöst, men jag har en tendens att inför saker, som jag tycker är viktiga för mig, att stressa upp mig rejält dagen innan och då blir det allt som oftast dålig sömn som resultat. Erdinger veteöl, är något väldigt speciellt i både smak och effekt vid träning. På mig funkar det väldigt bra, men vill betona att jag väldigt sällan dricker mer än 2 stycken. Jag är inte ute efter berusningen utan mer den avslappnande känslan. Har druckit just Erdinger nu i över ett år på lördagar och ibland även på fredagar.

Så vid 9:30 blev det till att cykla ner till stan och efteranmäla sig. Väl hemma igen hos D, så kom det lite fjärilar i magen, var så osäker på formen och om jag toppat formen rätt. Hade inga referenser denna gången, så var väldigt osäker på vilken fart jag skulle kunna hålla. Men som jag sagt innan, idag var det känslan som var viktigast för mig. De sista dagarna har varit relativt lugna träningsmässigt.

Musikmilen med Garminklockan, Medelpuls 169. Maxpuls 185

Väl på startlinjen var det nervöst och spänt. Öppnade första kilometern på 3:43, alldeles för snabbt men det kändes lätt och jag blev inte så orolig, kom snabbt in i 4-taktsandning och hade i början lite svårt att räkna så jag tappade bort mig lite ibland blev 15 steg innan jag bytta till den andra foten ibland upp mot 20. Men det var trångt och jag letade efter bra ryggar med lagom tempo. Efter 1 kilometer blev det lite mer utkristalliserat och fältet tunnades ut allt mer. Hittade en rygg som höll 3:52 tempo, bestämde mig för att hänga på honom, 2:a till 4:e kilometern flöt på fint och det kändes väldigt kontrollerat med 4-taktsandningen, bytte fot utan besvär vart 20 steg ungefär. Men mellan 4:e till 5:e kilometern steg ansträngningen lite och jag låg på absolut max på 4-taktsandningen nu, föll då och då ur den och det blev lite okontrollerat. Ville helst inte släppa honom för det fanns ingen annan i direkt närhet, vi låg lite i ett vakuum. Vid 5 kilometer tog jag lite vatten, men fick inte i mig knappt något, kanske en mun. 5 kilometer passerades på  19:14, lite väl hårt. Nu hade jag riktigt svårt att följa ryggen. Då kom en liten backe, jag lyckades suga i hela vägen upp men efter utförslöpan som följde blev jag tvungen att släppa, då hade vi börjat komma ifatt en del tröttnande löpare så det fanns lite andra ryggar att följa.
Jag gick i detta läge över i en naturlig 3-taktsandning, ansträngning var högre och det började bli tufft, Här hade jag en svacka både fartmässigt och mentalt, hittade en ny rygg efter 5,5 men han hade tröttnat för mycket så jag var tvungen att springa om honom. Fick se en ny 30-40 meter fram. Men sprang säkert 1 kilometer ensam innan jag var ifatt honom. Det var en kille jag kände. Han är 3 år äldre än mig och började träna för 4 år sedan. Hans utvecklingskurva är helt otrolig. Jag hade inte sett honom innan i loppet så han hade varit före mig hela tiden. Jag fick kämpa på rätt bra innan jag fick hans rygg. Jag förivrade mig dock inte utan låg hela tiden på en kontrollerad 3-takts andning. Jag låg bakom honom i 5-600 meter och kände att vi höll en stabil fart.
Men så vid 7,5 kilometer så svänger banan nästan 180 grader. Killen framför mig blir anvisad att svänga, av vägvakter, men dom visar honom rätt in i avspärrningarna och han får tvärstopp, jag ser hela tiden vad som är på väg att hända och hinner i sista stund undvika att gå samma öde till mötes. Att få tvärstopp vid sådana här ansträngningar så pass långt in i loppet är inte bra. Jag sprang om och förbi honom, hade ingen ny rygg att ta sikte på, nu började även uppförsbackarna komma, men jag höll mig fokuserad och tänkte på min andning. Det flöt på och det började bli mer publik igen och med 1 kilometer kvar fick jag syn på en kille men han var långt framför, nu visste jag att det var nära mål, men det var bara uppför nu, inte så brant men uppför. Vid Domkyrkan var det 500 meter kvar och jag kände att nu var det bara att ge allt, pulsen var 180 nu. Jag kom ifatt en kille och tryckte till. trodde att det var ungefär 100 meter kvar, men missbedömde rejält, det var nästan 300 meter kvar och uppför. Fick ta ut det allra sista som fanns kvar. Föll ihop helt slut efter mållinjen pulsen var då 185, vilket blev dagens högsta puls.

Jag är väldigt nöjd med de första 8 kilometerna som kändes helt under kontroll. Det som förbryllar mig återigen vid tävling är min höga medelpuls och även maxpuls. På träning kommer jag aldrig över 175 hur mycket jag än tar ut mig. På ett riktigt hårt tempopass som motsvarar detta lopp rent ansträngningsmässigt brukar medelpulsen var 160, idag var den 169. Har haft samma erfarenhet tidigare också. På Växjöloppet för 3 år sedan hade jag 188 i maxpuls vid målgång. Det sägs att maxpulsen minskar med 1 slag/år. Verkar stämma bra på mig. Jag vägde 74 kilo på morronen, 2 kilo mer än min bästa tid på milen för 1,5 år sedan. Men detta loppet var väldigt kontrollerat för att vara mig. Kände mig aldrig orolig för att inte orka, visst öppnade jag lite för hårt, de sista 5 kilometerna gick lite saktare än de första. Men den sista kilometern är uppför och de sista 5 är även mer kuperade än de första 5 kilometerna.

Det var en folkfest i stan och riktigt trevlig stämning utmed banan, men tyvärr så klarar jag inte att ta in allt runt omkring. All energi går till löpningen. Orkestrarna utmed banan hörde jag med jämna mellanrum men såg dom inte. Vädret var väldigt bra, soligt cirka 20 grader och i princip vindstilla.
Jag är nöjd med känslan idag, har kunnat träna på bra sista tiden, men skulle kanske för att optimera min tid ännu lite mer behövt dra ner på mängden några dagar tidigare. Hade mina Salming Race idag och det kändes perfekt, inte lika skönt som VFF i våras men bra nära. Dessa skor funkar i lite högre farter men är väldigt slitsamma för lederna vid farter över 4:15 för mig. Då funkar dom inte.

Till skillnad från tidigare lopp känner jag mig inte helt slut nu så här några timmar efteråt, tror det beror på att jag de sista veckorna fått in ett långpass i veckan. Har lite funderingar på att prova på Växjö maraton senare i höst, Vi får se hur det flyter på med träningen framöver, Men jag ska lägga ännu mer fokus på de långa passen framöver.

Lopp i morgon, eller inte?

Tycker jag laddat på ett bra sätt hela veckan, bara ett kort, intensivt löppass i tisdags sedan långpasset förra lördagen. Jag har känt hur energin kommit och känt mig pigg de senaste dagarna.
I går körde jag rodd och CT i ungefär en timme i ett lugnt tempo.
Sedan körde jag bara 2 minuter på bandet i 15 km/h efter att jag stretchat ut mina hälsenor med negativa tåhävningar, ville bara testa väldigt kort hur det kändes springa, det är precis som om jag blir rädd för att jag ska glömma bort hur man springer om jag gör sådana här formtoppningar. Det kändes lite sådär, blev lite stel i vänsterhälen direkt men inget som kändes när jag klev av bandet.
I dag hade jag tänkt efteranmäla mig till loppet men efter lunch idag började det dra i högervaden precis i fästet bakom knät och 10-15 cm ner. Har inte haft några känningar i vaderna på ett halvår nu.
Så nu ikväll när jag var på väg för att handla så tog jag några löpsteg i sakta tempo, det känns lite, molande men inte ont, blev lite bättre efter någon minuts sakta jogg. Men sen har jag låtit det bero. Det får bli ett test i morgon på morronen för att ta ett slutgiltigt beslut. Jag kan efteranmäla mig fram till 11:30, starten går vid 12:30.

Brukar bli lite nojig inför lopp och går gärna och känner efter överallt. En del av mig vill verkligen springa imorgon och säger att det ska bli både kul och spännande, dels att prova andningstekniken i lite högre fart, sedan allt folk runtomkring och vad jag står just nu efter en tids bra och rätt hård träning.
 Medans en annan del av mig absolut inte kan se någon tjusning med detta lopp, bara massa nervositet och ångest som inte gör mig något gott, dessutom usel starttid, mitt i maten och risk för magont när jag inte får mina regelbundna mattider. jag vill springa klockan 10 på lördagarna, absolut senast 11. Så bråkar dessa sidor hela tiden och jag kan inte få dom att komma överens riktigt.

Jag hoppas dock på start och vill ha en avslappnad känsla framför allt i början, tror det är där hemligheten ligger, att kunna ta i precis lagom. Det är så i de flesta sporter jag provat på, det gäller att hitta den fina avvägningen mellan kraft och anspänning, inte dras med i andras farter, hitta bra ryggar som håller jämnt tempo, det är mellan 700-800 startande så tror det ska finnas gott om ryggar, är dom dessutom breda är det ännu bättre. När jag sprang mitt bästa millopp förra året hade jag en riktigt bredaxlad kille framför mig hela loppet som dessutom höll ett jämnt tempo.

Invigning av ny belysning i Spånen, framfotsrunda 191

Blev en väldigt annorlunda träning idag, började med lite lätt orientering, följde med dottern på hennes runda. Huvudeventet idag var invigningen av den nya belysningen i ett av motionsspåren i Spånenområdet, i utkanten av östra Alvesta. Det har inte funnits någon belysning där sedan Gudrunstormen 2005. Men så nu i år har det blivit fart och med stor hjälp av frivilliga inom orienteringsklubben  och andra så är det nu fixat.

Efter invigning och att belysningen tänts så var det dags för tipspromenad eller löpning, ett varv. För min del blev det löpning och tyckte det passade bra att ta i för fullt under lite drygt 2 km som spåret är. Med tanke på Musikmilen på lördag. Bra att få köra hårt för att testa hur det känns.

 Men känslan blev sådär, blev ingen riktig uppvärmning och att köra så hårt utan att värma upp tycker jag blir stor chock för kroppen. I alla fall det börjar med en fin utförslöpa i ett par hundra meter, sedan blev det ett litet stopp för det var utdelning av lotter utmed spåret. Jag kom iväg från det och började ta i rejält. Hade ingen koll på andning till att börja med men märkte när jag la fokus på det att jag var i 4-taktsandning. Men spåret är extremt småkuperat, upp och ner hela tiden, så det är svårt att hitta flytet, försökte under allt hårdare ansträngning hitta in i 3-taktsandning men det gick inte att få till på ett bra sätt. Blev stressad och kände att jag inte hade någon koll. Men körde på och efter 1,3 km så kom jag in i 3-takts andning, men det kändes stressat och obekvämt. Efter ytterligare 100 meter så börjar den sista långa stigningen och då drog jag ner lite på farten för att orka. Då kom 3-taktsandningen med automatik men den blev alldeles för hård och utom kontroll. Väl på toppen så återstod det bara utförslöpning i ett par hundra meter men jag kom aldrig in i ett kontrollerat andningsmönster idag.
Det var något av det mest ansträngande jag gjort sedan Växjöloppet i våras. Märker det om inte annat på att jag fortfarande, nästan 2 timmar efteråt hostar lite.

Till min stora besvikelse så har klockan inte funkat så jag fick inga tider på hur fort det gått. Men ansträngning var hög och jag kände lite blodsmak i munnen efteråt. Har inte ont i några fötter eller leder nu, så det är positivt, får se hur det känns i morgon. Hade mina Salming Race, det kändes bra. Tror på dessa skor när jag kör lite snabbare, då kommer dom verkligen till sin rätt.

 Men till på lördag står jag i stor ovisshet över formen, Måste bli väldigt mer kontrollerat då. Börjar med 4.00 fart och se hur det känns efter några kilometer. Har för lite tid med andningstekniken för att veta om jag ska köra på 4-takt eller 3-takt. Så det blir ett litet experiment, men det måste bli lugnare än idag. Inleda med 4-takt men det kanske visar sig att det då går för sakta. Ja, det blir spännande.

Formtoppning?

Idag borde varit löpning på schemat men om jag ska springa Musikmilen nu kommande lördag så behövs det någon slags toppning av formen om jag ska lyckas med att komma under 40 minuter.

Loppet har en mycket intressant sträckning i centrum av Växjö samt runt sjöarna Växjösjön och Trummen, en flack bana med få och väldigt snälla stigningar, arrangör är IFK Växjö, dom arrangerar även Växjöloppet som går av stapeln 1 maj varje år. Detta är ett helt nytt lopp och om man jämför med storstäderna så är utbudet av lopp ytterst begränsat i och runt Växjö, så detta lopp är nog välkommet i löparkretsar här i trakten.

Jag är väldigt osäker på min form, har inte sprungit några lopp i sommar, hade förhoppningar om det men har haft lite känningar och skadebekymmer. Men det största hindret är mentalt. Tycker egentligen inte om att tävla. Det är jobbigt mentalt både innan och under själva loppet, fast efteråt brukar det vara en fantastisk känsla av att vara avslappnad och ibland även nöjd med resultatet, så det är som nästan allt här i livet dubbla sidor på känslospektrat.

Jag har annars sista månaden kunnat träna på bra, har efter semestern kört löpning varannan dag och sedan kompletterat med CT och roddmaskin på gymmet. Men har inte tillräckligt med riktigt hårda tempopass. Hade tänkt köra ett hårt på löpband i torsdags, 15 km/h med 0,5% lutning i 40 minuter, men avbröt efter 28 minuter, av trötthet. Då hade jag i och för sig rätt så många dagar i rad med konditionsträning.

Både igår och idag har jag kört roddmaskin och CT på gymmet, idag lite lugnare än igår, cirka 1 timme totalt varje dag. I går körde jag även 6 minuter på löpbandet med 15km/h 0,5% lutning. Det kändes helt okej. Mina fötter har känts allt bättre sista tiden, har inte så ont i hälen som innan, men det finns där som ett molande hela tiden när jag kör med minimalistiska skor.
 Den förmodat brutna lilltån är nästan helt återställd nu efter 2 månader. Har dock inte sprungit i VFF sedan dess.
På lördag blir det inte VFF, för lite tid för att hinna vänja lederna nu, får bli sakta tillvänjning på bandet framöver. I går hade jag Merrell när jag körde de 6 minuterna, kändes väldigt bra. Men på lördag, om jag ställer upp, kommer jag att köra med Salming Race. Dessa har jag inte kommit så bra överens med, bara första gången i våras då jag körde ett snabbt tempopass i dom, annars när jag försökt de lite långsammare passen med dessa så har hälen gjort sig påmind och någon gång gjorde det riktigt ont.

Kommer bli en lite annorlunda vecka, blir lite svårt att hålla sig lugnare fram till på lördag, trivs med att få bli svettig varje dag och det är ändå det som är det viktigaste med träningen för mig, att jag ska må bra av den. Samt att på lite längre sikt någon gång kunna springa ett maraton. Nu har jag åtminstone fått lite kontinuitet i mina långpass. Vikten är 2-3 kg högre än vad den var 1 maj. Mitt löfte till mig själv att dra ner på chokladen jag äter på kvällarna har jag inte infriat, nu till detta lopp är det försent. Dessutom är det bra att veta att man fortfarande har saker som man kan förbättra. Något av dessa kilon kan vara muskler från roddmaskinen men det är svårt att se med blotta ögat.

 Så, nu har jag redan på förhand dissat mig själv, men eftersom jag endast tävlar mot mig själv kan jag ta mig den friheten. Det jag hoppas på är att få samma fina känsla som jag hade på årets Växjölopp, särskilt de första 5 kilometerna där som var det bästa jag någon gång sprungit, rent känslomässigt.