Ännu en lite tyngre runda.
Vet inte om det för att det är november eller vad som gör att det känts så tungt 2 mitt i veckan distanspass i rad? Kan även vara tisdagens intervaller som fortfarande sitter i benen.
Hade VFF idag, var inte så kallt men blåste rejält, kändes på hemvägen då motvinden verkligen drev upp pulsen och ner tempot rejält.
Är långsammare än vad jag var förra året vid samma tid. Hade en period för 1 månad sedan som jag var snabbare än vad jag är idag, runt runda 45-50 ungefär med framfotsomställningens räkning. Men då hade jag inte haft så mycket känningar i vaden innan dess.
För två veckor sedan hade jag åter en rejäl "dragning" i högervaden, som drog ner mig i en dryg vecka i ett långsammare tempo.
Har även börjat köra intervall sista månaden, en gång i veckan. Möjligt att det i början sätter ner farten för att öka efter ett tag när kroppen börjar svara på dessa intervaller. Har alltid varit en farthöjare med det "gamla" löpsteget. Bör inte vara någon skillnad nu med mellanfotsisättning.
Annars kändes det bra efteråt idag, inte så trött som jag brukar vara efter ett par timmar. Ingen stelhet i vader eller vrister, kommer lagom tills i morgon bitti, då är jag som stelast i vristerna.
Nästa vecka funderar jag på att ta en periodiseringsvilovecka, har jag aldrig gjort innan, förutom vid förkylningar. Får se om kroppen svara positivt på det eller inte?
Blir lugnare rundor, ingen löpning i "det svarta hålet".
Dagens runda
I dag kände jag hur jag föll ihop i hållning när jag blev trött i motvinden, inte bra, hade för långa steg dessutom och kom på mig själv att jag glömde bort allt jag brukar tänka på vad gäller hållning och teknik när jag blir trött. När jag börjar närma mig T2 så slutar hjärnan funka och jag ramlar in i ett överlevnadstillstånd där allt sker från ryggmärgen. Det är då jag märker hur lång tid detta kommer att ta. Tålamod i massor krävs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar