Dagen efter intervallträning.

I dag var det en seg morgon och förmiddag, stiger upp 5:20 på vardagarna och sedan jag började med mitt nya löparliv med mellanfotslöpning och 0-dropps skor så har dom första stegen varit dom värsta och segaste. Inget undantag idag heller, är stel i vristerna framför allt, speciellt stel om jag kört tufft dagen innan.
Nu i slutet på november så lider vi nog alla av sömnbrist särskilt väl känns det om man tränat lite hårdare dagen innan. Brukar hjälpa med kaffe och lite lugn och ro fast denna morgon ville inte stelheten och tröttheten ge med sig förrän framåt lunchtid. Det är sådan morgnar som denna som jag ibland undrar vad jag håller på med, är det rätt väg?
Men som med allt annat här i livet så tar det tid med förändringar, tror jag hade kunnat lyckats mycket bättre med alla ändringar jag gjort i livet om jag haft mer tålamod.
Jag är som en riskkapitalist, vill se snabba resultat så fort jag ändrar något i mitt liv, när resultaten uteblir i det korta perspektivet så ger jag upp med förevändningen att det gjorde ingen skillnad mot innan. Faller in i gamla mönster och går miste om alla saker som hade kunnat bli så bra.
Det är nog första gången som jag haft sådant tålamod som jag har nu, med löpningen. Vissa dagar när vaderna sätter i gång med sina protester efter 4 månaders omställning är det tufft, men på något sätt är det som att nu är det försent att vända om.
Som att sätta sig i en båt för att lämna en strand för en annan som man hört är bättre, men man vet inte säkert att det är så. Man ror i väg och stöter på hinder men fortsätter ändå, till slut har man kommit så långt att vända tillbaka är inget alternativ.
 Så känns det för mig nu mitt i min omställning till ett liv i 0-droppsskor och mellanfotslöpning. Det blir som ett livsprojekt. Jag tror på detta på lång sikt och att det kommer att göra att jag kan få ett långt löparliv utan så mycket skador, jag har även stora förhoppningar om att mina ryggproblem kommer att reduceras.
Fast dagar som denna med stelhet i både vader, vrist och rygg är jag förstås lite missmodig, men bara jag får återhämta mig någon dag så tar vi nya tag i morgon och springer ett lite lugnare distanspass.