Onsdagens vadproblem kom tillbaka idag igen. Nästan på samma ställe, insidan av vaden ungefär mitt emellan fot och knä. Kände inget igår när jag körde på gymmet eller gick. Inte heller i inledningen på passet kändes det något. Som tur var så glömde jag vattnet hemma så efter någon kilometer sprang jag hem för att hämta vattnet, då hade jag fått ihop 2-3 km. Sen gav jag mig iväg igen, hade tänkt mig 4:30-4:40 tempo för att inte få ett för dåligt steg, har en idé om att det är när det går lite saktare som jag blir slarvig med hållning och steg.
Sen efter 4 kilometer ungefär så kom den dåliga känslan i vaden, samma som i onsdags. Bara lite molande i början, jag stannade till hade hunnit ungefär 2 km hemifrån. Masserade vaden, och fortsatte en liten bit till. Men insåg rätt snabbt att detta skulle inte funka. Jag tänkte att jag kunde köra på runt cykelbanorna i stället. Så har jag närma hem om det blir för mycket känningar. Så jag vände in mot Alvesta igen. Fast efter några hundra meter kändes det alltmer. Stannade till igen. Så fort jag stannar så försvinner känningarna. Provade igen ett par hundra meter, lite snabbare men det gick inte. Så jag avbröt helt och hållet, ingen mening att ens försöka jogga hem. Har haft så mycket problem med vaderna innan så när det väl kommer så är det bara att bryta för att inte förvärra läget. Någon gång har det gått att springa igenom, men jag vågade inte idag. Lite frustrerande, för det kan vara lite drygt att bli av med dessa problem. Nu efteråt har jag inte ont när jag går eller är stilla, men så fort jag försöker springa eller hoppa så är det som om det krampar till direkt.
Det var frustrerande att inte få genomföra dagens pass så direkt när jag kom hem så stack jag till gymmet och avreagerade mig med 45 minuter på motionscykeln, 225 watt i 45 minuter. Sen var jag i alla fall både svettig och trött
Dagens pass
Körde rätt hårt intervallpass på crosstrainern i torsdags eftersom det blev ett lite sämre löppass än väntat i onsdags. 40 minuter totalt men med 4*5 minuter insprängda höjningar då jag var på lite över 215 Watt 150-160 watt i mellan intervallerna. Det blev rätt tufft pass, körde även rodd efter det. I går blev ett vanligt pass med 20 minuter vardera på rodd och crosstrainer, ungefär 165 respektive 180 watt.
lördag 13 december 2014
onsdag 10 december 2014
Lugn distans, 11 km i 5:02 tempo. Framfotsrunda 233.
Blev en lugn runda med en lite tråkig avslutning. Hade först tänkt att jag skulle lagt in en liten och kort fartökning men det blev inte så. Fanns ingen lust idag.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.
Dagens runda.
Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.
Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.
Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.
I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.
Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.
Tycker det är lite konstigt att dessa lugna återhämtande pass ger mig mer känningar än de snabba, jag har svårt att förstå varför. Det enda jag kan tänka mig är dels att jag är ovan vid det lite lägre tempot dels att jag får ett alldeles felaktigt löpsteg när det går saktare.
Idag var det vänstervaden som gjorde sig påmind och det känns även i den nu efteråt. Får se hur det känns i morgon.
Dagens runda.
Blev 5 varv i elljusspåret 2 km hemifrån, sprang även dit och hem. Där har jag sprungit över 5000 varv genom åren, så det är väl kända marker. Hade lite känningar i både vänsterhälen och högerfoten, men det blev bättre efterhand som rundan pågick, men vaden kom efter 7-8 km ungefär lite molande sen blev det lite mer och sista kilometern stramade ännu lite till. Är lite stum nu efteråt.
Vill gärna springa dessa lite långsammare rundorna för att på sikt kunna få upp mängden lite, men när jag få mer ont än på dom snabba passen så är det svårt att motivera sig. Fast och andra sidan kan jag inte springa för snabbt heller, för då bryter det ner så mycket att det inte går att springa 2 dagar i rad ändå. Känns som jag fastnat på något sätt.
Bara att kämpa på, nästa gång blir det bättre, hade hoppats på att kunna köra ett pass i morgon igen, men nu är jag lite osäker på om jag vågar, vi får se.
I går blev det ett lugnt gympass med enbart crosstrainer, 30 minuter level 16, 160 watt. 2*400 steg i höjdhopparmattan, kände mig sliten efter måndagens intervaller. Hade svårt att somna efter det intervallpasset också, var riktigt uppvarvad efter det. Ungefär som om jag sprungit ett väldigt ansträngande millopp.
Lite rosslig blev jag också som satt i även dagen efter, så det var kanske i tuffaste laget. Däremot kände jag inte så mycket i varken fötter eller hälar, inget i vaderna. Det är konstigt eftersom jag känner så mycket efter dagens lugna pass.
Edit: ännu en efteranalys, har dragit ner på de negativa tåhävningarna de senaste 2 veckorna, det kanske kan bidragit till den nu ömmande vaden, annars har jag absolut inte känt någonting innan dagens pass. Tänkte något mer än vanligt på att hålla stegen korta, så det kan ha blivit lite för mycket för vaden. En annan sak, men som är väldigt långsökt, är att precis där jag har ont i vaden, gick det ett stort hål på knästrumpan när jag skulle dra den över hälen, hålet blev på exakt samma ställe. Stort som en halv handflata ungefär. Så, nu har jag i alla fall tillräckligt möjliga orsaker till dagens ömmande vad.
måndag 8 december 2014
Tuffa löpbandsintervaller, 6*6 minuter, framfotsrunda 232.
Blev lite tuffare än väntat, kände mig rätt pigg under dagen men var lite uppstressad innan passet då klockan skenat iväg lite för mycket innan jag kom igång. Hade pulsklockan med mig men glömde starta den. Så de 2,5 första kom inte med. Jag kollade dock slutpulsen på alla intervallerna, som väl är så visas pulsen även om tidtagningen inte är startad, blev ett lite struligt pass, bytte band precis innan jag skulle starta med fartdelen, fick gå på toa mitt i passet. Så det blev lite sönderryckt och ojämnt med vila mellan intervallerna. Noterade i telefonen efter varje intervall, lutning och fart, så det bidrog också till att koncentrationen inte var på topp hela tiden.
Dagens pass, fast bara 3,5 intervaller som kom med.
Hade på förhand tänkt testa om det var någon skillnad på om jag körde med 2% lutning eller 0,5% lutning fast då med 1 km/h högre fart. Men tyckte att det var lite jobbigare med högre fart än högre lutning. Men tror ändå steget och hållning blir lite bättre med högre lutning.
Jag körde alla intervaller i 6 minuter. Den 1:a körde jag med 2% lutning i 15 km/h, Den kändes lätt och bekväm, slutpuls 155, 3 min joggvila i 10 km/h efter den.
Sen blev den 2:a i 16km/h med 0,5% lutning, slutpuls 159. Kändes också bra och kontrollerad 4-taktsandning hela vägen.
Den 3:e blev åter med 2% lutning 15 km/h, slutpuls 164, kändes också väldigt kontrollerad och var i bekväm 4-taktsandning.
Sen blev det som väl var, tror jag, ett lite längre uppehåll med toabesök. Efter 5-6 minuter så var det dags att lämna det trygga och bekväma för min del. Den 4:e blev i 17 km/h med 0,5% lutning. Den blev snabbt väldigt jobbig, redan efter 2 minuter gick jag över i 3-taktsandning och efter 4 minuter var jag egentligen väldigt nöjd och ville helst avsluta men bet ihop och körde på i 6 minuter som dom andra. Den slutade på 173 i puls och var bland det jobbigaste jag kört i intervallväg. Blev mosig i benen efter den. 2 sådana till var uteslutet i dag, det fanns inte på kartan. Det märktes tydligt att denna fart är inte min kropp van eller bekväm med, framför allt inte i 6 minuter.
Så den 5:e blev med 0,5% lutning i 16 km/h, kändes helt plötsligt lugnt, i alla fall i 3 minuter, sedan gick jag över i kontrollerad men jobbig 3-takt sista 3 minuterna, var trött efter den men ändå inte helt slut, pulsen efter den blev 167.
Nu var jag trött och såg inte riktigt fram mot den 6:e och avslutande, hade dessutom börja känna lite i vänsterhälen, alltid värst i mellanjoggen. Mitt i en intervall varken hinner eller orkar jag tänka på hur det känns i fötterna, då är det full fokus på att orka hela vägen ut. Startade till slut den 6:e, 0,5% lutning i 16 km/h, Blev tidigt jobbigt, för jag började ta slut i låren nu. Sista 3 minuterna i 3-takt och de 2 sista minuterna var plågsamma, 170 i slutpuls efter den.
Det var på lite darriga ben jag avlägsnade mig från bandet, helt slut. Hade svårt att stretcha efter dagens pass då det krampade i insidan av låren så fort jag försökte böja benen. Hoppas att dessa pass är bra på lång sikt, för dom är jobbiga. Hade haft väldigt svårt att köra så här hårt ute, särskilt dom sista 3 intervallerna, då är jag säker på att jag vikit ner mig tidigare än vad man gör när man redan bestämt farten och tiden man ska hålla på när man kör på bandet.
Har inte kört något testlopp eller tempo när jag varit lite mer utvilad sedan jag började med dessa 6- minuters intervaller, så jag har inte en aning var jag står. Men helgens fartökning var en liten besvikelse, rent känslomässigt. Men det var bara ett pass, så det går inte dra några växlar av det.
Nu efteråt är jag lite hostig och det känns lite ömt här och där i kroppen när det blir så här tufft som det blev idag.
Hade mina Asics ds racer idag, kändes bra under den snabba delen men lite öm i hälen under mellan joggen.
I går körde jag rodd och crosstrainer, det blev 20 minuter på varje maskin med 180 i medelwatt ungefär, därefter 2*400 steg i höjdhopparmattan, men inte så höga som vanligt, lördagens långpass satt fortfarande i en aning.
Dagens pass, fast bara 3,5 intervaller som kom med.
Hade på förhand tänkt testa om det var någon skillnad på om jag körde med 2% lutning eller 0,5% lutning fast då med 1 km/h högre fart. Men tyckte att det var lite jobbigare med högre fart än högre lutning. Men tror ändå steget och hållning blir lite bättre med högre lutning.
Jag körde alla intervaller i 6 minuter. Den 1:a körde jag med 2% lutning i 15 km/h, Den kändes lätt och bekväm, slutpuls 155, 3 min joggvila i 10 km/h efter den.
Sen blev den 2:a i 16km/h med 0,5% lutning, slutpuls 159. Kändes också bra och kontrollerad 4-taktsandning hela vägen.
Den 3:e blev åter med 2% lutning 15 km/h, slutpuls 164, kändes också väldigt kontrollerad och var i bekväm 4-taktsandning.
Sen blev det som väl var, tror jag, ett lite längre uppehåll med toabesök. Efter 5-6 minuter så var det dags att lämna det trygga och bekväma för min del. Den 4:e blev i 17 km/h med 0,5% lutning. Den blev snabbt väldigt jobbig, redan efter 2 minuter gick jag över i 3-taktsandning och efter 4 minuter var jag egentligen väldigt nöjd och ville helst avsluta men bet ihop och körde på i 6 minuter som dom andra. Den slutade på 173 i puls och var bland det jobbigaste jag kört i intervallväg. Blev mosig i benen efter den. 2 sådana till var uteslutet i dag, det fanns inte på kartan. Det märktes tydligt att denna fart är inte min kropp van eller bekväm med, framför allt inte i 6 minuter.
Så den 5:e blev med 0,5% lutning i 16 km/h, kändes helt plötsligt lugnt, i alla fall i 3 minuter, sedan gick jag över i kontrollerad men jobbig 3-takt sista 3 minuterna, var trött efter den men ändå inte helt slut, pulsen efter den blev 167.
Nu var jag trött och såg inte riktigt fram mot den 6:e och avslutande, hade dessutom börja känna lite i vänsterhälen, alltid värst i mellanjoggen. Mitt i en intervall varken hinner eller orkar jag tänka på hur det känns i fötterna, då är det full fokus på att orka hela vägen ut. Startade till slut den 6:e, 0,5% lutning i 16 km/h, Blev tidigt jobbigt, för jag började ta slut i låren nu. Sista 3 minuterna i 3-takt och de 2 sista minuterna var plågsamma, 170 i slutpuls efter den.
Det var på lite darriga ben jag avlägsnade mig från bandet, helt slut. Hade svårt att stretcha efter dagens pass då det krampade i insidan av låren så fort jag försökte böja benen. Hoppas att dessa pass är bra på lång sikt, för dom är jobbiga. Hade haft väldigt svårt att köra så här hårt ute, särskilt dom sista 3 intervallerna, då är jag säker på att jag vikit ner mig tidigare än vad man gör när man redan bestämt farten och tiden man ska hålla på när man kör på bandet.
Har inte kört något testlopp eller tempo när jag varit lite mer utvilad sedan jag började med dessa 6- minuters intervaller, så jag har inte en aning var jag står. Men helgens fartökning var en liten besvikelse, rent känslomässigt. Men det var bara ett pass, så det går inte dra några växlar av det.
Nu efteråt är jag lite hostig och det känns lite ömt här och där i kroppen när det blir så här tufft som det blev idag.
Hade mina Asics ds racer idag, kändes bra under den snabba delen men lite öm i hälen under mellan joggen.
I går körde jag rodd och crosstrainer, det blev 20 minuter på varje maskin med 180 i medelwatt ungefär, därefter 2*400 steg i höjdhopparmattan, men inte så höga som vanligt, lördagens långpass satt fortfarande i en aning.
lördag 6 december 2014
Långpass, 21 km med 8 km fartökning, framfotsrunda 231.
Blev lite tuffare än väntat och känslan var att det gick lite snabbare under farthöjningsdelen än vad det gjorde.
Dagens långpass med Garmin
Hade ett cykelpass i går kväll på 50 minuter med 5 minuter riktigt hård cykling insprängt i slutet, vet inte om det satt i kroppen, fast jag kände mig ändå pigg i benen i dag.
Inledde med att springa 11 km runt Bergundasjön, den första km blev inte loggad, men den var lugn och fin i ungefär 4:45 tempo. Varvet runt sjön gick också i 4:45 tempo i snitt. Det är lite småkuperat runt Bergundasjön, till skillnad från varvet runt Växjösjön som är nästan helt flackt.
När jag kom fram till Växjösjön hade jag tänkt mig en fartökning i nästan 2 varv, eller 8 km. Ville ligga i bekväm 4-taktsandning och hade ingen koll på tempot utan gick helt på känsla. Det skulle helt styras av andningen, tanken var 4-taktsandning, fast i mellanregistret. De första 2 km var i medvind och kändes väldigt lätta. Trodde dessa gick i 4:10 tempo men det var närmare 4:20. Efter 2 km kom jag till sjöns norra ände och det blev först lite sidvind sedan motvind i 2 km. Totalt under dessa 8 lite snabbare km var tempot ungefär 4:22, men känslan var 4:10-4:15. Det blev dessutom väldigt jobbigt på andra varvet och ansträngningen blev de sista 2 km väldigt hög. Gick inte över i 3-taktsandning men borde nog gjort det. Det var ändå skönt att få trycka på lite efter en annars lugn vecka. Det var precis en vecka sedan jag sist körde i 4-taktsandning. Hade nog tänkt mig att ansträngningen från första varvet som var helt enligt planerna skulle fortsätta även under 2:a varvet men det gick inte idag.
Annars kändes det bättre i både vänsterhälen och i högerfoten. Hade mina Adidasskor. Efter dessa 8 lite snabbare km var jag väldigt stum och stel på de 2 sista km hem. Sprang inte direkt hem heller, kände mig tvungen att pusta ett par minuter efter fartdelen idag, det räckte för att hinna stelna till.
Detta blev en lite för hård avslutning på återhämtningsveckan. Men hoppas ändå att den lugna löpningen i veckan gjort att kroppen åtminstone fått tillräckligt med återhämtning.
Jag gillar att variera långpassen, tycker jag blir stum och stel i benen om hela rundan går i 4:50 tempo. Det blir tröttsamt muskulärt, när jag gör lite fartökningar så blir det en mer jämnt fördelad trötthet och på något paradoxalt sätt så känns det inte så slitsamt.
Ska prova i julhelgen att köra på lite hårdare en hel sådan här runda, men då lite mer utvilad. Är lite orolig för att min dagliga träning som jag hållit på med över en månad nu, kanske inte är så effektiv ändå. Att jag inte får tillräckligt med återhämtning. det blir extra kort återhämtning till mina långpass dessutom, eftersom jag alltid kör dom på förmiddagen. Som idag, det är bara 15-16 timmar mellan passen. Det blir lite svårt att dra helt korrekta slutsatser när jag så sällan kör långpass på kvällarna. Kände av de 2 ölen jag tog igår lite grann. Lite seg känsla under dagens första timmar.
Vägde dessutom mina kläder efter passet samt efter att ha tvättat och torkat dom, det regnade inte under dagens pass så viktökningen var bara av svett. Kläderna vägde 2,2 kg efter passet och 1,4 kg efter tvätt och torkning.
Nu på kvällen känner jag mig rätt så pigg trots allt, passet slet inte så hårt som det kändes att det skulle göra precis efteråt.
Dagens långpass med Garmin
Hade ett cykelpass i går kväll på 50 minuter med 5 minuter riktigt hård cykling insprängt i slutet, vet inte om det satt i kroppen, fast jag kände mig ändå pigg i benen i dag.
Inledde med att springa 11 km runt Bergundasjön, den första km blev inte loggad, men den var lugn och fin i ungefär 4:45 tempo. Varvet runt sjön gick också i 4:45 tempo i snitt. Det är lite småkuperat runt Bergundasjön, till skillnad från varvet runt Växjösjön som är nästan helt flackt.
När jag kom fram till Växjösjön hade jag tänkt mig en fartökning i nästan 2 varv, eller 8 km. Ville ligga i bekväm 4-taktsandning och hade ingen koll på tempot utan gick helt på känsla. Det skulle helt styras av andningen, tanken var 4-taktsandning, fast i mellanregistret. De första 2 km var i medvind och kändes väldigt lätta. Trodde dessa gick i 4:10 tempo men det var närmare 4:20. Efter 2 km kom jag till sjöns norra ände och det blev först lite sidvind sedan motvind i 2 km. Totalt under dessa 8 lite snabbare km var tempot ungefär 4:22, men känslan var 4:10-4:15. Det blev dessutom väldigt jobbigt på andra varvet och ansträngningen blev de sista 2 km väldigt hög. Gick inte över i 3-taktsandning men borde nog gjort det. Det var ändå skönt att få trycka på lite efter en annars lugn vecka. Det var precis en vecka sedan jag sist körde i 4-taktsandning. Hade nog tänkt mig att ansträngningen från första varvet som var helt enligt planerna skulle fortsätta även under 2:a varvet men det gick inte idag.
Annars kändes det bättre i både vänsterhälen och i högerfoten. Hade mina Adidasskor. Efter dessa 8 lite snabbare km var jag väldigt stum och stel på de 2 sista km hem. Sprang inte direkt hem heller, kände mig tvungen att pusta ett par minuter efter fartdelen idag, det räckte för att hinna stelna till.
Detta blev en lite för hård avslutning på återhämtningsveckan. Men hoppas ändå att den lugna löpningen i veckan gjort att kroppen åtminstone fått tillräckligt med återhämtning.
Jag gillar att variera långpassen, tycker jag blir stum och stel i benen om hela rundan går i 4:50 tempo. Det blir tröttsamt muskulärt, när jag gör lite fartökningar så blir det en mer jämnt fördelad trötthet och på något paradoxalt sätt så känns det inte så slitsamt.
Ska prova i julhelgen att köra på lite hårdare en hel sådan här runda, men då lite mer utvilad. Är lite orolig för att min dagliga träning som jag hållit på med över en månad nu, kanske inte är så effektiv ändå. Att jag inte får tillräckligt med återhämtning. det blir extra kort återhämtning till mina långpass dessutom, eftersom jag alltid kör dom på förmiddagen. Som idag, det är bara 15-16 timmar mellan passen. Det blir lite svårt att dra helt korrekta slutsatser när jag så sällan kör långpass på kvällarna. Kände av de 2 ölen jag tog igår lite grann. Lite seg känsla under dagens första timmar.
Vägde dessutom mina kläder efter passet samt efter att ha tvättat och torkat dom, det regnade inte under dagens pass så viktökningen var bara av svett. Kläderna vägde 2,2 kg efter passet och 1,4 kg efter tvätt och torkning.
Nu på kvällen känner jag mig rätt så pigg trots allt, passet slet inte så hårt som det kändes att det skulle göra precis efteråt.
fredag 5 december 2014
Alternativ träning när rädslan att bli skadad är för stor.
Hade först tänkt mig lite lugn löpning idag, men det känns lite i högerfoten, den metartarsala stressfrakturen från januari finns fortfarande kvar. Den skadan är verkligen mystisk i sin karaktär. Den kommer och går precis som den vill. Verkar inte spela någon roll om jag gjort något speciellt ansträngande eller inte, den lever sitt egna lilla liv, helt oberoende av allt annat som pågår i kroppen. Jag har ingen akut värk som gör mig sömnlös i området, så det är ändå något positivt, men det känns olustigt och jag är lite rädd att det åter ska bli en stressfraktur av det om jag inte tar det lite lugnt med löpningen.
Torsdagens roddmaskin och Crosstrainerträning med Garmin.
Dagens cykelpass på motionscykel
När jag fick den skadan i vintras var det inte mycket till förvarning, det hade varit extremt svårt att undvika den. Nu när jag tänker på hur den började så hade det varit några rundor innan som jag känt en lite stickande känsla, nästan som domningar i "pekfingertån" på högerfoten. När jag jag läste på om skadan efter att den inträffat så insåg jag att just min fysik verkligen gör att jag kommer i riskzonen för att råka ut för just denna typ av stressfraktur. Om pekfingertån är längre än stortån ökar risken dramatiskt. Jag var helt oförmögen att springa 6-7 veckor efter skadan. Jag hade samtidigt, genom alldeles för stor ökning av löpmängden dragit på mig molande obehagskänslor i min vänsterhäl. Hade fått för mig efter en riktigt bra period i oktober, helt utan skadekänningar, att jag skulle springa varje dag, precis som proffsen. Men efter 5:e dagen i rad kom hälproblemen i mitten/slutet november 2013.
En typisk överansträngningsskada, men jag kunde ändå köra på. Fast med besvär. Var under denna period väldigt stel i hälarna och vristerna på morgnarna.
Lite bittert då det under oktober 2013 verkligen hade lossnat och jag hade ett par riktigt fina rundor i VFF. Men det är så lätt att man blir överambitiös. Eftersom jag i princip aldrig varit skadad innan dessa problem började så var jag lite för ivrig. Visst hade jag initiala problem med vaderna vid omställningen till VFF och framfotslandning. Men jag hade det ändå under kontroll.
De bästa upplevelserna vid löpning har varit med VFF. Hade några rundor hösten 2013 samt dagen innan stressfrakturen i högerfoten i januari 2014 som var helt fantastiska känslomässigt. det var som om jag flög fram. Jag hade även samma känsla första 5 km under vårens Växjölopp 2014 i VFF.
När man haft den upplevelsen så vill man dit igen, men det har verkligen inte varit lätt. Just nu känns det avlägset att löpa i VFF, provade senast i tisdags denna veckan, men det var ingen bra känsla. Fick inte ont i vaderna men det kändes tungt i steget. Men inte så konstigt då jag inte sprungit utomhus med VFF sedan i somras.
Då sprang jag ungefär en gång i veckan med VFF på stigar, men en vacker dag, så slog jag i vänster lilltå i en väl dold rot under lingonris så pass illa så jag bröt tån. Sedan dess har jag inte löpt på stigar. Kommer aldrig mer att göra det i VFF. Det är inte att rekommendera. En skön känsla är det men tårna är extremt utsatta och eftersom dom är i enskilda fickor så finns det väldigt lite som kan dela på den enorma belastning på de små tårna i detta läge.
När jag tar upp stiglöpningen igen under kommande vår så kommer det bli i Merrellskor, de är helt perfekta vid stiglöpning, annars har jag haft problem med vänsterhälen i dessa nolldroppsskor. På stigar och vid orientering i obanad terräng är de dock perfekta.
Jag vill så småningom springa ett maraton, har kört på bra under denna hösten med långpass varje lördag, men har inte tillräcklig veckomängd. Det blir 3 löppass i veckan vissa veckor 4. Ungefär 4-5 mil per vecka. Hade gärna velat komma upp i den dubbla mängden men har svårt att komma dit. Har ändå kört på bra med den alternativa träningen i form av roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen hade jag en fantastisk utveckling på i början på hösten, men det är inte det som är målet med träningen, Jag vill bli en bättre löpare i första hand.
Vägen dit är krokig och det finns massor med hinder på vägen. Insikten om att man inte längre är 20 år och oövervinnlig är svår att ta till sig. Men då fanns ingen tanke på att satsa på löpningen, det kan vara lite bittert att inse nu när åren trillar iväg. Men det är som det är och klockan går inte att vrida bakåt för att göra om. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag kan träna på i princip som jag vill. Det är min stora glädje i livet. Jag ser fram mot varje pass och efter dessa pass kommer det en känsla av välbehag och som om man duschar mentalt. Jag värdesätter den dagliga träningen så mycket att jag är väldigt rädd för att ge mig på en mara då skaderisken är så stor. Får se hur det gå under kommande vinter och vår med träningen, kanske att jag kan springa en mara till nästa höst. Men det får framtiden utvisa.
Torsdagens roddmaskin och Crosstrainerträning med Garmin.
Dagens cykelpass på motionscykel
När jag fick den skadan i vintras var det inte mycket till förvarning, det hade varit extremt svårt att undvika den. Nu när jag tänker på hur den började så hade det varit några rundor innan som jag känt en lite stickande känsla, nästan som domningar i "pekfingertån" på högerfoten. När jag jag läste på om skadan efter att den inträffat så insåg jag att just min fysik verkligen gör att jag kommer i riskzonen för att råka ut för just denna typ av stressfraktur. Om pekfingertån är längre än stortån ökar risken dramatiskt. Jag var helt oförmögen att springa 6-7 veckor efter skadan. Jag hade samtidigt, genom alldeles för stor ökning av löpmängden dragit på mig molande obehagskänslor i min vänsterhäl. Hade fått för mig efter en riktigt bra period i oktober, helt utan skadekänningar, att jag skulle springa varje dag, precis som proffsen. Men efter 5:e dagen i rad kom hälproblemen i mitten/slutet november 2013.
En typisk överansträngningsskada, men jag kunde ändå köra på. Fast med besvär. Var under denna period väldigt stel i hälarna och vristerna på morgnarna.
Lite bittert då det under oktober 2013 verkligen hade lossnat och jag hade ett par riktigt fina rundor i VFF. Men det är så lätt att man blir överambitiös. Eftersom jag i princip aldrig varit skadad innan dessa problem började så var jag lite för ivrig. Visst hade jag initiala problem med vaderna vid omställningen till VFF och framfotslandning. Men jag hade det ändå under kontroll.
De bästa upplevelserna vid löpning har varit med VFF. Hade några rundor hösten 2013 samt dagen innan stressfrakturen i högerfoten i januari 2014 som var helt fantastiska känslomässigt. det var som om jag flög fram. Jag hade även samma känsla första 5 km under vårens Växjölopp 2014 i VFF.
När man haft den upplevelsen så vill man dit igen, men det har verkligen inte varit lätt. Just nu känns det avlägset att löpa i VFF, provade senast i tisdags denna veckan, men det var ingen bra känsla. Fick inte ont i vaderna men det kändes tungt i steget. Men inte så konstigt då jag inte sprungit utomhus med VFF sedan i somras.
Då sprang jag ungefär en gång i veckan med VFF på stigar, men en vacker dag, så slog jag i vänster lilltå i en väl dold rot under lingonris så pass illa så jag bröt tån. Sedan dess har jag inte löpt på stigar. Kommer aldrig mer att göra det i VFF. Det är inte att rekommendera. En skön känsla är det men tårna är extremt utsatta och eftersom dom är i enskilda fickor så finns det väldigt lite som kan dela på den enorma belastning på de små tårna i detta läge.
När jag tar upp stiglöpningen igen under kommande vår så kommer det bli i Merrellskor, de är helt perfekta vid stiglöpning, annars har jag haft problem med vänsterhälen i dessa nolldroppsskor. På stigar och vid orientering i obanad terräng är de dock perfekta.
Jag vill så småningom springa ett maraton, har kört på bra under denna hösten med långpass varje lördag, men har inte tillräcklig veckomängd. Det blir 3 löppass i veckan vissa veckor 4. Ungefär 4-5 mil per vecka. Hade gärna velat komma upp i den dubbla mängden men har svårt att komma dit. Har ändå kört på bra med den alternativa träningen i form av roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen hade jag en fantastisk utveckling på i början på hösten, men det är inte det som är målet med träningen, Jag vill bli en bättre löpare i första hand.
Vägen dit är krokig och det finns massor med hinder på vägen. Insikten om att man inte längre är 20 år och oövervinnlig är svår att ta till sig. Men då fanns ingen tanke på att satsa på löpningen, det kan vara lite bittert att inse nu när åren trillar iväg. Men det är som det är och klockan går inte att vrida bakåt för att göra om. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag kan träna på i princip som jag vill. Det är min stora glädje i livet. Jag ser fram mot varje pass och efter dessa pass kommer det en känsla av välbehag och som om man duschar mentalt. Jag värdesätter den dagliga träningen så mycket att jag är väldigt rädd för att ge mig på en mara då skaderisken är så stor. Får se hur det gå under kommande vinter och vår med träningen, kanske att jag kan springa en mara till nästa höst. Men det får framtiden utvisa.
onsdag 3 december 2014
Lugnt distanspass, 14 km i cirka 4:40 tempo. Framfotsrunda 230.
Blev ett bättre pass än i måndags och det var skönt. Har annars känt mig trött och nästan lite hängig under de senaste dagarna. Nästan som om det var en förkylning på gång. Blev ett lite ryckigt pass idag då de första kilometerna var tillsammans med dottern, först följde hon med på cykeln, sen sprang vi ett varv tillsammans i Hagaparkens knappt 1,5 km långa varv. I dag gick det lite trögare för henne än vad det gjort föregående gånger, vi fick stanna 3-4 gånger. Jag är glad att jag får med henne, om något år kan det vara betydligt svårare. Hon är 11 år nu.
Dagens runda.
Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.
Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.
I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.
Dagens runda.
Efter det blev det ytterligare 9 km på egen hand, blev lite för fort bitvis, men totalt idag hamnade rundan på 4:40 tempo och jag hade som mål att inte gå in i 4-taktsandning. Det lyckades jag med och det kändes bra andningsmässigt. Däremot blev jag väldigt trött i låren sista 3-4 km. Särskilt baksidan av låren. Det verkar som om att jag får mer "känningar" när det går lite saktare. Troligtvis så använder jag musklerna i benen lite annorlunda jämfört med de lite snabbare passen. Ja, framtiden får utvisa den saken. Men problemen med vaderna som kom förra rundan var borta. Känner även att segheten jag känt i kroppen under dagen är mindre nu någon timme efteråt.
Hade mina Adidas och hade lite känningar i hälen och även högerfoten, men det var ett stilla molande som inte bekymrade så mycket som väl var. Är mitt i den lite lugnare periodiseringsveckan.
I går körde jag ett lugnt gympass, 170 i medelwatt på rodden, 180 watt även på ct. Körde lite lätta magövningar efteråt annars lugnt.
måndag 1 december 2014
Tungt distanspass, 10 km 4:56 tempo, framfotsrunda 229
Blev ett väldigt tungt pass, kanske ett av årets tyngsta? Har idag inlett en periodiseringsvecka, har kört på nu i 3 veckor så det är dags för en lite lugnare vecka. Så det var ett lugnt och lätt pass som väntade men ack vad det blev segt, tungt och jobbigt.
Dagens runda
Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.
Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.
Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.
Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.
Dagens runda
Det började helt okej och jag hade tänkt mig en mil i 5:00 tempo och det blev det ungefär, landade på 4:56. Men det var meningen att det skulle kännas uppbyggande och lätt. Att jag efter rundan skulle vilja springa ett varv till. Men så blev det alltså inte. De första 2 kilometerna kändes som dom brukar, lite stela och stumma. Särskilt nu när det blivit kallt och man är rejält påpälsad. Efter dessa 2 första km så brukar det släppa och det blir allt lättare när kroppen vaknar, men idag kom det inget lyft. Det var oförändrat, efter 3-4 km kommer det lite uppförsbackar och det blev allt tyngre i låren. Efter 5 km, började det strama i vaderna, det har jag inte känt något av på flera månader. Steget i löpningen blev allt mer kraftlöst och stumt. Efter 7,5 km, var jag väldigt nära och välja det kortare alternativet och avbryta rundan, 2 km i förtid. Jag körde dock på så det blev en mil. Men det kändes lika tungt, om inte tyngre idag, än vad de 23 km i lördags gjorde.
Direkt efter så börjar jag analysera, måste ha svar. Det är konstigt, att man inte kan acceptera en dålig runda utan att hitta anledningar? Det har under dagen känts bra i kroppen inga känningar efter lördagens långpass. Inte heller efter det lite annorlunda gympasset igår, som blev en timme i CT, fast med lite lägre ansträngning än vanligt, 160 watt. Körde lite hopp efteråt, det var länge sedan. men körde väldigt lätt. Fast det kan ha varit den annalkande träningsvärken därifrån som framkallades av dagens löpning. Har återigen fått en bekräftelse på att inte ha några andra skor än Adidas på de lugna passen. Körde med Asics racer idag, fast även om dom är lätta och fina så passar dom inte mig på de lite långsammare passen.
Ja, vissa rundor undrar man om man inte lika gärna kunde avstått? Jag vill så gärna se att varje runda är en del på vägen till den perfekta rundan eller loppet på lång sikt. Men när man sitter så här ett par timmar efteråt och försöker sig på en analys så är det svårt, trots att jag verkligen letar efter något positivt med denna rundan så kan jag inte hitta det idag, mer än att den tog slut.
Men det är bara att ta nya tag och jag skadade inte mig, så det är också något jag får ta med mig inför kommande rundor och pass.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)