Lopp i morgon, eller inte?

Tycker jag laddat på ett bra sätt hela veckan, bara ett kort, intensivt löppass i tisdags sedan långpasset förra lördagen. Jag har känt hur energin kommit och känt mig pigg de senaste dagarna.
I går körde jag rodd och CT i ungefär en timme i ett lugnt tempo.
Sedan körde jag bara 2 minuter på bandet i 15 km/h efter att jag stretchat ut mina hälsenor med negativa tåhävningar, ville bara testa väldigt kort hur det kändes springa, det är precis som om jag blir rädd för att jag ska glömma bort hur man springer om jag gör sådana här formtoppningar. Det kändes lite sådär, blev lite stel i vänsterhälen direkt men inget som kändes när jag klev av bandet.
I dag hade jag tänkt efteranmäla mig till loppet men efter lunch idag började det dra i högervaden precis i fästet bakom knät och 10-15 cm ner. Har inte haft några känningar i vaderna på ett halvår nu.
Så nu ikväll när jag var på väg för att handla så tog jag några löpsteg i sakta tempo, det känns lite, molande men inte ont, blev lite bättre efter någon minuts sakta jogg. Men sen har jag låtit det bero. Det får bli ett test i morgon på morronen för att ta ett slutgiltigt beslut. Jag kan efteranmäla mig fram till 11:30, starten går vid 12:30.

Brukar bli lite nojig inför lopp och går gärna och känner efter överallt. En del av mig vill verkligen springa imorgon och säger att det ska bli både kul och spännande, dels att prova andningstekniken i lite högre fart, sedan allt folk runtomkring och vad jag står just nu efter en tids bra och rätt hård träning.
 Medans en annan del av mig absolut inte kan se någon tjusning med detta lopp, bara massa nervositet och ångest som inte gör mig något gott, dessutom usel starttid, mitt i maten och risk för magont när jag inte får mina regelbundna mattider. jag vill springa klockan 10 på lördagarna, absolut senast 11. Så bråkar dessa sidor hela tiden och jag kan inte få dom att komma överens riktigt.

Jag hoppas dock på start och vill ha en avslappnad känsla framför allt i början, tror det är där hemligheten ligger, att kunna ta i precis lagom. Det är så i de flesta sporter jag provat på, det gäller att hitta den fina avvägningen mellan kraft och anspänning, inte dras med i andras farter, hitta bra ryggar som håller jämnt tempo, det är mellan 700-800 startande så tror det ska finnas gott om ryggar, är dom dessutom breda är det ännu bättre. När jag sprang mitt bästa millopp förra året hade jag en riktigt bredaxlad kille framför mig hela loppet som dessutom höll ett jämnt tempo.

Invigning av ny belysning i Spånen, framfotsrunda 191

Blev en väldigt annorlunda träning idag, började med lite lätt orientering, följde med dottern på hennes runda. Huvudeventet idag var invigningen av den nya belysningen i ett av motionsspåren i Spånenområdet, i utkanten av östra Alvesta. Det har inte funnits någon belysning där sedan Gudrunstormen 2005. Men så nu i år har det blivit fart och med stor hjälp av frivilliga inom orienteringsklubben  och andra så är det nu fixat.

Efter invigning och att belysningen tänts så var det dags för tipspromenad eller löpning, ett varv. För min del blev det löpning och tyckte det passade bra att ta i för fullt under lite drygt 2 km som spåret är. Med tanke på Musikmilen på lördag. Bra att få köra hårt för att testa hur det känns.

 Men känslan blev sådär, blev ingen riktig uppvärmning och att köra så hårt utan att värma upp tycker jag blir stor chock för kroppen. I alla fall det börjar med en fin utförslöpa i ett par hundra meter, sedan blev det ett litet stopp för det var utdelning av lotter utmed spåret. Jag kom iväg från det och började ta i rejält. Hade ingen koll på andning till att börja med men märkte när jag la fokus på det att jag var i 4-taktsandning. Men spåret är extremt småkuperat, upp och ner hela tiden, så det är svårt att hitta flytet, försökte under allt hårdare ansträngning hitta in i 3-taktsandning men det gick inte att få till på ett bra sätt. Blev stressad och kände att jag inte hade någon koll. Men körde på och efter 1,3 km så kom jag in i 3-takts andning, men det kändes stressat och obekvämt. Efter ytterligare 100 meter så börjar den sista långa stigningen och då drog jag ner lite på farten för att orka. Då kom 3-taktsandningen med automatik men den blev alldeles för hård och utom kontroll. Väl på toppen så återstod det bara utförslöpning i ett par hundra meter men jag kom aldrig in i ett kontrollerat andningsmönster idag.
Det var något av det mest ansträngande jag gjort sedan Växjöloppet i våras. Märker det om inte annat på att jag fortfarande, nästan 2 timmar efteråt hostar lite.

Till min stora besvikelse så har klockan inte funkat så jag fick inga tider på hur fort det gått. Men ansträngning var hög och jag kände lite blodsmak i munnen efteråt. Har inte ont i några fötter eller leder nu, så det är positivt, får se hur det känns i morgon. Hade mina Salming Race, det kändes bra. Tror på dessa skor när jag kör lite snabbare, då kommer dom verkligen till sin rätt.

 Men till på lördag står jag i stor ovisshet över formen, Måste bli väldigt mer kontrollerat då. Börjar med 4.00 fart och se hur det känns efter några kilometer. Har för lite tid med andningstekniken för att veta om jag ska köra på 4-takt eller 3-takt. Så det blir ett litet experiment, men det måste bli lugnare än idag. Inleda med 4-takt men det kanske visar sig att det då går för sakta. Ja, det blir spännande.

Formtoppning?

Idag borde varit löpning på schemat men om jag ska springa Musikmilen nu kommande lördag så behövs det någon slags toppning av formen om jag ska lyckas med att komma under 40 minuter.

Loppet har en mycket intressant sträckning i centrum av Växjö samt runt sjöarna Växjösjön och Trummen, en flack bana med få och väldigt snälla stigningar, arrangör är IFK Växjö, dom arrangerar även Växjöloppet som går av stapeln 1 maj varje år. Detta är ett helt nytt lopp och om man jämför med storstäderna så är utbudet av lopp ytterst begränsat i och runt Växjö, så detta lopp är nog välkommet i löparkretsar här i trakten.

Jag är väldigt osäker på min form, har inte sprungit några lopp i sommar, hade förhoppningar om det men har haft lite känningar och skadebekymmer. Men det största hindret är mentalt. Tycker egentligen inte om att tävla. Det är jobbigt mentalt både innan och under själva loppet, fast efteråt brukar det vara en fantastisk känsla av att vara avslappnad och ibland även nöjd med resultatet, så det är som nästan allt här i livet dubbla sidor på känslospektrat.

Jag har annars sista månaden kunnat träna på bra, har efter semestern kört löpning varannan dag och sedan kompletterat med CT och roddmaskin på gymmet. Men har inte tillräckligt med riktigt hårda tempopass. Hade tänkt köra ett hårt på löpband i torsdags, 15 km/h med 0,5% lutning i 40 minuter, men avbröt efter 28 minuter, av trötthet. Då hade jag i och för sig rätt så många dagar i rad med konditionsträning.

Både igår och idag har jag kört roddmaskin och CT på gymmet, idag lite lugnare än igår, cirka 1 timme totalt varje dag. I går körde jag även 6 minuter på löpbandet med 15km/h 0,5% lutning. Det kändes helt okej. Mina fötter har känts allt bättre sista tiden, har inte så ont i hälen som innan, men det finns där som ett molande hela tiden när jag kör med minimalistiska skor.
 Den förmodat brutna lilltån är nästan helt återställd nu efter 2 månader. Har dock inte sprungit i VFF sedan dess.
På lördag blir det inte VFF, för lite tid för att hinna vänja lederna nu, får bli sakta tillvänjning på bandet framöver. I går hade jag Merrell när jag körde de 6 minuterna, kändes väldigt bra. Men på lördag, om jag ställer upp, kommer jag att köra med Salming Race. Dessa har jag inte kommit så bra överens med, bara första gången i våras då jag körde ett snabbt tempopass i dom, annars när jag försökt de lite långsammare passen med dessa så har hälen gjort sig påmind och någon gång gjorde det riktigt ont.

Kommer bli en lite annorlunda vecka, blir lite svårt att hålla sig lugnare fram till på lördag, trivs med att få bli svettig varje dag och det är ändå det som är det viktigaste med träningen för mig, att jag ska må bra av den. Samt att på lite längre sikt någon gång kunna springa ett maraton. Nu har jag åtminstone fått lite kontinuitet i mina långpass. Vikten är 2-3 kg högre än vad den var 1 maj. Mitt löfte till mig själv att dra ner på chokladen jag äter på kvällarna har jag inte infriat, nu till detta lopp är det försent. Dessutom är det bra att veta att man fortfarande har saker som man kan förbättra. Något av dessa kilon kan vara muskler från roddmaskinen men det är svårt att se med blotta ögat.

 Så, nu har jag redan på förhand dissat mig själv, men eftersom jag endast tävlar mot mig själv kan jag ta mig den friheten. Det jag hoppas på är att få samma fina känsla som jag hade på årets Växjölopp, särskilt de första 5 kilometerna där som var det bästa jag någon gång sprungit, rent känslomässigt.

Långpass 18 kilometer, 4:44 tempo, framfotsrunda 190.

Blev ett lugnt och bra pass, kändes skönt med lite lägre tempo samt att återigen få andas in utomhusluft på ett löppass igen. 15 grader, mulet. Perfekta yttre förhållande.

Bandpasset satt fortfarande kvar i vaderna och framsidan på låren, igår hade jag helvila från all träning. Idag blev det en medelpuls runt 135. Andning la jag inget fokus på när det går i detta tempo, var ett kort parti runt Växjösjön som jag kom in i 4-taktsandning, gick runt 4:30 tempo i någon kilometer.

Dagens runda

Har lite funderingar på att springa ett millopp nästa lördag. Musikmilen mitt i Växjö, ett helt nytt lopp som kommer att gå i centrum, sedan en tur runt Växjösjön och Trummen, för att sedan åter komma in i centrum och avslutas där det börjar, på Stortorget, en flack och fin sträckning. Många som kan få riktigt bra miltider där. Utmed banan kommer det att vara minst 4 orkestrar/band som spelar under loppet. Ska jag springa det och komma under 40 minuter måste jag redan nu dra ner rejält på mängden i träningarna, kanske bara springa orienteringen nu på tisdag och eventuellt en väldigt kort runda på torsdagen. Kan bli lite spännande, men har ingen aning om var jag står tidsmässigt, har blivit lite tung, väger 76 kg, i våras när jag sprang Växjöloppet låg jag runt 73-74 kg.
Kan vara lite muskler i framför allt ryggen då jag kört en hel del roddmaskin sista tiden, men är nog rädd för att även midjemåttet ökat lite och det är inte muskler i så fall. Jag är svag för sötsaker och har svårt att avstå bara för att verkligen toppa formen, men vet sedan tidigare om jag väger runt 71-72 kg nog skulle vara på en för mig optimal nivå.

Jag behöver tävla, för att avdramatisera just det momentet lite, de senaste 4-5 åren har jag bara "tävlat" en gång om året, Växjöloppet 10 kilometer 1 maj varje år. Däremellan kör jag inga så hårda pass som just en mil på tävling innebär. det är mentalt jobbigt tycker jag att ta ut sig så pass som jag gör då, särskilt sista 3-4 kilometerna kan vara riktigt plågsamma, men ju mer man utsätter sig för det desto lättare borde det gå och kanske man kan lära sig att ta det några procent lugnare för att inte plåga sig för mycket.

Vi får se hur jag gör, blir efteranmälan i så fall. Men då behöver jag i alla fall inte bestämma mig förrän någon dag innan.

Avkortat löpbandspass, framfotsrunda 189.

Har varit rätt många dagar i rad med någon form av konditionsträning. I går blev det ett rätt hårt pass på gymmet med Roddmaskin 5 km, 163 i medelwatt, högsta hittills för mig, sedan CT samma ansträngning som vanligt 160 i medelwatt i 25 minuter, därefter 3*400 steg i mattan. Det kändes bra och jag har känt mig rätt så pigg idag.

Hade idag tänkt mig 40 minuter med 0,5% lutning, 15 km/h, värmde upp i tio minuter i lägre tempo och bytte sedan från Adidas skorna till mina Salming Race, var ett tag sedan jag hade dom nu. Sen drog jag igång, det blev rätt jobbigt tidigt, var en seg känsla och jag hade svårt att hitta bra takt med andning, antingen lite för långt mellan utandningarna eller lite för kort, fick ingen bra rytm de första 5-10 minuterna. Pulsen började runt 140, steg sakta och efter ungefär 20 minuter låg den runt 158, då hade jag 4-takts andning, men det var rejält ansträngande ändå, tror det beror mest på den torra och varma luften inomhus. De sista minuterna, 8 minuterna närmare bestämt, blev det puls på cirka 164-166, kom över i en stabil 3-taktsandning men hade då redan bestämt mig för att det fick räcka med 28 minuter. Kändes alldeles för jobbigt och jag ville inte ta ut mig för mycket idag. Det är inte ofta som jag viker ner mig från innan bestämda mål. Men vissa dagar finns det bara inte tillräckligt med energi.

Det händer mig som sagt var inte ofta men har märkt så länge nu, att om jag kör lite hårdare pass på just torsdagar så händer det oftare än övriga veckodagar. Min teori är att jag då har dragit på mig lite sömnskuld och därmed svarar inte kroppen lika bra som annars. Pulsen var inte jättehög idag, inte så hög som själva ansträngningen kändes. Dessa pass är bäst att köra efter en vilodag inte innan som jag försökte mig på idag.

Salmingskorna kändes ändå sköna, även om jag fick lite känningar i min vänsterhäl, men inget som påverkade eller orsakade att passet blev lite förkortat. Kom åter igen i det lite läskiga tillståndet att bandet "försvinner" under fötterna, vet inte vad det beror på, nästan som om hjärnan somnar av tristess på något sätt. Då får jag verkligen fokusera på steg eller andning för att inte flyga av bandet.

Orientering, framfotsrunda 188.

Blev en rätt jobbig orientering idag, långdistans var på schemat, tyvärr har klockan inte varit med som den brukar och det finns inte mycket av värde att logga.
Men sprang nog ungefär mellan 6-7 kilometer.

Gick bättre än förra gången, men det var på känd mark och jag kunde förlägga den största delen på vägar och större stigar. De flesta av kontrollerna var fasta och en av dom hade jag stött på innan så den var inte så svår. Hade en bra runda på gång men så fick jag problem på kontroll 3, den var väl gömd och en av dom fasta kontrollerna, det fanns inget rött på den utan bara en ofärgad grå stolpe.
Den hade jag inte hittat själv men det gjorde en annan så jag fick hjälp med just den. Annars hittade jag de flesta själv idag.

Den första kontrollen hittade jag men någon annan missade den, men den satt fel visade det sig, bara att jag hade tur och kom från "rätt" håll följandes ett staket, den satt i en hörna av staketet men bara att det var fel hörn, cirka 100 meter felplacerad. men det märkte inte jag eftersom jag följde staket och inte så mycket omgivande terräng.

Hade mina Merrell och blev som vanligt genomsur tidigt på rundan, i skogen gör det inget men idag vart det mycket väglöpning och då var det inget vidare att klafsa omkring, kände mig lite stum och sliten från gårdagen, hade lite känningar i vänsterhälen, den inledande delen idag var rätt uppför slalombacken, ouppvärmd, det var jobbigt och det var nästan gång uppför den.

Men totalt sett en positiv upplevelse även om jag grämer mig över den tredje, väl dolda kontrollen.

Dagens orientering, lite suddigt.

Spånenmilen, 4:12 tempo, 4-taktsandning, framfotsrunda 187.

Blev en bra runda, hade inte tänkt mig denna farten innan rundan, eller ens i inledningen, utan en lugn och kontrollerad runda var tanken. Körde ett normalhårt gympass igår, med 25 minuter vardera på CT och roddmaskin, Kände mig lite sliten då.

Dagens runda.

Så jag hade inga större förväntningar på en bra känsla idag, men det blev det allteftersom rundan fortlöpte. Jag har den sista tiden lagt allt mer fokus på min andning och denna rundan blev helt styrd av andningen. "Spånenmilen"är rejält kuperad, är bara riktigt flackt under 6-700 meter 2 gånger under rundan annars är det upp och ner hela tiden så det är alltid en utmaning att hitta ett bra flyt.

Den börjar med 400 meter i svagt motlut så man kommer snabbt upp i puls, därefter följer 400 meter utför, det var där som tonen för dagen bestämdes, det fick bli 4 taktsandning, Jag körde samma koncept som förra rundan, det vill säga utandning på vart 4:e steg och fotbyte efter 12 utandningar, jag låg högt idag, precis på gränsen för att det inte skulle bli 3-taktsandning. Vid 5-6 tillfällen kom jag in i en okontrollerad 3-taktsandning, precis innan toppen på de längsta backarna. Då sänkte jag farten en aning och strax efter toppen hittade jag 4-takten igen.

Det som glade mig mest var att trots den relativt höga farten för min del, speciellt i denna kuperade terrängen, var att det kändes väldigt kontrollerat och jag kände mig inte någon gång under rundan för trött. Det var lite jobbigt vid några fotbyten, jag gör så att jag förlänger andningen ett steg vid bytet till den andra foten. Det är möjligt att det är mer optimalt med ännu mer steg per fot men det får jag prova vidare på. Denna rundan var en av dom bättre i denna terrängen. Det är en skön känsla när man har kontroll på sakerna, är så lätt att det blir lite för ansträngande under en lite för lång tid och då får man betala ett högt pris.

Nu ska det bli spännande att prova en runda eller intervallpass med kontrollerad 3-taktsandning. Men det är möjligt att det är ett snäpp för högt för att det ska kännas kontrollerat. Jag hade ett intervallpass förra veckan där det var några minuter med bra känsla i den takten. Men idag ville jag inte testa, utan den 3-taktsandning som kom idag var av det okontrollerade slaget och då kändes det inte bra, tappade steget rejält och sjönk ihop med överkroppen och steget blev lite kraftlöst, men eftersom jag hade fokus på det så var det bara till att sänka farten.

Lär man sig behärska detta så blir det förhoppningsvis lite som att använda olika växlar på en bil. Under dagens runda var jag heller aldrig orolig för att det skulle bli för jobbigt. När jag tittar på rundan i efterhand så ser jag att den är rätt ojämn i fart men hyfsat jämn i puls, även känslan av ansträngningsgraden var sådan. Medelpulsen var relativt hög idag, 157 slag/minut.

Hälen kändes en aning i en del uppförsbackar, men inget i tån så den skadan får snart ses som över, kanske dags för ett pass i VFF igen. Avvaktar ytterligare någon vecka.