Efter en väldigt fin julvecka med underbart väder har det sedan dess varit ett omslag i vädret och nu på nyårsdagen är all snö borta och det är ett lite dystert, nästan höstlikt väder. Då ska man ha i åtanke att det är väldigt långt till den egentliga våren. I början på december hade jag som en känsla av att det kanske skulle bli som vintrarna 2010-2012, särskilt vintern 2010 som var lång och med snö hela vintern. Men denna säsongen höll det inte. Kylan och vintern kommer säkert tillbaka, men det blir ofta inte detsamma när det väl kommit in i en så mild period som vi haft över nyåret.
 |
| Ingen vacker naturbild, vill bara visa att det är mycket vatten i Lekarydsån, lite till höger om stenläggningen kan man skönja den övre delen av ett dagvattenrör. När det är så lite av röret som syns så är det mycket vatten i ån. |
Den senaste återstarten av löpningen har gått väldigt trögt och denna veckan har det inte känts speciellt bra mellan passen och det är stelt och kantigt när det väl springs. Det är inte utan att man börjar fundera på att göra nått annat med sin fritid, men det är svårt då det blivit en så stor del av livet och när löpningen väl fungerar och man börjar komma i form så är det inte mycket som slår den känslan, fast allteftersom åren rullar på känns det som om kroppen blir allt skörare och det är inte så gott om tillfällen då det verkligen känns bra med löpningen. Det är som att jämföra med en bil. Motor och växellåda känns i väldigt bra skick men hjulupphängning och kardanaxlar och drivknutar är i uselt skick och det vill inte samarbeta så bra. Och om inte allt är i bra och jämnt skick, vare sig det gäller bil eller människokropp som vill springa, så funkar det inget vidare.
Jag har alltmer börjat fundera på att stänga av klockan, helt enkelt sluta mäta. Att i fortsättningen bara göra en notering av att man varit ute och sprungit eller cyklat, jämna kvartar eller nått liknande. När jag en gång började med att använda klockan för att logga alla pass så har det varit en morot eller piska, beroende på hur man ser det, kanske att det många gånger varit en prestationshöjare och bra för att veta hur och var man står i förhållande till föregående dagar, och för att se eventuell utveckling. Men för vem springer jag egentligen? Numera vill jag framförallt må bra av löpningen, allra bäst har jag mått av de riktigt hårda passen, rent mentalt. Men kroppen har fått lida och jag har ofta ont eller känningar. Antingen av ålder eller att jag överanstränger mig.
Om jag tar bort klockan så finns det en inre rädsla av att jag inte längre ids köra de allra hårdaste passen, då de mest gör ont under själva passen. Men samtidigt är det just de passen som är de viktigaste för att kunna prestera bra tider. Om man inte längre ska använda tider som motivation, vad ska man då använda som källa till motivation? Räcker det med att säga hälsa och välmående, kommer man att vilja ta ut sig då, om man inte mäter? Ja, det är bara testa och se.
Det behövs nog en lång tillvänjning, sedan är det nog bara att ge upp tävlandet och förberedelserna inför det.
Annandag jul. Ännu en strålande, solig vinterdag. -12 på morronen. Hur ofta är det så, att alla juldagar är helt utan moln? Samt rejält kallt. Kommer det hända igen under vår livstid? Åkte till Alvesta strax innan lunch. Hade lite att fixa med veden. Det var inte så kallt i huset som befarat, runt 17 grader.
På eftermiddagen till Spånenområdet, fint att kunna komma dit i dagsljus, så man kan gå på de vackra stigarna utmed sjön. Det är ett fantastiskt område. Jag tycker att man skulle utveckla detta område mycket mer. Att involvera hela sjöns strandkant. Som det är nu så kan man bara vandra utmed den västra sidan. Men om kommunen istället satsade lite pengar på att göra hela sjöns strandkant tillgänglig istället för att som det verkar nu, satsa enorma summor på det vanvettiga projektet, Orrakullen 2. Det är så tragiskt. Men de som bestämmer tänker alldeles för kortsiktigt enligt mig.
På kvällen till gymmet, där blev det först 20 minuter med CT, nivå 16. Därefter cirka 50 minuter hela kroppen styrka. Kändes okej i kroppen.
Sedan såg vi en gammal Hitchcock-klassiker. "Fönstret åt gården" Den var rätt bra, men långsam. Känns som tidens tand inte varit så snäll mot den. Sedan började jag titta på LA Confidential, bättre än väntat men klockan rusade och jag tyckte att det hade blivit väl sent om jag skulle se hela filmen, får se klart annan gång.
Måndagen 27 december. En kall morron och dag. -13 på morronen, senare under dagen så bröt solen igenom och det blev en vacker dag. På morronen ringde jag upp en av planarkitekterna på kommunen för att höra om det överhuvudtaget är lönt att lämna in protester angående projekt Orrakullen, del 2. Hon sa att det kan man göra, men troligtvis ändrar det inget. Jag lämnade in protest när det var i samrådsläget men det ignorerades av kommunen. Det är ingen mening att lämna in samma synpunkter. Vi får se vad som händer. Jag försökte få henne att se den lite större bilden, men som hon sa, det ankommer inte på henne att analysera politiska visioner. Hon är en utförare och en genomförare av fattade beslut. Men att övertyga både sossar och de blåa i Alvesta kommun låter sig inte göras så lätt. Tyvärr har de redan bestämt sig. Det har gått prestige i hela projektet och även om det är helt uppåt väggarna så låter de sig inte påverkas av argument som går emot deras egna.
Sedan till gymmet, där blev det cykling 1 timme, det blev ett rätt tufft pass, pulsen högre än den brukar vara, men det kändes trots det okej i kroppen. Sista 15 minuterna blev det rätt tufft. 31,6km. på 60 minuter. Stod upp varannan minut i 30 sekunder, med högre motstånd. 135 i mp.
På kvällen åkte vi in till Växjö och åt en god middag hos min bror. Alla var med, så vi var alla åtta tillsammans. Det pratades om det mesta, och alla verkar drömma om en annan verklighet än den vi lever i för tillfället. Det är väl ändå nått mänskligt med det. Men överlag har vi det ändå bra och det är synd att klaga. Det är bara V som är i arbetslivet utav de fyra "barnen" de övriga tre kämpar fortfarande med skolan på olika nivåer. Det känns som att A är den som har mest driv i sig och han kommer säkert bli en ledare av nått slag, han har det rätta självförtroendet också för det. De båda flickorna är väldigt intellektuella, frågan är bara om de kan hitta en utkomst den vägen? Det är bara att hoppas att det finns möjligheter. För samhällets skull tror jag att de kan göra stor nytta med sina kunskaper. V är nog ändå den med mest mystik omkring sig. Han utstrålar ett stort lugn och lyssnar mycket och det känns som han samlar in kunskaper som han en dag kommer att använda till folkets glädje.
Vi i den äldre generationen - känns lite tragiskt att benämna sig så, man vill ju fortfarande vara ung och lovande, nu känns det som man inte är nått av det - pratade också om saker vi vill göra i framtiden även om den krymper för varje dag som passerar förbi, vår tid är begränsad. Men så länge det finns liv så finns det hopp.
I vilket fall så blir man taggad och fylld av energi när man är i närheten av ungdomar. De är så fyllda av framtid, och om man själv varit i den åldern men med den hjärnan man har nu så hade det varit fantastiskt. Det är så mycket saker man skulle vilja prova igen och göra på ett annat sätt än vad man en gång gjorde när man var ung och satt under press från sig själv och samhällets tunga förväntningar.
Tisdagen 28 december. En mulen dag och ett väderomslag är i görningen, -2 grader mest hela dagen och den av SMHI utlovade snön under denna tisdag uteblev. Blev en lugn morron, läste en hel del på Alvesta kommuns hemsida om de stora planerna som kommunen drog upp 2017, det är en tragisk läsning, i alla fall om man vurmar för miljön och naturen. Det känns som att man inte har nått intresse av av utveckla den sidan. Nä, helst vill man asfaltera hela skiten och bygga fabriker överallt.
sedan in till Växjö och där blev det en väldigt trevlig lunch tillsammans med D och D och B och V. Vi pratade om allt möjligt men mest om D:s nyutgivna bok. Ett intressant ämne om andlighet och om att våga släppa taget om den materialistiska världen vi lever i. Väldigt intressant, jag vill verkligen leva så men vågar jag gå hela vägen? Ja, vi får se de närmaste månaderna, hur det utvecklar sig på jobbet.
Sedan blev det ett löp-pass, eller löpning blandat med gång. Varvade 1 minut löpning med 1 minut gång. Det kändes inget i vaden, bara lite svagt precis i slutet av passet, det drog även lite i vänsterskinkan under andra halvan, tog det rätt lugnt, försöker hålla igen så mycket det går.
Onsdagen 30 december. En lugn dag, vi tog en promenad runt Växjösjön, strax innan lunch. Jag har ett speciellt sätt att gå på, av nån konstig anledning så måste jag på nått sätt knycka till med hälen precis när foten lämnat marken. Det var någon plusgrad ute och snön på marken hade mycket fukt i sig. Det visade sig att när vi gått nästan ett helt varv (4,5km) så var baksidan av mina byxor helt genomblöta upp till övre delen av vaden. Det hade även börjat rinna in i skorna, så det var lite blött. Jag kan förstå om det blir så här när man springer, men inte när man bara promenerar, D var inte blöt, vi gick i samma tempo och tog ungefär lika långa steg. Sedan kollade vi oss runtomkring på andra men det var ingen som var blöt, märkligt. Sedan en lunch på stan.
På kvällen till gymmet i Alvesta, ventilationen fortfarande avstängd, dålig luft, jag påpekade åter problemet, men dom bryr sig inte. Tror det är avstängt för dom vill spara på värmen. Trots att de har gjort begränsningar och satt upp skyltar i lokalen angående max antal personer på vissa ytor så spelar det ju ingen som helst roll om man väljer att stänga av ventilationen! Det är ju allra värst för personalen som ska behöva jobba under dessa undermåliga förhållanden. Känns jobbigt och tråkigt att vara den som gnäller och klagar, men nån måste ändå påtala problemen, för allas bästa och för att minska smittspridningen. Blev cirka 75 minuter totalt, inledde med CT i 15 minuter därefter hela kroppen-styrka. Känns som jag tappat något i styrka vad kommer till bålen, men har blivit starkare i Överkroppen. Ben-styrkan är lite bättre men inte som den var för några år sedan.
På kvällen såg vi på Orientexpressen, från 2017, helt okej film, En klurig mordhistoria som fick sin lösning, moral gick före lagen till slut. Sedan såg jag klart på LA confidential, en bra film, men med ett tragiskt tema, korruption på hög nivå i ett väldigt komplicerat nätverk, nystas till slut upp av två smarta poliser med sin moral i behåll. Men det går åt många människoliv innan det tar slut. Men som det visade sig i denna filmen så kommer brottsligheten att fortsätta på ett eller annat sätt så länge det finns ett så stort behov av illegala droger och prostitution. Man kan ändå förstå varför det finns en debatt om att legalisera hela skiten i stället. Men samtidigt så är det en signal om att samhället inte längre bryr sig om de utsatta, så det är en väldigt svår fråga att lösa.
Torsdagen 30 december. Mulet, disigt och ett väldigt lätt disduggregn, 4 grader varmt.
Nästan så man vill att vintern ska vara över och att det i morron vore den första vårdagen, men det är ju flera månader bort... Ja, så fort det blir ett läge att längta efter nästa sida i en bok så är det likadant i naturen, när det dyker upp ett tillfälle att börja längta till nästa årstid så gör man det på ett sätt men på ett annat sätt vet man att det inte skulle vara bra eller ens möjligt. Om det från och med i morron skulle börja bli vår- temperaturer så skulle naturen bli helt förvirrad och djur och natur skulle försättas i stor fara. Allt har sin tid men med klimatförändringarna så kan vi inte helt säkert veta längre. Det är just denna ovissheten som är skrämmande och vi människor har verkligen ställt till det för oss. Då ska man veta att naturen hittills varit väldigt snäll och försiktig i förhållande till hur vi behandlat den. Allt som man gör har en pendelrörelse åt andra hållet. Så funkar det med våra organ och allt som vi har omkring oss. Det går upp och ner, eller runt, runt, varv efter varv. Om man tänker så blir det lättare att förstå att allt vi ställer till med i och med miljö och klimatförstörelse förr eller senare kommer att slå tillbaka. Det vi ser nu i katastrofer av alla dess slag är bara en still viskning av det som komma skall. Troligen är reaktionerna som naturen kommer att bjuda på, redan av oss utförda handlingar som ännu inte pendlat tillbaka.
Eftersom slasket utomhus var allt annat än inbjudande så fick det bli löpning inomhus denna dag. Till min stora förvåning så möttes jag av samma personal som när jag i går lätt klagandes lämnade gymmet i stilla, väld dold mellandagsvrede. I går låg jag i sängen och irriterade mig över nonchalansen, troligen av mig inbillad, av att de inte fixat till ventilationen i gymmet under en hel vecka. Jag kokade ihop att de underlät sig av ekonomiska skäl. för med minskad eller helt avstannad ventilation så krävs inte så mycket värme i lokalerna, på det sättet sparas det på pengar. Men man riskerar sina kunder hälsa, det är inte okej. Men i vilket fall, i dag hade de fixat till allt, återställningsknappen var funnen och intryckt av personalen och det var med stor glädje som jag möttes av det glada beskedet av en lika nöjd personal. Gott så, nu är det bara att hoppas att det får vara så, för allas säkerhet. Hoppas bara att det inte är av ekonomiska skäl som det varit avstängt, för då kommer det hända igen, så fort det bli minusgrader ute. Vi får innerligen hoppas och tro att det berodde på okunskap om systemets funktion. De som utsätts för allra störst risk är personalen, det måste man betänka. Ja, det är I-lands problem, men det kan få ringar på vattnet, för tänk om den undermåliga ventilationen i sin tur skulle vara den bidragande orsaken till en än mer accelererande pandemi? Det skulle i förlängningen kunna få förödande konsekvenser. Ungefär som när en fjärils spröda och tunna vingslag kan utveckla sig till en orkan på andra sidan jordklotet när alla stjärnor står på fel plats.
Löpningen kändes sådär, kände av höger-vristen en del, i slutet även lite drag i vänsterskinkan, frågan är om min kroppskonstitution är för klen för löpning? Något jag en längre tid misstänkt men som jag hittills framgångsrikt lyckats undantränga från jaget, som fortsatt tycker att löpning är det viktigaste i mitt liv. Blev ett pass med lite blandade farter, men efter ett tag så kom jag in i följande rytm. 1 minut gång varvat med 2 minuter löpning, varav den första löpande minut gick i 14 km/h, och den andra minuten gick i 15km/h. Det glädjande i dagens annars rätt mediokra pass var att jag inte kände någon större trötthet i andning och puls under passet. Bara muskulärt som jag känner mig allt annat än stark.
Nyårsafton, mulet disigt och runt 8 grader på morronen, all den vackra vita snön som så fint prytt och ramat in hela julen försvann på ett dygn, den nästa vårlika luften visade ingen barmhärtighet mot snön. Det är det som är den stora skillnaden mot förr, när det väl slår om så går det så mycket fortare än vad det gjorde förr. Det finns inget lagom längre, bara av eller på, precis som en dator. Vädret håller på att bli som en dator, av eller på, inget mittemellan.
Cyklade till gymmet på helt snö-rena men av stenkross väldigt grusiga cykelvägar som kommunen spritt under julen för att halkbekämpa. Har inte cyklat ute på över en vecka, väldigt skönt, benen kändes pigga, till skillnad mot ömheten och stelheten som finns där när jag försöker springa lite.
Det är den stora skillnaden på löpning och cykling, kroppen utsätts för mycket högre påfrestningar vid löpning och därmed måste den vara i mycket bättre balans för att klara av löpningen lika bra som cyklingen. Den senaste tiden har jag åter känt mig trött och överansträngd i fötter och ben, trots att det blivit så lite löpning. Blir inte klok på vad det beror på. När man ändrar på nått, antingen i träningsupplägg eller nått med kosten så förväntar man sig snabba resultat, fast alla sådana förändringar tar väldigt lång tid, under den väntan är det lätt att man redan tröttnat på resultat och hinner ändra på nått annat innan man fått resultat av första förändringen. Hela andra halvåret har det varit kämpigt med löpningen, det har inte flutit på som det brukar. Kortare uppehåll har tillfälligt hjälpt men efter ett tag med återupptagen löpning så har känningarna åter kommit tillbaka.
På gymmet blev det sedan ett bål och överkroppspass, det kändes helt okej i de kroppsdelarna, kroppen känns bra förutom fötter och ben som inte riktigt vill vara med på samma sätt som överkroppen.
Sedan in till D tillsammans med V. Där blev det en fin lunch med lamm och potatis. Sedan var vi i domkyrkan senare på eftermiddagen, Där var det en fin nyårsgudstjänst med vacker sång av en solist. Inte bara psalmer utan även lite mer traditionella sånger. Den bästa var i slutet, "Auld lang Syne"
Sedan kollade vi på film hela kvällen, en 5 timmar lång miniserie. Sidney Sheldons "Tracys hämnd" Hade väntat mig lite mer av denna, kändes som den åldrats dåligt och det var lite för mycket osannolika saker som hände.
Nyårsdagen. Mulet och milt hela dagen. 5 grader som mest. Blev löpning sent på förmiddagen, somnade runt halv ett på nyårsnatten, inte så trött som befarat. Gick 10 minuter innan jag påbörjade dagens löpning, kändes stelt i högervristen och var nära att ge upp innan jag ens börjat, men efter cirka 10-15 minuter så släppte det i vristen, sedan var det cirka 10 minuter med bra känsla, utan känningar, sedan började vänster skinka på att göra sig påmind. Tanken var att hålla på i cirka 60 minuter, som i tisdags, men för att inte riskera något så fick det bli 45 minuter totalt i dag, varannan minut löpning/gång. Löpning/Gång Växjö. 7,45km, 6:10-tempo. 117mp.
