Ja, kriget fortsätter, men ryssarna verkar ha kört fast och det går inte som det var tänkt från deras sida. Risken med detta är att de tappar tålamodet och sätter in än mer inhumana vapen. USA har genom sin underrättelsetjänst meddelat att de har aningar om att ryssarna kan sätta in både kemiska och biologiska vapen. Det vore förödande och då kan väldigt många människor få sätt livet till. Framtiden får utvisa, i vilket fall så finns det inga tecken på att kriget ska ta slut snabbt.
När man rullar in mot Växjös första rondell och lämnar motorvägen så står det sedan många år ett "monument" på höger sida om vägen. En blått klot
När man sedan passerat första rondellen så är det fullt med bilar och därefter är man i nästintill oändliga bilköer. De flesta bilarna är dyra, stora och det sitter i nio fall av tio endast en person i bilen. Tänk er en bil på dryga 2 ton som ska förflytta sig själv + 70 kg människa. Är det inte absurt. Den 2 ton tunga plåtlådan ska ju ingenstans, eller hur? Den har ju inget behov av att flytta på sig än hit än dit. Det är ju den 70 kg tunga människan som av någon outgrundlig anledning till varje pris måste vara i nästintill ständig rörelse. Men det finns inte tillräckligt med energi, för de flesta, att förflytta sig på egen hand, av egen kraft. Nä, till det har vi skapat ett verktyg. En 2 ton tung plåtburk. Denna bil drar stora mängder bränsle och det påverkar som bekant vårt klimat.
Hade det inte varit bra mycket bättre för klimat och miljö om fler hade åkt buss? Jag tycker att alla bussresor i länstrafikens regi skulle vara "gratis" det skulle inte behövas några biljetter. Priset för detta skulle bakas in i skatten. Precis som vi betalar skatt och avgifter för allt annat i samhället som är nått som tillhör hela folket. Då skulle fler människor åka kollektivt, man skulle eventuellt gå så långt att man skulle belöna de som väljer bussen före bilen, i de fall då det är möjligt. Ett sätt att finansiera hade varit att via den alltmer digitaliserade världen skapa digitala biltullar. Tullar som lägger på en avgift på bilar som kör i staden. Det är inte populärt bland bilister men om vi ska ta klimatfrågan på allvar så måste man göra det mer obekvämt att ta bilen. I dag gör det inte ont att sätta sig i bilen, i stället för att använda kollektivtrafiken. Detta är ett politiskt beslut, eftersom Växjö lutar åt höger så är dessa förslag förmodligen helt omöjliga att genomföra. Hade vi däremot fått en vänsterregim inom sinom tid så skulle detta eventuellt kunna genomföras. Det som krävs att är att sossarna ändrar lite på sina perspektiv.
Förkylningen/Coviden är bättre men under löppassen kan jag känna att det inte riktigt är som det brukar. Dels verkar jag tappat lite fart under denna tiden, dels känner jag under vissa pass att det inte är den rätta kraften i benen. Men i tisdags hade jag ändå ett bra pass och då kändes det mer eller mindre som vanligt. Men sedan var både torsdagens och dagens pass inte så bra. Tungt och stelt i dag även med hög puls. Tryckte på lite under dagens pass, men pulsen sköt upp i taket och trots bra medvind blev det "bara" runt 4-tempo. Ja, formen är långt ifrån var jag helst hade velat ha den så här 5 veckor innan Växjöloppet. Vi får se hur det blir med den saken, inte säkert att jag vill riskera hälsan för det loppet i år.
Högtrycket ligger kvar. Det blir nytt solrekord för Växjö för mars månad. Det har inte regnat på en månad och de närmaste 10 dagarna är inget regn i sikte.
Söndagen 20 mars. En solig dag, -4 på morronen, senare runt 11-12 grader. Lugnt och stilla, vi åkte till Växjö lite tidigare. Vi skulle till min bror, men strax innan vi skulle dit, så undrade D om det var fika eller middag. Jag kollade på sms från förra veckan och då såg jag att det var nästa söndags datum som vi skulle dit. det blev lite annorlunda söndag, i bland blir det inte som man tänkt sig. Det som är bra med att vara i naturen och framför allt skogen är att det är väldigt svårt att stöka till det, naturen är stökig, i alla fall om den lämnats utan att människor varit där på ett tag. Om man ändrar lite på en gaffels placering på en nobelmiddag, så skulle det märkas direkt och kamerorna skulle zooma in felet med ens. Men om du tar en pinne eller nedfallen gren och kastar i väg den i skogen, så att den hamnar långt ifrån där den var innan så skulle ingen märka eller notera det. Naturen har en inneboende stökighet, men ändå slappnar vi av i denna stökighet, är det inte märkligt. Men så fort vi kommer till ställen där människan fått bestämma allt, ja då tål vi inga avvikelser, allt måste vara på sin plats för att vi inte ska bli irriterade eller störda.
Som sagt, den tidiga inresan till Växjö, gjorde att vi sprang på eftermiddagen istället fö r som i vanliga fall framåt 5-6 tiden. Kändes ändå okej i kroppen, inte så stelt som befarat även om det var lite trögt första halvan av passet. Inledde med 3km löpning tillsammans med D, därefter cirka 40 minuters löpstyrka i Teleborgsskogen, elljusspåret är fortsatt mjukt på sina skuggiga och låglänta delar.
Måndagen 21 mars. Åter en helt molnfri dag. -3 på morronen, under dagen runt 11 grader. I dag fyller S år, hon börjar bli stor, men på nått sätt ändå ett barn. Det är konstigt hur olika man tänker om ålder när det kommer till en själv i jämförelse med ens barn när man själv var i 19 års-åldern. Ja, tiden går och det är på barnen man märker hur det rusar iväg. Tycker inte det var så länge sedan jag blev pappa.
På jobbet var det lugnt, höll på med att skriva ner en arbetsbeskrivning av hur det går till att göra hyvelplaneringen i Alvesta. Försöker att inte var för detaljerad, ändå blir det rätt mycket som det ska tänkas igenom. På kvällen blev det cykel till Spånen, trots att det inte regnat mer än någon mm i mars så rinner det i bäcken som går genom elljusspåret, det är lite märkligt. Efter en promenad utmed sjön blev det sedan cykel till gymmet och ett pass bål och överkroppsstyrka, cirka 50 minuter.
Tisdagen 22 mars. En vacker dag med ljumma vindar på eftermiddagen, -6 på morronen men mitt på dagen runt 14 grader. Blev en lite konstig dag efter att S berättat att det var lite tungt med allt. I bland undrar man varför vissa människor ska behöva ha så mycket motstånd i sina liv, vad är det för mening med det, vad vill det göra för nytta? Varför kan inte åtminstone ungdomsåren få vara med lite glädje? I bland undrar man vad det beror på. Känner att mycket beror på mig också. Jag kunde definitivt gjort bättre. Men var i de tidiga åren tvungen att jobba mycket. Det föll väl ut för vissa men spillde inte på mig. Så det tvånget har mer eller mindre funnits med hela tiden även om det mildrats en del med åren. Till slut så går det så långt tid med stress och press att man inte vet nått annat och kan inte få till det trots att allt lugnat ner sig. Precis som man inte litar på att det ska hålla. Annars lugnt.
Hörde och såg fiskmåsar för första gången, de flög över Salens norra ände, ett vårtecken, tyvärr ett litet irriterande sådant. De är vackra att titta på men deras läten är väldigt jobbiga och när deras ungar har kläckts så försvarar de ungarna nått helt otroligt. Deras motto är anfall är bästa försvar. De brukar lägga sina ägg på plåttaken som täcker virkesmagasinen i Alvesta. När man sedan närmar sig ett magasin så kommer dom som störtande flygplan mot en, de vänder bara några meter i från en. Om man har otur så blir man träffad av en välriktad stråle från deras bakdel, det är föga trevligt. Under löprundan tycktes jag mig även höra både sånglärka och bofink. Det är betydligt trevligare fåglar.
På kvällen blev det cykel till Spånen och sedan ett väldigt tufft löp-pass, ett av de tuffare detta året. Denna gången sprang jag upp till Hanaslöv och tillbaka. Blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det låg fortfarande en halv meter konstsnö kvar i skidspåret. Så det blev till att vända och springa samma väg tillbaka. Lite mjukt fortfarande på sina ställen. Kände av lite stramhet i vänstervaden sista 3km. Sista 3 km blev väldigt jobbiga, 170 i maxpuls. Annars kändes benen rätt pigga idag, nästan som vanligt. Bara lite hostig under dagen. Fint väder, kortbyxor, runt 12 grader och sydostliga vindar.
Löpning/Gång 5/1minut Spånen-Hanaslöv. 10,31km, 4:40-tempo. 152mp.
Onsdagen 23 mars. Solen fortsätter stråla från en molnfri himmel, dag ut dag in. -5 på natten och runt 12 grader på dagen. Måndagar och tisdagar är ofta tunga rent mentalt. Det är precis som att kroppen är dränerad på bra hormoner och energi. Inte blir det bättre av allt elände runt omkring oss i världen. Det man behöver tänka på allt som oftast är att vara tacksam för allt bra och fint vi har i Sverige. Det är så lätt att gräva ner sig i sina egna negativa tankar, men det leder inte till nått bra, men samtidigt behöver vi ibland vara lite nere och låga på energi för att bättre uppskatta de bra dagarna. Allt snurrar runt och det som kommer upp ska för eller senare komma ner. Kanske att dagens lite bättre humör till stor del beror på att gårdagens hårda löppass rensade ur systemet på olika dåliga gifter och andra saker som trycker ihop sig i både huvud och kropp. När pulsen får vara så hög som den är under ett tufft konditionspass så kokar det nästintill i alla kroppssystem och det som har legat och slaggat ihop sig lossnar och far ut med kroppsvätskorna.
På kvällen blev det cykel till Spånen möter en del på cykel, undrar om det är en ny arbetsplats på gång uppe i östra Alvesta. Det är en fabriksbyggnad som stått tom ett bra tag men nu verkar det som sagt att det börjar vara lite verksamhet. Det rinner fortfarande i bäcken som löper genom elljusspåret. Märkligt då det inte regnat på snart en månad. Var kommer vattnet ifrån? Kanske lite mer fågelsång, men jag tycker det är oroväckande tyst i skogen här uppe. Kanske att småfåglarna fortfarande inte vant sig vid den glesare skogen som har varit ett faktum i halv-annat år.
Sedan till gymmet och där blev det sedan cirka 45 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes bättre än väntat. Det var en del nygamla ansikten på gymmet i kväll. Konstigt hur man kan glömma bort en del människor som man bara träffar på gymmet, de försvinner ur medvetandet, när man sedan ser dom igen, efter månader, så kommer man på sig själv med: Ja, just det, var har han varit? Det var längesedan jag träffade och pratade med dig.
Torsdagen 24 mars. Solen fortsätter stråla, idag tror jag det tidigare solrekordet för mars månad slogs för Växjö. -4 till +14 i temperaturspann. Till förstone kan man ju tycka att det är fantastiskt med all denna sol, men det är sällan som rekord när det kommer till olika väderfenomen är något bra. Det som hänt de sista åren, enligt min lekmannaposition, är att vädret allt oftare låser sig, när det väl blir ett högtryck så är det inte som förr, att det ger upp efter ett par veckor Nä, nu ligger det kvar i månad efter månad. Kommer det då mitt i sommaren så kan effekterna bli katastrofala, det kunde vi om inte annat se rekordsommaren 2018. Då brändes det mest upp och böndernas skördar minst halverades på vissa ställen blev det knappt nått. Träd strök med i stora mängder och försvagades och dog senare av bakborreangrepp. Denna torkan som varit nu i mars påverkar inte så mycket eftersom växtligheten inte kommit igång än, men om det skulle fortsätta hela april och in i maj så kommer det göra djupa avtryck i vår sköra natur.
Idag var C och jag åter i Mörlunda, blev ändå ett bra möte, men man märker att det är många saker som skulle behöva göras, så fort som möjligt. Men det går inte att stressa fram förändringar, det blir sällan bra. Risken är att det blir mycket motstånd, för till en början är många av förändringarna besvärliga och lite småkrångliga att utföra och det är lätt att det går om intet om det blir för svårt eller kan se nyttan av det. Sedan är alla sågverk olika och de har alla sina unika flaskhalsar och utmaningar. Men i Mörlunda tycker jag att det verkar finnas väldigt mycket potential. Men det behövs investeringar och ett lite nytt sätt att tänka på i så fall. Men i dagens läge är det ändå inga problem, för det är enorma vinster ändå, det är först när denna långvariga högkonjunktur övergår i en lågkonjunktur som det verkligen kommer att göra skillnad, i dag är det näst intill omöjligt att inte tjäna pengar i sågverksbranschen.
Blev väldigt sen lunch idag, runt 14:45. Det påverkade dagens löpning en del. Kändes även lite segt i benen efter tisdagens rätt hårda pass. Blev 5 minuter löpning varvat med 1 minut gång, ner mot Växjösjön idag, och ett varv runt den. Väldigt mycket folk runt sjön i det vackra, ljumma vårvädret, runt 12 grader. det kändes faktiskt som bäst sista 2 km idag. Löpning/Gång 5/1 minut Växjö. 10,24km, 4:52-tempo, 139mp
Fredagen 26 mars. Ännu en vacker dag, om än lite mer tunna slöjmoln under dagen, vindarna fortsatt ljumma. Blev en intensiv dag på jobbet, men fick egentligen inget konkret gjort. Fast det som är så viktigt på en arbetsplats är de korta informella mötena. För trots att jag inte gjorde nått konkret så pratades det bara jobb under hela dagen i olika konstellationer. Det är då fröna sås och idéerna väcks, inte bara hos, det blir samma effekt hos motparten. Man ska inte underskatta dessa möten och samtal. Förutsatt att tankarna är på rätt ställe, det finns ju olika sätt att se på den saken, men när man är på en avlönad plats så bör tankarna gå till arbetsgivaren, även om det vissa stunder kan bära emot så blir det bäst så i alla fall för den stora massan. Det är ju där välståndet skapas, åtminstone 30% av det. 38x140 VI i 2,1m från Nösse blev den stora snackisen, för den oinvigde fullständigt ointressant. Men det går att nörda ner sig i det mesta, och bara genom att prata om dessa siffror och därefter be om vissa ändringar så rullar 1000-lapparna in. Är det inte märkligt?
På eftermiddagen blev det cykel upp till Spånen södra ände och en promenad där. Nu har fåglarna börjat sjunga även i skogen, såg även några koltrastar i denna djupa blandskog. Det slog mig att de på sommartid föredrar daggmaskar som huvudsaklig föda. Trodde inte det var så gott om daggmask i skogsmiljö? På sina ställen är denna skogen tyvärr mogen. Den är i ett perfekt tillstånd, det strålar ner precis lagom med ljus mellan tallkronorna och då blir det fint blåbärsris under träden. Men jag är rädd att träden snart kommer skövlas och det nu så vackra området kommer att förvandlas till ett otäckt kalhygge, trots att det är en skog som bara ligger en knapp kilometer från Alvesta, varför kan man inte vara mer försiktig med stadsnära, vacker blåbärsskog? Jag kan inte förstå att man måste suga ur den sista kronan på varje kvadratmeter? Det behövs granplantage och industriskog, men inte närma våra städer. Låt en 5 km omkrets från alla städer vara fredad från kalhyggen, man kan i stället, med fördel, använda blädningsteknik eller plockhuggning, då fortsätter man att bevara skogen men får ändå ut virkesvärden.
På kvällen in till Växjö, det blev en annorlunda men trevlig kväll. S tog med oss till hennes skolas musikalföreställning, det var väldigt bra gjort. Det är en sån glädje i ungdomarnas ansikten när man ser dom uppträda och när dom märker responsen från publiken så blir det än mer energi. Om det är nått jag ångrar så är det just det. att jag i den åldern inte vågade välja väg. Det är ju denna form av uttryck som man egentligen skulle vilja lära sig som ung. Att få spela instrument eller uppträda med teater, fast å andra sidan fordras det ändå lite talang och jag är osäker på just den punkten. Nu får man istället njuta av andra människors sätt att uttrycka sig på och det är trevligt det också.
Lördagen 26 mars. En vacker dag, nordliga vindar. soligt, runt 5 grader på morronen. Blev inga chips eller snacks igår, däremot en öl och 2 snapsglas med Fireball, efter 21-tiden, kände knappt av det. Hade fått för mig att den höga pulsen på lördagslöpningarna berott på chips. Men idag var pulsen väldigt hög, nästan lite högre än övrig lördagar. Det blir väldigt svårt att springa med fart när det blir så här. Växjöloppet känns inte möjligt detta året. Jag kommer inte hinna att komma i hyfsad form och den här höga pulsen på lördagar, kan nästan vara farlig om den skulle komma på tävling. Årets lopp är på en lördag. Vi får se men dagens pass var ingen bra fingervisning, blev visserligen 2km med lite fart, runt 4-tempo, men då ska man ha i minne att det var rejäl medvind, vid vindstilla hade farten troligtvis blivit runt 4:15, pulsen nästan all-time high, 174 i maxpuls, den pulsen har jag inte kommit upp i på flera år på träning. På tisdagspassen är det helt omöjligt att komma över 170, och då känner jag att kroppen svarar på ett helt annat sätt. I dag kändes det tidigt att jag inte skulle få nått gratis, pulsen cirka 10-15 slag över normal puls. Benen kändes sega och utan den rätta kraften. Men vädret var i alla fall fint och det var många människor ute i det vackra vårvädret.
