Blev ett helt okej långpass, mycket bättre än förra helgens då det var snöslask och lite dåligt med energi. Nu var all snö borta och för första gången på länge så gick det åter springa i bokskogen utmed Bergundasjöns norra sida. Känns bra att det inte blir så mycket asfaltslöpning. Trots att det bara var 2-3 grader varmt så kändes det som vår i luften. Fåglarna har åter börjat spela efter en lång höst/vinter.
Dagens pass
Hade redan innan dagens pass bestämt mig för när och hur fartdelen skulle bli. Runt Växjösjön, flack terräng och 4,4 km långt. En tydlig start och slutpunkt och en runda så det blir rättvist med vind och höjdskillnad. En annan sak som gör att det är bra att köra fartdelen där är att det är mycket folk i rörelse, både fotgängare och cyklister samt lite löpare. Då får i alla fall jag en extra kick att trycka på lite till när det börjar ta emot. Jag visste att det skulle bli tufft och de sista 2 kilometerna under dagens farthöjning blev det riktigt tufft. Höll ett lite för hårt tempo. Tanken var att jag direkt efter dagens farthöjning skulle fortsätta i ett lugnare tempo. Men jag tog ut mig alldeles för mycket för det och var tvungen att ta ett par minuters vila efter den tempohöjningen. Började med 11,5 km i 4:38 tempo, ungefär. Ju närmare jag kom startpunkten desto nervösare och oroligare blev jag inför hur det skulle kännas. Blev lite stum i låren sista 2 km av den lite lugnare inledningen. Jag drog i gång fartdelen utan att stanna. Det är lite svagt nerför och jag hade lite medvind första 2 km, det gick i 3:47 tempo och kändes väldigt bra, sedan när det vände runt och blev motvind så blev det genast tyngre och jag fick verkligen ta i nära max sista 2 km. Hela tiden var det andningen som fick styra. Jag låg högt i 3-taktsandningen, och var tvungen att sänka farten lite sista 2 km för att inte falla i hop i hållning och steg, dessa 2 km gick i 3:55 tempo ungefär. Sen la jag in en spurt sista 400 meterna av varvet runt sjön. Totalt gick fartdelen i 3:50 tempo. Men då fick jag som sagt var stanna efter att jag kommit ett varv. Därefter 5 km i lugnare tempo, runt 4:45 de sista 5 kilometerna och det kändes lite tungt i början på dessa 5. Sedan släppte det lite och jag fick åter lite energi sista 2-3 kilometerna.
Det kändes väldigt bra i inledningen av fartdelen. Kom upp bra i steget och kände att det fanns kraft i frånskjutet, är dock inte riktigt van att springa några längre sträckor i dessa farter. Det är en helt annan sorts löpning när man går nära max. Märker hur mycket andningen hjälper mig. Eftersom det är den som styr så går jag inte på illrött någon gång utan kan ligga på rätt sida om gränsen för att inte tappa både fart och hållning och dra på mig stumma ben. Nu visste jag mentalt att det bara skulle bli ett varv, därför tog ja i lite för mycket på slutet av fartdelen och gick över gränsen sista kilometern. Hade väldigt hög slutpuls på fartdelen, 171. Då är jag nära mitt träningsmax, 175 ungefär. Medelpulsen under fartdelen var 164, det är väldigt högt för mig. Om jag kör ett väldigt hårt tempopass på 7 km, så brukar det kunna bli runt 160 i snitt. Vet inte om de 11,5 km innan fartdelen drev på lite extra i pulsen, eller om det kan vara så att jag har blivit lite effektivare i musklerna sista tiden. Att jag får ut kraften bättre i löpningen och därmed kan ligga med högre medelpuls. Svårt att säga efter bara ett pass. Behöver nog jämföra med ett rent tempopass först.
Har fått mycket tips via bloggar och tidningar om att lägga in fartdelen mitt i ett långpass, och jag tycker att det blir en bra känsla efteråt. Eftersom man avslutar med lugn löpning så är det inte alls så jobbig känsla som efter en tävling eller när man avslutar med att gå på hårt ända in i slutet. Nu är det precis som om kroppen glömmer bort den stora ansträngningen mitt i.
Kändes bra i vänsterhälen. Kändes lite i högerfoten. Men brukar komma mer efter rundorna vad det gäller foten. Hade mina Adidas i dag.
I går blev det rodd med 205 i medelwatt, 5 km i 20 minuter. Därefter överkroppsövningar. Kändes lite segt i går, framför allt rodden. Kanske att torsdagens rätt hårda löprunda satt kvar i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar