4 pass löpning och julvecka.

 Julvecka med både milt och kallt väder. Lagom till jul så smälte snön bort och det finns nu bara lite rester från uppskottade vallar kvar, det blir åter väldigt mörkt och den fina vintern övergick till nån slags höst igen. Detta är i sig inget ovanligt, men enligt tillgänglig statistik så blir det allt ovanligare med ihållande vintrar i vår del av landet. 

Löpningen har blivit lite annorlunda denna veckan då det rådde riktigt slaskväder i början på veckan, kände av vristen en del inför lördagens pass. 

Apropå Orrakullen, så är det nu klart att etapp 2 vunnit laga kraft, trots protester från både privatpersoner och organisationer. Den styrande majoriteten tycker det är viktigast med mer och större industrimark i stället för natur. 

Jag vet inte om man kan göra nått ytterligare? Beslutet har vunnit laga kraft, men än har de inte satt motorsågarna och grävmaskinerna i trädens rötter. Men vad kan vi göra nu, finns det några fler lagliga möjligheter att få stopp på detta för mig helt vansinniga projekt?

Nedan bifogar jag mina egna protester som jag skickade in i början på detta året till kommunen. Men som sagt, det gjorde ingen som helst skillnad. Tyvärr för djur, natur och närboende. 

"Hej 

Angående granskningen av Orrakullen projekt 2.

Det finns mängder med anledningar varför man inte ska bygga etapp 2. För mig verkar det som att allt har blivit ett prestigeprojekt, ett projekt som till varje pris ska genomföras. Det som saknas är långsiktig klokhet. Det saknas inte industrimark i vår kommun, det visar Orrakullens första projekt, som hittills kostat oss skattebetalare över 70 miljoner kronor, fortfarande helt outnyttjat.

Det behövs ett omtag av hela översiktsplanen från 2017. Klimatfrågan har sedan 2017 fått en allt större betydelse och kommer få en mycket massiv inverkan framöver. Jag anser att nuvarande översiktsplan tar alldeles för lite hänsyn till klimat, miljö samt natur. Än finns tid, men om man avverkar skogen norr om Påvelsgård så är 50-60 års växande skog för sent att rädda. Den är ännu inte fullväxt, men genom hyggesfria gallringar och avverkningar kan man i framtiden få en väldigt vacker skog som skulle kunna vara till nytta för att suga upp koldioxid och för allmänheten en viktig källa till promenader och rekreation, man kan även frigöra ytor till ängar och små åkrar där det sedan kunde anläggas betesvallar, så man återskapar den miljö som rådde innan industrialiseringen.  Alvesta kommun kan fortfarande ändra sin profil från att vara en kommun som till varje pris ska bygga nya industritomter till att bli en kommun som på riktigt bidrar till att verkligen göra något bra för klimatet och miljön, i framtiden även sikta in sig på att få hit turister till den blivande vackra skogen runt om samhället, förutsättningarna finns här men om inte viljan till förändring av rådande planer finns så hjälper det inte, jag ber att tänka ett varv till innan ni sätter spaden i backen ännu en gång i ännu ett väldigt osäkert projekt.

 Om det rådde brist på industrimark i Alvesta tätort så skulle rimligtvis all mark på Orrakullen 1 vara upptagen vid detta laget. Men som alla förbipasserande tragiskt kan konstatera så är det ännu ingen industriverksamhet. Projekt 1 ligger där som en stor kal grus-öken där ingen nytta görs. Ingen skog som växer, ingen lantbruksproduktion, ingen verksamhet som bidrar till den biologiska mångfalden heller. och framför allt ingen industriverksamhet som tanken var när det en gång anlades. I skrivande stund vet jag ett företag som är på väg att etablera sig där. Men i övrigt är inget sålt.

Jag kan inte förstå varför en kommun ska bedriva spekulation i industritomter, på vilket sätt är det ett klokt sätt att hantera skattemedel? Eftersom marken mellan Hagaparken och väg 25 redan pekats ut som ett framtida naturreservat så är det helt naturligt att även införliva området norr om Påvelsgård i det blivande reservatet. Då bibehålls nuvarande sammanhängande naturområde och det främjar förutsättningar för framtidens ekologiska mångfald i Alvesta kommun. Om det ska göras några insatser i området så bör det vara insatser som främjar den biologiska mångfalden, såsom anläggande av ängar och betesmarker.

Det vilda djurlivet har redan idag väldigt begränsade möjligheter till skydd, om all skog norr om Påvelsgård avverkas så försvinner i princip hela det skyddet samt möjlighet för det vilda djurlivet att skaffa föda, det är redan idag ett problem med vildsvin både i västra och östra Alvesta, om man ta bort även skogen norr om Påvelsgård så kommer det leda till att både rådjur och vildsvin kommer söka sig till villaområden för att få föda. Det kommer inte att fungera med enbart ”kilar” här och där som ni har som förslag på den långsiktiga planen.

Det för Alvestas invånare felaktigt placerade gasverket fortsätter att sprida sin stank över Alvesta när det råder västliga vindar, vilket är den vanligaste vindriktningen.

Angående buller, så är det redan idag störande ljud från väg 25. Jag upplever att ljudet är mer störande vintertid när avlövningen är maximal. Enligt era uppgifter så skyddar inte skogen mellan väg 25 och Påvelsgård någonting vad gäller buller? Jag tvivlar på mätningarna utfördes på ett korrekt sätt och tycker att det bör göras nya mätningar, där man på ett rättvis sätt mäter bullernivåer, att man jämför med Orrakullen 1 och Påvelsgård i dag, från Väg 25 till Värnamovägen. Då får man svart på vitt skillnaden mellan helt öppen yta jämfört med yta täckt av skog. Det är ett starkt, evigt pågående buller och malande ljud från alla tunga transporter från väg 25". 

Som sagt, ovan inskickade protest gjorde ingen skillnad. I våras skrev jag åter till kommunens miljö och klimatansvariga. 

"Hej

Vet inte om detta kommer till rätt personer, lite svårt att hitta de ansvariga för respektive områdena inom kommunen, men förslaget nedan är till de som är ansvariga för skogsfrågorna.

Naturskyddsföreningen i Alvesta har presenterat förslag på nya områden för naturreservat i kommunen, det är ett lovvärt initiativ. Men jag skulle vilja utöka det området rejält, så att det innefattade all skog runt om sjön Spånen, och mellan 1-2 km inom sjöns område. beroende lite på hur omgivningarna runt om sjöns olika delar ser ut i dag. 

Den stadsnära skogen är allt mer frekvent besökt av invånarna. Varför ska man inte främja ett  sånt beteendemönster? Jag tycker att skog ska kunna huggas ner även om den är stadsnära, men perspektivet när man väl gör det ska inte vara ekonomiskt utan man ska i stället utgå från naturens villkor och hugga på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas. Lämna mycket död ved men ändå öppna upp för mer lövskog och hålla tillbaka den dominerande granen. Det borde ligga i kommunens intresse att mer människor ska söka sig till de vackra omgivningarna runt Spånen, Här finns dessutom väldigt bra förutsättningar att på sikt locka till sig ekoturister som är till gagn för kommunens ekonomi. Det ligger i tiden att tänka på naturen och klimatet. Det kommer på sikt att locka till sig nya medborgare, för det står utom allt rimligt tvivel att detta kommer bli en väldigt viktigt del av människors krav när det kommer till var de vill bosätta sig." 

Detta gav ingen som helst respons och lämnades obesvarat från kommunen. 

Veckan som gick hade jag åter skrivit några rader till kommunen. 

"Hej 

 

Jag har bott på Påvelsgård sedan 2005. Varje dag cyklar jag till arbetsplatsen som ligger i det västra industriområdet.  

 

Jag har genom åren funderat på hur man skulle kunna öka den biologiska mångfalden. Enligt mig finns det väldigt många sätt att göra det på men ett av de enklaste sätten och som alla kommuner skulle kunna genomföra väldigt fort är att låta alla kommunens offentliga gräsmattor få växa längre och friare.  

 

Jag tycker det är väldigt synd att varje vecka se och höra alla dessa enorma motordrivna gräsklippare som håller gräset enfaldigt kort. Det finns aldrig någon chans för gräset att blomma. Gör om alla dessa gräsytor till blomsterängar. Låt sedan, när de blommat över, olika sorters kreatur beta av ytorna.  

 

För den biologiska mångfaldens skull behövs betande djur, deras gödsel bidrar till både insekter och i förlängningen både olika växters och fåglars föda. Dessutom skulle den direkta närmiljön bli mycket mjukare i sin ton om vi hade betande djur i stället för dånande motorgräsklippare. Låt dessa maskinförare i stället bli djurskötare. Man kan använda sig av portabla och lättflyttade stängsel, och låta de olika djuren beta av område för område i lagom takt

 

Hela hösten har man också kunnat lyssna på alla motordrivna lövblåsare, varför måste varenda löv tas bort? Ta bort löven där de utgör en risk för halka. Men på en gräsmatta utgör de föda för maskar och andra arter. Låt löven ligga och om man tvunget måste ta bort dem, använd räfsa. Inte motordrivna verktyg 

 

Mvh Nisse "

Ovan skrivna brev kom det ett svar på, redan samma dag, eller om det var dagen efter? I vilket fall så var det i denna veckan, de skrev så här:

Hej Nisse!

 

"Tack för ditt mail och ditt engagemang för den biologiska åtgärden.

 

Vi har i år påbörjat vårt arbete med att just släppa upp vissa gräsytor för att se om dom kan bli mer artrika. Vi har börjat i en lite mindre skala så att vi ser att driften kan hänga med samt för att kunna utvärdera ytorna och dess olika skötselåtgärder. I Alvesta tätort & Vislanda har vi även sått annuell blomsteråker på ytor som tidigare varit klippt gräsmatta eller buskage, med mycket gott resultat. Detta är några av insatserna vi gör men det finns mer såsom: Fjärilsrestauranger på våra förskolor, ängsfröer som delas ut till våra medborgare, bevarande av död ved m.m. Du kan vid intresse läsa mer om kommunens jobb för den biologiska mångfalden på Alvesta - Pollinatörsprojekt

 

Gällande löv så håller jag med att vi kan lämna mer åt naturen men även här är det på bättringsvägen, mycket löv blåser vi in i tex. buskage.

 

 

Väl mött och jag vill önska dig en God Jul"

Det var ett bra svar men de svarade inget om de betande djuren som jag efterfrågade. Så jag skrev ytterligare ett brev till kommunens parkingenjör: 

"Hej

Tack för svaret. Ja, jag såg i somras att det var en del oklippta gräsytor i smahället, jag förstod att det var för att gynna olika insekter. 

Men vad tror ni om att låta olika sorters betesdjur komma efter första blomningen?

Tänk att få vara en av de första kommunerna i landet som kan stoltsera med att inte längre använda motorgräsklippare?!

 Jag förstår att det inte låter sig göras hur snabbt som helst, men det kunde ändå vara ett långsiktigt mål. 

På sikt hade jag önskat att varje samhälle i kommunen skulle ha en egen lite bondgård. Just för att med djurens hjälp sköta kommunens gräsytor. Maten som därmed produceras skulle med fördel kunna användas i det kommunala köket. 

Man skulle även, med stor fördel, involvera barnen, de skulle då få större förståelse och sammanhang om hur och varifrån all mat kommer ifrån. 

Mvh Nisse"

Men ovan skrivna har kommunen lämnat obesvarat och nu är det julfritt även där. Det man kan hoppas på är att det i alla fall väckts nån tanke hos de som sitter i första ledet till att verkligen kunna göra nån skillnad på kommunnivå. Sedan gäller det att få politiker och övriga tjänstemän att tänka ett varv till. Om det låter sig göras är väl kanske lite långsökt och ytterst osäkert, men hoppet är det sista som överger oss. Det borde vara enkelt att komma igång, för det handlar väldigt mycket om att avstå från att göra saker. Som att avstå från att minst en gång i veckan meja ner allt gräs på kommunens gemensamma gräsytor. det kan inte vara så svårt. Att få de betande djuren på plats kan vara ett lite större och svårare projekt, men det är långt i från ogörligt. Vi får se vad som händer framöver.

 

 Om man vill vara lite raljerande och lite småelak så kan man ju konstatera att de redan visat att de kan avstå från saker, en av sakerna de avstått ifrån är att tänka kloka tankar, i alla fall för naturens mångfalds skull, så de har redan visat de kan avstå från att göra nått  

Knappt synligt, men det är rådjur i bilden, ätandes rester från fågelborden.

Måndagen 19 december. Fortsatt kallt -4 grader på morronen. Men sedan blev det allt mildare och framåt lunch började det regna. Nån plusgrad resten av dagen och väldigt halt ute. 

I går när jag var på Biltema så kom det ett äldre par som köpte julklappar till, förmodligen, sina barnbarn. Jag förstår inte att det är lagligt att sälja det dom köpte. Det var en jätteburk med säkert 6-7kg plastleksaker. Det var olika afrikanska djur. Samtliga troligtvis utrotningshotade. Så ironiskt. Dessa plastleksaker är tillverkade av det som är en av orsakerna till att dessa djur fallit offer för en korrupt och allt annat än klok mänsklighet.

På jobbet blev det Rema-arbete, med Vimmerby. Håller på med lite olika småsaker i dimensionen 25x125. I alla kvalitéer. Det verkar dock som det är lite småsaker både i Vislanda och Nössemark. Men det tar lite tid att sätta sig in i de olika verken, vi får se framöver.

 Det är konstigt att det är så många som fortfararande raljerar och nedvärderar de som jobbar för att vi ska bevara mångfald och natur. Det är så många som är så tvärsäkra på sin invanda världsbild. Rör man sig sedan i kretsar där man kan betala för allt man behöver både i detta liv och ett par hundra till om det skulle behövas. Ja, varför ska man då överhuvudtaget ens egna en tanke åt de människor och djur som inte har vett att bli lika rika och framgångsrika som de är?

På kvällen till gymmet, där blev det sedan ett styrkepass, bål och överkroppsstyrka, cirka 50 minuter, kändes helt okej, även om jag börjar tappa i styrka.  

Tisdagen 20 december. Milt, blött och slaskigt, samt halt på morronen. Det var ju synd detta, varför skulle all denna fina snö komma ner bara för att helt försvinna lagom till jul? Ja, den frågan kan man ställa sig, men det kommer inga svar. Kanske ett litet straff för att vi inte bryr oss om klimatet mer än vad vi gör? Blev med Reman i Vimmerby mest hela dagen, på distans, rätt mycket samtal med Vimmerby också, om lite olika småsaker. Utfallet i 25x125 blev helt okej, men sällan varar lyckan över det länge, redan körningen efter var det återigen mer eller mindre katastrofala siffror, det är ännu inte analyserat men det kom in en paket med fel dimension. Får vi se var det tar vägen med det. 

Slaskigt och blött ute, det fick bli löpbandet, när jag kom till gymmet så var återigen deras ventiaation ur funktion. Varje år likadant, så fort det går från kyla till Varmare väder så stannar eländet, inte så bra med tanke på alla förkylningar i samhället. Jag påpekade, som vanligt, men också lika vanligt, personalen kunde inte fixa. De sparar energi på detta men samhället kanske förlorar om det bli ökad smittspridning och folk som stannar hemma? Deras byggnad är i rätt dåligt skick, det läcker in och det droppar både här och där. Bastun är avstängd på grund av det höga elpriset, det kan man ha viss förståelse för, men inte att man av snålhet stänger av ventilationen men så får vi hoppas att inte läget är?! Det kändes lite segt och luften var kvav och inte blev det bättre när man visste att ventilationen inte funkade. Efter halva passet kändes det lite bättre och kroppen svarade bättre. Blev löpning blandat med gång 5/1minut. Löpbandet för det mesta på 15km/h. Löpband. 5/1 minut löpning/Gång. 13km, 4:37-tempo, 142mp

Onsdagen 21 december, vintersolståndet inträffar denna dag, mulet och milt hela dagen men inget regn, cirka 4 grader under dagen. Blev fortsatt arbete med Remorna i Vimmerby samt Alvesta. C var och tryckte på med lite småsaker i Vimmerby, det finns väldigt mycket att ta tag i. Men om det ska bli bra bör det ske i små steg, kan jag tycka. Jaja, i bland undrar man vad finns det för morötter för egen del, men så får man inte tänka om man ska behålla vett och sans ett tag till, ingen som tvingar mig, eller hur?! På eftermiddagen ett möte med Nössemark, det var ett tag sedan jag var med på nått sånt. Blev lite utbyte om hur man kan jobba, de har bra koll på sina grejer där. 

På kvällen till gymmet, där var ventilationen åter i drift, det var bra och det nämnde jag till samma personal som jag igår klagade på. Man får försöka uppmuntra om det finns läge, särskilt om man en gång klagat och gnällt. 

Det är mörkt nu, det är massivt mörkt och det drar ner lite på humöret, i alla fall de gånger man hinner känna efter. Det brukar bli lite lättare framåt februari när det ljusnar rejält, de första veckorna efter jul märks inte det annalkande ljuset speciellt mycket. 

Torsdagen 22 januari. Fortsatt milt, solen kom fram en kort stund under lunchen annars mulet under hela dagen, men inget regn, runt 4 grader och lite vind från syd. Nu har all snö smält bort. Blev fortsatt arbete med Vimmerby-Reman, Det finns hur mycket som helst och C trycker på, det blir stressigt och inte så genomtänkt. Men men, det är bara att göra sina uppgifter. 

På kvällen till Växjö, kom i väg lite innan 16 idag och det är en väldigt skillnad i trafiken, sparar säkert tio minuter på det. Men i dag var det rätt gott om bilar i söderledsrondellen. 

Blev löpning i mörkret, nu när snön försvunnit så märks det tydligare hur mörkt det är trots all belysning. Det var väldigt lite folk ute runt sjöarna idag, troligtvis julstressen? Lite segt i benen första halvan, sedan bättre känsla. Blev som vanligt 7 minuter löpning blandat med gång i en minut. 

Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 10,3km. 4:55-tempo, 130mp.

Fredagen 23 januari. Mestadels mulet, men framåt eftermiddagen klarnade det upp lite och solen bröt igen korta stunder, men även lite lätt regn och blötsnö under dagen. Körde från Växjö på morronen, det var glesare än vanligt mellan bilarna på vägen. Jag kunde för första gången på ett år, eller nått liknande tidsmässigt, slå på helljuset, även om det bara var för några korta sekunder så var jag utan möte på den stora vägen mellan Växjö och Alvesta, det är ytterst ovanligt. När jag började köra bil under 80-talet så var det tvunget att ha bra hellyse på bilen. Det var väldigt sällan man fick möte när man körde kvällstid eller tidig morron. Allt ändrar sig, vet inte om denna ändring är speciellt bra. Som nån sa: Det var bättre förr, men det var inte bra då heller. 

Blev lugnt på jobbet, fixade lite småsaker med Reman i Vimmerby, sedan var jag inne vid hyveln i Alvesta och fixade till lite saker som inte stämde i Alvesta med Reman. Blev lite bättre i alla fall, efterhand. Det har sedan starten strulat en del med inlärningar av toppbrott, det är svårt att hitta rätt där. Det slutade med att jag i dag avaktiverade funktionen i 44*84. Då såg urläggen ut som urlägg igen. 

På eftermiddagen blev det en promenad uppe vid Spånen, kände av högervristen en hel del, det var längesedan, konstigt. Misstänker, men är inte säker, att det är de stela Ecco-skorna som åter gjort vristen stel. Snön borta men isen ligger kvar på sjön Spånen, men det är väldigt lågt vattenstånd. 

På kvällen kollade jag och S på den väldigt romantiska och klassiska filmen "Sömnlös i Seattle" Tror jag sett den över 5 gånger men en bra film har många olika lager och beroende på vilket perspektiv man väljer att se filmen ur så blir den som en helt annan film, i alla fall om man kan hålla uppe koncentrationen. Denna gången blev det mest ur barnets perspektiv för min del och även om en del saker är lite väl avancerade för en åttaåring så är det väldigt fint gjort av pojken som gör allt för att sin pappa ska få en ny fru och han själv en ny mamma. 

Detta är den nyligen gallrade skogen väster om Spånen, bara ett hundratal meter ifrån den hårt trafikerade väg 25. Men det oväsendet syns inte på bilden. Här kommer det bli vackert framåt våren.

Julafton. En kall morron, det pendlade mellan -10 till -11 grader och även om det inte finns nån snö kvar så blev det nästan en vit jul tack vare rimfrosten som bildas i sådan här kylan. Som S sa, det blev inte en grön jul inte heller en vit men en mintgrön jul blev det. Det var ungefär som att lägga ett tunt vitt filter över de annars gröna gräsmattorna. 

Gårdagens stelhet i högervristen kvarstod på morronen, var lite i valet och kvalet om jag skulle springa på juldagen i stället för då kanske det hade hunnit bli lite bättre i vristen. Men jag visste samtidigt att om jag bara smörjde in fot och underben med tigerbalsam så brukar det ändå funka att springa och att det efter ungefär tio minuters löpande börjar gå över och sedan släpper det helt. Det är precis som att det är nån muskel med åtföljande nerver som kommer i kläm i vissa lägen med foten. Det är inget svullet eller ömt om jag trycker med fingrarna i området. 

Det är när foten böjs framåt, då kan det sedan kännas som nån sätter en kniv i vristen, men så fort man lyfter på foten eller ändrar lutningen på foten så försvinner det. Det hjälper också om jag undviker att vara barfota, det bästa är att gå med tofflor, så man får upp hälen lite då känns det inte heller knappt nått.

 Det har varit bra med foten väldigt länge, säkert i ett halvår. Jag har ändrat en del på styrketräningen det senaste året då jag trott att dessa fotproblem kanske har sitt ursprung i "onaturlig" styrketräning. Då muskler och senor fått jobba mot musklerna och senorna som används vid löpning. Eftersom jag tränar nästan varje dag, varannan dag löpning. och de andra dagarna nån form av styrketräning så belastas kroppen rätt så mycket. 

Jag tror att det på totalen är helt rätt för mig, men det är väldigt svårt att veta vad som är bäst för kroppen. Som jag tänker är det löpningen som står i fokus för min träning och styrketräningen som bedrivs är ett komplement till löpning och tanken är att den ska vara ett stöd för löpmuskulaturen. Om jag tar bort styrketräningen helt så kommer min kropp inte hålla ihop. Jag sackar ihop i hållningen och på sikt påverkas löpsteget som efterhand blir det allt sämre.

Innan löpningen så blev lite julklappsöppnande tillsammans med S. Det var en trevlig stund. 

Jag tog bilen till gymmet. Det var -10grader vid tiotiden när dagens löprunda inleddes. Den bleka vintersolen stod lågt över horisonten och värmde inget. Jag började vid gymmet och sprang genom östra Alvesta för att komma upp till Spånenområdet, den tuffaste delen av dagens 13km långa runda kommer redan efter ett par hundra meter, en cirka 4-500 meter lång stigning med cirka 5% lutning. Det var lite stelt i höger-vristen men det funkade ändå bättre än väntat. 

Det som störde mig mest var allt dåligt eldande som spridit sig som en farsot över land och rike. Nu när elpriset är så förtvivlat högt så tvingas folk till drastiska åtgärder för att sänka sina kostnader. Ett av sätten att spara på utgifter är att värma upp huset med ved. Men jag tror dels att folk använder för blöt ved eller att man eldar med för dåligt drag. När det sker så förbränns inte veden rätt och det kommer ut massor med oförbrända partiklar i luften. När det sedan är så kallt som det är nu så är det dessutom vindstilla och röklukten lägger sig som en blöt filt över hela samhället. Det sticker i näsan och man vill helst inte andas in så djupt som det behövs när man springer. Men när jag kom in i skogen så blev det bättre luft och som väl är så är nästan hela rundan utanför samhället.

 Det var lite sega ben men tanken med dagens runda var att ta det lugnt. Det som är lite lurigt och nästan lite farligt i sträng kyla är att bli skadad mitt på en lång runda, om man är 6-7km hemifrån värmen när det är minus tio grader och man är klädd för löpning så börjar man frysa väldigt snabbt om man måste gå eller halta sig hem. Som väl var så hängde kroppen med bra och det blev en fin runda i vintervädret, underlaget var helt okej, det var bara under korta sträckor i elljusspåret som det låg kvar två veckor gammal snöis. 

Löpning/Gång 13,25. 4:58-tempo, 135mp.  

Vid lunchtid blev det sedan bil in till Växjö och D. Både V och D var där också, sedan blev det en väldigt god julmiddag, med en blandning av olika julrätter både från Sverige och Brasilien. Kalkonen var fantastisk god, med lite Edvins senap och julmust blev det en fantastisk sensation i munnen. Vi pratade sedan en hel del om olika saker, det blev en intressant eftermiddag och på eftermiddagen både Kalle, som jag somnade till, och senare även Karl-Bertil. 

Under kvällen spred det sig en konstig och väldigt frän lukt i kökstrakten, det var svårt att exakt lokalisera varifrån det kom. Det påminde om nått som dött och legat ett par dagar. Hemma i huset hade jag för många år sedan hört möss som skrapade och sprang omkring uppe på vinden, väldigt irriterande. Det var innan katten Grållan kom in i huset som musjägare. Jag ringde till anticimex och de kom ut med råttgift, giftbetad havre. Men jag gjorde misstaget att lägga ut giftet uppe på vinden. Det gjorde att en, eller flera möss som åt av giftet inte hann ut ur huset på sin jakt efter vatten. De dog i väggarna. Den lukten som sedan spred sig i huset var inte av denna värld. En hemsk likstank som man inte vänjer sig vid heller. Det är säkert nedärvt i våra gener att när vi är i närheten av lik, av alla dess slag, så är det förenat med farliga bakterier och otjänlig föda för oss människor. Det är därför stanken är obeskrivligt obehaglig, vi ska hålla oss därifrån. Men i ett hus som man bor i kan man inte hålla sig ifrån. Det tog ungefär två veckor innan stanken från musen/mössen försvann. Nu för tiden så är det råttgiftet förbjudet. Det är inte förenat med human avlivning av djur. Mössens magar frättes upp av det kraftiga giftet. 

I alla fall, det var en liknande lukt som spred sig i lägenheten igår. Jag trodde först att det kunde vara nått med kylskåpet, men hur vi än letade och undersökte så kunde vi inte finna något. Jag ville dra ut kylskåpet men det är ett väldigt högt och tungt kylskåp så vi kom överens om att inte göra det. I vilket fall, lukten var koncentrerad till köket så det var bara att försöka hålla sig därifrån så mycket som möjligt. 

Senare på kvällen såg vi den fantastiska filmen "Livet är underbart" från 1946. Den har jag säkert sett minst 5 gånger nu och den är en fantastisk berättelse med väldigt mycket svärta men till slut, efter mycket besvärligheter och umbäranden, så får George sin hyllning och belöning för att han så osjälviskt offrat sig för andras lycka i stället för att, som de flesta av oss, lyssna till sitt eget ego. Det visar sig, när allt är som mörkast så kommer alla han hjälpt ihåg vad han gjort för dom och för hela samhället och mangrant ställer de upp och räddar inte bara honom utan i förlängningen hela deras stad och hur den en gång byggts upp. Det finns så många olika lager i denna berättelsen så det behövs flera tittningar för att komma åt filmens essens. En av få filmer som berör på djupet. 

Juldagen. Vaknade upp och i köket hade inte den fräna lukten lagt sig. Det luktade faktiskt värre än i går. Till slut ringde vi Jouren, vi trodde inte de skulle komma men bara nån timme senare kom en vaktmästare. Han drog ut kylskåpet och det visade sig vara vattenbehållaren bakom kylskåpet som var fyllt med blodvatten från den i kylskåpet tinande kalkonen. Det hade runnit ut blod mot väggen inne i kylskåpet när kalkonen tinat. Ingen som tänkte på det. För det var två dagar tidigare som det hänt. Efter att han till slut fått bort behållaren och allt blivit rengjort så försvann lukten. Man blir väldigt tacksam över att Växjöbostäder har så bra jourverksamhet. 

På förmiddagen tog jag en cykelrunda runt Södra Bergundasjön. Det visade sig vara blixthalt idag, det föll ett underkylt regn och på vägen lade det sig en tunn hinna med is. Det gick bra men jag fick ta det väldigt försiktigt med mina nästintill racerliknande däck på Hybridcykeln. Det var mycket folk ute och promenerade bort delar av den alltför feta julmaten.  

4 pass löpning. Kallt vinterväder.

Så kom då vintern, och den kom rejält denna veckan, snö och allt kallare för varje dag, kulminerade denna helgen och det var -18 som kallast. 

Det är när det börjar närma sig jul eller semester som man inser att åren går och att allt faktiskt har en ände. Det man inser är att det är allt mer saker i livet som aldrig kommer bli gjort. När man var yngre så fanns det alltid gott om tid till olika saker en annan dag. Men så går våra dagar och på ett sätt är de utmätta, vi vet inte exakt hur många vi får men vi vet att de är begränsade. 

 

 Måndagen 12 december. Det har pendlat mellan -6-8 grader under dagen, vintern har fått sitt grepp. Men det verkar som att det ska töa i nästa vecka, precis innan jul, känns som om att brukar vara mer regel än undantag att det blir så. Det har varit lite sol under dagen men sikten har varit skymd av arbete på dataskärmarna och där emellan har det stått stora trailers precis utanför fönstret. Det var en tung dag på arbetet, måndagar kan vara hemska när det väl sätter klorna i en. Så mycket missmod och låg energi. Sådana dagar som man verkligen ifrågasätter sig själv. Till vilken nytta med alla dessa siffror hit och dut, bara för att skicka iväg till Kanada och resten till dom som redan har mer än nog, ja, fast om jag inte går hit så gör nån annan arbetet och jag blir utan lön. Dock lite bättre känsla på e.ftermiddagen.

På kvällen till gymmet där blev det sedan cirka 45 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen även om det var ett tag sedan nu. Det har blivit för lite styrketräning sista tiden. 

Såg en väldigt intressant intervju på Axess, jag brukar kolla på deras program men stör mig på deras högervridning som ofta är illa dold. Även om de inte skulle erkänna det vid en konfrontation. I vilket fall denna intervju var fantastiskt neutral, sedan om det berodde på intervjuoffret eller på ett genuint intresse från intervjuaren kan vara knivigt att besvara. I vilket fall det var Adrian Woldridge som blev utfrågad om sin senaste bok. "Rädda meritokratin" Han beskrev dess historia och även dess höjdpunkt i den västra delen av världen. Men gick även in på hur förfallet blivit allt mer tydligt i USA och England. Där är det åter så att man köper sig till makt och utbildning. Den sociala klassresan är inte längre ett faktum i dessa länder. De rika har alltmer styrt till sin egen fördel. Det finns otroligt mycket nackdelar med det. Som jag sagt innan klokhet följer inte nödvändigtvis med arvet av massor med pengar. Hans lösning för att återfå den meritokratiska ordningen är att inför det Sverige sedan en tid helt och hållet avskaffat. Arvs och gåvoskatt samt förmögenhetsskatt. 

Tisdagen 13 december. En kall dag, -6 till - 10 grader under dygnet. Soligt mitt på dagen, men solen orkar inte högt upp på himmelen vid denna tiden på året. Blev en lite märklig dag, Det var uppdatering av Rema systemet i Vimmerby så det gick inte göra nått där på förmiddagen. Så det blev en lugn förmiddag med lite läsning av olika regelböcker samt städning av ett väldigt stökigt skrivbord. Tröttnade dock på det tämligen omgående så det arbetet är oavslutat. Eftermiddag blev det desto stökigare, mitt förslag om att hyvla om VII-sort i 47x150 tog skruv snabbare än väntat. Så jag hann inte vara med och tänka igenom den nödvändiga längdningen. Men med hjälp av N uppe i Vimmerby så fick vi alla fall till en nödlösning som räddade en del bitar. Nu får vi se hur det blir när det väl är dags för hyvling i Gransjö. 

På kvällen blev det löpning i ett vinterkallt Alvesta runt -8 ungefär. Sprang på vägar och cykelvägar i östra Alvesta. Cykelvägarna var i bra löpskick men på de vanliga vägarna var lite moddigt försökte springa så att jag fick bra fäste i uppförsbackarna. Det kändes bra idag och det gick bitvis fortare än väntat, var under 4-tempo på vissa av 5-minutarna. Ändå var det inte riktigt max. Pulsbandet funkade inte så jag vet inte exakt ansträngningsgrad. Löpning/Gång 5/1 minut. 10,3km, 4:33-tempo. cirka 145mp

Onsdagen 14 december. Det var -12 som kallas under gårdagskvällen sedan mulnade det på och det var runt -2 under dagen. I dag var det heldag i Vimmerby, det är dryga två timmar bilresa, enkel tur. Så det blir långa dagar. Det var intressant och det är alltid bra att vara på plats så man får se hur det ser ut i verkligheten och träffa alla som jobbar där. Det blev lite olikas saker, i J-verket kördes det 38*150/175 under dagen. Sorteringen var bra i 175mm, men det finns lite att spela med när det kommer till 150mm, framförallt med vankanten. Får analysera lite mer senare. 47x150 VII som det inte kapades i när det längdades bleb en mer eller mindre katastrof. Men bra att få se med egna ögon i alla fall. 

När vi stod där uppe i Vimmerby, efter att ha kollat igenom ännu en VII-sorts paket och A, nämnde nått om att man kunde ju kanta ner varorna från 100mm till 75mm. Alla som varit inom träindustrin vet att 75mm smala brädor är nått av det svåraste och krångligaste man kan hålla på med, det strular överallt och det krävs enorma manuella insatser för att få produktionen att flyta på nått så när. Dessa brädor är som långa gummislangar, helt utan styrsel. Då sa N, blixtsnabbt. Att den enda 75:a som ska finnas är den som ska stå på julbordet. 

Torsdagen 15 december. Det kom cirka 5cm snö under natten och förmiddagen idag, minusgrader hela dagen, mellan -4 till -10 nu på kvällen. Mulet mest hela dagen. Blev rätt intensivt med Reman i Vimmerby, även möte där vi gick igenom veckan och vad som ska göras framöver. På kvällen till Växjö, det var hyfsat snöröjt. På kvällen blev det sedan löpning, runt 5 minusgrader vid start och svaga men kyliga vindar från nordost. Lite moddigt på sina ställen, men överlag bra skottat av kommunen. Lite sega ben idag, kanske beroende på det relativt hårda passet i tisdags. Kändes som bäst precis i slutet på passet. Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 10,41km, 4:58-tempo, 136mp (uppskattat)

Fredagen 16 december. Väldigt kall morron, -18 grader på morronen och det var -10 som varmast. Det är numera väldigt ovanligt med så här kalla dagar. Bilen har ändå varit pålitlig när det varit så här kallt, så även denna morron, peppar peppar, ta i trä. Det är alltid lite oroligt när man ska ut och köra och termometern kryper ner mot 20 grader. Då är det ingen lek om man blir ståendes nånstans. Nuförtiden så är trafiken trots allt betydligt mer intensiv jämfört med när man i ungdomen hade allt annat än pålitliga bilar. Så om det skulle hända nått så borde det var någon som stannade och förbarmade sig om det skulle behövas i ett nödläge. Dessutom så finns det ju mobiltelefoner idag. Det fanns det inte i slutet på åttiotalet. Kanske det som gjorde att man respekterade kylan väldigt mycket mer än vad man gör idag. Det var så ofta som bilarna strulade på den tiden, det frös sönder än det ena än det andra. Kylare som frös sönder och det läckte vatten, och när en kylare är täppt på grunda av att det inte var tillräckligt med glykol så blev det en trögflytande sörja. Då brukade det bli så att det inte gick att få nån värme inne i bilen, men motorns tempgivare var ändå på rött, eftersom kylarvattnet inte cirkulerade i motorrummet. Jaja det var mer på riktigt på den tiden och allt var mer på sin spets och allvarligt läge på nått sätt. Nu är det också allvarligt läge på många fronter. Både för att Ukraina-kriget ska sprida sig men också klimatförändringshotet som hänger över oss ständigt. 

På kvällen åkte vi till min bror med familj, det blev en trevlig stund och väldigt god fisksoppa, troligtvis den godaste fisksoppa jag förtärt. Det brukade inte vara en favorit men rätt tillagad och med de perfekta kryddorna så kan det bli väldigt gott. Vi åkte buss dit, väldigt kallt annars hade vi kanske gått den sista biten på runt 2km. Nu fick v göra ett bussbyte, det är inte helt enkelt att åka buss jämfört med bil, särskilt om man ska byta buss och inte behöva vänta för länge då måste allt klaffa, vi kom i tidsnöd men hoppade av en station tidigare sedan gick vi en lite bit i stället, så det klaffade fint denna gången, om vi missat den så hade vi fått vänta i 30 minuter i kylan, då hade vi lika gärna kunnat gått i stället, det hade gått på ett ut, dessutom så hade det blivit väldigt kallt att vänta. Det var trots allt -15grader. När vi satt och snackade igår så visade det sig att jag och min bror har väldigt liknande jobb, inte på detaljnivå men rent strukturmässigt. mycket eget ansvar och fria arbetsmetoder. Det är ändå lite kul att se. 

Lördagen 17 december. Väldigt kallt -19 på morronen. När jag skulle springa så var det runt -15 vid tiotiden. Solen sken, men den värmer inte speciellt mycket så här års. Det är knappt den orkar upp ovanför horisonten. Det var cirka 5-6ck packad snö i spåren, det hade nog funkat att springa runt södra Bergundasjön, men på grund av kylan så ville jag inte ta för stora risker. När det är så här kallt så vill man inte ha 6-7km hem vid en eventuell skada. Det blev 3 varv runt Växjösjön med start från D. Hade först tänkt 2 varv och eventuellt en lov runt skogen vid södra Bergundasjön men det kändes så pass bra i benen så det fick bli tre varv. Totalt över 16km, så långt har det inte blivit i år. Kylan kändes första halvan men sedan blev det lite mildare och värmen steg i kroppen. Blev lite farthöjning i slutet men inte så fort som det brukar. Löpning/Gång 3 varv Växjösjön. 16,84km, 4:53-tempo, 136mp. 

Veckorna går fort och det var många år sedan jag kände mig så här stressad. En tanke som grott i mitt sinne var att när bara Reman är installerad i Alvesta så kan jag gå vidare och hitta på nått annat i livet. Efter 35år i samma företag så är det kanske dags att se om det finns nått annat som kan göras? Men så har det dykt upp andra saker och det finns Remor lite överallt, nästan som att de växer upp som svampar gör en fuktig, varm och blöt sommar. Så nu verkar det finnas hur mycket som helst att göra. Men är det verkligen av nödvändighet? De funkar ju trots allt, och om det handlar om att allt virke ska hamna i olika högar men på totalen så händer egentligen ingenting. Samma mängd virke ska ut ur skogarna i vilket fall. Tiden rusar som sagt fram och det är svårt att hinna med, det känns som det finns inte tillräckligt med tid till reflektion och eftertänksamhet. Det finns också alldeles för lite tid till att fördjupa sig i alla olika dokumentärer om natur, miljö och klimat som bara ligger och väntar på att bli tittade på. 

På eftermiddagen åkte vi tillsammans med grannen K ner till stan, där mötte S också upp sedan skulle vi tillsammans kolla på V när han tillsammans med övriga i dansklubben hade uppträdande på Palladium. Det var kul att se alla ungdomar som dansade så bra. V har verkligen utvecklats och blivit väldigt bra. Men så har han också fått lägga ner enormt mycket tid, 4-5 kvällar i veckan har han tränat, det är så med allt, ska man bli bra på nått så måste det läggas ner enormt med tid och engagemang. 

Söndagen 18 december. Nu är vi inne i midvintermörkret, inte alls så kallt som det varit den senaste dagarna. I gårkväll mulnade det på och i morse var det runt -4grader. Nu vid nio-tiden på morronen så har det börjat falla lite snö. 

Hörde på radion att de flesta bussbolagen kommer att höja sina avgifter för biljetterna, det är synd att inte samhället kan gå in och stötta i stället. För klimatets skull och inte minst för att jämna ut orättvisorna i samhället så borde bussresorna vara avgiftsbefriade, särskilt för ungdomar och pensionärer. För att få folk att åka mer kollektivt, ställa bilen hemma, så skulle de kostnaderna som det skulle innebära i första hand belasta bilisterna. Högre skatter, särskilt när man kör med bilen inom område där det finns en väl utbyggd kollektivtrafik. För om det är nått som de flesta lyssnar på och rättar sig efter så är det när det svider i plånboksskinnet. 

Cyklade till biltema för att hämta mer solrosfrö. Det går åt som smör i solsken. Har sett att en del villaägare har fina fågelmatarhus, men de är tomma på innehåll. Fåglarna som är hungriga i vintervädret bryr sig inte om vackra hus med tomhet. Det är inte bra, de borde i alla fall ha råd, så det borde inte bero på det eländiga ekonomiska läget att de underlåter sig att mata våra kära vinterfåglar som tappert kämpar mot kyla och insektsbrist i det kalla vintermörkret, jaja det blir nog bra till slut. det är nästan så man vill fylla på husen åt dom. 

På kvällen blev det löpning och VM-final i fotboll på en och samma gång, vilken otrolig final. Det svängde hit och dit. Argentina inledde helt perfekt och efter första halvlek ledde de med 2-0. Efter halva andra halvlek så det ut som Argentina skulle vinna lätt. Men då skärpte Frankrike till sig och gjorde 2 snabba mål. Det blev sedan förlängning och Argentina tog ledningen med tio minuter kvar, några minuter innan slutet så gjorde Frankrike åter mål och det blev straffar. Där satte sedan Argentina 4 straffar, det räckte eftersom Frankrike brände två. Tycker nog ändå att det var rättvist till slut. 

Löp-styrkan kändes lite seg, även inledningen av löpningen men efter cirka 4km släppte det lite och jag blev färdig med löpning precis när matchen var slut och det var dags för straffarna, det tog 3 timmar att avgöra VM-finalen. Vilken match, kanske den bästa finalen någonsin?

4 pass löpning och vinterväder.

Vinterväder hela veckan, frågan är hur kallt det hade varit utan klimatförändringarna? Det kommer vi aldrig få nått svar på men att det varit kallare är utom allt rimligt tvivel. Blev en helg i Alvesta på grund av lite olika anledningar, det kändes annorlunda, nästan konstigt. 

Det råder elbrist och den av regeringen så otroligt stabila kärnkraften har numera minst 3 reaktorer avstängda för tillfället, inte speciellt bra timing! Kommande vecka kommer det troligtvis att återigen slås nya rekord i elpris. Den nya regeringen har inte lyckats med speciellt mycket hittills, men det är kanske för tidigt  att döma ut dom redan nu? 

En sak står dock helt klar, de som bryr sig om den biologiska mångfalden och tycker det är viktigt att bevara så mycket arter som möjligt, ja, de kan nog se de kommande 4 åren som förlorade. 

Det brukar vara så att det inte fryser på förrän alla vattenmagasin är återställda efter sommar och hösts obalanser. Men i år hann det aldrig komma nått höstregn att tala om. Det syns tydligt på den översta bilden. Det visar sjön Spånen, vassen blandat med gräs som man ser de första 25 meter av isläggningen brukar vara dolt under vattnet. Det saknas nog runt en halvmeter vatten i den oreglerade sjön Spånen. 

 Måndagen 5 december. Den första rejäla snöslaskdagen kom i dag. Började vid 5-tiden på morronen, Sedan har det mer eller mindre hållit på hela dagen. Runt 1 grad och det har kommit nästan 10mm nederbörd men det ligger nog bara runt 3-4cm slask. Gjorde lite småsaker på Vimmerby-reman men det kändes inte alls inspirerande. C, var hos mig och tryckte på, annars hade nog inte blivit nått gjort. Men kände mig åtminstone lugn inombords, det var längesedan. Det har varit en konstant stress den senaste tiden. 

På morronen lämnade jag bilen, byte av broms-ok bak. Lite över 6000kr gick det på. Det visades sig, efter jag betalt, när jag frågade. Då fick jag reda på att om jag betalar kontant som jag alltid gjort när det varit service eller reparation, ja, då kommer det inte med i bensinbonusen. Inte nog med att det kostat 20 000 utöver serviceavgiften på 500 per månad, dessutom blev jag snuvad på bonusen. Det känns lågt gjort av en annars så seriös handlare. Dessutom upptäcktes nya fel på bilen. Så trots alla dessa reparationer senaste tiden så har jag minst 3-4 saker som troligtvis måste fixas inom närmaste året. Det kommer kosta ytterligare runt 20 000kr. Det är dyrt med bil, oavsett om den är ny eller som denna 10 år gammal. Det har varit mycket utgifter sista tiden, nu tror jag att det går mer eller mindre minus varje månad, men ska låta det vara osagt egentligen, då jag inte har riktig koll. Det börjar nog bli dags att kolla mer noga. 

På kvällen blev det löpning på löpband, inomhus, det första löpbandspasset denna säsong. Det rådde snöblandat slask utomhus och det finns inte mycket otrevligare väder att springa i utomhus. Det kändes bättre än väntat på löpbandet. Tror jag blivit lite starkare i benen efter mycket löpning i kuperad terräng denna höst. På löpband tror jag inte heller att den något högre vikten påverkar så mycket som när man måste driva på framåt till skillnad från löpband där det mer eller mindre inte behövs det frånskjutet som man måste ha på stillastående underlag. Blev 10km, enligt bandets mätning, inledde med 5 minuter i 12km/h. därefter 1 minuts vila varvat med 5 minuters löpning, under löpdelen hade jag bandet på 0% lutning och hastigheten på 15km/h. Det var bara i slutet på de 2-3 sista intervallerna som jag behövde använda 3-taktsandning. 10 km löpband. 4:38-tempo, 138mp

Tisdagen 6 december. Runt nollan på förmiddagen och en blandning av slask och begynnande tillfrysning på marken. På kvällen allt kallare och ett par minusgrader, i övrigt mestadels mulet. 

Det blev mer eller mindre heldag med Reman i Alvesta, var inte hemma förrän 18-tiden. Rema var på besök, för att få till en slutbesiktning av installationen som gjordes i sommar. JL kom ner från Linköping, det blev en väldigt intressant dag med lite olika diskussioner om hur olika saker funkar i detta komplexa system. Även en del tester som gjordes. Det ska även fortsätta i morron om allt blir som det är tänkt, ingen tid till träning denna dag. 

Onsdagen 7 december. Nu är det vinter, -3 som varmast och -6 som kallast. I dag sken solen lite men jag var i hyvleriet i Alvesta mest hela dagen och höll på med Reman tillsammans med JL från Rema. Det blev rätt intensivt och det är mycket man glömmer fråga för det är så många saker som måste göras under ett sådant här sluttest, sedan är det ofrånkomligt med alla sidospår som dyker upp under dagens lopp. Vi fick ändå en hel del gjort, det som var viktigast blev klart. Det var att godkänna själva sorteringen och i stort sett finns det väldigt lite att klaga på. Det är en del detaljer kvar men det går inte att lösa under dagen det måste de hem och testa och göra i lugn och ro.

 Kom inte därifrån förrän 17:00, så det blev en kortare löp-runda hemmavid idag. Det var kallt. Runt -5 grader och och luften är inte ren här i samhället, det är fullt med vedröksluft från olika hus. Jag tror tyvärr att en del antingen eldar med dåligt bränsle eller med dåligt drag eller en kombination av det. För det är väldigt stark rökluft bitvis. Det blir inte bättre av att det är mer eller mindre vindstilla, Annars kändes det bättre än väntat i ben och fötter i kväll. Löpning/Gång 7/1 minut V:a Alvesta. 8km, 4:49-tempo, 131 mp.

Torsdagen 8 december.  En kall morron -9,6 grader när jag steg upp vid 05:40-tiden. Under dagen tidvis lite blek decembersol, som kanppt orkar upp över horisonten så här års. Framåt dagen steg tempen en aning och det var -5 som "varmast". Nu är det verkligen vinter och det verkar nästan som det ska hålla i sig fram till jul, även om det kanske är en aning tidigt att förutse nu. Men med tanke på de senaste årens fastlåsningsfenomen i väderläget så kan man nog med nästan full säkerhet bestämma det redan nu. Framtiden bär svaret i sitt sköte.  

Det är märkligt hur fort saker och ting ändras i en hel värld, "bara" för att en mer eller mindre galen person får för sig att man 2022 kan våldföra sig på ett helt land bara för man går omkring med storhetsfantasier där man vill tillbaka till en tid som inte längre, eller aldrig heller, kommer att finnas mer, 

Ja då blir hela världen tvungen att förhålla sig till detta och rusta sig som om att denna person ska ta hela världen i sin besittning. Men det har visat sig att den ryska krigsmakten inte är speciellt framgångsrik. Det enda som är verkligt skrämmande för andra länder i närområdet är hotet om att han ska släppa kärnvapen över oss. Men om han skulle göra det så spelar det ingen roll om vi rustar upp vårt försvar, det finns inget försvar mot kärnvapen. 

Det som förvånar mig är att detta till trots så ska vi tvunget rusta upp försvaret på ett sätt som prognosticerar på att ryssarna ska komma in land och sjöväg. Men varför och hur ska de fixa det? Det finns så otroligt mycket annat som vi behöver lägga pengarna på! Nu får allt annat som var viktigt innan detta krig att stå tillbaka och det finns ingen som vet när man åter kan satsa på miljö och klimatförbättrande åtgärder. Vi måste försöka hjälpa ryssarna med att få bort sin nuvarande ledare och sedan på nått sätt få till en vettig demokrati i det landet. Det är djupt tragiskt att detta stora land har blivit så enormt fördärvat av alla sina mer eller mindre maktfullkomliga ledare genom tiderna. De försökte med demokrati under några år på nittiotalet. Men det funkade inte alls eftersom allt är så genomkorrupt. Men lösningen på det blev fel. Ryssarna föll åter tillbaka till mer eller mindre diktatoriskt ledarskap och nu är det en fullt utblommad diktatur och folket lider av det. Men på sikt måste det till en demokratiskt styrd stat, det måste naturligtvis åtföljas av att man få bort den största delen av all korruption. Det är ju egentligen ett väldigt rikt land om man bara fördelade och skötte om sina tillgångar på ett bättre sätt. 

Under dagen blev det lite blandat arbete med Reman i Alvesta respektive Vimmerby. Provade med van-dippen i Alvesta men efter mycket testande så fick jag inte själva defektens definitioner att funka som det borde, fick tag i supporten, de sa att det fortfarande behövdes trimmas lite från deras sida. 

Sedan möte om Vimmerby-Reman, det finns en del att gräva ner sig i, får vi se hur det blir med allt där.

Ja, så gick det inte längre för S, på kvällen kom hon hem. Ja, så är det ibland. Vi har alla våra begränsningar. Ibland är det väldigt smärtsamt att bli varse det. Får vi hoppas att allt bli bra snart igen. 

Det blev ingen resa till Växjö på kvällen, av ovan skedda anledning. Det blev exakt samma löp-runda som igår, väldigt kallt runt -6 vid start och jag tror det sjönk nån halvannan grad under rundan. Lite segare ben idag, jämfört med igår, men efter halva rundan så var det ändå helt okej känsla. 

Löpning/Gång. 7/1 minut V:a Alvesta, 8kk, 4:51-tempo. 129mp.

Vacker himmel i dag på eftermiddagen, när solen var på väg ner. Nu vid 19-tiden på kvällen lyser det en liten fullmåne österut, det är bara tunna slöjmoln som skymmer den. 

Fredagen 9 december. Mulet hela dagen, men inte så kallt idag, ett par minusgrader, spann mellan -1 till -5. 

Blev en del med Reman i både Vimmerby och Alvesta, möte med Vimmerby. Det finns en del jobb att göra där, det blir nog bra. Precis när mötet var slut och det var dags att gå hem fick jag stanna kvar nån halvannan timme då det strulade lite med Reman i Alvesta. Det var felsorterat eller om bitarna gått till fel läggare, svårt att säga vilket, blev inte att jag grävde djupare i det som redan var kört. E startade om optimeringsprogrammet, efter det så blev det bra mycket bättre. La in en regel också, vilket gjorde att det drog ut på tiden, var tvungen att kontrollera resultatet ett tag. 

Ja, egentligen julfest idag. Men som så många gånger förr blev det inget för min del, lite synd men ibland känns det som att jag inte är gjord för den glada sidan av livet, det är en märklig känsla. Jag ska absolut inte klaga, jag har det bra numera och tycker att allt är bra men när det kommer till den där extra guldkanten på tillvaron är jag inte riktigt med i matchen. Där har jag alltid känt att jag inte spelar i samma liga. Blir i Alvesta hela helgen som det ser ut nu. Jag hade detta på känn sedan långt tillbaka och kanske att man drar till sig detta undermedvetet? Det har hänt så många gånger förr, men när man väl kommer iväg nån gång så brukar det oftast vara trevligt. Det finns förstås alltid en risk att det blir för mycket av det goda och att man säger eller gör saker som bäst nog förblir osagda eller ogjorda. 

Lördagen 10 december. -5grader på morronen och det hade kommit cirka 2cm pudersnö under natten. Det är inte bra för löpning i de flesta fall men idag var det lugn löpning på schemat och då gör det nästan ingenting. Det som kan vara lurigt är om det ligger is under snön, då kan det bli rejält halt men det var inget som kom upp idag. Det blev rätt kuperat idag, och det första backen är den värsta på denna rundan. Började från gymmet och sedan till Lekaryd och Hanaslöv via Spånen. En fin runda som blev över 14km, och knappt nån biltrafik, det är bra. Denna rundan gör sig dock bäst på vår och sommar när det finns både vilda och tama djur ute. Idag var det rätt kallt, runt -5 och bistra vindar från norr.

Löpning/Gång 7/1 minut Hanaslöv. 14,53km, 4:59-tempo, 138mp.

Sprang om 2 stycken som brukar vara ute och promenera i Spånen de går nästan alltid själva. Kanske oroliga själar som jag? Vände mig aldrig om utan körde på. 

Annars är löpningen inne i en bra period för tillfället, men det blir inga "hårda" intervaller sedan en tid innan Växjöloppet, det är dryga halvåret sedan jag sist körde intervaller. Har märkt att jag blir sakta men säkert en aning långsammare. Det beror delvis på avsaknad av intervaller men även på både ökade vikt och ålder. Det är så förtvivlat svårt att låta bli ölen på helgen, det blir inga mängder längre, men tillräckligt för att öka vikten. Det hjälper inte att leva hälsosamt på vardagarna, de två helgdagarna lössläppta leverne straffar hårdare än vad det förtjänar men om jag ska avstå även det så blir det inte mycket roligheter kvar. Jag tror det är svårt att njuta som nykterist om man inte varit det hela livet. Har man väl en gång i livet blivit "smittad" av alkohol så är det en livslång kompanjon eller fiende, hur man nu vill se på det är upp till var och en. En del kan klara av att leva med alkohol på ett hyfsat hälsosamt sätt men så är det en del som drar på sig ett beroende, det går att leva med ett beroende men det beroendet kan vara på olika nivåer. Om det är på en ej kontrollerad nivå så blir det genast väldigt riskabelt, inte bara för den russökande utan även för dess omgivning. 

Ett hårt intervallpass kan ge samma känsla som ett par öl gör, men det går inte att köra hårda intervaller mer än en gång i veckan nuförtiden för min del i alla fall. Dessutom så föregås dessa intervaller av en massa ångest och oro. För när jag väl bestämt mig för vilken typ av intervaller det ska bli för just dett passet så viker jag inte från planen. Oftast funkar det med ibland blir det väldigt jobbigt, nästan så att spykänslor kommer i dagen och det bränner i lungor och ben på en och samma gång. Men det är just dessa "på andra sidan" passen som kommer med den väldigt fina känslan efteråt. Det är som med det mesta här i livet. Det fordras mörker för att kunna uppskatta ljuset på det rätta sättet. Pulsering är nyckeln för oss alla. 

När jag växte upp var det åtskilliga gånger som vinterkylan verkligen var på fullt allvar. Då det var så kallt att misstag kunde bli nästintill livsavgörande. Att inte få igång bilen efter att ha stannat till i nån öde bebyggelse. Jag minns särskilt en väldigt kall januarisöndag, det blåste upp från nordväst när jag passerade de öppna västgötaslätterna på vägen upp till Karlstad. Det hade på dagen kommit rejält med snö och nu när det blåste upp så drev det igen på vägarna, det var runt -15 grader och i början på nittiotalet var trafiken glesare än vad den är i dag. Bilen var sedan jag köpte den allt annat än pålitlig och den hade stannat väldigt många gånger, jag hade alltid fått den till att starta igen men ibland var det på gränsen. Nu hade dessutom varit kallt ett bra tag och batteriet var allt annat än bra när jag gav mig av på denna resan. Det var med stor nervositet som jag närmade mig dessa enorma stora öppna fält. Kommer man från de djupa granskogarna i Kronoberg så känner man sig väldigt liten när man kommer ut på ändlösa öppna fält, speciellt en blåsig, väldig kall söndagseftermiddag i skymningen. Om bilen bara fick gå i jämn takt så brukade det inte vara några problem men så fort man stannade till eller gjorde svängar så dog den och det brukade ta ett par minuter att få igång den. Men då var det tvunget att batteriet var i bra skick så det orkade med flera försök med startmotorn. Det brukade krävas minst 5-6 försök inte den startade igen. Jag skulle till Karlstad, på en kurs i hållfasthetssortering, det fanns ingen annan att skicka. Jag ville inte eftersom bilen var i så dåligt skick. Men jag vågade inte säga nej. Jag behövde ju behålla jobbet för att få in tillräckligt med pengar så att banken inte skulle ta vårat hus. Det var egentligen inget att välja på.  

Men ett av problemen var att jag hade problem med magen efter en influensa. Jag hade piggnat till från influensan men magen krånglade rejält, jag fick inte behålla maten, den bara rann rätt igenom och jag hade inte vågat "släppa väder " på en vecka. För jag visste inte om det skulle komma en vind från rumpan eller nått flytande från samma hål. Jag hade fått stanna ungefär vart 5:e mil på vägen upp och satt mig i skogen och förpestat marken med mitt innandöme. Allt detta tillsammans gjorde mig väldigt nervös och det drev på ytterligare. Nu var jag mitt ute på slätten och jag kröp fram i 40km/h, för det var väldigt dålig sikt och snödreven gjorde det väldigt svår att se vägen, det var bara snöstackarna som höll mig borta från dikena. Men nu var det dags igen, jag var tvungen att stanna eller göra det i byxorna. Men det var inget alternativ. Hur skulle jag kunna sitta och köra i det? Det var säkert över 15mil kvar. Jag var väldigt stressad och nästintill livrädd. Man ska ha i åtanke att detta var innan mobiltelefonernas tid. Så räddning var inte ett knapptryck iväg. Jag hade dessutom inte tänkt mig för ordentligt och hade alldeles för dåliga kläder och skor för att klara nån längre tid utan att bilen funkade. Det bubblade rejält i magen och nu var jag bara tvungen att stanna. Jag körde in på nästa parkeringsficka och återigen så bara dog bilen, jag behövde som vanligt inte vrida av med nyckeln, bilen bara dog. Jag sprang ut ur bilen och satte mig på huk och gjorde snön bra mycket brunare och varmare under rumpan. Det fanns inget alternativ. När allt var klart så satte jag mig i bilen. vred om nyckeln men det var bara startmotorn som snurrade runt. Men motorn ville inte gå själv. Jag avbröt och provade på nytt men den ville inte gå igång. Snön yrde på och sikte var urusel. Försök efter försök men inget hände, men batteriet blev allt svagare och nu var det precis att det orkade dra runt startmotorn. 

Rädslan gjorde att jag gick igång på alla cylindrar, jag frös inte längre. Allt blev ett koncentrat, tiden nästan stod still. Jag tänkte; att nu så är min sista stund kommen. Det var så här det skulle sluta. På en parkeringsficka mitt i en snövindsstorm, ett betydelselöst liv skulle nu avslutas. Till vilken nytta? Varför skulle nån behöva frysa ihjäl? Det var ju ändå 1990! Jag blev allt mer uppgiven och jag visste att jag nu bara hade ett eller max två försök kvar, sedan skulle styrkan i batteriet vara alltför svagt. Jag vågade inte vrida på nyckeln, jag var alldeles för rädd för att bilen inte skulle starta. Missmodet sköljde över mig och när det blandades med rädslan blev det som en giftig cocktail. Jag satt paralyserad. Mitt hopp sattes till medtrafikanter, men det var ingen som var ute i detta vädret. Inte en bil syntes till. Det gick säkert fem minuter men det kändes som flera timmar och jag förmådde mig inte vrida på nyckeln. Men till slut tog jag tag i nyckeln med högerhanden, tänkte att nu finns det ingen återvändo. De hade sagt till mig att absolut inte rör på gaspedalen om detta hände, för det skulle bara göra motorn sur. Men av nån outgrundlig anledning så tryckte jag gaspedalen i botten samtidigt som jag vred runt nyckeln, bilen startade inte det gick 3-4 sekunder ocg nu var det bara ett eller två varv kvar på cirkeln som innefattar kolvrörelserna. Precis när jag var på väg att släppa nyckeln, med gaspedalen nertryckt, så startade bilen. Helt otroligt. Det var en magisk känsla. Men rädslan ville inte lämna mig, men nu stannade jag inte mer, hellre att det fick komma i byxorna än att jag skulle frysa ihjäl. Till slut så kom det nån ängel ner och förbarmade sig, det var inte min tur ännu. Jag var både arg och tacksam på en och samma gång. 

Men det fick till följd att efter denna resa så körde jag aldrig längre hemifrån än att jag kunde gå hem, den bilen hade jag kvar i tio efter den dramatiska händelsen på den vidöppna västgötaslätten. Den bilen köpte jag i panik. redan från början så strulade den med just detta problemet. En Opel Ascona CC 2,0I från typ 1987. Jag köpte den 1989 och den blev för dyr eftersom jag i panik och okunskap inte hade vett att pruta. Jag var tydligen den förste hos den bilhandlaren som inte prutat. Dessutom var räntan under de åren över 25% på billån. Jag minns att jag jobbade över som en galning, vissa veckor blev 66 timmar totalt, alla dagens veckor. Ändå tog det cirka 5-6 år innan jag lyckats betala tillbaka det lånet. Då var bilen redan i ett uselt skick. Det var under samma år som banken ville ta huset från pappa, på grund av obetalda lån. Det var tuffa år, som jag inte reflekterat över så mycket, men en sak är säker. När jag väl kunde flytta hemifrån runt 24-års åldern så hade jag inga större sparkapital att använda. Jag fick ta över lite möbler som kompisar annars skulle slänga. Kläder fick jag av kompisar och min bror. Allt det gjorde att jag blev väldigt försiktig med allt vad utgifter hette. Det blev mer eller mindre en livsstil att snåla och gneta så gått det gick. Jobbade i princip varje lördag och nästan alltid på min fridag som man hade en dag i veckan, ett rullande schema. Vi jobbad då tiotimmarsdagar. Så det blev 40 timmar på 4 dagar. Varje fridag gick jag och väntade på att de skulle ringa in mig, så jag kunde jobba. Lönen var relativt låg i förhållande till framför allt hyran så det blev ändå inte mycket över varje månad. 

Fortsatte även att hjälpa pappa med huslånen, även om han började komma på fötter så smått. Han jobbade på med sina kor och lantbruk till han var 82år, inte för att det enbart var roligt utan för att han verkligen behövde pengarna. Men att driva arrendejordbruk i början på nittiotalet var mer eller mindre ett nollsummespel. Mjölkpriset sjönk medan insatsvarorna steg, bland annat på grund av den då höga inflationen.

Söndagen 11 december. -6 på morronen. En bra dag för att genomföra det allt annat än roliga arbetet med att frosta av frysen, tror det är 3-4 år sedan sist. Ett föga inspirerande men troligtvis bra arbete för att spara in på den alltför dyra elen. 

Nu pratar man om hur svårt det är att göra nått åt den biologiska mångfalden utarmande. Det är svårt för att det är inte mätbart på samma sätt som klimatförändringarnas koldioxidhalt i atmosfären. Men det är inte det största hindret. Det största hindret är att biologisk mångfald står i direkt motsats till den alltigenom rådande ekonomin. För att få vår redan för stora ekonomi att växa mer så måste man kapitalisera och rovdrifta sig på naturens gemensamma resurser. Vi har fått en så här stor ekonomi på grunda av att vi våldfört oss på naturen och dess ändliga resurser. Att frångå det tänket, som nu har 200 år på nacken och som byggt hela vår nu kända samhällsstruktur kommer inte låta sig göras utan ett enormt motstånd från de som håller i kapitalet och makten. 

SD håller upp rasistkortet men nu har de hittat ett nytt kort i sin kortlek. Det är klimatförändringskortet. De är emot invandring och de förnekar att det råder klimatförändringar. De menar att man inte får ifrågasätta klimatforskningen!

 Men det är ju konstigt. Det ungefär samma sak som att hävda att jorden är platt och att jorden är universums mittpunkt bara för att nån inte kan synligt bevisa motsatsen. Men om man resonerar så blir det så totalt feltänkt. Att vi har så mycket flyktingar i världen beror till den största delen på just klimatförändringarna. I de länderna som det flyr mest folk ifrån där är det allt mer svårodlat och det råder stor brist på mat och därmed trygghet. 

Detta leder till att de som har kraften, söker sig till andra länder där det går att leva ett bättre liv. Så om vi ska minska de stora folkvandringarna så måste vi hjälpa de flyende att kunna leva i sina länder. Genom att på plats förbättra möjligheterna att odla och leva i deras länder. Det är västvärldens överkonsumtion som utarmat dessa länder från början. Nu är det dags för väst att betala tillbaka. Vi lever alla på en jord, även om vi tror att lösningen är att sätta upp stängsel och murar vid våra gränser. Murarna som byggs kommer inte att stoppa fattigdom och svält i de utsatta länderna.

Men nu har det gått så långt att även om vi hjälper så kommer det ta väldigt lång tid att vända på denna klimatförändringsskuta. Vi har inte ens vänt på skutan, den fortsätter i våldsam och hög fart på helt fel väg. Det blir inte lättare om så stor del av befolkningen inte ens erkänner att det råder förändringar som är av människan skapade. Det är också endast människorna som har förmågan och makten att göra nått åt det.  

Haven tar upp 30% av mänsklighetens koldioxidutsläpp, när detta görs så bildas det kolsyra. Det leder i sin tur till att haven försuras, de blir mindre basiska. Normalt har havet ett PH på 8,1. Efter industrialiseringen är vi nu på 8,0, en till synes knappt märkbar förändring, men PH-skalan är logaritmisk, innebär det en förändring på 30%. Så surt har inte haven varit på 20 miljoner år. 

På kvällen bil, tyvärr, upp till Spånen kallt -7 grader. Under dagens totalt 5 varv i Spånens 2km slinga var det ingen större trängsel. Mätte inte en enda människa. Troligtvis kylan och den relativt sena söndagseftermiddagen som höll folk borta från spåret. Det var ett par cm snö i spåret och vitt i omgivningen, men inget som störde varken löp-styrka eller den senare lugna distanslöpningen i det kuperade elljusspåret. Efter en lite seg inledning så blev det allt bättre känsla i ben och kropp efterhand. Totalt cirka 10km, varav 2km löpstyrka. 

Kuperad Distans Spånen. 8,38km, 5:34.tempo, 119mp.

4 pass löpning, nu kommer vintern.

Är det inte konstigt ibland? Vissa dagar går allt som man tänkt sig och det mesta ligger i fas. Tankarna flyger fritt och lätt, även på en annars tråkig vardag. Men så kommer det enorma bakslagsdagar som gör att allt man trott på skakas om i sin grund. Man väck ur sin "lyckoslummer" och inser snabbt att man inte heller denna gång kommer att få uppleva ett längre sammanhängande flyt. Varför är det så? Drar vi oss själva till tvivel och missmod genom våra tankar eller är det ofrånkomligt? Är allt som rör sig här i livet i ständiga vågrörelser? Det kanske inte ens finns nått som rör sig linjärt? Det är bara våra tankar som kan färdas linjärt och uppåt i evighet. Men i verkligheten finns knappt några linjära rörelser, allt går i vågor eller cirkulärt, beroende på storleken av objektet som är i rörelse. det man däremot kan förutse med otrolig exakthet är de verkligt stora objektens rörelse. 

För ett tag sedan passerade vi 8 miljarder människor på denna lilla planet. Är det för många? Ja, det beror på hur man ser på det, som vi lever för tillfället så är det definitivt en alldeles för hög siffra. Men vem kan bestämma vilka som ska få leva eller inte? Allt levande vill fortsätta leva och föröka sig, det är liksom den grundläggande lagen i det som är i liv. Människan har inga naturliga fiender längre, inte mer än sig själv. Det kan ironiskt nog bli det som till slut sätter punkt för mänskligheten. för som vi lever och frodas nu så är vi på god väg att inte bara utplåna massor med olika arter utan i förlängningen även oss själva. Vi kan bara hoppas att vi till slut hittar en annan väg, en väg som gör att vi på ett bättre sätt kan leva tillsammans inte bara med varandra utan även alla andra levande varelser på denna planet. Det måste finnas en plats och mening för alla. 

Här är en bra bild på - Troligtvis - Växjös största sammanhängande gräsmatta. Kommer de styrande här att låta gräset växa friare och längre nästa år? Frågan är om de kan tänka ut de själva eller om man ska behöva påminna dem?

Måndagen 28 november. En mörk och mulen dag. 5 grader som mest. Blev ännu en dag med Vimmerby-Reman. Vi pratade lite med N i dag på morronen för att reda ut hur det funkar med V-kvistarna. Det var bra så att man inte härjar runt hur som helst med de olika inställningarna i maskinen. Resten av dagen gick åt till att fixa till regler och produkter. det blir spännande att följa hur det går med alla dessa olika produkter och längder, det är minst sagt komplext med alla längder också, mycket att ta hänsyn till. Även om jag gjort reglerna själv så är det väldigt lätt att irra bort sig i tankegångarna. Det kan ta flera minuter innan man kommer på hur man hade tänkt i vissa situationer, märkligt. 

På kvällen cykel till Spånen, via gymmet. Där blev det sedan en löp-runda, kändes som det gick snabbt idag, Men man blir lurad av det massiva mörkret. Det är konstigt hur det kan upplevas så, kanske för att omgivningens konturer blir så nära inpå, som att man springer i ett mindre rum i förhållande till när det är ljust ute. Men i vilket fall det gick inte så snabbt som jag trott. Annars kändes det bra i ben och fötter, men på den sista "intervallen" tog benen slut och det kändes som det gick rätt tungt. 

Löpning/Gång 5/1minut Spånen. 10,37km, 4:48-tempo, 143mp

Tisdagen 29 november. Gissa dagens väder, ja, det var rätt, Mulet hela dagen med lite lätta disduggregninslag, dessa tillfällen med regn lyckades jag pricka in samtliga under dagens lopp. Runt 4 grader. Ja, idag blev det en intensiv förmiddag med alla olika regler och produkter som skulle göras i Vimmerby. 25x125 var i fokus idag. Det kom dessutom igång i verkligheten tidigare än väntat. Tror ändå att det mesta funkat men det är massivt och svårgenomträngligt att se alla saker som är gjort på en gång. Kan tyvärr konstatera att den ibland urusla kapning av VII-sorten fortsätter. Jag vet inte hur man ska komma åt det utan att kapa för mycket i varorna. Men till slut ska väl nån komma på en bra lösning, bara att hoppas att reklamationerna fortsätter att utebli. 

På kvällen till gymmet, mörkret hade redan lagt sig utanför. Det är minst 1,5 månader framåt innan det märks att det börja vända. På gymmet blev det sedan cirka 45 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Politiker är fantastiska på att inte svara på frågor, de svarar svepande och undanglidande och vägrar ta ansvar. Allt beror på den tidigare förda politiken och de problemen de fått i sina knän är så stora att det kommer ta väldigt lång tid att lösa, man kan inte begära att de ska kunna lösa nått inom den närmaste mandatperioden!

 I kväll var det Liberalernas Mats Perssons tur att i flera minuter inte ge några som helst svar. Frågan var hur regeringen skulle lösa problemen med att barnen i de utsatta områdena var rädda för att gå hem från skolan och att de inte vågar eller får vara ut på aktiviteter på kvällarna på grund av alla skjutningar. Den frågan svarade han inte på, han svarade på helt andra frågor. Trots att barnen enda trygghet är I skolorna så var det inte där han skulle lägga de alltför snålt tilltagna insatserna. Nä, han skulle i stället använda den alltför snåla budgeten till att ordna I skolorna, trots att det är det enda stället i barnens miljö som funkar!? Frågan om hur de skulle fixa miljön runt omkring skolan, den lät han förbli obesvarad. Ja, varför blir man inte förvånad? 

Onsdagen 30 november. En mulen och lite småkylig dag, runt 3 grader. I dag var det inventering i Alvesta, det höll på i cirka 90 minuter, men det var längesedan jag frös så här som jag gjorde idag. Det spelar ingen roll hur mycket man klär på sig när själva arbetet består av stå mestadels helt still och bläddra i en pärm fylld med A-4 papper, där ska man sedan leta upp olika paketnummer och sedan bocka av dom med att sätta ett kryss efter paketnummer. Det är omöjligt att bläddra bland dessa papper med vantar. När man väl börjar frysa om fingrarna så går det snabbt till att man får svårt att fokusera på nått annat, än att hur mycket fryser jag egentligen. Det går inte heller att bara gå därifrån, det passar sig inte. Bara härda ut. Arbetet går efterhand väldigt mycket långsammare eftersom nerkylda fingrar blir väldigt klumpiga och själva bläddrandet blir fantastiskt ineffektivt. Men som allt annat så har det en ände. Men det är konstigt hur 90 minuter kan kännas så enormt dryga som de gjorde idag. När man däremot har roligt så hinner man inte blinka förrän det gått 90 minuter. K som var med mig, som brukligt, frös också om fingrarna och han brukar inte klaga i första taget i vanliga fall. Så även om det inte var minusgrader så blir kombinationen av att inte röra sig och den relativa kylan en svår motståndare när det kommer till att hålla värmen. 

Annars blev det åter en dag med olika Rema saker i Vimmerby. Pratade en del med N under dagen, men det råder radioskugga i justerverket i Vimmerby. Det är nästan omöjligt att kunna genomföra nått längre samtal utan att det blir tjall på linan. 

På kvällen till Spånen via gymmet. Där blev det sedan ett lugnt löppass, Det kändes okej i benen men det fanns ingen kraft till nån fart idag. Annars bra löparväder, runt 2-3 grader. Mörkret stör inte så mycket när man tar det lite lugnare. Kände av baksidorna lit under sista halvan framför allt höger vad. Men det kändes aldrig som det var nån fara för att behöva avbryta passet. 

Löpning/Gång Spånen. 6/1min. 10,37km, 5:15 tempo. 130mp

Torsdagen 1 december. Ännu en mulen dag, runt 3 grader. Disduggregn under förmiddagen. På eftermiddagen något torrare luft. Blev en del jobb med Vimmerby under dagen, men blev lite avbrott, möte med C om olika saker som ska göras framöver med Reman. 

På kvällen till Växjö, där blev det sedan först löp-styrka därefter lugn distanslöpning i Teleborgsskogen, det blev 4 varv i mörkret. Kände mig lite sliten i benen men det funkade i alla fall hela vägen. 

Distans Växjö. 7,93km, 5:13-tempo, 121mp.

Fredagen 2 december. Åter en mulen dag, 2-3 grader. Det blev lite nya produkter till Vimmerbys Rema. Senare på förmiddagen möte med Vimmerby. De tyckte att det blivit rörigt och undrade om det behövde vara så och om det till och med kan bli än rörigare. Det är ju inte meningen att det skulle bli så. Men ser inget annat sätt att på ett kontrollerat sätt få Reman att sortera som en riktigt bra sorterare skulle göra manuellt. Men det är komplext att få till regler och produkter, fast det behövs nog ännu mer om man ska täcka upp alla mänskliga möjligheter. Men får nog lugna ner mig ett tag igen. Är ju ingen mening om det bara blir besvikelse. 

När jag kom hem så låg beskedet från kommunen att de inte bryr sig om olika klagomål, det kommer bli en utbyggnad av Orrakullen. Nu är alla möjligheter till överklagande förbrukade, kvar står vi medborgare, överkörda av kommunens tjänstemän och politiker. Självklart bor ingen av dessa högaktade beslutsfattare inom detta område. 

Sedan ringde dottern och var förtvivlad, arg och ledsen. Mötet med den offentliga sektorns företrädare, hade blivit inställt, alla berörda förutom dottern visste om detta. Hon fick veta först när hon kom in till stan. Nu har hon ingen aning om hur hon ska gå vidare, fanns inga mer tider detta året. 

Psykisk ohälsa är hemskt, jag har gått igenom psykoser och olika depressioner under stor del av de sena tonåren och åren mellan 20-40 var mer eller mindre plågsamma. Jag medicinerade själv under den värsta psykostiden, men så fort jag överlevt den perioden så kände jag att medicinen trubbade av alla känslor, jag blev mer eller mindre en levande död inombords, varken glad eller ledsen, bara ett otroligt jämnmod som till slut blev outhärdligt. 

För egen del tror jag inte man kan medicinera sig lycklig. Medicin kan vara helt livsavgörande i akuta situationer och vid traumatiska händelser men på lång sikt finns det ingen psykisk medicin som gör oss människor lyckliga. Det måste komma inifrån på nått sätt, att man känner mening och när jag mår som bäst är när man kan hjälpa nån med något. Det är därför det är så frustrerande när man inte når fram för att hjälpa. Så många försök och små framsteg och förhoppningar som väckts bara för att helt plötsligt vara som utraderade. Men vi går alla omkring och bär på våra problem, vissa saker kan man inte dela med vem som helst. I bland behövs det nån utomstående som kan se med neutrala och ibland klara ögon. 

Lördagen 3 december. En mulen morron med ett väldigt tunt frost/snö täcke, inte så det blir vitt på marken men ändå en lite ljusare nyans. Runt 1 grad. 

Varför är det så svårt för oss att vi måste ta bättre hand om både varandra och naturen? Jag har tidigare nämnt skogsbolagen, där jag själv är en anställd, snacka om att sitta på 2 stolar! Inte konstigt om man känner sig ambivalent och falsk stor del av tiden. Men till mitt försvar ska sägas att när jag började på sågverket 1987 så fanns det ingen samhällsdebatt om ett förändrat klimat. Det fanns däremot mycket prat om vår miljö. Men det var ingen som tänkte så mycket på det i verkligheten. 

Men allteftersom åren rullat på och man själv sett förändringarna till det sämre så har det för mig blivit allt mer uppenbart om att vi på ett väldigt tragiskt sätt är rakt på väg mot en katastrof. Inte bara klimatförändringseffekter som svält, klimatmassflykt av människor, översvämningar, torka och stora skogs och naturbränder. Samtidigt utrotar vi stora delar av insektsfloran som i sin tur påverkar hela ekosystem. Detta har kommit till den stora allmänhetens kännedom. Men vi orkar inte riktigt ta tag i det. 

Men vi kan göra saker själva, som att låta gräsmattan växa lite längre, delar av den kan vi låta växa fritt ända till hösten, om man delar upp gräsmattan i olika segment så kan man göra det utan att det ser ovårdat ut. Kommunerna kan sluta motorgräsklippa sina stor gräsytor. Jag har sedan tidigare föreslagit att varje kommun ska ha ett eget litet jordbruk, som låter sina djur beta av gräsytorna. Det finns massor med fina bieffekter av det. Barnen skulle älska att ha olika betande djur omkring sig. Insekter skulle komma till i större utsträckning. Allt detta skulle gå att fixa till på nått år, om den kommunala viljan fanns. Men i Alvesta har det tyvärr tagits steg åt det motsatta hållet. Här vill man fortsätta att expandera industrimarken. Orrakullen 1, som hittills varit ett fiasko, det enda som hänt är att Vida etablerat sig på den enorma ytan som kommunen skogs och  naturmångfaldsskövlat för ett tiotal år sedan. Men detta till trots så har man nu beslutat att, till många medborgares stora protester, starta Orrakullen 2 projektet. En lika stor yta, runt 55 hektar fin tallskog, som det första projektet ska nu skövlas och där ska det sedan förberedas för ännu mer industrimark. Vad i h-e tänker de styrande med?! Man blir så förbannad och ledsen att man inte vet var man ska ta vägen med sin ilska. 

Varför är det bara pengar och ekonomi som styr denna tragiska värld? Det finns så enormt mycket vackert och fint runt omkring oss, som bara vill leva, precis som vi. Allt som vi har runtomkring oss i vår natur lever och frodas helt utan ekonomi. Däremot så förstörs ovärderlig natur i en oroväckande hög takt för att vi människor vill ha mer ekonomi. Men vad ska vi ha all denna ekonomi till när naturen är försvunnen och förbrukad? När vi bara har enfaldiga granskogsplantage kvar, då kommer även den industriella skogen att på sikt försvinna. För en art kan inte leva helt av egen kraft, det krävs en symbios av olika arter och växter för att det ska bli ett levande ekosystem. 

Nästan alla skogsägare är intresserade av jakt, men om vi enbart bedriver granskogsplantage så kommer förutsättningarna för djuren bli ännu sämre än vad de redan är. Redan nu kommer det in rapporter om mindre och färre älgar, det finns allt sämre och mindre bete för dom i våra enfaldiga skogar. Om vi inte tänker oss för och låter alla naturens olika delar få finnas för sin egen skull kommer det leda till katastrofer längre fram. Det är väldigt lätt för människan att utrota en djur eller växtart, men försök att återskapa den? Vi har ingen makt eller kunskap att ens skapa en lite blodsugande mygga eller fästing. På vilket sätt har vi då rätt att sätta oss över alla andra levande saker i vår omgivning? 

På förmiddagen blev det ett löppass, mulet och bara nån plusgrad, svaga vindar från nordost. Lite seg känsla i inledning, det har känts som det varit nån förkylning på gång de senaste dagarna, men under andra halvan blev det bättre känsla även om benen inte var jättepigga under de sista kilometernas lilla fartökning. Annars nästintill perfekt luft, friskt och krispigt och lätt att andas när det är dessa temperaturer. Mitt under rundan började det dåna och leva i omgivningarna, de lät som ett jetplan närmade sig på väldigt låg höjd, men det syntes inget. Rätt vad det var blev ljudet allt högre och annorlunda, ett högt vinande och tjutande ljud. Det visade sig vara 3 stora bandvagnar som körde på den smala grusvägen, de kom i hög fart och rev upp gruset ordentligt och stora stenar kom upp i dagen. Till vilken nytta var dessa dieselslukande monster ute på en lördag? Det visade sig vara kommunala insatsstyrkan som övade för att kunna bistå om/när det blir elnätsavstängningar framöver. Då ska dessa bandvagnar kunna komma ut till samhällsviktiga ställen och köra dieseldrivna elverk. Då må de vara förlåtet för denna gång. Men i vilket fall, varför skulle de ut på den fridfulla grusväg att öva? 

Löpning/Gång Växjö. 15,4km, 4:54-tempo, 136mp.

Lördag kväll hur underbart är inte det, ett par timmar av lycka, så försvinnande kort men underbart. En stund att njuta av men framförallt att längta till. Det är en av sakerna som ger livet den fina meningen. Allt är inte arbete och möda, för att få föda. I bland behöver man stunder av njutning och avslappning, man vill vara där för evigt och om man kunde så skulle man stanna tiden för denna stunden och känslan. 

Söndagen 4 december. Mulet och snålblåst från nordost, ett tunt vitt snötäcke lyste upp den annars lite dystra dagen. Nostalgi kan vara väldigt trevligt att vara i, minnet skalar bort det som var obekvämt och trångt, lyfter fram det varma och sköna. Det blir en skön stund och om man kan vara i det en stund. Det får inte vara för mycket annat som pockar på, söndagar är bra dagar för det. Då finns ingen besvärande vardag med alla måsten som trycker på från alla håll och kanter. Det kan dock bli för mycket av det goda, så som det nästan alltid är med de allra finaste sakerna här i livet. Mycket vill ha mer. Tror att vissa av oss har en gen som gör att vi så lätt överkonsumerar när vi väl kommit i stämning av något nostalgiskt eller börjat äta på nått sött och gott. Eller, rätt vad det är så pockar nått från verkligheten på och småirriterad och besviken måste man lämna den nostalgiska världen, förtrollningen är bruten, man vet inte när det åter ska komma stunder av rätt stämning. 

En idé hade varit att återanvända förra årets julkort, att man tippexar de gamla lite försiktigt och sedan skickar tillbaka de kort man fick förra året, då tänker man både på de nära och kära samtidigt som man gör en insats för klimat och miljö, undrar om det kan bli nått på sikt?

På förmiddagen blev det en cykeltur till XXL, skulle leta efter ett par termobyxor, men det fanns inga bra, eller rättare sagt passande både för plånboken och i rent praktiskt syfte. De som var hyfsat bra hade en otrolig prislapp hängande på sig. Kanske att den ändras till det lägre efter jul, i alla fall hoppas jag på det. Det är nog så att man ska köpa vinterkläder på våren och sommarkläder precis när hösten är i antågande.