4 pass löpning och julvecka.

 Julvecka med både milt och kallt väder. Lagom till jul så smälte snön bort och det finns nu bara lite rester från uppskottade vallar kvar, det blir åter väldigt mörkt och den fina vintern övergick till nån slags höst igen. Detta är i sig inget ovanligt, men enligt tillgänglig statistik så blir det allt ovanligare med ihållande vintrar i vår del av landet. 

Löpningen har blivit lite annorlunda denna veckan då det rådde riktigt slaskväder i början på veckan, kände av vristen en del inför lördagens pass. 

Apropå Orrakullen, så är det nu klart att etapp 2 vunnit laga kraft, trots protester från både privatpersoner och organisationer. Den styrande majoriteten tycker det är viktigast med mer och större industrimark i stället för natur. 

Jag vet inte om man kan göra nått ytterligare? Beslutet har vunnit laga kraft, men än har de inte satt motorsågarna och grävmaskinerna i trädens rötter. Men vad kan vi göra nu, finns det några fler lagliga möjligheter att få stopp på detta för mig helt vansinniga projekt?

Nedan bifogar jag mina egna protester som jag skickade in i början på detta året till kommunen. Men som sagt, det gjorde ingen som helst skillnad. Tyvärr för djur, natur och närboende. 

"Hej 

Angående granskningen av Orrakullen projekt 2.

Det finns mängder med anledningar varför man inte ska bygga etapp 2. För mig verkar det som att allt har blivit ett prestigeprojekt, ett projekt som till varje pris ska genomföras. Det som saknas är långsiktig klokhet. Det saknas inte industrimark i vår kommun, det visar Orrakullens första projekt, som hittills kostat oss skattebetalare över 70 miljoner kronor, fortfarande helt outnyttjat.

Det behövs ett omtag av hela översiktsplanen från 2017. Klimatfrågan har sedan 2017 fått en allt större betydelse och kommer få en mycket massiv inverkan framöver. Jag anser att nuvarande översiktsplan tar alldeles för lite hänsyn till klimat, miljö samt natur. Än finns tid, men om man avverkar skogen norr om Påvelsgård så är 50-60 års växande skog för sent att rädda. Den är ännu inte fullväxt, men genom hyggesfria gallringar och avverkningar kan man i framtiden få en väldigt vacker skog som skulle kunna vara till nytta för att suga upp koldioxid och för allmänheten en viktig källa till promenader och rekreation, man kan även frigöra ytor till ängar och små åkrar där det sedan kunde anläggas betesvallar, så man återskapar den miljö som rådde innan industrialiseringen.  Alvesta kommun kan fortfarande ändra sin profil från att vara en kommun som till varje pris ska bygga nya industritomter till att bli en kommun som på riktigt bidrar till att verkligen göra något bra för klimatet och miljön, i framtiden även sikta in sig på att få hit turister till den blivande vackra skogen runt om samhället, förutsättningarna finns här men om inte viljan till förändring av rådande planer finns så hjälper det inte, jag ber att tänka ett varv till innan ni sätter spaden i backen ännu en gång i ännu ett väldigt osäkert projekt.

 Om det rådde brist på industrimark i Alvesta tätort så skulle rimligtvis all mark på Orrakullen 1 vara upptagen vid detta laget. Men som alla förbipasserande tragiskt kan konstatera så är det ännu ingen industriverksamhet. Projekt 1 ligger där som en stor kal grus-öken där ingen nytta görs. Ingen skog som växer, ingen lantbruksproduktion, ingen verksamhet som bidrar till den biologiska mångfalden heller. och framför allt ingen industriverksamhet som tanken var när det en gång anlades. I skrivande stund vet jag ett företag som är på väg att etablera sig där. Men i övrigt är inget sålt.

Jag kan inte förstå varför en kommun ska bedriva spekulation i industritomter, på vilket sätt är det ett klokt sätt att hantera skattemedel? Eftersom marken mellan Hagaparken och väg 25 redan pekats ut som ett framtida naturreservat så är det helt naturligt att även införliva området norr om Påvelsgård i det blivande reservatet. Då bibehålls nuvarande sammanhängande naturområde och det främjar förutsättningar för framtidens ekologiska mångfald i Alvesta kommun. Om det ska göras några insatser i området så bör det vara insatser som främjar den biologiska mångfalden, såsom anläggande av ängar och betesmarker.

Det vilda djurlivet har redan idag väldigt begränsade möjligheter till skydd, om all skog norr om Påvelsgård avverkas så försvinner i princip hela det skyddet samt möjlighet för det vilda djurlivet att skaffa föda, det är redan idag ett problem med vildsvin både i västra och östra Alvesta, om man ta bort även skogen norr om Påvelsgård så kommer det leda till att både rådjur och vildsvin kommer söka sig till villaområden för att få föda. Det kommer inte att fungera med enbart ”kilar” här och där som ni har som förslag på den långsiktiga planen.

Det för Alvestas invånare felaktigt placerade gasverket fortsätter att sprida sin stank över Alvesta när det råder västliga vindar, vilket är den vanligaste vindriktningen.

Angående buller, så är det redan idag störande ljud från väg 25. Jag upplever att ljudet är mer störande vintertid när avlövningen är maximal. Enligt era uppgifter så skyddar inte skogen mellan väg 25 och Påvelsgård någonting vad gäller buller? Jag tvivlar på mätningarna utfördes på ett korrekt sätt och tycker att det bör göras nya mätningar, där man på ett rättvis sätt mäter bullernivåer, att man jämför med Orrakullen 1 och Påvelsgård i dag, från Väg 25 till Värnamovägen. Då får man svart på vitt skillnaden mellan helt öppen yta jämfört med yta täckt av skog. Det är ett starkt, evigt pågående buller och malande ljud från alla tunga transporter från väg 25". 

Som sagt, ovan inskickade protest gjorde ingen skillnad. I våras skrev jag åter till kommunens miljö och klimatansvariga. 

"Hej

Vet inte om detta kommer till rätt personer, lite svårt att hitta de ansvariga för respektive områdena inom kommunen, men förslaget nedan är till de som är ansvariga för skogsfrågorna.

Naturskyddsföreningen i Alvesta har presenterat förslag på nya områden för naturreservat i kommunen, det är ett lovvärt initiativ. Men jag skulle vilja utöka det området rejält, så att det innefattade all skog runt om sjön Spånen, och mellan 1-2 km inom sjöns område. beroende lite på hur omgivningarna runt om sjöns olika delar ser ut i dag. 

Den stadsnära skogen är allt mer frekvent besökt av invånarna. Varför ska man inte främja ett  sånt beteendemönster? Jag tycker att skog ska kunna huggas ner även om den är stadsnära, men perspektivet när man väl gör det ska inte vara ekonomiskt utan man ska i stället utgå från naturens villkor och hugga på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas. Lämna mycket död ved men ändå öppna upp för mer lövskog och hålla tillbaka den dominerande granen. Det borde ligga i kommunens intresse att mer människor ska söka sig till de vackra omgivningarna runt Spånen, Här finns dessutom väldigt bra förutsättningar att på sikt locka till sig ekoturister som är till gagn för kommunens ekonomi. Det ligger i tiden att tänka på naturen och klimatet. Det kommer på sikt att locka till sig nya medborgare, för det står utom allt rimligt tvivel att detta kommer bli en väldigt viktigt del av människors krav när det kommer till var de vill bosätta sig." 

Detta gav ingen som helst respons och lämnades obesvarat från kommunen. 

Veckan som gick hade jag åter skrivit några rader till kommunen. 

"Hej 

 

Jag har bott på Påvelsgård sedan 2005. Varje dag cyklar jag till arbetsplatsen som ligger i det västra industriområdet.  

 

Jag har genom åren funderat på hur man skulle kunna öka den biologiska mångfalden. Enligt mig finns det väldigt många sätt att göra det på men ett av de enklaste sätten och som alla kommuner skulle kunna genomföra väldigt fort är att låta alla kommunens offentliga gräsmattor få växa längre och friare.  

 

Jag tycker det är väldigt synd att varje vecka se och höra alla dessa enorma motordrivna gräsklippare som håller gräset enfaldigt kort. Det finns aldrig någon chans för gräset att blomma. Gör om alla dessa gräsytor till blomsterängar. Låt sedan, när de blommat över, olika sorters kreatur beta av ytorna.  

 

För den biologiska mångfaldens skull behövs betande djur, deras gödsel bidrar till både insekter och i förlängningen både olika växters och fåglars föda. Dessutom skulle den direkta närmiljön bli mycket mjukare i sin ton om vi hade betande djur i stället för dånande motorgräsklippare. Låt dessa maskinförare i stället bli djurskötare. Man kan använda sig av portabla och lättflyttade stängsel, och låta de olika djuren beta av område för område i lagom takt

 

Hela hösten har man också kunnat lyssna på alla motordrivna lövblåsare, varför måste varenda löv tas bort? Ta bort löven där de utgör en risk för halka. Men på en gräsmatta utgör de föda för maskar och andra arter. Låt löven ligga och om man tvunget måste ta bort dem, använd räfsa. Inte motordrivna verktyg 

 

Mvh Nisse "

Ovan skrivna brev kom det ett svar på, redan samma dag, eller om det var dagen efter? I vilket fall så var det i denna veckan, de skrev så här:

Hej Nisse!

 

"Tack för ditt mail och ditt engagemang för den biologiska åtgärden.

 

Vi har i år påbörjat vårt arbete med att just släppa upp vissa gräsytor för att se om dom kan bli mer artrika. Vi har börjat i en lite mindre skala så att vi ser att driften kan hänga med samt för att kunna utvärdera ytorna och dess olika skötselåtgärder. I Alvesta tätort & Vislanda har vi även sått annuell blomsteråker på ytor som tidigare varit klippt gräsmatta eller buskage, med mycket gott resultat. Detta är några av insatserna vi gör men det finns mer såsom: Fjärilsrestauranger på våra förskolor, ängsfröer som delas ut till våra medborgare, bevarande av död ved m.m. Du kan vid intresse läsa mer om kommunens jobb för den biologiska mångfalden på Alvesta - Pollinatörsprojekt

 

Gällande löv så håller jag med att vi kan lämna mer åt naturen men även här är det på bättringsvägen, mycket löv blåser vi in i tex. buskage.

 

 

Väl mött och jag vill önska dig en God Jul"

Det var ett bra svar men de svarade inget om de betande djuren som jag efterfrågade. Så jag skrev ytterligare ett brev till kommunens parkingenjör: 

"Hej

Tack för svaret. Ja, jag såg i somras att det var en del oklippta gräsytor i smahället, jag förstod att det var för att gynna olika insekter. 

Men vad tror ni om att låta olika sorters betesdjur komma efter första blomningen?

Tänk att få vara en av de första kommunerna i landet som kan stoltsera med att inte längre använda motorgräsklippare?!

 Jag förstår att det inte låter sig göras hur snabbt som helst, men det kunde ändå vara ett långsiktigt mål. 

På sikt hade jag önskat att varje samhälle i kommunen skulle ha en egen lite bondgård. Just för att med djurens hjälp sköta kommunens gräsytor. Maten som därmed produceras skulle med fördel kunna användas i det kommunala köket. 

Man skulle även, med stor fördel, involvera barnen, de skulle då få större förståelse och sammanhang om hur och varifrån all mat kommer ifrån. 

Mvh Nisse"

Men ovan skrivna har kommunen lämnat obesvarat och nu är det julfritt även där. Det man kan hoppas på är att det i alla fall väckts nån tanke hos de som sitter i första ledet till att verkligen kunna göra nån skillnad på kommunnivå. Sedan gäller det att få politiker och övriga tjänstemän att tänka ett varv till. Om det låter sig göras är väl kanske lite långsökt och ytterst osäkert, men hoppet är det sista som överger oss. Det borde vara enkelt att komma igång, för det handlar väldigt mycket om att avstå från att göra saker. Som att avstå från att minst en gång i veckan meja ner allt gräs på kommunens gemensamma gräsytor. det kan inte vara så svårt. Att få de betande djuren på plats kan vara ett lite större och svårare projekt, men det är långt i från ogörligt. Vi får se vad som händer framöver.

 

 Om man vill vara lite raljerande och lite småelak så kan man ju konstatera att de redan visat att de kan avstå från saker, en av sakerna de avstått ifrån är att tänka kloka tankar, i alla fall för naturens mångfalds skull, så de har redan visat de kan avstå från att göra nått  

Knappt synligt, men det är rådjur i bilden, ätandes rester från fågelborden.

Måndagen 19 december. Fortsatt kallt -4 grader på morronen. Men sedan blev det allt mildare och framåt lunch började det regna. Nån plusgrad resten av dagen och väldigt halt ute. 

I går när jag var på Biltema så kom det ett äldre par som köpte julklappar till, förmodligen, sina barnbarn. Jag förstår inte att det är lagligt att sälja det dom köpte. Det var en jätteburk med säkert 6-7kg plastleksaker. Det var olika afrikanska djur. Samtliga troligtvis utrotningshotade. Så ironiskt. Dessa plastleksaker är tillverkade av det som är en av orsakerna till att dessa djur fallit offer för en korrupt och allt annat än klok mänsklighet.

På jobbet blev det Rema-arbete, med Vimmerby. Håller på med lite olika småsaker i dimensionen 25x125. I alla kvalitéer. Det verkar dock som det är lite småsaker både i Vislanda och Nössemark. Men det tar lite tid att sätta sig in i de olika verken, vi får se framöver.

 Det är konstigt att det är så många som fortfararande raljerar och nedvärderar de som jobbar för att vi ska bevara mångfald och natur. Det är så många som är så tvärsäkra på sin invanda världsbild. Rör man sig sedan i kretsar där man kan betala för allt man behöver både i detta liv och ett par hundra till om det skulle behövas. Ja, varför ska man då överhuvudtaget ens egna en tanke åt de människor och djur som inte har vett att bli lika rika och framgångsrika som de är?

På kvällen till gymmet, där blev det sedan ett styrkepass, bål och överkroppsstyrka, cirka 50 minuter, kändes helt okej, även om jag börjar tappa i styrka.  

Tisdagen 20 december. Milt, blött och slaskigt, samt halt på morronen. Det var ju synd detta, varför skulle all denna fina snö komma ner bara för att helt försvinna lagom till jul? Ja, den frågan kan man ställa sig, men det kommer inga svar. Kanske ett litet straff för att vi inte bryr oss om klimatet mer än vad vi gör? Blev med Reman i Vimmerby mest hela dagen, på distans, rätt mycket samtal med Vimmerby också, om lite olika småsaker. Utfallet i 25x125 blev helt okej, men sällan varar lyckan över det länge, redan körningen efter var det återigen mer eller mindre katastrofala siffror, det är ännu inte analyserat men det kom in en paket med fel dimension. Får vi se var det tar vägen med det. 

Slaskigt och blött ute, det fick bli löpbandet, när jag kom till gymmet så var återigen deras ventiaation ur funktion. Varje år likadant, så fort det går från kyla till Varmare väder så stannar eländet, inte så bra med tanke på alla förkylningar i samhället. Jag påpekade, som vanligt, men också lika vanligt, personalen kunde inte fixa. De sparar energi på detta men samhället kanske förlorar om det bli ökad smittspridning och folk som stannar hemma? Deras byggnad är i rätt dåligt skick, det läcker in och det droppar både här och där. Bastun är avstängd på grund av det höga elpriset, det kan man ha viss förståelse för, men inte att man av snålhet stänger av ventilationen men så får vi hoppas att inte läget är?! Det kändes lite segt och luften var kvav och inte blev det bättre när man visste att ventilationen inte funkade. Efter halva passet kändes det lite bättre och kroppen svarade bättre. Blev löpning blandat med gång 5/1minut. Löpbandet för det mesta på 15km/h. Löpband. 5/1 minut löpning/Gång. 13km, 4:37-tempo, 142mp

Onsdagen 21 december, vintersolståndet inträffar denna dag, mulet och milt hela dagen men inget regn, cirka 4 grader under dagen. Blev fortsatt arbete med Remorna i Vimmerby samt Alvesta. C var och tryckte på med lite småsaker i Vimmerby, det finns väldigt mycket att ta tag i. Men om det ska bli bra bör det ske i små steg, kan jag tycka. Jaja, i bland undrar man vad finns det för morötter för egen del, men så får man inte tänka om man ska behålla vett och sans ett tag till, ingen som tvingar mig, eller hur?! På eftermiddagen ett möte med Nössemark, det var ett tag sedan jag var med på nått sånt. Blev lite utbyte om hur man kan jobba, de har bra koll på sina grejer där. 

På kvällen till gymmet, där var ventilationen åter i drift, det var bra och det nämnde jag till samma personal som jag igår klagade på. Man får försöka uppmuntra om det finns läge, särskilt om man en gång klagat och gnällt. 

Det är mörkt nu, det är massivt mörkt och det drar ner lite på humöret, i alla fall de gånger man hinner känna efter. Det brukar bli lite lättare framåt februari när det ljusnar rejält, de första veckorna efter jul märks inte det annalkande ljuset speciellt mycket. 

Torsdagen 22 januari. Fortsatt milt, solen kom fram en kort stund under lunchen annars mulet under hela dagen, men inget regn, runt 4 grader och lite vind från syd. Nu har all snö smält bort. Blev fortsatt arbete med Vimmerby-Reman, Det finns hur mycket som helst och C trycker på, det blir stressigt och inte så genomtänkt. Men men, det är bara att göra sina uppgifter. 

På kvällen till Växjö, kom i väg lite innan 16 idag och det är en väldigt skillnad i trafiken, sparar säkert tio minuter på det. Men i dag var det rätt gott om bilar i söderledsrondellen. 

Blev löpning i mörkret, nu när snön försvunnit så märks det tydligare hur mörkt det är trots all belysning. Det var väldigt lite folk ute runt sjöarna idag, troligtvis julstressen? Lite segt i benen första halvan, sedan bättre känsla. Blev som vanligt 7 minuter löpning blandat med gång i en minut. 

Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 10,3km. 4:55-tempo, 130mp.

Fredagen 23 januari. Mestadels mulet, men framåt eftermiddagen klarnade det upp lite och solen bröt igen korta stunder, men även lite lätt regn och blötsnö under dagen. Körde från Växjö på morronen, det var glesare än vanligt mellan bilarna på vägen. Jag kunde för första gången på ett år, eller nått liknande tidsmässigt, slå på helljuset, även om det bara var för några korta sekunder så var jag utan möte på den stora vägen mellan Växjö och Alvesta, det är ytterst ovanligt. När jag började köra bil under 80-talet så var det tvunget att ha bra hellyse på bilen. Det var väldigt sällan man fick möte när man körde kvällstid eller tidig morron. Allt ändrar sig, vet inte om denna ändring är speciellt bra. Som nån sa: Det var bättre förr, men det var inte bra då heller. 

Blev lugnt på jobbet, fixade lite småsaker med Reman i Vimmerby, sedan var jag inne vid hyveln i Alvesta och fixade till lite saker som inte stämde i Alvesta med Reman. Blev lite bättre i alla fall, efterhand. Det har sedan starten strulat en del med inlärningar av toppbrott, det är svårt att hitta rätt där. Det slutade med att jag i dag avaktiverade funktionen i 44*84. Då såg urläggen ut som urlägg igen. 

På eftermiddagen blev det en promenad uppe vid Spånen, kände av högervristen en hel del, det var längesedan, konstigt. Misstänker, men är inte säker, att det är de stela Ecco-skorna som åter gjort vristen stel. Snön borta men isen ligger kvar på sjön Spånen, men det är väldigt lågt vattenstånd. 

På kvällen kollade jag och S på den väldigt romantiska och klassiska filmen "Sömnlös i Seattle" Tror jag sett den över 5 gånger men en bra film har många olika lager och beroende på vilket perspektiv man väljer att se filmen ur så blir den som en helt annan film, i alla fall om man kan hålla uppe koncentrationen. Denna gången blev det mest ur barnets perspektiv för min del och även om en del saker är lite väl avancerade för en åttaåring så är det väldigt fint gjort av pojken som gör allt för att sin pappa ska få en ny fru och han själv en ny mamma. 

Detta är den nyligen gallrade skogen väster om Spånen, bara ett hundratal meter ifrån den hårt trafikerade väg 25. Men det oväsendet syns inte på bilden. Här kommer det bli vackert framåt våren.

Julafton. En kall morron, det pendlade mellan -10 till -11 grader och även om det inte finns nån snö kvar så blev det nästan en vit jul tack vare rimfrosten som bildas i sådan här kylan. Som S sa, det blev inte en grön jul inte heller en vit men en mintgrön jul blev det. Det var ungefär som att lägga ett tunt vitt filter över de annars gröna gräsmattorna. 

Gårdagens stelhet i högervristen kvarstod på morronen, var lite i valet och kvalet om jag skulle springa på juldagen i stället för då kanske det hade hunnit bli lite bättre i vristen. Men jag visste samtidigt att om jag bara smörjde in fot och underben med tigerbalsam så brukar det ändå funka att springa och att det efter ungefär tio minuters löpande börjar gå över och sedan släpper det helt. Det är precis som att det är nån muskel med åtföljande nerver som kommer i kläm i vissa lägen med foten. Det är inget svullet eller ömt om jag trycker med fingrarna i området. 

Det är när foten böjs framåt, då kan det sedan kännas som nån sätter en kniv i vristen, men så fort man lyfter på foten eller ändrar lutningen på foten så försvinner det. Det hjälper också om jag undviker att vara barfota, det bästa är att gå med tofflor, så man får upp hälen lite då känns det inte heller knappt nått.

 Det har varit bra med foten väldigt länge, säkert i ett halvår. Jag har ändrat en del på styrketräningen det senaste året då jag trott att dessa fotproblem kanske har sitt ursprung i "onaturlig" styrketräning. Då muskler och senor fått jobba mot musklerna och senorna som används vid löpning. Eftersom jag tränar nästan varje dag, varannan dag löpning. och de andra dagarna nån form av styrketräning så belastas kroppen rätt så mycket. 

Jag tror att det på totalen är helt rätt för mig, men det är väldigt svårt att veta vad som är bäst för kroppen. Som jag tänker är det löpningen som står i fokus för min träning och styrketräningen som bedrivs är ett komplement till löpning och tanken är att den ska vara ett stöd för löpmuskulaturen. Om jag tar bort styrketräningen helt så kommer min kropp inte hålla ihop. Jag sackar ihop i hållningen och på sikt påverkas löpsteget som efterhand blir det allt sämre.

Innan löpningen så blev lite julklappsöppnande tillsammans med S. Det var en trevlig stund. 

Jag tog bilen till gymmet. Det var -10grader vid tiotiden när dagens löprunda inleddes. Den bleka vintersolen stod lågt över horisonten och värmde inget. Jag började vid gymmet och sprang genom östra Alvesta för att komma upp till Spånenområdet, den tuffaste delen av dagens 13km långa runda kommer redan efter ett par hundra meter, en cirka 4-500 meter lång stigning med cirka 5% lutning. Det var lite stelt i höger-vristen men det funkade ändå bättre än väntat. 

Det som störde mig mest var allt dåligt eldande som spridit sig som en farsot över land och rike. Nu när elpriset är så förtvivlat högt så tvingas folk till drastiska åtgärder för att sänka sina kostnader. Ett av sätten att spara på utgifter är att värma upp huset med ved. Men jag tror dels att folk använder för blöt ved eller att man eldar med för dåligt drag. När det sker så förbränns inte veden rätt och det kommer ut massor med oförbrända partiklar i luften. När det sedan är så kallt som det är nu så är det dessutom vindstilla och röklukten lägger sig som en blöt filt över hela samhället. Det sticker i näsan och man vill helst inte andas in så djupt som det behövs när man springer. Men när jag kom in i skogen så blev det bättre luft och som väl är så är nästan hela rundan utanför samhället.

 Det var lite sega ben men tanken med dagens runda var att ta det lugnt. Det som är lite lurigt och nästan lite farligt i sträng kyla är att bli skadad mitt på en lång runda, om man är 6-7km hemifrån värmen när det är minus tio grader och man är klädd för löpning så börjar man frysa väldigt snabbt om man måste gå eller halta sig hem. Som väl var så hängde kroppen med bra och det blev en fin runda i vintervädret, underlaget var helt okej, det var bara under korta sträckor i elljusspåret som det låg kvar två veckor gammal snöis. 

Löpning/Gång 13,25. 4:58-tempo, 135mp.  

Vid lunchtid blev det sedan bil in till Växjö och D. Både V och D var där också, sedan blev det en väldigt god julmiddag, med en blandning av olika julrätter både från Sverige och Brasilien. Kalkonen var fantastisk god, med lite Edvins senap och julmust blev det en fantastisk sensation i munnen. Vi pratade sedan en hel del om olika saker, det blev en intressant eftermiddag och på eftermiddagen både Kalle, som jag somnade till, och senare även Karl-Bertil. 

Under kvällen spred det sig en konstig och väldigt frän lukt i kökstrakten, det var svårt att exakt lokalisera varifrån det kom. Det påminde om nått som dött och legat ett par dagar. Hemma i huset hade jag för många år sedan hört möss som skrapade och sprang omkring uppe på vinden, väldigt irriterande. Det var innan katten Grållan kom in i huset som musjägare. Jag ringde till anticimex och de kom ut med råttgift, giftbetad havre. Men jag gjorde misstaget att lägga ut giftet uppe på vinden. Det gjorde att en, eller flera möss som åt av giftet inte hann ut ur huset på sin jakt efter vatten. De dog i väggarna. Den lukten som sedan spred sig i huset var inte av denna värld. En hemsk likstank som man inte vänjer sig vid heller. Det är säkert nedärvt i våra gener att när vi är i närheten av lik, av alla dess slag, så är det förenat med farliga bakterier och otjänlig föda för oss människor. Det är därför stanken är obeskrivligt obehaglig, vi ska hålla oss därifrån. Men i ett hus som man bor i kan man inte hålla sig ifrån. Det tog ungefär två veckor innan stanken från musen/mössen försvann. Nu för tiden så är det råttgiftet förbjudet. Det är inte förenat med human avlivning av djur. Mössens magar frättes upp av det kraftiga giftet. 

I alla fall, det var en liknande lukt som spred sig i lägenheten igår. Jag trodde först att det kunde vara nått med kylskåpet, men hur vi än letade och undersökte så kunde vi inte finna något. Jag ville dra ut kylskåpet men det är ett väldigt högt och tungt kylskåp så vi kom överens om att inte göra det. I vilket fall, lukten var koncentrerad till köket så det var bara att försöka hålla sig därifrån så mycket som möjligt. 

Senare på kvällen såg vi den fantastiska filmen "Livet är underbart" från 1946. Den har jag säkert sett minst 5 gånger nu och den är en fantastisk berättelse med väldigt mycket svärta men till slut, efter mycket besvärligheter och umbäranden, så får George sin hyllning och belöning för att han så osjälviskt offrat sig för andras lycka i stället för att, som de flesta av oss, lyssna till sitt eget ego. Det visar sig, när allt är som mörkast så kommer alla han hjälpt ihåg vad han gjort för dom och för hela samhället och mangrant ställer de upp och räddar inte bara honom utan i förlängningen hela deras stad och hur den en gång byggts upp. Det finns så många olika lager i denna berättelsen så det behövs flera tittningar för att komma åt filmens essens. En av få filmer som berör på djupet. 

Juldagen. Vaknade upp och i köket hade inte den fräna lukten lagt sig. Det luktade faktiskt värre än i går. Till slut ringde vi Jouren, vi trodde inte de skulle komma men bara nån timme senare kom en vaktmästare. Han drog ut kylskåpet och det visade sig vara vattenbehållaren bakom kylskåpet som var fyllt med blodvatten från den i kylskåpet tinande kalkonen. Det hade runnit ut blod mot väggen inne i kylskåpet när kalkonen tinat. Ingen som tänkte på det. För det var två dagar tidigare som det hänt. Efter att han till slut fått bort behållaren och allt blivit rengjort så försvann lukten. Man blir väldigt tacksam över att Växjöbostäder har så bra jourverksamhet. 

På förmiddagen tog jag en cykelrunda runt Södra Bergundasjön. Det visade sig vara blixthalt idag, det föll ett underkylt regn och på vägen lade det sig en tunn hinna med is. Det gick bra men jag fick ta det väldigt försiktigt med mina nästintill racerliknande däck på Hybridcykeln. Det var mycket folk ute och promenerade bort delar av den alltför feta julmaten.  

Varje samhälle borde ha en egen bondgård. 3 pass löpning, ett med lite fart.

Varje samhälle med grönytor som klipps med motorgräsklippare, borde så snabbt som möjligt ersättas med betande djur, tänk vad många positiva effekter det skulle få!? På både kort och lång sikt. I samhällenas utkant skulle det även byggas en kommunal bondgård, i liten skala men lagom för att man skulle kunna ta hand om det som växer på det som i dag är gräsmattor i alla samhällen. I anslutning till dessa bondgårdar skulle man med fördel kunna ha förskolor och äldreboende, så att barnen och de gamla dagligen fick umgås med djur och på det sättet så frön till framtida beslutsfattare av alla dess slag, samt att de äldre fick daglig nostalgi tack vare djuren. 

De som idag sitter på dessa klimatförstörande motorgräsklippare skulle omskolas till djurskötare och landskapsvårdare, alla motorgräsklippare skulle skrotas eller byggas om till elektrifierade arbetsredskap. Man skulle sedan ha tillfälliga stängsel som följer med de betande djuren, så fort en yta är avbetad så tar man ner stängslen och flyttar det tillsammans med djuren till nästa grönyta. Samhället skulle få djur mitt i blickfånget och barn runt omkring skulle med nöje se de betande djuren och alla äldre människor som nu sitter på äldreboende skulle få njuta av betande djur utanför sina fönster. 

Detta skulle också bidra till att man får närodlad mat och framför allt en levande natur i samhällena. Vi måste ta tillbaka den gamla bondekulturen. Både för ökad medvetenhet om varifrån maten kommer och för vår överlevnads skull i kristider. Det behövs satsas mer på pengar på detta än militärt försvar. För om vi inte kan få fram vår egen mat, vad ska vi då försvara, och vad ska den försvarande militären stoppa i sina hungriga magar? 

 

Söndagen 10 juli. Mestadels soligt, men då och då kom det lite större sjok med moln som skymde solen, runt 19 grader som mest. I går började jag tvätta framsidan av huset, fortsatte idag, tanken är att måla nu på semestern. Hade varit bra om jag orkat med innan men så blev det inte i år. Kommer ta det lugnt och inte ägna hela dagarna åt detta arbete, vi får se hur dagarna flyter på framöver. 

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Växjö. Där blev det först cykling runt de 3 sjöarna, cirka 19 km. 18 km/h. 91 mp.  Därefter blev det cirka 20 minuters löp-styrka. Kändes bättre än väntat i benen. I gårkväll hade jag rejäla känningar i vänstervaden. Men det släppte under natten till idag.  

Måndagen 11 juli. En vacker morron, friskt och fint i luften. Nu har semestern börjat på riktigt, men det är svårt. Det finns så mycket man vill göra, men också saker som "måste" göras. Hur man än gör och vilka beslut man tar till slut så står man sedan där med en dålig känsla. Varför gjorde jag inte si i stället för så. Då hade vi kunnat få det så mycket trevligare allihop. Men ibland blir det inte så. 

På eftermiddagen åkte jag och S till Nykulla utsiktstorn, det ligger några km innan Tolg. Otroligt vilken utsikt det är, man skulle kunna bygga nått liknande i Alvesta, på toppen av Hanaslövsberget, då hade man kunnat få 360 grader utsikt även där, det går inte nu då det är tråkig granskog på nordöstra sidan som skymmer sikten, det var än värre för några år sedan, men då tog barkborrarna rätt rejält på den östra sidan. Öppnade upp lite gran i alla fall. Men i vilket fall, utsikten från det 25 meter höga tornet i Nykulla är helt otrolig. Man ser ända till Växjö söderut och en bra bit norr om Asa norrut. Tolv kyrkor ska gå att se och nu kan man även räkna in en mängd vindkraftverk i de olika horisonterna, det är lite läskigt när man är högst upp i tornet, särskilt om man tvunget måste titta rätt ner. Är väl helt naturligt i och för sig, det är ju inte speciellt hälsosamt att ramla eller hoppa ner från den höjden. det är föga troligt att man kommer levande ut efter ett sådant företag. 

  Kom hem vid 16:30-tiden, var i valet och kvalet om jag skulle fika eller springa, om det hade blivit fika hade det troligtvis inte blivit nån löpning sedan, för skvalpigt i magen. Det fick bli löpning, men visste inte vilken typ av pass. Blev cykel till Virdavallen där blev det sedan lite tuffare distans efter en lugn inledning. Hade Vaporfly-skorna, efter 3-4 km blev det väldigt varmt, knappt nån skugga på virdavallen och runt 22 grader i skuggan. Tanken var att åtminstone springa i 30 minuter, tempot rätt konstant men efterhand blev jag allt tröttare men framförallt varmare, gick mer eller mindre i kok med cirka 10 minuter kvar, fick stanna till och dricka lite vatten innan jag sprang de sista tio minuterna, pulsen var inte så hög, det var att jag blev så varm som begränsade mest. Kändes helt okej i fötter och ben. 

DIstans Virdavallen. 7,2km, 4:10-tempo, 147mp.

På kvällen såg vi en väldigt bra film från 1967, finns på SVT-play. Det är lite konstigt, det finns hur många olika streamingtjänster, jag har 2 och har tillgång till ytterligare 1, men det är ändå SVT som hittar de bästa guldkornen, denna filmen var helt okänd för mig. I nattens hetta, en otroligt bra film med många olika lager. Dels handlar den om ras, dels om kriminalitet men också om fördomar. Jag tror att väldigt få människor föds som rasister, det är nått man blir om man växer upp i fel miljöer och med fel kontext. En av huvudpersonerna tror att han också är rasist, men under filmen så får man följa med i hans resa till ett helt ändrat perspektiv. Men det är en kamp för honom, men den mentala styrkan hos den andre huvudpersonen blir som en fyrbåk för honom och till slut så har han besegrat sina tidigare fördomar och tillsammans så löser dom inte bara mordet utan hjälper varandra också när det verkligen behövs. En fantastisk film, det är sällan som man blir så här berörd, en film som tålt tidens tand om ett ämne som tyvärr är mer eller mindre tidlöst. 

Tisdagen 12 juli. En väldigt fin sommardag, en sådan dag då det var precis lagom varmt för att både cykla och bada, på förmiddagen blev det målning, varmt i solen, kunde bara måla på de skuggiga delarna, högt upp på väggen, där solen inte kom åt. På eftermiddagen tog vi bilen till Åby och sedan cyklade vi en runda på cirka 25km, det längsta S cyklat i hela sitt. Det blev först till Tjureda, sedan mot Tolg, därefter mot Berg och därifrån ner mot Åby igen. Trots att hon inte tränar så mycket annars så fixade hon hela turen, bitvis rätt så branta och långa backar, det var bara i de sista som hon blev trött. Vädret var fortsatt fint, runt 25 grader. Efter cyklingen badade jag, det kändes betydligt kallare än väntat i vattnet, det har inte varit så varmt sista veckan, kanske att det hunnit kyla ner vattnet? Hade ingen termometer så jag vet ju inte om det verkligen var kallare? 

MTB med S. Åby-Tolg-Åby. 25km.

På kvällen blev det film, Analysera mera, bättre än väntat. 

Onsdagen 13 juli. En varm och solig dag, om än väldigt blåsigt, från väst, på eftermiddagen och kvällen. runt 23 grader som mest. Lite segt på morronen att ta sig för nått, var inte så sugen på måleri, dessutom lite för mycket sol, efter lite velande med mig själv så blev det sedan till gymmet, var över en vecka sedan sist, så det behövdes verkligen för att inte sacka ihop för mycket i bål och överkropp. Blev cirka 1 timme, kändes bättre än väntat. 

Sedan blev det en cykelrunda, Lönås-Härlöv-Alvesta. Mulet första halvan sedan kom solen, men vinden tilltog, så det blev rätt bra motvind sista halvan, annars skönt ute. Det var ett tag sedan jag cyklade denna rundan, på ett par ställen hade gammal fin tallskog fått lämna plats för ett stort kalhygge, dom sa häromdagen på radion att blåbärsriset i de svenska skogarna halverats de senaste 50 åren. Ja, det är inte så konstigt att förstå, marken i den fina gamla tallskogen brukar vara täckt med blåbärsris under de ståtliga tallarna, där råder en symbios mellan riset och tallarna, lagom med ljus mellan de glesa tallkronorna och tydligen rätt mull som skapas helt naturligt. Men i de industriella granplantagen som numera är starkt dominerande och växande på grund av den starka lönsamheten, ja där finns det inget utrymme för blåbärsris. Tragiskt? Ja, kanske det? Men om man rådfrågar politiken och industrin, de som bestämmer, ja då är det just det som är framtiden. 

Ekonomin ska alltid gå först och betraktas som den starkaste av naturlagar, utan ekonomin står vi oss slätt! Helst granskog på varje tänkbar växtbar yta. För blåbär kan man ju köpa amerikanska och vill man se omväxlande natur så får man väl ta sig till andra länder, flygbiljetter finns, det är bara att åka för den som vill det. 

Det finns dock fortfarande betande djur här och var på landsbygden, såg en äldre man som vattnade sina kreatur, han såg lite trött ut när han plockade bort saker som kommit i kossornas vatten samtidigt som han lät vattnet från den med traktorn medföljande vattentanken rinna ner i karet. Vad händer när denna mannen om några år tycker det blir för jobbigt att hålla med djur? Finns det någon som tar över? För både här och där på denna cykelrundan så ser man små åkerlappar som är på nått halvtunnland, där aspar och granar tar över, dessa små åkerlappar växer igen på några år om de inte sköts. Det behövs mer betande djur, eller så blir även dessa små ljusbringande oaser också till granplantage till slut, bra för ekonomin, men är det bra för mångfalden?   

Lönåsrundan med MTB. 32,74 km, 20km/h, 101mp.

På kvällen såg jag Perfect world, Med Kevin Costner och Clintan, den är sorglig och våldsam men ändå väldigt bra i sin kontext, det är inte alltid som samhällets fiender är de sämsta människorna. 

Torsdagen 14 juli. En lite svalare morron, runt 14 grader och lite moln som varvades med lite sol. I går kom det in en husfluga, det är väldigt sällan man ser dessa nuförtiden, troligtvis för att man bor så långt ifrån bondgårdar med djur. I vilket fall, flugan var yster och pigg, men skulle envist vara på mig eller på saker som jag ska stoppa i munnen. De brukar inte heller sätta sig på ett fönster och vänta på att bli utsläppta som andra insekter gärna gör, nä de verkar trivas alldeles inpå och på människor, trots att de blir ivägjagade ideligen. Men flugan var extremt snabb, det räckt med att jag tänkte att jag skulle schasa iväg den för att den lyfta och flyga iväg för att nån minut senare, obekymrad slås sig ner igen. Men idag, var tålamodet slut, flugans liv förkortades av mig, genom flugsmäcken, tyvärr så insåg jag inte att dess liv avslutats utan efter några minuter såg jag det oskyldiga lilla livet ligga svårt skadad på golvet. Då fick jag skuldkänslor, vem är jag att bestämma över andras liv, om de ska leva eller inte? Snabbt såg jag att hans liv inte skulle gå att rädda, bättre då att göra pinan så kortvarig som möjligt. Sagt och gjort. Jag brukar skona alla insekter, förutom dom som skadar eller stör mig väldigt mycket, där går gränsen. Flugan störde mig, men inte så mycket att den förtjänade att dö, hade helst vilja släppa ut den i "friheten" men den ville inte, öppnade även fönstret om den kom på bättre tankar, men som sagt. Så blev det inte. 

På förmiddagen blev det sedan cykel till Spånen och sedan löpning, varvade 7 minuter löpning med 1 min gång. Kändes rätt så bra, lite stramt i högervaden efter cirka halva rundan, men det höll sig på samma nivå resten av passet. Betydligt svalare än de senaste dagarna, det var skön luft och ingen risk för "värmepuls", runt16 grader. Hade Hoka-skorna, lågt dropp på dessa, kan ha bidragit till att det drog lite i vaden, eller inte? Löpning/Gång, 7/1 minut. Spånen. 10,34, 4:59-tempo, 135mp.

Efter lunch till Spånen och blåbärsplockning, det verkar vara ett bra år för blåbär, fick ihop 7 liter idag, höll på nästan 2 timmar, men det går inte av sig själv, även om jag repar bären. Om det finns 10 blåbär så finns det minst 100 blad, de växer kors och tvärs så man måste ta ena handen först och försiktigt sära på de olika kvistarna annars fastnar repan och man får med sig alldeles för mycket blad. Men naturen har sitt sätt att växa och erbjuda oss sina frukter, det får inte vara för enkelt. Ett sätt hade varit att slita upp hela plantor och sedan ta med sig hem och i lugn och ro reda ut oredan, men då kommer det inga bär nästa år, så det är inte speciellt klokt, även om det är smart, kortsiktigt i alla fall, ungefär som kvartalskapitalismen, om man får komma med en dålig liknelse. I dag var det en perfekt dag för blåbär, lagom varmt, runt 19 grader, men framför allt så blåste det, då slipper man de flesta myggen, men i år verkar det inte finnas några mygg, fick bara ett litet bett idag och gick ändå i kortärmat och utan smörja in mig med myggmedel, konstigt? Eller är det bara en tillfällig dipp? 

Fredagen 15 juli. En frisk morron med runt 12 grader. 

I bland kommer det över en som en sorg inombords, en sorg över allt elände som sköljer över en via nyheterna, som man tar in men som man inte kan göra så mycket åt. Kriget som får så enorma konsekvenser, dels för alla direkt inblandade i detta totalt meningslösa krig. Men det blir även ringar på vattnet över resten av världen. Högre priser på allt, bristen på energi är och kommer bli enorm. Detta samtidigt som klimatet skriker efter åtgärder för att jorden inte ska koka över. Ledarna i de olika länderna står handfallna eller fattar beslut för att dämpa den omedelbara krisen, men det ökar bara på de långsiktiga problemen som klimatförändringarna allt tydligare visar för oss. Då ska man samtidigt veta att det vi ser konsekvenserna av nu är effekter av utsläpp redan gjorda. Det vi släpper ut nu plus det som redan finns ackumulerat i atmosfären är kommande tiders väderkatastrofer. 

Det som oroar mest är att det är väldigt svårt att förändra något. Vi måste nu hantera 2 kriser samtidigt, dels den som vi ser mitt framför oss, men också den som finns hela tiden som en räkning som 200 års förbränning har lett fram till. Som det ser ut i Sveriges närmaste kontext, med utgångspunkt från väljarnas partisympatier så är det nästintill 100% fokus på det kortsiktiga. Hur får man upp fokus och engagemang även för det långsiktiga? Det är en svår men nödvändig fråga som för tillfället står utan svar. 

Ändå finns det så otroligt mycket att vara tacksam över och för. Så det borde verkligen inte vara så långt mellan dom fina och lyckliga stunderna. När jag ser blommorna i trädgården, som bara var små ynkliga frö i en påse för 2 månader sedan, så slås man av naturens förmåga till både skönhet och mångfald, än så funkar det. Jag kunde räkna till över 10 humlor vid ett tillfälle häromdagen och en del bi och insekter som jag inte vet vad det är för nått. I vilket fall som helst så finns det ännu tid även om många saker på det globala planet inte går åt rätt håll. Men om vi bara hjälps åt, så kan vi fixa detta.    

Efter lunch så åkte vi till Linnés Råshult. Hade inte så höga förhoppningar. Men vilket ställe, fantastisk miljö och stämning på stället. Här hålls det ett öppet landskap med relativt gamla metoder, en familj som bor på stället och som får lön av länsstyrelsen. Ett bra arrangemang som skulle kunna genomföras på fler ställen, även med lägre kulturella naturvärden än vad som råder i Linnés Råshult. Rödkullor samsas med får av olika, för mig okända raser, tror dock det började bli lite ont om bete just här, för korna gick och betade av blåbärsriset, har jag aldrig sett förr, vet inte om det var riset eller blåbären som lockade dom mest? Det var även ett väldigt fint trädgårdsland, där växte både vitkål, rödkål, kålrötter, morötter, rädisor och morötter, samt massor med andra saker som jag inte kände igen ovan jord. Det finns även ett fint café i anslutning till stället, samt en hembygdsgård och själva huset där Linné föddes, men det visade sig vara osant, för huset han föddes i var på denna plats men det brann ner och då byggdes detta hus upp i stället någon gång sent 1700-tal. Det finns ställen här på jorden som bereder en lugn och ro i själen, detta var ett sådant ställe, det som var och är så fint med detta ställe, förutom historiken, det är att det finns liv och rörelse på gården. Förutom boskapen som betade på utmarkerna var det katter och hundar runt omkring lagården, det pågick höbärgsel också, lite väl sent på året men det ska vara så för att gräset ska fröa av sig ordentligt. Det var en fantastisk doft av höet, det kastade mig tillbaka till barndomens dagar då vi slet med hökörningen på pappas olika arrendegårdar i Ör. En nostalgisk resa, med ett bitterljuvt minne, för det var inte bara en dans på rosor på den tiden, det var mer på allvar då, det var helt avgörande för ekonomin att höskörden gick bra. Dels mängden men även att det inte kom för mycket regn, då på 70-80-talet var vädret mer nyckfullt, inte som nu då det mer låser fast sig i antingen låg eller högtryck. 

Men det är nått inom en som väcks till liv. Nånstans i där inne finns det en vilja om att ha ett litet lantbruk, det jag saknar är framför allt djuren, särskilt kor och kalvar. Finns det nått mer fridfullt än en idisslande ko, liggandes på en grön sommaräng en solig högsommardag? 

  

Lördagen 16 juli. En perfekt morron, det hade kommit cirka 10mm regn under natten, som friskat till luften, det var runt 14 grader vid dagens löpning, vid starten. Kändes segt första 2-3 km sedan allt bättre känsla i kroppen, väldigt skön luft att andas, kändes friskt och rent, i bland är det bara riktigt bra att springa. När allt funkar så är löpningen en väldigt bra träningsform, man känner verkligen att kroppen är med och hur man rör sig framåt med lagom ansträngning, tar in dofter och olika miljöer i lagom takt. Kroppen kommer in i en helt lagom arbetspuls så småningom och i bland så träffar man precis rätt och allt bara flyter på nästan av sig själv, en fin känsla som bara kommer när man är i hyfsad löpform. 

Löpning/Gång 10/1 minut Växjö. 15,4km. 4:54-tempo, 137mp.

På eftermiddagen bar det av mot nationalparken i Åsnen, ett väldigt fint område som dom gjort än mer turistvänligt och välskött med grillplatser och rejäla och vackra regnskydd, finns till och med prima björkved vid varje grillplats, väl skyddad från regn och rusk. 

Denna ek planterades 1720, för framtida virkesbehov till skeppen som skulle byggas nu på 2000-talet. När eken är 300 år sägs den växt färdigt, sedan lever den i 300 år, därefter dör den sakta i 300 år. Planterade ekar i skog blir extra raka, fröna till denna ek är från Polen.