Vinterväder hela veckan, frågan är hur kallt det hade varit utan klimatförändringarna? Det kommer vi aldrig få nått svar på men att det varit kallare är utom allt rimligt tvivel. Blev en helg i Alvesta på grund av lite olika anledningar, det kändes annorlunda, nästan konstigt.
Det råder elbrist och den av regeringen så otroligt stabila kärnkraften har numera minst 3 reaktorer avstängda för tillfället, inte speciellt bra timing! Kommande vecka kommer det troligtvis att återigen slås nya rekord i elpris. Den nya regeringen har inte lyckats med speciellt mycket hittills, men det är kanske för tidigt att döma ut dom redan nu?
En sak står dock helt klar, de som bryr sig om den biologiska mångfalden och tycker det är viktigt att bevara så mycket arter som möjligt, ja, de kan nog se de kommande 4 åren som förlorade.
Det brukar vara så att det inte fryser på förrän alla vattenmagasin är återställda efter sommar och hösts obalanser. Men i år hann det aldrig komma nått höstregn att tala om. Det syns tydligt på den översta bilden. Det visar sjön Spånen, vassen blandat med gräs som man ser de första 25 meter av isläggningen brukar vara dolt under vattnet. Det saknas nog runt en halvmeter vatten i den oreglerade sjön Spånen.
Måndagen 5 december. Den första rejäla snöslaskdagen kom i dag. Började vid 5-tiden på morronen, Sedan har det mer eller mindre hållit på hela dagen. Runt 1 grad och det har kommit nästan 10mm nederbörd men det ligger nog bara runt 3-4cm slask. Gjorde lite småsaker på Vimmerby-reman men det kändes inte alls inspirerande. C, var hos mig och tryckte på, annars hade nog inte blivit nått gjort. Men kände mig åtminstone lugn inombords, det var längesedan. Det har varit en konstant stress den senaste tiden.
På morronen lämnade jag bilen, byte av broms-ok bak. Lite över 6000kr gick det på. Det visades sig, efter jag betalt, när jag frågade. Då fick jag reda på att om jag betalar kontant som jag alltid gjort när det varit service eller reparation, ja, då kommer det inte med i bensinbonusen. Inte nog med att det kostat 20 000 utöver serviceavgiften på 500 per månad, dessutom blev jag snuvad på bonusen. Det känns lågt gjort av en annars så seriös handlare. Dessutom upptäcktes nya fel på bilen. Så trots alla dessa reparationer senaste tiden så har jag minst 3-4 saker som troligtvis måste fixas inom närmaste året. Det kommer kosta ytterligare runt 20 000kr. Det är dyrt med bil, oavsett om den är ny eller som denna 10 år gammal. Det har varit mycket utgifter sista tiden, nu tror jag att det går mer eller mindre minus varje månad, men ska låta det vara osagt egentligen, då jag inte har riktig koll. Det börjar nog bli dags att kolla mer noga.
På kvällen blev det löpning på löpband, inomhus, det första löpbandspasset denna säsong. Det rådde snöblandat slask utomhus och det finns inte mycket otrevligare väder att springa i utomhus. Det kändes bättre än väntat på löpbandet. Tror jag blivit lite starkare i benen efter mycket löpning i kuperad terräng denna höst. På löpband tror jag inte heller att den något högre vikten påverkar så mycket som när man måste driva på framåt till skillnad från löpband där det mer eller mindre inte behövs det frånskjutet som man måste ha på stillastående underlag. Blev 10km, enligt bandets mätning, inledde med 5 minuter i 12km/h. därefter 1 minuts vila varvat med 5 minuters löpning, under löpdelen hade jag bandet på 0% lutning och hastigheten på 15km/h. Det var bara i slutet på de 2-3 sista intervallerna som jag behövde använda 3-taktsandning. 10 km löpband. 4:38-tempo, 138mp
Tisdagen 6 december. Runt nollan på förmiddagen och en blandning av slask och begynnande tillfrysning på marken. På kvällen allt kallare och ett par minusgrader, i övrigt mestadels mulet.
Det blev mer eller mindre heldag med Reman i Alvesta, var inte hemma förrän 18-tiden. Rema var på besök, för att få till en slutbesiktning av installationen som gjordes i sommar. JL kom ner från Linköping, det blev en väldigt intressant dag med lite olika diskussioner om hur olika saker funkar i detta komplexa system. Även en del tester som gjordes. Det ska även fortsätta i morron om allt blir som det är tänkt, ingen tid till träning denna dag.
Onsdagen 7 december. Nu är det vinter, -3 som varmast och -6 som kallast. I dag sken solen lite men jag var i hyvleriet i Alvesta mest hela dagen och höll på med Reman tillsammans med JL från Rema. Det blev rätt intensivt och det är mycket man glömmer fråga för det är så många saker som måste göras under ett sådant här sluttest, sedan är det ofrånkomligt med alla sidospår som dyker upp under dagens lopp. Vi fick ändå en hel del gjort, det som var viktigast blev klart. Det var att godkänna själva sorteringen och i stort sett finns det väldigt lite att klaga på. Det är en del detaljer kvar men det går inte att lösa under dagen det måste de hem och testa och göra i lugn och ro.
Kom inte därifrån förrän 17:00, så det blev en kortare löp-runda hemmavid idag. Det var kallt. Runt -5 grader och och luften är inte ren här i samhället, det är fullt med vedröksluft från olika hus. Jag tror tyvärr att en del antingen eldar med dåligt bränsle eller med dåligt drag eller en kombination av det. För det är väldigt stark rökluft bitvis. Det blir inte bättre av att det är mer eller mindre vindstilla, Annars kändes det bättre än väntat i ben och fötter i kväll. Löpning/Gång 7/1 minut V:a Alvesta. 8km, 4:49-tempo, 131 mp.
Torsdagen 8 december. En kall morron -9,6 grader när jag steg upp vid 05:40-tiden. Under dagen tidvis lite blek decembersol, som kanppt orkar upp över horisonten så här års. Framåt dagen steg tempen en aning och det var -5 som "varmast". Nu är det verkligen vinter och det verkar nästan som det ska hålla i sig fram till jul, även om det kanske är en aning tidigt att förutse nu. Men med tanke på de senaste årens fastlåsningsfenomen i väderläget så kan man nog med nästan full säkerhet bestämma det redan nu. Framtiden bär svaret i sitt sköte.
Det är märkligt hur fort saker och ting ändras i en hel värld, "bara" för att en mer eller mindre galen person får för sig att man 2022 kan våldföra sig på ett helt land bara för man går omkring med storhetsfantasier där man vill tillbaka till en tid som inte längre, eller aldrig heller, kommer att finnas mer,
Ja då blir hela världen tvungen att förhålla sig till detta och rusta sig som om att denna person ska ta hela världen i sin besittning. Men det har visat sig att den ryska krigsmakten inte är speciellt framgångsrik. Det enda som är verkligt skrämmande för andra länder i närområdet är hotet om att han ska släppa kärnvapen över oss. Men om han skulle göra det så spelar det ingen roll om vi rustar upp vårt försvar, det finns inget försvar mot kärnvapen.
Det som förvånar mig är att detta till trots så ska vi tvunget rusta upp försvaret på ett sätt som prognosticerar på att ryssarna ska komma in land och sjöväg. Men varför och hur ska de fixa det? Det finns så otroligt mycket annat som vi behöver lägga pengarna på! Nu får allt annat som var viktigt innan detta krig att stå tillbaka och det finns ingen som vet när man åter kan satsa på miljö och klimatförbättrande åtgärder. Vi måste försöka hjälpa ryssarna med att få bort sin nuvarande ledare och sedan på nått sätt få till en vettig demokrati i det landet. Det är djupt tragiskt att detta stora land har blivit så enormt fördärvat av alla sina mer eller mindre maktfullkomliga ledare genom tiderna. De försökte med demokrati under några år på nittiotalet. Men det funkade inte alls eftersom allt är så genomkorrupt. Men lösningen på det blev fel. Ryssarna föll åter tillbaka till mer eller mindre diktatoriskt ledarskap och nu är det en fullt utblommad diktatur och folket lider av det. Men på sikt måste det till en demokratiskt styrd stat, det måste naturligtvis åtföljas av att man få bort den största delen av all korruption. Det är ju egentligen ett väldigt rikt land om man bara fördelade och skötte om sina tillgångar på ett bättre sätt.
Under dagen blev det lite blandat arbete med Reman i Alvesta respektive Vimmerby. Provade med van-dippen i Alvesta men efter mycket testande så fick jag inte själva defektens definitioner att funka som det borde, fick tag i supporten, de sa att det fortfarande behövdes trimmas lite från deras sida.
Sedan möte om Vimmerby-Reman, det finns en del att gräva ner sig i, får vi se hur det blir med allt där.
Ja, så gick det inte längre för S, på kvällen kom hon hem. Ja, så är det ibland. Vi har alla våra begränsningar. Ibland är det väldigt smärtsamt att bli varse det. Får vi hoppas att allt bli bra snart igen.
Det blev ingen resa till Växjö på kvällen, av ovan skedda anledning. Det blev exakt samma löp-runda som igår, väldigt kallt runt -6 vid start och jag tror det sjönk nån halvannan grad under rundan. Lite segare ben idag, jämfört med igår, men efter halva rundan så var det ändå helt okej känsla.
Löpning/Gång. 7/1 minut V:a Alvesta, 8kk, 4:51-tempo. 129mp.
Vacker himmel i dag på eftermiddagen, när solen var på väg ner. Nu vid 19-tiden på kvällen lyser det en liten fullmåne österut, det är bara tunna slöjmoln som skymmer den.
Fredagen 9 december. Mulet hela dagen, men inte så kallt idag, ett par minusgrader, spann mellan -1 till -5.
Blev en del med Reman i både Vimmerby och Alvesta, möte med Vimmerby. Det finns en del jobb att göra där, det blir nog bra. Precis när mötet var slut och det var dags att gå hem fick jag stanna kvar nån halvannan timme då det strulade lite med Reman i Alvesta. Det var felsorterat eller om bitarna gått till fel läggare, svårt att säga vilket, blev inte att jag grävde djupare i det som redan var kört. E startade om optimeringsprogrammet, efter det så blev det bra mycket bättre. La in en regel också, vilket gjorde att det drog ut på tiden, var tvungen att kontrollera resultatet ett tag.
Ja, egentligen julfest idag. Men som så många gånger förr blev det inget för min del, lite synd men ibland känns det som att jag inte är gjord för den glada sidan av livet, det är en märklig känsla. Jag ska absolut inte klaga, jag har det bra numera och tycker att allt är bra men när det kommer till den där extra guldkanten på tillvaron är jag inte riktigt med i matchen. Där har jag alltid känt att jag inte spelar i samma liga. Blir i Alvesta hela helgen som det ser ut nu. Jag hade detta på känn sedan långt tillbaka och kanske att man drar till sig detta undermedvetet? Det har hänt så många gånger förr, men när man väl kommer iväg nån gång så brukar det oftast vara trevligt. Det finns förstås alltid en risk att det blir för mycket av det goda och att man säger eller gör saker som bäst nog förblir osagda eller ogjorda.
Lördagen 10 december. -5grader på morronen och det hade kommit cirka 2cm pudersnö under natten. Det är inte bra för löpning i de flesta fall men idag var det lugn löpning på schemat och då gör det nästan ingenting. Det som kan vara lurigt är om det ligger is under snön, då kan det bli rejält halt men det var inget som kom upp idag. Det blev rätt kuperat idag, och det första backen är den värsta på denna rundan. Började från gymmet och sedan till Lekaryd och Hanaslöv via Spånen. En fin runda som blev över 14km, och knappt nån biltrafik, det är bra. Denna rundan gör sig dock bäst på vår och sommar när det finns både vilda och tama djur ute. Idag var det rätt kallt, runt -5 och bistra vindar från norr.
Löpning/Gång 7/1 minut Hanaslöv. 14,53km, 4:59-tempo, 138mp.
Sprang om 2 stycken som brukar vara ute och promenera i Spånen de går nästan alltid själva. Kanske oroliga själar som jag? Vände mig aldrig om utan körde på.
Annars är löpningen inne i en bra period för tillfället, men det blir inga "hårda" intervaller sedan en tid innan Växjöloppet, det är dryga halvåret sedan jag sist körde intervaller. Har märkt att jag blir sakta men säkert en aning långsammare. Det beror delvis på avsaknad av intervaller men även på både ökade vikt och ålder. Det är så förtvivlat svårt att låta bli ölen på helgen, det blir inga mängder längre, men tillräckligt för att öka vikten. Det hjälper inte att leva hälsosamt på vardagarna, de två helgdagarna lössläppta leverne straffar hårdare än vad det förtjänar men om jag ska avstå även det så blir det inte mycket roligheter kvar. Jag tror det är svårt att njuta som nykterist om man inte varit det hela livet. Har man väl en gång i livet blivit "smittad" av alkohol så är det en livslång kompanjon eller fiende, hur man nu vill se på det är upp till var och en. En del kan klara av att leva med alkohol på ett hyfsat hälsosamt sätt men så är det en del som drar på sig ett beroende, det går att leva med ett beroende men det beroendet kan vara på olika nivåer. Om det är på en ej kontrollerad nivå så blir det genast väldigt riskabelt, inte bara för den russökande utan även för dess omgivning.
Ett hårt intervallpass kan ge samma känsla som ett par öl gör, men det går inte att köra hårda intervaller mer än en gång i veckan nuförtiden för min del i alla fall. Dessutom så föregås dessa intervaller av en massa ångest och oro. För när jag väl bestämt mig för vilken typ av intervaller det ska bli för just dett passet så viker jag inte från planen. Oftast funkar det med ibland blir det väldigt jobbigt, nästan så att spykänslor kommer i dagen och det bränner i lungor och ben på en och samma gång. Men det är just dessa "på andra sidan" passen som kommer med den väldigt fina känslan efteråt. Det är som med det mesta här i livet. Det fordras mörker för att kunna uppskatta ljuset på det rätta sättet. Pulsering är nyckeln för oss alla.
När jag växte upp var det åtskilliga gånger som vinterkylan verkligen var på fullt allvar. Då det var så kallt att misstag kunde bli nästintill livsavgörande. Att inte få igång bilen efter att ha stannat till i nån öde bebyggelse. Jag minns särskilt en väldigt kall januarisöndag, det blåste upp från nordväst när jag passerade de öppna västgötaslätterna på vägen upp till Karlstad. Det hade på dagen kommit rejält med snö och nu när det blåste upp så drev det igen på vägarna, det var runt -15 grader och i början på nittiotalet var trafiken glesare än vad den är i dag. Bilen var sedan jag köpte den allt annat än pålitlig och den hade stannat väldigt många gånger, jag hade alltid fått den till att starta igen men ibland var det på gränsen. Nu hade dessutom varit kallt ett bra tag och batteriet var allt annat än bra när jag gav mig av på denna resan. Det var med stor nervositet som jag närmade mig dessa enorma stora öppna fält. Kommer man från de djupa granskogarna i Kronoberg så känner man sig väldigt liten när man kommer ut på ändlösa öppna fält, speciellt en blåsig, väldig kall söndagseftermiddag i skymningen. Om bilen bara fick gå i jämn takt så brukade det inte vara några problem men så fort man stannade till eller gjorde svängar så dog den och det brukade ta ett par minuter att få igång den. Men då var det tvunget att batteriet var i bra skick så det orkade med flera försök med startmotorn. Det brukade krävas minst 5-6 försök inte den startade igen. Jag skulle till Karlstad, på en kurs i hållfasthetssortering, det fanns ingen annan att skicka. Jag ville inte eftersom bilen var i så dåligt skick. Men jag vågade inte säga nej. Jag behövde ju behålla jobbet för att få in tillräckligt med pengar så att banken inte skulle ta vårat hus. Det var egentligen inget att välja på.
Men ett av problemen var att jag hade problem med magen efter en influensa. Jag hade piggnat till från influensan men magen krånglade rejält, jag fick inte behålla maten, den bara rann rätt igenom och jag hade inte vågat "släppa väder " på en vecka. För jag visste inte om det skulle komma en vind från rumpan eller nått flytande från samma hål. Jag hade fått stanna ungefär vart 5:e mil på vägen upp och satt mig i skogen och förpestat marken med mitt innandöme. Allt detta tillsammans gjorde mig väldigt nervös och det drev på ytterligare. Nu var jag mitt ute på slätten och jag kröp fram i 40km/h, för det var väldigt dålig sikt och snödreven gjorde det väldigt svår att se vägen, det var bara snöstackarna som höll mig borta från dikena. Men nu var det dags igen, jag var tvungen att stanna eller göra det i byxorna. Men det var inget alternativ. Hur skulle jag kunna sitta och köra i det? Det var säkert över 15mil kvar. Jag var väldigt stressad och nästintill livrädd. Man ska ha i åtanke att detta var innan mobiltelefonernas tid. Så räddning var inte ett knapptryck iväg. Jag hade dessutom inte tänkt mig för ordentligt och hade alldeles för dåliga kläder och skor för att klara nån längre tid utan att bilen funkade. Det bubblade rejält i magen och nu var jag bara tvungen att stanna. Jag körde in på nästa parkeringsficka och återigen så bara dog bilen, jag behövde som vanligt inte vrida av med nyckeln, bilen bara dog. Jag sprang ut ur bilen och satte mig på huk och gjorde snön bra mycket brunare och varmare under rumpan. Det fanns inget alternativ. När allt var klart så satte jag mig i bilen. vred om nyckeln men det var bara startmotorn som snurrade runt. Men motorn ville inte gå själv. Jag avbröt och provade på nytt men den ville inte gå igång. Snön yrde på och sikte var urusel. Försök efter försök men inget hände, men batteriet blev allt svagare och nu var det precis att det orkade dra runt startmotorn.
Rädslan gjorde att jag gick igång på alla cylindrar, jag frös inte längre. Allt blev ett koncentrat, tiden nästan stod still. Jag tänkte; att nu så är min sista stund kommen. Det var så här det skulle sluta. På en parkeringsficka mitt i en snövindsstorm, ett betydelselöst liv skulle nu avslutas. Till vilken nytta? Varför skulle nån behöva frysa ihjäl? Det var ju ändå 1990! Jag blev allt mer uppgiven och jag visste att jag nu bara hade ett eller max två försök kvar, sedan skulle styrkan i batteriet vara alltför svagt. Jag vågade inte vrida på nyckeln, jag var alldeles för rädd för att bilen inte skulle starta. Missmodet sköljde över mig och när det blandades med rädslan blev det som en giftig cocktail. Jag satt paralyserad. Mitt hopp sattes till medtrafikanter, men det var ingen som var ute i detta vädret. Inte en bil syntes till. Det gick säkert fem minuter men det kändes som flera timmar och jag förmådde mig inte vrida på nyckeln. Men till slut tog jag tag i nyckeln med högerhanden, tänkte att nu finns det ingen återvändo. De hade sagt till mig att absolut inte rör på gaspedalen om detta hände, för det skulle bara göra motorn sur. Men av nån outgrundlig anledning så tryckte jag gaspedalen i botten samtidigt som jag vred runt nyckeln, bilen startade inte det gick 3-4 sekunder ocg nu var det bara ett eller två varv kvar på cirkeln som innefattar kolvrörelserna. Precis när jag var på väg att släppa nyckeln, med gaspedalen nertryckt, så startade bilen. Helt otroligt. Det var en magisk känsla. Men rädslan ville inte lämna mig, men nu stannade jag inte mer, hellre att det fick komma i byxorna än att jag skulle frysa ihjäl. Till slut så kom det nån ängel ner och förbarmade sig, det var inte min tur ännu. Jag var både arg och tacksam på en och samma gång.
Men det fick till följd att efter denna resa så körde jag aldrig längre hemifrån än att jag kunde gå hem, den bilen hade jag kvar i tio efter den dramatiska händelsen på den vidöppna västgötaslätten. Den bilen köpte jag i panik. redan från början så strulade den med just detta problemet. En Opel Ascona CC 2,0I från typ 1987. Jag köpte den 1989 och den blev för dyr eftersom jag i panik och okunskap inte hade vett att pruta. Jag var tydligen den förste hos den bilhandlaren som inte prutat. Dessutom var räntan under de åren över 25% på billån. Jag minns att jag jobbade över som en galning, vissa veckor blev 66 timmar totalt, alla dagens veckor. Ändå tog det cirka 5-6 år innan jag lyckats betala tillbaka det lånet. Då var bilen redan i ett uselt skick. Det var under samma år som banken ville ta huset från pappa, på grund av obetalda lån. Det var tuffa år, som jag inte reflekterat över så mycket, men en sak är säker. När jag väl kunde flytta hemifrån runt 24-års åldern så hade jag inga större sparkapital att använda. Jag fick ta över lite möbler som kompisar annars skulle slänga. Kläder fick jag av kompisar och min bror. Allt det gjorde att jag blev väldigt försiktig med allt vad utgifter hette. Det blev mer eller mindre en livsstil att snåla och gneta så gått det gick. Jobbade i princip varje lördag och nästan alltid på min fridag som man hade en dag i veckan, ett rullande schema. Vi jobbad då tiotimmarsdagar. Så det blev 40 timmar på 4 dagar. Varje fridag gick jag och väntade på att de skulle ringa in mig, så jag kunde jobba. Lönen var relativt låg i förhållande till framför allt hyran så det blev ändå inte mycket över varje månad.
Fortsatte även att hjälpa pappa med huslånen, även om han började komma på fötter så smått. Han jobbade på med sina kor och lantbruk till han var 82år, inte för att det enbart var roligt utan för att han verkligen behövde pengarna. Men att driva arrendejordbruk i början på nittiotalet var mer eller mindre ett nollsummespel. Mjölkpriset sjönk medan insatsvarorna steg, bland annat på grund av den då höga inflationen.
Söndagen 11 december. -6 på morronen. En bra dag för att genomföra det allt annat än roliga arbetet med att frosta av frysen, tror det är 3-4 år sedan sist. Ett föga inspirerande men troligtvis bra arbete för att spara in på den alltför dyra elen.
Nu pratar man om hur svårt det är att göra nått åt den biologiska mångfalden utarmande. Det är svårt för att det är inte mätbart på samma sätt som klimatförändringarnas koldioxidhalt i atmosfären. Men det är inte det största hindret. Det största hindret är att biologisk mångfald står i direkt motsats till den alltigenom rådande ekonomin. För att få vår redan för stora ekonomi att växa mer så måste man kapitalisera och rovdrifta sig på naturens gemensamma resurser. Vi har fått en så här stor ekonomi på grunda av att vi våldfört oss på naturen och dess ändliga resurser. Att frångå det tänket, som nu har 200 år på nacken och som byggt hela vår nu kända samhällsstruktur kommer inte låta sig göras utan ett enormt motstånd från de som håller i kapitalet och makten.
SD håller upp rasistkortet men nu har de hittat ett nytt kort i sin kortlek. Det är klimatförändringskortet. De är emot invandring och de förnekar att det råder klimatförändringar. De menar att man inte får ifrågasätta klimatforskningen!
Men det är ju konstigt. Det ungefär samma sak som att hävda att jorden är platt och att jorden är universums mittpunkt bara för att nån inte kan synligt bevisa motsatsen. Men om man resonerar så blir det så totalt feltänkt. Att vi har så mycket flyktingar i världen beror till den största delen på just klimatförändringarna. I de länderna som det flyr mest folk ifrån där är det allt mer svårodlat och det råder stor brist på mat och därmed trygghet.
Detta leder till att de som har kraften, söker sig till andra länder där det går att leva ett bättre liv. Så om vi ska minska de stora folkvandringarna så måste vi hjälpa de flyende att kunna leva i sina länder. Genom att på plats förbättra möjligheterna att odla och leva i deras länder. Det är västvärldens överkonsumtion som utarmat dessa länder från början. Nu är det dags för väst att betala tillbaka. Vi lever alla på en jord, även om vi tror att lösningen är att sätta upp stängsel och murar vid våra gränser. Murarna som byggs kommer inte att stoppa fattigdom och svält i de utsatta länderna.
Men nu har det gått så långt att även om vi hjälper så kommer det ta väldigt lång tid att vända på denna klimatförändringsskuta. Vi har inte ens vänt på skutan, den fortsätter i våldsam och hög fart på helt fel väg. Det blir inte lättare om så stor del av befolkningen inte ens erkänner att det råder förändringar som är av människan skapade. Det är också endast människorna som har förmågan och makten att göra nått åt det.
Haven tar upp 30% av mänsklighetens koldioxidutsläpp, när detta görs så bildas det kolsyra. Det leder i sin tur till att haven försuras, de blir mindre basiska. Normalt har havet ett PH på 8,1. Efter industrialiseringen är vi nu på 8,0, en till synes knappt märkbar förändring, men PH-skalan är logaritmisk, innebär det en förändring på 30%. Så surt har inte haven varit på 20 miljoner år.
På kvällen bil, tyvärr, upp till Spånen kallt -7 grader. Under dagens totalt 5 varv i Spånens 2km slinga var det ingen större trängsel. Mätte inte en enda människa. Troligtvis kylan och den relativt sena söndagseftermiddagen som höll folk borta från spåret. Det var ett par cm snö i spåret och vitt i omgivningen, men inget som störde varken löp-styrka eller den senare lugna distanslöpningen i det kuperade elljusspåret. Efter en lite seg inledning så blev det allt bättre känsla i ben och kropp efterhand. Totalt cirka 10km, varav 2km löpstyrka.
Kuperad Distans Spånen. 8,38km, 5:34.tempo, 119mp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar