4 pass löpning och vinterväder.

Vinterväder hela veckan, frågan är hur kallt det hade varit utan klimatförändringarna? Det kommer vi aldrig få nått svar på men att det varit kallare är utom allt rimligt tvivel. Blev en helg i Alvesta på grund av lite olika anledningar, det kändes annorlunda, nästan konstigt. 

Det råder elbrist och den av regeringen så otroligt stabila kärnkraften har numera minst 3 reaktorer avstängda för tillfället, inte speciellt bra timing! Kommande vecka kommer det troligtvis att återigen slås nya rekord i elpris. Den nya regeringen har inte lyckats med speciellt mycket hittills, men det är kanske för tidigt  att döma ut dom redan nu? 

En sak står dock helt klar, de som bryr sig om den biologiska mångfalden och tycker det är viktigt att bevara så mycket arter som möjligt, ja, de kan nog se de kommande 4 åren som förlorade. 

Det brukar vara så att det inte fryser på förrän alla vattenmagasin är återställda efter sommar och hösts obalanser. Men i år hann det aldrig komma nått höstregn att tala om. Det syns tydligt på den översta bilden. Det visar sjön Spånen, vassen blandat med gräs som man ser de första 25 meter av isläggningen brukar vara dolt under vattnet. Det saknas nog runt en halvmeter vatten i den oreglerade sjön Spånen. 

 Måndagen 5 december. Den första rejäla snöslaskdagen kom i dag. Började vid 5-tiden på morronen, Sedan har det mer eller mindre hållit på hela dagen. Runt 1 grad och det har kommit nästan 10mm nederbörd men det ligger nog bara runt 3-4cm slask. Gjorde lite småsaker på Vimmerby-reman men det kändes inte alls inspirerande. C, var hos mig och tryckte på, annars hade nog inte blivit nått gjort. Men kände mig åtminstone lugn inombords, det var längesedan. Det har varit en konstant stress den senaste tiden. 

På morronen lämnade jag bilen, byte av broms-ok bak. Lite över 6000kr gick det på. Det visades sig, efter jag betalt, när jag frågade. Då fick jag reda på att om jag betalar kontant som jag alltid gjort när det varit service eller reparation, ja, då kommer det inte med i bensinbonusen. Inte nog med att det kostat 20 000 utöver serviceavgiften på 500 per månad, dessutom blev jag snuvad på bonusen. Det känns lågt gjort av en annars så seriös handlare. Dessutom upptäcktes nya fel på bilen. Så trots alla dessa reparationer senaste tiden så har jag minst 3-4 saker som troligtvis måste fixas inom närmaste året. Det kommer kosta ytterligare runt 20 000kr. Det är dyrt med bil, oavsett om den är ny eller som denna 10 år gammal. Det har varit mycket utgifter sista tiden, nu tror jag att det går mer eller mindre minus varje månad, men ska låta det vara osagt egentligen, då jag inte har riktig koll. Det börjar nog bli dags att kolla mer noga. 

På kvällen blev det löpning på löpband, inomhus, det första löpbandspasset denna säsong. Det rådde snöblandat slask utomhus och det finns inte mycket otrevligare väder att springa i utomhus. Det kändes bättre än väntat på löpbandet. Tror jag blivit lite starkare i benen efter mycket löpning i kuperad terräng denna höst. På löpband tror jag inte heller att den något högre vikten påverkar så mycket som när man måste driva på framåt till skillnad från löpband där det mer eller mindre inte behövs det frånskjutet som man måste ha på stillastående underlag. Blev 10km, enligt bandets mätning, inledde med 5 minuter i 12km/h. därefter 1 minuts vila varvat med 5 minuters löpning, under löpdelen hade jag bandet på 0% lutning och hastigheten på 15km/h. Det var bara i slutet på de 2-3 sista intervallerna som jag behövde använda 3-taktsandning. 10 km löpband. 4:38-tempo, 138mp

Tisdagen 6 december. Runt nollan på förmiddagen och en blandning av slask och begynnande tillfrysning på marken. På kvällen allt kallare och ett par minusgrader, i övrigt mestadels mulet. 

Det blev mer eller mindre heldag med Reman i Alvesta, var inte hemma förrän 18-tiden. Rema var på besök, för att få till en slutbesiktning av installationen som gjordes i sommar. JL kom ner från Linköping, det blev en väldigt intressant dag med lite olika diskussioner om hur olika saker funkar i detta komplexa system. Även en del tester som gjordes. Det ska även fortsätta i morron om allt blir som det är tänkt, ingen tid till träning denna dag. 

Onsdagen 7 december. Nu är det vinter, -3 som varmast och -6 som kallast. I dag sken solen lite men jag var i hyvleriet i Alvesta mest hela dagen och höll på med Reman tillsammans med JL från Rema. Det blev rätt intensivt och det är mycket man glömmer fråga för det är så många saker som måste göras under ett sådant här sluttest, sedan är det ofrånkomligt med alla sidospår som dyker upp under dagens lopp. Vi fick ändå en hel del gjort, det som var viktigast blev klart. Det var att godkänna själva sorteringen och i stort sett finns det väldigt lite att klaga på. Det är en del detaljer kvar men det går inte att lösa under dagen det måste de hem och testa och göra i lugn och ro.

 Kom inte därifrån förrän 17:00, så det blev en kortare löp-runda hemmavid idag. Det var kallt. Runt -5 grader och och luften är inte ren här i samhället, det är fullt med vedröksluft från olika hus. Jag tror tyvärr att en del antingen eldar med dåligt bränsle eller med dåligt drag eller en kombination av det. För det är väldigt stark rökluft bitvis. Det blir inte bättre av att det är mer eller mindre vindstilla, Annars kändes det bättre än väntat i ben och fötter i kväll. Löpning/Gång 7/1 minut V:a Alvesta. 8km, 4:49-tempo, 131 mp.

Torsdagen 8 december.  En kall morron -9,6 grader när jag steg upp vid 05:40-tiden. Under dagen tidvis lite blek decembersol, som kanppt orkar upp över horisonten så här års. Framåt dagen steg tempen en aning och det var -5 som "varmast". Nu är det verkligen vinter och det verkar nästan som det ska hålla i sig fram till jul, även om det kanske är en aning tidigt att förutse nu. Men med tanke på de senaste årens fastlåsningsfenomen i väderläget så kan man nog med nästan full säkerhet bestämma det redan nu. Framtiden bär svaret i sitt sköte.  

Det är märkligt hur fort saker och ting ändras i en hel värld, "bara" för att en mer eller mindre galen person får för sig att man 2022 kan våldföra sig på ett helt land bara för man går omkring med storhetsfantasier där man vill tillbaka till en tid som inte längre, eller aldrig heller, kommer att finnas mer, 

Ja då blir hela världen tvungen att förhålla sig till detta och rusta sig som om att denna person ska ta hela världen i sin besittning. Men det har visat sig att den ryska krigsmakten inte är speciellt framgångsrik. Det enda som är verkligt skrämmande för andra länder i närområdet är hotet om att han ska släppa kärnvapen över oss. Men om han skulle göra det så spelar det ingen roll om vi rustar upp vårt försvar, det finns inget försvar mot kärnvapen. 

Det som förvånar mig är att detta till trots så ska vi tvunget rusta upp försvaret på ett sätt som prognosticerar på att ryssarna ska komma in land och sjöväg. Men varför och hur ska de fixa det? Det finns så otroligt mycket annat som vi behöver lägga pengarna på! Nu får allt annat som var viktigt innan detta krig att stå tillbaka och det finns ingen som vet när man åter kan satsa på miljö och klimatförbättrande åtgärder. Vi måste försöka hjälpa ryssarna med att få bort sin nuvarande ledare och sedan på nått sätt få till en vettig demokrati i det landet. Det är djupt tragiskt att detta stora land har blivit så enormt fördärvat av alla sina mer eller mindre maktfullkomliga ledare genom tiderna. De försökte med demokrati under några år på nittiotalet. Men det funkade inte alls eftersom allt är så genomkorrupt. Men lösningen på det blev fel. Ryssarna föll åter tillbaka till mer eller mindre diktatoriskt ledarskap och nu är det en fullt utblommad diktatur och folket lider av det. Men på sikt måste det till en demokratiskt styrd stat, det måste naturligtvis åtföljas av att man få bort den största delen av all korruption. Det är ju egentligen ett väldigt rikt land om man bara fördelade och skötte om sina tillgångar på ett bättre sätt. 

Under dagen blev det lite blandat arbete med Reman i Alvesta respektive Vimmerby. Provade med van-dippen i Alvesta men efter mycket testande så fick jag inte själva defektens definitioner att funka som det borde, fick tag i supporten, de sa att det fortfarande behövdes trimmas lite från deras sida. 

Sedan möte om Vimmerby-Reman, det finns en del att gräva ner sig i, får vi se hur det blir med allt där.

Ja, så gick det inte längre för S, på kvällen kom hon hem. Ja, så är det ibland. Vi har alla våra begränsningar. Ibland är det väldigt smärtsamt att bli varse det. Får vi hoppas att allt bli bra snart igen. 

Det blev ingen resa till Växjö på kvällen, av ovan skedda anledning. Det blev exakt samma löp-runda som igår, väldigt kallt runt -6 vid start och jag tror det sjönk nån halvannan grad under rundan. Lite segare ben idag, jämfört med igår, men efter halva rundan så var det ändå helt okej känsla. 

Löpning/Gång. 7/1 minut V:a Alvesta, 8kk, 4:51-tempo. 129mp.

Vacker himmel i dag på eftermiddagen, när solen var på väg ner. Nu vid 19-tiden på kvällen lyser det en liten fullmåne österut, det är bara tunna slöjmoln som skymmer den. 

Fredagen 9 december. Mulet hela dagen, men inte så kallt idag, ett par minusgrader, spann mellan -1 till -5. 

Blev en del med Reman i både Vimmerby och Alvesta, möte med Vimmerby. Det finns en del jobb att göra där, det blir nog bra. Precis när mötet var slut och det var dags att gå hem fick jag stanna kvar nån halvannan timme då det strulade lite med Reman i Alvesta. Det var felsorterat eller om bitarna gått till fel läggare, svårt att säga vilket, blev inte att jag grävde djupare i det som redan var kört. E startade om optimeringsprogrammet, efter det så blev det bra mycket bättre. La in en regel också, vilket gjorde att det drog ut på tiden, var tvungen att kontrollera resultatet ett tag. 

Ja, egentligen julfest idag. Men som så många gånger förr blev det inget för min del, lite synd men ibland känns det som att jag inte är gjord för den glada sidan av livet, det är en märklig känsla. Jag ska absolut inte klaga, jag har det bra numera och tycker att allt är bra men när det kommer till den där extra guldkanten på tillvaron är jag inte riktigt med i matchen. Där har jag alltid känt att jag inte spelar i samma liga. Blir i Alvesta hela helgen som det ser ut nu. Jag hade detta på känn sedan långt tillbaka och kanske att man drar till sig detta undermedvetet? Det har hänt så många gånger förr, men när man väl kommer iväg nån gång så brukar det oftast vara trevligt. Det finns förstås alltid en risk att det blir för mycket av det goda och att man säger eller gör saker som bäst nog förblir osagda eller ogjorda. 

Lördagen 10 december. -5grader på morronen och det hade kommit cirka 2cm pudersnö under natten. Det är inte bra för löpning i de flesta fall men idag var det lugn löpning på schemat och då gör det nästan ingenting. Det som kan vara lurigt är om det ligger is under snön, då kan det bli rejält halt men det var inget som kom upp idag. Det blev rätt kuperat idag, och det första backen är den värsta på denna rundan. Började från gymmet och sedan till Lekaryd och Hanaslöv via Spånen. En fin runda som blev över 14km, och knappt nån biltrafik, det är bra. Denna rundan gör sig dock bäst på vår och sommar när det finns både vilda och tama djur ute. Idag var det rätt kallt, runt -5 och bistra vindar från norr.

Löpning/Gång 7/1 minut Hanaslöv. 14,53km, 4:59-tempo, 138mp.

Sprang om 2 stycken som brukar vara ute och promenera i Spånen de går nästan alltid själva. Kanske oroliga själar som jag? Vände mig aldrig om utan körde på. 

Annars är löpningen inne i en bra period för tillfället, men det blir inga "hårda" intervaller sedan en tid innan Växjöloppet, det är dryga halvåret sedan jag sist körde intervaller. Har märkt att jag blir sakta men säkert en aning långsammare. Det beror delvis på avsaknad av intervaller men även på både ökade vikt och ålder. Det är så förtvivlat svårt att låta bli ölen på helgen, det blir inga mängder längre, men tillräckligt för att öka vikten. Det hjälper inte att leva hälsosamt på vardagarna, de två helgdagarna lössläppta leverne straffar hårdare än vad det förtjänar men om jag ska avstå även det så blir det inte mycket roligheter kvar. Jag tror det är svårt att njuta som nykterist om man inte varit det hela livet. Har man väl en gång i livet blivit "smittad" av alkohol så är det en livslång kompanjon eller fiende, hur man nu vill se på det är upp till var och en. En del kan klara av att leva med alkohol på ett hyfsat hälsosamt sätt men så är det en del som drar på sig ett beroende, det går att leva med ett beroende men det beroendet kan vara på olika nivåer. Om det är på en ej kontrollerad nivå så blir det genast väldigt riskabelt, inte bara för den russökande utan även för dess omgivning. 

Ett hårt intervallpass kan ge samma känsla som ett par öl gör, men det går inte att köra hårda intervaller mer än en gång i veckan nuförtiden för min del i alla fall. Dessutom så föregås dessa intervaller av en massa ångest och oro. För när jag väl bestämt mig för vilken typ av intervaller det ska bli för just dett passet så viker jag inte från planen. Oftast funkar det med ibland blir det väldigt jobbigt, nästan så att spykänslor kommer i dagen och det bränner i lungor och ben på en och samma gång. Men det är just dessa "på andra sidan" passen som kommer med den väldigt fina känslan efteråt. Det är som med det mesta här i livet. Det fordras mörker för att kunna uppskatta ljuset på det rätta sättet. Pulsering är nyckeln för oss alla. 

När jag växte upp var det åtskilliga gånger som vinterkylan verkligen var på fullt allvar. Då det var så kallt att misstag kunde bli nästintill livsavgörande. Att inte få igång bilen efter att ha stannat till i nån öde bebyggelse. Jag minns särskilt en väldigt kall januarisöndag, det blåste upp från nordväst när jag passerade de öppna västgötaslätterna på vägen upp till Karlstad. Det hade på dagen kommit rejält med snö och nu när det blåste upp så drev det igen på vägarna, det var runt -15 grader och i början på nittiotalet var trafiken glesare än vad den är i dag. Bilen var sedan jag köpte den allt annat än pålitlig och den hade stannat väldigt många gånger, jag hade alltid fått den till att starta igen men ibland var det på gränsen. Nu hade dessutom varit kallt ett bra tag och batteriet var allt annat än bra när jag gav mig av på denna resan. Det var med stor nervositet som jag närmade mig dessa enorma stora öppna fält. Kommer man från de djupa granskogarna i Kronoberg så känner man sig väldigt liten när man kommer ut på ändlösa öppna fält, speciellt en blåsig, väldig kall söndagseftermiddag i skymningen. Om bilen bara fick gå i jämn takt så brukade det inte vara några problem men så fort man stannade till eller gjorde svängar så dog den och det brukade ta ett par minuter att få igång den. Men då var det tvunget att batteriet var i bra skick så det orkade med flera försök med startmotorn. Det brukade krävas minst 5-6 försök inte den startade igen. Jag skulle till Karlstad, på en kurs i hållfasthetssortering, det fanns ingen annan att skicka. Jag ville inte eftersom bilen var i så dåligt skick. Men jag vågade inte säga nej. Jag behövde ju behålla jobbet för att få in tillräckligt med pengar så att banken inte skulle ta vårat hus. Det var egentligen inget att välja på.  

Men ett av problemen var att jag hade problem med magen efter en influensa. Jag hade piggnat till från influensan men magen krånglade rejält, jag fick inte behålla maten, den bara rann rätt igenom och jag hade inte vågat "släppa väder " på en vecka. För jag visste inte om det skulle komma en vind från rumpan eller nått flytande från samma hål. Jag hade fått stanna ungefär vart 5:e mil på vägen upp och satt mig i skogen och förpestat marken med mitt innandöme. Allt detta tillsammans gjorde mig väldigt nervös och det drev på ytterligare. Nu var jag mitt ute på slätten och jag kröp fram i 40km/h, för det var väldigt dålig sikt och snödreven gjorde det väldigt svår att se vägen, det var bara snöstackarna som höll mig borta från dikena. Men nu var det dags igen, jag var tvungen att stanna eller göra det i byxorna. Men det var inget alternativ. Hur skulle jag kunna sitta och köra i det? Det var säkert över 15mil kvar. Jag var väldigt stressad och nästintill livrädd. Man ska ha i åtanke att detta var innan mobiltelefonernas tid. Så räddning var inte ett knapptryck iväg. Jag hade dessutom inte tänkt mig för ordentligt och hade alldeles för dåliga kläder och skor för att klara nån längre tid utan att bilen funkade. Det bubblade rejält i magen och nu var jag bara tvungen att stanna. Jag körde in på nästa parkeringsficka och återigen så bara dog bilen, jag behövde som vanligt inte vrida av med nyckeln, bilen bara dog. Jag sprang ut ur bilen och satte mig på huk och gjorde snön bra mycket brunare och varmare under rumpan. Det fanns inget alternativ. När allt var klart så satte jag mig i bilen. vred om nyckeln men det var bara startmotorn som snurrade runt. Men motorn ville inte gå själv. Jag avbröt och provade på nytt men den ville inte gå igång. Snön yrde på och sikte var urusel. Försök efter försök men inget hände, men batteriet blev allt svagare och nu var det precis att det orkade dra runt startmotorn. 

Rädslan gjorde att jag gick igång på alla cylindrar, jag frös inte längre. Allt blev ett koncentrat, tiden nästan stod still. Jag tänkte; att nu så är min sista stund kommen. Det var så här det skulle sluta. På en parkeringsficka mitt i en snövindsstorm, ett betydelselöst liv skulle nu avslutas. Till vilken nytta? Varför skulle nån behöva frysa ihjäl? Det var ju ändå 1990! Jag blev allt mer uppgiven och jag visste att jag nu bara hade ett eller max två försök kvar, sedan skulle styrkan i batteriet vara alltför svagt. Jag vågade inte vrida på nyckeln, jag var alldeles för rädd för att bilen inte skulle starta. Missmodet sköljde över mig och när det blandades med rädslan blev det som en giftig cocktail. Jag satt paralyserad. Mitt hopp sattes till medtrafikanter, men det var ingen som var ute i detta vädret. Inte en bil syntes till. Det gick säkert fem minuter men det kändes som flera timmar och jag förmådde mig inte vrida på nyckeln. Men till slut tog jag tag i nyckeln med högerhanden, tänkte att nu finns det ingen återvändo. De hade sagt till mig att absolut inte rör på gaspedalen om detta hände, för det skulle bara göra motorn sur. Men av nån outgrundlig anledning så tryckte jag gaspedalen i botten samtidigt som jag vred runt nyckeln, bilen startade inte det gick 3-4 sekunder ocg nu var det bara ett eller två varv kvar på cirkeln som innefattar kolvrörelserna. Precis när jag var på väg att släppa nyckeln, med gaspedalen nertryckt, så startade bilen. Helt otroligt. Det var en magisk känsla. Men rädslan ville inte lämna mig, men nu stannade jag inte mer, hellre att det fick komma i byxorna än att jag skulle frysa ihjäl. Till slut så kom det nån ängel ner och förbarmade sig, det var inte min tur ännu. Jag var både arg och tacksam på en och samma gång. 

Men det fick till följd att efter denna resa så körde jag aldrig längre hemifrån än att jag kunde gå hem, den bilen hade jag kvar i tio efter den dramatiska händelsen på den vidöppna västgötaslätten. Den bilen köpte jag i panik. redan från början så strulade den med just detta problemet. En Opel Ascona CC 2,0I från typ 1987. Jag köpte den 1989 och den blev för dyr eftersom jag i panik och okunskap inte hade vett att pruta. Jag var tydligen den förste hos den bilhandlaren som inte prutat. Dessutom var räntan under de åren över 25% på billån. Jag minns att jag jobbade över som en galning, vissa veckor blev 66 timmar totalt, alla dagens veckor. Ändå tog det cirka 5-6 år innan jag lyckats betala tillbaka det lånet. Då var bilen redan i ett uselt skick. Det var under samma år som banken ville ta huset från pappa, på grund av obetalda lån. Det var tuffa år, som jag inte reflekterat över så mycket, men en sak är säker. När jag väl kunde flytta hemifrån runt 24-års åldern så hade jag inga större sparkapital att använda. Jag fick ta över lite möbler som kompisar annars skulle slänga. Kläder fick jag av kompisar och min bror. Allt det gjorde att jag blev väldigt försiktig med allt vad utgifter hette. Det blev mer eller mindre en livsstil att snåla och gneta så gått det gick. Jobbade i princip varje lördag och nästan alltid på min fridag som man hade en dag i veckan, ett rullande schema. Vi jobbad då tiotimmarsdagar. Så det blev 40 timmar på 4 dagar. Varje fridag gick jag och väntade på att de skulle ringa in mig, så jag kunde jobba. Lönen var relativt låg i förhållande till framför allt hyran så det blev ändå inte mycket över varje månad. 

Fortsatte även att hjälpa pappa med huslånen, även om han började komma på fötter så smått. Han jobbade på med sina kor och lantbruk till han var 82år, inte för att det enbart var roligt utan för att han verkligen behövde pengarna. Men att driva arrendejordbruk i början på nittiotalet var mer eller mindre ett nollsummespel. Mjölkpriset sjönk medan insatsvarorna steg, bland annat på grund av den då höga inflationen.

Söndagen 11 december. -6 på morronen. En bra dag för att genomföra det allt annat än roliga arbetet med att frosta av frysen, tror det är 3-4 år sedan sist. Ett föga inspirerande men troligtvis bra arbete för att spara in på den alltför dyra elen. 

Nu pratar man om hur svårt det är att göra nått åt den biologiska mångfalden utarmande. Det är svårt för att det är inte mätbart på samma sätt som klimatförändringarnas koldioxidhalt i atmosfären. Men det är inte det största hindret. Det största hindret är att biologisk mångfald står i direkt motsats till den alltigenom rådande ekonomin. För att få vår redan för stora ekonomi att växa mer så måste man kapitalisera och rovdrifta sig på naturens gemensamma resurser. Vi har fått en så här stor ekonomi på grunda av att vi våldfört oss på naturen och dess ändliga resurser. Att frångå det tänket, som nu har 200 år på nacken och som byggt hela vår nu kända samhällsstruktur kommer inte låta sig göras utan ett enormt motstånd från de som håller i kapitalet och makten. 

SD håller upp rasistkortet men nu har de hittat ett nytt kort i sin kortlek. Det är klimatförändringskortet. De är emot invandring och de förnekar att det råder klimatförändringar. De menar att man inte får ifrågasätta klimatforskningen!

 Men det är ju konstigt. Det ungefär samma sak som att hävda att jorden är platt och att jorden är universums mittpunkt bara för att nån inte kan synligt bevisa motsatsen. Men om man resonerar så blir det så totalt feltänkt. Att vi har så mycket flyktingar i världen beror till den största delen på just klimatförändringarna. I de länderna som det flyr mest folk ifrån där är det allt mer svårodlat och det råder stor brist på mat och därmed trygghet. 

Detta leder till att de som har kraften, söker sig till andra länder där det går att leva ett bättre liv. Så om vi ska minska de stora folkvandringarna så måste vi hjälpa de flyende att kunna leva i sina länder. Genom att på plats förbättra möjligheterna att odla och leva i deras länder. Det är västvärldens överkonsumtion som utarmat dessa länder från början. Nu är det dags för väst att betala tillbaka. Vi lever alla på en jord, även om vi tror att lösningen är att sätta upp stängsel och murar vid våra gränser. Murarna som byggs kommer inte att stoppa fattigdom och svält i de utsatta länderna.

Men nu har det gått så långt att även om vi hjälper så kommer det ta väldigt lång tid att vända på denna klimatförändringsskuta. Vi har inte ens vänt på skutan, den fortsätter i våldsam och hög fart på helt fel väg. Det blir inte lättare om så stor del av befolkningen inte ens erkänner att det råder förändringar som är av människan skapade. Det är också endast människorna som har förmågan och makten att göra nått åt det.  

Haven tar upp 30% av mänsklighetens koldioxidutsläpp, när detta görs så bildas det kolsyra. Det leder i sin tur till att haven försuras, de blir mindre basiska. Normalt har havet ett PH på 8,1. Efter industrialiseringen är vi nu på 8,0, en till synes knappt märkbar förändring, men PH-skalan är logaritmisk, innebär det en förändring på 30%. Så surt har inte haven varit på 20 miljoner år. 

På kvällen bil, tyvärr, upp till Spånen kallt -7 grader. Under dagens totalt 5 varv i Spånens 2km slinga var det ingen större trängsel. Mätte inte en enda människa. Troligtvis kylan och den relativt sena söndagseftermiddagen som höll folk borta från spåret. Det var ett par cm snö i spåret och vitt i omgivningen, men inget som störde varken löp-styrka eller den senare lugna distanslöpningen i det kuperade elljusspåret. Efter en lite seg inledning så blev det allt bättre känsla i ben och kropp efterhand. Totalt cirka 10km, varav 2km löpstyrka. 

Kuperad Distans Spånen. 8,38km, 5:34.tempo, 119mp.

4 pass löpning, nu kommer vintern.

Är det inte konstigt ibland? Vissa dagar går allt som man tänkt sig och det mesta ligger i fas. Tankarna flyger fritt och lätt, även på en annars tråkig vardag. Men så kommer det enorma bakslagsdagar som gör att allt man trott på skakas om i sin grund. Man väck ur sin "lyckoslummer" och inser snabbt att man inte heller denna gång kommer att få uppleva ett längre sammanhängande flyt. Varför är det så? Drar vi oss själva till tvivel och missmod genom våra tankar eller är det ofrånkomligt? Är allt som rör sig här i livet i ständiga vågrörelser? Det kanske inte ens finns nått som rör sig linjärt? Det är bara våra tankar som kan färdas linjärt och uppåt i evighet. Men i verkligheten finns knappt några linjära rörelser, allt går i vågor eller cirkulärt, beroende på storleken av objektet som är i rörelse. det man däremot kan förutse med otrolig exakthet är de verkligt stora objektens rörelse. 

För ett tag sedan passerade vi 8 miljarder människor på denna lilla planet. Är det för många? Ja, det beror på hur man ser på det, som vi lever för tillfället så är det definitivt en alldeles för hög siffra. Men vem kan bestämma vilka som ska få leva eller inte? Allt levande vill fortsätta leva och föröka sig, det är liksom den grundläggande lagen i det som är i liv. Människan har inga naturliga fiender längre, inte mer än sig själv. Det kan ironiskt nog bli det som till slut sätter punkt för mänskligheten. för som vi lever och frodas nu så är vi på god väg att inte bara utplåna massor med olika arter utan i förlängningen även oss själva. Vi kan bara hoppas att vi till slut hittar en annan väg, en väg som gör att vi på ett bättre sätt kan leva tillsammans inte bara med varandra utan även alla andra levande varelser på denna planet. Det måste finnas en plats och mening för alla. 

Här är en bra bild på - Troligtvis - Växjös största sammanhängande gräsmatta. Kommer de styrande här att låta gräset växa friare och längre nästa år? Frågan är om de kan tänka ut de själva eller om man ska behöva påminna dem?

Måndagen 28 november. En mörk och mulen dag. 5 grader som mest. Blev ännu en dag med Vimmerby-Reman. Vi pratade lite med N i dag på morronen för att reda ut hur det funkar med V-kvistarna. Det var bra så att man inte härjar runt hur som helst med de olika inställningarna i maskinen. Resten av dagen gick åt till att fixa till regler och produkter. det blir spännande att följa hur det går med alla dessa olika produkter och längder, det är minst sagt komplext med alla längder också, mycket att ta hänsyn till. Även om jag gjort reglerna själv så är det väldigt lätt att irra bort sig i tankegångarna. Det kan ta flera minuter innan man kommer på hur man hade tänkt i vissa situationer, märkligt. 

På kvällen cykel till Spånen, via gymmet. Där blev det sedan en löp-runda, kändes som det gick snabbt idag, Men man blir lurad av det massiva mörkret. Det är konstigt hur det kan upplevas så, kanske för att omgivningens konturer blir så nära inpå, som att man springer i ett mindre rum i förhållande till när det är ljust ute. Men i vilket fall det gick inte så snabbt som jag trott. Annars kändes det bra i ben och fötter, men på den sista "intervallen" tog benen slut och det kändes som det gick rätt tungt. 

Löpning/Gång 5/1minut Spånen. 10,37km, 4:48-tempo, 143mp

Tisdagen 29 november. Gissa dagens väder, ja, det var rätt, Mulet hela dagen med lite lätta disduggregninslag, dessa tillfällen med regn lyckades jag pricka in samtliga under dagens lopp. Runt 4 grader. Ja, idag blev det en intensiv förmiddag med alla olika regler och produkter som skulle göras i Vimmerby. 25x125 var i fokus idag. Det kom dessutom igång i verkligheten tidigare än väntat. Tror ändå att det mesta funkat men det är massivt och svårgenomträngligt att se alla saker som är gjort på en gång. Kan tyvärr konstatera att den ibland urusla kapning av VII-sorten fortsätter. Jag vet inte hur man ska komma åt det utan att kapa för mycket i varorna. Men till slut ska väl nån komma på en bra lösning, bara att hoppas att reklamationerna fortsätter att utebli. 

På kvällen till gymmet, mörkret hade redan lagt sig utanför. Det är minst 1,5 månader framåt innan det märks att det börja vända. På gymmet blev det sedan cirka 45 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Politiker är fantastiska på att inte svara på frågor, de svarar svepande och undanglidande och vägrar ta ansvar. Allt beror på den tidigare förda politiken och de problemen de fått i sina knän är så stora att det kommer ta väldigt lång tid att lösa, man kan inte begära att de ska kunna lösa nått inom den närmaste mandatperioden!

 I kväll var det Liberalernas Mats Perssons tur att i flera minuter inte ge några som helst svar. Frågan var hur regeringen skulle lösa problemen med att barnen i de utsatta områdena var rädda för att gå hem från skolan och att de inte vågar eller får vara ut på aktiviteter på kvällarna på grund av alla skjutningar. Den frågan svarade han inte på, han svarade på helt andra frågor. Trots att barnen enda trygghet är I skolorna så var det inte där han skulle lägga de alltför snålt tilltagna insatserna. Nä, han skulle i stället använda den alltför snåla budgeten till att ordna I skolorna, trots att det är det enda stället i barnens miljö som funkar!? Frågan om hur de skulle fixa miljön runt omkring skolan, den lät han förbli obesvarad. Ja, varför blir man inte förvånad? 

Onsdagen 30 november. En mulen och lite småkylig dag, runt 3 grader. I dag var det inventering i Alvesta, det höll på i cirka 90 minuter, men det var längesedan jag frös så här som jag gjorde idag. Det spelar ingen roll hur mycket man klär på sig när själva arbetet består av stå mestadels helt still och bläddra i en pärm fylld med A-4 papper, där ska man sedan leta upp olika paketnummer och sedan bocka av dom med att sätta ett kryss efter paketnummer. Det är omöjligt att bläddra bland dessa papper med vantar. När man väl börjar frysa om fingrarna så går det snabbt till att man får svårt att fokusera på nått annat, än att hur mycket fryser jag egentligen. Det går inte heller att bara gå därifrån, det passar sig inte. Bara härda ut. Arbetet går efterhand väldigt mycket långsammare eftersom nerkylda fingrar blir väldigt klumpiga och själva bläddrandet blir fantastiskt ineffektivt. Men som allt annat så har det en ände. Men det är konstigt hur 90 minuter kan kännas så enormt dryga som de gjorde idag. När man däremot har roligt så hinner man inte blinka förrän det gått 90 minuter. K som var med mig, som brukligt, frös också om fingrarna och han brukar inte klaga i första taget i vanliga fall. Så även om det inte var minusgrader så blir kombinationen av att inte röra sig och den relativa kylan en svår motståndare när det kommer till att hålla värmen. 

Annars blev det åter en dag med olika Rema saker i Vimmerby. Pratade en del med N under dagen, men det råder radioskugga i justerverket i Vimmerby. Det är nästan omöjligt att kunna genomföra nått längre samtal utan att det blir tjall på linan. 

På kvällen till Spånen via gymmet. Där blev det sedan ett lugnt löppass, Det kändes okej i benen men det fanns ingen kraft till nån fart idag. Annars bra löparväder, runt 2-3 grader. Mörkret stör inte så mycket när man tar det lite lugnare. Kände av baksidorna lit under sista halvan framför allt höger vad. Men det kändes aldrig som det var nån fara för att behöva avbryta passet. 

Löpning/Gång Spånen. 6/1min. 10,37km, 5:15 tempo. 130mp

Torsdagen 1 december. Ännu en mulen dag, runt 3 grader. Disduggregn under förmiddagen. På eftermiddagen något torrare luft. Blev en del jobb med Vimmerby under dagen, men blev lite avbrott, möte med C om olika saker som ska göras framöver med Reman. 

På kvällen till Växjö, där blev det sedan först löp-styrka därefter lugn distanslöpning i Teleborgsskogen, det blev 4 varv i mörkret. Kände mig lite sliten i benen men det funkade i alla fall hela vägen. 

Distans Växjö. 7,93km, 5:13-tempo, 121mp.

Fredagen 2 december. Åter en mulen dag, 2-3 grader. Det blev lite nya produkter till Vimmerbys Rema. Senare på förmiddagen möte med Vimmerby. De tyckte att det blivit rörigt och undrade om det behövde vara så och om det till och med kan bli än rörigare. Det är ju inte meningen att det skulle bli så. Men ser inget annat sätt att på ett kontrollerat sätt få Reman att sortera som en riktigt bra sorterare skulle göra manuellt. Men det är komplext att få till regler och produkter, fast det behövs nog ännu mer om man ska täcka upp alla mänskliga möjligheter. Men får nog lugna ner mig ett tag igen. Är ju ingen mening om det bara blir besvikelse. 

När jag kom hem så låg beskedet från kommunen att de inte bryr sig om olika klagomål, det kommer bli en utbyggnad av Orrakullen. Nu är alla möjligheter till överklagande förbrukade, kvar står vi medborgare, överkörda av kommunens tjänstemän och politiker. Självklart bor ingen av dessa högaktade beslutsfattare inom detta område. 

Sedan ringde dottern och var förtvivlad, arg och ledsen. Mötet med den offentliga sektorns företrädare, hade blivit inställt, alla berörda förutom dottern visste om detta. Hon fick veta först när hon kom in till stan. Nu har hon ingen aning om hur hon ska gå vidare, fanns inga mer tider detta året. 

Psykisk ohälsa är hemskt, jag har gått igenom psykoser och olika depressioner under stor del av de sena tonåren och åren mellan 20-40 var mer eller mindre plågsamma. Jag medicinerade själv under den värsta psykostiden, men så fort jag överlevt den perioden så kände jag att medicinen trubbade av alla känslor, jag blev mer eller mindre en levande död inombords, varken glad eller ledsen, bara ett otroligt jämnmod som till slut blev outhärdligt. 

För egen del tror jag inte man kan medicinera sig lycklig. Medicin kan vara helt livsavgörande i akuta situationer och vid traumatiska händelser men på lång sikt finns det ingen psykisk medicin som gör oss människor lyckliga. Det måste komma inifrån på nått sätt, att man känner mening och när jag mår som bäst är när man kan hjälpa nån med något. Det är därför det är så frustrerande när man inte når fram för att hjälpa. Så många försök och små framsteg och förhoppningar som väckts bara för att helt plötsligt vara som utraderade. Men vi går alla omkring och bär på våra problem, vissa saker kan man inte dela med vem som helst. I bland behövs det nån utomstående som kan se med neutrala och ibland klara ögon. 

Lördagen 3 december. En mulen morron med ett väldigt tunt frost/snö täcke, inte så det blir vitt på marken men ändå en lite ljusare nyans. Runt 1 grad. 

Varför är det så svårt för oss att vi måste ta bättre hand om både varandra och naturen? Jag har tidigare nämnt skogsbolagen, där jag själv är en anställd, snacka om att sitta på 2 stolar! Inte konstigt om man känner sig ambivalent och falsk stor del av tiden. Men till mitt försvar ska sägas att när jag började på sågverket 1987 så fanns det ingen samhällsdebatt om ett förändrat klimat. Det fanns däremot mycket prat om vår miljö. Men det var ingen som tänkte så mycket på det i verkligheten. 

Men allteftersom åren rullat på och man själv sett förändringarna till det sämre så har det för mig blivit allt mer uppenbart om att vi på ett väldigt tragiskt sätt är rakt på väg mot en katastrof. Inte bara klimatförändringseffekter som svält, klimatmassflykt av människor, översvämningar, torka och stora skogs och naturbränder. Samtidigt utrotar vi stora delar av insektsfloran som i sin tur påverkar hela ekosystem. Detta har kommit till den stora allmänhetens kännedom. Men vi orkar inte riktigt ta tag i det. 

Men vi kan göra saker själva, som att låta gräsmattan växa lite längre, delar av den kan vi låta växa fritt ända till hösten, om man delar upp gräsmattan i olika segment så kan man göra det utan att det ser ovårdat ut. Kommunerna kan sluta motorgräsklippa sina stor gräsytor. Jag har sedan tidigare föreslagit att varje kommun ska ha ett eget litet jordbruk, som låter sina djur beta av gräsytorna. Det finns massor med fina bieffekter av det. Barnen skulle älska att ha olika betande djur omkring sig. Insekter skulle komma till i större utsträckning. Allt detta skulle gå att fixa till på nått år, om den kommunala viljan fanns. Men i Alvesta har det tyvärr tagits steg åt det motsatta hållet. Här vill man fortsätta att expandera industrimarken. Orrakullen 1, som hittills varit ett fiasko, det enda som hänt är att Vida etablerat sig på den enorma ytan som kommunen skogs och  naturmångfaldsskövlat för ett tiotal år sedan. Men detta till trots så har man nu beslutat att, till många medborgares stora protester, starta Orrakullen 2 projektet. En lika stor yta, runt 55 hektar fin tallskog, som det första projektet ska nu skövlas och där ska det sedan förberedas för ännu mer industrimark. Vad i h-e tänker de styrande med?! Man blir så förbannad och ledsen att man inte vet var man ska ta vägen med sin ilska. 

Varför är det bara pengar och ekonomi som styr denna tragiska värld? Det finns så enormt mycket vackert och fint runt omkring oss, som bara vill leva, precis som vi. Allt som vi har runtomkring oss i vår natur lever och frodas helt utan ekonomi. Däremot så förstörs ovärderlig natur i en oroväckande hög takt för att vi människor vill ha mer ekonomi. Men vad ska vi ha all denna ekonomi till när naturen är försvunnen och förbrukad? När vi bara har enfaldiga granskogsplantage kvar, då kommer även den industriella skogen att på sikt försvinna. För en art kan inte leva helt av egen kraft, det krävs en symbios av olika arter och växter för att det ska bli ett levande ekosystem. 

Nästan alla skogsägare är intresserade av jakt, men om vi enbart bedriver granskogsplantage så kommer förutsättningarna för djuren bli ännu sämre än vad de redan är. Redan nu kommer det in rapporter om mindre och färre älgar, det finns allt sämre och mindre bete för dom i våra enfaldiga skogar. Om vi inte tänker oss för och låter alla naturens olika delar få finnas för sin egen skull kommer det leda till katastrofer längre fram. Det är väldigt lätt för människan att utrota en djur eller växtart, men försök att återskapa den? Vi har ingen makt eller kunskap att ens skapa en lite blodsugande mygga eller fästing. På vilket sätt har vi då rätt att sätta oss över alla andra levande saker i vår omgivning? 

På förmiddagen blev det ett löppass, mulet och bara nån plusgrad, svaga vindar från nordost. Lite seg känsla i inledning, det har känts som det varit nån förkylning på gång de senaste dagarna, men under andra halvan blev det bättre känsla även om benen inte var jättepigga under de sista kilometernas lilla fartökning. Annars nästintill perfekt luft, friskt och krispigt och lätt att andas när det är dessa temperaturer. Mitt under rundan började det dåna och leva i omgivningarna, de lät som ett jetplan närmade sig på väldigt låg höjd, men det syntes inget. Rätt vad det var blev ljudet allt högre och annorlunda, ett högt vinande och tjutande ljud. Det visade sig vara 3 stora bandvagnar som körde på den smala grusvägen, de kom i hög fart och rev upp gruset ordentligt och stora stenar kom upp i dagen. Till vilken nytta var dessa dieselslukande monster ute på en lördag? Det visade sig vara kommunala insatsstyrkan som övade för att kunna bistå om/när det blir elnätsavstängningar framöver. Då ska dessa bandvagnar kunna komma ut till samhällsviktiga ställen och köra dieseldrivna elverk. Då må de vara förlåtet för denna gång. Men i vilket fall, varför skulle de ut på den fridfulla grusväg att öva? 

Löpning/Gång Växjö. 15,4km, 4:54-tempo, 136mp.

Lördag kväll hur underbart är inte det, ett par timmar av lycka, så försvinnande kort men underbart. En stund att njuta av men framförallt att längta till. Det är en av sakerna som ger livet den fina meningen. Allt är inte arbete och möda, för att få föda. I bland behöver man stunder av njutning och avslappning, man vill vara där för evigt och om man kunde så skulle man stanna tiden för denna stunden och känslan. 

Söndagen 4 december. Mulet och snålblåst från nordost, ett tunt vitt snötäcke lyste upp den annars lite dystra dagen. Nostalgi kan vara väldigt trevligt att vara i, minnet skalar bort det som var obekvämt och trångt, lyfter fram det varma och sköna. Det blir en skön stund och om man kan vara i det en stund. Det får inte vara för mycket annat som pockar på, söndagar är bra dagar för det. Då finns ingen besvärande vardag med alla måsten som trycker på från alla håll och kanter. Det kan dock bli för mycket av det goda, så som det nästan alltid är med de allra finaste sakerna här i livet. Mycket vill ha mer. Tror att vissa av oss har en gen som gör att vi så lätt överkonsumerar när vi väl kommit i stämning av något nostalgiskt eller börjat äta på nått sött och gott. Eller, rätt vad det är så pockar nått från verkligheten på och småirriterad och besviken måste man lämna den nostalgiska världen, förtrollningen är bruten, man vet inte när det åter ska komma stunder av rätt stämning. 

En idé hade varit att återanvända förra årets julkort, att man tippexar de gamla lite försiktigt och sedan skickar tillbaka de kort man fick förra året, då tänker man både på de nära och kära samtidigt som man gör en insats för klimat och miljö, undrar om det kan bli nått på sikt?

På förmiddagen blev det en cykeltur till XXL, skulle leta efter ett par termobyxor, men det fanns inga bra, eller rättare sagt passande både för plånboken och i rent praktiskt syfte. De som var hyfsat bra hade en otrolig prislapp hängande på sig. Kanske att den ändras till det lägre efter jul, i alla fall hoppas jag på det. Det är nog så att man ska köpa vinterkläder på våren och sommarkläder precis när hösten är i antågande. 

Vigsel och 3 pass löpning.

Efter att varit tillsammans i 10 år så var det dags att bekräfta det med vigsel. Det blev en fin ceremoni tillsammans med våra barn. När man tänker bakåt så inser man att dessa tio år gått väldigt fort. Vi har varit med om mycket saker tillsammans och det har varit både bra och mindre bra dagar. Men de flesta har skinit fint. Jag tror det är en fördel om man är i ungefär samma ålder om det ska hålla över tid. Båda kom från tidigare äktenskap och vi hade båda ett bagage med oss. Det blir genast mer komplext och komplicerat då. Om båda kommer med relativt tomma ryggsäckar så blir det enklare att jämka samman livet tillsammans. Efter några stormiga första år så har det stabiliserat sig alltmer, visst kommer det ibland upp olika saker och tillfällen där vi inte alltid är helt överens, men efter lite diskussioner och tålamod från båda håll så brukar det bli bra. Att prata om allt är det bästa för ett förhållande, om man går och knyter sin hand i byxfickan eller hela tiden sväljer sina ord som bör komma ut och upp på bordet så leder det inte till ett bra förhållande på sikt. Tycker ändå att vi kan prata om det mesta och efter tio år så börjar man känna varandra. 

 

Måndagen 21 november. Fortsatt vinterväder, -5 som kallast, runt nollan som varmast under dygnet. Under dagen fortsatt jobb med Vimmerby-Reman, gjorde även några nya regler till Alvesta, det var efter lite kap-strul med 44*84 som det behövdes lite kompletteringar. Det finns många olika saker man kan ändra på och göra i Reman, men ibland undrar man om det blir lite väl mycket gjort? Att det blir så detaljerat så att ingen ändå kommer använda datan man får fram, till nått vettigt? 

På kvällen till gymmet, lite slaskigt och saltigt, inte bra för cykeln, den är redan i rätt uselt skick, frågan är om det inte snart är dags för ännu en renovering av den, både kedja och hjälpdrev som inte längre funkar så bra, bromsarna är också rätt så dåliga. 

Det blev cirka 50 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes helt okej i kroppen. 

Tisdagen 22 november. Fortsatt vintrigt. Någon minusgrad mest hela dagen. Det kom någon cm snö under natten till idag. Till slut plogade de cykelvägarna men inget grus på, så på kvällen blev det väldigt halt när det frös på lite framåt kvällen. 

Blev en heldag med Reman i Vimmerby, på distans. Det blev lite diskussioner om själva sorteringen, med säljarna. Det är inte lätt när man ska vara på gränsen med allting. Vi får se hur det utvecklas så småningom. 

På kvällen löpning. Tänkte att det var bäst att springa på cykelvägarna, men det var väldigt halt, så det gick inte få nått fäste knappt nånstans, det var bara i kanten på cykelvägarna, där snöskottarna missat. Där var det lite snö kvar som det gick att få fäste. Inget grus utan bara ren asfalt, som frös på framåt kvällen. Jag sprang upp till elljusspåret, där var det, till min stora förvåning, mycket bättre fäste. Men det blev bara ett varv i 2km slingan innan det åter var dags att vända mot gymmet igen. Det var lite seg känsla första halvan av passet och svårt att motivera sig till att ta i när det var så halkigt. Men efter andra halvan släppte det lite och sista biten blev det med lite mer tryck. Nån minusgrad och isigt underlag. 

Löpning/Gång 5/1minut Östra Alvesta. 10,3km, 4:48-tempo, 140 mp.

Onsdagen 23 november. Mulet och mörkt hela dagen, disduggregn, blöt och kallt ute, runt 2 grader mest hela dagen. Blev mycket med Reman i Vimmerby även idag, gjorde några nya regler som behöver testas först, handlar om kviststorlekar i den bästa kvalitén O/S. Får vi se om det kan funka i verkligheten också. 

På kvällen blev det till gymmet och ett pass styrketräning, kändes okej i kroppen. cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. 

Torsdagen 24 november. En mulen dag runt 4 grader som mest. Det blev en semesterdag, för idag var det en speciell dag för oss. D och jag vigde oss. Det var bara vi och barnen som var med. Blev en fin och speciell stund. Väldigt bra vigselförrättare, de har gjort ett fint rum på det nya kommunhuset, avsett för just vigslar. Med en fin utsikt bort mot Domyrkan. Efter det blev det lunch på fyra krogar. 

Redan vid 14-tiden blev det löpning, lite tidigt, för tätt inpå lunchen. Men efter en seg första halva så släppte det lite sista biten. Ändå skönt att kunna springa i dagsljus. Kändes bra i ben och fötter, men på grund av den lunchstinna magen blev det ingen direkt farthöjning i dagens pass. 

Löpning/Gång Växjö. 7/1 minut. 10,25km, 4:47-tempo, 137mp.

Fredagen 25 november. Mulet hela dagen, men uppehåll. 4 grader som mest. Det är mycket på jobbet som ska göras närmaste tiden, känns som man inte hinner med riktigt. Rema-uppgifter i både Alvesta och Vimmerby, men det är ändå intressanta saker, hade jag inte tyckt det så skulle det aldrig funkat. 

På eftermiddagen en promenad uppe i Spånen-skogen, de har märkt upp mängder med gamla träd i en fin gammal skog, en del träd har en prick på sig en del en ring runt stammen, läste om det precis. Detta är tydligen en rotpost. Träd med ring runt sig ska sparas, en prick på stammen och de ska huggas ner, ett längsgående streck markerar hyggets gräns, det innebär att denna vackra skog snart är ett minne blott, säkert mellan 80-100 år gammal. Bara nån halvannan km från samhället och en prima blåbärsskog med ett blandat bestånd av mestadels tall med ett mindre graninslag. Synd, men vad kan man göra? Bara still åskåda och förtvivla. 

Lördagen 26 november. En mulen dag och 3-4 grader på förmiddagen när dagens löpning inleddes. Men torrt och fint ute, i princip helt vindstilla. Det kändes helt okej i ben och fötter, men jag kände mig rätt tung och klumpig under farthöjningen sista 3-4km. Rätt så lagom med folk runt Södra Bergundasjön, men runt Växjösjön var det glesare än väntat. Fortsätter med Löpning varvat med gång, det har hittills funkat bra för mina fötter och ben. Löpning/Gång Växjö, 15,4km. 4:50-tempo, 135mp.

1:a Advent 27 november. En mulen dag, runt 4 grader som mest. På förmiddagen blev det lite cykling, först till Jysk, därefter blev det en runt Norra + Södra Bergundasjön. Kändes helt okej i benen. Friskt i luften. Cykling. 21km, 18 km/h. 97mp

På eftermiddagen tog vi en promenad runt Växjösjön. Det är tragiskt när man passerar Södras huvudkontor, de har förmodligen Växjö kommuns största sammanhängande gräsmatta, de har på den gräsmattan inte gjort nånting för att bevara mångfalden i naturen, det är enbart enfaldiga grässtrån överallt. Varför kan de inte ta tag i det? Det skulle kunna vara så mycket mer än en helt steril gräsmatta. 

Södras enorma gräsmatta som tyvärr saknar allt som symboliserar att man bryr sig om naturens mångfaldsbevarande. 

4 pass löpning, hösten övergick plötsligt i vinter.

Ja, så blev det plötsligt vinter,  får vi se hur många dagar det kommer förbli så? Det brukar komma en knäpp på ett par dagar innan det återgår till höst. Har varit mycket fokus på Rema-saker, mestadels med Vimmerby. Det går nått steg framåt ena dagen sedan bakåt nått steg och ibland känns det som det stampar på ett och samma ställe. Tålamod krävs när man jobbar med sådana här saker. Men tid är nått som vi alla har lika mycket varje dag. 

Löpningen har rullat på bra, det blir dock många pass i mörker, det är alltid lika dystert när man inte kan springa i dagsljus, särskilt i veckorna. Men allt har sin tid. När vi kommer en bit in i januari ljusnar det alltmer. Det  blir inga rena fartpass men på tisdagarna liknar det nästan intervaller, även om det saknas några procent i ansträngningsnivå för att bli ett renodlat intervallpass. 

Måndagen 14 november. Mulet mest hela dagen, 10 grader som mest. Stimmigt och stressigt mest hela dagen, en inbillad stress? Ja, för det mesta. Det känns värre när man inte helt kan påverka sin dag, idag blev det blandat mellan Vimmerby och Alvesta. I Alvesta var det om att sortera ut lite bättre varor som annars kommer bli VII-sort. Till slut så hittade vi hyfsat rätt i reglerna. I Vimmerby är det lite mer fokus på deras V. Utfallet har sjunkit sedan de installerade Reman, dessförinnan hade dom dubbelt så bra utbyte, inte hela sanningen heller då det numera kantas med mer vankant. Jaja, vi får se hur det går med allt. I slutet på dagen känns det rätt tomt inombords. Man ställer sig frågan, vad är det jag håller på med? Till vilken nytta är detta, att hålla på med att pilla på någon millimeter här än där? 

På kvällen till gymmet, där blev det sedan ett bål och överkroppspass. Kändes okej i kroppen. Men mentalt var det lite sorgset idag, konstigt hur det kan komma över en på måndagar. Verkar som det är nått kollektivt ibland? Mitten på mörka november, varken kallt eller varmt, bara ett massivt mörker mesta delen av dygnet. 

Tisdagen 15 november. Mulet hela dagen, betydligt kyligare idag och på eftermiddagen friskade det i lite från nordost. Sov lite oroligt i natt, vaknade redan vid 2-tiden och huvudet var upptaget med att analysera olika skeenden angående ändringarna i Reman sent i går eftermiddag, kanske att det togs i för mycket, tänk om det blir fullständigt galet sorterat, vad har jag gjort, inte panik, men olustiga känslor som blir så väldigt mycket starkare mitt i natten, efter det låg jag och vred mig, sov nog lite grann mellan de uppskruvade tankarna. Diskuterade sedan lite med A och N om att det kanske skulle skruvas ner lite eftersom man inte vet förrän efter ett tag in i körningen. Det gick åt hela förmiddagen med att göra olika sorters produkter i 25*100, får vi se om de kommer till nytta sedan. 

På kvällen cykel till Spånen via gymmet, det var nästan lite kallt "bara" 6 grader, men friskt i luften. Mörkret var snart massivt och det dåliga lyset uppe vid Hanaslöv påverkar en del. I dag kändes det riktigt bra i kropp, ben och fötter. Kan bero på temperaturen, för mig är det nog helt idealt. Blev aldrig riktigt trött idag, kommer nog efteråt? Men i vilket fall det är bara att vara tacksam för dessa bra rundor kommer inte så tätt. Allt var i optimal harmoni. Andning, ben och puls var balanserat, det brukar nästan alltid var någon av dessa saker som går i taket före de andra. 

Löpning/Gång 5/1 minut Spånen. 10,37km, 4:44-tempo, 143mp.

Onsdagen 16 november. Mestadels mulet, men ibland öppnade upp sig och bakom molnen fanns det fortfarande kvar en klarblå himmel, kyliga vindar från nordost, 7 grader som mest. 

Det blev en hel del försök till analys av V-ändringarna på 25*100 i Vimmerby. Det verkade ändå funka även om utfallet inte blev så mycket högre, men det finns lite till att skruva på om det skulle finnas ett behov av det. De erfarna från Vimmerby påpekade dessutom att råvaran var osedvanligt vankantig, det gör ju inte saken lättare. Men de ibland förekommande "vansinneskapen" i VII-sorten kvarstår, en på 50 ungefär. Men, vi får se om det är nån som kan lista ut vad det beror på. Kanske att det är nått som sker rent mekaniskt? Man behöver nog följa bitar genom ramen under en tid för att se om det händer vid nått speciellt tillfälle. 

På kvällen till gymmet. Där blev det sedan cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen, har varit lite stel i ryggen de senaste dagarna, vet inte om det beror på den upplevda stressen den senaste tiden? Men själva träningen gick bra i vilket fall som helst. 

Torsdagen 17 november. Kyligt på morron, runt nollan och lite is på bilrutan. Under dagen blandat väder med delvis lite luckor i molnen, men i Vimmerby var det mest svagt regn under dagen. Vi åkte från Alvesta redan vid 6-tiden på morronen, färden gick till Vimmerby. Det var A och jag. Det blev rätt intensivt, efter lite prat och diskussioner med planeraren så blev det sedan genomgång av 25x100 V som vi hade ändrat lite på vissa regler, jag tyckte det såg lite väl ändrat ut i verkligheten, det kom sedan 2 sorteringsexperter, de tyckte ändå att det såg helt okej ut. Men till slut är det ändå kunden som bestämmer om det är acceptabelt eller inte, det återstår att se hur det blir med det. Efter lunchen körde vi hem. Var i Alvesta strax efter 15. Därefter till Växjö.

Runt 3 grader och kyliga vindar från NO, det blev hösten första pass med överdragsbyxor samt mössa och vantar. Det kändes bra första 5 minuterna men sedan kom segheten ifatt mig och det blev ett lugnt pass, fanns ingen extra kraft i benen idag. Mörkt och besvärligt med alla mötande cyklister och gångare, det blir mer missförstånd när man inte ser varandras ögon. Som vanligt på torsdagar så nästan svartnar det för ögonen efter 4-5km, en blandning av trötthet och att jag är låg på energi på nått sätt. Ja, torsdagspassen är av en ännu ej klarlagd orsak veckans svåraste pass att genomföra. Det bästa brukar vara att köra igenom det lugnt, i alla fall efteråt. Är inte ben och kropp på topp så är det bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Löpning/Gång Växjö. 7/1 minut. 10,33km, 5:04-tempo. 129mp

Fredagen 18 november. Kyliga nordostliga vindar, is på bilrutan, sådär hård och knagglig, tog 3-4 minuter att skrapa bort den, bilen på tomgång, ajajaj, inte bra för klimatet, men vad ska man göra? Växjöbostäder tar bra betalt för parkeringsplatsen, trots att de inte gjort en enda förbättring sedan den var en gratisparkering fram tills för ett par år sedan. Måste varit nån moderat i styrelsen som kom på ett smart sätt att lura till sig hyresgästernas surt förvärvade pengar. Jag hade bättre kunnat tåla det om de satt ett tak över parkeringen, så man slapp bekymmer med regn och snö. Men det kommer nog snart upp, men då blir det också med en kostnad på ett par hundralappar i månaden, pengar som betalar taket på nått år men som bolaget slickar i sig hela takets livslängd, som säkert är över 50 år om ingen förfördelad i ren ilska bränner ner det. Men nog med gnället. Nu är det nytt styre i Växjö, kan bara hoppas att de besinnar sig i kommande förhandlingar och inte vältrar över inflationskostnaden till 100% på de arma hyresgästerna. Det är i så fall djupt orättvist. 

Var på bilverkstan och trots att jag lagt 10 000kr på bromsskivor och belägg så måste jag också byta oken, ytterligare 6000 kr. Samt att framrutan läcker, om den ska bytas är det ytterligare 10000 kr, om jag inte tillverkar ett stenskott i siktfältet får jag bära hela kostnaden, men jag har inte hjärta att fördärva bilen medvetet. Mycket skit har jag gjort i livet, men detta klarar jag inte av. Vilket dilemma, om man gör en ohederlig handling så sänker man sin kostnad med 80%. Dom brukar säga att ärlighet lönar sig, men vet i f-n om jag kan hålla med om det? I vilket fall så gäller det inte illa tillverkade Volvobilrutor. 

Det var inte honung som nådde dina öron, nä, det var en tistel som kom in och rev upp sår, det är klart att det gör ont då. 

På eftermiddagen blev det byte till vinterdäck på bilen, krångligt och trång i det lilla garaget. Asfalten utanför garaget är i så uselt skick att det inte håller för en domkraft. Men men det är mitt eget val. Ett av däcken var helt utan luft, tog nästan 10 minuter att pumpa det med cykelpumpen. 

Kollade även på de två sista avsnitten av säsong 7 av Vänner, Chandler och Monica gifte sig till slut. 

På kvällen såg vi den danska filmen En runda till. den var bra men kunde ändå gjorts bättre. Ämnet väldigt intressant, som jag också funderat på, även om mina tankar inte varit exakt som i filmens premisser. Det hade kanske funkat hela vägen om de nöjts sig med att ligga kvar på 0,5 promille alkohol i blodet, men som med allt annat här i livet, mycket vill gärna ha mer. De kunde inte hålla sig på rätt sida utan de ökade mängden rejält, det slutade i en ett självmord och att de andra tre nyktrade till. Men å andra sidan, vad hade hänt om de fortsatt i flera år, hade de då utvecklat alkoholism? Svårt att svara på. 

Lördagen 19 november. Så kom då vintern, det gick fort när det väl bestämde sig, lätt snöfall i gårkväll, som väl var så blev det bara ett vitt, tunt täcke på några mm. 

Dagens löpning bedrevs i vinterväder. -2 grader och rätt hårda, isande vindar från nordost. Har man bara rätt kläder på sig så besvärar kylan ingenting. Jag springer hellre i detta väder än över 20 grader varmt. Efter en lite seg inledning kändes det allt bättre. Varvade 7 minuters löpning med 1 minuts gång. Kändes bra i fötter och ben. Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 15,42km. 4:52-tempo, 135mp 

Lördagar kommer med en speciell känsla, det svåra är att inte kolla framåt till söndagen, för då förtas frihetskänslan, varje dag har nog av sitt elände eller glädje. Men de flesta lördagar är vi i ett eget tillstånd där inte vardagens måsten trycker på och drar i vår uppmärksamhet. Men å andra sidan kan man inte vara i lördagar hela tiden, då försvinner den känslan. Men det kunde kanske vara nån lördag till i veckan utan att mänskligheten skulle förgås eller falla ner i nått dekadent tillstånd där samhällets grundpelare skulle vittra sönder och till slut falla isär i ruiner? En del har onsdagen som en lördag, men för egen del funkar inte det, i alla fall inte om det ska arbetas på torsdagen. 

På kvällen började vi titta på en film men tröttnade snart då det var för mycket science fiction. Bytte till en film från tidigt 80-tal, med Tom Cruise, inte en av mina favoritskådespelare men i denna filmen var han bra. Filmen blir intressant på det sättet att den speglade det tröstlösa beroendet av en utdöende företeelse. Gruvindustrin, alla som kunde ta sig ur den snabbt döende staden gjorde det. Men de som inte kunde eller inte hade nån framtid nån annanstans blev kvar. Allt är i ständig förändring, precis som i våra dagar. Nu är det den snart döende men ack så framgångsrika oljeindustrin, en industri som gett oss allt vårt välstånd, men som kommer med en baksida som vi inte vill kännas vid. 

Men tillbaka till filmen. Det mest intressanta var ändå kulturen på den tiden, den machoattityd som rådde då, inte bara i USA utan över hela världen. Rollerna i samhället var så tydliga, förebilderna för den manliga sidan var, fysisk styrka. Amerikansk fotboll. Spelades bara av killar, medan tjejernas roll var att vara cheerleaders, underhålla publiken i pauserna. Dessa företeelser finns fortfarande kvar men gränserna mellan könen har bleknat och håller sakta på att suddas ut. Det är inte så konstigt då om många blir förvirrade och vilsna, för var ska man ta vägen med all sin råa styrka och manlighet om det inte finns nån arena för det? Filmen var från 1983, och heter Ta chansen. Man känner igen sig i stämningen som rådde då, det var likadant i USA som Sverige, även om sporterna var olika. Men mycket yta som gällde om man ville vara populär. De inre kvalitéerna som finns i varje människa var inte nått som premierades på den tiden. I alla fall inte i de yngre generationerna. 

Söndagen 20 november. Minusgrader hela dygnet, ett tunt snötäcke som gav en vinterkänsla hela dagen. Solen orkade knappt igenom molnen men det blev ändå blåa skrevor av himmel i det annars dominanta molntäcket. -4 grader som lägst och runt -1 som varmast. Knappt några vindar. På förmiddagen cyklade jag till Biltema, För att köpa lite fågelmatarsaker och frö. Växjö är ändå en bra cykelstad, inte på någon sträcka behövde jag stångas med arga bilister. Det är ändå över 5km från Teleborg till Biltema. De saltar huvudcykelstråken men det sliter nått hemskt på cykeln så jag undviker helst de vägarna. 

Till vår stora förvåning så kom det Talgoxar redan efter ett par timmar, samt nån enstaka Blåmes. Det brukar ta ett par dagar innan de accepterar nya fågelmatare. Det var även Skator som försökte och delvis lyckades sno åt sig lite mat. De är nog bland de smartaste fåglarna, om det behövs så samarbetar de också, men om det är enkelt för dom att få maten så blir det tvärtom, då är den starkes rätt som gäller. 

I dag började fotbolls-VM, ett spektakel som blir alltmer korrupt. Nuförtiden ids de styrande i maffiaorganisationen FIFA inte synbart dölja sina smutsiga affärer. Hur är det möjligt att en oljestatsdiktatur får arrangera ett VM i fotboll? Det är fel på så många sätt, men vi sväljer även det och även om det är en del protester så är vi som vanligt dubbelmoralister. Jag får se om jag kommer följa det för egen del, kanske att jag kollar på toppnationerna i alla fall. Det känns lite konstigt med VM i slutet på november, mig veterligen har det aldrig inträffat. 

På kvällen blev först cirka 2km löpstyrka, därefter cirka 8km lugn distanslöpning i den snöbeklädda omgivningen, det påverkade inte löpningen något, det har bara kommit någon centimeter. Precis lagom för min del, det blir ljusare ute men ställer inte till bekymmer i trafik och löparspåren. 

Distans Växjö. 7,93km, 5:03-tempo. 127

4 pass löpning och fortsatt väldigt milt för årstiden.

Cop 27 pågår för fullt, världens ledare är på plats, de flyger givetvis dit och lever lyxliv medan folket i Egypten lider av dåliga skördar på grund av det förändrade klimatet. Det snackas hit och dit och de stora vackra orden ligger så fint i ledarnas munnar. Men runt omkring i världen händer egentligen ingenting som är positivt för den allt mer påfrestade planeten. Utsläppen ökar och i Sverige går vi till och med åt fel håll sedan vi fick en högerregering. 

Det är lite som att det pågått en jättefest i flera decennier, där ett dagligt supande gjort oss till fullfjädrade alkolister. Vi vet att det kommer leda till katastrof för oss om vi fortsätter supa, men det gör för ont att sluta så därför fortsätter vi häva i oss varje dag, vi till och med ökar intaget. Det finns ingen väg tillbaka längre. När det är en enstaka människa som råkar ut för detta så kan omgivningen gå in och rädda situationen och den drabbade personen kan kanske ta sig ur ett destruktivt missbruk. Men om man ska jämföra vårt förhållande till klimatförändringarna så är det som att alla är alkolister. Det finns inga nyktra människor runtomkring. En del klagar på supandet men är själva alkolister, vi är alla alkolister när det kommer till en jämförelse med klimatet. Det är därför som det blir så otroligt svårt. 

Inte nog med det, efter det katastrofal kriget i Ukraina så rustar världen länder upp sin militär, detta egentligen helt meningslösa upprustandet leder till nya utsläpp och slöseri på resurser som kunde använts till klimatförbättrande åtgärder i stället. 

Varför är inte lövblåsare förbjudna ännu? vilket ofog det är att se och höra dessa mer eller mindre meningslösa maskiner. Nu när vi ska tänka på klimat och miljö, varför orkar ingen räfsa upp löven längre? De som går omkring och blåser bort löven från gräsmattorna bär inte skulden direkt, men de som bestämt att inte förbjuda dessa oväsensmaskiner som släpper ut mer eller mindre orenad bensin rätt ut i luften samt massor med oljud. 

Dessutom så är det förkastligt att ta bort löven, det naturliga är att naturen själv tar hand om löven, det blir mat till maskar och i förlängningen ett naturligt gödselmedel för jorden. Låt löven ligga kvar på gräsmattan, om ni tvunget måste ha bort dom, ta då fram den mer eller mindre bortglömda räfsan. Då får man dessutom mer motion, det är ett arbete i tysthet, kontemplativt. Men män älskar maskiner som låter, ju högre desto bättre. 

Jag kan vara väldigt negativ här, tyvärr. Men det verkar värre än vad det är. För det mesta är jag på ett helt okej humör, men när det händer saker eller man hör hur olika personer mot bättre vetande gör eller säger saker som sårar och negativt påverkar andra människor, ja då reagerar man. Fast de allra flesta gör ju mest bra saker eller saker som inte stör, men det är liksom på nått sätt det man förväntar sig och då rinner det bara förbi en utan att man ägnar det en enda sekund av tacksamhet. Det är synd. 

Jag vet inte om det är inbillning? Men när man sitter här hos D och tittar ut på folk som går förbi på cykelvägen precis utanför så kan man på vissa personer skönja ett lite överlägset leende på de som går förbi. Det är då jag tänker att de bor inte själva i detta hyresområde. Nä, det är välbesuttna villaägare som går förbi och tänker på hur bra de har det i jämförelse, de behöver inte bekymra sig om oskäliga hyreshöjningar om 10% eller mer det kommande året. Förlusterna som hyresvärdarna gör på grund av inflationen ska tydligen, till 100% bäras av hyresgästerna, hur är det rättvist? Inte nog med sedan ska det tas 100 miljoner ut Växjöhem, för att användas i den kommunala verksamheten, till sådana saker som även villaägarna är med och åtnjuter frukterna av. Då blir det så att det är de ofta mindre välbärgade hyresgästerna som betalar för att de ofta rika villaägarna även ska åka på gratiståget när det kommer till det som ska vara gemensamma kommunala intressen. Det är verkligen inte okej enligt mig.  

Måndagen 7 november. En mulen och mörk höstdag, tidvis regn men inga mängder att tala om. 1mm regn under dagen. D fick åter ont i magen under gårdagskvällen, precis när hon skulle börja jobba igen, hon var så ledsen idag på morronen efter en nästa sömnlös natt. Nu får vi se hur det blir med allt. Hoppas det går över snart. 

Under dagen var det lite förberedelse inför att P kommer till Alvesta i morron. Även en del jobb med att skapa upp underprodukter till  olika urläggsprodukter. Inget jätteviktigt arbete men när det väl är gjort så kan man ha nytta av det om man vill. 

På kvällen till gymmet där blev det sedan cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes okej i kroppen. 

Det är inte mycket som går åt rätt håll när det kommer till att rädda vårt klimat för framtida generationer. Sverige flyttar tillbaka sina hyfsat offensiva positioner på punkt efter punkt. Häromdagen kom besked om att det i somras genomklubbade förslaget om att alla färdmedel skulle räknas i ett nytt reseavdrag för resor till och från jobbet dras tillbaka och det kommer framöver endast att beröra biltrafiken. 

I dag kom ett nytt besked, klimatbonus för elbilar dras in med omedelbar verkan, redan från i morron går det inte längre att få bidrag till det. 

Regeringen går hårt och snabbt fram, ivrigt påhejade av baksätesförarna representerade av SD. Det kommer nog komma förslag på förslag den närmaste tiden. Övriga världen kommer att se Sveriges kraftig sänkta ambitioner och det kommer leda till att dessa länder inte heller ser någon anledning att ta klimathoten på allvar. Det känns alltmer hopplöst att vara på den gröna sidan. Måste det till än värre katastrofer än hittills skådade för att Svenssons ska vakna eller är det också försent?  

Nu blir det inga fina bilder på naturen, i november är det mörkt på kvällarna, men månen var full och vacker i måndags, tyvärr gör mobilkameran inte rättvisa åt verkligheten.

Tisdagen 8 november. En mulen dag, kom cirka 0,5mm regn under dagen. Varmt för årstiden, 12 grader. Blev en heldag med fokus på Vimmerby, vid 9-tiden kom P från Vimmerby. det blev sedan en heldag, då vi gick igenom lite olika saker i Reman, vi gjorde även nån underprodukt för att visa hur man kan göra om man vill få bra koll på gränserna för olika produkter. Tiden går väldigt fort när man sitter och pratar och diskuterar olika saker. På lunchen fick se hela den politiska eliten sittandes och prata och äta på Rådmannen, sedankom en känd radioreporter och ville intervjua kommunalråden. Tror det handlade om deras löner och höjningar av desamma. 

På kvällen till Spånen, blev lite snopet då jag märkt att jag glömt lägga ner kortbyxorna i ryggsäcken. Fick cykla hem från jobbet, därefter blev det bil upp till Spånen. Blev ett helt okej löppass, hade glömt pulsbandet hemma, känslan var att jag inte riktigt fick ut allt idag, tempot lite långsammare än vanligt. Men skyller delvis det på mörkret och den ibland väldigt dåliga belysningen, det fattas eller saknas ljus på en hel del stolpar uppe vid Hanaslöv. Då måste man sänka farten en del eftersom man inte ser underlaget ordentligt. Varmt, runt 12 grader, har ännu inte behövt långbyxor denna säsongen. 

Löpning/Gång Spånen 5/1 minut. 10,37km, 4:50-tempo. 144mp. 

Onsdagen 9 november. Mulet och lite lätt regn under dagen men inte ens en mm totalt. Runt 12 grader. 

Blev en annorlunda men intressant dag. En Rema dag i dess rätta bemärkelse, först åkte vi till Vislanda och där mötte det upp Rema-folk och Rema-användare från hela landet + några från Norge. Sedan blev det visning av Vislanda och det stora sågverket där. Det mesta kände jag till sedan tidigare besök under året och det var roligt att åter träffa personalen där, alla verkade på bra humör och det rullar på väldigt fint i deras hyvleri och de är väldigt nöjda med sin Rema i hyvleriet. Tyvärr var det ingen från Vislanda som följde med in till Öjaby för vidare genomgång av den senaste releasen från Rema. 

Efter lunch så blev det genomgång av Rema om olika funktioner i den nya releasen sedan Workshops, där vi dels fick lufta olika saker som vi var mindre nöjda med, blev även genomgång av de nya funktionerna, det var en del som jag tror kommer bli väldigt användbart framöver. Vi var hemma runt 18:30 i Alvesta, känns lite annorlunda med så här långa dagar. Men det hade behövts betydligt längre tid med Rema personalen för att dryfta och visa olika saker som jag undrar över, men det var inte läge för det idag. Det får bli vid ett senare tillfälle. Det finns nästan hur mycket som helst att lära sig i detta väldigt fina och massiva system. Ju mer man lär sig efterhand, desto mer inser man att man inte kan alls bra. Men å andra sidan så är det ju roligt att lära sig nya saker. 

Torsdagen 10 november. En mulen dag. Runt 12, det kom cirka 0,2mm regn på förmiddagen. Det blev blandat med Rema i Alvesta och Vimmerby, hit och dit under hela dagen, med ett avbrott mitt på dagen då det blev inlämnande av bil till service och fullständigt bromsbyte. Baklampan i bakrutan var sönder också, det blev dyrt, över 13 000. Sedan uppdagades nya bekymmer, vi får se hur det går med allt. En sak är säker det är dyrt med bil, spelar ingen roll om den är gammal eller ny, kostnaderna finns där hela tiden. 

På eftermiddagen blev det ett löppass i Växjö, det kändes bättre än väntat men det var lite segt första halvan, sedan släppte det allt mer, som det brukar vara på torsdagarna. Det var varmt, runt 12 grader och bara svaga vindar från väst. Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 7/1 minut. 10,41km, 4:44-tempo, 136mp

Fredagen 11 november. Ännu en mulen dag, varmt. 13-14 grader dygnet runt, tekniskt är det sommar, klart över 10 grader i dygnsmedeltemperatur, gränsen för sommar. 

Blev lite stressigt och stimmigt på jobbet, det blev direkt på morronen in i Rema-världen i Vimmerby och Alvesta, precis som igår så blev det hit och dit mellan verken. sedan hade vi möte med Vimmerby, det blev ett bra möte och det kommer bli en hel del jobb tillsammans med dom framöver, tror det kommer bli bra till slut. Sedan var vi på invigning av det nya DK-lagret på Orrakullen. Det blev även en god hamburgare att äta på invigningen. 

På eftermiddagen upp till Spånen, där såg jag, till min stora sorg att de stämplat massor med träd i en gammal fin blåbärsskog, den ligger kanske 1,5km, fågelvägen, från Alvesta centrum. kan tänka mig att skogen är i 80-års åldern. Nu kommer den troligtvis att jämnas med marken och kvar till nästa sommar är ett par frötallar här och där, på marken uppbränt blåbärsris. Det är en stor synd, men vad ska man som liten enskild samhällsmedborgare göra för att förhindra denna mindre katastrof? det är bara att hoppas att de går lite varsamt fram, det tar minst 80 år att återskapa en 80-årig skog, men bara nån timme att vräka ner den. Klart vi måste hugga ner skog och förädla den, men som jag sagt tusentals gånger innan, var försiktig med samhällsnära skog, varför ska det vara så svårt att fatta? 

Dessa träd är stämplade och deras tid är utmätt, precis som slaktsvin har de fått en markering på sig. Väldigt vacker, stadsnära skog som i över åttio år fått växa hyfsat fritt. Men nu ska den ner, varför kan inte dessa vackra samhällsnära skogarna sparas för vår närmiljös skull, det är stor synd och skam. Fy skäms på de som bestämt detta. 

Lördagen 12 november. En mulen dag men tidvis var det nästan så solen bröt igenom, även torrt på marken efter många dagars fukt. I natt slogs ett nytt värmerekord så här sent i november, det uppmättes 16 grader i de norra delarna av Sverige. 

Under dagens löpning var det fortsatt varmt, runt 14 grader, har fortfarande kortbyxor. I dag även i linne och ändå svettades jag under dagens pass. Annars var det en bra känsla i fötter och ben. De nya Speed 3, är väldigt sköna skor på grus och när det går lite långsammare. Rätt mycket folk ute runt Södra Bergundasjön. Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 15,4km, 4:47-tempo, 140mp.

Sprang och tänkte på olika regler hit och dit i Rema-världen, det är lite synd att jag inte kan släppa jobbsaker under helgerna. Så var det inte för ett tag sedan. Men det lugnar väl ner sig så småningom.

Söndagen 13 november. En mulen men fortsatt varm morron och förmiddag, runt 12 grader dygnet runt. 

På förmiddagen blev det en cykelrunda runt Södra Bergundasjön. Tog en tur runt Vikaholm, där byggs det för fullt, ett enormt område som ännu på långa vägar inte är fullbyggt. Till alla dessa bostäder kommer det krävas i snitt 1,5 bilar. Det är inte så svårt att räkna ut att det kommer bli allt trängre på Växjös vägar. Europas grönaste stad har många utmaningar framför sig. Men vem vet, den tekniska utvecklingen kanske tar ett jättesprång den närmaste tiden? 

På eftermiddagen blev det en promenad vid vattentornets omgivningar. Vildsvinen härjar för fullt och det är rejält uppbökat på åkrarna. 

Senare på kvällen blev det först 2km löp-styrka, därefter nästan 8km lugn distanslöpning i elljusspåret i Teleborgsskogen. Kändes bättre än väntat i ben och fötter, ökade lite på sista varvet. 

Distans Växjö. 7,93km, 5:03-tempo, 129mp. 

4 pass löpning.

 En helt vanlig höstvecka, fokus på jobbet delas mellan Alvesta och Vimmerby. Det är vissa dagar som känns bra medans andra känns som man trampar vatten. Men till slut ska allt bli bra. Blev lite annorlunda med löpningen denna veckan, tisdagspasset blev på asfalt och lördagspasset blev på söndagen i stället. Fick hem de ny skorna Saucony Speed 3. En helt okej sko men inte så responsiv och snabb som Speed 1 och 2. Men under dagens pass (läs söndagen 6 november) kändes de nya skorna helt perfekta. 

Söndagen 30 oktober. Mulet, men under dagen nästan så att solen bryter igenom, lite blåa himmelsstrimmor emellanåt. Runt 13 grader som mest under dagen.

Årets längsta dag, eftersom klockan drogs tillbaka en timme i natt. Från och med nu kommer det bli mörka kvällar resten av året, det är lite tragiskt och gör livet lite fattigare, i alla fall när man vill ut i naturen och kolla på omgivningarna efter jobbet. På förmiddagen blev det en cykelrunda runt Södra Bergundasjön. Nästan så solen bröt igenom, hade med lite mer lökar som jag planterade, denna sorten ska ska komma upp i mars-april. Det blir spännande att följa. 

På kvällen blev det först 2 km löp-styrka, därefter cirka 8km löpning. Det kändes bättre än väntat i ben och fötter, det var rådjur i närheten under hela runda i elljusspåret, totalt orädd för människor. Det vandrade hit och dit och jag såg det på olika ställe utmed spåret, det blev 5 totalt, om man räknar med varvet med löp-styrka också.

Distans Växjö, 7,93km, 5:32-tempo, 115mp

I bland undrar man var världen är på väg, så väl i det lilla som i det stora. På Den annars klarblåa himmelen kan man återigen se fullt med avgasstreck från flygplanen, kors och tvärs över hela vår jord, runt 20 000 paln i luften samtidigt, i snitt 24/7. Det är dystert, men Svantesson pratar bara i ekonomiska termer. Det finns olika sätt på vad som är dystert i vår omgivning, jag tycker det är mycket mer dystert med vår utarmade miljö och vårt starkt hotade klimat, som vi en gång kände det. 

I dag var det mest fokus på Reman i  Alvesta, vi provade att köra två hållfasthetsprodukter i samma paket, först blev det inga an den lägre kvalitén men efter lite manuellt handpåläggande så fick vi till det. Det blev cirka 10% av den lägre kvalitén men egentligen blev det ingenting om man ska gå efter reglerna. Men kunden vill ha en viss inblandning av den lägre sorten så det är bara att fixa till. Kunden har alltid rätt heter det ju. 

Annars en tung måndag, dystert väder och mörkt, ringde till D på lunchen, hon pratade om något nästa helg, men jag var inte så intresserad av det, vet inte vad det är med mig, men jag trivs bäst hemma, särskilt på helgerna. Det är på nått sätt det bästa, sådan var jag inte förr men ju äldre jag blir desto mer hemmakär blir jag. 

På kvällen till gymmet, där blev det sedan cirka 50minuter bål och överkroppsstyrka, kändes segare än vanligt. När jag skulle cykla hem vid 17:30 tiden så var det massivt mörker ute. Nu märks det att klockan är omställd till den mer eller mindre meningslösa "normaltiden".

Tisdagen 1 november. En mulen och dimmig dag, senare på kvällen disduggregn, runt 11 grader. I dag åkte A och jag till Vimmerby. 34x112 stod körschemat. De hade redan kommit igång när vi kom fram, det blev bra denna gången. Bra sågat och framförallt bra torkat. Det var lite småjusteringar på vägen, men i princip funkade allt bra. Under dagen kollade vi även på 16x125 VII, där finns en del i övrigt att önska när det kommer till den dimensionen, men det går nog att fixa. Vi kom därifrån lite tidigare än vanligt så jag var hemma i huset strax efter 17. 

Det blev löpning hemmavid idag på grund av lite tidsbrist. Väldigt mörkt och dessutom disduggregn som immade igen glasögonen. Fick springa utan och då blir sikten väldigt begränsad, missade en del vattenpölar men träffade även några. I början var det lite segt, blir gärna så när det blivit mycket sittande i bil. Men efterhand släppte det och andra halvan kändes det helt okej. Betydligt flackare i västra Alvesta jämfört med Spånen. De få backarna som finns här kändes väldigt lätta jämfört med hur det brukar kännas här när man i princip enbart springer flacka pass. Det märks väldigt tydligt att kuperade pass gör väldigt bra nytta när man väl kommer ut på platta rundor. 

Löpning/Gång Alvesta. 1065km, 4:40-tempo. 138mp. 

Onsdagen 2 november. En mulen dag och på kvällen kom det en och annan regnskur, totalt nån mm under dagen. Runt 11 grader. Blev i Alvesta, blev lite intressanta samtal och diskuterande om olika sätt att hantera olika sorters trävaror. Det var med A.M och Vd för Vrigstad. Det finns mycket att göra om man varit en ägare med lite mer kraft hade det kunnat bli multum genom åren, men det är så mycket annat som man också måste rodda med och det tror jag inte jag haft tillräckligt med kraft för. Nu har det tåget för länge sedan lämnat perrongen och jag får stå kvar med mina ickeval. Numera är det rätt bra och jag ska absolut inte klaga. Det blev en del saker med Reman i Alvesta, kom på varför jag en gång lagt in ett minkap på en av produkterna, till synes meningslöst men det är inte bara för att rädda korta bitar, nä, det är också ett sätt att rädda bitar som är för vankantiga i ändarna. 

På kvällen till gymmet där blev det sedan cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes bättre än väntat.  

Torsdagen 3 november. En mulen morron men sedan klarnade det upp lite och blev halvklart resten av dagen. Runt 11 grader. Blev en hel del med Reman i Alvesta. Men även lite med Vimmerbys. Hade en idé om att man kanske kunde komma åt vankantsproblemen i Vimmerby, vi får se om det funkar eller inte. 

På kvällen till Växjö, där blev det sedan löpning, det var fint väder och torrt ute men mörkret kom tidigt och det var svårt att se. Segt i kroppen första halvan, sedan släppte det lite i slutet. Hade de nya Saucony speed 3 skorna, känns lite svampigare än de andra. Det är synd att allt som fungerar slutas tillverkas och så kommer det nya modeller, bara för att det ska! Det var likadant med Adidas Boston 3. En väldigt bra sko som tyvärr förvandlades till en oduglig sko i och med att 4:an släpptes. 

Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 10,34km, 4:58-tempo. 127mp. 

Fredagen 4 november. En mulen dag. Cirka 10 grader. Blev jobb med Reman både i Alvesta och Vimmerby. På morronen med att lägga in underprodukter på 38x115, det påverkar inte sorteringen men man får lite bättre koll på hur det sågas och den datan kan komma till nytta framöver om man vill söka nya produkter i visst spann. Jaja, ibland känns det som man kan göra så mycket med denna maskinen, men det finns inte alltid en adress på alla olika produkter som går att skapa. 

Sedan blev det fokus på Vimmerby, finns en del att säga om det, men tiden är inte mogen, i alla fall inte i detta öppna forum.

Politik och naturfrågor som intresserar mig mycket, samt miljö och klimatfrågor finns det inte tid eller plats för tillfället. Men om det jag gör nu bara leder till besvikelse och irritation hos de inblandade så känns det föga intressant att fortsätta på den inslagna vägen. Men var ska jag då gå nånstans? Finns det andra vägar som ligger och väntar i fall denna stängs? 

Lördagen 5 november. En mulen dag, runt 10 grader. Blev en inte helt vanlig lördag, den sedvanliga och mer eller mindre nödvändiga löpningen blev inställd. Något som jag ytterst motvilligt gör, men idag var det ingen tvekan trots allt, för min bror och hans familj skulle flytta idag. Vi var 11 personer totalt så det gick rätt så fort och smidigt, allt var bra förberett. Det var roligt att åter träffa min brors kompisar, det har jag inte gjort sedan hans 50-års kalas. Det blev både arbete och snack, eftersom det var lördag så stämningen god. Tänkte inte så mycket på den uteblivna träningen, men när solen bröt igenom en kort stund mitt på dagen så kom ändå en känsla av saknad av lördags-löpning.

 Jag pratade lite med min brorson och frågade hur det kändes att han idag vaknade upp i sitt barndomshem för sista gången, kanske att jag inte skulle ställt den frågan för han blev svaret skyldig en lång stund. Till slut sa han att flytten ännu inte sjunkit in. Så han hade nog inte tänkt så mycket på detta definitiva skiftet i hans liv. Det finns inte längre någon väg tillbaka, från och med idag är hela hans hittills levda liv i ett hus för alltid ett avslutat kapitel i hans liv. Nu går han i en ny fas, inget han själv valt utan är ett "offer" för omständigheter. Det kommer absolut inte gå någon nöd på honom men det finns ändå nått tragiskt i det faktum att man för alltid är frånkopplad sitt barndomshem. För en del finns barndomshemmet kvar i familjen eller släkten för resten av deras liv. Men för de flesta kommer det en dag då det inte längre finns kvar. Sorgligt eller inte? Det beror på hur man är utrustad i sitt medvetande, om man går omkring och lever med en mer eller mindre välutvecklad nostalgisk ådra så kan saknaden av sitt barndomshem bli svår, ibland även leda till ett livslångt trauma. Det finns ju ett talesätt som är som följer. Man saknar inte kon förrän båset är tomt. 

Söndagen 6 november. En mulen morron med regnet hängande i luften, då och då kom det droppar ur de tunga molnen. Blåsigt från sydväst, 5 sekundmeter i medel och upp till 11 i byarna. 

Det blev löpning idag istället för igår, kändes segt första 4-5 km, men sedan släppte det lite. Speed 3 skorna är betydligt svampigare och plattare, men av nån konstig anledning känns de väldigt bra på grusunderlag, då är de studsiga och fina, när man sedan kommer ut på asfalt känns de åter platta och lite stumma, konstigt? Det har jag aldrig känt med nån sko förut. Men för min del blir det bra då jag kör mycket av passen på grus. De är lite bättre utformade på undersidan också, så det borde inte tryckas upp så mycket stenar i dessa skorna som de två föregående modellerna. Pulsbandet strulade under hela rundan. Löpning/Gång Växjö. 15,44km, 4:54-tempo, 135 mp.