Fortsatt löpning varvat med gång. 3 pass.

Har fortsatt med löpning varvat med gång, har ökat tiden med löpning utan att känna något obehag i höger-vaden. Däremot blev jag lite trött i vänstervaden under dagens pass. Men kunde ändå fullfölja passet. Kanske beror på skorna, att de blivit nertrampade och att fötterna lutar svagt inåt, därav att vaden blir lite extra utsatt? Vi får se, nu är det bara att pensionera det paret, eller använda som stiglöpningsskor, där det inte är så viktigt med hur skorna är slitna. Veckan har rullat på och nu börjar det nästan bli lite höstlikt ute. Särskilt slutet på denna veckan, då det varit väldigt regnigt. Men i måndags var det vackert väder. Bilden nedan är från Spånens fritidsområde. 

 

 

Söndagen 22 augusti. En vacker och frisk morron, 6 grader som kallast. I går såg vi på en film som hette "Enough Said" Helt okej men ingen komedi utan mer en dram-film som hade en inbyggd, kommande krasch i sig. Den kom men det var väntat och filmen grep inte riktigt tag i en. Huvudrollerna spelades av Julia louis Dreyfus och James Gandolfini. Julia mer känd som Elaine i Seinfeld, här är hon cirka 15 år äldre. Det märks stor skillnad. Alla hennes karaktärsdrag i ansikte har blivit mer markerade. Så är det för oss alla. Man kan inte få bort Elaine ur huvudet och man sitter och jämför de två olika rollerna och det blir lite störande. Jag har inte sett mer än nått avsnitt av Sopranos så det blir svårt för mig att jämföra hans olika roller. 

Annars en lugn söndag, klippte lite gräs med trimmern och satte klädnypor bakom ribborna i väggen, för att undvika att möss kryper upp på vinden den vägen. Passar perfekt i mellanrummet och nypan kommer precis runt om den nedersta spiken som håller ribban. 

Sedan till Växjö på eftermiddagen. Där blev det återigen Skike-åkning, denna gången helt på grus. Kändes väldigt obekvämt och styltigt första varvet, framförallt nerförsbackarna som bli lite läskigt. Är svårt att bromsa men sedan släppte det lite och jag provade även att diagonala lite, Har inte riktigt kommit på rätt teknik men det kändes helt okej. Märker när jag kollar på passet i Garmin att klockans GPS haft en av sina sämre dagar. Det fattas nog runt 2-300 meter. Men spelar ingen större roll, bara en notering. Märker att man rätt lätt får upp pulsen rejält, så det är positivt.                                                Skike, Växjö. Teleborgs-skogen. 8,38km, 5:02-tempo. 128mp

Därefter cirka 20 minuters löp-styrka. Kändes okej. 

Måndagen 23 augusti. En väldigt vacker dag, bara lätta moln som inte orkade skymma solen speciellt mycket, runt 20 grader på eftermiddagen. I går lämnade Statsministern in handduken, inte omedelbart men vid kongressen i november så går han hem. Tror han under sommaren insett att det inte skulle gå att få ihop budgeten under hösten. Att få Lööf och Dadgostar att komma överens känns som ett nästintill omöjligt uppdrag. Kan mycket väl bli så att det blir ett extraval, det står alldeles för mycket på spel för de enskilda partierna, så här nära inpå det ordinarie valet nästa år och eftersom positionerna är mer låsta än nånsin, samt att Lööf är så oresonlig, hon måste nån gång välja sida. Men hon kan inte förmå sig göra det och det kommer driva in Sverige i en valrörelse, ett år för tidigt. Lövén har verkligen försökt och på nått märkligt sätt krånglat sig igenom helt låsta positioner väldigt länge nu. Eftersom det numera finns 3 block i parlamentet blir det väldigt låst. Jag tror man måste höja spärren, det borde vara mellan 8-10% för att komma in i riksdagen, då hade man fått bort småpartierna, som bara ställer till oreda. Det skiljer ändå så pass lite i åsikterna, tror inte någon skulle sakna de partierna som inte orkar ta sig över spärren. 8 partier är för mycket. Det blir bara massa oheliga allianser som kompromissar sönder politiken. 

På kvällen till gymmet, där blev det först 1km rodd. Därefter cirka 50 minuter hela kroppen-styrka. ,

Tisdagen 24 augusti. Ännu en vacker dag, runt 21 grader som varmast, lite mer moln idag, men mestadels soligt och bara svaga vindar. Sedan i söndags har jag känt av högerfoten en aning, ovansidan av främre delen av foten, där jag hade stressfrakturen för 7-8 år sedan. Mest igår, sedan bättre idag. Men då kom det känningar av höger-vristen i stället, också på samma ställe där det brukar kännas, är en nerv som det klämmer och drar i. Det har jag haft i ett flertal år totalt. Men det senaste året har det varit bättre. Brukar gå att springa ändå. Vaden har inte känts något i alla fall. 

På jobbet märkte jag att det försvann virke från ovansidan på de hyvlade bitarna, vi letade och letade, efter någon timme kunde vi till slut lokalisera felet. Det visade sig vara ett stödhjul, vid den inre linjalen på inmataren som låg för högt. Då kom en del bitar precis under hjulet, och kom i kläm. Aldrig tidigare hänt, så inte så konstigt om det tog lite tid innan vi hittade felet. 

På kvällen blev det löpning, kände av vristen en del inför men det funkade ändå att springa, vaden kändes okej under hela rundan. Bara lite stramt i övre delen av vaden i slutet. I dag blev det 3 minuters löpning och 1 minut gång mellan. Kändes bra, kroppen vill mer och fortare men fötterna vill inte än och det är bara att ta det lugnt nu och inte stressa att komma tillbaka som det var innan den senaste skadan. Fint väder, 20 grader och bara svaga vindar från SV. Löpning/gång. 3/1 minut. Halvkuperat. 11,33km, 5:09-tempo, 132mp

Onsdagen 25 augusti. En mulen förmiddag, framåt lunch lätt regn som höll i sig till 16-tiden, sedan vackert väder på kvällen, runt 20 grader. Idag var det åter möte med Vislanda-sågen, det är väldigt intressant, men det är svårt när man inte är i och nära deras verksamhet. Man får inte hela bilden i nått möte. Tror ändå man skulle kunna bidra med ett och annat men måste som sagt se det inifrån då. Vi får se framöver när det blir mer tid över. Lite stramt i höger-vristen under dagen. På kvällen till gymmet. Där blev det först cirka 15 minuter löpning på gymmatta. Kändes lite segt i benen första 10 minuterna sedan lossnade det lite, tog det lugnt. 2km och mp på 101 slag. Därefter cirka 40 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Torsdagen 26 augusti. En regnig dag, och nordliga vindar, bara runt 13-14 grader. Under dagen var det ett evigt tittande på SMHI:s prognoser, det var allt annat än lovande om man tycker bäst om att springa utan regn. Särskilt mycket regn vid 16-tiden. Precis när jag skulle springa. 

På jobbet var det åter en del strul med att sorteringsmaskinen inte ville göra rätt beslut, den blandar ihop olika defekter och resultatet blir inte riktigt bra. Efter en del ändringar så blev det i alla fall acceptabelt bra. den blandar ihop underdimension med vankant. Då blir det svårt att sortera virket på rätt sätt. Om det beror på undermålig utrustning eller på inställningarna på maskinen låter jag vara osagt, men jag lutar åt det förstnämnda. Tyvärr har vi inte en maskin som är fullutrustad, denna saknar några delar. Tillverkarna trodde att vi skulle klara oss utan sido-kameror, men vid vissa körningar får vi problem som jag inte tror vi skulle ha med en fullutrustad maskin. 

På kvällen till Växjö, kom in lite tidigare än vanligt, lämnade ett regnigt Alvesta för att komma till Växjö, där det oväntat var uppehåll. Jag klarade halva dagens runda utan regn, det var uppehåll i början var det uppehåll, sedan regnade det i slutet. Men när man väl har blivit varm så gör det inte så mycket om det regnar lite. I dag kändes det till och med bättre i regnet. Blev piggare i kroppen på nått sätt. Det var rätt stelt och stumt i fötter och ben först 2-3km sedan blev det bättre allteftersom och detta var nog den bästa rundan sedan skadan. Körde med 4 minuters löpning varvat med 1 minut gång. 

Löpning/Gång, 4/1 minut. Växjö. 11,5km, 4:53-tempo, 132 mp.

Fredagen 27 augusti. En dag med regn, stilla regn, varvat med duggregn och hällregn. Ändå rätt varmt, 16 grader som varmast. Men en tråkig känsla infinner sig, träden är fortfarande nästan helt täckta med gröna löv, bara här och där som det börjar skifta till svagt gult. Hösten närmar sig, men ändå sommar i almanackan. Man vet vad som väntar mörkret sänker sig allt tidigare på kvällarna, sakta men säkert sjunker det in och man inser att nu blir det inte mer sommar. Om det bli varmt från och med nu så blir det med en nästan unken och förruttnad känsla. Det blir inte samma fina sommarkänsla så här sent på året. Då är det nästan bättre med ännu kallare väder med ett par plusgrader och torrare väder med en krispig känsla i luften. Annars är känslan att vi har väldigt stora utmaningar framför oss. 

Klimatfrågan kommer allt mer och de flesta inser hur fel vi levt och lever. Det går inte för en tänkande och klok människa att försöka glömma. Nu är det ett faktum som alla är mer eller mindre medvetna om. Det stora problemet är inte insikten om de stora utmaningarna som väntar mänskligheten, nä, det är hur vi ska möta dom. 

De flesta sysselsättningarna och hobby som vi i den rika världen tycker om att göra på vår fritid belastar en redan överutnyttjad planet ännu mer. Att avstå dessa saker blir inte lätt. Men alternativet är inte bättre. Nånstans har vi gått vilse och vi har svårt att se det stora i det lilla. Gemenskap och kollektiv strävan är det som kan få oss på rätt köl igen. Vi behöver goda förebilder och ledande människor som visar att de verkligen bryr sig om både natur och klimat. Att en del köper skog och mark i ädla syften, som kan vara med och skapa större områden med mångfald och en natur i balans. En sak som jag tror starkt på är att man i varje samhälle skulle ha ett jordbruk i mindre skala. De stora grönytorna i varje samhälle, som idag klipps av motordrivna gräsklippare skulle sluta användas, i stället skulle man på dessa ytor ha betande djur och göra om en del till ängar. På det sättet skulle vi få närproducerad mat i liten skala. I anslutning till dessa jordbruk skulle det finnas både förskolor och skolar med årskurs 1-3. De som idag klipper och sköter om de enorma grönytorna skulle istället bli jordbruksarbetare. Dessa jordbruk ska inte drivas i vinstintresse, nä, det ska vara på ett ekologiskt hållbart sätt. Barnen ska vara med och följa jordbrukets års-cykler. Samhället skulle på detta viset bli mer inkluderande och mjukare i tonen. Vem blir inte lugn och glad över att se betande och idisslande djur som mår bra? Vi måste komma närmare naturen och djuren. På eftermiddagen skickade jag in ett medborgarförslag om ett jordbruk i varje samhälle i kommunen. 

På eftermiddagen blev det till gymmet och där blev det cirka 25 minuters lugn löpning på gymmatta. 

Lördagen 28 augusti. En mulen morron efter en regnig natt. Runt 13 grader vid 10-tiden. I dag ökade jag till 5 minuters löpning varvat med 1 minut gång. Kändes bra första halvan, under andra halvans början, kände jag av utsidan av vänster-vaden en del, stramande känsla. Vet inte om det kan bero på skorna? Innan dagens löpning tyckte jag mig känna att skornas sula blivit nertrampad på insidan av hälen. När jag kom hem kollade jag skorna och det syns rätt tydligt att det lutar lite inåt. Jag märkte inte det på första paret som jag sprang 100 mil med dessa är uppe på runt 85 mil. Jag hade först tänkt mig 15 km totalt idag, men eftersom det stramade lite i vaden så kortade jag ner till runt 12km. 

Löpning/gång Växjö, 5/1 minut. 12,17km. 5:20-tempo. 124 mp.

Försiktig återgång till löpning, 3 rundor.

Ja, en lugn och försiktig återstart av löpningen. I söndags provade jag lite löp-styrka, då kändes det en del i vaden, likaså i tisdags när jag försiktigt sprang varvat med gång. Men sedan har det känts allt bättre ju längre veckan har fortlöpt. I dag blev det 2 minuters löpning varvat med 1 minuts gång. Kändes i princip ingenting i vaden. Men vill ändå vara försiktig nu. Har även försökt att aktivt korta ner stegen och höja kadensen. Det har känts mer naturligt också, troligen för att denna vad-skadan mår bättre av kortare steg. Ska försöka behålla detta kortare steg framöver. Men det brukar bli allt svårare när man ökar distanserna. Framför allt när tröttheten kommer, då ökar gärna steglängden och jag faller in i en steglängd som förmodligen är min naturliga. Bara det att den kortare steglängden troligtvis är mycket bättre för fötter och ben. Ett tag sprang jag med metronomen påslagen i klockan. Det hjälpte en del. 

Annars har det varit en rätt lugn vecka på jobbet. Vädret har blivit allt bättre i veckan och de senaste dagarna mer eller mindre perfekt, 18-19 grader och mestadels soligt med bara svaga vindar. Klar och hög luft som varit lätt att andas. 

Söndagen 15 augusti. En mulen förmiddag, men sedan klarnade det upp på eftermiddagen och blev en vacker dag, runt 18-20 grader på eftermiddagen. Lugnt idag, mest matlagning och lite omplantering av blommor, det skulle gjorts för flera år sedan men det är lätt att man skjuter sådan saker framåt i tiden. På eftermiddagen ett avsnitt av Seinfeld, väldigt roligt, vi såg avsnittet för snart 3 år sedan, då hade jag gett det betyget 6, men nu när vi såg om det så skulle jag nog säga en stark 9:a. Avsnitt 2, säsong 7. 

På eftermiddagen till Växjö, där blev det åter ett pass med Skike, denna gången hade jag även satt dit skruven som låser fast foten i skenan, så då blir det lite stramare, i detta läge funkar i diagonalåkning, bara stakning och skate, men det blev nog cirka 95% stakning och bara korta sträckor med skate. Det var nära att ramla några gånger, mest om man är lite slarvig med stavarna, fick dom framför skidorna nån gång men lyckades få bort dom innan dom satte fälle-ben på mig. Blev cirka 60/40 asfalt/grus. Relativt flackt. 

Skike-skidor, 10,35km, 4:43-tempo, 120mp. Därefter cirka 20 minuters löpstyrka, på lite styltiga ben efter skidorna, kände av vaden en del, annars okej känsla. 

På kvällen blev det filmen "Can't buy me love" från 1987. Den var bättre än väntat även om det emellanåt var lite förutsägbart. Man kommer ihåg hur det var med alla kläder och musik, även om den mesta musiken i denna filmen inte var nått för mig. Särskilt titellåten som görs av Beatles, ett annars helt okej band, men denna låten är verkligen skränig och skrikig, kanske för att jag var trött men var tvungen att sänka ljudet rejält för att uthärda den. Jag var heller aldrig i det coola gänget, som filmens huvudrollsinnehavare så starkt suktade efter. Nä, var där ute i periferin och kollade in på de lyckade människorna, den tiden vill jag helst inte minnas så starkt.   

Måndagen 16 augusti. En mulen förmiddag efter en regnig natt, runt 18 grader som varmast. Lite mindre trafik än väntat när jag åkte från Växjö på morronen, kanske en del som fortfarande njuter av de sista semesterdagarna? En lugn dag på jobbet, börjar redan bli lite vardagslunk, brukar dröja lite tid till innan det inträffar. Annars dominerar nyheten om att Afghanistan åter fallit i Talibanernas händer, efter bara någon vecka. I går flydde sittande presidenten, lämnade makten till dessa människor, får vi hoppas att lidandet inte blir lika svårt som sist de hade makten. Det är som att vrida klockan tillbaka 500 år.  

Tisdagen 17 augusti. Första morronen sedan maj nån gång som jag eldade en brasa på morronen. Friskt i luften under hela dagen, lätt att andas så hög luft, ändå är det fortfarande augusti, 9 grader på morronen sedan runt 17-18 grader på eftermiddagen. Lite stökigt på jobbet, vi är nu inne i den perioden på året då det körs mycket vattenlagt virke. Det innebär att ytan på vankanten som uppträder på vissa bitar är väldigt mörk. När dessa bitar sedan ska sorteras i hyvleriet så blir det problem då lasern inte fixar att mäta korrekt. Det är precis som att laserstrålarna sugs upp av det mörka virket, precis som ett stort svart hål suger in materia som finns i närheten. Försökte gå runt problemet men det blev inte bra. Fick ställa in maskinen som vanligt igen. Vi har även fått hem virke från ett systerbolag. Efter att vi diskuterat lite om hur dom sorterat det så kom vi fram till att dom inte gör helt rätt med just denna produkten. Om de i stället hade sågat lite skarpare till själva huvudprodukten så hade dessa urläggen inte behövts skickas genom halva Sverige. Dom hade inte ens tillverkats utan då hade man kunnat köra dessa till en annan produkt. Det finns mycket saker runt om i alla sågverk som kan göras annorlunda. 

På kvällen blev det cykel till Spånen, sedan lite testlöpning, tanken var 30 sekunders löpning varvat med 60 sekunders gång. Började så och på första "intervallen" kändes det bra, men redan under andra intervallen gjorde sig höger-vaden påmind, men väldigt svagt. Fortsatte så tills jag kom fram till en stig efter halvannan kilometer, som jag sprungit mycket på förr. Där varvade jag i stället 60/60 sekunder. Det blir ett helt annat steg på en smal stig med mycket rötter och stenar. Funkade bättre än på gruset. Kände bara av vaden svagt i någon enstaka uppförsbacke, då gick jag i stället. Kunde ändå fullfölja passet. Får vi se hur det kommer kännas i vaden framöver. Men det får nog bli stiglöpning ett tag framöver. Det är väldigt lätt att dra upp skadan igen, som det känns nu så är det skört, men tror ändå det är bäst om man kan springa/gå försiktigt i stället för att helt vänta ut läkningen. För då kommer så många andra löp-muskler bli försvagade och då finns det risk att man går på för hårt efter uppstart och drar på sig nån ny skada. Ja det är en balansgång, på kvällen kände jag mig rätt stel och stum i benen, troligen träningsvärk från både Skike i söndags samt benstyrkan i går.  Gång/Löpning, mest stig. 6,64km, 7:45-tempo, 104mp.

Onsdagen 18 augusti. Svagt regn på morronen, runt 13 grader. Mulet och blåsigt under dagen, senare även regn och tilltagande västvindar. 17 grader som varmast. En lugn dag på jobbet, fick ändå en hel del gjort. Men det känns som att skruvarna dras åt eller om man ska uttrycka sig på nått annat sätt? Snart är det nytt blod som ska rinna i planeringssystemet. Min framtida roll är relativt oklar och lös i kanterna, både bra och dåligt på en och samma gång. Problemet för min del är inte själva uppgifterna som väntar, det stora bekymret som jag brottas med dagligen är, motivationen. Vill så gärna kämpa för den goda sakens skull, men det kan vara svårt att bli övertygad om det när man är inom industrin, sedan spelar det inte så stor roll inom vilken bransch. Industri är industri och det går inte hand i hand med klimatförändringarnas minskningar. Spelar ingen roll hur man än försöker snacka sig till det. Dagens industri drivs inte så klimatvänligt som den skulle kunna göras. I första hand ska det tjänas pengar, skulle man, mot förmodan, göra en bra insats för klimatet samtidigt så är det bara ren tur. Därför behövs annorlunda beskattning, som tvingar företagen att ändra sin policy på riktigt. Får vi se vad som behöver hända för katastrofer innan politikerna vaknar ur sin slummer. 

På kvällen till gymmet, där blev det först 1km rodd därefter cirka 55 minuter hela kroppen-styrka. Kändes helt okej i kroppen med tanke på hur sliten jag kände mig i går-kväll. 

Torsdagen 19 augusti. Lätt regn på morronen, runt 13 grader då. I ring P1 i dag ringde det en man som förfasade sig över trängseln på båten när han och frun företog sig en kryssning till något av baltländerna. Han ondgjorde sig över andras beteende. Men vem tvingade honom att resa?

Varför är det inte förbjudet att arrangera rena nöjesresor över haven, nu när vi har både pandemi och klimathot hängandes över oss? Det är obegripligt att man fortfarande kan göra dessa fullkomligt onödiga resor. Som statsministern sa när pandemin var som värst; Nu är det inte läge för onödiga resor. Jaha, men när det inte är pandemi, ja då är det helt okej med onödiga resor? Han är ändå statsminister?!

De senaste dagarnas mysterium med vankant som inte syns i WE, fick idag sin lösning. det visade sig vara en inställning från i våras, som jag hade justerat då för att lösa ett annat problem som fanns då. Det resulterade i att färgkameran inte längre såg riktigt mörk vankant, som uppträder någon månad, endast denna tiden på året. WE tolkade bilderna som att brädan var för smal i stället. 

På kvällen till Växjö, där blev det löpning varvat med gång, inledde med 45 sekunders löpning och 1 minut gång, men efter 2 "intervaller" ökade jag till 1 minut löpning. sedan körde jag hela passet så. Totalt blev det cirka 6km med löpning. Stramade bara svagt i slutet, annars kändes det inget i vaden. denna gången tejpade jag foten under fotsulan sedan upp bakom vaden och sedan avslutar tejpen på framsidan av smalbenet. sätter en tejpbit på vardera sida, så dom går om lott. När jag tejpar har jag foten vinklad maximalt så att vaden är i så avslappnat läge som möjligt. När man sedan sätter ner foten helt i marken så sträcker den en del i vaden och det känns som att hälen vill lyfta lite från marken. Sedan försökte jag fokusera på korta steg för att avlasta lite. Det kändes som om det var rätt idag. 

Gång/Löpning Växjö, 60/60 sek. 9,35km, 6:11-tempo, 111mp

Fredagen 20 augusti. Körde från Växjö på morronen, runt 10 grader då och lite moln på himmelen. Men framåt dagen blev det en vacker dag med klar och hög luft en blandning av sommar och höst i luften. På eftermiddagen tog en promenad uppe vid sjön Spånens sydvästra del. Nära samhället har dom tyvärr tagit ner mycket gammal skog och lämnat ett område med massor av ogenomtränglig sly, det är tråkigt. På det viset skrämmer man bort massor av människor från de vackra skogarna som fortfarande står kvar mellan sly-partierna och sjön. I den kvarvarande skogen finns det också en del hemska hyggen men inte alls så stora som uppe vid samhället. De har även varit i den riktigt fina tallskogen, trodde att det skulle kalhugga även den sista lite äldre skogen. Men som väl var, konstigt nog, har de farit fram mer varsamt och faktiskt lämnat en träd kvar, på det viset är det fortfarande en skog som är värd namnet. 

Om den gamla sägnen fortfarande stämmer så kommer det bli en väldigt kall och sträng vinter, jag kan inte minnas att jag något år sett så mycket rönnbär på träden runtomkring vår vackra trakt. 

På kvällen såg vi en väldigt bra film. Waitress, från 2007. En komedi med mycket sälta i. Underbara sidokaraktärer som verkligen inte är mainstream. Man skulle kunna göra en film av varje sidokaraktär också, så intressant framställs dom. Jag fastnade speciellt för den äldre herren i filmen, först tycker man att han bara är en jobbig, gammal och gaggig farbror som kommit allt längre in i nån sorts demens, men det visar sig att den gamle besitter många förmågor, han är i det närmaste synsk och kan se när huvudrollskaraktären Jenna inte mår så bra. I slutet får Jenna dessutom rejäl hjälp av "Old Joe" genom ett bidrag med över 2 miljoner kronor, så hon kan börja ett nytt liv. Det hade hon ändå tänkt göra, så pengarna i sig var inte avgörande för hennes beslut. Men blev självklart en bra start. Filmen svänger både hit och dit, blandar kärlek med otrohet, känslor som inte får finnas, som detta till trots realiseras i affärer som inte är okej i mainstreamsamhället. Men när man tror att filmen ska gå i en riktning så svänger det igen, och den visar verkligheten i stället för en romantiserad drömvärld som bara finns på film, alla filmens kvinnor har problem med sitt kärleksliv, men hittar vägar att leva ut sin sexualitet. Kan tänka mig att de lite mer pryda personerna i publiken inte tycker speciellt bra om denna film. Men för mig var den helt underbar, inte för alla affärerna, nej, men för att filmen inte försöker att stryka publiken medhårs, ibland går det inte alltid som man tänkt sig och känslorna styr tillfälligt över förnuftet som annars nästan alltid vinner, en befriande film som man tänker på långt efter man sett den. Kommer definitivt se om den. 

Lördagen 21 augusti. En vacker morron, runt 10 grader på morronen och klar fin luft. På förmiddagen blev det löpning varvat med gång. Det blev runt Södra Bergunda-sjön idag. Inledde med 1 minut löpning varvat med 1 minut gång. Men efter några sådana ökade jag löpningen till 2 minuter då det kändes bra i vaden. Dock undvek jag löpning i de brantaste backarna. Det var en hel del folk runt sjön idag, både cyklandes och gåendes samt springandes. Det blev drygt 11km idag och över 1 timme i rörelse. Cirka 45 minuters löpning totalt idag. Helt perfekt väder soligt och bara svaga vindar och runt 15 grader. 

Löpning/Gång Växjö. 2/1 minut. 11,18km, 5:57-tempo, 116mp.

Skike-åkning. Fortsatt öm i höger-vaden, alternativ träning. Samt åter i arbete.

Ja, löpningen funkar inte just nu, även om det funkar att "springa" på en cirka 30cm tjock gymmatta. Det har blivit 2 pass på matta och det har känts okej. Sedan blev det ett styltigt och skakigt pass på de nyinköpta Skike-skidorna. Det kan bli bra om jag ger det lite tid för att lära mig och få kroppen att acceptera dessa enorma sakerna på sina fötter. Den stora fördelen är de stora luftfyllda hjulen samt att man använder vanliga skor. Det gör att man kan använda dessa "skidor" både på asfalt och grus, funkar även på gräsmatta, även om det då går rätt trögt. 

Skike V9 Tour 200

Vurpade i torsdag, skrapade upp ena knät lite, men vid fallet var farten låg så det gick ändå bra i övrigt. Det svåra var att komma upp på benen igen. Det märks att man inte är någon ungdom längre. Jag har aldrig varit speciellt bra på skidåkning men var hyfsad på skridsko och rullskridsko, men dessa är annorlunda mot rullskridsko, då de är väldigt långa så man måste vara mycket mer noga med skären för att inte komma i obalans. Det som föranledde första vurpan var förmodligen att jag tog ett skör med för stor vinkel och då stack skidan i väg lite för mycket i sidan och drog över hela kroppsvikten på den sidan och jag orkade inte hålla emot. Ja, det kommer ta lite tid att lära sig men ska ge det en chans i alla fall. Det kan bli en bra alternativ träningsform i framtiden. 

 Söndagen 8 augusti. En blandad väder dag, med både sol och regn och åska. Runt 22 grader som varmast. Det kändes som en vanlig söndag, blev en del matlagning inför kommande arbetsvecka. Annars lugnt, körde hem D till Växjö, men idag stannade jag inte kvar som jag brukar. Åkte hem för att det kändes lite bättre inför första arbetsdagen på länge. Samt att jag kunde alternativträna på gymmet i Alvesta, där finns en cirka 30cm tjock gymmatta som man kan "springa" på när man är lite små-skadad som jag är nu. Det funkade helt okej och höll på i 30 minuter, 115 i medelpuls ungefär. Därefter cirka 20 minuters ben-styrka. På eftermiddagen blev det även ett avsnitt vardera av Seinfeld och Vänner tillsammans med S. 

Måndagen 9 augusti. Rätt fin förmiddag, sedan kom det nån enstaka skur vid 16-tiden, som det brukar i Alvesta, när det är den här vädertypen. Runt 22 grader som varmast. Första arbetsdagen efter semestern. Kändes helt okej, rätt lugnt trots allt. Påverkar en del att det endast är 1 skift denna veckan, sedan kommer helgskiftet i slutet på veckan och efter det så är det som vanligt fram till jul. Produktion varje dag, utan undantag. Vaden som föregående dagar, funkar helt okej att gå, men så fort jag försöker mig på ett löpsteg så börjar det strama efter 4-5 steg. På kvällen till gymmet, där blev det först 1 km rodd därefter cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes okej i kroppen. 

Tisdagen 10 augusti. En rätt fin förmiddag. Runt 10 grader på morronen. Trakthyggen, är som det låter, hugg ner hela trakter. Skogen slutar inte att beröra. Det finns fortfarande lite vettigt folk kvar i Sverige. I bland kan det kännas rätt tröstlöst när man hör till debatten. Kineserna är bedrövliga, trots IPCC:s rapport igår om det alarmerande läget för vår gemensamma planet så fortsätter kineserna med sitt fördärvliga leverne. Det bränns kol som aldrig förr och det är ekonomin som går i första hand, tragiskt.

 Ring P1 med Sverker som programledare funkar bäst hittills, han avbryter vid rätt tillfälle, innan det börjar bli tjatigt eller när papegoj-snacket tar fart. Han är det klart bästa programledarna till Ring P1, de övriga, är enligt mig mediokra och relativt okunniga. 

På kvällen till gymmet och där blev det runt 55 minuters löpning på gymmatta, kändes lite i vaden men inte på samma ställe som när jag försöker springa på riktigt. Blev progressivt pass. Rätt jobbigt i slutet, men det går inte jämföra med riktig löpning. Löpning på gymmatta. 10km, 157kadens, 116mp.

Onsdagen 11 augusti. En mulen dag med vissa solinslag. Runt 18 grader som varmast. Fick hem Skikes rullskidor idag, blev lite inställningar och pumpande av hjulen innan premiären, först provad S, sedan jag. Det var väldigt stolpigt och svårt, Får vi se om det går att få till det, var nära att ramla ett par gånger. Det tar tid och man måste ha lite tålamod innan det känns bekvämt, om jag bara lär mig känns det ändå nånstans, långt därinne, som det kan bli bra träningsform. 

Torsdagen 12 augusti. En dimmig morron, precis som igår.  Det dryper av fukt i luften och sikten är bara ett femtiotal meter. Tur man är på cykel. Det är värre om man ska köra bil i sån här dimma. Senare på dagen runt 22 grader och lite sol på sen-eftermiddagen. Efter denna semester har det gått fort att komma in i jobb-lunken, är det bra eller dåligt? Ja, det är som det är och frågorna som man ställs inför är desamma. Motivationen, det är den som är kärnan i drivkraften. Som vanligt blir man som en åsna mellan 2 hötappar. Vill göra vad jag kan för att klimatet på vår planet ska bli bättre. Men den här verksamheten, tillsammans med all fabriksverksamhet är inte bra. Det spelar ingen roll hur mycket ledarna klär verksamheten i klimatvänliga kläder. Alla vet innerst inne att det inte är sant. Så länge som vi bränner och hetsar på och leder skogen in i en aldrig tidigare skådad enfaldighet, gran-plantage på granplantage, så kan vi inte påstå att vi är klimatvänliga eller att vi jobbar för ökad eller åtminstone bibehållen mångfald. Det är helt enkelt inte sant. I dag har jag varit och "skördat" gem i hyvleriet. En ständigt pågående minusarbete, snart är det dags att beställa ännu en låda. 

Man kan komma in i ögonblick då man känner att allt är helt perfekt, en känsla av lugn, man känner inte av kroppen bara ett medvetande som fritt svävar iväg över känslornas hav där bilder av fina stunder kommer efter varandra, allt med ett filter av välbehag, precis som man känner sig efter att druckit 2-3 öl, hjärnan är mottaglig och smidig idéerna kommer som på pärlband, inget motstånd som stör. När oro och ånger släpper taget, en stund av att vara i nuet, som blir allt svårare ju längre man kommer från barndomen. Precis en sådan stund kom i dag, helt bara så där från ingenting. Trots alla problem och bekymmer som surrar runt i hjärnan hela tiden. Kanske är det så att när man sugit i sig väldigt mycket negativ information under en längre tid så försvarar sig hjärnan genom att dra ner rullgardinen. 

På kvällen till Växjö, blev fast i bilkö över 1 timme, olycka på motorvägen mellan Alvesta och Växjö, i över 45 minuter var det avstängt i båda filerna. Så allt blev stressat och sent. Hade med mig Skike-skidorna, blev ett nytt testpass. Kändes nästan lika svårt som igår. Staka funkar bra men både skate och diagonal åkning funkar inte bra. Får se om det går att öva upp tekniken men det kommer inte bli lätt. Första vurpan kom idag, gick sakta så inte så farligt, det värsta var att komma upp igen på fötterna. Det var när jag försökte skejta, vet inte riktigt vad som händer men det är precis som skidan skär i väg lite för långt åt sidan och då kommer balansen över för mycket på den sidan och sedan är det svårt att komma över med balansen i mitten igen. Men ska försöka igen senare. Efter fallet drog ena skidan åt höger. Trodde jag förstört något men de visade sig att bakhjulet flyttat sig lite, det var bara att lossa och ställa in det rakt igen, efter det så funkade det bra igen.  

Fredagen 13 Augusti. En mulen dag men några korta solinslag på eftermiddagen, men rätt varmt, runt 23 grader som mest på eftermiddagen. En typisk fredag, fast ändå inte, för det var fredag den trettonde i dag. Händer en till 3 gånger per år. Datumet till trots så måste man ju ändå leva och försöka få livet att funka som alla andra dagar, men visst, man är mer observant på saker som kan hända. Lite mer på sin vakt. Men. peppar, peppar, sällan händer det mer elände än vanligt denna dag. Till och med statistiken säger att det sker mindre olyckor denna fredag än de andra, folk bli helt enkelt mer försiktiga och observanta. På kvällen såg vi på filmen, Resort to love, en Netflix film, var en rätt så mainstream-film. Mycket fin yta, med människor som nästa var som om de var gjorda av plast, perfekta i själva kroppen och dess attiraljer. Handlingen var rätt så typisk för denna typ av filmer men det blev en del skratt i alla fall. Bra avkoppling för stunden men om du frågar mig nästa fredag; Vilken film såg du förra fredagen? Då kan jag redan nu lova att jag blir dig svaret skyldig. Netflix är en gigant, men det är inte så många av deras produktioner som motsvara mina förväntningar, då och då går dom emot sina principer och lyckas göra en film som verkligen griper tag och blir bra. Det finns inga garantier för kvalitet bara för att man har stora resurser. 

Lördagen 14 augusti. En mulen morron, runt 20 grader mitt på dagen, måttliga vindar från väst. Lite fuktigt i luften efter regn i gårkväll. Blev cykling på förmiddagen, hade först tänkt Skike men är inte redo för några längre pass ännu. Vaden känns inget när jag promenerar men funkar inte med löpning ännu. Kanske kan prova om några dagar? Cyklade Växjö runt, men inte riktigt hela rundans sträckning. Det var en del motvind på sina ställen, tryckte på lite mer än vanligt, men har inte de rätta benmusklerna för cykling som jag hade förr om åren. På gruspartierna som är runt halva sträckan är det svårt att cykla fort, både för siktens skull samt att det är lite mjukare och sugande, jämfört med asfalt. Men det kändes ändå bra i kroppen, blev lite tom på energi sista milen. Hybriden Växjö, 41,2 km, 24,3 km/h. 124mp 

2 pass löpning, vadskada. Sista semesterveckan.

Ja, i torsdags orkade inte höger-vaden längre, efter någon/några veckors känningar i vaden så högg det till cirka 700 meter innan den dagens träning skulle avslutas. Men om det inte gått sönder då så hade det inte gått med ordinarie schema för löpning någon längre tid till. Det är svårt när det kommer till vaderna, för det kan ofta kännas lite grann när man springer, utan att det är någon fara eller att det till slut går sönder. Eller så blir det som det blev idag, att det utan förvarning nyper till. Det som kan var ett litet ljus i vad-mörkret är att det verkar som det är soleus som blivit överansträngt, det är en av de lite mindre musklerna i vaden och den brukar inte ta så lång tid att läcka som de större 

Troligtvis uppstod denna skadan av att jag under de första semesterveckorna ökade cyklingen rejält utan att dra ner nämnvärt på löpningen, efter några veckor med det upplägget så ändras till slut benens muskulatur och anpassar sig för att klara av den ökade cykel-belastningen. Det innebär en försvagning av löp-muskulaturen och då är det väldigt lätt att man går över gränsen. I slutet på förra veckan började jag känna av en lite överansträngning i vaden, därefter har det sakta men säkert blivit allt sämre till det "brast" i torsdags, i dag lördag känns det fortfarande en del när jag går, haltar lätt. Någon löpning är inte att tänka på, får starta om när det väl blir dags, varva löpning med gång. 

Vädret har ändå varit rätt okej, lagom varmt för min del. Men det har inte blivit något speciellt gjort denna veckan, mest hit och dit mellan Växjö och Alvesta, det är först nu jag kommit ner i varv rejält. Hade gärna varit ledig ett tag till för att sedan sakta men säkert försöka utröna hur man bäst kan hjälpa framtiden på traven. I djupet inser både jag och säkerligen den större delen av befolkningen att vi måste ändra riktning på vårt leverne. Men det låter sig inte göras utan hjälp av varandra och av myndigheter. Det kommer göra ont och det vill ingen frivilligt gå in i. Men vi måste sakta ner och var mycket mer noga med vår "budget" Varje år orkar jorden producera en viss mängd mat och energi, men vi tar av den lagrade energin fortare och mer än vad jorden hinner återställa, detta överutnyttjande värmer planeten och på sikt är det förödande, men dessa långsamma processer är svåra för oss människor att reagera på vi är skapta för att reagera på direkta hot, som påverkar oss nu, inte på det som påverkar oss om decennier eller generationer bort. Där i ligger dilemmat. Många ser hoten och försöker uppmärksamma den stora massan, men de flesta slår dövörat till och fortsätter leva i förnekelse. Själv är jag inte mycket bättre, för i så fall hade jag valt en annan väg, jag har mina ursäkter, men håller dom för en framtida rättegång där klimatet står som målsägare?    

Men allt som är negativt för klimatet går att ändra på tekniken är här, nu behövs det många modiga beslut och att vi får ledare som har rätt fokus.

Söndagen 1 augusti. En rätt fin söndag, med lite blandad molnighet under dagen, solen bröt igenom vid ett par tillfällen under dagen, runt 18 grader. På förmiddagen blev det kort löpning med D, cirka 2km i lugnt tempo, kände av högervaden en del. Känslan var att det inte hade gått att fortsätta så långt till. Därefter cirka 20 minuter löpstyrka, kändes en del i vaden även på dessa övningarna. 

Man ändrar vanor under semestern, både mat men framförallt hur man tränar och återhämtar sig. De senaste 2-3 veckorna har jag ökat cyklingen rejält samtidigt som jag sprungit nästan som innan. Troligtvis så har kroppen inte hunnit med riktigt. Jag tror att löpnings-mekanismerna i kroppen blir försvagade då kroppen i stället börja bygga upp cyklingsmuskulaturen och då kommer dessa känningar och kanske till och med skador i löpningen. Cyklingen i sig är lindrigare men den är, för mig i alla fall, inte så bra kombination med löpningen. Det är synd för när det väl blir semester är det väldigt skönt och rogivande att cykla, dessutom så hinner man se mycket mer än om man i stället skulle promenera eller springa i stället. 

När man kollar runt på olika sajter så ser man att dom som springer varje dag oftast håller sig helt besvärs och skadefria. Jag har provat att springa varje dag, men känt att det sliter för mycket, att jag inte hinner återhämta mig för att vara pigg till fartpassen. Men kanske ska prova igen? Nu är det sista semesterveckan som börjar, får se hur det kommer funka med vaden. Får dra ner på cyklingen i alla fall. 

På eftermiddagen åkte vi till Naturreservatet i Braås. Det var vackrare än väntat och en väldigt fin lövskog med massor av gamla, stora ekar. Reservatet var för i tiden ett järnbruk, som lades ner i mitten på 1800-talet. 1895 anlades en järnvägsstation vid sjön Örkens södra strand, inne i reservatet. Numera finns inga spår kvar varken bokstavligt eller bildligt av stationen. Samhället Braås växte upp i samband med att stationen byggdes. Vi gick inte hela leden runt reservatet utan nöjdes oss med den öppna delen runt själva gården och sedan ner till sjön. Därefter var tanken att åka till Asa, men vi körde nog lite fel på grusvägarna och vi hamnade till slut i Tolg i stället. Stannade till vid affären i tolg och sedan till den av det mulna vädret folktomma badplatsen. Även om vädret inte inbjöd till bad så är det fortfarande lika vackert, med en fantastisk utsikt över sjön, man ser ända upp till Asa och den stora gården där. 

Måndagen 2 augusti. Efter en tidig morron med regn i Växjö så blev det sedan en dag med blandad molnighet, i bland bröt solen igenom. Runt 20 grader bara svaga vindar från väst. På förmiddagen gick vi till gymmet i Växjö, sedan lite träning där. Men är inte riktigt likadan maskiner som i Alvesta, lite annorlunda mönster i själva rörelserna också, mer runt än rakt när man lufter trycker och drar i de olika redskapen som ska likna de i Alvesta. Allt är nytt och fräscht. Men det är för trångt i mitt tycke och maskinerna står lite huller om buller vad gäller olika kroppsdelar. Magmaskiner är blandade med bröst och rygg-maskiner. Men mest är det nog att allt är nytt för mig och efter ett så vänjer man sig. Kanske hade varit bättre att träna med lösa vikter, då är det likadant överallt, inte så lätt att krångla till det. Sedan ett kort besök i den vackra domkyrkan. Lunch på en restaurang som inte hade så bra organisation, kanske för att det fortfarande är semestertider? Det var bara en i kassan, denna person plockade även fram de olika sakerna man kunde få direkt från disken. I köket var det minst 2 personer som fixade med de olika salladerna som gick att beställa. Vid lunchtid så blir det en hel del folk. Men eftersom det bara var en i kassan så tog det väldigt lång tid. Det var en del som vände och valde andra ställen, maten smakade ändå bra, särskilt efterrätten var god. Sedan gick jag tillbaka, kände av vaden en del men funkade ändå bra att promenera. 

Sedan till Alvesta, ett avsnitt Seinfeld, skrapade och grundmålade ändarna på norrsidan av garaget, annars finns det kanske risk att det också ruttnar i vinter precis som den västra sidan gjort. Men målar inte om den väggen förrän nästa år som det känns nu. 

På kvällen en kort runda med Mbt-cykeln i Alvesta, nästan 10 km. Sedan såg vi på filmen Erin Brockovich, väldigt bra, baserad på verkliga händelser. Men tycker ändå att det stora bolaget som dödat och skadat många människor genom sina utsläpp kom för lätt undan, de kunde betala sig ur sitt felaktiga handlande. 

Tisdagen 3 augusti. En kylig morron, "bara" 6 grader tidig morron. Åkte till jobbet ett par timmar på morronen, tanken var lite längre och sedan löpning till kvällen, men vid 10 tiden blev jag så pass sugen att prova på lite löpning så jag gick hem. Cykel till Virdavallen, lite stram i nedre delen av höger-vaden under uppvärmningen, känns inte längs med utan mer på tvären över vaden. Bytte till Nike-skorna, det funkade bra med dom idag, lite mer dämpning än på Saucony-skorna. Hade ingen aning om vilken typ av pass det skulle bli idag, inledde rätt lugnt sedan blev det med lite mer fart efter någon km, totalt 6km, sedan vilade jag lite och avslutade med 2km nerjogg. Kände av vaden under hela tiden men det blev inte mer under passet, något stramare under nerjoggen. Distans Virdavallen, 6km, 4:03-tempo, 147mp. 

På kvällen en lugn cykelrunda i Växjö, runt Trummen och Växjösjön, en vacker men lite kylig kväll, 18 grader. Rätt mycket folk runt båda sjöarna, det springs och cyklas. Beachvolleybollbanorna nära simhallen var också upptagna. Det spelades tennis och paddel. Cykling Växjö, 9km, 17km/h, 80mp.

Vi såg på filmen Skriet från vildmarken från 2020. Hundarna var skickligt animerade och efter ett tag blev dom nästan verkliga och man kom in i filmen på ett bra sätt. En fin film om att hitta meningen i en tuff och hård värld.

Onsdagen 4 augusti. En rätt vacker dag, i alla fall förmiddagen och första halvan av eftermiddagen, runt 20 grader, således näst intill perfekt väder. Ingen direkt träning under dagen, men i stället rätt mycket promenerande, vi gick till Domkyrkecentrum och åt lunch, väldigt gott och fräscht, till ett väldigt bra pris. Ett väldigt fint ställe och där har man verkligen lyckats att bygga ihop den gamla delen av kyrkans kansli med den nya delen som har restaurang och en liten affär. Finns även en fin liten del av byggnaden som har en läshörna med gamla fåtöljer och en intressant boksamling. Började läsa i en intressant bok av Hyltén-Cavallius, handlade om wärends-bygden och dess ursprungliga ätter och befolkning. Dessutom olika seder och bruk bland ortens befolkning. Det verkade som att det i första hand samlats människor och skapats byar runt de större vattendragen, och söderifrån. Inte så konstigt med tanke på att den första naturkraften människorna tämjde, efter elden, var vattnets kraft. Där det fanns höjdskillnader byggdes sedan kvarnar och järnbruk och sågverk för att ta till vara vattnets kraft. Dessutom mycket bördiga och relativt stenfria marker kring de stora vattnen. Kanske att man dikade ur marker nära vattnen och därmed lättare kunde börja odla upp gamla sjöbottnar. 

Detta var bara för ett hundratals år sedan, otroligt vad utvecklingen gått fort framåt sedan dess. Både med hjälp av elektriciteten, kolet och sedan oljan har det skapats ett enormt energiöverskott. Inte så konstigt om vi sedan överutnyttjat det, särskilt i början då vi var omedvetna om den billiga, lättillgängliga energins alla baksidor. Nu är vi på väg att ändra synen på detta men det är tröga strukturer och det finns fortfarande stora intressen kvar i den fossila energin. Kampen är inledd, men frågan är om den överbefolkade jordens invånare hinner ändra sitt leverne? 

Sedan promenad hem till Teleborg, gick genom Linné-parken, en pärla i väldigt vacker parkmiljö som man oftast inte ens tänker på. Det är synd. Här finns det fantastiska blomsterarrangemang, alla möjliga sorters blommor och växter, med tydliga förklaringar och uppdelningar. Det finns mycket som är vackert och välordnat i Växjö, men tiden tas inte tillräckligt väl om hand för att njuta av dessa av stadens gjorda pärlor. 

Vi målade även om lite staket och bytte ut en gammal dålig bräda. Men behovet av underhåll är stort på dessa byggnader. Men det görs nog inget åt det i år. Det moderata kommunalrådet Oliver behöver ju plocka ut över 100 miljoner ur bolaget även detta år för att täcka kommunens övriga utgifter! Varför går inte pengarna tillbaka till hyresgästerna i första hand? Först ett rejält underhåll på byggnaderna, blir det sedan mer pengar över så är det ju ett tecken på att hyrorna är för höga. Men det kan ju inte en moderat acceptera. Deras främsta uppgift är nu, och som den alltid varit, att suga ut folkets arbete för att dels sko sig själva men också för att det allmännas i första hand ska betalas av de med minst medel. De rika kommer alltid lindrigast undan, så har det alltid varit. Det är därför dom kallas för konservativa, klart att dom vill bevara det gamla. Varför ändra på ett för dom vinnande koncept?  

Torsdagen 5 augusti. En vacker morron, runt 18 grader vid tio-tiden. Tejpade vaden och hoppades på det bästa, lite stram i början men ändå rätt bra känsla, kändes bara svagt under de första 6-7km, sedan stramade det lite mer efter 7,5km, tanken var 2 varv runt Växjösjön, cirka 9km, men efter lite drygt 8km så nöp det till lite mer och det var bara att avbryta. Gick sista biten till cykeln, alltid lika tråkigt när nått går sönder. Direkt så vet man att det kommer dröja månader innan man är tillbaka i samma form som man nu måste lämna. Hade hoppats kunna "springa" igenom denna känning men vad-problem är väldigt svårbedömda, det kan kännas helt okej under många km, men rätt vad det är så nyper det till eller krampar rejält. Då är det bara att genast avbryta och hoppas att man inte dragit sönder för mycket muskelfibrer. Har känt av högervaden i ett par veckor nu, men det har varit diffust och på olika ställen under passen. Efter passen har det inte känts något. Men den senaste veckan har smärtan varit mer exakt och den har legat på tvären över nedersta delen av vadmuskeln. Kändes rätt rejält efter tisdagens pass och har inte riktigt släppt under denna veckan. I eftertankens klara sken så skulle jag inte sprungit idag, kanske vilat en vecka eller så men det är alltid lätt att vara efterklok. Nu gick det inte längre denna gången. Får jag försöka samla ihop tankarna och börja om igen. Det brukar ta några månader innan det går att köra för fullt igen. Distans Växjö, 8,36km, 4:39-tempo, 139mp.

Som löpare har man två olika statusar, antingen kan man springa eller så är man skadad och kan inte springa. När man kan springa ägnar man knappt aldrig en tanke på hur det är att inte kunna springa. Då, när man kan springa är det det självklaraste i hela världen. Allting bara flyter på och man känner hur kroppen harmonierar när man är i riktigt fin form. Det finns även ett gråskaleläge, när man har känningar, då kan en del pass vara fyllda med oro och nästan lite ångest, då man inte vet om det ska funka hela rundan man tänkt sig, eller om man ska bli tvungen att avbryta för att gå in i läget: Skadad löpare. Men när man kommer in i läget skadad löpare gör det ont, delvis i kroppen, var det nu månde vara på den förgängliga delen av oss själva? Men allra mest gör det ont i själen, för nu lever man i stor ovisshet. Kommer jag nånsin kunna springa igen? Om jag mot förmodan kan det i en avlägsen framtid, kommer jag då, mot alla odds kunna komma tillbaka i den strålande form jag var innan jag blev en skadad löpare? Varför, blev jag skadad, jag som tänkt på allt? Varför, varför, vad gjorde jag för fel denna gången. I minnet försöker man på bråkdelen av en sekund -tröstlöst - hitta svaret på den frågan. Man vill fort veta varför? Särskilt om man råkar ut för skador som man sedan tidigare levt igenom. I vilket fall, den första timmen efter den konstaterade skadan är den värsta. Det blir kaos i huvudet, en av sakerna som genom skadan genast upphör att gälla är den att, för tillfället kan man inte kalla sig för löpare. Hur gärna man än vill så kan man inte springa när man är skadad, det är omöjligt att förflytta sig springande. Det är ett faktum som för en löpare är oerhört smärtsamt och svårt att inse. Det behöver gå ett par dygn för att det ska smälta in. Vid uppvaknandet, första morronen efter senaste skadan så är man i sitt inre löpare som vanligt, men när tankeverksamheten kommer igång eller när man sätter sina fötter på golvet och är på väg att ta sina första steg för dagen så inser man snabbt att det är man inte. Även den stunden smärtar i psyket. Hur ska jag nu bli trött, hur ska jag nu få min dagliga träning, när den viktigaste träningsformen inte är tillgänglig, hur länge ska det vara så här? Tänker man uppgivet, efter endast en dag som skadad löpare. Men innerst inne så vet man att det kommer ta minst ett par veckor innan man är tillbaka, i bästa fall. Längre än så vill man inte se. Man vill inte veta i förväg om man ska behöva vänta längre än så. Då är det bättre att leva i okunnighet om skadans allvar. För min del blir det allt som oftast en del bakslag, jag är för ivrig att komma tillbaka och har inte det rätta tålamodet för att vänta ut skadan och för att den ska läka ihop fint och stilla. Oftast börjar jag lite för tidigt och får en förlängd skadeperiod i oönskad belöning. Precis som en fortkörningsbot när man inte ens uppmärksammat sin överträdelse förrän polisen med illa dolt leende vinkar in en till vägkanten för att meddela en om det. Liknelsen kanske haltar en aning, men det gör även rörelseapparaten när man är skadad, så det går på ett ut i skrivande stund, nu är jag trött och vill sova. Hoppas att haltandet är mindre i morron än vad det varit i kväll. 

Fredagen 6 augusti. Så var den här, den sista arbetsfria vardagen på ett bra tag. En sak är säker, det går rätt lätt att vänja sig vid att vara befriad från lönearbete, tror jag skulle klara av en sådan här tillvaro även permanent. Det stora problemet, på sikt i alla fall, skulle vara bristen på likvida medel. I vilket fall, vaden är inte värre skadad än att det går att sova utan problem i alla fall. Det kändes en aning bättre idag, men fortfarande så haltar jag vid gång. Efter en morron med vackert väder och 10 grader som lägst under natten så steg tempen till runt 22 grader vid lunch tid. Men nu vid 12:30 är det mestadels mulet. På förmiddagen cyklade jag först till jobbet. Det har gjorts stora arbeten där under semestern. Det har installerats en stor kvarn, som ska mala ner avkapspluttarna. Den hade provkörts men inte på riktigt ännu. Får vi hoppas att det löser sig till måndag. Det går kanske att fixa till en by-pass lösning men det blir inte helt enkelt då det är väldigt ont om plats till det. I vilket fall det har lagts ner väldigt mycket jobb på detta, bra gjort att få det färdigt i tid. Därefter till gymmet och cirka 50 minuters styrketräning. Kändes bra i kroppen om man då bortser från vaden. Men dagens övningar kunde genomföras utan problem. 

På eftermiddagen åkte vi till Huseby och efter lite fika så blev det sedan promenad-teater. Dom gav "Professorns dilemma" En historisk tillbakablick till mitten på 1860-talet, då Joseph Stephens köpte Huseby Gods. Men tillhörande 6000 hektar mark. Pjäsen handlade mest om Josephs kärleksbekymmer, han ville inte ha godset om han inte fick rätt fru. Det blandades friskt mellan fakta och dikt, precis som det ska för att göra det lite muntert. De sjöngs en hel del också, så man kan nog kalla föreställningen för en musikalisk komedi. Deras sångröster var väldigt imponerande. Där fanns resurser. 

Sedan till Växjö, blev en lite konstig kväll, men det är som det är. Vi kollade sedan på en väldigt bra film, men den var bitvis rätt tung och man led verkligen med Anna Mae, Tina, som blev svårt misshandlad, ett flertal gånger av sin svårt neddrogade man Ike. Där kan verkligen prata om dilemma, inte lätt att bara lämna någon när man samtidigt är beroende och har så mycket att "tacka" någon för samtidigt som man blir svårt slagen.  

Lördagen 7 augusti. En väldigt fin sommardag, helt perfekt väder, mestadels soligt, molnen, höga och fina höll sig i horisonten och skymde bara solen tidvis under dagen, runt 22 grader som varmast, i Grekland är det över 45 grader och det brinner överallt, trots detta ska massor med svenskar dit, hur f-n tänker dom?

 I dag blev det ingen löpning, det var ett tag sedan jag var tvungen att avstå lördags-löpningen. Men nu är skadan ett faktum och jag ska inte klaga, idag kunde jag utan att känna knappt något i vaden, cykla 40km. Så länge man kan köra nån form av alternativ träning så är det ändå okej. I alla fall för ett tag framöver. Förutom vaden så kändes kroppen helt okej under dagens cykling. Det finns väldigt många fina bostäder i Växjö. Framför allt dom som ligger utmed Helgasjön runt om i stan. På de flesta tomterna finns ingen möjlighet för allmänheten att promenera utmed stranden. På den tiden då dessa byggdes fanns nog inte begreppet strandskydd? Tur att inte allt runt sjön är privat i alla fall. Men om Centerns Annie Löf får som hon vill, så kan det bli det i framtiden. Hon vill kraftigt försämra i allemansrätten, hon vill att det i princip ska bli fritt fram att bygga intill strandlinjen och utestänga allmänheten, fy f-n. Fantastiskt vad hon är bra!? Att hon inte skäms, va? 

De sista dagarna av semestern är här och det är med lite ångest man tvingas in i selen igen. På eftermiddagen åkte vi till Åby och där var det gott om plats vid badet. Efter 20 minuter i solen så blev det ett bad, det kändes kallare i vattnet om man jämför med för ett par veckor sedan då det var 30-gradig värmebölja över oss.  

I går revs det upp gamla sår, ibland känns det som att man alltid ska gå på den mörka sidan av vägen, de få gångerna man försöker ta sig in på den andra sidan blir man tydligt och bestämt visad tillbaka där man en gång kommit i från. Det är precis som att det finns dolda, mörka krafter som har sådan otrolig makt över allt och alla. I bland undrar man varför, vad vill detta säga oss, vad är det denna gången som jag åter måste lära mig? Vad är det som saknas? Vad vill dom? Jag har aldrig krävt några pengar eller några andra ägodelar av någon annan människa. Jag har bara försökt förtjäna mitt dagliga bröd så ärligt som jag kunnat, men på nått sätt är det inte tillräckligt. Vad mer behöver dom för att känna sig till freds? 

Dystert, men ibland kan det kännas lite tungt. Nu får vi ta avstamp igen och försöka resa oss igen. 

3:e semesterveckan, svalare och regnigt. 4 pass löpning, ett med lite fart.

En svalare vecka efter en varm inledning och regn varje dag från tisdagen, skönt att slippa den senaste tidens värme, men rätt snabbt tröttnar man på regnet. Veckan har varit lugn och stilla, med en del kortare utflykter mellan skurarna. Nu börjar jag komma in i semesterlunken och då är det snart över. Känns som man behöver mer semester eller ledigt för att verkligen komma ner i varv och lugna ner sig. Först denna veckan som jag kunnat sova lite längre på mornarna.

Söndagen 25 juli. Ännu en varm dag, runt 26 grader som mest på eftermiddagen, men inte så soligt idag, sol-disigt och bitvis lite lätta moln. På morronen blev det MTB-cykling till Hanaslöv och tillbaka, tog det rätt lugnt och det kändes bra i benen. 

Satte upp de sista ribborna på garaget och började sedan måla lite. Annars bara lite småplock hemma. 

På kvällen blev det lugn löpning uppe vid Spånen. 3km i 5:40-tempo. Rejält slitna ben och fötter första km, sedan lite bättre känsla i slutet. Därefter cirka 30 minuters löp-styrka. Kändes okej i kroppen. 

Måndagen 26 juli. Väldigt varmt och kvavt under eftermiddagen, runt 30 när det var som varmast. Vi målade och höll på lite med att kapa ved. Varmt men ändå inte så mycket insekter som störde. Efter lunch övningskörde vi och sedan körde vi till Växjö, men jag körde tillbaka till Alvesta. Det hängde mörka moln i väster och det mullrade även lite i fjärran. Men det kom aldrig in något över Alvesta. Men i morron kommer det nog om SMHI har gjort prognosen rätt. Det ska bli betydligt kallare framöver. 

 Tisdagen 27 juli. Kvavt och varmt under förmiddagen. Först cykel till Spånen sedan löpning. cirka 22 grader när jag började dagens runda, kändes riktigt bra i benen under första halvan, men jag hade nog startat lite för hårt, efter 5km kom "värme-väggen" Därefter var det väldigt tufft, pulsen hög men farten relativt modest in i "mål". Det kändes som om tempen steg under rundan. Svettades ymnigt både under och efter passet. Efter Passet blev det bad i Spånen, svalkande och skönt. Ny och fin brygga vid sjön, även ett hopptorn har satts upp. Vattnet kändes fräschare än väntat. Trots 10 minuters bad fortsatte eftersvettningarna, fick 37 timmars "recovery" av klockan, så pulsen högre än normalt idag.

 Kuperad Distans Spånen. 10km, 4:25-tempo, 148mp. 

Efter lunch började det mörkna alltmer på himmelen. Mullret kom i gång och sedan var det ett rejält åskoväder som drog in, varade bara någon kvart i första omgången. Sedan kom det en rejäl omgång till på kvällen. S och jag tänkte ta en promenad uppe vid Spånen, men när vi var uppe på toppen av Alvesta så kunde man se längre bort i horisonten och det var kolsvart. Det kom någon droppe precis när vi skulle svänga av till Spånen. Vi beslöt att vända hemåt igen, utan promenad. Det var bra för sedan bara vräkte det ner hela vägen hem och säkert i 30 minuter till efter att vi kommit hem. Det gick bara köra i 30 km med bilen, sikten var vid högre fart nästintill obefintlig. Här i Alvesta klarade vi oss ifrån översvämningar men i Ljungby kom det än mer och satte hus under vatten då det tryckte avloppsvatten bakåt i systemen.

 På kvällen såg vi filmen Nomadland, inte så bra som väntat. Tycker det var för lite fokus på de riktiga Nomaderna, det var för mycket fokus på huvudrollsinnehavaren som var en spelad roll. Dessutom så hade hon en familj i bakgrunden som verkligen brydde sig. Så hon var inte så sårbar som filmen först ville framställa hennes situation. Visst hade hon det tufft, men ändå självvalt på nått sätt. Det var så tragiskt att se att friheten pris innebar att hon var tvungen att ta jobb på kapitalismens största aktör, Amazon. Men för att riktigt förstå denna filmens storhet bör man nog vara amerikan. Att leva sitt liv i en husbil är mer vanligt där och med de enorma ytorna som landet består av så blir det säkert en helt annan känsla än om man skulle leva liknande liv i Sverige. 

Onsdagen 28 juli. En mulen morron, regnat lite i natt, runt 20 grader på förmiddagen och tillfälligt uppehåll. I går sa dom att det skulle bli en fin dag idag, regn först framåt kvällen. Men på morronen i dag hade dom ändrat sig. Vakande senare än väntat, runt 7:30, så iddes inte riktigt att åka till Asa och cykla där, framförallt inte nu när vädret skulle bli lite sådär framåt dagen, regn är bra på många sätt, men om man ska ut och cykla är det mindre trevligt. Det fick bli en runda i Alvesta-trakten i stället.

 Cyklade västerut och hamnade till slut i en by som om vi leker lite motsats med orden kan kalla för Fårakullen, har inte varit där på många herrans år. Huset stod tomt och jag mindes inte att det såg ut som det gjorde nu. När jag var i ungdomen och hade en del arbetsamma dagar där så var huset i rött tegel. Nu var det ett rödmålat trähus, vet att det brann ner minst en gång genom årtiondena som förflutit sedan jag var här senast. Så det måste varit nån ändring i byggnaden under alla dessa år. Men garaget/verkstan hade kvar sina stora dörrar på ena gaveln. Ett väldigt ovanligt sätt att bygga på, men praktiskt om man är bonde och mekaniker i ett och samma liv.  Allt är öde och övergivet numera. När A dog för ett antal år sedan gick gården till hans son. Men inget tyder på att han har nått intresse av att bo här. Själv fylls jag med vemod och en smula ångest. När jag var med pappa här någon gång i slutet på 70-talet och sedan även "jobbade" här, några utspridda dagar,  i början på åttiotalet så kan jag inte minnas annat än misär och eländes elände. Det fanns en känsla av ett ställe i civilisationens utkant. Här rådde andra seder än i samhället i övrigt. 

Pappa var skyldig A pengar, därför blev han mer eller mindre tvungen att göra dagsverken här. Eftersom A samtidigt som han var bonde även jobbade nätter på en gummifabrik så var skötseln av gården och alla dess djur kraftigt misskött. Vissa gånger när vi kom hit var det extremt stor misär och djuren led nått otroligt. I bland hade det säkert gått dagar då de varit utan både mat och vatten. Det fanns på den tiden mest nötkreatur, köttdjursuppfödning var den primära verksamheten på hans gård. Det fanns då på den tiden, rester av ett gammalt mjölkrum också. Men sedan hans mor dött och därmed lämnat all hygien till att vila på denna gård så kunde A inte själv bedriva någon mjölkproduktion, för att göra det krävs hygien och renlighet, annars ville inte Arla befatta sig med mjölken. 

 När vi parkerade bilen utanför lagården så möttes vi vissa gånger av döda kalvar utanför lagårn. Det var ett fruktansvärt råmande och brölande från lagårdens innandöme. När vi väl kom in i lagården var det fullt med kreatur i lagården. Inte utgödslat på flera dagar, korna stod i sin egen skit upp till knäna. Det första pappa fick göra var att tappa upp vatten. Vet inte om vatten-kopparna var ur funktion eller inte? Det jag minns var att djuren törstade enormt. Efter att dom blivit vattnade så var det sedan dags att riva loss lite hö till dom från den intilliggande höskullen, för att lindra den värsta hungern hos de arma kreaturen. 

A syntes inte till, varför var han inte hos sina djur? Ja, det kan jag inte svara på, för mig är det fortfarande en gåta. Finns det nåt mer ansvarsfullt för en människa, än att ta hand om sina egna djur. Särskilt om man håller dom instängda i en trång lagård. De är helt utelämnade till våran vård och omsorg.  Det var precis som att han inte prioriterade djuren först. Vet inte varför han skulle envisas med att ha djur om han inte ville sköta dom riktigt? Tänk vilket bra liv både A och djuren hade fått om han i stället ägnat sig åt allt annat som han var så duktig på istället för att så ihärdigt envisats med att ha djurhållning? Jag tror inte A ville plåga sina djur på detta sätt medvetet, det bara blev så för att han tog på sig alldeles för stor arbetsbörda med så många andra saker, det är därför som man tycker det är än mer obegripligt till varför han ändå hade så mycket kreatur.

Pengar saknade han inte, men inte hade han nån glädje av dom för egen del. Jag vet ingen nu levande som var så snål och sträng mot sig själv. Hårdare och arbetsammare människa fick man leta efter i många socknar innan man mött dess like. Kläderna han bar på sin magra och nästintill av arbete utmärglade kropp var alltid desamma. Overall med ett skärp i midjehöjd, denna overall tvättades aldrig utan bars tills den var utsliten och då utbyttes mot en exakt likadan, på fötterna långskaftade gummistövlar och på huvudet en keps som var lika skitig som han själv. Vet inte om han tvättade sig mer än ett par gånger om året? Skägget han hade i ansiktet var ibland 30-40 centimeter långt och helt vildvuxet, långt därinne i  det mörka, toviga skägget kunde det skönjas ett par pigga men samtidigt misstänksamma ögon. 

Han var inte bara arbetsam han var dessutom väldigt duktig på att göra kreatursaffärer. Han både sålde och köpte djur runt om i trakten från olika bönder. Han ägde mycket skog, men avverkade inget. Bilarna han körde omkring med var de billigaste och mest slitna man kan tänka sig, han använde de som lastfordon till både hö och andra förnödenheter som behövdes till gården. A köpte även in trasiga maskiner, både traktorer och övriga lantbruksmaskiner. Dessa fick han nytt liv i och jag tror att han sålde en del av dom. Kanske var det allt arbete med dessa saker som gjorde att han försakade sina arma kreatur? Som så ofta fick stå utan mat och vatten, det var stor synd. Verkligen ett unikum. 

Pappa brukade förbarma sig över hans leverne och kom för det mesta bra överens med honom. Han tyckte dock att han var alldeles för hård mot sig själv, särskilt då mot sin egen kropp, som han verkligen slet på som en elitidrottsman, men med den skillnaden att han aldrig lät kroppen få tillräckligt med välbehövlig energipåfyllning eller vila emellanåt. En som A tog aldrig nått ledigt eller semester. Alla dagar så likadana ut, arbete och åter arbete. Från tidig morron till sen natt. 

A jobbade, som sagt, jämnt, åt knappt något och när han väl åt så var det mat som ofta var för gammal för alla oss andra. När jag var där och jobbade under några dagar en sommar, sent 70-tal eller tidigt 80 tal, så fanns det kylskåp och frys i huset. Men de var avstängda, troligtvis tyckte han att det var onödigt att ha dom igång? Den lilla mängd mat som fanns där var mestadels på köksbordet tillsammans med katter och tidningar och flugor i enorma mängder som surrade runt maten.  

Köket var i övrigt fyllt med gammal lump och tidningar som låg halvmeterhögt utspritt i köket. Flugorna var i enorma mängder, de var också intresserade av påläggen som fanns där på köksbordet. Jag var van att äta under smutsiga förhållanden men det här tog verkligen priset. Jag hade väldigt stor aptit i vanliga fall men här var det verkligen svårt att uppbåda och samla kraft till att förmå sig att äta. Själv skar A till sig en grov skiva bröd. Den runda limpan höll han mot sitt bröst och sedan hade han en stor kniv som han lät skäras sig igenom limpan med den vassa eggen mot sin mage. Samma kniv hade han till smöret, var den kniven tidigare under samma dag skurit i var det nog bäst att inte veta. Brödet var stenhårt. Han undrade varför jag inte åt så mycket, dög det inte? Själv åt han med god aptit och brödet försvann i det stora skägget. Smulorna samlades i det långa toviga skägget och blev säkert mat till flugorna senare. Mjölken hade han också ståendes på köksbordet, Om den hade surnat eller inte i värmen ville jag inte ta reda på. 

En av gångerna jag skulle vara där och arbeta av på pappas skuld så skulle jag sträng-lägga hö, som senare under kvällen och natten skulle köras in på höskullen av A,  Jag körde en av hans gamla traktorer, det läckte från grenröret som var anslutet till motorn, röken kom alltså inte ut genom skorstensröret ovanför traktorn utan det mesta kom ut direkt vid anslutningen till motorn. Hytten var otät så de övervägande delarna av avgaserna gick rätt in hytten. Jag satt i traktorn från tidig morron till sen eftermiddag. Nån gång var han och tittade till mig och visade mig kommande åkrar som skulle strängas. Huvudvärken tilltog under dagen, mer eller mindre förgiftad av avgaserna hade jag svårt att klara av jobbet som skulle göras. Jag längtade bort och ville hem, det var dessutom stekande hett och luften stod helt still. Flugor och bromsar surrade runt utanför traktorn. Tiden kröp fram och jag kände som att tiden stod helt still. Vad gjorde kompisarna där hemma nu, kanske var dom och badade eller fiskade. Kanske spelade dom tennis eller fotboll. Hemlängtan tilltog allteftersom dagen kröp fram. Till slut så fanns det  ändå en på arbetet och allt hö var nu strängat och klart för att hämtas upp av A:s stora självlastarvagn. Den körde A, själv. Men av någon anledning hade han inte börjat köra in det strängade höet i tid. På himmelen tornade stora mörka moln upp sig och precis när jag blivit klar och satt mig i pappas gamla traktor för att köra hem de dryga 2 milen så började det regna. Allt arbete jag gjort var helt bortkastat. När det blivit blött i strängarna så var det bara till att sprida ut allt gräs igen med en vändare och sedan vänta någon dag och hoppas på uppehåll för att ytterligare någon dag senare återigen stränga det. Men för varje gång man rör i höet med maskinerna så slår man sönder det och det tappar blad och näring. Det var tråkigt för alla inblandade, på denna tiden tog man alltid den största delen av gräset till hö, numera ensileras det mesta och då är man inte beroende av om det kommer en regnskur eller inte. 

Att de hade dåliga affärer i hop råder det inga tvivel om. En sak kom jag ihåg och det var inte till pappas fördel, kan tänka mig att han fick betala dyrt för det tilltaget. Pappa behövde en tjur för att hålla reda på koskocken han hade ute i Ör, det var runt 10-12 kor vid denna tid. Dessutom så saknades det säkert pengar till inseminatören som annars skulle tillkallas då det var dags för korna att åter bli dräktiga. A lånade därför ut en präktig tjur till pappa. I utbyte fick tjuren bete och omvårdnad som han säkerligen var i avsaknad av i Ulvagraven. Tjuren gick hos pappas kor hela sommaren och fullgjorde sin plikt som tjur. Alla var nöjda och glada så långt

Men så kom dagen då A ville hämta tillbaka sin tjur. Men när han kom för att hämta den, fanns den, till A:s stora förvåning, inte att finna bland pappas djur. 

Man bör veta och ha i åtanke att pappa under denna tid drev en tidskrift samtidigt som han var bonde. Denna tidskrift inbringade inga större inkomster, snarare stora mängder med utgifter. Tidskriftens syfte var inte att vara inkomstbringande i första hand utan dess främsta mål var att upplysa samhällets invånare om hur illa och fel det var ställt med Sverige och hur man kunde göra på annorlunda sätt än vad som gjordes då. 

 I vilket fall. Tidningen skulle tryckas och distribueras i ett hundratal exemplar, cirka 10 gånger varje år. Samt frankeras innan det skickades iväg. Prenumeranterna var inte så många och de var sparsamma med ekonomiskt bistånd för den goda sakens skull. Denna sommar då A:s tjur tjänstgjorde i pappas koskock var särskilt svår och det saknades likvida medel. Eftersom tjuren gjort vad den skulle och det snart var dags att stalla in djuren. Så tog pappa beslutet att sälja A:s tjur till slakt. På det viset kom det in lite pengar och dessa skulle han ju ändå så småningom betala till A!?  Först skulle han bara få ut nästa nummer av tidskriften, därefter så skulle skulden regleras, så var pappas plan.

Men pappas ekonomiska situation förbättrades inte nämnvärt under perioden som förflöt till dess att A skulle hämta hem sin tjur. Ilskan hos A visste inga gränser när han blev medveten om pappas illdåd. Men nu var saken skedd och tiden gick inte att vrida tillbaka för att få det nesliga tilltaget ogjort. Pappa erkände och stod sitt kast genom att utföra dagsverken hos A:s svårt eftersatta lantbruk. Det blev många och hårda pass hos A. Jag kan tänka mig att pappa fick betala för tjuren flera gånger om. 

Även om detta borde ha satt en ände för deras kontakter så fortsatte det hela livet ut. Kanske var det för pappas skulder skull kanske att det var för meningsutbytet skull vad det gällde politiska spörsmål. Jag vet inte säkert, vet bara att de kunde sitta och samtala i timmar i telefon. 

MTB, väster om Alvesta. 27,6km, 21km/h. 91mp.

A var den tysta jordens träl som slet sig fördärvad mot naturens krafter som ständigt jobbar för jämvikt. Gräver du ett hål så kommer till slut naturen ha jämnat till marken. Kullen du gjort samtidigt med att du grävt hålet kommer också att jämnas ut. På riktigt lång tid mals allt ner och det som varit högt blir lågt och det som tidigare varit på havets botten blir till slut bergets topp. 

På just denna gård i en liten by utkant har det arbetats hårt i tusentals timmar med olika saker, kanske A uppfunnit saker som skulle kunnat vara till gagn för de stora massorna? Det är saker vi aldrig kommer att få veta. Men en sak är säker, han var en väldigt skicklig mekaniker. Han hjälpte även pappa med hans dåliga maskiner, när de var trasiga. Men naturen visar ingen barmhärtighet eller respekt inför det faktumet. Nu kommer den omgivande naturen med tidens hjälp sakta men säkert att ta över alltmer för varje år och till slut finns bara minnena kvar i några enstaka huvuden som snart också ska glömma dessa väldigt hårt arbetande människor som inte unnade sig något och som aldrig fick njuta frukterna av sitt eget eviga slit. Man måste i vilket fall som helst respektera deras enorma arbetsinsats för kommande generationers välmående. 

I tysthet slet och strävade dom, alla bönder runt om i vårt vackra Sverige, särskilt innan de oljedrivna maskinerna gjorde sitt intrång. Ingen som tillräckligt uppskattade deras enorma arbetsinsatser. De nämns inte i några historieböcker. Nä, där omnämns och hyllas mer eller mindre värdelösa kungar och adelsmäns som genom bördsrätt fick alldeles för stor makt som de i sin tur använde för att ytterligare suga musten ur böndernas arbete och riktigt långt tillbaka i tiden för att skicka böndernas söner ut i en för tidig död i tröstlösa krig som skulle utkämpas för kungligheterna skulle kunna stå och glänsa på sina troner och åtnjuta folkets oförtjänta hyllningar. Vilket j-a hyckleri det var redan på den tiden. Sedan fortsätter vi som inget hänt och hyllar dessa kungahus som är ett vittnesbörd på gamla tiders förtryck mot folket, hur är det möjligt? 

Torsdagen 29 juli. En mulen morron med lite svalare väder än det varit den senaste tiden. Runt 18 grader vid dagens löprunda. Cyklade upp till Spånen, fick stanna halvvägs, i skydd av Willys tak då det kom en skur. Under löpningen duggade det bara lite i början, sedan kom solen. Kändes rätt varmt i mitten av passet. Men inte över 18 grader idag. Lite sliten i underbenen efter tisdagens löpning, annars okej känsla i benen. Efter en lugn inledning så blev det som vanligt rejält jobbigt sista 2-3km i den starkt kuperade avslutningen i Spånens elljusspår. Kuperad distans Spånen. 11,33km, 4,34-tempo. 139mp  

Vid lunchtid kom det ett rejält regnoväder, det skvätte åter upp massa smuts på den nymålade garage-väggen som jag, helt i onödan rengjorde efter helgens oväder. Nu får det vara till hösten. 

Nytt rekord i ekonomin, den heliga och numera av människorna skapade nya naturlagen som står över alla andra naturlagar?! Är det inte fantastiskt? Dessutom nya rekord i vädret runt om på vår jord. Nya extrembränder i både Ryssland, Kanada och USA, dessutom samtidigt. Nästan hela norra halvklotet i lågor, fantastiskt, eller hur? Rekord i nederbörd undet ett dygn i Kina och mellan-Europa. Rekord i svensk ekonomi, 10% upp sedan förra året. Rekord på rekord på rekord, otroligt roligt, eller hur?  Hur naturen mår, som ser till att offra sig för att ekonomin ska växa sig allt större? nästa fråga. F-n vad man blir trött på detta, varför ser vi inte längre än vad näsan räcker? Varför stannar vi inte upp och ser oss omkring? 

På eftermiddagen tog jag bilen med cykeln hängd därbak, åkte till Asa, stannade vid herrgården. det hängde regn i luften och var bara runt 15-16 grader, efter några minuters cykling så kom det en regn-skur, den var rätt mild i styrka så med kapuschongen så kunde jag utan att bli vidare blöt i stilla mak cykla vidare. Kom fram till en fin plats utmed Asa-sjön, en rastplats för kanotister. Gräset var klippt men det var alldeles för mycket sly mellan vindskyddet och sjön. Hade passat mig bra att röja upp där med röj-såg några dagar i höst. Men inte mina arbetsuppgifter. Det skulle gå att göra så mycket mer på dessa fina pärlor i vår natur. Skogen var på sina ställen gammal och fin, men på hemvägen så såg jag att det var massor med stämplade gamla träd nära den andra rastplatsen på andra sidan av Asa-sjön mellan Asa och Tolg. 

Tunga, låga moln över Asa-sjön som några minuter senare lättade på sin tyngd genom att fälla ut regn över nejderna.

Fin utsikt, i alla fall ett par år till, sedan har detta granplantage tagit över både mark och luft. Detta är i slutet på vägen utmed Asa-sjöns västra sida.

Fredagen 30 juli. Runt 18 grader och under dagen var det blandat väder, mestadels mulet men ibland sken solen igenom, där emellan varvat med regnskurar. På förmiddagen till gymmet och där blev det cirka 1 timmes bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Sommaren dagar passerar snabbt förbi och nu är det bara några skälvande dygn kvar på juli månad. Det går snabbt att vänja sig vid ett liv med en hel del träning och film senare på kvällen. Dagarna fylls upp och kroppen känns starkare och piggare än när man jobbar och inte sover lika mycket totalt sett. Har hittills denna semester hållit mig ifrån ölen under vardagarna, det har funkat bra och det blir lite godare när sedan torsdagskvällen kommer. Det är så vi mår allra bäst, av och på i en jämn rytm. Det som slarvats med är chips och glass, det har ätits av dessa saker varje dag. Men så länge jag rört på mig så pass som jag ändå gjort denna sommar har det funkat, kanske gått upp nått kilo. Intervaller har det inte blivit heller när det kommer till löpningen. Blir lätt att de väljs bort när det blir för varmt. Ska se om jag kan uppbåda kraft till sista semesterveckan. 

På eftermiddagen till Växjö, där sågade jag av en stor gren på D:s körsbärsträd. Höll på att ramla ner från trädet, inte så högt upp, men ändå. Man märker hur stel man blivit jämfört med i ungdomen. Klarade mig från att falla men skrapade upp ena armen lite grand. På kvällen blev det en gammal film. Helt okej, men den grep inte tag riktigt. 

Lördagen 31 juli. En mulen morron och när jag började springa vid 10-tiden så regnade det i cirka 10 minuter, resten av rundan uppehåll, runt 16 grader vid start. Men det kändes lite varmare. Har varit lite stram i höger-vaden sedan i går men det funkade bra under löpningen. Tror den senaste tidens myckna cykling förändrat struktur och muskler, det brukar bli lite strul med löpningen om jag ökar cyklingen för mycket. En svår balansgång. Pulsen lägre än vad den brukar vara på lördagar. När jag kom fram till Växjösjön så ökade jag farten, inte max utan tröskelnivå. Blev dock jobbigt sista 1,5 km då jag gick på lite hårdare. Cirka 4:12 i snitt sista 4-5 km. Distans Växjö. 15,38km. 4:33-tempo, 138 mp.

På eftermiddagen åkte vi till Osaby och gick sjörundan där med tanke om att fika lite. Men det var lite längre och besvärligare än vad jag mindes det. Vi kom dit lite sent också så det blev lite stressat i slutet. Första delen i tät slyig skog som blir väldigt mörk och fuktig, på marken ligger det massor med nu snart uppruttna granstockar från Gudrun-stormen 2005. När man väl kommer fram till Vederslövsjön så ändrar det sig i skogen, öppnar upp sig och det blir lite mer ståtliga lövträd utmed stigen som slingrar sig runt hela Osaby-udden. Det verkar som att de inte rör nått i denna skogen. Ska bli intressant att följa utvecklingen i slyskogen. Till slut kommer det växa upp, frågan är hur tätt det kommer vara bland allt sly, nu är det ogenomträngligt. Men det kanske öppnar upp sig naturligt även om det kommer ta några decennier.   

Alstermo-resa, 4 pass lugn löpning. Fortsatt varmt och torrt.

Ja, det blev några fina dagar i Alstermo, båda barnen följde med. Som väl var inte så varmt denna veckan, men ändå runt 25 grader varje dag och inget regn. Den enda lilla smolken i bägaren var att det varit översvämning i denna trakt för ett par veckor sedan. Detta har nu, några veckor senare resulterat i en invasion av myggor. Inte de som man är van vid som kommer någon enstaka och surrar lite gran innan dom lite slött försöker sätta sig och suga blod. Nej, denna varianten som fanns här nu i Alstermo var av den ilskna typen. Dom anföll i grupp och kom även i solsken. Det gick inte freda sig. Så ibland var jag tvungen att gå in en stund. Det var värst första dagen då det inte blåste så mycket sedan blev det bättre de andra dagarna, när det blåste lite. 

Annars var det väldigt fint runtomkring. det känns som det var lite mildare skötsel av skogarna här, men det kanske bara var min känsla. I vilket fall så verkar det nästan som man är i vildmark bitvis. Inga ljud från bilar och långtradare som stör lugnet. Allt verkar gå i en lite långsammare takt. 

Löpningen har varit väldigt lugn även denna veckan, det är svårt att ta i när det är så varmt som det varit nu. Samt att jag vill ha lite kraft kvar i kroppen till lite cykling på eftermiddagarna. När man är i vardagen så ägnas två kvällar i veckan enbart till löpning, då blir det lättare att fokusera på fart. Nu på semestern passar det perfekt att springa på förmiddagen, innan lunchen. Men kroppen är inte riktig så mjuk och pigg så att det känns inspirerande att köra fart. Fast jag tror bara det är bra att få någon månad med lite lugnare löpning. Även om det kommer bli tufft i början att vänja sig vid fartpass igen när semestern och värmen är över. 

Hade lite politiska funderingar som jag skulle vilja ventilera men det har inte blivit så. det är lite svårt att hitta rätt forum. De flesta sitter fast i sina egna stuprör där alla tänker likadant. Det är en av de stora nackdelarna med sociala medier. Medierna uppmuntrar till att vara i grupper där alla tycker lika. Och det är ju mycket bekvämare. Minns när jag var lite på Flashback för ett tiotal år sedan. Det var jobbigt och svårt att komma i diskussioner där. Särskilt med de som var mer eller mindre proffs och som redan hade sina stela argument klara. När man  skriver sina argument så blir det mycket lättare att bryta ner sina meningsmotståndare. De som var särskilt skickliga lyfte ur meningar ur sina sammanhang och sablade ner dessa meningar separerade från kontexten. Till slut blev hopplöst så jag gav upp och orkade inte längre kämpa mot dessa väderkvarnar. Men idéerna lever kvar i mig. Kanske något naiva och målade med breda penslar. Men någon måste göra det, sedan kommer det experter som kan finjustera och detaljplanera på ett mycket bättre sätt. Men någon måste ha visionerna för framtiden. Tankarna är inte ny men man måste försöka få med hela samhället. Det är så lätt att fastna i ett problem eller en sakfråga. det funkar inte om man ska ta fram ett politiskt program eller nån form av manifest. Vi får se framöver om det kan finnas möjlighet att dryfta de olika spörjsmålen med någon intresserad.  

Söndagen 18 juli. Äntligen slog vädret om lite grand, måttliga, friska vindar från väst. Med en skön luft som blåste bort den stillastående värmen som rått nästan en vecka. Runt 22 grader under dagens cykling runt Växjö. Följde "Växjö runt" i huvuddrag. När man cyklar runt så märker man hur stort Växjö är, i alla fall till ytan. Ändå rundade jag inte Vikaholm eller Teleborg.  utmed Helgasjön så är det får och nötkreatur nästan hela vägen, på olika ställen det är bra initiativ av kommunen, eller vilka det är som bestämt det? Det håller markerna öppna på ett naturligt sätt och är bra för den ekologiska mångfalden också. Det blir som det ekosystem det en gång var innan Sveriges små-bönder mer eller mindre blivit utrotade och ersatta av gårdar som har flera hundratals kor eller tusentals höns. Det finns några tappra idealister kvar men inte alls tillräckligt för att hålla den snart av gran igenväxta landsbygden vid liv. Mestadels granplantage så långt ögat kan se, här och där kan man skönja grunder och stengärdsgårdar som gömmer sig av de förmörkande granarna som breder ut sig över vår tidigare så vackra landsbygd. Enbart för ekonomins skull, är det inte tragiskt? Hoppas det blir lite ändring framöver, det finns åtminstone en strimma hopp om EU:s planer blir implementerade de kommande åren. Sverige har av EU blivit ålagda att främja den biologiska mångfalden, det gör man inte genom granplantage, även om skogsnäringen vill försöka få oss att tro att det förhåller sig så. Hybriden, Växjö runt. 39km, 20km/h, 100mp.

På eftermiddagen åkte vi till Alvesta, kollade på 2 avsnitt av Vänner. Rätt så roliga Tror det var avsnitt 12 och 13 av 2:a säsongen. Därefter lite löpning, först 2km med D, sedan körde jag upp till Spånen och gjorde 1 km till därefter cirka 30 minuters löpstyrka, lite sega ben, både löpning igår och cyklingen innan idag som satt sina spår. Det var runt 20 grader och lite måttliga vindar från väst. Väldigt skönt, helt perfekt väder för lite lugn träning. 

Måndagen 19 juli. En vacker dag, runt 23 grader, nästintill perfekt. På morronen till gymmet och cirka 55 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. Idag blev det packning och sedan till Alstermo, vi ska bo hos V:s pappas hus som han inte bott i sedan i mars. Det tog nästan hela dagen att packa och komma i ordning. På kvällen tog S och jag en promenad i det intilliggande elljusspåret. Väldigt kuperat på sina ställen, men det hindrade inte de ilskan översvämnings-myggen från att inte bara anfalla stillastående blodvarelse, nä, dessa mygga anföll snabbt gående personer, även i solen. Väldigt obehagligt, det var ingen vind heller så perfekta förhållanden denna annars väldigt vackra sommarkväll. Vi fick öka takten än mer för att inte bli helt utsugna. Det var exakt likadant i Alvesta efter de kraftiga skyfallen 2004, som lämnade stora delar av Alvesta av aldrig tidigare skådade vattenmängder. Någon vecka senare så var det precis fullt med dessa myggor som jagar även i sol. Annars verkar det vara väldigt lugnt och skönt här i Alstermo, det är nästan oroväckande lugnt. Men troligtvis är den mest aktiva befolkningen på  semester. Det är bara runt 7-8 mil till östkusten härifrån. Kan tänka mig att många åker dit härifrån på sommartid och semester. 

Tisdagen 30 juli. Det var en sval och skön natt, runt 10 grader som lägst. Sov bättre än väntat. Ingen störande trafik, trots helt öppet fönster. Solen skiner från en nästan klarblå himmel nu vid 9-tiden, lite svaga, svalkande vindar från väst, som förhoppningsvis blåser iväg lite mygg. 

På förmiddagen blev det en löprunda i Alstermo, lite stum i höger-vaden inför men det gick bra under löpningen. Sprang österut, mot Fröseke vände efter 5 km. Kom in på en grusväg med väldigt vacker skog. det visade sig sedan att det var naturreservat. Motvind på hemvägen. Blev jobbigt sista 2-3 km, annars rätt okej. Runt 21 grader och svaga vindar från väst.

 Distans Alstermo, 10km, 4:30-tempo, 140 mp.  

Sedan blev det lite jobb med att försöka få igång en gammal gräsklippare, efter mycket om och men så lyckades det. Sedan blev det nästa 1 timmes gräsklippning, bitvis väldigt tjock då gräset inte blivit klippt på hela detta året. 

På eftermiddagen till Älgasjöns badplats, det var blåsigt och runt 21 grader, blev nästan lite kyligt. Både skönt men lite väl kallt när man kom upp ur det varma vattnet. Annars en väldigt fin badplats med camping och välstädat och fint runtomkring. Vattnet verkade också rent och klart. en sjö där det tidigt blev djupt. 

När vi kom "hem" därifrån så spelade V och jag lite  tennis på idrottsplatsen, bra banor, en filt med inblandning av sand. Vi bara slog till varandra, utan att räkna poäng, det blir mer spel då. Det var väldigt roligt, har mer eller mindre glömt bort hur kul det med bollar i alla dess former. 

Sedan en kort cykeltur norrut, bara för att se hur det såg ut. Mestadels skog och väldigt tyst. En del fina åar och vattendrag, men ville inte stanna och kolla för alla eventuella mygg. 

Onsdagen 21 juli. En vacker morron, runt 22 grader vid 10-tiden. Blev en cykelrunda med utgångspunkt från Alstermo, först österut mot Fröseke, därefter norrut mot Stenbrohult, sedan mot Älghult och Alstermo. en runda på 38 km. Väldigt lugnt och tyst, enormt mycket skog, men inte så mycket granskog som hemma, framför allt inte så mycket hyggen och björksly. Skogen är bitvis mycket mäktig och inte alls så ung och uthuggen som hemma. Känns nästan som man bitvis cyklade i ett naturreservat fast så mycket reservat finns det inte här.  MTB- Alstermo, öster-norrut. 36,43km, 22 km/h. 98mp. 

På eftermiddagen åkte vi till Timmernabben, men det var en liten besvikelse, det var lagom varmt och så småningom kom även solen. Men vattnet var smutsigt och det var stora mängder med döda och döende småfiskar i vattnet, fiskmåsarna som satt jämte iddes inte äta mer, de satt där mätta och belåtna, vet inte varför detta "fenomen" uppträdde nu, kanske att det är naturliga förändringar. I vilket fall så känns det långt i från naturligt. Försökte googla om det men kunde inte hitta nått specifikt. Men nu hittade jag något på nätet. Den troliga orsaken är syrebrist på grund av att havet är varmt nu. Händer tydligen nästan varje år. Dessutom verkar algblomningen vara i full gång nu. Det var som om någon hällt ut "Slime" i vattnet. i Timmernabben är det som en lite sjö i Östersjön, det är möjligt att just detta faktum gör att allt blir lite mer stillastående här än i övriga Östersjön? Det är många länder som har kust till Östersjön och på den östra sidan tror jag inte att man bryr sig speciellt mycket över vad som rinner ut i sjön, kanske fördomar från min sida men det man sett via nyhetsinslag genom åren har förstärkt just den känslan. Man kan ju bara hoppas att det blivit lite mer medvenhet även där om att vi inte kan hålla på hur som helst om våra kommande generationer ska kunna leva på denna planeten också. För min del badar jag hellre i Älgasjön än i detta hav. Det smått tragiska är att när den största delen av befolkningen har ledigt och det är varmt och skönt, ja då är det som mest problem med vattnet i Östersjön. 

Torsdagen 22 juli. En vacker morron och med behagliga temperaturer på morronen. Sedan steg det snabbt under förmiddagen och runt 9-tiden när det var dags för löpning så var det runt 22 grader. Blev en lugn runda, men missbedömde en skogsväg. Trodde det skulle leda tillbaka till Alstermo så småningom. Men ju längre in jag kom på skogsvägen desto smalare blev den. Till slut liknade det ingen väg längre, utan den hade övergått till en mer eller mindre igenväxt ko-stig, använd av ingen. Det var bara till att vända och springa på vägar jag redan varit på och någorlunda kände till. Hemmavid är det svårt att komma vilse. Det är alltid närma till närmsta väg och hus. Men här är det annorlunda. Det är mer vildmarkslikt, skulle det mot förmodan dyka upp nått hus på en enslig skogsväg så är det till hälften av gångerna övergivet och mer eller mindre förfallet. Naturen tar tillbaka om inge använder. Idag var det en hel del flugor, mygg och enstaka bromsar som ville göra mig sällskap. Inte så trevligt sällskap men så länge man kan vara i rörelse så dansar dom mest omkring utan att bita eller sticka. 

Distans Alstermo. 8,9km, 4:52-tempo, 129mp. 

Sedan blev det en snabb dusch innan jag och S tog en runda med tandem-cykeln. Vi cyklade mot Älghult via "Framtidsleden" Det är en cykelled som är som en fyrkant, Älghult, Alstermo, Silvereke, samt Målerås ingår i den. Men det fanns inte tillräckligt med tid idag så vi kortade av den rundan till en tredjedel ungefär. Det är mestadels skog. men här och var så öppnar det upp sig och blir vackrare. Allt är tyst och stilla på landsvägarna mellan ovan nämnda samhällen är det minimalt med trafik. Det kommer någon bil var femte minut, nästan hälften av gångerna är det en tyskregistrerad, eller en traktor. Men än har jag inte sett en med båda kombinationerna. 

Precis som hemma så är det inte längre lönsamt att hålla de halvt tunnland stora åkrarna öppna längre. På flera ställen här runt Alstermo så är de en gång sten-röjda åkrarna numera förvandlade till granplantage. Det är så tragiskt att se detta. Stenmurarna som avslöjar detta faktum ligger där flera meter höga och breda och påminner oss om hur otroligt slitsamt det måste varit för våra förfäder att en gång öppna upp och odla denna magra mark för att överhuvudtaget kunna överleva. 

Men nu gör vi inte så längre. Vi litar på att att andra människor runt om på vår överbelastade planet ska förse oss med det basala och livsnödvändiga. Därför kan vi utan att ens reflektera en liten stund, och med gott samvete "förstöra" dessa uppbrutna marker med massor av enfaldiga granplantage som inte gör någon mångfaldsivrare glad. Det blir dystert och mörkt, djuren får allt svårare att överleva och mångfalden som kommer i samband med betande djur i små hagar och åker-lappar försvinner. Men allt går att ändra på och jag tror ändå att det finns en ljusare framtid för landsbygden. 

Fredagen 23 juli. Hemma i Alvesta igen. En fin morron med runt 12 grader. Sedan steg tempen rätt snabbt, framåt eftermiddagen runt 27-28 grader, mest soligt under dagen, först framåt kvällen när vi kom till Växjö som det mulnade på en aning. Nu är det åter torrt och sönderbränt på många ställen. Men inte så illa som 2018. det verkar som att det är omslag på gång nästa vecka och då är det stor risk/chans att vi går in i en regnperiod på nån månad. Nuförtiden låser vädret fast sig alltmer. 

Minnet är kort men jag vill minnas att det var inte denna vädertypen förr. Då var det mer varierat under dagarna. Både sol och regn under samma dag. Det var ofta svårt med att bärga hö. För det var sällan som det var uppehåll i mer än 2-3 dagar i rad, som krävs för att det nyslagna gräset skulle torka tillräckligt direkt på backen efter att ha vänts 1-2 gånger och sedan stränglagt innan det bärgades. Men som vädret varit de senaste somrarna så har det inte varit några problem med det. Då det numera verkar vara i veckovis som det är uppehåll och torrt. Om det sedan beror på klimatförändringar eller bara är väder, det går inte att svara på nu utan det får tiden utvisa. Men för min del tror jag på det förstnämnda. 

På morronen till gymmet och där blev cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes helt okej i kroppen. Sedan blev det lite arbete med garaget, spikade upp några ribbor, hann med hälften ungefär, får fortsätta på söndag som det ser ut nu. Sedan övningskörde vi, till östra Alvesta och några varv uppe i villakvarteren. Tycker det går bra, det som saknas är lite vid backning och att snabbt bestämma sig vid rondellerna. Annars bra flyt i övrigt. I bland tänker jag inte ens på att vi övningskör utan att det känns som att åka med någon som vanligt och det borde vara ett bra tecken. 

SMHI utlovade mulet på eftermiddagen, men som väl var så hade dom fel. Det blev inte alls så mycket moln, då blev det bad i Åby på eftermiddagen, lite kyligare i vattnet än förra helgen. Inte så mycket folk, ett tiotal personer. Men när man passerar Svanebro, cirka 8 km innan Åby, sett från Alvesta så var det som vanligt helt fullpackat på den badplatsen. Framåt eftermiddagen är det dessutom inte så mycket sol där, så jag kan inte förstå att just den platsen genom åren varit så populär? 

På hemvägen körde vi förbi Horda och Moheda, visade V var jag bott under tidigare år. I Moheda träffade vi S som höll på att sopa utanför tomten. Vi körde fram och pratade en liten stund. Det mesta är sig likt i Moheda och Horda vad gäller husen och gatorna. Men i elljusspåret i den bakomliggande skogen är allt helt förändrat. Det hinner hända enormt mycket i en produktionsskog under 40 år. Lägg till en Gudrun-storm så blir det än värre. Nästan all gammelskog var borta när jag gick där för nått år sedan. Ersatt av granplanteringar och björksly. Inte alls så trevligt att vila blicken på. Detta är inte bra. Vi behöver skydda skogen runt samhällena, Runt och i alla kommuners elljusspår ska det råda ett skogsbruk som sparar på de gamla träden och håller öppet så att sikten är fri. Samt så det gynnar bärtillväxten. Avverkning ska ske för att upprätthålla denna öppna skogsmiljö, inte för ekonomins skull. På det viset så blir mer människor intresserade av att var ute och röra på sig vilket på sikt gynnar folkhälsan. Om det bara finns björksly och granplantage så vill ingen vara där. Att det ska vara så svårt att förstå det för dom som bestämmer över de samhällsnära skogarna? 

På kvällen såg vi en märklig komedi, med Jennifer Aniston i huvudrollen, från 1997. Drömbilden. En romantisk komedi, men med lite smuts under naglarna på väg till det klassiska slutet för att komma in i genren rom-com. Men ändå bra och det är lätt att dras med i filmens intriger och man blir både irriterad och glad över karaktärernas olika beslut hit och dit. 

Lördagen 24 juli. En varm morron, moln i natt så luften hade inte kylts av under natten. Sprang redan vid 9-tiden för att slippa den värsta värmen, solen sken under hela rundan. Runt Södra Bergundasjön var det helt okej. Sista 5 km runt Växjösjön, blev väldigt jobbiga i värmen och solen. Hade glöm Saucony-skorna hemma i Alvesta så det fick bli Adidas Boston 8. När jag bara sprang i Adidas så kändes dessa skorna väldigt bra. Men nu när jag är van vid Saucony Speed skorna så är de väldigt platta och stumma i jämförelse. Hade lite oro om vaderna skulle hålla hela passet, men det gick bra. Fast sista 5km blev med stum och tung känsla i steget. Pulsen lördags-hög. Samt att jag nog sprang in i "värme-väggen" efter 11km, torts den relativt modesta farten. Distans Växjö. 15,29km, 4:51-tempo. 137mp. 

På eftermiddagen åkte vi till Vislanda och en lite reducerad kusinträff. Men över hälften av alla mina kusiner på pappas sida var där. Dagen var särskilt tillägnad Bosse som gick bort förra året. Han var den äldsta av oss kusiner. Jag minns honom som en väldigt glad och givmild person. Vi hade en del kontakt under åren jag spelade golf. Han och hans syster Ulla höll i släktgolfen som anordnades under ett par år tidigt 2000-tal. Han var alltid lika positiv till livet och golfen även om bollarna då och då gick lite snett. Det bekom honom ingenting. Han verkade inte vara en person som grävde ner sig i saker som ändå inte går att göra något åt. I dag var vi på besök i ett fint område i Vislanda, massor med stigar i en vacker skog, ägd av kyrkan. Där var Bosse och hans bror A med och skapade de första slingorna som numera är flitigt använda av Vislandaborna. Jag minns även Bosses tid då han jobbade inom kommunen, alltid lika trevlig i rösten när man ringde växeln och det var han som svarade. Hans ögon strålade av värme och glädje när han var i sina glansdagar, en spjuveraktig blick som gjorde att man blev glad och trygg. Må han vila i frid nu. Det blev fika och en del prat med syskon och kusiner under eftermiddagen, alltid lika trevligt att bli påmind om vårt ursprung. Vid varje kusinträff som hålls nästan varje år så lär man sig nått nytt om vår släkt.