3:e semesterveckan, svalare och regnigt. 4 pass löpning, ett med lite fart.

En svalare vecka efter en varm inledning och regn varje dag från tisdagen, skönt att slippa den senaste tidens värme, men rätt snabbt tröttnar man på regnet. Veckan har varit lugn och stilla, med en del kortare utflykter mellan skurarna. Nu börjar jag komma in i semesterlunken och då är det snart över. Känns som man behöver mer semester eller ledigt för att verkligen komma ner i varv och lugna ner sig. Först denna veckan som jag kunnat sova lite längre på mornarna.

Söndagen 25 juli. Ännu en varm dag, runt 26 grader som mest på eftermiddagen, men inte så soligt idag, sol-disigt och bitvis lite lätta moln. På morronen blev det MTB-cykling till Hanaslöv och tillbaka, tog det rätt lugnt och det kändes bra i benen. 

Satte upp de sista ribborna på garaget och började sedan måla lite. Annars bara lite småplock hemma. 

På kvällen blev det lugn löpning uppe vid Spånen. 3km i 5:40-tempo. Rejält slitna ben och fötter första km, sedan lite bättre känsla i slutet. Därefter cirka 30 minuters löp-styrka. Kändes okej i kroppen. 

Måndagen 26 juli. Väldigt varmt och kvavt under eftermiddagen, runt 30 när det var som varmast. Vi målade och höll på lite med att kapa ved. Varmt men ändå inte så mycket insekter som störde. Efter lunch övningskörde vi och sedan körde vi till Växjö, men jag körde tillbaka till Alvesta. Det hängde mörka moln i väster och det mullrade även lite i fjärran. Men det kom aldrig in något över Alvesta. Men i morron kommer det nog om SMHI har gjort prognosen rätt. Det ska bli betydligt kallare framöver. 

 Tisdagen 27 juli. Kvavt och varmt under förmiddagen. Först cykel till Spånen sedan löpning. cirka 22 grader när jag började dagens runda, kändes riktigt bra i benen under första halvan, men jag hade nog startat lite för hårt, efter 5km kom "värme-väggen" Därefter var det väldigt tufft, pulsen hög men farten relativt modest in i "mål". Det kändes som om tempen steg under rundan. Svettades ymnigt både under och efter passet. Efter Passet blev det bad i Spånen, svalkande och skönt. Ny och fin brygga vid sjön, även ett hopptorn har satts upp. Vattnet kändes fräschare än väntat. Trots 10 minuters bad fortsatte eftersvettningarna, fick 37 timmars "recovery" av klockan, så pulsen högre än normalt idag.

 Kuperad Distans Spånen. 10km, 4:25-tempo, 148mp. 

Efter lunch började det mörkna alltmer på himmelen. Mullret kom i gång och sedan var det ett rejält åskoväder som drog in, varade bara någon kvart i första omgången. Sedan kom det en rejäl omgång till på kvällen. S och jag tänkte ta en promenad uppe vid Spånen, men när vi var uppe på toppen av Alvesta så kunde man se längre bort i horisonten och det var kolsvart. Det kom någon droppe precis när vi skulle svänga av till Spånen. Vi beslöt att vända hemåt igen, utan promenad. Det var bra för sedan bara vräkte det ner hela vägen hem och säkert i 30 minuter till efter att vi kommit hem. Det gick bara köra i 30 km med bilen, sikten var vid högre fart nästintill obefintlig. Här i Alvesta klarade vi oss ifrån översvämningar men i Ljungby kom det än mer och satte hus under vatten då det tryckte avloppsvatten bakåt i systemen.

 På kvällen såg vi filmen Nomadland, inte så bra som väntat. Tycker det var för lite fokus på de riktiga Nomaderna, det var för mycket fokus på huvudrollsinnehavaren som var en spelad roll. Dessutom så hade hon en familj i bakgrunden som verkligen brydde sig. Så hon var inte så sårbar som filmen först ville framställa hennes situation. Visst hade hon det tufft, men ändå självvalt på nått sätt. Det var så tragiskt att se att friheten pris innebar att hon var tvungen att ta jobb på kapitalismens största aktör, Amazon. Men för att riktigt förstå denna filmens storhet bör man nog vara amerikan. Att leva sitt liv i en husbil är mer vanligt där och med de enorma ytorna som landet består av så blir det säkert en helt annan känsla än om man skulle leva liknande liv i Sverige. 

Onsdagen 28 juli. En mulen morron, regnat lite i natt, runt 20 grader på förmiddagen och tillfälligt uppehåll. I går sa dom att det skulle bli en fin dag idag, regn först framåt kvällen. Men på morronen i dag hade dom ändrat sig. Vakande senare än väntat, runt 7:30, så iddes inte riktigt att åka till Asa och cykla där, framförallt inte nu när vädret skulle bli lite sådär framåt dagen, regn är bra på många sätt, men om man ska ut och cykla är det mindre trevligt. Det fick bli en runda i Alvesta-trakten i stället.

 Cyklade västerut och hamnade till slut i en by som om vi leker lite motsats med orden kan kalla för Fårakullen, har inte varit där på många herrans år. Huset stod tomt och jag mindes inte att det såg ut som det gjorde nu. När jag var i ungdomen och hade en del arbetsamma dagar där så var huset i rött tegel. Nu var det ett rödmålat trähus, vet att det brann ner minst en gång genom årtiondena som förflutit sedan jag var här senast. Så det måste varit nån ändring i byggnaden under alla dessa år. Men garaget/verkstan hade kvar sina stora dörrar på ena gaveln. Ett väldigt ovanligt sätt att bygga på, men praktiskt om man är bonde och mekaniker i ett och samma liv.  Allt är öde och övergivet numera. När A dog för ett antal år sedan gick gården till hans son. Men inget tyder på att han har nått intresse av att bo här. Själv fylls jag med vemod och en smula ångest. När jag var med pappa här någon gång i slutet på 70-talet och sedan även "jobbade" här, några utspridda dagar,  i början på åttiotalet så kan jag inte minnas annat än misär och eländes elände. Det fanns en känsla av ett ställe i civilisationens utkant. Här rådde andra seder än i samhället i övrigt. 

Pappa var skyldig A pengar, därför blev han mer eller mindre tvungen att göra dagsverken här. Eftersom A samtidigt som han var bonde även jobbade nätter på en gummifabrik så var skötseln av gården och alla dess djur kraftigt misskött. Vissa gånger när vi kom hit var det extremt stor misär och djuren led nått otroligt. I bland hade det säkert gått dagar då de varit utan både mat och vatten. Det fanns på den tiden mest nötkreatur, köttdjursuppfödning var den primära verksamheten på hans gård. Det fanns då på den tiden, rester av ett gammalt mjölkrum också. Men sedan hans mor dött och därmed lämnat all hygien till att vila på denna gård så kunde A inte själv bedriva någon mjölkproduktion, för att göra det krävs hygien och renlighet, annars ville inte Arla befatta sig med mjölken. 

 När vi parkerade bilen utanför lagården så möttes vi vissa gånger av döda kalvar utanför lagårn. Det var ett fruktansvärt råmande och brölande från lagårdens innandöme. När vi väl kom in i lagården var det fullt med kreatur i lagården. Inte utgödslat på flera dagar, korna stod i sin egen skit upp till knäna. Det första pappa fick göra var att tappa upp vatten. Vet inte om vatten-kopparna var ur funktion eller inte? Det jag minns var att djuren törstade enormt. Efter att dom blivit vattnade så var det sedan dags att riva loss lite hö till dom från den intilliggande höskullen, för att lindra den värsta hungern hos de arma kreaturen. 

A syntes inte till, varför var han inte hos sina djur? Ja, det kan jag inte svara på, för mig är det fortfarande en gåta. Finns det nåt mer ansvarsfullt för en människa, än att ta hand om sina egna djur. Särskilt om man håller dom instängda i en trång lagård. De är helt utelämnade till våran vård och omsorg.  Det var precis som att han inte prioriterade djuren först. Vet inte varför han skulle envisas med att ha djur om han inte ville sköta dom riktigt? Tänk vilket bra liv både A och djuren hade fått om han i stället ägnat sig åt allt annat som han var så duktig på istället för att så ihärdigt envisats med att ha djurhållning? Jag tror inte A ville plåga sina djur på detta sätt medvetet, det bara blev så för att han tog på sig alldeles för stor arbetsbörda med så många andra saker, det är därför som man tycker det är än mer obegripligt till varför han ändå hade så mycket kreatur.

Pengar saknade han inte, men inte hade han nån glädje av dom för egen del. Jag vet ingen nu levande som var så snål och sträng mot sig själv. Hårdare och arbetsammare människa fick man leta efter i många socknar innan man mött dess like. Kläderna han bar på sin magra och nästintill av arbete utmärglade kropp var alltid desamma. Overall med ett skärp i midjehöjd, denna overall tvättades aldrig utan bars tills den var utsliten och då utbyttes mot en exakt likadan, på fötterna långskaftade gummistövlar och på huvudet en keps som var lika skitig som han själv. Vet inte om han tvättade sig mer än ett par gånger om året? Skägget han hade i ansiktet var ibland 30-40 centimeter långt och helt vildvuxet, långt därinne i  det mörka, toviga skägget kunde det skönjas ett par pigga men samtidigt misstänksamma ögon. 

Han var inte bara arbetsam han var dessutom väldigt duktig på att göra kreatursaffärer. Han både sålde och köpte djur runt om i trakten från olika bönder. Han ägde mycket skog, men avverkade inget. Bilarna han körde omkring med var de billigaste och mest slitna man kan tänka sig, han använde de som lastfordon till både hö och andra förnödenheter som behövdes till gården. A köpte även in trasiga maskiner, både traktorer och övriga lantbruksmaskiner. Dessa fick han nytt liv i och jag tror att han sålde en del av dom. Kanske var det allt arbete med dessa saker som gjorde att han försakade sina arma kreatur? Som så ofta fick stå utan mat och vatten, det var stor synd. Verkligen ett unikum. 

Pappa brukade förbarma sig över hans leverne och kom för det mesta bra överens med honom. Han tyckte dock att han var alldeles för hård mot sig själv, särskilt då mot sin egen kropp, som han verkligen slet på som en elitidrottsman, men med den skillnaden att han aldrig lät kroppen få tillräckligt med välbehövlig energipåfyllning eller vila emellanåt. En som A tog aldrig nått ledigt eller semester. Alla dagar så likadana ut, arbete och åter arbete. Från tidig morron till sen natt. 

A jobbade, som sagt, jämnt, åt knappt något och när han väl åt så var det mat som ofta var för gammal för alla oss andra. När jag var där och jobbade under några dagar en sommar, sent 70-tal eller tidigt 80 tal, så fanns det kylskåp och frys i huset. Men de var avstängda, troligtvis tyckte han att det var onödigt att ha dom igång? Den lilla mängd mat som fanns där var mestadels på köksbordet tillsammans med katter och tidningar och flugor i enorma mängder som surrade runt maten.  

Köket var i övrigt fyllt med gammal lump och tidningar som låg halvmeterhögt utspritt i köket. Flugorna var i enorma mängder, de var också intresserade av påläggen som fanns där på köksbordet. Jag var van att äta under smutsiga förhållanden men det här tog verkligen priset. Jag hade väldigt stor aptit i vanliga fall men här var det verkligen svårt att uppbåda och samla kraft till att förmå sig att äta. Själv skar A till sig en grov skiva bröd. Den runda limpan höll han mot sitt bröst och sedan hade han en stor kniv som han lät skäras sig igenom limpan med den vassa eggen mot sin mage. Samma kniv hade han till smöret, var den kniven tidigare under samma dag skurit i var det nog bäst att inte veta. Brödet var stenhårt. Han undrade varför jag inte åt så mycket, dög det inte? Själv åt han med god aptit och brödet försvann i det stora skägget. Smulorna samlades i det långa toviga skägget och blev säkert mat till flugorna senare. Mjölken hade han också ståendes på köksbordet, Om den hade surnat eller inte i värmen ville jag inte ta reda på. 

En av gångerna jag skulle vara där och arbeta av på pappas skuld så skulle jag sträng-lägga hö, som senare under kvällen och natten skulle köras in på höskullen av A,  Jag körde en av hans gamla traktorer, det läckte från grenröret som var anslutet till motorn, röken kom alltså inte ut genom skorstensröret ovanför traktorn utan det mesta kom ut direkt vid anslutningen till motorn. Hytten var otät så de övervägande delarna av avgaserna gick rätt in hytten. Jag satt i traktorn från tidig morron till sen eftermiddag. Nån gång var han och tittade till mig och visade mig kommande åkrar som skulle strängas. Huvudvärken tilltog under dagen, mer eller mindre förgiftad av avgaserna hade jag svårt att klara av jobbet som skulle göras. Jag längtade bort och ville hem, det var dessutom stekande hett och luften stod helt still. Flugor och bromsar surrade runt utanför traktorn. Tiden kröp fram och jag kände som att tiden stod helt still. Vad gjorde kompisarna där hemma nu, kanske var dom och badade eller fiskade. Kanske spelade dom tennis eller fotboll. Hemlängtan tilltog allteftersom dagen kröp fram. Till slut så fanns det  ändå en på arbetet och allt hö var nu strängat och klart för att hämtas upp av A:s stora självlastarvagn. Den körde A, själv. Men av någon anledning hade han inte börjat köra in det strängade höet i tid. På himmelen tornade stora mörka moln upp sig och precis när jag blivit klar och satt mig i pappas gamla traktor för att köra hem de dryga 2 milen så började det regna. Allt arbete jag gjort var helt bortkastat. När det blivit blött i strängarna så var det bara till att sprida ut allt gräs igen med en vändare och sedan vänta någon dag och hoppas på uppehåll för att ytterligare någon dag senare återigen stränga det. Men för varje gång man rör i höet med maskinerna så slår man sönder det och det tappar blad och näring. Det var tråkigt för alla inblandade, på denna tiden tog man alltid den största delen av gräset till hö, numera ensileras det mesta och då är man inte beroende av om det kommer en regnskur eller inte. 

Att de hade dåliga affärer i hop råder det inga tvivel om. En sak kom jag ihåg och det var inte till pappas fördel, kan tänka mig att han fick betala dyrt för det tilltaget. Pappa behövde en tjur för att hålla reda på koskocken han hade ute i Ör, det var runt 10-12 kor vid denna tid. Dessutom så saknades det säkert pengar till inseminatören som annars skulle tillkallas då det var dags för korna att åter bli dräktiga. A lånade därför ut en präktig tjur till pappa. I utbyte fick tjuren bete och omvårdnad som han säkerligen var i avsaknad av i Ulvagraven. Tjuren gick hos pappas kor hela sommaren och fullgjorde sin plikt som tjur. Alla var nöjda och glada så långt

Men så kom dagen då A ville hämta tillbaka sin tjur. Men när han kom för att hämta den, fanns den, till A:s stora förvåning, inte att finna bland pappas djur. 

Man bör veta och ha i åtanke att pappa under denna tid drev en tidskrift samtidigt som han var bonde. Denna tidskrift inbringade inga större inkomster, snarare stora mängder med utgifter. Tidskriftens syfte var inte att vara inkomstbringande i första hand utan dess främsta mål var att upplysa samhällets invånare om hur illa och fel det var ställt med Sverige och hur man kunde göra på annorlunda sätt än vad som gjordes då. 

 I vilket fall. Tidningen skulle tryckas och distribueras i ett hundratal exemplar, cirka 10 gånger varje år. Samt frankeras innan det skickades iväg. Prenumeranterna var inte så många och de var sparsamma med ekonomiskt bistånd för den goda sakens skull. Denna sommar då A:s tjur tjänstgjorde i pappas koskock var särskilt svår och det saknades likvida medel. Eftersom tjuren gjort vad den skulle och det snart var dags att stalla in djuren. Så tog pappa beslutet att sälja A:s tjur till slakt. På det viset kom det in lite pengar och dessa skulle han ju ändå så småningom betala till A!?  Först skulle han bara få ut nästa nummer av tidskriften, därefter så skulle skulden regleras, så var pappas plan.

Men pappas ekonomiska situation förbättrades inte nämnvärt under perioden som förflöt till dess att A skulle hämta hem sin tjur. Ilskan hos A visste inga gränser när han blev medveten om pappas illdåd. Men nu var saken skedd och tiden gick inte att vrida tillbaka för att få det nesliga tilltaget ogjort. Pappa erkände och stod sitt kast genom att utföra dagsverken hos A:s svårt eftersatta lantbruk. Det blev många och hårda pass hos A. Jag kan tänka mig att pappa fick betala för tjuren flera gånger om. 

Även om detta borde ha satt en ände för deras kontakter så fortsatte det hela livet ut. Kanske var det för pappas skulder skull kanske att det var för meningsutbytet skull vad det gällde politiska spörsmål. Jag vet inte säkert, vet bara att de kunde sitta och samtala i timmar i telefon. 

MTB, väster om Alvesta. 27,6km, 21km/h. 91mp.

A var den tysta jordens träl som slet sig fördärvad mot naturens krafter som ständigt jobbar för jämvikt. Gräver du ett hål så kommer till slut naturen ha jämnat till marken. Kullen du gjort samtidigt med att du grävt hålet kommer också att jämnas ut. På riktigt lång tid mals allt ner och det som varit högt blir lågt och det som tidigare varit på havets botten blir till slut bergets topp. 

På just denna gård i en liten by utkant har det arbetats hårt i tusentals timmar med olika saker, kanske A uppfunnit saker som skulle kunnat vara till gagn för de stora massorna? Det är saker vi aldrig kommer att få veta. Men en sak är säker, han var en väldigt skicklig mekaniker. Han hjälpte även pappa med hans dåliga maskiner, när de var trasiga. Men naturen visar ingen barmhärtighet eller respekt inför det faktumet. Nu kommer den omgivande naturen med tidens hjälp sakta men säkert att ta över alltmer för varje år och till slut finns bara minnena kvar i några enstaka huvuden som snart också ska glömma dessa väldigt hårt arbetande människor som inte unnade sig något och som aldrig fick njuta frukterna av sitt eget eviga slit. Man måste i vilket fall som helst respektera deras enorma arbetsinsats för kommande generationers välmående. 

I tysthet slet och strävade dom, alla bönder runt om i vårt vackra Sverige, särskilt innan de oljedrivna maskinerna gjorde sitt intrång. Ingen som tillräckligt uppskattade deras enorma arbetsinsatser. De nämns inte i några historieböcker. Nä, där omnämns och hyllas mer eller mindre värdelösa kungar och adelsmäns som genom bördsrätt fick alldeles för stor makt som de i sin tur använde för att ytterligare suga musten ur böndernas arbete och riktigt långt tillbaka i tiden för att skicka böndernas söner ut i en för tidig död i tröstlösa krig som skulle utkämpas för kungligheterna skulle kunna stå och glänsa på sina troner och åtnjuta folkets oförtjänta hyllningar. Vilket j-a hyckleri det var redan på den tiden. Sedan fortsätter vi som inget hänt och hyllar dessa kungahus som är ett vittnesbörd på gamla tiders förtryck mot folket, hur är det möjligt? 

Torsdagen 29 juli. En mulen morron med lite svalare väder än det varit den senaste tiden. Runt 18 grader vid dagens löprunda. Cyklade upp till Spånen, fick stanna halvvägs, i skydd av Willys tak då det kom en skur. Under löpningen duggade det bara lite i början, sedan kom solen. Kändes rätt varmt i mitten av passet. Men inte över 18 grader idag. Lite sliten i underbenen efter tisdagens löpning, annars okej känsla i benen. Efter en lugn inledning så blev det som vanligt rejält jobbigt sista 2-3km i den starkt kuperade avslutningen i Spånens elljusspår. Kuperad distans Spånen. 11,33km, 4,34-tempo. 139mp  

Vid lunchtid kom det ett rejält regnoväder, det skvätte åter upp massa smuts på den nymålade garage-väggen som jag, helt i onödan rengjorde efter helgens oväder. Nu får det vara till hösten. 

Nytt rekord i ekonomin, den heliga och numera av människorna skapade nya naturlagen som står över alla andra naturlagar?! Är det inte fantastiskt? Dessutom nya rekord i vädret runt om på vår jord. Nya extrembränder i både Ryssland, Kanada och USA, dessutom samtidigt. Nästan hela norra halvklotet i lågor, fantastiskt, eller hur? Rekord i nederbörd undet ett dygn i Kina och mellan-Europa. Rekord i svensk ekonomi, 10% upp sedan förra året. Rekord på rekord på rekord, otroligt roligt, eller hur?  Hur naturen mår, som ser till att offra sig för att ekonomin ska växa sig allt större? nästa fråga. F-n vad man blir trött på detta, varför ser vi inte längre än vad näsan räcker? Varför stannar vi inte upp och ser oss omkring? 

På eftermiddagen tog jag bilen med cykeln hängd därbak, åkte till Asa, stannade vid herrgården. det hängde regn i luften och var bara runt 15-16 grader, efter några minuters cykling så kom det en regn-skur, den var rätt mild i styrka så med kapuschongen så kunde jag utan att bli vidare blöt i stilla mak cykla vidare. Kom fram till en fin plats utmed Asa-sjön, en rastplats för kanotister. Gräset var klippt men det var alldeles för mycket sly mellan vindskyddet och sjön. Hade passat mig bra att röja upp där med röj-såg några dagar i höst. Men inte mina arbetsuppgifter. Det skulle gå att göra så mycket mer på dessa fina pärlor i vår natur. Skogen var på sina ställen gammal och fin, men på hemvägen så såg jag att det var massor med stämplade gamla träd nära den andra rastplatsen på andra sidan av Asa-sjön mellan Asa och Tolg. 

Tunga, låga moln över Asa-sjön som några minuter senare lättade på sin tyngd genom att fälla ut regn över nejderna.

Fin utsikt, i alla fall ett par år till, sedan har detta granplantage tagit över både mark och luft. Detta är i slutet på vägen utmed Asa-sjöns västra sida.

Fredagen 30 juli. Runt 18 grader och under dagen var det blandat väder, mestadels mulet men ibland sken solen igenom, där emellan varvat med regnskurar. På förmiddagen till gymmet och där blev det cirka 1 timmes bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Sommaren dagar passerar snabbt förbi och nu är det bara några skälvande dygn kvar på juli månad. Det går snabbt att vänja sig vid ett liv med en hel del träning och film senare på kvällen. Dagarna fylls upp och kroppen känns starkare och piggare än när man jobbar och inte sover lika mycket totalt sett. Har hittills denna semester hållit mig ifrån ölen under vardagarna, det har funkat bra och det blir lite godare när sedan torsdagskvällen kommer. Det är så vi mår allra bäst, av och på i en jämn rytm. Det som slarvats med är chips och glass, det har ätits av dessa saker varje dag. Men så länge jag rört på mig så pass som jag ändå gjort denna sommar har det funkat, kanske gått upp nått kilo. Intervaller har det inte blivit heller när det kommer till löpningen. Blir lätt att de väljs bort när det blir för varmt. Ska se om jag kan uppbåda kraft till sista semesterveckan. 

På eftermiddagen till Växjö, där sågade jag av en stor gren på D:s körsbärsträd. Höll på att ramla ner från trädet, inte så högt upp, men ändå. Man märker hur stel man blivit jämfört med i ungdomen. Klarade mig från att falla men skrapade upp ena armen lite grand. På kvällen blev det en gammal film. Helt okej, men den grep inte tag riktigt. 

Lördagen 31 juli. En mulen morron och när jag började springa vid 10-tiden så regnade det i cirka 10 minuter, resten av rundan uppehåll, runt 16 grader vid start. Men det kändes lite varmare. Har varit lite stram i höger-vaden sedan i går men det funkade bra under löpningen. Tror den senaste tidens myckna cykling förändrat struktur och muskler, det brukar bli lite strul med löpningen om jag ökar cyklingen för mycket. En svår balansgång. Pulsen lägre än vad den brukar vara på lördagar. När jag kom fram till Växjösjön så ökade jag farten, inte max utan tröskelnivå. Blev dock jobbigt sista 1,5 km då jag gick på lite hårdare. Cirka 4:12 i snitt sista 4-5 km. Distans Växjö. 15,38km. 4:33-tempo, 138 mp.

På eftermiddagen åkte vi till Osaby och gick sjörundan där med tanke om att fika lite. Men det var lite längre och besvärligare än vad jag mindes det. Vi kom dit lite sent också så det blev lite stressat i slutet. Första delen i tät slyig skog som blir väldigt mörk och fuktig, på marken ligger det massor med nu snart uppruttna granstockar från Gudrun-stormen 2005. När man väl kommer fram till Vederslövsjön så ändrar det sig i skogen, öppnar upp sig och det blir lite mer ståtliga lövträd utmed stigen som slingrar sig runt hela Osaby-udden. Det verkar som att de inte rör nått i denna skogen. Ska bli intressant att följa utvecklingen i slyskogen. Till slut kommer det växa upp, frågan är hur tätt det kommer vara bland allt sly, nu är det ogenomträngligt. Men det kanske öppnar upp sig naturligt även om det kommer ta några decennier.