Fortsatt torrt väder, det har inte kommit många mm regn denna månaden. Det börjar bli allt grönare ute men det tvekar detta året, som det brukar när det är kallt om nätterna och när det inte regnar. Det är kanske lite regn på gång kommande vecka, och i så fall kommer det sätta fart på allvar. Löpningen börjar kännas allt bättre, även om jag är lite tung i kroppen.
På fredagskvällen, var vi på en bra teaterföreställning, det var kul att se S och hennes kompisar från klassen så proffsigt genomföra pjäsen, som var på över en timma. Inspirerande, på så många sätt.
Kriget fortsätter, men rapporteringen är inte lika intensiv numera. I Kiev verkar livet återvända alltmer och folk flyttar tillbaka.
Påskdagen 17 april. En helt solig dag rätt igenom. Bara lätta slöjmoln och ett och annat flygplansstreck som skymde solen korta stunder under dagen. 16 grader som varmast och rejält varmt i solen på eftermiddagen. Man får nästan panik inombords, det är så mycket man vill göra, cykla, vandra, ta bilen till nya naturreservat. Men man hinner, när de dagliga måstena är färdiga så har fönstret till att göra saker krympt så mycket att det inte är lönt längre, hur kan det bli så? Är det en tragisk konsekvens av att jag är så förtvivlat dålig på att planera min tid? Alla andra ser ut att ha oceaner av tid, men så är det nog inte i alla fall? Nu har snart denna vackra påsk passerat och det är så mycket som känns ogjort, så mycket som man missat. Blev i alla fall en fin cykeltur runt Södra Bergundasjön på förmiddagen, strålande väder och mycket folk ute i skogen, särskilt vid sundet. Där har jag nog aldrig sett så många människor på en gång, säkert ett trettiotal i olika konstellationer. Det fiskades, grillades och fågelskådades. På eftermiddagen bar det av till Alvesta igen, där blev det åter tillbaka till de dagliga rutinerna. Men vi gjorde en fin promenad uppe vid Spånen, bara andra halvan som gick lite i moll, efter att åter hamnat i lite prat om olika saker som vi har lite motsatta lösningar på. Det är sånt som händer och det är lika tråkigt varje gång. Hoppas det löser sig till slut.
Annandag påsk 18 april. Ännu en väldigt vacker dag, med ljumma temperaturer framåt dagen, lite mulet på eftermiddagen under ett par timmar, men både före och efter det var det strålande solsken. Runt 15 grader. Blev en dag med mycket trädgårdsarbete, både hemma och och hos D. Det är lite eftersatt på båda ställena, så det finns egentligen hur mycket som helst, men jag har inte tålamod att hålla ut hela säsongen. Det brukar vara mycket energi på våren. När det mesta är rätt så lättskött, men så nån gång under sommaren tar växtligheten över, framför allt "ogräset". Då är det lätt att tappa sugen. Lämnade S i Växjö redan innan lunch. Hon och hennes klasskompisar har en del att förbereda inför sin föreställning, hoppas att de löste sina byggproblem idag.
På kvällen blev det en lugn cykelrunda, cirka 13km, runt Södra Bergundasjön. Vackert väder och gott om fågelsång. Träden är fortfarande utan blad men gräset börjar att växa alltmer, även en del vitsippor som så sakteliga visar sig ute i det vilda.
Tisdagen 19 april. En väldigt vacker dag, men på jobbet så kan man inte njuta av vädret, 16 grader som mest. När man varit ledig i 4 dagar blir det som en chock för hela kroppssystemet när man ska till jobbet igen. En lugn dag på kontoret. Lite korta möten under dagen, vi fick bland annat höra att 2021 var det mest lönsamma någonsin.
På kvällen blev det ett löppass, samma sträcka som förra tisdagen, bara att denna gången var det lätt motvind de först 4 km, sedan när man ska vända hemåt så kommer skogen i vägen för medvinden, så förra veckan hade jag bra nytta av den sydvästliga vinden. Men idag gick jag på lite för hårt första 4km, tog nästan helt slut efter 6-7km, väldigt jobbigt idag, kanske värmen som påverkade också, runt 15 grader idag. Kanske den mest ansträngande rundan för detta året.
Halvkuperad distans. 11,37km, 4:20-tempo, 153mp.
Onsdagen 20 april. En vacker dag, i princip helt utan moln. Runt 15 grader. En lugn dag på jobbet. Inga nya tankar precis, utan mer diskuterande om olika saker som har skett och som ska ske. Det behövs helt vanliga dagar också. I Vislanda körde det brädor och då händer det inget i Reman, allt går med. Ungefär som en meteorolog när det är ett massivt högtryck som parkerat över Sverige. På kvällen till gymmet, där blev det cirka 45 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej.
Torsdagen 21 april. Ännu en vacker dag, runt 16 grader, men i dag var jag inne i Vislandas stora hyvleri mest hela dagen, där inne kommer det inte så mycket sol. De fönster som finns är mestadels för täckta då solens strålar stör ut olika fotoceller och påverkar produktionen. Men detta till trots så är det en positiv stämning i hyvleriet. För mig var det första gången som jag spenderade lite mer tid i själva produktionen. Intressant men det är stort och det kommer ta tid innan man förstår hur allt fungerar och hänger i hop. Det produceras i väldigt höga hastigheter, det blir ett bilpaket med virke på knappt en minut.
På kvällen till Växjö. Där blev det sedan ett distanspass. Blev runt Växjösjön och Trummen, fint väder, runt 15 grader och måttliga vindar från ost. Bena rätt sega, tyckte det gick lite fortare än vad tempot på klockan visade men det brukar vara så här på torsdagarna.
Distans Växjö. 10,59km. 4:38-tempo, 134mp.
Fredagen 22 april. En vacker dag, bara lite moln på eftermiddagen, runt 17 grader på eftermiddagen. Blev 3 möten idag, varav 2 med Teams, blir inte samma sak när det blir möte på Teams, lätt att prata i mun och man vet inte när det är dags att bryta in med en fråga eller kommentar, i alla fall blir det svårt om man som oss ofta inte har kameran på och då ser man inte de andras ansikten och rörelser. Kände mig lite seg i huvudet idag, mycket funderingar på Vislanda under dagen så det var svårt att koncentrera sig på de andra frågorna som rörde en ny fuktmätare och vårt bokningssystem som har fått en bra ändring i en funktion. På eftermiddagen blev det en cykelrunda norr ut mot Sköldsta sedan mot Hjärtanäs och Lekaryd. Det blir allt grönare i naturen men ännu står träden kala. Fast om nån vecka har de första säkerligen slagit ut. Maskrosorna har börjat blomma på sina ställen. En del buskar utmed villatomter har fått sina gröna blad också.
På kvällen var vi på S gemensamma gymnasiearbete, de skulle spela upp en pjäs, Kentaur, hette den, de hade dock ändrat lite i manus för att få det mer som de ville, men kontexten var ändå kvar. Ett mörkt tema i pjäsen, men på nått sätt kändes det inte så mörkt och tungt som jag på förhand befarat och de lyckades engagera och entusiasmera hela publiken. Kanske var det för att jag denna gång var både förälder och publik som jag blev så hänryckt i denna pjäs? Spelar egentligen ingen roll varför. Men i vilket fall de var fantastiska allihopa. Så engagerade och som S brukar säga, "investerade" i sin pjäs. Man kan se pjäsen i olika lager. Den går att se på ytligt sätt, bara ta in orden utan att tänka djupare än så och då blir det mest som ett ungdomsdrama. Men det finns även ett lager av moral och plikt i botten som de får fram på ett bra sätt i pjäsen.
En av karaktärerna, "Jonkan" märker efter att pjäsens Lisbeth tagits liv, att han verkligen var kär i henne, inte bara "kåt". De ställs inför ett dilemma under pjäsens gång. Ska de erkänna sitt övergrepp, som Lisbeth skrivit ner i sin dagbok strax innan hon tog sitt liv? Ska polisen tro på dem eller på Lisbeth? Var det en våldtäkt, eller var det bara ett ungdomligt övertramp som egentligen inte betydde något? Ja, det är just dessa frågor som ställs under pjäsens gång.
"Stene" tycker han har mest att förlora på vad det gjort och därför tycker han att de ska skylla allt på Jonkan som inte har så mycket mer att förlora i sitt liv om han tar på sig hela skulden. Men under pjäsens gång tycker "Fanny" att så kan man inte göra, de måste alla ta sitt ansvar och berätta sanningen, vad som verkligen hände.
Det var länge sedan jag blev så berörd av något, detta tog verkligen tag i mig och jag fick själv enorm energi av deras energi och engagemang, man vill själv berätta och spela för andra, det känns som det finns så mycket även inom mig som måste ut. Vi har alla inom oss massor med berättelser som aldrig kommer att få se dagens ljus eller komma till andras kännedom. Det är ändå nått speciellt med teater, särskilt som denna pjäs som spelades upp så skickligt av dessa ungdomar. Den pågick i över en timme, samma scen, samma kläder, publiken bara någon meter i från själva scenen, men inte nån gång tyckte man att det blev tråkigt eller segt. Musiken som de spelade upp passade perfekt in i pjäsen, hade inte gjort nått om de blandat in ytterligare nån passande 80-talsklassiker. Samt sjungit lite mer. Kanske ett framtida projekt för dom, att göra en musikal av detta?
Strax innan pjäsen skulle ta sin början kunde man riktigt ta på intensiteten, det var nervositet blandat med förväntat och kanske till och med rädsla. Ensemblen sprang fram och tillbaka, teaterläraren med sammanbitna läppar och ett nervöst promenerande runt om i lokalerna, hur ska det gå, är de verkligen tillräckligt förberedda? Tycktes hon gå om kring och tänka. Eleverna ännu stimmigare, fram och tillbaka med sceneriet, som de i all hast var tvungna att skruva upp, bara minuterna innan pjäsens början.
Nu, dagen efter, lever deras prestation kvar inom mig och jag har inte känt mig så energisk på över ett år. Glad och full av energi, som jag gjorde när jag var ung och oförstörd. Jag har länge gått och letat efter denna fina känsla, jag vet att den är flyktig som känslan efter en kyss. Men när den väl pågår så är den underbar, som ruset som infinner sig efter par öl. Men då är det tillförd kemi utifrån som skapar den känslan. Men den är som allra bäst när den skapas inifrån, från en tidigare upplevelse, som denna teaterpjäs. Denna pjäs bör spridas till fler, kanske att de skulle sätta upp den på en mycket större scen, för allmänhetens beskådande. För ämnet, även om det är tungt, är tidlöst och alltid aktuellt i vår värld.
Lördagen 23 april. En vacker förmiddag, sedan kom det lite moln framåt eftermiddagen, runt 14 grader som mest, måttliga vindar från nordost. Det blev "bara" 2 öl igår, rätt sent eftersom vi kom hem från teater runt nio-tiden. Men i dag på morronen var jag förvånansvärt pigg i både huvud och kropp. Sådär så det nästan spritter i knoppen. Så full med energi. Det känns som det var minst ett år sedan jag hade denna flyktiga men fina känsla i kroppen en lördagsmorron. Kanske den fina föreställningen vi var på igår som skapade detta?
Vid tiotiden blev det en runda runt Södra Bergundasjön + Växjösjön, standardrundan på lördagar. Körde med 10 minuter löpning varvat med 1 minut gång. Kände mig piggare än vanligt i kroppen och pulsen något lägre än vad den brukar vara. Blev runt 5-tempo första milen, sedan ökade jag lite och sen hade jag 1,8km med runt 3:57 fart, i rätt bra medvind. Sedan cirka 700 meter i slutet med 3:45-tempo, även det i fin medvind. Runt 10 grader och måttliga nordostliga vindar.
Löpning/Gång 10/1 minut. 15,4km, 4:58-tempo, 129mp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar