Julvecka och försiktig återstart med lite löpning.

 Julvecka och med den följer sedan en vecka med ledighet, alltid lika välkommet. Denna julen blev en riktig vykortsjul, ett tunt snötäcke och soligt hela julafton och juldagen, -15 grader på natten. 

I dag provade jag åter på med lite försiktig löpning varvat med gång, eller tvärtom egentligen. Gång med löpning är mer korrekt benämning. I vilket fall så kändes det bra, jag måste bara lära mig att vara mer tacksam för att jag kan springa fortfarande, det är så många människor runtomkring som inte kan springa längre, antingen av ålder eller någon skada för längesedan hindrar så många från att kunna springa. Nu ska jag verkligen försöka att inte stressa på för mycket och låta allt ha sin tid. Det är ingen brådska och idag gick jag helt efter känsla, ibland blev det bara runt 20 sekunders löpning i bland 1 minut, precis som andan föll på. Har allt mer börjat fundera på att springa helt utan klocka, men det är svårt att inte mäta och jämföra. Men ska ändå prova framöver. Det räcker att notera 1 timmes rörelse i "boken" sedan kan man eventuellt ha vissa referenspass, om man nån gång vill veta hur man ligger till. 

Klockan är bra när man ska träffa folk, ju mer människor på en samma gång desto viktigare att det finns en tid att anpassa sig till. Men när man är själv om nått så är klockan inte alls viktig, den bara stör och sätter press av olika slag. 

Det är långa skuggor även mitt på dagen under julen. 

 

Söndagen 19 december. Det blev en solig dag, i alla fall ute. Tempen snurrade runt nollan med några minusgrader på morronen och ett par plusgrader på eftermiddagen. Vi satte upp granen på eftermiddagen, för första gången utan Grållan, det kändes konstigt. Varje år har hon varit med och med stor glädje har hon velat och till slut tagit sig in i papperslådan där granen förvaras i väntan på nästa jul. När lådan är tom så passar hon på att hoppa in iden och helst vill hon att man stänger den sedan börja hon leva runt i lådan och klöser och går på så det står härliga till. Efter tio minuter brukar hon tröttna för en stund. Men efter att ha vilat ett par minuter så börjar hon på igen. Efter nån halvtimme brukar granen vara klädd och då vill hon hellre vara under granen en stund, om det läggs ut en passande filt. Men i år var det ingen Grållan i närheten. Hon ligger under sin sten och vilar evighetens ändlösa vila och befinner sig med största sannolikhet i katternas himmel. 

På kvällen till Växjö. Men idag stannade jag inte kvar utan åkte hem igen, tyvärr. Provade med lite löpstyrka i Hagaparkens isiga elljusspår, men tyvärr, vaden är inte bra. Besviken körde jag hem och sedan till gymmet. Där blev det sedan 30 minuter på crosstrainer. 

Måndagen 20 december, lite mulet varvat med halvklart under dagen och runt nollan mest hela dagen. Lite segt under dagen, var mest i hyvleriet under förmiddagen, kollade på sorteringen av Stud-råvara, helt okej även om det kunde varit lite bättre, men maskinen är inte bättre än så här. 

På kvällen till gymmet. Inledde med 2km rodd. Därefter cirka 60 minuter, hela kroppen-styrka. Segt första halvan, sedan lite bättre känsla.

Tisdagen 21 december. En vacker dag, årets kortaste dessutom. Kallt hela dagen, -4 /-9 under dagen. En vinterdag, fast ingen ny snö ännu, ska komma i morron, så det lär bli en vit jul. Annars en lugn dag, julfika och tal av M under fikat. Det har varit ett fantastiskt år för Vida, kanske det bästa någonsin. Men under hösten har molnen hopat sig även om det ljusnat en aning de senaste veckorna. Fixade en sak med sorteringsmaskinen under dagen, nu kan vi lite mer noga följa upp eventuellt blöta styck vid olika körningar. 

Vaden har känts bra när jag går men vågar inte prova att springa ännu, det är väldigt stor risk att jag skulle dra upp det igen, känns det som. Så på kvällen blev det en promenad i stället på cirka 1 timme. Hade lite lust att prova springa lite emellanåt men så blev det inte. Väldigt kallt, trodde jag hade tillräckligt med kläder men frös lite om överkroppen trots allt. Det är stor skillnad på att hålla värmen när man springer jämfört när man går. Blev cirka 6,5km. 

Onsdagen 22 december. Mulet och lätt snöfall under dagen, kom ungefär en cm fram till kvällen. En lugn dag på jobbet. Kom på en sak man kanske kan göra ett bra projekt av. Det involverar lite folk utifrån i så fall. Får vi ser hur det faller ut. Tanken är att kunna rädda lite virke från en av dom sämre sorterna till en av de lite bättre betalda. Denna gången i Vislanda i så fall. 

Julbord på eftermiddagen. C höll sitt traditionella jultal. Hade ett bra jul-rim om hela processen från en planta till färdig planka. 

På kvällen till gymmet, inledde med 15 minuter CT, därefter cirka 50 minuter hela kroppen styrka. Lite segt i kroppen.

Trots att julen närmar sig får jag ingen julkänsla, även om det inte brukar sprudla av känsla så brukar det kännas lite. Men i år finns den inte där alls. Är det allt tråkigt bråk i helgen som sitter så djupt, ja, jag vet inte. Väldigt tråkigt i alla fall och det känns som det som hände i helgen är en sådan sak som hela tiden ligger och pyr under ytan. Det går aldrig att fullt ut lita på att allt är bra, för rätt vad det är så bara smäller det till och från ingenstans övergår lugnet som rådde till full storm. Trots att allt varit bra dessförinnan. Det har visserligen varit lite dystert på andra hållet ett tag nu, när det sedan brakar ihop även på andra sidan så står allt naket klart och då finns det inget att hålla i sig i när det blåser på för fullt runt omkring. 

Det finns väldigt många smarta människor, och det är de som styr i världen, men tyvärr är dessa smarta människor väldigt sälla speciellt kloka och då är det föga tröst för den stora massan med alla dessa smarta individer. 

Torsdagen 23 december. En mulen och lite disig dag. Tempen ett par grader upp och ner kring nollan. Lite lätt snöfall på förmiddagen gjorde nejden vit och julfin. Blev en kort dag på jobbet, strax innan 11 gav jag upp för detta året. Ett intressant arbetsår, tyvärr med en lönesänkning de 3 sista månaderna av året, men får hoppas på att det blir någorlunda tillrättat och justerat nästa år. I vilket fall, jag presenterade en idé för C och han tror också på denna. Så nästa år kommer troligen bli rätt intressant, även om det kommer svåra och tunga stunder. 

På eftermiddagen blev det ett par avsnitt av vänner tillsammans med S. Roligt och det var skönt att få skratta lite. På kvällen blev det cirka 6,5km promenad i Alvesta, hemikring. Det var en disig och dimmig omgivning, trots att det egentligen borde vara stjärnklart! Det brukar ibland ligga tät rök över Påvelsgård på vintern när det är vindstilla och det eldas i husens kaminer. Men denna kväll var det en blandning av rök och os från olika julmatlagningar runt om. En väldigt speciell lukt. Matos med en touch av bränd skinklukt och nått sötaktigt senapsliknande doft. Tillsammans med röklukten blev det nästan för mycket.  

Julafton. Det är sällan numera som det är vita julaftnar, men i år är ett perfekt undantag. Denna morron är det vitt på marken, cirka 2-3 cm fin nysnö som fallit de senaste dagarna, någon minusgrad. I går kväll kollade vi på två komedier först den klassiska amerikanska "Ett päron till farsa firar jul". Den har tydligen blivit en tradition i USA, ungefär som Kalle Anka har blivit det här i Sverige. Den filmen har jag säkert sett 20 gånger. Även om jag kommer ihåg varenda skämt en liten stund innan dom kommer så är det roligt. Tror inte det hade gått att göra den filmen med kontexten vi lever i idag. Den är rätt sexistisk och spelar med fördomar. Men den gör det på ett öppet sätt och det finns inga baktankar utan allt som händer i filmen är utan planerande. Den är bitvis rätt fräck men som sagt på ett hjärtligt sätt. Därefter kollade vi på "Släkten är värst" En väldigt rolig film det också, handlar om ett par som ska hälsa på hennes föräldrar. Det visar sig bli väldigt svårt för mannen att bli accepterad av hennes pappa. Han har hittills inte godkänt någon friare och det blir inte så lätt för denna killen heller. Det händer enormt många pinsamma situationer och det är svårt att förutse dem alla. 

På förmiddagen till gymmet, där var det inte så mycket folk, några jag inte sett på ett tag troligtvis personer som är i väg på annan ort under de ordinarie veckorna, körde på med cykel, blev svettigt, trots att det var ett kort pass. cirka 22 minuter och runt 11 km. Därefter överkropp och ben-styrka. Kände mig starkare än på länge i kroppen. Kanske i avsaknad av hårdare löppass ett par veckor som piggat upp kroppen. Eller kan det vara den lite längre stundande ledigheten från lönearbete som sätter extra fart! eller var det omgivningen under dagen. 

På eftermiddagen in till Växjö, det började klarna upp och i norr kunde man se den knallblå himmelen som närmade sig, -7 grader på eftermiddagen. Blev en god middag hos D, V var också där. Vi fick en hel kalkon att sätta tänderna i, det var väldigt gott. Sedan tog jag en promenad runt om Teleborg, det var en väldigt vacker och kall eftermiddag. Vid vattentornet öppnar det upp sig och på höjden är det fortfarande obebyggda åkrar och hagar. Hoppas att det får vara i fred, men jag tror att det är mer byggen på gång. Det var en isande vind från norr och när jag kom in i motvinden bet det bra i kinderna, runt 10 minusgrader. De få bruna löven på ekarna rasslade nästan som om det var glasbitar, som ett klirrande ljud i blåsten. Småfåglarna hastade till och från fröautomaterna i folks trädgårdar. Det fanns även en väldigt stor fröautomat ute på en åker under en stor gammal ek. Den var väldigt populär och det samlades mängder med fåglar, tyvärr är mina terminalglas för dåliga på lite längre sikt så jag kunde inte urskilja de olika arterna. Koltrastarna övervintrar numera, men förstår inte vad de lever på nu på vintern när daggmaskarna är långt under jorden? De brukar bara sitta slött under fröautomaterna utan att äta eller bry sig om nått. Jag har provat att lägga ut äppelbitar till dom hemma, men trots att experter säger att det är bra mat till dem så äter koltrastarna hemma inte av det, men däremot så jag att de försökte, och till och med ibland lyckades, få fatt i några gamla rönnbär som satt kvar på grenarna. Koltrastarnas vackra sång hörs inte nu på vintern. 

Juldagen. En kall morron -15. Soligt hela dagen. I dag provade jag på lite försiktigt med löpning igen efter 2 veckors mer eller mindre uppehåll. Tog det lugnt och stilla, varvade cirka 30-45 sekunders löpning med gång. Kändes bra i ben och fötter, bara i slutet som kändes svagt i höger-vaden. 

Gång/Löpning Växjö. 8,53km, 7:24-tempo. 96mp

På eftermiddagen hade vi tänkt åka till Helgö, men det var lite väl kallt. Så det fick bli en tur ner till stan och sedan påbörjade vi en promenad runt Växjösjön, efter någon km så började vi prata med ett par som är vän till D i första hand. Jag började frysa så efter det lilla samtalet så vände vi tillbaka till stan igen och kollade runt lite. Det mesta var stängt vid 15-tiden, men framåt kvällen brukar pubarna öppna upp för den traditionella juldagsfesten. Det är då "återvändarna" träffas i sin hemstad. Men det är inget som lockar oss så mycket. Vi hamnade i domkyrkan efter tag, så vackert och mäktigt det är där inne. Men inte så stilla som det brukar, kyrkan fylldes efterhand med folk som skulle gå på gudstjänst. Vi gick strax innan den tog sin början. Det är lite ofint att gå mitt i en gudstjänst, då är det bättre att inte närvara alls. 

På kvällen en italiensk film. "Hand of God" hette den. Om en ung pojke som drömmer om att bli filmregissör. Som så ofta i italienska filmer är det stora familjer med krångliga och stökiga relationer. I bakgrunden finns fotboll och då den på den tiden den största stjärnans val att skriva på för Napoli, filmen utspelar sig i Neapel. Det är enormt stort för dom att Maradona skriver på och spelar för just Napoli. Man känner igen sig i själva handlingen och det har gjorts så otroligt många filmer om olika människors uppväxt. Denna filmen var bra men inte speciellt unik tycker jag. Det häftiga var Maradonas betydelse i bakgrunden av filmen. 

Det känns som att det här kunde jag eller nån annan hemifrån Moheda också skriva och sedan göra en film av, tänk så många berättelser det finns som aldrig blir berättade? Är det inte tragiskt på nått sätt? Så många människors liv som är mycket intressantare än dom vi får ta del av. Man skulle inte ens behöva fabulera för att det skulle bli bra. Men ändå är det så svårt att skriva och få dom ur sig på rätt sätt, det är det som är den stora konsten, som är få förunnat att klara av. Jag minns också Maradonas framfart men jag minns inte i vilket sammanhang jag själv var i då. Däremot så hade vi ju Björn Borg när jag växte upp, det var så stora händelser varje år mellan 1976 till 1980. 1981 föll han i finalen och en helt unik epok var över. I vilket fall så kan det bli intressant att berätta om detta och samtidigt berätta om sitt eget liv.

    

Alternativ träningsvecka, fortsatt öm i högervaden.

Jag trodde att vadens känningar skulle släppa under veckan men när jag i torsdags försökte springa så kom det tillbaka efter ett par hundra meter. Det funkar bra att promenera nu, känner knappt något, men när man utför löprörelse så är det helt andra krafter som sätts i spel och nästan direkt börjar det dra och spänna i vaden. Nu på vintern ställer det till det lite mer då det är svårare med alternativa träningsformer, i alla fall utomhus. Det går att cykla nu då snön mer eller mindre försvunnit men det är kallt ute och svårt att inte börja frysa om fötter och tår. 

På jobbet är det både bra och dåliga dagar. Det är svårt när man inte har det dagliga att ta hand om. Så vissa dagar blir väldigt ostrukturerade. Fast samtidigt så kommer det rätt vad det är idéer just när man inte har nått annat att tänka på. 

Snön har mer eller mindre försvunnit efter ett par rejält milda dagar i början på veckan, nu verkar det dock som att kylan är på väg tillbaka så det kanske finns hopp om en vit jul trots allt.  

  

Söndagen 12 december. En dimmig och mulen dag, runt 0 grader hela dagen. Vaden okej, men omöjligt att springa idag. På kvällen till Växjö och där åkte vi till gymmet. Cyklade på spinningcykel, mestadels på nivå 12, varannan minut ställde jag mig upp och cyklade på nivå 16 i 20 sekunder. Det blev 25 km på cirka 48 minuter, medelpuls på runt 115. Lite segt i början efter någon kvart när svettningen kommit igång så kändes det bättre.  

Måndagen 13 december. En mulen och disig luciadag, med ett par plusgrader. Nu går vi in i de två mörkaste veckorna. Det var en ytterst seg och tung dag på jobbet, inte ens hemgången kom som den befriare den brukar göra sådana här dagar. Vetskapen om att morrondagen nästan blir likadan tynger och sänker ner sinnet. Dessutom ett möte sent på eftermiddagen i morron. 

Det är nått med måndagar som inte funkar med mig, svårt att sätta en punkt på vad det är. Men säkert en kombination av att ryckas upp ur helgens kravlösa tillvaro och allmän trötthet i kroppen. Efter varje helg tar det ett par dagar att komma på "rätt" köl igen.

På kvällen till gymmet i det massiva mörkret som sänker sig tidigt, allt i ackompanjemang av ett väldigt stilla disduggregn. Där blev först cirka 18 minuter löpning på gymmatta, kändes bara svagt i vaden och på samma nivå hela det passet. Därefter cirka 50 minuter bål och överkroppstyrka, lite segt idag. 

Tisdagen 14 december, milt, mörkt och molnigt på morronen även ett lätt regn, en dyster dag. 4 grader som mest. Fortsatt rätt lugnt, förberedde med A, lite om eftermiddagens möte med Vislanda. Det blev ett helt okej möte i Vislanda, får vi se om det finns så mycket att göra för min del? Blir nog mer att jag kommer få lära mig mycket saker, allt är redan inarbetat där. 

På kvällen till gymmet, vaden känns fortfarande när jag går så det fick bli löpning på gymmatta, stramade lite i vaden nästan som mest efter ungefär halva passet, kändes också lite korta men rätt intensiva känningar i nedre delen av vänstervaden, samt en kort sekvens precis i vänstra skinkan under några minuter, konstigt? Blev "8km", höll på i 56 minuter, medelpuls på 106. Men det kändes ändå rätt jobbigt bitvis.

Onsdag 15 december. Mulet, milt och mörkt, runt 7 grader. I dag kunde jag börja kolla lite på Vislandas sortering. Intressant, men väldigt komplext jämfört med Nössemark, i alla fall så här i början. Det är ändå intressant och kanske det finns en del att arbeta med så småningom. 

På kvällen till gymmet, och det jag befarat under en lång tid blev idag besannat. Det har målats och i samband med det även möblerats om bland maskinerna. Då passade dom på att ta bort gymmets viktigaste sak, gymmatta rök all världens väg. Det mest löp-lika utan att vara löpband är mig nu berövat. Det var synd. Så det fick bli cykel i stället. Har känt av vaden under dagen, när jag promenerat. Vet inte om det är helgens skada eller om det var gårdagens löpning på gymmatta som var orsaken, men i vilket fall så är det lite segt att det inte vill släppa riktigt. Det blev 10 km på spinningcykel, nivå 12, cirka 20 minuter och runt 100 i medelpuls. Därefter cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Torsdagen 16 december. En solig dag, men eftersom solen står så lågt och största delen av dagen tillbringades inomhus, så tror jag inte att jag såg solen på hela dagen ändå. När jag cyklade hem och tillbaka på lunch så var solen skymd av lätta moln. Runt 6-7 grader och lite blåst från nordväst. 

På jobbet var det ett möte med Nössemark via internet. Det har gjorts en hel del under hösten och för min del är det inte så mycket jag kan bidra med i fortsättningen. Nu vet jag inte riktigt hur det ska bli, kanske att det kan vara dags att vara med och lära sig av Vislanda, vi får se vad som händer? 

På kvällen till Växjö. Tanken var lite försiktig löpning, hade tänkt mig 30 sekunder varvat med 1 minut gåvila. Men efter några hundra meter så insåg jag att det inte skulle funka, det drog mer än väntat i höger-vaden. Så det var bara att avbryta och lite besviken så tog jag en promenad i stället. Försökte med lite löp-styrkeövningar men det funkade inte heller. Det blev cirka 45 minuters promenad i stället, det funkade även om det bitvis drog lite i vaden. 

Det är inte så lätt med löpning när vaderna strular som det gjort sedan i somras. Väldigt frustrerande när jag inte riktigt kan förstå vad jag gör för fel. Nu får det bli ett par dagars vila från försök och sedan får vi se. 

Fredagen 17 december. En morron med ett par minusgrader, men det var en enormt stark och seg ishinna på bilens rutor denna morron. Ytterligare 5 minuter av mitt liv lades till skrapning av isiga bilrutor. Hade ett bra samtal med C på morronen. Kanske att det kan bli nått bra av det nya. Vi får se vad som händer men det verkar som det finns en hel del runt om i koncernen som man skulle kunna hjälpa till med vad det gäller olika kvalitéer. Men det är bara där det finns datorsortering som det kommer att bli nått gjort. På de ställen där det fortfarande är manuell sortering går det inte att genomföra några förändringar. Hittade även en annan grej här i Alvesta som det kan vara värt att undersöka. Det handlar också om vankant, som uppträder på en sida av bitarna och som man genom märgdetektering eventuellt kan få vända på rätt håll innan de skickas in i hyveln. Fodras dock en omprogrammering, vi får se om det kan bli nått av det. Jag har haft mycket idéer den senaste tiden, men det är bara knappt hälften, eller kanske ännu mindre, som bär hela vägen till en ny verklighet. 

På eftermiddagen blev det en promenad uppe vid Spånen, nästan en månad sedan sist. Snön har smält runtomkring i samhället, men i skogen uppe vid Spånen fanns det fortfarande is och snö i elljusspåret. Det låg även is på sjön, men troligtvis både tunn och skör. 

 Medborgarlön, tänk vad många knutar som skulle lösas upp i samhället om vi införde det! Att få möjlighet att jobba så mycket som man orkar och vill! 

Lördagen 18 december. En mulen dag med någon plusgrad. På förmiddagen till gymmet i Växjö. Känner fortfarande av vaden när jag går fort eller försöker springa. Det blev 75 minuter på spinning-cykel. De första 10 minuterna på nivå 12, som inte är så ansträngande, runt 100 i puls. Därefter körde jag 20 sekunder med nivå 18, varannan minut. Vilket är rätt jobbigt. 

Sedan lunch tillsammans med D och D som kommit för att se V uppträda med sin dansgrupp på Palladium senare på eftermiddagen. Det var trevligt och vi satt och pratade en hel del om de tankar han skrivit ner i en bok som finns att köpa via nätet. Det svåra är att släppa taget och lita på den högre maktens krafter och förmåga. Man måste jobba med sig själv och sina egna tankar, det kan man göra och när det väl kommer negativa tankar så får man påminna sig själv om att stanna upp och ta upp tankarna, skärskåda dom och sedan försöka ersätta dom med positiva tankar, som också finns där, fast under tryckta av de negativa. 

Dansen som V var med i var väldigt bra. Det var barn från 5 år och uppåt som i olika grupper uppträdde med 2-3 minuter långa nummer. Det var enorm glädje och energi i allt och alla. Musiken var kanske inte i min smak men det är dagens ungdomars musik. På det viset märker man att man blir äldre.

Överansträngd vad, 3 pass löpning. Fortsatt vinterväder.

 Så hände det återigen, höger-vaden började strama redan efter någon km, tänkte först att det är bara lite träningsvärk, kan komma under någon minut i början av löp-passen, att det drar litegrann i olika delar av benen, oftast baksidorna. Men i dag släppte det inte, eftersom man hoppas att det ska göra det in i det längsta så envisas man vidare lite för länge, likadant idag och efter cirka 2,5 km så drog det till lite för mycket och då var det bara att avbryta. Då var jag i Allén utmed lasarettet i Växjö. Bra bit hemifrån, 3,5 km ungefär. Tunt klädd och med en stram höger-vad som hade mått bäst av att vila meddetsamma. Men det var, som så många gånger förr, bara att bita ihop och linka hemåt, efter ett tag började det bli lite kyligt i den svaga motvinden i nollgradig värme. 

Tankarna far genom huvudet, vad var det som orsakade detta? Jag har ju gjort allt helt rätt den senaste tiden?! Det borde inte kommit en vad-skada nu! Löpning varvat med gång har ju varit en framgångssaga för mig och min kropp, så pass lyckosam att jag nu under senhösten permanentat konceptet. Under den ledsamma vandringen hemåt tänkte jag igenom den gångna veckan för att se om det var något annorlunda som jag gjort. Ja, det har ju varit 2 löpbandspass, förra lördagen och sen i tisdags, det passet var hårt dessutom, sedan körde jag inte den sedvanliga "löpning på gymmatta" eftersom jag tyckte att jag skulle störa de som fanns i samma utrymme där mattan finns, så då körde jag crosstrainer istället, kanske att ovanan av den maskinen gjorde att jag blev lite trött i vaderna i slutet av det passet, jag har för mig att det stramade lite i vaderna då, men är lite osäker på det. Dessutom körde jag benstyrka i onsdags. Sedan har det blivit väldigt mycket steg denna veckan, säkert 5000 steg mer per dag under måndag till torsdag. Fast allt detta i minne så borde jag redan i torsdags dragit på mig den här överansträngningen, men då kan det varit så att de 5 minuters block som jag brukar springa i på just torsdagar, kanske var precis på gränsen till vad vaderna klarade av och jag kunde ta mig igenom det passet precis. 

sedan blev gårdagen utan träning, men i stället var jag uppe väldigt länge, jag kände redan vid 7-tiden, både i torsdags och i fredags att jag skulle kunna gå och lägga mig och somna på en gång. Men tröttheten till trots så var vi uppe till halv ett på natten i går. Vaknade dessutom med lätt huvudvärk i natt, då det kanske blev nått glas för mycket i det trevliga sällskapet i gårkväll. Jag var förmodligen inte tillräckligt utvilad för att klara av ett pass med löpning idag? Det är alltid lätt att vara efterklok. Men just denna skadan hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat förutse. 

Nu är det som så många gånger förr, bara att acceptera situationen och ta dag för dag och så sakteliga åter börja försöka springa om ett tag. 

Löpningen har blivit en så stor del av mitt liv så jag identifierar mig allt mer med just det epitetet, löpare. Ja, även om det är på en ytterst blygsam nivå så är det en så jag känner mig. När det sedan kommer tillfällen med skador och känningar är det ytterst frustrerande att inte kunna springa, för när jag inte kan springa så är jag ju inte löpare, åtminstone inte för tillfället, och vad är jag då? Jaja, detta är ett litet problem i det stora hela. Men för mig är det alltid som värst precis när det händer och de närmast kommande dagarna då man ska känna efter och bedöma vad kroppen klarar av för alternativ träning. Viljan att komma tillbaka så snabbt som möjligt är väldigt stark, men samtidigt den största orsaken till bakslag. För kroppen behöver alltid mer återhämtning från skador än vad huvudet tycker är nödvändigt. det är en ständig kamp mellan kropp och huvud i dessa lägen av livet. 

Veckan i övrigt har varit lite trög, i alla fall när det kommer till jobb. Känns som att många av idéerna som kommit den senaste tiden nu mest börja bli tröttsamma och de har bett mig ta det lite lugnt. Så nu är jag åter i limbo vad gäller jobb. Frågan är om detta är rätt väg för mig? Kanske jag skulle prova nått annat? 

Söndagen 5 december. En fin vinterdag, med -2 grader på morronen men senare framåt kvällen sjönk det till -4. En lugn, vanlig söndag. På eftermiddagen 2 avsnitt av vänner, säsong 4 och avsnitt 7+8. Med Chandler i fokus, avsnitt 8 förmodligen det bästa hittills. Vid 16-tiden till Växjö, redan mörkt men ändå vackert ute med all snö. Sedan lite lugn löpning med D innan det blev cirka 40 minuters löp-styrka. -4 grader och väldigt hög och klar luft idag. 

Måndagen 6 december. En kylig morron. -6 på morronen, sedan sjönk tempen alltmer ju längre dagen fortskred. Nu vid 18-tiden är det -12,5 grader och det fortsätter sjunka. Det är besvärligt att cykla för tillfället i Alvesta. Denna gången väntade de lite för länge med snöröjningen för det är väldigt knaggligt och ojämnt. Det tar nästan dubbelt så lång tid nu jämfört med barmark. Tur att det inte brukar vara under så långa perioder som det är så här. 

På kvällen till gymmet. Där blev det först cirka 18 minuter löpning på gymmatta. Därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes lättare än vanligt på överkroppsövningarna. Annars som vanligt.

Tisdagen 7 december. Fortsatt kallt. -15 i går kväll, i dag på morronen -8. Under dagen runt -4 grader. Mulet och i princip vindstilla. 

På kvällen till gymmet. Det är alldeles för moddigt på cykelvägarna för att springa med lite fart. Blev samma pass som förra veckan. Intervaller. 4 minuter med 15km/h, 1 minut gåvila. Blev 9 sådana + lite upp och nerjogg. Kändes okej i ben och andning. De 3 sista kändes rätt jobbiga under de sista 2 minuterna, annars under kontroll. Löpband, intervaller 9*4min, 15 km/h. 1 min gåvila. 11,5km, 139mp

Onsdagen 8 december. Lite mildare idag, runt - 2 grader under dagen, mulet hela dagen, vindar från sydost 5m/s 10 i byarna efter flera dagar med i princip vindstilla. Väldigt moddigt och besvärligt på cykelvägarna. På kvällen till gymmet, där blev det först 18 minuter på Crosstrainern, nivå 14+16 sista 5 minuterna, kändes okej i kroppen. Därefter cirka 50 minuter hela kroppen-styrka. Kändes okej men inte så lätt som i måndags. Var rätt mycket rörelse på jobbet idag, då jag sorterade om lite paket och hjälpte till en del på H2, det skulle köras 100*100 för första gången på massor med år. 

Torsdagen 9 december. Bara någon minusgrad under dagen, rejält mulet och svaga vinda från sydost. Fortsatte arbetet med att sortera VII-sortspaketer från Nösse. Det visade sig att de var väldigt dåliga, med andra ord, bra sorterade. VII ska vara dåligt. Men lite konstig vankant som brukar komma om stockarna gått in lite fel när dom sågas, så att kroken på stocken kommer in lite snett, då kan det uppstå sådan fenomen. Men kanske inget stort problem ändå.  

På kvällen till Växjö. Där blev det sedan löpning, trodde det skulle vara samma dåliga underlag på cykelvägarna som det är i Alvesta. Med cirka 5 cm snömodd ovanpå en knagglig hård snö-bädd. Väldigt svårt att cykla på och nästintill omöjlig att springa på. Men i Växjö är man till skillnad från i Alvesta duktiga på att fixa till cykelbanorna när det blir massor med modd. Särskilt viktigt blir det om man slarvar med första skottningen, antingen att man kör med för lätta maskiner eller kommer försent, då det hunnit blir rejält nerpackat, eller en kombination av de båda. I vilket fall, det var bara på ett fåtal ställen på den milslånga rundan som det fanns lite modd. Där det är sop-saltat är det helt rent. Hade de tunga Saucony-skorna, stelt första kilometerna sedan bättre känsla i mitten av passet. 

Löpning/Gång Växjö. 5/1 minut. 10,43km, 5:07-tempo, 125mp.

Fredagen 10 december. En dag med lätt snöfall hela dagen. Runt nollan hela dagen och besvärligt på både bil och cykelvägar. All snö är vackert men på fel ställen är det allt annat än vackert. Man får kämpa, särskilt när man är en cyklist, även om det bara är 2,5 km mellan hem och jobb för min del så blir det rätt så jobbigt och varje gång man ska ut så blir det som ett äventyr. Hittills har det ändå gått utan större missöden även denna vinter. På jobbet blev det lite mera fokus på ett eventuellt kö-fel i vår sorteringsmaskin, som gäckat och förbryllat en del genom åren. Eftersom allt går så fort i dagens industri så är det med den mänskliga hjärnan och syn väldigt svårt att i farten upptäcka eventuella felbeslut. I dag undersökte vi en del bitar och det verkar som maskinen gör rätt. Fast vi måste vrida runt det lite till i nästa vecka för att få det 100% bekräftat. 

På eftermiddagen tittade jag och S på ännu ett avsnitt av vänner, men det var en besvikelse och kunnat lika gärna ha lämnats otittat. 

Sedan in till Växjö, skulle först till Broqvist konditori för att hämta upp en beställd tårta. Det gick väldigt bra att köra på motorvägen, det flöt på bra och det var små strängar med snö kvar på vägen. Men så kom jag in i "Europas grönaste stad" Det var nästintill fullständigt stopp på huvudgatan genom stan. Biltrafiken kröp fram i långsam gång-fart. En bilresa som under normala omständigheter ska ta 25 minuter tog över 45 minuter. Tänk: Om det är så här illa i Europas grönaste stad, för så står det på den stora blåa bollen vid infarten till staden, det måste väl vara sant? För vilken stad vill välkomna sina bilister med en lögn? Tänk då hur illa det måste se ut i alla andra städer runt om vår jord, när det är så här trångt i vår lilla stad? Ja, man kan bara stilla undra hur man ska kunna vända på denna företeelse. Bara att hoppas på att den nya, uppväxande generationen har bra och kloka tankar, till skillnade från den generation jag är en del av. 

På kvällen träffade vi min bror och fru. hemma hos D. Det var en trevlig kväll, tiden bara flyger iväg och rätt vad det var så var det efter midnatt, inte ofta jag kan hålla mig vaken så länge. V kom hem vid 11-tiden efter att ha jobbat. Han var också väldigt pigg och glad. 

Lördagen 11 november. Snömodd ute men ändå så lite att det inte störde löpningen, men idag gick det bara någon km, sedan började det dra i höger-vaden, fortsatte lite till med förhoppning att det bara var nått tillfälligt. Men det blev bara sämre och efter 2,5km var det stopp. Besviken och lite förvånad var det bara att linka hem, detta kunde jag inte förutse. Runt nollan och svaga vindar från syd. På kvällen blev det lite cykling på gymmet istället för den traditionella kvällspromenaden. Cirka 20 minuter på spinningcykel, nivå 12, cirka 100 i medelpuls. 

Löpning/Gång, avbrutet. 2,7km, 5:34-tempo, 120 mp.

3 pass löpning, 2 på löpband. Vintern har kommit med massor med snö och kyla.

I den privata kapitalistiska sektorn råder ett tufft, hårt klimat, där de vassa armbågarna är de som går segrande ur striden. Det är en ständig jakt på ökade rikedomar, det blir aldrig tillräckligt mycket. Så funkar kapitalismen, så länge det finns något att roffa åt sig och göra vinst på så kommer det fortsätta. Vi lever alla i det systemet och det är extremt svårt att ställa sig vid sidan om. Det krävs stort mod och envishet för att orka med det. 

Jag längtar efter ett lugn och en inre tillfredsställes av att göra gott och rätt. Drömmar om att alla kusiner ska få tillbaka släktens gård lever inom mig, men ju längre livet fortlöper så inser man sina begränsningar och lågan blir allt svagare. Hade det kunnat bli annorlunda om man gjort ett annat val tidigare i livet? Svårt att säga. Men samtidigt är det i kämpandet som livet är som mest levande. Det är tryggheten och stora rikedomar som söver ner många lovande människor. När den stora tryggheten är uppnådd så återstår bara njutningen, men för att få njutning i fulla drag måste man dessförinnan har lidit en del kval. Så är det med allting. 

Det finns inga eviga stunder av lycka eller välmående, allt går i vågor och cykler och när man är uppe i toppen finns det bara åt ett håll som det kan gå. Likadant när man är på den andra sidan av skalan, längst ner i skiten och allt elände har bottnat så finns det bara en väg och det är uppåt. Sedan är det självklart alltid på olika nivåer. Men längtan och tro på ett annat och bättre liv går inte att ta ifrån ens den fattigaste själen, de sakerna äger man själv även om man blir svårt plågad och orättvist behandlad. För att allt ändå ska få en mening så måste det finnas en rättvisa till slut. Även om det inte sker i detta liv så kommer allt att utjämnas och rättas till. Så funkar det med allt i naturen, även om vi gör allt för att leva så långt i från naturens villkor så kommer till slut verkligheten ifatt oss alla. 

Den av människan skapade "naturlagen" ekonomi eller om man vill kalla det kapitalism, bygger på att det finns en natur att utnyttja. Som det är nu är vi på väg mot en katastrof, det vet alla men ingen vill lämna festen så länge som musiken fortfarande spelar. "Bakfyllan" som följer blir monumental, men som en alkolist så skjuter vi tillnyktrandet framför oss så länge det bara går. 

Men det finns hopp, och det är ungdomen, den nya generationen, som kan rädda oss ur den till synes nästintill hopplösa situationen vi genom 150 års fossilt brännande har försatt oss i. Efter att i 150 år njutit av oljans fantastiska hjälp så är det dags att städa upp efter festen. Men vi kan ändå inte skylla på någon, för på den tiden då man upptäckte oljans enorma kraft hade den tidens pionjärer ingen aning om alla negativa konsekvenser som kommande generationer skulle bli vittne till. Men nu står vi här, mitt i skiten och vet inte riktigt var eller vart vi ska ta vägen. 

Det måste till ett nytt ekonomiskt system, ett system där naturens ändliga resurser måste bli den styrande faktorn som vi måste förhålla oss till. Det är naturens årliga förmågor som ska bestämma budgeten. Eftersom skulden till naturen är enorm så måste det dessutom betalas tillbaka rejäla summor de första decennierna av återhämtningen. För att detta ska funka med en växande befolkning så måste de enorma klyftorna som skapats den senaste tiden utjämnas, att avskaffa dom helt hade varit drömmen men det kommer troligtvis aldrig att ske. Staterna måste genom beskattning utjämna skillnaderna i samhället och dessutom på riktigt skatteväxla, så att förnyelsebara alternativ blir prioriterade framför de för naturen skadliga resursernas exploatering fortsätter som idag. Det enorma överflödet av varor och tjänster som vi inte behöver måste minska drastiskt. Tillbaka till det enkla och förnuftiga levernet. Det mesta som är verkliga mänskliga behov och njutningar är mer eller mindre gratis och finns i överflöd i den natur vi med så rask takt förstör. Fast än är det inte försent och otaliga exempel har visat på naturens fantastiska förmåga att återhämta sig om den bara ges rätt förutsättningar. Den första insatsen jag skulle införa som bestämmande hade varit att införa en medborgarlön för samtliga invånare. Det hade blivit en fantastisk start på det nya samhället. Dessutom skulle varje samhälle ha en offentligt skött gård. Där alla kommunens matbehov skulle tillverkas. Inte i konkurrens med det privata jordbruket, nä, det skulle vara i samarbete. Alla barn skulle på nått sätt involveras i denna verksamhet. De som idag klipper massor med offentliga gräsmattor skulle istället utbildas till lantbruksarbetare. Djur skulle beta de offentliga gräsmattorna och dess tillväxt och överskott skulle användas som mat i de kommunala verksamheterna. 

Det finns många olika idéer om framtidens samhälle, ett samhälle som bygger på gemenskap och ett liv som levs i samklang med vår underbara natur. Det behövs bara rätt sorts människor i beslutande ställning, människor som tror mer på naturen än kapitalismen.      

Den senaste tiden har mina nya arbetsuppgifter satt fart på huvudet och en del av allt som jag går igenom i mina tankar angående jobbet har jag delvis förmedlat i detta forum. Men det känns inte riktigt rätt. Visserligen är detta troligtvis Sveriges minst lästa blogg. Men då jag ändå inte "vågar" skriva ner alla tankar så blir det bara urvattnat och ointressant. Jag har under en längre tid tänkt skriva ner Min historia om allt jag varit med om vad det gäller arbetslivet. Men det är en stor uppgift och frågan är om jag då vågar vara ärlig? Det tycker jag är allra svårast med att skriva nått som ska nå någon form av offentlighet. Att våga vara obekväm, det stadiet har jag ännu inte nått och det stör mig. Jag kan i ett möte öga mot öga vara mer ärlig och öppen än jag kan vara när jag försöker skriva. Kanske att jag skulle kunna använda romanformen? Men inte heller där känner jag mig riktigt bekväm. Vi får se i framtiden. Men framöver blir det på denna sidan mest om den dagliga träningen och vädret, tråkigt och basalt men så får det bli tillsvidare. 

Men som nån av bröderna Marx sa. "Jag har mina principer, och om inte de passar så har jag andra."  För min del bli det ungefär som att det som är min sanning idag är morgondagens lögn och vice versa. 

1:a Advent 28 november. En mulen dag, runt 2 grader mest hela dagen. I går kväll kom det lite snö som blev liggandes då, men i dag var det åter grönt på gräset. En lugn dag, på eftermiddagen åkte vi in till Växjö. Mörkret hade redan fallit. Där blev det sedan först cirka 2 km löpning med D, lite stelt och stumt i början. Därefter cirka 40 minuters löp-styrka. 

Måndagen 29 november. En kylig morron och dag. Runt 0 som varmast, nu på kvällen -7. Verkar som det blir en tidig vinter i år. I dag hyvlade vi 22*100 till 19*89. Verkar som det blev bra, fast vi får invänta tills det kommit fram till kund. 

På kvällen till gymmet, där blev det först2km löpning på gymmatta, därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej. 

Tisdagen 30 november. Säsongens första snö kom i dag, kallt hela dagen, -3 som varmast -9 i natt. Typiskt nog så var det inventering idag, det blev kallt om fingrarna efter någon timme, det hjälper inte hur mycket kläder man har på sig när man står still och bockar av paketnummer i en pärm, bitvis gick det ändå att ha vantar på sig, men så fort man ska bläddra så funkar det inte. Annars en rätt lugn dag, vid 8-tiden började det snöa, kom ungefär 3-4 cm. 

På eftermiddagen blev det till gymmet och löpning på löpband, det var för halt på cykelvägarna för att det skulle kunna bli några intervaller ute. Totalt 12 km på bandet, efter någon km uppjogg blev det sedan 4 minuter med 15km/h, varvat med 1 minut gåvila. totalt blev 9 stycken sådana intervaller. Sista 3-4 kände jag att det drog lite i baksidan av högerlår, annars okej känsla. Blev jobbigt i slutet men inte som utomhus i samma farter. Tror inte bandet stämmer riktig, i dag hade jag första bandet. 

Löpband, 9*4min 15km/h, 1 min gåvila. totalt 12km, 4:51 km, 139mp.

Onsdagen 1 december. Lugnt väder på morronen, men kallt -12 grader. Efter lunch började det snöa, och senare på eftermiddagen tog vinden i rejält, ingen bra kombination. Det är konstigt när man kollar på väder-apparna så visar det visserligen några snöflingor och lite vindar på 7m/s men det finns inte en möjlighet att i huvudet översätta det till verkligheten när man befinner sig mitt i ett sådant oväder. Det är cirka 3 km från gymmet till hemmet. Det tog 40 minuter att asa cykeln hem, försökte cykla, men det var bara på korta sträckor som det funkade. Ändå hade jag medvind. Ja, det känns som väldigt längesedan som det var snöstorm. 

På kvällen till gymmet, eftersom jag blev rejält uppvärmd av att promenera med cykeln i snöstormen så behövdes det ingen löpning på gymmatta. Det blev ett hela kroppen styrkepass, kändes lite segt idag. Men inte ont nånstans, bara sliten i kroppen. 

Torsdagen 2 december. Snön fortsatte vräka ner under gårdagskvällen och hela natten. Ett par minusgrader under dagen och nu på kvällen har det klarnat upp och tempen sjunker snabbt, -6 nu vid 18:30-tiden. Det har säkert kommit 40cm, tillsammans med hård blåst har det drivit igen på sina ställen. Blev till att skotta både hemma och på jobbet, säkert över en timme sammanlagt. 

På kvällen till Växjö. Där blev det löpning, det var bra snöröjt men ändå lite isigt på sina ställen samt att drivit igen på andra ställen. Hade de "tunga" Pegasus-skorna idag. Tog det rätt lugnt, blev 5/1 minuter löpning varvat med gång. Kändes helt okej i fötter och ben idag. Löpning varvat med gång. 5/1 minut. 10,53km. 5:13-tempo, 125mp.

Fredagen 3 december. En kall morron, -8 och dimmigt. Trodde det skulle vara halt när det var både fuktigt och kallt, men det brukar inte vara halt om det går under 5 minusgrader. I vilket fall så kom jag helskinnad från Växjö när jag i arla morronstund körde min bil i mörkret och dimman till Alvesta. 

Lördagen 4 december. Det kom cirka 5-10 cm snö under natten och morronen, som utlovat. Bara ett par minusgrader. Snön gjorde att jag valde löpband i stället för att springa ute. Det var flera år sedan jag sprang på löpband en lördag. Det blev ett helt okej pass. Pulsen hög, som den brukar vara på lördagar. Sprang 10 minuter varvat med 1 minut gång. Hastigheten varierade mellan 12-15 km/h. Huvuddelen i 13 km/h. Bara sista km med 15 km/h. Lite stramt i vänsterhälen, annars inga övriga känningar. 

Löpband, 15km. Löpning/Gång, 10/1 minut. 4:54-tempo, 139 mp.