En annorlunda vecka. Den kändes lång men ändå var det intensivt och väldigt mycket nya intryck för min del. Blev en jobbresa till Nössemark, denna gången åkte jag själv och bodde i Nössemark, det kändes bättre att bo där jämfört med Ed, men frågan är hur det blir när vi ställt om till normaltid om några veckor. Då blir det ett massivt mörker redan vid 16:30 tiden. Möjligt att jag i så fall lägger om träningen lite, försöker få lugna veckor när jag är där uppe och träna mitt på dagen istället och jobbar nån timme extra på kvällen. Det är inte belyst mer än någon km i själva Nössemark, vägarna är smala och det är mycket tung trafik till och från sågverket.
Jag var lite orolig och nervös inför resan, dessutom strulade med bilen jag skulle ha. kunde inte använda GPS som det var tänkt, det stressade upp mig dagen innan resan. Själva resan upp gick bra men då var jag i stället lite nervös inför vad som skulle hända denna gången, samt hur boendet skulle vara. Det blir lätt lite jobbigt för mig när allt är nytt och främmande. Men allt funkade bra och alla är väldigt trevliga så min oro är obefogad. Nu när jag ser tillbaka på veckans besök så var det ändå bra och jag vill åka tillbaka igen. På nått sätt känns det som en nystart och för första gången på flera år är jag till och med motiverad. det är enormt mycket som jag måste lära in först och det kommer ta sin tid. Gäller bara att hitt bra sätt för inlärningen. En del kan jag nog få till från Alvesta men vissa saker måste göras på plats.
Nössemark är en väldigt vacker plats, lite synd att jag kommer först nu när mörkret kommer dominera alltmer, då finns ingen möjlighet att njuta av den storslagna naturen, om jag inte ändrar lite på arbetstiderna när jag väl är i Nössemark? Får se hur det utvecklar sig.
Löpningen har gått okej, men jag är ännu inte i samma form som jag var innan förkylningen, frågan är om det sitter kvar lite fortfarande?
Huset nedan hade jag alldeles för mig själv när jag var i Nössemark, väldigt bra boende.
Söndagen 10 oktober. Frost i gräset och is på bilrutorna när jag steg upp vid halvåtta-tiden. Det var precis runt nollan. I går var det Stockholm Maraton, det har varit ett långsiktigt mål för min del, i alla fall när jag för tio år sedan, ungefär, började springa mer seriöst. Men för min del har det aldrig varit ens i närheten av att kunna ställa upp i ett så långt lopp. Tveksamt om jag nån gång kommer klara det. Känns som att kroppen inte klarar den belastningen. Så fort jag ökar mängd och längd så har det kommit känningar av än det ena eller andra slaget. Mest vaderna, vristerna och baksidorna av låren som protestera. Misstänker att jag är lite för osymmetrisk i kroppen. När jag står framför spegeln så tycker jag mig kunna se att det är lite skevt från höfterna och uppåt. Men för tillfället har jag ingen värk i ryggen så det känns inte riktigt bra att gå in och justera där för att eventuellt kunna komma tillrätta med obalansen i fötter och ben.
Men i vilket fall så är det en enorm prestation som genomförs av de som fixar en mara, en del väldigt snabbt dessutom, det är imponerande. Det får fortsätta vara ett avlägset mål även för mig. Men det primära är ändå att kunna springa, det är inte värt risken att dra på sig en långvarig skada i en eventuell jakt på att klara av en mara.
På eftermiddagen blev det först V, D och jag gjorde det tillsammans, sedan till Växjö.
Blev en lugn löprunda , stelt första halvan sedan lite bättre känsla i ben och fötter. Kände fortfarande av träningsvärken i låren, sedan tisdagens löpbands-pass, märkligt. Distans Växjö. 3,96 km, 5:34-tempo. 117mp. Därefter cirka 20 minuters löpstyrka, kändes okej i benen.
Måndagen 11 oktober. Rätt så fin dag efter en mulen morron, kallare vindar svepte in framåt kvällen. 12 grader som varmast. Lite stimmigt under dagen, Tankarna går mycket åt Nössemark, om allt går som det är tänkt så ska jag åka upp dit på onsdag. Fick lite mer info av C idag. Marknaden verkar vara rejält neråt och frakterna är väldigt dyra. Nästan all vinst försvinner i frakterna som det ser ut nu. I bland undrar man vad man ska läggas fokus på, det skiftar och rör om i grytan hela tiden, det som var viktigt idag, är en ickefråga i morron. Men på sikt blir det väl aktuellt igen, med dom sakerna jag ska ha fokus på framöver. Kände av lite under dagen, inte som förkylning men något som inte var som vanligt i kroppen, men bara svagt.
På kvällen till gymmet. Inledde med 15 minuter löpning på gymmatta, kändes segt i början, sedan lite bättre efterhand. Därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. Avslutade med 1 km rodd, runt 150 i medelwatt. Kändes också bättre efter ett tag.
Tisdagen 12 oktober. En solig dag efter en mulen morron, Lite kyliga vindar från norr, runt 10 grader. En rätt lugn dag på jobbet, tankarna går mycket åt resan i morron och till hur det ska bli denna gången.
Blev intervaller på Virdavallen efter jobbet. Körde 6x800 meter med 1 minuts gåvila, med 2 km uppjogg samt lika lång nerjogg. Det kändes rätt okej, med tanke på att det är rätt långt mellan fartpassen denna hösten, förra veckans bandpass var tufft men på ett annat sätt. Tempot blev med runt 3:47-tempo i snitt. Senare på kvällen blev det lite strul med att laddningen till gps:en i bilen som jag lånat av jobbet inte funkade. Efter en hel del strul fick jag till slut hjälp av en kollega som kunde guida mig till uttaget i kofferten på bilen. Det tog någon timme och det räcker för att jag ska känna väldig stress. Det är ett av mina stora problem numera, det får inte strula speciellt mycket förrän det ställer till det för mig. När jag väl fått stresspåslag så tar det tid att komma ner i varv igen. Dessutom väldigt osäker på hur allt ska bli på resan till Nössemark under morrondagen, tankarna går både hit och dit och det kommer ångest krypande med ett starkt självtvivel. Kunskaperna jag en gång skaffat mig genom ett långt yrkesliv i samma bransch, känns som helt bortblåsta och då blir det än värre med stressen. Kunde i alla fall sova rätt okej när jag väl somnade.
Onsdagen 13 oktober. En kall morron, runt -2 grader och rejält med is på rutorna när jag skulle i väg till Nössemark. Det funkade okej med att ha GPS:en liggandes i baksätet. Fick gå på hennes röst och det funkade okej. Bara att man får koncentrera sig lite mer och samtidigt ha koll på vilka vägnummer man ska följa. Det var bara vid ett vägbygge som jag körde fel. Men efter någon km kunde jag vända bilen och komma på rätt väg. Det är en lång bilresa, cirka 5 timmar. Kände mig lite orolig och nervös inför både resan och sedan hur dagen skulle bli. Vid 12-tiden var jag framme vid Pensionatet i Nössemark. Väldigt fint ställe med fantastisk utsikt över Stora Le. Rummet helt perfekt, med kylskåp och spis. Huset är ett tidigare ålderdomshem, som uppfördes i början av 1930-talet. Väldigt ombonat och det känns mer som att komma in ett vanligt hus mer än att komma till ett hotell. Efter att ha ätit lite så körde jag till Sågverket som bara ligger någon km från boendet. Där pratade jag en lång stund med S och det var ett bra samtal. Fick lite mer information om hur allt funkar och hur de olika skiften är i hopsatta. Senare på eftermiddagen blev det en runda ut i hyvleriet. Där pratade jag en stund med en kille som var 1:e man på ett av skiften, han bodde på andra sidan sjön och fick ta färjan varje dag, när han jobbar morron ställde han klockan på 03:30, det är tufft. Dessutom hade han svår att gå och lägga sig innan 23 på kvällen. Det är otroligt hur en del kan klara sig med lite sömn. Det är väldigt bra om jag kan lära känna så många som möjligt i personalen. Ska bli intressant att se om man kan lära sig något här och kanske på sikt, bidra med något.
På kvällen blev det en lång promenad i den omgivande skogen, norr om Nössemark. hade tänkt mig att det skulle bli en "runda" men när jag efter 3 km kom till en by som hette Sparsnäs så märkte jag rätt snabbt att stigen genom skogen söderut till Nössemark var alldeles för blöt och trång för att jag skulle våga mig på den cirka 1,5km långa promenaden genom den täta skogen, dessutom har jag hört att det kan finnas varg i dessa trakter, om det var nån sanning i det påståendet eller om det var i syfte att skrämmas låter jag vara osagt. Jag vände om och gick samma väg tillbaka, så det blev en promenad på totalt 6km. Väldigt mycket granskog på denna promenad och i Sparsnäs var det ett enormt kalhygge som mötte mig. Säkert 500 meter långt och ett hundratal meter brett. Men på ett sätt kanske det var bra med ett stort hygge just här för det öppnade det upp så pass mycket att man nu kunde se ända ner till sjön Stora Le, någon km i öster. Det finns både nackdelar och fördelar med allt vi håller på med här i vår värld. Vad är rätt, vad är fel?
Läste lite här på pensionatet om hur man förr i tiden behandlade de allra äldsta och fattigaste, det var inte vackert, men på den tiden var det en enorm fattigdom. Rotehjon hade det inte så lätt, ända fram till 1920-talet auktionerades hjonen ut till lägstbjudande för att ombesörja deras livsuppehållande behov. Då är det inte så svårt att förstå att det inte kan ha varit någon angenäm situation för de arma Rotehjonen. Som säkerligen hade slitit och på alla sätt och vis verkligen bidragit till samhället, men den tidens samhälle lönade dom väldigt illa.
Nu förtiden har vi det mycket bättre på alla sätt och vis men allt har ett pris. Vi har nu kommit till en punkt i vår utveckling där vi behöver tänka helt nytt. det kommer bli svårt och det kommer göra ont.
Torsdagen 14 oktober. En mulen dag på kvällen rätt klart, runt 15 grader som varmast. Hela dagen vigdes åt att få lite mer insyn om hur Rema-systemet fungerar. Det var tillsammans med J och J som kom från Rema. Det blev mycket frågor från min sida och även från deras sida. På sikt tror jag det kommer bli väldigt bra, det finns potential i de båda system som vi dels använder i Alvesta och Nössemark. Men första mötet blir alltid trevande och det är som när människor från olika länder möts utan att kunna varandras språk. Det tar tid och man måste ha tålamod. Särskilt jag behöver mycket tid och jag måste fråga mycket, dessutom ställa samma fråga flera gånger. Det är bara att hoppas att tålamodet och tiden finns. Alla här uppe i Nössemark är väldigt trevliga och tillmötesgående. Rema-systemet är uppbyggt på ett annat sätt än Wood-eye och det bygger mycket på inlärning särskilt när det kommer till missfärgningar och extrema kvistar av alla dess slag. En tidskrävande uppgift med all inlärning som krävs för att det ska sortera på rätt sätt. Frågan är nästan om man inte skulle förenkla en del, och göra mer som WE, att man slår ihop alla extremkvistar till en sort och därmed på ett lättare sätt kan sortera dom men som sagt det behövs mer kött på benen för att kunna se den möjligheten.
På kvällen blev det löpning. Hade lite planer på att springa in i Norge, så blev det till slut. Från mitt boende här i Nössemark är det cirka 4,5 km till gränsen. Väldigt kuperat, med långa och relativt branta stigningar. Allt är mer storslaget här jämfört med hemma. Det böljar i naturen och allt känns mer vilt på nått sätt Husen ligger med lagom avstånd från varandra. Det är inte alls så tätt mellan husen som hemma. Nössemark är mer som en by än ett samhälle. När man kommer upp krönen på backarna är det en vidunderlig och vacker omgivning att vila ögonen på. I dag var det första gången på länge som jag inte tog några gångpauser. Det kändes okej i benen, drog lite i höger-vaden efter 5-6 km, men som väl var så lugnade det ner sig. Distans Nössemark-Norge. 9,39km, 4:28-tempo. 142 mp.
Fredagen 15 oktober. Vaknade upp i Nössemark, fint väder hela dagen, runt 12 grader. Tyvärr i en bil mest hela dagen, så det blev inte många minuter utomhus. Men annars har det varit en väldigt annorlunda vecka, både svårt och roligt på samma gång. Allt är nytt för mig. Det känns som om att man genom åren lärt sig prata på ett språk och behärskar det ganska bra. Sedan kom man till ett nytt sågverk och där pratar man på ett annat språk. Det kommer ta ett tag innan det språket förstås av mig, men det är bara att försöka ta det steg för steg. Det svåra är att allt är väldigt komplext, och det blir svårt att hitta lämplig ingång. Detta är otrampad mark både för mig och organisationen men hittills har alla varit väldigt stöttande. Det behövs nu i början när jag vacklar hit och dit. Innan jag lämnade Nössemark så blev det ett par timmars prat med J. Det finns så otroligt mycket erfarenheter att utbyta, jag tror att man kan få ut väldigt mycket av att bara samtala om olika problem på de olika verken. Alltid snappar man upp något som sedan kan omsättas till verklig handling. Det som slår mig är att det verkar finnas ett väldigt fint engagemang bland personalen, man vill verkligen göra sitt bästa och hjälpa varandra.
Strax innan tio lämnade jag Nössemark och påbörjade den långa resan hemåt. Först åkte jag dock till Mamma och Kurt, för att säga hej en kort stund, dom verkade må bra och allt var som vanligt hos dom. Hunden Nellie har hunnit bli 7 år nu och ville ha ständig uppmärksamhet, dessutom ett par tre katter där men de var betydligt mer återhållsamma med att vilja bli klappade. Vid 12-tiden lämnade jag Ödeborg. Hemresan blev väldigt mycket mer stressande och den kändes dubbelt så lång som upp-resan. Tror det kan bero på att jag verkligen ville komma hem i hyfsad tid för att hinna prata och umgås med S lite. Det gick väldigt trögt, väldigt mycket bilar som kör för sakta, där det var 80 låg en del och spärrade vägen i 60 km i timmen, där det var 90 var det fullt med bilar som sölade fram i 70. Det är ju mycket farligare när vissa personer ska envisas med att köra så sakta! Det blir fullt med olämpliga och farliga omkörningar. När jag kom till Borås var det enormt med trafik, helt fullt i båda filerna genom hela Borås. Dessutom höll jag på att köra fel, inte bra att ha GPS:en liggandes i baksätet och vara tvungen att gå helt på rösten. det hann aldrig bli någon felkörning då jag istället körde ett varv extra i en av alla rondeller. Men hela väg 42 är svår att köra om på. Om alla bara höll hastigheten hade det varit en fantastisk väg, för det är väldigt öppet och omväxlande landskap som passerar utanför bilrutan. När jag körde upp till Nössemark var det inga problem alls med söliga bilister. Konstig att dom ska komma ut lagom till den intensiva helgtrafiken? Jaja till slut kom jag hem. Totalt sett har det varit en väldigt intressant jobbvecka. Jag känner för första gången på väldigt länge att det börjar bli lite roligt igen. Hoppas det kan bli nått bra av detta, nu när man börjar skriva det sista kapitlet i arbetsboken.
Lördagen 16 oktober. En solig morron men redan på förmiddagen kom molnen, rätt kyligt bara 7-8 grader när jag påbörjade dagens löprunda. I dag blev det utan gångpauser. Tog det lugnt i början, kändes lite segt i kroppen, sov väldigt bra och länge i natt. Då brukar av någon outgrundlig anledning pulsen vara högre. När jag kom fram till Växjösjön efter dryga milen så mötte jag massor med numrerade löpare. det var Växjö maraton som gick av stapeln idag. Vet att det alltid brukar vara i mitten av oktober men denna gången hade jag missat det. Mötte hela gänget när de var inne på sin 3km ungefär. De första sprang väldigt fort och alla jag hann se fötterna på hade kolfiberskor. Jag hade rätt hög puls idag. Vet inte om de lite tyngre skorna påverkar en del, det känns inte så men? annars inga känningar idag.
Distans Växjö. 15,3km. 4:57-tempo, 137mp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar