Vikten är ett ständigt återkommande tema i löpar-livet. Upp till 40-årsåldern kunde jag i princip äta allt och i obegränsade mängder, vilket passade mig bra. I uppväxtåren hände det ibland att det inte fanns mat alla gånger och det var otrevligt att behöva gå och lägga sig hungrig eller att inte kunna äta sig mätt. Så sedan jag kunnat bestämma själv och kunnat handla när jag vill så har det aldrig saknats mat. Men efter 40 så går det inte äta hur mycket och vad som helst utan att gå upp i vikt, det spelar ingen roll att jag tränar mycket, vikten går upp i vilket fall. Numera är jag noga med maten på vardagarna men "slarvar" på helgerna med både öl och sötsaker som jag annars undviker i veckorna.
Men som jag så många gånger tagit upp här så måste man leva också. Om livet hela tiden ska vara en kamp utan njutningar så blir det outhärdligt till slut. Det viktiga är i vilket fall att man mår bra och att livet fungerar i stort. Jag är tacksam för att jag kan springa även om det gör lite ont både här och där i bland. Det är under löppassen som man verkligen känner livet i kroppen. Hur ont det kan göra i slutet av en intervall då hela kroppen skriker: STANNA, men nånstans, djupt därinne i huvudet har man redan bestämt hur långt just denna intervallen ska vara, allt har ett slut, även en jobbig intervall. Sedan kommer belöningen efteråt, det kan dröja flera timmar, men till slut kommer den där goa känslan av avslappning och en kropp som återhämtar sig i lugn och ro.
Söndagen 21 mars. En vacker dag, men lite blåsig, runt 8 grader när det var som varmast. I dag var det S 18-års-dag. D och jag firade henne på eftermiddagen, det var trevligt, sedan kollade vi på två avsnitt av "Brooklyn nine-nine" det var S önskemål. Hennes favoritserie, den var helt okej. På kvällen till Växjö, och där blev det lite löpning i det lite kyliga med vackra vädret. Det blåste en måttlig vind från nord-väst.
Första 3 km med D, därefter sista 7km själv. Det var sega ben idag. Gårdagens löpning hade satt sina spår.
Distans Växjö, delvis med D. 10,10km, 5:59-tempo, 107mp. Därefter cirka 16 minuters löpstyrka på trötta ben.
Måndagen 22 mars. En väldigt vacker soluppgång, med en rosa-skimrande himmel, molnen var formerade som täta mjuka vågor, som på ett hav, tyvärr hade jag inte mobilen med mig på den dagliga men alltför korta morronrundan strax efter uppstigandet vid 05:30. Runt -2 grader. Morronen började med avlivning av ovälkomna myror, ett tiotal innan promenaden och minst lika många efter promenaden. Det började förra torsdagen, vi trodde att dom följt med en halvrutten clementin, som ICA-handlaren eventuellt, i så fall smart, gömt undan bland de riktiga. Intet ont anande, stressade människor hinner inte alltid kolla på varje frukt. Men det är klart att det är bättre för ICA-handlaren att kunderna slänger hans dåliga frukter efter de har handlat än att han själv ska behöva göra det. I vilket fall, när vi skulle slänga resterna av den dåliga clementinen tillsammans med skalen, så fanns det säkert 10 myror under skalen. Vi trodde först att myrorna följt med den dåliga clementinen, men så var nog inte fallet. För nu har det gått 10 dagar och det kommer nya myror med ojämna mellanrum. Det går inte se var dom kommer ifrån heller, egentligen skulle man vara kall och listig och ligga och se på deras framfart och följa med dom på deras vandring i lägenheten, rätt vad det är så kryper dom hem igen, då skulle man troligtvis kunna se var dom kommer ifrån. Men man vill bara ha bort dom så fort det går. Jag har i vanliga fall svårt för att döda djur och insekter men när dom dyker upp objudna på detta viset så måste dom bort, tyvärr.
Om man saknar ögon i nacken, vilket de flesta av oss gör, så går vi baklänges in i framtiden, med blicken mot dåtiden.
På kvällen till gymmet, där inledde jag med 1 km rodd, cirka 170 i medelwatt, därefter cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen.
Tisdagen 23 mars. En mulen dag och runt 8 grader, måttliga vindar från väst. Blev lite diskussioner om all plastanvändning inom vårt skrå. Jag ångade på som vanligt, till mångas förtret. Men jag kan inte låta bli, för mig känns det så otroligt viktigt. Det är så fel, på så många sätt. Slöseri på både arbete och klimat och pengar. Ingen som tidigare på allvar ifrågasatt heller, vad det verkar i alla fall. Det är precis som att det är en naturlag att plasta in virkespaket, i alla fall till de flesta länder. Vi får se vad som händer framöver. Kan bara hoppas att de med makt kan börja tänka efter också, om inte för deras egen skull så i alla fall för kommande generationer skull och överlevnad.
På kvällen blev det cykel till Spånen och där körde jag sedan 3*2km kuperade intervaller. Det blev väldigt jobbigt till slut. Höll ändå igen lite första 1,5km på varje varv. Den första intervallen var nästan 30 sekunder snabbare än den sista. Märks tydligt att jag inte är van vid dessa typer av löpning numera. Jag kollade på liknade pass för 5 år sedan och jag låg cirka 15-25 sekunder efter de tiderna som jag fixade då. Men då gick jag kanske på lite hårdare första 1,5km. 920Xt mäter varvet cirka 60 meter kortare än vad 305 gjorde, sämre GPS i denna klocka. Kuperade intervaller Spånen, 3*2,06km? 4:34-tempo, 154 mp.
Onsdagen 24 mars, en mulen morron, runt 4 plusgrader på morronen, och måttliga vindar från väst. Det finns musik sedan finns det bra musik, och även ännu bättre musik. Men sedan finns det en värld av melodier och låtar gjorda av Jim Steinman. Det är bortom all annan musik i mina öron. Här ryms det så stora och starka känslor som inte finns i "vanlig" musik. Det är en ynnest att få ha varit med om att upptäcka denna värld av melodier och berättelser som Jim skapat i sitt liv. Nu är det många år sedan det kom något nytt från honom, hans storhetstid är över och allt verkar ha tystnat, tyvärr. Vi får vara tacksamma för allt han gjort. Tidlöst och för evigt kommer tonerna att ljuda i våra sinnen och nya generationer ska komma som slås av denna magiska musik.
I dag kollade vi på C14-råvaran som kommit från systerbolaget uppe i Dalsland, den verkade vara en aning för bra, många av bitarna skulle duga till C24 enligt Alvesta-sorteringen. Men det är alltid vanskligt att döma utifrån att bara se en del av produktionsmomentet. När dessa C14 togs fram så fanns det en bättre produkt som huvudprodukt, o man inte vet hur den såg ut så påverkar det total-bilden. Dessutom måste man veta hur många sorterings-fack som är tillgängliga vid just denna sortering. Jag sa till vår VD att han kunde gratulera sin kollega att han har Sveriges bästa C14, fast det var nog en svag överdrift som inte togs emot så bra, även om det var sagt med glimten i ögat. Ja det finns saker som går att undersöka i alla fall. Men som sagt, man måste ha hela bilden.
På kvällen till gymmet och på vägen dit hörde och såg jag årets första fiskmås, ett vårtecken även om jag inte har så mycket till övers för dessa skränande fåglar. Jag inledde med rodd, 170 i medelwatt. rätt sega ben. Därefter cirka 50 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes ändå rätt okej i dag.
Torsdagen 25 mars. En rätt vacker dag, runt 11-12 grader. Blev lite stimmig dag på jobbet, strulade med avläsningen av den osynliga id-märkningen, det visade sig att själva märkningen var bra men den började lite för tidigt. På kvällen till Växjö, blev en runda runt Södra Bergundasjön, sega ben idag, ökade ändå farten sista 2 km och då kändes det ändå okej. Vår i luften, men naturen har inte vaknat än. Runt 11 grader och kortbyxor, men långärmat. Distans Södra Bergundasjön. 11,6km, 4:44-tempo, 128 mp.
Fredagen 26 mars. En halvklar dag, med lite soldis emellan molnen, runt 11-12 grader och milda vårvindar. Det rep-dag på jobbet, massor med folk som gjorde underhåll och reparationer på hyvellinje 1. På kvällen blev det färdigt och helgskiftet kunde köra ett par timmar. Men idag var det stopp igen.
På eftermiddagen blev det en promenad uppe vid Spånen och lite senare utvecklingssamtal tillsammans med S och hennes mentor. Trots pandemin och all distansundervisning så har det funkat bra frö S. Hon har klarat sina uppgifter bra hittills.
På kvällen till Växjö, där vägde jag mig för första gången på länge och vågen hamnade på 73,9kg. Det var oväntat. Känslan är att jag väger runt 72kg. Tycker jag är noga med maten i veckorna men tydligen blir det för mycket. Har även hört att det viktigt när på dygnet man äter. Jag tycker inte om att känna mig hungrig, så då blir det att jag äter sista kvällsmålet sent, runt 20:30 då blir det rågmackor och apelsiner tillsammans med 2-3 morötter. Samt en liten ruta choklad. Innan var det 3-4 rutor choklad men inga morötter. Man blir inte fet av morötter men det verkar ändå som att det rätt bastanta men nyttiga kvällsmålet driver upp vikten ändå. Tidigt i höstas, strax efter fasadrenoveringen så vägde jag strax över 70kg. Sedan har jag sakta men säkert ökat i vikt, trots att jag minskat på osten, tagit bort all marmelad men som sagt lagt till rätt mycket morötter i stället. Jag ska försöka att äta lite tidigare i stället, helst innan åtta på kvällen.
Sedan såg vi på filmen, Good Boys, 2019. En väldigt rolig film, trots att huvudpersonerna är i 12-årsåldern så är det definitivt ingen barnfilm, fullt med vuxenskämt och deras lite till början naiva framtoning blir både absurd och rolig när dom ställs inför olika dilemman. Man börjar genast att jämföra med sin egen uppväxt och kan se vissa likheter.
Lördagen 27 mars. Kollade vikten precis innan dagens löpning, 74kg, och direkt efter vägde jag 72,7 kg. Det var en varm förmiddag, runt 12-13 grader och rätt friska vindar från sydost. Hade kortbyxor och efter 5 km åkte vindjackan av och resten av rundan blev med t-shirt, ändå kändes det varmt. Benen kändes inte jättepigga idag, men det kändes som jag var starkare i benen. troligtvis de 2 senaste veckorna med rätt så kuperad löpning som gett snabbt resultat. Pulsen var lördagshög, men trots att det var motvind sista 3km så kändes det hyfsat kontrollerat och de 5 sista km var med ett snitt på runt 4:10.
Distans Växjö. 15,4km, 4,33-tempo, 141mp.tempo, 141mp
På kvällen såg vi filmen "Regnmakaren" från 1997. Den var helt okej, om en ung advokat med hjärtat på rätta stället, kämpar mot det stora, kalla försäkringsbolaget som låter en ung pojke dö, bara för att slippa betala för nödvändig vård, som troligen skulle ha räddat hans liv. Till slut vinner han och hans kollega mot dessa girigbukar och tvingar bolaget i konkurs, men det känns ändå som att de kommer undan för billigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar