Det var en varm början på veckan, sedan kom kylan tillbaka i mitten på veckan. Hade ett bra pass i tisdags. 5km på Virdavallen med Next%-skorna. Låret vill inte riktigt gå över. Det molar och drar i slutet på passen. Men eftersom det ändå funkar att springa så kör jag på tillsvidare. Håller på att läsa om en romansvit av Vilhelm Moberg. En trilogi om Knut Torings liv. Men märker att det till stora delar handlar om författarens egna liv. Den tredje och sista delen utspelar sig på den småländska landsbygden 1938. Väldigt intressant och välskrivet. Det är mycket bättre nu när man själv har blivit äldre, förra gången jag läste denna svit var jag i 25-års åldern och då har man inte samma perspektiv på livet. Det är en sådan typ av berättelse som man inte vill ska ta slut. Det händer inga mord eller spektakulära överdrifter, eller magi. Det är "bara" en skildring av vanliga människor vedermödor och små glädjeämnen med små och korta mellanrum som beskrivs på ett jordnära sätt av en författare sprungen direkt ur den mullrika jorden i Småland.
Söndagen 28 februari. Det blev en vacker söndag efter en mulen förmiddag. Runt 10 grader som varmast. Nu börjar ljuset verkligen komma tillbaka. I dag hörde jag årets första koltrast, det blev nere vid Växjösjön, precis i skymningen. Sprang så hörde inte så noga om det spelade fint eller inte, men årets första koltrast är alltid ett vårtecken. På kvällen blev det till Växjö, I dag blev det en runda med D, i alla fall de 2 första km, hennes ljumske har blivit bra nu. Det kändes lite stelt i ben och fötter efter gårdagens lite tuffare pass. Hade Adidas-skorna. de kändes lite stumma och tunna efter månader med Saucony-skor. Höll ner tempot rejält idag, dels för att jag var lite sliten, dels för att spara på krafterna inför kommande pass. Distans Växjö, delvis med D. 9 km, 6:19-tempo, 104mp.
Därefter cirka 16 minuters löpstyrka på slitna ben och fötter.
Måndagen 1 mars. Ännu en fin vårvinterdag, cirka 10 grader som mest. Men eftersom det är måndag så fick solen avnjutas från "fel" sida av fönstret. Så blir det ibland, men vi fick ändå mycket sol i helgen som förevarit. Lite stimmigt på jobbet, som det brukar då helgen grumlat minnet och sakernas tillstånd på jobbet är höljda i ett dunkel som är svårt att ta sig igenom. Dessutom hela förmiddagen fylld med möten, dels ett möte om försnabbningar som ska göras i hyvleriet. Snart har vi jagat bort flaskhalsarna som har hållit igen. Men en flaskhals kan inte försvinna i ett industriellt flöde, den kan bara i all evinnerlig tid flyttas runt. Det tar aldrig slut.
På kvällen till gymmet, där blev det 1 km rodd, 175 i medelwatt. Därefter cirka 50 min bål och överkroppsstyrka. Kändes helt okej i kroppen.
Tisdagen 2 mars. En mulen förmiddag, men sedan sken solen resten av dagen runt 10 grader som varmast och knappt någon vind. En rätt bra dag på jobbet, i alla fall för att vara tisdag, som annars kan gå lite halvtrögt.
På kvällen blev det årets första pass på Virdavallens tartanbanor. Även årets första pass med Vaporfly Next%. Det blev 5km fart, de 4 första km med tröskel-känsla, där det kändes väldigt bra och jag lät 3-taktsandningen styra farten, kollade aldrig på klockan, för att undvika att stressa upp mig. Sedan tryckte jag på lite till sista km, särskilt sista 600 meterna. Skorna är väldigt sköna även om det känns som att man inte får samma "studseffekt" på bana som man får med dom på asfalt. I dag kändes det som jag träffade rätt i tempo. Knappt någon vind som störde och runt 8-9 grader i solsken.
5 km fart Virdavallen. Next%. 3:51-tempo, 155mp.
Onsdagen 3 mars. En mulen förmiddag, på eftermiddagen bröt solen igenom, "bara" runt 5 grader idag. På morronen väcktes jag till ett lyckat arbete med sorteringsmaskinen, utfallet var väldigt bra, bara 1,5% i urlägg. Men sedan var det mest problem under dagen med andra sorteringar och körningar. Fick gå in och akut-rädda genom att sortera skevhet med en annan maskin än den ordinarie, då det var väldigt inkonsekvent. Problemet är just det. När alla kameror och övrig mätutrustning funkar så är sorteringssystemet väldigt bra och det går att finlira rejält. Men rätt vad det är så går nått fel och då spelar det ingen roll hur vältrimmat allt är i själva regelsättningen. Senare under dagen ett möte om det framtida planeringssystemet. Tror det kan bli bra till slut, även om det är svårt att datorisera alla detaljer.
På kvällen till gymmet, inledde med 1 km rodd på slitna ben efter gårdagens löpning, 150 i medelwatt. Därefter cirka 45 minuter med genomgång av hela kroppen, lite segt även här.
Torsdagen 4 mars. En solig dag, men rätt kyligt med vindar från norr. 4 grader som varmast. Trodde det skulle bli e lugn dag på jobbet, men tji fick jag. Det var problem med en gång när jag kom till jobbet. Råvaran var betydligt sämre än vad den brukar och det gjorde att produkterna som var valda till körningen var alldeles för bra i förhållande till vad som föll ut från hyveln i verkligheten. Det blev till att ändra mitt i körningen, för att rädda vad som räddas kunde. Tempot är så uppdrivet nuförtiden, 100 bitar i minuten. Förr kunde man vända bitarna på rätt håll innan dom gick in i hyveln, på det sättet kan man hyvla bort mer av det som är dåligt, men i dag går det förr fort. Bitarna går in i hyveln som dom ligger från början och då blir med slumpens hårda logik hälften av de dåliga stycken felvända. Detta gör nästan ont i själen. Men verkligheten är som den är, nu går alltför ofta kvantitet före kvalitet. Men när vi i stället ändra om produkterna så att vi kapade av de sämsta stycken 30 cm så räddades situationen ändå.
På kvällen till Växjö, vackert väder och runt 1-2 plusgrader. Blev ett varv runt Södra Bergundasjön, isen ligger än, nordliga vindar. Hade de nya Saucony-skorna, men det var sega ben idag, vet inte om det var tisdags-passet eller benstyrkan i går som satt i benen, tog det ändå lugnt på gymmet igår. De nya skorna gör ingen större nytta på gruset runt sjön, men när jag kom ut på asfalten de sista km så märktes studsen i dom, mycket bättre studs än i första paret som gått 90 mil nu. Kände av vänsterhälen samt baksidan av vänsterlåret en del sista halvan, annars okej i övrigt.
Distans Södra Bergundasjön, 11,69km. 4:29-tempo. 137mp.
Fredagen 5 mars, en kall men vacker morron, runt -7. Sedan varmare under dagen men en isande vind från norr. Framåt lunch mulnade det på en del. Tandläkaren idag. Har skjutits fram ett flertal gånger sedan början av året. Jag känner mig olustig inför besöken och våndas en hel del och tänker på alla gånger då det gått snett. Men, och det är just det som är så tråkigt, alla dessa tråkiga och svåra tillfällen är väldigt längesedan, både tekniker och tandläkare har utvecklats sen dess. Men mina olustkänslor finns kvar i nästan oförminskad styrka. Vi har alla våra rädslor att handskas med, bland mina är just tandläkaren en. Men den tandläkaren jag har nu, är väldigt bra, allt hon gjort hittills har gått bra. Så i dag när det var färdigt så var det en känsla av lättnad och frihet. Men dysterkvisten på den andra axeln börjar genast att påpeka att just idag är du ännu en dag närmare nästa besök, tänk på det du!. Ja, så är det, likadant som att för varje dag som vi lever så kommer vi närmare vår sista levnadsdag.
Men man ska nog helst inte tänka så. Det blir man inte lyckligare av, om det är just lycklig som är det stora målet med vår tillvaro? Men å andra sidan, för att uppleva lycka på ett riktigt bra sätt så måste man dessförinnan uppleva motsatsen för att på det sättet få kontrasten. Allt går i vågor. Vattnet på våra hav och hjärtats slag i våra kroppar, elektriciteten i våra ledningar samt ljud och ljus, allt är i vågor, på och av i en aldrig sinande ström. Det är när det tystnar och slutar att pulsera som livet rinner ifrån, och då inträder istället evigheten där allt upphör, det enda som finns kvar är ett oändligt intighet.
På eftermiddagen upp till Spånen där isen fortfarande ligger kvar, ingen fågelsång denna eftermiddagen det enda som hördes var det evigt susande och vinande ljudet från en oändlig massa av fordon som passerar på väg 25 fram och tillbaka mellan väst och östkusten, ljudet är starkt, trots att vägen ligger mer än 2 kilometer från där jag gick idag. Naturen ligger fortfarande och vilar, i väntan på värmen och våren som snart är i antågande. Trots att Koltrastarna i allt större antal numera övervintrar så har det varit väldigt svårt att höra dom spela denna vårvinter. Men det är möjligt att den kalla februari satte ner dom rejält och att de behöver samla nya krafter innan spelandet kan ta vid. Koltrasten har den skönaste melodin i de småländska skogarna.
På kvällen såg vi en väldigt bra film, Moxie, en film som egentligen inte borde vara relevant i dagens samhälle. Men det är långt kvar innan kvinnan och mannen är helt jämlika. Detta var en tonårsfilm men den funkade även för oss lite äldre. Den var väldigt dynamisk, det som var lite för mycket svart och vitt var den manliga antagonisten, men det blir bra film när man så tydligt kan ställa svart mot vitt. I de kvinnliga karaktärerna fanns det dock betydligt mer djup och nyanser. Det var även en kille som gick mot strömmen och som var på tjejernas sida genom hela filmen.
Lördagen 6 mars. En mulen förmiddag och runt nollan, svaga vindar från från SV. Det blev löpning tillsammans med E idag. Första milen tillsammans sedan sista 5k själv. Pulsen var cirka 3 slag lägre än förra helgen, ändå något snabbare. Särskilt första 10km som gick en minut fortare idag, men 2 slag lägre puls, det är lite märkligt, borde väl vara tvärtom kan man tycka, när man pratar samtidigt som man springer. Men att det blir tvärtom beror kanske på att man slappnar av i löpningen lite mer och får bättre löpekonomi. Kände av låret precis i slutet av passet och på promenaden hem efteråt. Annars okej i övrigt. Distans Växjö, delvis med E. 15,57km, 4:52-tempo. 129mp. Vikt direkt efter passet och ett glas vatten, 72,1kg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar