4 pass löpning, riktigt kallt, lite känningar i vänsterlåret. 2 veckor utan alkohol.

En riktigt kall vecka, det var minus 19 grader på fredags-morronen och inte en enda dag denna veckan med plusgrader. Det var många år sedan som det var så här långvarig kyla och det verkar som det ska fortsätta minst 10 dagar till. Låret är ungefär som förra veckan, har dock kört på lite hårdare denna veckan så det kan ha förlängt läkningen ytterligare. Det känns ändå som det går åt rätt håll. I dag sprang jag för första gången på lite över 2 månader utan att ta gångpauser. Det kändes okej även om det stramade en del i slutet. 

Nu har jag varit utan alkohol i två veckor. Det känns som om kroppen mått bra av det även om jag fortfarande har mina känningar i ben och fötter, men återhämtningen mellan passen har varit något bättre. Huvudet känns en aning mjukare och humöret har varit lite stabilare och jämnare, på både gott och ont. Men svårt att säga om det till 100% går att tillskriva avsaknaden av alkohol. 

Det som kändes lite tungt förra helgen var tanken och den påföljande känslan av total avhållsamhet resten av livet, då nästan öppnade en avgrund upp sig. Då kommer jag aldrig att kunna känna mig riktigt fri i tanken, eller finns det andra sätt? Kan det vara så att min hjärna blivit så pass tillvand vid alkohol att det har skapats vissa kopplingar mellan synapserna som endast funkar tillsammans med den kemiska sammansättningen som finns i alkoholen? Är det därför en person som aldrig använt alkohol kan få samma fria fina känsla utan alkohol som en som "måste" använda det? De personerna har redan rätt kopplingar och har inte fått dom försvagade av alkoholen?

Efter tisdagens hårdare löpning så kom det en bra onsdag, hjärnan var på toppen-humör och det nästan kändes som en svagare berusning, så visst går det få till  riktigt bra känslor utan alkohol. 

Samtidigt vill jag kunna längta efter något roligt, för mig finns det inte mycket som slår en lördagskväll tillsammans med D och lite samtal om ditt och datt tillsammans med ett glas öl och lite god mat. Då i den stunden så försvinner framtidens olika tankar och man kan leva i just stunden och som ett barn fånga nuets fantastiska frihet. Det räcker med en eller två öl, mer gör inte stunden bättre. Det genomsvenska ordet lagom är här väldigt applicerbart. 

Människan och hela naturen behöver kontrasterna, allt går i vågor och ett helt stilla liv i alla dagar och stunder är ett nästan dött liv, som en öken eller som livet är vid polerna. Vi mår bäst av olika rytmer och att det händer både bra och dåliga saker. Om det jämnt är lördag så blir även det tråkigt och urvattnat till slut. Men om man måste vänta och längta en stund efter de fina stunderna så blir dom intensivare och mer njutningsfulla. 

 Söndagen 31 januari. En kall morron, runt -9 grader och till en början mulet, senare under dagen en klar och fin sol. På eftermiddagen såg vi på första avsnittet av "hemsöborna" Började lite segt men efterhand tog det sig bra. Synd att det är svartvitt, hade varit så fint att se den vackra skärgårdsmiljön i färg, särskilt som första avsnittet var i april/maj. Efter det ett avsnitt av Seinfeld, "The Race" Ett av seriens bästa avsnitt. Mycket fokus på kommunismen och att Jerry en gång för länge sedan tjuvstartade i ett lopp, nu är tvåan i det loppet ute efter upprättelse.  På kvällen till Växjö. D fortfarande öm i ljumsken, så det blev utan sällskap i kväll. Det blev ett distanspass i lugnt tempo. Rätt kallt, runt -4 vid start. Det hade precis börjat mörkna ute och det var glest med folk runt Växjösjön idag. I dag körde jag utan gångpauser. Kändes helt okej i låret, bara lite känningar i slutet av passet. Sedan blev det cirka 15 minuter löp-styrka.

På kvällen såg vi en fantastiskt bra film, "My Girl" från 1991. När man börjar tänka på hur man ska berätta hur filmen var så blir man nästan nollställd, för den liknar inget annat. Det är både unik och samtidigt vanlig på nått sätt. En subtil humor rätt igenom filmen, väldigt väl avvägd. Filmens stora behållning är 11-åriga Anna Chlumsky. Hon gör det väldigt bra. Kvicktänkt och smart som har stor integritet. Ingen som sätter sig på henne av de jämnåriga, men samtidigt är hon sårbar och osäker på andra saker. Hon tror att det är hennes fel att hennes mamma dog. Dessutom en väldigt stor hypokondriker. Det händer en hel del sorgliga saker i slutet som nästan knäcker hennes unga själ mitt itu. Ett tag är man rädd för att hon berövat sig sitt egna liv. Men på nått sätt så lever hon vidare och sakta men säkert så hittar hon tillbaka till livet och glädjen, även om hon fått sina stora törnar. En film som nog med stor glädje kan ses mer än en gång. Bra av Netflix att hitta denna gamla pärla i arkiven. 

Distans Växjö. 6,89km, 5:14-tempo, 117mp.

Måndagen 1 februari. En kall morron -10 i Växjö vid 05:30. Men började mulna på framåt dagen runt -1 och uppehåll. Höll på med WE-utbildnings förberedelserna mest hela dagen, går framåt, men i sakta mak. I morron måste jag åter ta tag i planeringen, kom aldrig in i det idag, låg rätt bra till efter helgen så ingen panik, men det är så lätt att tappa greppet om helheten om det går för många dagar. På kvällen till gymmet och där inledde jag med 1 km rodd, cirka 185 i medelwatt. kändes bra i benen. Därefter hela kroppen-styrka. Kändes helt okej idag, rätt mycket folk idag, en del nya ansikten. 

Tisdagen 2 februari. Runt 3-6 minusgrader idag, mest mulet. Rätt lugnt på jobbet. Kom ifatt lite idag. På kvällen blev det löpning, hade ingen direkt plan inför, men tanken var i alla fall någon minut mer löpning än förra veckan, för att inte förstöra låret igen. Det blev ett tufft pass till slut. Det var moddigt och dåligt fäste på cykelvägarna. Men på industriområdet fanns det en en helt ren raksträcka. Där blev det sedan 6x5 minuter intervall med 1 minut gåvila. De två sista blev jobbiga , fick hålla igen på dom för att inte ta helt slut. Fick minst en vändning på varje intervall, då sänktes farten en del men tror inte det gör så mycket på totalt 5 minuter. Medeltempot på de 6 intervallerna blev 3:56 och medelpulsen runt 154. Kändes okej i låret, bara svaga känningar. I dag var det andningen som begränsade, benen och pulsen kunde ha gått på något tuffare. 5 min löpning/ 1 min gång Inkl 6*5min intervall, Alvesta. 12,57km, 4:35-tempo 144 mp.

Onsdagen 3 februari. -4 på morronen, framåt lunch en isande ostlig vind. Rådbråkar med själv angående öl eller inte öl. För några dagar sedan var jag helt inne på att inte dricka på ett tag, vad nu det innebär? Men samtidigt behövs det något att se fram mot. Aristoteles menade att livets mening var att njuta. Men det är en balansgång, det är lätt att njutningen går över i frosseri. Så allt njutning ska ske med måtta, då får man både längta lite och kontrasten mellan icke njutning och njutning blir skarpare. Kanske att jag kan njuta av ölen, fast i mindre mängd? Kanske det blir bra med enbart lördagar framöver, eller varannan? Ja, vi får fundera på det ett tag till jag och mitt jag. Vi får se vem som får rätt denna gången, förmodligen blir det mitt jag, det kan jag nästan lova, med nästintill 100% säkerhet. Känner ändå att jag mår bra av att varit återhållsam i 10 dagar nu. 

På kvällen till gymmet, inledde med 1 km rodd, 183 i medelwatt. Därefter hela kroppen, kändes helt okej. Något sliten i benen efter gårdagens löpning. 

Torsdagen 4 februari. En kall dag -8 grader. Mulet. svaga vindar från ost. En lugn dag på jobbet. På kvällen till Växjö. Det blev ett pass i kyla i kväll. -8 grader vid start och fallande. Det bet i hakan bitvis. Det blev 6 min löpning varvat med 1 minut gång. Det kändes svagt i låret. Benen kändes lite slitna efter de senaste dagarnas träning. Märktes särskilt i slutet i sista uppförsbacken. Det gick lite fortare än vad känslan var. 6 min löpning/1min gång. Växjö. 11.65, 4:40-tempo. 136mp

Fredagen 5 februari. En väldigt kall morron, när V och jag kom till Alvesta vid 7-tiden på morronen visade bilens termometer -19 grader. Det var många år sedan det var så kallt. På jobbet fortsatte jag en liten stund med WE-utbildningen, gick lite trögt idag. Men ändå ett litet steg framåt. Snart så....  

På eftermiddagen till Spånen och en promenad, nu har isen lagt sig på riktigt. Väldigt fin dag, soligt och minus 4 grader ungefär. 

På kvällen såg vi på filmen "Finding Neverland". Den var bra men eftersom jag inte kan sagan Peter Pan så blev det lite svårt för mig. Men jag kunde tyvärr känna igen mig i den verklige Peter, att jag snabbt, nästan tvunget, fick bli vuxen på nått sätt tidigt i livet, även om jag under gymnasietiden levde rejält oansvarigt i 2 år. Det var en skön tid och det är alltid skönt att kunna slappna av i ansvarslöshet. Men nu inträffar det väldigt sällan. Kanske att känslan av det kan infinna sig till en viss del med hjälp av lite alkohol. 

Lördagen 6 februari. En kall morron runt -11 grader och lite mulet men vid 10-tiden var solen framme. Det blev runt södra Bergunda-sjön idag, rätt så knaggligt och packad snö runt sjön, men det påverkade inte så mycket. Det var bara ett stråk utmed den västra sidan där det rids på hästar. Där fick jag sänka farten och verkligen hålla koll på underlaget. Körde utan gångpauser denna gången, kände av låret en del men det blev inte värre under rundan. Pulsen var lördags-hög, allt som vanligt förutom avsaknad av öl igår. Det bet lite i kinderna när det var motvind annars väldigt fint väder och rejält ljust i solsken tillsammans med ett gnistrande vitt snötäcke. 

Distans Växjö, 15,68km, 4:55-tempo, 131mp

Vi började titta på "Let them all talk" från 2020, men den var seg och långsam, så vi avbröt den ungefär i mitten. Det blev sedan "Money Monster" filmens ämne var bra men det blev ändå väldigt ytligt och det ställdes massor med frågor om Wall Streets agerande men det kom inga bra svar. Mest bara tragiskt och ledsamt. Fast å andra sidan så är det ju tyvärr verkligheten. Girigheten har inga gränser och offren som måste göras för att ett fåtal ska få det bättre är det få som bryr sig om.