En ledig vecka mellan jul och nyår. Det är mörkt och grått ute. Perfekt tid för mycket film utan att känna dåligt samvete för att man i övrigt är onyttig och inaktiv. Från söndagen till onsdagen utan öl, sov bra och länge dessa dagar, runt 9 timmar, det tillhör inte vanligheterna. Löpning är fortsatt något begränsad. Varvar mellan löpning och gång, vilket fortfarande är helt nödvändigt för att inte dra upp skadan igen. Det märktes särskilt under tisdagspasset denna veckan, det hade inte funkat hela rundan utan dessa pauser. Dagens pass blev tungt, tror det mest berodde på de tunga Nike-skorna, får inget gratis med dom, det funkar när ska gå lite långsammare, men när man försöker öka lite så tar det emot en hel del i dessa 330 grams-skor. Det har blivit många filmer gångna veckan. Tyvärr är det lätt att välja enkla och filmer man redan sett, bara för att bibehålla ett gott humör. Vi har även eldat utomhus två gånger denna veckan, samt kokat kaffe på det lilla gasolköket. Det är både gott och mysigt, särskilt när det börja skymma ute.
Söndagen 27 december. En blåsig dag, mulet och runt 3 grader. På förmiddagen så spelade jag och V tennis i en timme, det är säkert 10 år sedan jag höll i ett tennisrack. Det blev rätt så hyfsat även om det inte blev jättelånga dueller. Det var en av de första gångerna för V och jag var väldigt ringrostig. Men få hoppas vi kan få till lite mer gånger och då ska det nog snart bli lite bättre spel. Kändes okej i kroppen.
På eftermiddagen blev det 7:e avsnittet av Raskens, det var det dystraste hittills och det var väldigt långt mellan de ljusa stunderna, om det fanns några överhuvudtaget. Så sorgligt med sakerna som hände. Raskens näst äldste son hade gjort de sedan urminnes tider fienden Oscars dotter med barn. När Rasken fick reda på det så slog han sin son rejält och då blev Axel så förtvivlad att han i rent ursinne lämnade sitt hem med löfte om att aldrig mer återvända. Hans ömma moder Ida var helt förtvivlad då det var mitt i vintern. Oscar har inte märkt att hans enda barn Ingrid är gravid. Det går så illa att hon mister barnet under stora plågor, hon har feberfrossa under många dygn, återhämtar sig fysiskt men efterhand visar det sig att hon i sviterna mist sitt förstånd och blivit precis som sin mamma. Oscar vakar över henne i en vecka utan att knappt unna sig någon egen sömn. En natt knackar det på rutan till dotterns rum, det visar sig att det är den sedan två veckor försvunne Axel som vill tala med Ingrid. Axel vet inte om hennes tillstånd. Oscar bjuder in honom, man förstår snabbt att det här kommer sluta illa. Dagen efter kommer Oscars piga till Raskens torp och bjuder honom med tillbaka till Oscar. Rasken följer motvilligt med. Väl där bjuder Oscar honom att komma med in i köket. Där ligger Raskens son, livlös på golvet. På natten ihjälslagen av Oscar. Han har samtidigt budat efter länsman. Som kommer bara en liten stund efter Rasken.
På kvällen till Växjö, och där blev det löpning i ett mörkt och blåsigt Växjö, de tre första km med D, därefter själv. 6,8km, 6:22-tempo, 105 mp,
Lite sega ben i kväll. Därefter cirka 15 min löpstyrka, också med sega ben.
På kvällen blev det en film och till det lite kakaovatten och snacks, efter de sedvanliga rågkusarna och apelsinerna. Välbehövligt med lite avhållsamhet från öl och fireball. Vi kollade på "What ever works" Med Larry David, regisserad och skriven av Woody Allen. En typisk Woody-film. Rolig på sitt sätt med mycket ironi och sarkasm framfört på ett snabbt sätt. Själva ämnet var också typiskt Woody, det hade knappast gått göra denna filmen i dag, med tanke på "Me to". Djup blandat med mycket yta och Woody har en svaghet för unga vackra flickor. I denna film kunde huvudpersonen Boris, spelad av Larry, lätt varit farfar eller morfar till den kvinnliga huvudrollen. Woody förutsätter att hans intelligens övertrumfar allt annat när det kommer till attraktivitet. Man kunde se i Boris att det egentligen var Woody själv. Men de senaste åren spelar andra personer den rollen. Men även om han är en mansgris så gillar jag humorn i övrigt. Han går omkring i New York och är lite bitter på livet som inte bara är meningslöst enligt honom utan dessutom på att alla människor omkring honom är okunnigt omedvetna om just det faktumet, på grund av dom inte är tillräckligt smarta, som honom, för att inse det. Han lever ett sparsamt liv, träffar sina intellektuella vänner och de pratar mest om den stora massans dumhet. Dessutom lär han ut schack till barn, men mest blir han förbannad på dom, för att han tycker dom är för korkade att lära sig.
Till slut får han dock ge med sig och flickan som är så mycket yngre än honom, blir uppvaktad och förförd av en jämngammal. Hon gör slut med Boris, men han försöker då, för andra gången, ta sitt liv genom att hoppa rätt ut genom fönstret på andra våningen, i förhoppning om att slå ihjäl sig på gatan nedanför. Men även denna andra gång misslyckas han, han faller rätt ner på en kvinna. Hon blir svårt skadad, på sjukhuset så faller dom för varandra och hon är mer i passande ålder och hennes intellekt är tillräckligt högt för att Boris ska klara av utan att tröttna på henne. Jag skulle nog behöva se filmen en gång till för att ge den rätt betyg. Men så i första intrycket så tycker jag nog trots allt om den, även om det känns att eftersmaken är lite bitter, med tanke på ämnet.
Måndagen 28 december. En mulen morron, men inget regn, runt 3-4 grader under dagen. På förmiddagen blev det en cykelrunda med Hybriden, Södra Bergundasjön + Trummen. Mycket folk ute idag också. Kändes helt okej i benen. Hybriden Växjö. 18,22km, 21,5 km/h. 110mp.
Sedan åkte jag till Alvesta och efter en promenad uppe vid Spånen så såg vi färdigt på sista delen av "Les miserables" Den var bra och hela historien är extremt välskriven av Victor Hugo. Boken skrevs under 20 år mellan 1842-1862. På kvällen till gymmet och ett styrkepass. Inledde med 1 km rodd, därefter cirka 50 minuter Bål och överkroppsstyrka, kändes okej, tyvärr var återigen ventilationen ur funktion. Jag påtalade felet och tycker mest synd om personalen som måste gå i den dåliga luften under så lång tid. Konstigt att inga andra där verkar märka att det inte funkar som det ska! Särskilt under dessa Corona-tider. Hoppas dom kan få ordning på det här, för allas skull.
På kvällen såg S och jag filmen "Departed" Den var helt okej men lite väl blodig och framförallt väldigt rörig och snårig med alla "plot twist" De som imponerade mest var Jack Nicholson och Leonardo di Caprio. Tyvärr så sköt dom ihjäl även filmens store hjälte Di Caprios karaktär. Dessutom så där typiskt vulgär i språket som alla gangsterfilmer är. Även om gangstrarna i de flesta filmerna är väldigt smarta och kvicktänkta så är språket på väldigt låg och vulgär nivå, vet inte om det var/är så i verkligheten eller om det är en stereotyp som filmskaparna gjort en gång i tiden och som sedan cementerats för att publiken ska förstå att det är just gangsters som skildras? Som sagt, handlingen i denna filmen är väldigt komplicerad och vändningarna är många och ibland lite ologiska i mitt tycke, men det kan bero på att jag inte hängde med riktigt vid alla tillfällena. Denna filmen behöver man se mer än en gång för att man ska fatta allt. men det är samtidigt svårt när slutet är så bedrövligt, helt fel personer som överlever. Sedan är det en hel del överdrivet våld, särskilt allt skjutande mot huvudet. Jaja, är nog för gammal för sånt här, men å andra sidan så tyckte S, som är 17år inte heller att den var särskilt bra. En film gjord av gamla män för gamla män, som hon lite avmätt uttryckte efter att i stället kollat på mobilen sista timmen av den 2,5 timme långa filmen.
Tisdagen 29 december. En regnig morron, runt 4 grader och svaga vindar från ost. Sov ända till 08:15 idag, det tror jag inte hänt på nästan 10 år. Brukar aldrig bli längre än 07:30 som längst. Löpningen blev något senare, startade vid 11-tiden i ett regnigt Alvesta. Hade lite tankar på att utgå från gymmet och springa över Lekaryd. Men det blev hemikring i stället. Sprang i 6 min varvade med 1 min gång. Första 6 minuterna kändes lite stela och sega men sedan allt bättre känsla, hade ingen direkt plan idag utan gick på känsla. Det blev 4:13-tempo i snitt på löpdelarna. Kändes inte så snabbt. Låret kändes inget första halvan sedan började det strama svagt. I dag var det verkligen nödvändigt med gångpauserna, annars tror jag inte att jag klarat att springa så långt som det ändå blev till slut.
6 min löpning/ 1 min gång Alvesta. 12km, 4:33-tempo, 141 mp.
På eftermiddagen såg S och jag på "Twins". Från 1988. Har sett den flera gånger men säkert 15 år sedan senast. Den håller än. En komedi med hjärtat på rätta stället.
Senare på kvällen blev det filmen "Get shorty". En helt okej film, en komedi med gangsters och filmmakare i en salig blandning. Travolta spelar ungefär samma karaktär som i Pulp Fiction. Den har bra dialog men det klickar inte på samma sätt som i Midnight Run.
Onsdagen 30 december. Mulet och runt 4 grader, lite småregnigt bitvis under dagen. Var på jobbet en kort stund för att kolla över läget i magasinen, det fanns gott om plats så det blev lite ändringar i planeringen, så att vi ska slippa ställa trä i gångarna. Tack vare det nya magasinet, väldigt bra att det byggdes till slut, enda felet är att det skulle gjorts för 15 år sedan. Då hade mycket bekymmer och svordomar kunnat användas vid andra, bättre valda tillfällen. Men nu ser vi framåt i stället för att gräma sig över ej fattade beslut i gångna tider. Efter lunch blev det till gymmet. Ventilationen fortfarande inte fixad, märkligt att de inte tar tag i en så viktig detalj nu i Corona-tider? På vägen till gymmet fick jag se bekanta profiler i ögonvrån, det var C och B som var ute och gick. Vi pratade en kort stund och allt var med dom. De skulle träffa I och H på nyårsafton. Hoppas det blir bättre med H, han hade den senaste tiden haft lie bekymmer med magen.
Träningen kändes helt okej, det märks att kroppen blir mer utvilad nu när jag kan sova lite längre, blir cirka 1 timme mer sömn än när jag är i arbetsläge. Kroppen blir mer mottaglig och känns även en aning mjukare i muskulaturen.
På eftermiddagen och kvällen såg S och jag på två filmer, två gamla filmer som jag redan sett ett flertal gånger men som inte S sett ännu. Båda med Meryl Streep i en av huvudrollerna. Först "Djävulen bär Prada" Där spelar hon en väldigt bestämmande och stark kvinna i elitskiktet av modevärlden. En bra film som slutar på ett bra sätt. Därefter såg vi "Broarna i Madison County" Den har jag själv sett säkert 7-8 gånger. En väldigt bra film, där spelar Meryl en kvinna som sitter fast i ett liv hon egentligen inte trivs så bra med. Hon saknar passionen och den stora kärleken i livet, trots att hon har en fin familj som hon tar hand om på ett moderligt sätt. När sedan Clintan dyker upp så förändras tillvaron under 4 dagar, på hennes initiativ inleder dom en affär i det starkt pryda Iowa. Till slut ställs hon inför ett omöjligt val, ska hon lämna sin familj och följa med Robert, och kanske uppfylla sina oupplevda drömmar? Eller ska hon stanna kvar hos sin familj? Till slut väljer hon familjen. Vid sådana här tillfällen, när man ställs inför ett vägval som är moraliskt så får man aldrig reda på hur det skulle blivit om man valt den andra vägen istället. Då skulle man önska att det funnits möjlighet att kunna kopiera sig till en exakt kopia av sig själ och prova båda liven på en och samma gång. Kanske var det ändå bäst som skedde, för den korta intensiva förälskelsen med Robert blev extra kryddad av att de hade den under en begränsad, utmätt tidsperiod, 4 dagar, varken mer eller mindre. Det visste de båda två, därför blev hela affären ställd till sin spets med en gång. Samtidigt hade hennes man varit snäll mot henne under deras äktenskap och hon hade inte hjärta att såra honom, allt snack som skulle bli i den lilla byn skulle också bli väldigt smärtsam för honom och barnen. Eftersom Robert åkte därifrån ensam, utan henne, så fick de båda leva med minnena från dessa fyra dagar. Meryls karaktär kunde dela sina känslor med en annan kvinna i byn som hade liknande erfarenheter. Det blev hennes ventil medan hon återgick till det inrutade livet. Efter sin makes död, många år senare, försökte hon få tag i Robert, men han fanns inte att finna någonstans. Efter ytterligare några år kom det ett paket till henne, det innehöll Roberts viktigaste ägodelar, samt minnen från deras 4 dagar tillsammans. Hela filmen utspelar sig i olika tider. Den börjar i nutid och man får följa hennes barn när dom vid bouppdelningen får redan på deras mammas väl bevarade hemlighet med Robert. Först blir dom irriterade men allteftersom de läser igenom dagböckerna hon lämnat efter sig så förstår dom hennes sista önskan om att bli kremerad och att få sin aska utspridd vid en av de täckta broarna. Som hon skrev i slutet på sin berättelse. Jag gav mitt liv åt min familj, nu är min sista önskan att jag ska få min sista vilja tillsammans med Robert.
Nyårsafton, En mulen dag, lite regn på morronen men sedan bättre, under dagens löprunda bröt nästan solen igenom, fantastiskt, runt 4 grader och sydliga vindar. Dagens löprunda blev helt okej. Började vid Spånen och sprang sedan mot Lekaryds kyrka, vidare upp mot Hanaslöv och sedan tillbaka. Vid Spånens elljusspår råder andra naturlagar, i alla fall på Garmins GPS-mätning, i dag var den på extra dåligt humör. Totalen blev 11,08 km, någon gång har den varit 11,4 km. Tiderna där kan bli lite hur som helst, när man sedan jämför den mätta sträckan med det underliggande kartlagret så springer man det mesta rätt ut i skogen och kurvor rätas ut lite hit och dit. Märkligt nog är det bara i elljusspåret som mätningen är urusel. När man kommer ut på riktiga vägar är allt som vanligt igen. I vilket fall, sprang 6 minuter och gick sedan 1 minut. Kändes även i dag som att det var rätt melodi. Stramade bara svagt i låret idag, men jag tog det lite försiktigt i uppförsbackarna.
6 min löpning/ 1min gång. Spånen. 11,08km, 4:51-tempo, 138 mp.
På eftermiddagen åkte jag och D till Spånen vi gjorde en brasa och fikade lite, det blev lite sent så det hann att skymma på rätt bra när vi var färdiga, men det var mysigt. det var tydligen inte bara vi som fått den idén, det kom säkert 20 personer fördelat på 3-4 grupper på samma stig som vi valt, utmed den västra stranden vid sjön Spånen.
Sen på kvällen så blev det lugnt firande bara D och jag och katten, som var lite rädd när det small som mest runt 12-slaget. Vi kollade på filmen New Years Eve från 2011. Massor med olika historier och människor som ska fira nytt år tillsammans eller inte, filmen handlar också om att få andra chans, men det blir för många historier så det hinner aldrig bli fördjupat i någon av relationerna, man får ingen "feeling" för några personer, tyvärr, idén är bra men dåligt genomförd. Tror det hade varit bra om regissören också fått en andra chans, tagit bort mer än hälften av historierna och på det sättet fått lite mer djup i filmen. Efter den filmen så kollade vi på "Alon come Polly" Den har vi säkert sett 5-6 gånger. Den är bitvis lite ytlig och det är en del under bältet humor. Men det finns ändå så otroligt många roliga situationer och bikaraktärer som höjer filmen väldigt högt. Philip Seymor Hoffman gör en väldigt rolig roll som kompis till huvudkaraktären. Filmen har mer djup än man först inser. Samt att det är väldigt mycket små roliga detaljer som man lätt missar vid bara en tittning. Ungefär som Coen-filmer, ofta måste man se dom flera gånger för att verkligen se komplexiteten.
Nyårsdagen, mulet och lite snöblandat regn under delar av dagen, runt 1-2 grader. På förmiddagen blev det en runda med MTB-cykeln hemifrån och upp till Hanaslöv, mycket folk uppe i spåren uppe i Spånen. Kändes helt okej i benen. Lite blött bitvis.
MTB-cykling Spånen, 18km, 20,6 km/h, 114 mp.
På kvällen kollade vi på filmen "Sex and the city" ungefär som förväntat. Även de i toppen av samhället har sina bekymmer. Har aldrig kollat på serien när den sändes nån gång på 90-talet, så det var med helt öppna ögon som vi gav oss in i denna film, kritiken på Imdb är mestadels väldigt kritisk så förväntningarna var låg ställda. Handlar mestadels om förhållanden, ska de djupna eller inte, ska de hålla för tidens tand? Det går lite hit och lite dit. Till slut så löser sig det mesta till det bästa.
Lördagen 2 januari. Ett tunt snötäcke på morronen, lite slaskigt på vägarna. När jag skulle springa var det nästan helt rent. Hade de tunga Nike React Miler (330 gram) De är lite bättre när det är blött underlag. Samt att jag ville hålla ner farten lite. Blev dock en liten ökning på de sista "intervallerna" Stramade en del i låret under den sista delen, annars okej känsla. Väldigt mycket folk ute idag, runt Södra Bergundasjön. 1 grad knappt någon vind och solen bröt igenom vid en del tillfällen.
8 min löpning/ 1 min gång. Växjö. 15,4km, 5:00-tempo, 134mp.
På eftermiddagen åkte vi till Ryttartorpet och efter en promenad där så gjorde vi en brasa och kokade lite kaffe i den begynnande skymningen. Ingen vind och runt 1 grad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar