Den snart 5-åriga träningsviten bruten. Rejält förkyld vecka.

Exakt en vecka innan 5-års dagen av "någon form av daglig konditionsträning i minst 20 minuter" så gick det inte längre att upprätthålla sviten, det har varit en del hinder genom åren men denna gången blev en förkylning ett hinder som blev för högt. Om jag hade varit tvungen att träna i torsdags för att inte bli uppäten av ett lejon eller liknande så hade jag kanske klarat av det men troligtvis hade jag mått rejält dåligt dagen efter. Jag trodde att jag skulle vara mer besviken när väl denna till slut oundvikliga dag kom men på nått sätt känns det befriande!
Det finns ingen i min omgivning som pressat mig till detta, utan det har helt varit en grej som kommit från mig själv, snarare tvärtom, de har i stället ibland nästan varit irriterade över att jag valt träning i stället för att vara social eller något annat liknande.
Det var nog egentligen runt ett-årsdagen som jag började ta det mer seriöst. Det blev som ett outtalat måste att bibehålla sviten.

Det finns ingen annan att jämföra sig med vad gäller en sådan här "grej" för jag har ju själv definierat var som är minsta möjliga dagliga konditionsträning, jag satte gränsen vid 20 minuter, för mig har det varit en gräns då jag alltid hinner bli svettig, sedan har det varit pass som varit väldigt lugna genom åren då jag inte mått så bra men det har i varje fall alla dagar genomförts och alla gånger har jag blivit åtminstone lite svettig.
Jag tror att kroppen bara mår bra av daglig träning, då får man sin kroppsliga inre dusch och håller systemet så rent det bara går. Att det förr eller senare dyker upp förkylningar eller andra saker som sätter tillfälliga stopp är inget konstigt, det ingår i människans liv. Om man ska leva helt utan att drabbas av förkylningar och liknande så måste man avskärma sig helt och i princip leva helt isolerat från andra människor.
Nu tog denna svit slut och det är dags att gå vidare mot nya outtalade mål, vad de ska handla om vet jag inte än, först vill jag bli frisk från denna kraftiga förkylning och så sakteliga komma igång igen.
För mig är träningen något av det mest centrala i livet, jag behöver det både för kropp och själ.

Under uppväxten så var jag ofta sjuk, jag har gått igenom både lunginflammationer och flertaliga halsflusser genom åren. Dessutom så slarvade jag med penicillinet under dessa perioder så det blev återkommande perioder med sjukdom. Jag var nästintill undernärd när jag var i 15-års åldern och hade ett stort sockerberoende. Tränade en del fotboll och levde ett rörligt liv men var ingen träningsprodukt. Höll aldrig på med löpning under den tiden. Sprang gjorde jag men inte om det inte fanns en boll av något slag inblandad.
Sen när jag gjorde lumpen så blev det lite mer struktur på träningen, mycket löpning i grupp och ändlösa marscher stärkte upp konditionen, att vi jämnt led brist på mat gjorde att man höll låg vikt också.
När det sedan var dags för plutonsmästerskap i 10km löpning framåt slutet av tjänstgöringen så var jag utan att ha en aning om det blivit riktigt bra på att springa. Under det loppet var vi fram till halva loppet 4-5 man som turades om att dra, jag visste att vi skulle springa en mil men hade ingen känsla av hur långt det var eller var kilometer-tider innebar. Det jag minns var att vi sprang på hyfsat hårt men utan att gå på max. Efter ungefär halva loppet kom en cirka 4-500 meter lång uppförsbacke. Jag körde på i vad jag tyckte var lagom tempo uppför backen. När jag vände mig om för se vad de andra höll på med så hade de kroknat allihopa. Därefter sprang jag ensam resten av sträckan. Jag klockades på 40:06. Det var en skön känsla under det loppet, att aldrig känna sig riktigt trött. Den fina känslan har jag bara haft ett fåtal gånger efter det loppet.

För mig har träning och löpning funnits med i livet på helt olika nivåer och ansträngningsgrader. Det var löpningen som tog mig ur en svår psykos och depression 1992, innan jag började springa så hade jag 7-8 månader av tung medicinering som bara drev mig allt djupare ner i depression. Då kom löpningen som en räddande vän och tog mig ur medicinernas träsk.
Jag säger inte att mediciner inte är bra men det beror på när och hur de används. När jag var i den akuta psykosfasen var de livsavgörande för att få min kropp att lugna ner sig efter att ha rusat på högvarv i flera veckor. Men när jag sedan skulle tillbaka till verkligheten så gjorde medicinering allt mindre nytta. Det var först när jag åter började springa som knoppen också ville vara med igen.  Då kunde jag riktigt känna hur löpning drog mig upp ur den akuta depressionen som så ofta kommer i spåren av en psykos.
Jag har sedan dess mer eller mindre regelbundet sprungit. Mellan 25-40 års åldern som ett komplement och grundunderlag för innebandyspel. Därefter alltmer seriöst och lite för intensivt. Men mitt löpsteg var inte så bra, landade alldeles för mycket på hälarna och hade svårt att springa mer än 10 km i sträck, sedan kom det smärtor och känningar i framför allt knä.

Jag ställde om steget och efter något halvår så satt det i ryggmärgen, men det kostade på för jag fick problem med vaderna. Det var i samma veva som Born to Run kom ut och jag blev helt såld på den idéen. Jag skaffade Five-fingers och platta odämpade skor. Dessa hjälpte till och skyndade på omställningen. Men problemet är att man måste vara väldigt fysiskt stark i underben och fötter för att komma igenom en sådan här omställning. Det var inte jag, mitt stora problem var att jag hade bra kondition och kunde hålla på relativt länge utan att bli trött  men eftersom mina ben och fotmuskler för löpning med barfotaskor var kraftigt underutvecklade så blev det nästan med en gång stora problem. Det var mest bristningar i vaderna samt en stressfraktur i en led i mellanfoten som var de största problemen. Sedan tror jag att mina vrister är väldigt mycket stelare än normala människor. Detta beror i sin tur på väldigt mycket stukningar och vrickningar genom åren med innebandy. Så här i backspegelns klara sken så inser jag att det hade behövts betydligt mjukare övergång, samt att mina fötter var för slitna för att kunna klara av så tunna skor som rekommenderades för att få till en bra omställning. Numera springer jag i Adidas Boston skor. En mittemellan dämpad sko som passar mina fötter helt okej. Jag har dock väldig svårt att springa längre än 17-18 km, efter det så kommer det mycket känningar i fötter och vrister. det är något jag får acceptera och så länge jag överhuvudtaget kan springa så är det okej att inte komma längre än så.


Söndagen 20 oktober. Blev en rätt jobbig natt, täppt i svalget och näsan. Under dagen lite bättre men nu lite senare på kvällen så är jag rätt seg igen. På kvällen blev det en löprunda  med D, Det var segt i benen och det hade inte gått att springa fortare än vad det blev idag.
5,47km, 6:42-tempo, 109 mp, 49,6/50,4 balans.

Måndagen 21 oktober. Blev en tung förmiddag på jobbet. Kände mig rätt så orkeslös. Förkylningen sitter mest i halsen denna gången, även lätt huvudvärk på förmiddagen. Var nära att gå hem lite innan lunch. Men stannade kvar och efter lunch var det en aning bättre. På kvällen blev det löpning på gymmatta, 4km, 7:49-medeltempo, 110 mp (uppskattad), 149 kadens. Glömde pulsbandet i Växjö, hade det gamla pulsbandet men hade glömt att jag gjorde en systemreset på klockan för ett tag sedan. Så pulsen uppskattad. Kändes segt i benen.

Tisdagen 22 oktober. Nästan samma känsla idag, halsen ännu mer öm och förmiddagarna är tunga. Vaknade många gånger i natt. Någon timme innan jag skulle stiga upp så gick det inte sova mer, täppt i svalg och näsa och det går liksom inte slappna av. Efter jobbet blev det till gymmet med en seg kropp. 4 km löpning på gymmatta, segt i kroppen men benen ändå okej. Pulsen cirka 10-15 slag högre än normalläge vid samma ansträngning. 7:49-tempo, 106mp. 148 kadens.

Onsdagen 23 oktober. Blev en väldigt seg morron, fick vila lite till innan jag kunde få i mig mat och kaffe, sedan piggnade kroppen till en aning. Annars i princip som igår, öm i halsen och emellanåt kommer det lite små hostattacker som river och sliter i halsen. Huvudvärken som fanns på natten och morronen försvann under dagen som den brukar.
På kvällen blev åter ett lugnt pass löpning på gymmatta, 4km, 7:50-tempo, 105 mp, 152 kadens. Kändes som igår, rätt så segt i kroppen men okej i benen.

Torsdagen 24 oktober. Blev ingen träning idag. Sov dåligt och hade huvudvärk hela natten och på morronen kom jag inte upp, utan blev liggandes till runt 15-tiden innan det släppte så mycket så jag kunde få i mig lite mat. Samma känsla som en rejäl bakfylla, som man kunde ha med ojämna mellanrum i de lite yngre årsmodellerna av mig själv. Så det blev ingen träning på kvällen. Skulle nog inte tränat tidigare i veckan heller. Nu får det vänta tills jag känner mig piggare innan det är dags igen.

Fredagen 25 oktober. Åter en rätt tung natt med hosta och huvudvärk. Sovit en del, men sporadiskt och oroligt. Det har ändå varit något av en befriande känsla att sviten av daglig konditionsträning nu är bruten, inget jag ville eller önskade. Men när det till slut inte längre gick utan att verkligen riskera sin långvariga hälsa så är det bara att acceptera. Framöver kommer jag att respektera min kropps signaler mera. Inte ta några risker med onödiga pass när jag är förkyld eller inte tillräckligt återhämtad. Blev inget jobb idag heller, bara någon timme vid datorn hemma för att tillsammans med kollegan fixa till helgens produktion.

Lördagen 26 oktober. En tung morron, täppt och rejäl huvudvärk. Sov ok de första timmarna i natt, sedan har det varit lite sämre, när jag känt mig täppt och med huvudvärk. Känns som om detta kommer ta ett litet tag innan det lämnar kroppen.

6 pass löpning, förkyld i slutet på veckan.

Har varit en helt okej löparvecka, fram till fredag-kväll i alla, då slog förkylningen till, helt utan förvarning, jag brukar kunna känna någon dag innan och ibland kan det gå att hindra den. Men denna gången gick det inte. Dottern har varit förkyld i en vecka nu, med rätt kraftig hosta de sista dagarna, så det är inte så konstigt om det kommer till mig också. Hade i vilket fall inte tänkt springa Växjö maraton idag, det hade varit väldigt tufft att få en förkylning dagen innan en mara. Följer löparna live på nätet. Väldigt imponerande farter dom håller. Ja, som jag sagt så många gånger förr. Jag hoppas att jag någon gång kan få till ett maraton. Nu i början på en förkylning känns det dock väldigt avlägset.
Min kropp är inte byggd för dessa enorma distanser. Känns som att just 10km är min rätta distans och då har man inte ens kommit en fjärdedel av sträckan.
Veckans bästa pass var i måndags. Det tyngsta idag. Seg i kroppen och tung i huvudet, kraftlöst. Hoppas att det snart gå över, fast det brukar ta ett par veckor.

Söndagen 13 oktober. I dag var det exakt 7 år sedan som D och jag fick kontakt med varandra via mail. På kvällen blev det ett pass löpning tillsammans med D. Vädret bra, runt 12 grader och lite mulet, knappt några vindar. Kändes dock rätt segt i benen. 5,44km, 6:21-tempo, 108 mp.
Därefter cirka 12 minuters löp-styrka, kändes okej i benen.

Måndagen 14 oktober. Har känts okej i fötter och ben under dagen. På kvällen blev det backintervaller, de sista 730 meterna på cykelvägen utmed Fornvägen, jämn och fin lutning, 20 meters höjdskillnad, 2,7% lutning, den första blev lite ojämn, sedan hittade jag en rätt bra rytm och lät 3-taktsandningen styra farten. Det blev totalt 6 stycken, 3:56 i medeltempo. Kände mig inte helt slut efteråt. Det blåste medvind från väst, cirka 4m/s och 9 i byarna enligt SMHI. Efter de 6 uppför så tog jag en nerför i motvinden, den blev med 3:30 i medeltempo. Blev lite trött i vaderna på de sista, annars helt okej känsla i övrigt. Bra temp, runt 11-12 grader och mulet.
Backintervaller Fornvägen, 6*730 meter. 12km, 4:20-tempo, 142mp, 50,7/49,3 balans.

Tisdagen 15 oktober. Har känts bra i fötterna efter gårdagens intervaller, lite trött dock. På kvällen blev det först löpning på gymmatta, 4km, 6:34-tempo, 99 mp, 150 kadens. 49/51 balans. Lite segt i låren annars okej.
Därefter cirka 30 minuters bål och överkroppsträning. Kändes helt okej.


Onsdagen 16 oktober. På kvällen blev först löpning på gymmatta, 4km, 6:20-tempo, 106mp, 156 kadens, 50,5/49,5 balans. Kändes okej i benen.
Därefter cirka 20 minuters benstyrka, körde lite annorlunda idag. det går ut på att göra upp och tryckfasen i de olika rörelserna snabbt och sedan gå tillbaka väldigt långsamt. Det blev rätt jobbigt trots att jag körde på ungefär 80% av ordinarie vikter. det känns lite konstigt, men ska ge det ett försök ett par veckor, så får vi se om det kan hjälpa till i löpningen på sikt.

Torsdagen 17 oktober. Har varit väldigt trött under dagen, beror nog både på understimulans samt lite dålig sömn natten till idag. I alla fall på så var det bättre på kvällen i den både fysiskt och mentalt friska luften utomhus. Blev samma pass som förra torsdagen, inledde lugnt första halvan sedan blev det lite jobbigare sista 3km, särskilt i Spånens vackra men kuperade elljusspår. Benen var paradoxalt nog både trötta och pigga på samma gång. Igår provade jag lite excentrisk ben-styrka på gymmet och det hade tills idag blivit lite träningsvärk i baksidorna. Men löpmusklerna var pigga.
Duggregn och bara svaga sydliga vindar.
Halvkuperad distans, 11,33km, 4:22-tempo, 147mp, 51,1/48,9 balans

Fredagen 18 oktober. En tung och dyster dag på jobbet, ändå är det fredag, ibland är det bara så massivt tragiskt och tråkigt.
På eftermiddagen blev det ett pass löpning på gymmatta, 4km, 6:34-tempo, 108mp, 152 kadens, 49,6/50,4 balans. Kändes okej.
Därefter cirka 20 minuters Funkgym. Kändes lite bättre än förra gången.

Lördagen 19 oktober. En väldigt seg start på dagen, förkyld, väldigt tung i huvudet och mer eller mindre utan kraft. Gick inte springa idag. Fick bli en lugn cykel-runda. Cyklade runt Växjösjön och Trummen. Mötte många pigga och starka maraton-löpare som höll på att värma upp, inför dagens stora kraftprov. Cykling Växjö, 10km, 19km/h. 109mp,

7 pass löpning, ett pass med bra intervaller.

En helt okej löpar-vecka. Tycker om hösten då temperaturen ofta är perfekt för löpning, mellan 7-14 grader är som bäst för min del. Blev intervallpass redan på måndagen denna veckan. Ett bra pass med bra känsla på Virdavallen. Har inte sprungit på bana sedan i våras. Det blev inte så jobbigt som befarat. Hittade ett bra tempo som inte var för hårt. Dock slet det en del på kroppen, kände av det passet även under onsdagen.   

Söndagen 6 oktober. En kall men vacker höstdag, idag kom temperaturen inte över 6-7 grader och på morronen var det ett par minusgrader. På kvällen blev det först ett pass löpning, delvis Med D. Kändes okej i benen men när jag sprang själv de sista km så märktes det att gårdagens lite längre pass satt i benen. 5,48km, 6:14-tempo, 109mp, 50,8/49,2 balans.
Därefter cirka 12 minuters löpstyrka i en backe vid Elljusspåret i Teleborg.

Måndagen 7 oktober. Åter en kall dag, runt 6-7 grader vid 16-tiden. I dag blev banintervaller på Virdavallen, 6*1000 meter, 200 meter gåvila mellan intervallerna. Har inte sprungit här sedan i våras. Det blev ett bra pass. Det var svaga nordliga vindar, jag hade en långsida mer med medvind så tiderna blev något bättre än om jag kört åt andra hållet. Den första blev lite för intensiv och okontrollerad. Därefter hittade jag helt okej nivå. Lät 3-taktsandning och puls styra farten. På sista intervallen ökade jag sista 100 meterna och då sköt pulsen upp till 171. Annars jämn ansträngning under de andra intervallerna. Kändes bra i fötterna, inga känningar under passet. Medeltempo på 3:44. 159 i medelpuls under intervallerna.
Banintervaller, 6*1000/200m gåvila. 7km, 4:30-tempo, 149mp, 49,9/50,1 balans.

Tisdagen 8 oktober. Lite sliten i kroppen dagen efter intervallerna. Men på kvällen när det var dags för gymmet så kändes det bättre än väntat. Inledde med 5km löpning på gymmatta, 5:48-tempo, 110 mp, 157 kadens, 50,7/49,3 balans. Kändes helt okej i benen.
Därefter cirka 30 minuters bål + överkroppsträning, kändes bra i kroppen.

Onsdagen 9 oktober. Långt möte på förmiddagen. Intressant, investeringar för kommande år. På kvällen blev det löpning på gymmatta, inte så pigg i kroppen som i går. Troligtvis tisdagens pass som kickar in först nu i kroppen. Stannade vid 4km idag, 6:30-tempo, 98 mp, 153 kadens. 49,8/50,2 balans. Därefter cirka 10 minuters funkgym. Segt i kroppen.

Torsdagen 10 oktober. 11 grader lite lätt regn i början på dagens runda, men efter någon km upphörde det och resten av rundan var det uppehåll. Kändes helt okej första halvan, sedan blev det lite stumt i vaderna och som vanligt rätt tungt i backarna vid Spånen. Trodde inte att måndagens intervaller skulle vara kvar i benen men det var dom. Perfekt luft, kändes nästan lite varmt i slutet.
Halvkuperad distans, 11,33km, 4:24-tempo, 145mp, 51,5/48,5 balans.

Fredagen 11 oktober. Lite stel i nedre delen av ländryggen under dagen, blev bättre efter gympasset på eftermiddagen. Annars okej i övrigt. Inledde gympasset med 4km löpning på gymmatta, 6:17-tempo, 102 mp, 152 kadens, 49,8/50,2 balans. Kändes okej i benen. Därefter lite allmän styrka med bara kroppen som redskap, kändes okej.

Lördagen 12 oktober. Åkte hem till Alvesta på morronen då S var lite trött och hängig, samt halsont. Det blev en lördagsrunda norr om Alvesta för omväxlings skull. En hyfsat lugn runda i vackert höstväder, blev lite trött i baksidorna efter 10-11km annars helt okej känsla i övrigt. 12 grader och måttliga SV vindar som inte störde så mycket. I slutet bröt solen fram.
Distans norr om Alvesta. 16,33km, 4:37-tempo, 141mp, 50,7/49,3 balans.

Lugn löparvecka, 7 pass löpning.

En periodiseringsvecka vad gäller löpningen. Dagens pass var med bäst känsla även om pulsen var hög på morronen. Längre distanser denna veckan men med lugnt tempo på samtliga pass. Förhoppningen är att en sådan här vecka ska göra att kroppen är mer mottaglig för intervaller kommande veckor. Torsdagens pass blev det jobbigaste, dagen efter ett rätt så tungt pass ben-styrketräning och jag hade slitna ben på torsdagen så den förväntade lätta känslan infann sig aldrig.
Allt kyligare ute och idag hade jag för första gången denna sidan sommaren överdragsbyxor på mig.
Annars gillar jag denna årstiden. Luften är hög och klar, betydligt lättare att andas och kroppen är piggare under passen också. Dagens första 10 km var de bästa sedan i våras. Väldigt bra känsla i benen.

Söndagen 29 september. En regnig dag, dock rätt så ljumt ute, runt 14-15 grader. På kvällen blev det först en löp-runda, delvis tillsammans med D. Då var det uppehåll och bra luft att andas, runt 13-14 grade och i princip vindstilla. 5,45km, 6:03-tempo, 109 mp. 50,9/49,1 balans.
Därefter löpstyrka i  cirka 16 minuter, körde 4 repetitioner denna gången, brukar vara 3. Lite stelt och stumt idag.

Måndag 30 september. En lugn dag. Har känts okej i fötter och ben. På kvällen blev det först 5km löpning på gymmatta. 5:44-tempo. 98mp, 151 kadens, 49,9/50,1 balans. Kändes okej i benen.
Därefter cirka 30 minuters bål och överkroppsträning, kändes okej.

Tisdagen 1 oktober. Denna veckan är tänkt att bli lite lugnare vad gäller löptempo. Idag blev det ett pass Halvkuperad distans. Tanken var lite längre men bommarna var nere väldigt länge så jag tog en annan väg och till slut blev det den vanliga distansrundan i Alvesta, fast motsols. Trots att tempot var relativt lågt så blev det rätt segt i benen sista halvan. Pulsen dock rätt låg, vilket är tanken med detta pass. Halvkuperad distans, 11,52km, 5:00-tempo, 123mp, 50,9/49,1 balans.

Onsdagen 2 oktober. En vacker dag, lite kyligt runt 10 grader på eftermiddagen, men en klar och hög luft. På kvällen blev det först löpning på gymmatta, 5km, 5:36-tempo, 100mp, 154 kadens. 50/50 balans. Kändes okej i benen. Därefter cirka 25 minuters benträning. Kändes okej.

Torsdagen 2 oktober. Blev ett distanspass i Växjö på kvällen, tanken var ett lugnt pass. Hade träningsvärk i baksidorna av lår och vader efter gårdagens benstyrka, så det var inga problem att hålla tempot relativt lågt. Kändes lite segt i allmänhet. Runt 7-8 grader och lite kyliga nordliga vindar. Nu är hösten här. Hade kortbyxor men på överkroppen både linne och tunn vindjacka, samt buff och tunna fingervantar. Det blev lagom varmt. Efter 11-12 km när jag kom till Växjösjön så blev det lite bättre känsla i låren, men vaderna stumnade alltmer och det hade inte gått att springa längre än så här idag.
 Distans Växjö. 15,33km, 4:31-tempo, 134mp, 49,9/50,1 balans.

Fredagen 3 oktober. Lite bättre känsla i benen efter gårdagens träningsvärk i baksidorna av benen. På eftermiddagen blev det ett pass löpning på gymmatta, 6km, 5:52-tempo, 107mp, 155 kadens, 50,1/49,9 balans. Kändes okej i benen. En kall dag, fick skrapa rutorna när jag lämnade Växjö på morronen. På förmiddagen var det soligt men framåt dagen allt molnigare, runt 7 grader framåt 16-tiden.

Lördagen 4 oktober. Det blev ett bra pass idag, inga farthöjningar men bra och lätt känsla i benen, i alla fall första 10km, det enda som störde var att pulsen var rätt hög. Kallare idag, runt 5-6 grader och kyliga nordliga vindar. Men frisk och hög luft, solen sken från en mer eller mindre klarblå himmel.
Distans Växjö. 18,10km, 4:45-tempo, 142mp, 51,8/48,2 balans