Varje samhälle med grönytor som klipps med motorgräsklippare, borde så snabbt som möjligt ersättas med betande djur, tänk vad många positiva effekter det skulle få!? På både kort och lång sikt. I samhällenas utkant skulle det även byggas en kommunal bondgård, i liten skala men lagom för att man skulle kunna ta hand om det som växer på det som i dag är gräsmattor i alla samhällen. I anslutning till dessa bondgårdar skulle man med fördel kunna ha förskolor och äldreboende, så att barnen och de gamla dagligen fick umgås med djur och på det sättet så frön till framtida beslutsfattare av alla dess slag, samt att de äldre fick daglig nostalgi tack vare djuren.
De som idag sitter på dessa klimatförstörande motorgräsklippare skulle omskolas till djurskötare och landskapsvårdare, alla motorgräsklippare skulle skrotas eller byggas om till elektrifierade arbetsredskap. Man skulle sedan ha tillfälliga stängsel som följer med de betande djuren, så fort en yta är avbetad så tar man ner stängslen och flyttar det tillsammans med djuren till nästa grönyta. Samhället skulle få djur mitt i blickfånget och barn runt omkring skulle med nöje se de betande djuren och alla äldre människor som nu sitter på äldreboende skulle få njuta av betande djur utanför sina fönster.
Detta skulle också bidra till att man får närodlad mat och framför allt en levande natur i samhällena. Vi måste ta tillbaka den gamla bondekulturen. Både för ökad medvetenhet om varifrån maten kommer och för vår överlevnads skull i kristider. Det behövs satsas mer på pengar på detta än militärt försvar. För om vi inte kan få fram vår egen mat, vad ska vi då försvara, och vad ska den försvarande militären stoppa i sina hungriga magar?
Söndagen 10 juli. Mestadels soligt, men då och då kom det lite större sjok med moln som skymde solen, runt 19 grader som mest. I går började jag tvätta framsidan av huset, fortsatte idag, tanken är att måla nu på semestern. Hade varit bra om jag orkat med innan men så blev det inte i år. Kommer ta det lugnt och inte ägna hela dagarna åt detta arbete, vi får se hur dagarna flyter på framöver.
På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Växjö. Där blev det först cykling runt de 3 sjöarna, cirka 19 km. 18 km/h. 91 mp. Därefter blev det cirka 20 minuters löp-styrka. Kändes bättre än väntat i benen. I gårkväll hade jag rejäla känningar i vänstervaden. Men det släppte under natten till idag.
Måndagen 11 juli. En vacker morron, friskt och fint i luften. Nu har semestern börjat på riktigt, men det är svårt. Det finns så mycket man vill göra, men också saker som "måste" göras. Hur man än gör och vilka beslut man tar till slut så står man sedan där med en dålig känsla. Varför gjorde jag inte si i stället för så. Då hade vi kunnat få det så mycket trevligare allihop. Men ibland blir det inte så.
På eftermiddagen åkte jag och S till Nykulla utsiktstorn, det ligger några km innan Tolg. Otroligt vilken utsikt det är, man skulle kunna bygga nått liknande i Alvesta, på toppen av Hanaslövsberget, då hade man kunnat få 360 grader utsikt även där, det går inte nu då det är tråkig granskog på nordöstra sidan som skymmer sikten, det var än värre för några år sedan, men då tog barkborrarna rätt rejält på den östra sidan. Öppnade upp lite gran i alla fall. Men i vilket fall, utsikten från det 25 meter höga tornet i Nykulla är helt otrolig. Man ser ända till Växjö söderut och en bra bit norr om Asa norrut. Tolv kyrkor ska gå att se och nu kan man även räkna in en mängd vindkraftverk i de olika horisonterna, det är lite läskigt när man är högst upp i tornet, särskilt om man tvunget måste titta rätt ner. Är väl helt naturligt i och för sig, det är ju inte speciellt hälsosamt att ramla eller hoppa ner från den höjden. det är föga troligt att man kommer levande ut efter ett sådant företag.
Kom hem vid 16:30-tiden, var i valet och kvalet om jag skulle fika eller springa, om det hade blivit fika hade det troligtvis inte blivit nån löpning sedan, för skvalpigt i magen. Det fick bli löpning, men visste inte vilken typ av pass. Blev cykel till Virdavallen där blev det sedan lite tuffare distans efter en lugn inledning. Hade Vaporfly-skorna, efter 3-4 km blev det väldigt varmt, knappt nån skugga på virdavallen och runt 22 grader i skuggan. Tanken var att åtminstone springa i 30 minuter, tempot rätt konstant men efterhand blev jag allt tröttare men framförallt varmare, gick mer eller mindre i kok med cirka 10 minuter kvar, fick stanna till och dricka lite vatten innan jag sprang de sista tio minuterna, pulsen var inte så hög, det var att jag blev så varm som begränsade mest. Kändes helt okej i fötter och ben.
DIstans Virdavallen. 7,2km, 4:10-tempo, 147mp.
På kvällen såg vi en väldigt bra film från 1967, finns på SVT-play. Det är lite konstigt, det finns hur många olika streamingtjänster, jag har 2 och har tillgång till ytterligare 1, men det är ändå SVT som hittar de bästa guldkornen, denna filmen var helt okänd för mig. I nattens hetta, en otroligt bra film med många olika lager. Dels handlar den om ras, dels om kriminalitet men också om fördomar. Jag tror att väldigt få människor föds som rasister, det är nått man blir om man växer upp i fel miljöer och med fel kontext. En av huvudpersonerna tror att han också är rasist, men under filmen så får man följa med i hans resa till ett helt ändrat perspektiv. Men det är en kamp för honom, men den mentala styrkan hos den andre huvudpersonen blir som en fyrbåk för honom och till slut så har han besegrat sina tidigare fördomar och tillsammans så löser dom inte bara mordet utan hjälper varandra också när det verkligen behövs. En fantastisk film, det är sällan som man blir så här berörd, en film som tålt tidens tand om ett ämne som tyvärr är mer eller mindre tidlöst.
Tisdagen 12 juli. En väldigt fin sommardag, en sådan dag då det var precis lagom varmt för att både cykla och bada, på förmiddagen blev det målning, varmt i solen, kunde bara måla på de skuggiga delarna, högt upp på väggen, där solen inte kom åt. På eftermiddagen tog vi bilen till Åby och sedan cyklade vi en runda på cirka 25km, det längsta S cyklat i hela sitt. Det blev först till Tjureda, sedan mot Tolg, därefter mot Berg och därifrån ner mot Åby igen. Trots att hon inte tränar så mycket annars så fixade hon hela turen, bitvis rätt så branta och långa backar, det var bara i de sista som hon blev trött. Vädret var fortsatt fint, runt 25 grader. Efter cyklingen badade jag, det kändes betydligt kallare än väntat i vattnet, det har inte varit så varmt sista veckan, kanske att det hunnit kyla ner vattnet? Hade ingen termometer så jag vet ju inte om det verkligen var kallare?
MTB med S. Åby-Tolg-Åby. 25km.
På kvällen blev det film, Analysera mera, bättre än väntat.
Onsdagen 13 juli. En varm och solig dag, om än väldigt blåsigt, från väst, på eftermiddagen och kvällen. runt 23 grader som mest. Lite segt på morronen att ta sig för nått, var inte så sugen på måleri, dessutom lite för mycket sol, efter lite velande med mig själv så blev det sedan till gymmet, var över en vecka sedan sist, så det behövdes verkligen för att inte sacka ihop för mycket i bål och överkropp. Blev cirka 1 timme, kändes bättre än väntat.
Sedan blev det en cykelrunda, Lönås-Härlöv-Alvesta. Mulet första halvan sedan kom solen, men vinden tilltog, så det blev rätt bra motvind sista halvan, annars skönt ute. Det var ett tag sedan jag cyklade denna rundan, på ett par ställen hade gammal fin tallskog fått lämna plats för ett stort kalhygge, dom sa häromdagen på radion att blåbärsriset i de svenska skogarna halverats de senaste 50 åren. Ja, det är inte så konstigt att förstå, marken i den fina gamla tallskogen brukar vara täckt med blåbärsris under de ståtliga tallarna, där råder en symbios mellan riset och tallarna, lagom med ljus mellan de glesa tallkronorna och tydligen rätt mull som skapas helt naturligt. Men i de industriella granplantagen som numera är starkt dominerande och växande på grund av den starka lönsamheten, ja där finns det inget utrymme för blåbärsris. Tragiskt? Ja, kanske det? Men om man rådfrågar politiken och industrin, de som bestämmer, ja då är det just det som är framtiden.
Ekonomin ska alltid gå först och betraktas som den starkaste av naturlagar, utan ekonomin står vi oss slätt! Helst granskog på varje tänkbar växtbar yta. För blåbär kan man ju köpa amerikanska och vill man se omväxlande natur så får man väl ta sig till andra länder, flygbiljetter finns, det är bara att åka för den som vill det.
Det finns dock fortfarande betande djur här och var på landsbygden, såg en äldre man som vattnade sina kreatur, han såg lite trött ut när han plockade bort saker som kommit i kossornas vatten samtidigt som han lät vattnet från den med traktorn medföljande vattentanken rinna ner i karet. Vad händer när denna mannen om några år tycker det blir för jobbigt att hålla med djur? Finns det någon som tar över? För både här och där på denna cykelrundan så ser man små åkerlappar som är på nått halvtunnland, där aspar och granar tar över, dessa små åkerlappar växer igen på några år om de inte sköts. Det behövs mer betande djur, eller så blir även dessa små ljusbringande oaser också till granplantage till slut, bra för ekonomin, men är det bra för mångfalden?
Lönåsrundan med MTB. 32,74 km, 20km/h, 101mp.
På kvällen såg jag Perfect world, Med Kevin Costner och Clintan, den är sorglig och våldsam men ändå väldigt bra i sin kontext, det är inte alltid som samhällets fiender är de sämsta människorna.
Torsdagen 14 juli. En lite svalare morron, runt 14 grader och lite moln som varvades med lite sol. I går kom det in en husfluga, det är väldigt sällan man ser dessa nuförtiden, troligtvis för att man bor så långt ifrån bondgårdar med djur. I vilket fall, flugan var yster och pigg, men skulle envist vara på mig eller på saker som jag ska stoppa i munnen. De brukar inte heller sätta sig på ett fönster och vänta på att bli utsläppta som andra insekter gärna gör, nä de verkar trivas alldeles inpå och på människor, trots att de blir ivägjagade ideligen. Men flugan var extremt snabb, det räckt med att jag tänkte att jag skulle schasa iväg den för att den lyfta och flyga iväg för att nån minut senare, obekymrad slås sig ner igen. Men idag, var tålamodet slut, flugans liv förkortades av mig, genom flugsmäcken, tyvärr så insåg jag inte att dess liv avslutats utan efter några minuter såg jag det oskyldiga lilla livet ligga svårt skadad på golvet. Då fick jag skuldkänslor, vem är jag att bestämma över andras liv, om de ska leva eller inte? Snabbt såg jag att hans liv inte skulle gå att rädda, bättre då att göra pinan så kortvarig som möjligt. Sagt och gjort. Jag brukar skona alla insekter, förutom dom som skadar eller stör mig väldigt mycket, där går gränsen. Flugan störde mig, men inte så mycket att den förtjänade att dö, hade helst vilja släppa ut den i "friheten" men den ville inte, öppnade även fönstret om den kom på bättre tankar, men som sagt. Så blev det inte.
På förmiddagen blev det sedan cykel till Spånen och sedan löpning, varvade 7 minuter löpning med 1 min gång. Kändes rätt så bra, lite stramt i högervaden efter cirka halva rundan, men det höll sig på samma nivå resten av passet. Betydligt svalare än de senaste dagarna, det var skön luft och ingen risk för "värmepuls", runt16 grader. Hade Hoka-skorna, lågt dropp på dessa, kan ha bidragit till att det drog lite i vaden, eller inte? Löpning/Gång, 7/1 minut. Spånen. 10,34, 4:59-tempo, 135mp.
Efter lunch till Spånen och blåbärsplockning, det verkar vara ett bra år för blåbär, fick ihop 7 liter idag, höll på nästan 2 timmar, men det går inte av sig själv, även om jag repar bären. Om det finns 10 blåbär så finns det minst 100 blad, de växer kors och tvärs så man måste ta ena handen först och försiktigt sära på de olika kvistarna annars fastnar repan och man får med sig alldeles för mycket blad. Men naturen har sitt sätt att växa och erbjuda oss sina frukter, det får inte vara för enkelt. Ett sätt hade varit att slita upp hela plantor och sedan ta med sig hem och i lugn och ro reda ut oredan, men då kommer det inga bär nästa år, så det är inte speciellt klokt, även om det är smart, kortsiktigt i alla fall, ungefär som kvartalskapitalismen, om man får komma med en dålig liknelse. I dag var det en perfekt dag för blåbär, lagom varmt, runt 19 grader, men framför allt så blåste det, då slipper man de flesta myggen, men i år verkar det inte finnas några mygg, fick bara ett litet bett idag och gick ändå i kortärmat och utan smörja in mig med myggmedel, konstigt? Eller är det bara en tillfällig dipp?
Fredagen 15 juli. En frisk morron med runt 12 grader.
I bland kommer det över en som en sorg inombords, en sorg över allt elände som sköljer över en via nyheterna, som man tar in men som man inte kan göra så mycket åt. Kriget som får så enorma konsekvenser, dels för alla direkt inblandade i detta totalt meningslösa krig. Men det blir även ringar på vattnet över resten av världen. Högre priser på allt, bristen på energi är och kommer bli enorm. Detta samtidigt som klimatet skriker efter åtgärder för att jorden inte ska koka över. Ledarna i de olika länderna står handfallna eller fattar beslut för att dämpa den omedelbara krisen, men det ökar bara på de långsiktiga problemen som klimatförändringarna allt tydligare visar för oss. Då ska man samtidigt veta att det vi ser konsekvenserna av nu är effekter av utsläpp redan gjorda. Det vi släpper ut nu plus det som redan finns ackumulerat i atmosfären är kommande tiders väderkatastrofer.
Det som oroar mest är att det är väldigt svårt att förändra något. Vi måste nu hantera 2 kriser samtidigt, dels den som vi ser mitt framför oss, men också den som finns hela tiden som en räkning som 200 års förbränning har lett fram till. Som det ser ut i Sveriges närmaste kontext, med utgångspunkt från väljarnas partisympatier så är det nästintill 100% fokus på det kortsiktiga. Hur får man upp fokus och engagemang även för det långsiktiga? Det är en svår men nödvändig fråga som för tillfället står utan svar.
Ändå finns det så otroligt mycket att vara tacksam över och för. Så det borde verkligen inte vara så långt mellan dom fina och lyckliga stunderna. När jag ser blommorna i trädgården, som bara var små ynkliga frö i en påse för 2 månader sedan, så slås man av naturens förmåga till både skönhet och mångfald, än så funkar det. Jag kunde räkna till över 10 humlor vid ett tillfälle häromdagen och en del bi och insekter som jag inte vet vad det är för nått. I vilket fall som helst så finns det ännu tid även om många saker på det globala planet inte går åt rätt håll. Men om vi bara hjälps åt, så kan vi fixa detta.
Efter lunch så åkte vi till Linnés Råshult. Hade inte så höga förhoppningar. Men vilket ställe, fantastisk miljö och stämning på stället. Här hålls det ett öppet landskap med relativt gamla metoder, en familj som bor på stället och som får lön av länsstyrelsen. Ett bra arrangemang som skulle kunna genomföras på fler ställen, även med lägre kulturella naturvärden än vad som råder i Linnés Råshult. Rödkullor samsas med får av olika, för mig okända raser, tror dock det började bli lite ont om bete just här, för korna gick och betade av blåbärsriset, har jag aldrig sett förr, vet inte om det var riset eller blåbären som lockade dom mest? Det var även ett väldigt fint trädgårdsland, där växte både vitkål, rödkål, kålrötter, morötter, rädisor och morötter, samt massor med andra saker som jag inte kände igen ovan jord. Det finns även ett fint café i anslutning till stället, samt en hembygdsgård och själva huset där Linné föddes, men det visade sig vara osant, för huset han föddes i var på denna plats men det brann ner och då byggdes detta hus upp i stället någon gång sent 1700-tal. Det finns ställen här på jorden som bereder en lugn och ro i själen, detta var ett sådant ställe, det som var och är så fint med detta ställe, förutom historiken, det är att det finns liv och rörelse på gården. Förutom boskapen som betade på utmarkerna var det katter och hundar runt omkring lagården, det pågick höbärgsel också, lite väl sent på året men det ska vara så för att gräset ska fröa av sig ordentligt. Det var en fantastisk doft av höet, det kastade mig tillbaka till barndomens dagar då vi slet med hökörningen på pappas olika arrendegårdar i Ör. En nostalgisk resa, med ett bitterljuvt minne, för det var inte bara en dans på rosor på den tiden, det var mer på allvar då, det var helt avgörande för ekonomin att höskörden gick bra. Dels mängden men även att det inte kom för mycket regn, då på 70-80-talet var vädret mer nyckfullt, inte som nu då det mer låser fast sig i antingen låg eller högtryck.
Men det är nått inom en som väcks till liv. Nånstans i där inne finns det en vilja om att ha ett litet lantbruk, det jag saknar är framför allt djuren, särskilt kor och kalvar. Finns det nått mer fridfullt än en idisslande ko, liggandes på en grön sommaräng en solig högsommardag?
Lördagen 16 juli. En perfekt morron, det hade kommit cirka 10mm regn under natten, som friskat till luften, det var runt 14 grader vid dagens löpning, vid starten. Kändes segt första 2-3 km sedan allt bättre känsla i kroppen, väldigt skön luft att andas, kändes friskt och rent, i bland är det bara riktigt bra att springa. När allt funkar så är löpningen en väldigt bra träningsform, man känner verkligen att kroppen är med och hur man rör sig framåt med lagom ansträngning, tar in dofter och olika miljöer i lagom takt. Kroppen kommer in i en helt lagom arbetspuls så småningom och i bland så träffar man precis rätt och allt bara flyter på nästan av sig själv, en fin känsla som bara kommer när man är i hyfsad löpform.
Löpning/Gång 10/1 minut Växjö. 15,4km. 4:54-tempo, 137mp.
På eftermiddagen bar det av mot nationalparken i Åsnen, ett väldigt fint område som dom gjort än mer turistvänligt och välskött med grillplatser och rejäla och vackra regnskydd, finns till och med prima björkved vid varje grillplats, väl skyddad från regn och rusk.
 |
| Denna ek planterades 1720, för framtida virkesbehov till skeppen som skulle byggas nu på 2000-talet. När eken är 300 år sägs den växt färdigt, sedan lever den i 300 år, därefter dör den sakta i 300 år. Planterade ekar i skog blir extra raka, fröna till denna ek är från Polen. |
