Vi kommer allt djupare in i höstmörkret, jag har inga problem med mörkret i sig själv, vid rätt tillfällen och när man är i rätt känsloläge kan det till och med vara mysigt. De gånger det blir svårt är när det är svenskt "defaultväder" runt 8 grader, mulet och nästan vindstilla samt ett väldigt stilla disduggregn som knappt faller neråt, utan mer svävar omkring i luften. Om man samtidigt som man har denna vädertyp ska ge sig ut på en löprunda med glasögon funkar väldigt dåligt. Sikten bli minimal. utan glasögon ser jag knappt den översta raden på en synundersökningstavla, när man är i Växjö så blir det extra svårt då det är fullt med mötande cyklister som av någon anledning många gånger envisas med att ha väldigt starka lampor på sina cyklar, dessutom helt felriktade, inte ner i vägbanan utan rätt i ögonen på mötande människor med normallängd, de allra värsta är de som kommer med ett ilsket blinkade vitt ljus, är det ens tillåtet? Jag fattar inte vilken nytta ett sedan ljus gör? Jag kan förstå och svårligen acceptera ett blinkande bakljus, men inte framlyset.
En annan sak som har blivit allt vanligare och som är ytterst irriterande är alla A-traktorer som saktar ner och segar till trafiken ännu mer i "Europas grönaste stad", Tycker dom med omedelbar verkan skulle förbjudas, eller att dom ändrades till att kunna köras i 60km/h i stadstrafik. I går kom jag bakom två exemplar, dels på storgatan sedan på söderleden. Söderleden är ett par km lång och väldigt svårt att köra om eftersom det är så mycket trafik på vägen dessutom så svänger vägen hela tiden. I går blev det runt 10 väldigt farliga omkörningar framför mig, jag gjorde också en farlig omkörning av traktorn. Olyckorna har redan ökat till följd av ändrade och förenklade regler för att bygga om vanliga bilar till dessa fruktansvärda bromsklossar.
Nog med det negativa för nu, i dag när jag sprang runt södra Bergundasjön, slog det mig att man skulle kunna göra så mycket mer av den tråkiga naturen som råder runt sjön, vid de sämsta ställena råder det en granmonokultur och dysterhet, visst måste dessa plantage också få finnas för vår industris skull, men där mycket folk vistas kan man ändra och öppna upp mycket mer. det skulle återskapas ängar och betesmarker. Man ser, på flera ställen runt sjön att det tidigare varit både åkrar och ängar, men det enda som finns kvar av den tiden är stengärsgårdar som löper som raka streck rätt igenom de dystra granplantagen. Dessutom skulle man kunna så in mycket fröer och lökar på vägrenarna i anslutning till spåret runt sjön, även öppna vid den södra änden, där det finns mycket sand och grusåsar, se till att det blir mycket mer blommor för solitärbina som måste ha väldigt svårt att hitta föda i monokulturen som blir alltmer dominant runt om vår natur.
Söndagen 14 november. En mulen förmiddag men när solen var på väg ner på eftermiddagen så visade den sig en liten stund mellan moln-flaken. En lugn söndag på eftermiddagen blev det ett avsnitt av vänner innan vi åkte tillbaka till Växjö. Där blev det först löpning, 4km i lugnt tempo, runt 6-tempo. Därefter cirka 40 minuter löp-styrka. Kändes ändå okej i benen även om det var lite stelt i hälen bitvis. Sista kvarten blev det allmänt segt i benen. Runt 5 grader, mulet och knappt någon vind.
Måndagen 15 september. Mulet hela dagen, men ändå torrt. 6 grader. I dag fick vi veta att en kollega somnat in i sitt hem i fredags. Väldigt sorgligt. Segt under dagen och lite för lite att göra. På kvällen till gymmet och där inledde jag med cirka 18 minuter löpning på gymmatta, därefter cirka 45 minuter bål och överkroppsstyrka, avslutade med 6*250m stakmaskin. Kändes okej i kroppen.
Tisdagen 16 september. Mulet hela dagen, runt 5 grader. Lite bättre känsla idag på jobbet, det kommer bli lite andra ställen och saker att engagera sig i. 22*100 projektet går lite hit och lite dit, blev inte som jag tänkt mig, men det kanske går att rädda undan lite brädor från sämsta sorten ändå, men det återstår en del saker innan vi vet det.
På kvällen blev det löpning i mörkret, runt 5 grader och mulet. Lite stel i högervristen, men inte direkt ont, mer obekvämt. Det blev ett pass med flacka backintervaller, 500 meter långa, snittlutning på 3,8%, precis lagom brant, tog inte ut allt utan var försiktig i början av varje intervall, blev ändå jobbigt sista 30 sekunderna på varje. Stramade lite i vänster vad och lår, men det höll sig ändå på rätt sida. Var relativt pigg i benen under hemjoggen. Hade Saucony Speed skorna, väldig sköna.
Distans inkl. flacka backintervaller, 6*500 meter. Ö Alvesta. 9,76km, 4:49-tempo, 135mp.
Onsdagen 17 september. Disduggregn hela dagen, runt 5 grader. Blev stor del av dagen på H2, en ny körning, med mycket strul hit och dit innan det kom i gång. Framför allt längden, 3,6m som ställde till mest bekymmer. Varorna från ett systerbolag, snabbt men slarvigt sågade, felaktiga vankanter. Svårt att sortera då man inte vet hur mycket vankant som hyvlas bort. Till slut så hittade vi en T-insexnyckel som hade exakt rätt längd, den gick att använda som ett snabbt sätt att kontrollera bredden på vankantsbitarna så att man snabbt kunde avgöra om de blev rätt hyvlade.
På kvällen till gymmet, där blev det först 2km löpning på gymmatta, därefter cirka 60 minuter hela kroppen styrka, kändes okej i kroppen.
Torsdagen 18 september. Disduggregn mest hela dagen, särskilt på kvällen vid dagens löpning. Runt 8 grader. I dag kom C från WE ner till oss och efter ett par timmars testningar och diskuterande så kom det fram en lösning på den allt sämre detekteringen av vankant, så nu borde det funka bättre framöver.
På kvällen till Växjö, där blev det löpning i mörkret och disduggregn, en svår kombination när man har glasögon och ska försöka springa, tog av mig glasögonen efter ett tag, då såg jag lite bättre de närmaste 5 meterna men längre än så blir allt suddigt. Svårt att se vattenpölarna och mötandes cyklisters göranden och havande. Lite stelt i vänsterhälen och kände lite i baksidan av vänsterlåret i slutet, annars okej, glömde pulsbandet i Alvesta. Löpning/Gång 5/1 minut Växjö. 10,39km, 4:52-tempo, 135mp (uppskattad)
Fredagen 19 september. Mulet under dagen och en alltmer tilltagande vind framåt eftermiddagen, det tog i rejält i vindbyarna. 9 i medelvind men ända upp till 19 i byarna under eftermiddagen. Runt 10-12 grader. I dag kom lasset med 22x100 VII från Nössemark. P och jag sorterade igenom 2 paket, det går nog fixa till i alla fall 60% av det och höja upp till VI, om bara nån ville ha det också hade ju varit bra. Men det blir en senare fråga.
På eftermiddagen träffade jag RT från Moheda, vi hade båda två, samtidigt, ärende till alkoholmonopolbolaget. Det var trevligt att prata en liten stund. Det väckte mängder med glada minnen till liv av barndomen när man börjar prata med en barndomskompis. RT har alltid varit energisk och full med idéer. Vi hade många roliga stunder som barn men även en del roliga saker i de sena tonåren. Det var mestadels full fart med honom. Han var totalt oblyg, i alla fall i jämförelse med mig. Han pratade med alla tjejer som kom i närheten, precis som om det var vilken gammal kompis som helst. För mig var det på den tiden total tunghäfta och jag visste aldrig vad jag skulle börja prata om med tjejer. Det blev som en total tomhet i hjärnan, blankt som en nyspolad vinteris. Allt som jag i min ensamhet tänkt ut som lämpliga inledningsfraser var precis som bortblåst. I bland hjälpte alkohol till men för det mesta blev det trots stigande promillehalt i blodet ändå förtvivlat svårt att forma ord som tog sig ända från hjärnan och ut till munnen. En del killar hade det så naturligt i sig, men de var ändå i minoritet. Men som sagt R hade förmågan att hitta orden, ibland funkade det inte så bra men han blev inte missmodig eller nedslagen för det. Han tog det mest med en klackspark, och när nästa tillfälle dök upp så provade han igen, och rätt vad det var så fick han "napp" och då blev det ännu mera fart. Någon gång hade de tjejerna han fått napp med kompisar, dessa försökte han få mig att prata med. Det blev mest pinsam tystnad och det var svårt att veta var man skulle ta vägen. Blygsel i de åren är inget eftersträvansvärt. Jag var enormt avundsjuk på dem som hade talets gåva i dessa, på den tiden, så viktiga situationer. Hade jag fått försöka med dagens hjärna hade det kanske gått lite bättre, hade varit intressant att kunna vrida tillbaka klockan och gå in i dessa situationer ännu en gång för att se vad som skulle hänt då. Men den möjligheten finns ju inte i dagens verklighet. Men om några år så kanske tekniken kommit så långt att det är möjligt att gå in i sina minnen och återuppleva situationer ur sitt tidigare liv. Som att spela upp en film igen men med en annan handling, en handling där nuvarande jag är regissören.
Sedan till gymmet, inledde med 2 km löpning på gymmatta. Därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. Sedan såg jag och S ytterligare 2 avsnitt av vänner, de sista i säsong 3. Serien lyfter allt mer och den börjar bli riktigt bra, konstigt att jag alltid ska vara 25 år efter alla andra.
Lördagen 20 november. En mulen och regnig lördagsförmiddag, runt 7 grader och svaga vindar, när jag började dagens runda var det ett stilla regn som föll, men sista halvan ökade det och blötte ner mig och skorna, som redan är tunga, 300gram, fylles dom med vatten väger dom säkert 400-500 gram. Kände av vänsterhälen hela rundan och lite mer i slutet. Tog det lugn hela rundan och pulsen som lördagshög steg aldrig över 146. Tempot modest och varvade 7 minuters löpning med 1 minut gång.
Löpning/Gång 7/1minut, 15,42km, 5:28-tempo, 124mp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar