Det var längesedan jag var tvungen att avbryta ett löppass men i torsdags hände det återigen. Nu i efterklokhetens sken så skulle jag inte sprungit just det passet, backintervaller. Kroppen var inte redo för det. Denna skadan känns nu i inledningen som lite mildare än de andra lårskadorna jag haft genom åren. Får ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Det har varit mycket på jobbet denna veckan. Ett litet torrt lager driver den utvecklingen. Nu kommer det troligtvis vara så till jul. Dessutom så blir julen ett avbrott i produktionen, vilket är skönt på ett vis men på ett vis är det mindre bra, för det blir en deadline. Alla vill ha sina varor innan jul. Även om det inte går och då blir det till och prioritera. Sådana saker är tidsödande. Dessutom kommer det finnas extremt stora volymer trä som ska torkas och ställas in under tak. Även om det finns ett nytt magasin så kommer det inte att räcka till. Då måste vi tänka igenom noga så att rätt saker blir torkade och hamnar på så rätt ställe som möjligt. Som ett pussel som ska läggas. Fast så här brukar det vara varje år, så inget nytt på det sättet.
Hade ett bra pass i tisdags, men det slet nog mer än väntat och fick betala för det på torsdagen.
1:a Advent 29 november. En kylig dag. Det blev inte plusgrader idag, runt nollan när det var som varmast under dagen. En lugn förmiddag. På eftermiddagen såg vi 4:e avsnittet av Rasken. Detta avsnittet var dystert och bitvis väldigt tragiskt. Men det var inte lätt att leva på 1880-talet i Sverige. Ida, fick oväntat besök av "Skara-knallen" Han ville sälja tyg till Ida. Hon blev lockad och nästan lurad till det men besinnade sig och avstod. Då blev knallen förbannad och försökte våldta Ida. Hon lyckades till slut freda sig genom att slå ett vedträ i huvudet på honom. Han tuppade av. Ida släpade ut honom och slängde tyg-proverna efter honom. Han vaknade till och gick därifrån svärande. Men när Ida kom in i köket igen så märkte hon att han glömt ett tyg. Hon gömde tyget på vinden. När knallen kom förbi närmaste gården och stötte på bonden Oscar, sa han att Ida fått ett tyg genom att ligga med honom. Oscar tog han på orden och snabbt spred sig ryktet i byn. Rasken fick småningom reda på detta och konfronterade Ida, som nekade till att fått något tyg. I sin iver att dölja sanningen slängde hon tyget i bäcken, hade en sten som sänke. Ryktet fortsatte i byn. Framåt sommaren fick dock Rasken tyget i ett fiskenät. Då blev det ett ståhej. Men till slut så trodde Rasken på Ida när hon berättade den sanna historien. Sedan blev det en svår höst med svält och missväxt. Deras 4:e pojk. Martin klarade inte vintern och dog. En bra serie som håller än, nästan 50 år efter den gjordes.
På kvällen till Växjö och ett pass löpning i kylan. Var lite stelt idag, men funkade ändå okej. första 3km med D. Runt -1 grad och svaga vindar från norr. Distans Växjö, delvis med D. 10 km, 6:09-tempo. 107 mp Därefter cirka 15 minuter Löp-styrka.
Måndagen 30 november. Om Anders braska ska julen slaska, idag var det lite kyligt så om den gamla bondepraktikan stämmer så blir det ännu en grön jul, återstår att se. Det var minus 5 som kallast i natt. Det var inventering på jobbet. Brukar gå på någon timme och rejält påklädd trodde jag att det skulle förlöpa rätt smärtfritt. Men det var fel på listorna, inte i nummerordning, så det blev ett evigt bläddrande och då funkar det inte med vantar. Efter någon halvtimme var jag frusen om fingrarna. Det tog knappa 1,5 timmar så det var inte så farligt ändå. Eftersom jag bara frös om fingrarna så tinade jag rätt snabbt sedan. Jag har varit med om inventeringar där det varit över 20 minusgrader och som tagit hela dagen. Då är det mindre trevligt. Så länge man kan hålla fötterna varma så funkar det okej.
På kvällen till gymmet, öppet som vanligt och passen rullar på, lite mindre folk än vanligt men ändå en hel del. De allra flesta är noga med att sprita både sig själva och maskinerna. Inledde med 1 km rodd, därefter cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen, bara lite stel i vänsteraxeln innan passet. Men det gick att köra på alla övningarna ändå.
Tisdagen 1 december. En mulen dag, runt 0 grader hela dagen. Rätt mycket att göra på jobbet. Det börjar märkas att det blir en form av deadline vid jul. Vad klarar och hinner vi innan jul? Det är svårt att ge helt rätt prognoser 3-4 veckor innan. Det blir som det blir när det inte blev som det skulle. Det kommer nya dagar efter jul om vi inte hinner. Det är inte julklappar vi håller på med!
På kvällen till Växjö. Var lite osäker på vilket pass jag skulle köra idag, förra veckan blev det 6x1km med 1 minuts vila, det passet blev hårt och orytmiskt. I dag blev det 5 km fart totalt, men mellan varje fart km så blev det 1 km distansfart. Det blev ett bra pass, rent rytmiskt. Kändes som jag träffade mer rätt idag. Hade Saucony-skorna, de är väldigt sköna men inte lika snabba som Nike next %. Medelfarten på intervallerna blev runt 3:49-tempo. Noll grader och svaga vindar från ost. Kändes bra i kroppen under passet, idag harmonierade andning, puls och ben på ett bra sätt.
5x1km fart inkl, distans Växjö. 12.73km. 4:12-tempo, 150 mp.
Onsdagen 2 december. En rätt kylig morron, runt -2 grader. Fick skrapa rutorna på morronen när jag skulle köra från Växjö. Annars en mulen dag och framåt kvällen vred det över till plusgrader. Rätt mycket på jobbet. På kvällen till gymmet, och först 1 km rodd, runt 165 i medelwatt, kändes bättre än väntat i benen. Därefter cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes också bra.
Torsdagen 3 december. Runt noll grader och på kvällen började det snö lite lätt. Under dagen har jag känt lite högervristen. Men inte på riktigt samma ställe som innan och inte riktigt i samma läge. Mer när jag lyft foten och vinklat den bakåt innan har det varit när jag belastat foten och böjt knät framåt. Släppte inte riktigt när jag började springa idag. Kände av det lite på de första backintervallerna. Men det sämsta idag var att jag under andra setet börjad känna av stramhet och som kraftig träningsvärk på baksidan av vänsterlåret. Mitt på låret i höjdled, strax till vänster om mitten. Inte upp i sätet. Efter andra setet blev det för mycket. jag joggade sakta hemåt och det stramade en hel del. Sist jag haft problem med baksidan av låren har det tagit 2 år innan det släppt. Alltid lika tråkigt när det händer. Nu är det bara att ta en dag i taget och se vad som händer. Så just nu känns det både i högervristen och i vänsterlåret. Haltar lite lätt nu, cirka 1 timme efter passet. Vågen visade 72,6 kg. Tycker jag varit noga med maten men det går inte så bra med att hålla vikten heller.
Det är lätt att bli nedstämd och ledsen, det var längesedan jag avbröt ett pass, tror det är två år sedan om jag inte minns fel. Men så är det med kroppen, det är små marginaler, och hur noga man än är så är man bara ett felsteg eller för kort uppvärmning i från en skada. det går inte heller gå omkring och vara rädd heller för då skulle man aldrig kunna köra de lite tuffare passen.
Dottern fick reda på att det blir distansundervisning resten av detta året, så ingen bra dag hittills för någon av oss. Så är det med livet. Det går upp och ner och när man tycker att det flyter på bra så är det fara å färde för då är det ofta nära nästa fartgupp eller hinder som ska övervinnas.
Korta backintervaller Växjö. Avbrutet. 5km, 4:58-tempo, medelpuls 133
Fredagen 4 december. Mulet och grått runt 0 och slaskigt efter gårdagens snö. Ont i foten och låret. Haltar lätt med vänster ben släpande. Detta är löpningens baksida. Alla skador och känningar som ligger och väntar, när man som minst anar det så kommer dom fram, ibland bara nyper det till lite grand, under ett pass och man kan fortsätta efter den tänkta planen. Men så ibland så drar det till lite mer eller knäpper till, ibland även smäller till. Den där smällen var jag med om för 7-8 år sedan. Det small till och det blev tvärstopp, mitt i steget, fanns inte en möjligt att fortsätta springa. Precis när det händer så far det som en kraftig ilning genom kroppen, den fysiska smärtan är tuff och nästintill outhärdlig.
Men bara efter några sekunder kommer den psykiska smärtan som är värre på nått sätt. Man kan på 1 sekund se all rehab framför sig, även den tröga återgången till normal löpning, inte sällan med många bakslag. Plötsligt är all träning som är nerlagd innan skadan är inte värd någonting. Som en kraftig börskrasch, för dom som håller på med sånt.
För min del är jag nästan jämnt på gränsen för vad mina ben och fötter klarar av. I eftertankens kranka blekhet så skulle jag inte sprungit backintervaller i går. Men det är så lätt att vara efterklok. Nu blir till att låta dagarna gå och invänta förbättring, kroppen har sitt tempo för att reda upp skador och skavanker, väldigt sällan överensstämmer den dåligt med huvudet. Hjärnan vill i gång så fort som möjligt.
När man är oskadad är man en löpare när man är skadad så är man helt plötsligt inte det och genast upptäcker man alla löpare omkring sig. Dom gör något jag inte kan göra, för tillfället åtminstone. Man behöver inga rikedomar eller stora egendomar för att kunna springa, men man behöver en frisk och stark kropp.
Lördagen 5 december. Låret är bättre än i går men känns fortfarande när jag går. Det blev MTB-cykling istället för löpning idag. Vädret okej, runt 3 grader och mulet, svaga ostliga vindar. cyklade mest på grusvägar, dels runt Fylleryd och sedan till spåret runt södra Bergundasjön. Det var lite snö kvar på sina ställen. Blött och bitvis smorigt och mjukt. Nästan som tjällossning framåt vårkanten. Det var mycket folk ute idag. Det är säkerligen de striktare reglerna i samband med MSB:s rekommendationer, att vi ska hålla oss borta från gymmen. Mötte säkert mellan 50-100 personer idag. Annars brukar det i princip vara helt folktomt. Det kändes bra i låret under cyklingen, pulsen lite hög i förhållande till andningen, kanske lördagspuls eller så beror det på att jag ovan vid lite längre cykling. Sista 4-5 km började jag frysa om tårna. MTB-cykling Växjö. 22,7km, 22km/h. 119mp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar